Rapport VT 2018
Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Examensarbete i Pedagogik C, 15 hp
Att kunna lära eller inte, i en stagnerande miljö där tiden rinner mot sitt slut
En kvalitativ studie om undersköterskors upplevelser av hinder och möjligheter för lärande i dess dagliga arbete inom
äldreomsorgen
Caroline Fladvad & Sofia Nordin
Handledare: Iva Lucic
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Iva Lucic för hennes varma engagemang och arbete med att kritiskt granska, utveckla och stötta oss i arbetet med denna uppsats. Vi vill även tacka de undersköterskor som tog sig tid att delta vid våra intervjuer och därmed bidragit med sina upplevelser, erfarenheter och berättelser om lärande i det dagliga arbetet inom äldreomsorgen.
Till sist vill vi också rikta ett varmt tack till de personer som privat stöttat oss genom denna uppsatstid och varandra för samarbete, personlig utveckling och roliga, lärorika dagar.
Uppsala 23 maj, 2018
Caroline Fladvad & Sofia Nordin
Innehållsförteckning
1.0 Inledning ...6
1.1 Syfte ...7
1.2 Frågeställningar………7
2.0 Centrala begrepp ...7
2.1 Lärande ...8
2.2 Lärande i det dagliga arbetet ...8
2.3 Hinder och möjligheter för lärande ...8
3.0 Tidigare forskning………8
3.1 Sökprocessen.………...8
3.2 Tidigare forskningsbidrag………9
3.2.1 Lärande i arbetet………...…9
3.2.2 Möjligheter och hinder för lärande på arbetet……….11
3.2.3 Undersköterskors lärande och yrkeskunnande………..…….……….13
4.0 Teori………..………….15
4.1 Teoretiska utgångspunkter……….15
4.1.1 Första generationens verksamhetsteori - individen i centrum ...15
4.1.2 Andra generationens verksamhetsteori ...16
4.2 Teorin som analytiskt verktyg ...17
4.3 Sammanfattning av teori ...19
5.0 Metod……….20
5.1 Metodansats ...20
5.2 Kvalitativa intervjuer………...………...20
5.3 Urval ...22
5.4 Genomförande………....24
5.4.1 Förberedelser………..……….24
5.4.2 Praktiskt genomförande av intervjuer……….…………25
5.5 Analysprocess………...26
5.5.1 Analysprocessen genom tolkning………...26
5.6 Etiska aspekter………...28
5.7 Realibilitet och validitet……….29
6.0 Resultat………..30
6.1 Artefakter ...30
6.1.1 Språk och kommunikation………..30
6.1.2 Kollegor………..33
6.2 Regler……….35
6.2.1 Fasta rutiner ...35
6.2.1.1 Dubbelbemanning………...35
6.2.1.2 I pärmarna på kontoret……….38
6.2.2 Tysta bestämmelser ...39
6.3 Gemenskap - vi och dem………40
6.4 Arbetsdelning ...42
7.0 Diskussion………..45
7.1 Förslag för vidare forskning ...49
8.0 Referenser………..50
8.1 Litteraturlista………..………50
8.2 Intervjuer………51
Sammanfattning
Ambitionen med denna studie är att bidra med kunskap om hur förutsättningarna för lärande i det dagliga arbetet upplevs av undersköterskor inom äldreomsorgen. Mer specifikt avser studien att utifrån verksamhetsteorin undersöka vilka hinder och möjligheter undersköterskor upplever för lärande i det dagliga arbetet. Användandet av verksamhetsteorin har genomsyrat studiens arbetsprocesser från början till slut och således givit form åt uppsatsens delar såväl som helhet. Utifrån syftet har följande frågeställningar formulerats: Vilka hinder beskriver undersköterskor inom
äldreomsorgen finns för deras lärande i det dagliga arbetet? Vilka stödjande
funktioner beskriver undersköterskor inom äldreomsorgen finns för deras lärande i det dagliga arbetet?
Undersökningen bygger på en metodansats av kvalitativ karaktär där åtta
semistrukturerade intervjuer genomförts med undersköterskor arbetandes på sex olika avdelningar, vid tre äldreboenden. De framträdande resultat som erhållits har
presenterats och analyserats med hjälp av de begreppstermer som verksamhetsteorin berör. Resultatet framvisar att undersköterskans förutsättningar för lärande i det dagliga arbetet tar sin form genom flerdimensionella variabler, vilka parallellt kan fungera som hinder såväl som möjligheter. Undersköterskans lärande i det dagliga arbete inom äldreomsorgen möjliggörs till stor del i nära arbete och kommunikation med “rätt” personal, där man talar samma språk och innehar relevant erfarenhet och utbildning. Arbete med personal som inte har relevant erfarenhet, utbildning eller språkliga verktyg för att göra ett fullgott arbete fungerar istället närmast som bromsklossar för lärandet. Arbete med dessa får en rad effekter på verksamhetens helhet såsom merjobb, en obalanserad arbetsfördelning och begränsat tid och utrymme för undersköterskor att lära i andra matnyttiga sammanhang.
Verksamhetsteorin har således möjliggjort att synliggöra hur undersköterskans lärande möjliggörs och begränsas som ett resultat av helhetens interaktion, dvs.
mellan de olika beståndsdelar verksamhetssystemet utgör.
Nyckelord: lärande i det dagliga arbetet, Verksamhetsteorin, undersköterskor, upplevelser, hinder, möjligheter
Abstract
This study aims to create an understanding of how assisting nurses within the Elderly care perceive their fundamental conditions for learning during their job execution.
More specifically the ambition of the study is, based upon the activity theorys´ stance, to reveal further knowledge of how these employees perceive their opportunities and barriers for learning in their everyday work. Two questions was formed in order to investigate this purpose further; “What obstacles do assisting nurses within the Elderly care perceive hinders them from learning in their everyday work ? and “What supporting functions do assisting nurses within the Elderly care perceive support their learning in everyday work?”.
The study is based on a qualitative method, using eight semi-structured interviews with assisting nurses working at six different senior care departments at three retirement homes. By the use of the activity theory the collected empirical data has been interpreted and analyzed. The results showed that assisting nurses learning conditions is shaped as result of various interacting and multidimensional variables, which parallelly can act as hinders as well as supporting functions for learning. Based upon the results given we argue that the most important variables can be summarized as communication and close work with colleagues. These variables may contribute to further learnings, as long as the college in question possesses the relevant
communicative tools, education and experience. Under these conditions the colleague can act as an supporting function to the assisting nurses´further learning. However if the colleague does not possess the relevant education, experience or communicative tools the learning becomes inhibited and acts as a barrier for further learning. Based upon the results given it also became clear that these conditions were related to and seems to be a result of all the activities within the activity system - the workplace.
Key words: learning at work, activity theory, assisting nurses, barriers, supporting functions
1. Inledning
Lärande och arbete är i dagens samhälle två sammanflätade processer och inte längre något enbart förbundet till formell och traditionell utbildning. Detta med grund i den övergång som skett från industrisamhälle mot ett kunskapssamhälle, vilket gjort att arbetsmarknaden och vad som där värderas kommit att skifta fokus (Ellström &
Hultman, 2004). I industrisamhället krävdes nya kunskaper och kompetenser och lärandet avsedde här snarare standardiserade uppgifter. I och med detta var här kunskapen mer beständig och överskådlig under en framtid. Dagens arbetsmarknad å andra sidan ställer högre krav på flexibilitet, förändring och individens förmåga att ständigt utveckla den befintliga kunskapen och kompetensen. Samtidigt ställer individen mer krav kring att på sin arbetsplats få möjlighet till att lära och utvecklas (Karlsson, 2005). Lärande och utveckling har således kommit att bli ett allt mer centralt fokus i dagens arbetsliv, där arbetet som arena för lärande kommit att bli ett allt mer vanligare sätt att tala om arbetsplatsen. Med detta har senare pedagogisk forskning givit rum åt en större förståelse för villkor för lärande och lärandemiljöer, där arbetsplatsen som lärandemiljö fått en central plats (Ellström & Hultman, 2004).
Med hänvisning till detta förefaller det därför intressant att studera de förutsättningar som möjliggör eller begränsar lärande i det dagliga arbetet.
Vidare är och har äldreomsorgen länge varit något som engagerat både
samhällsmedborgaren såväl som politikern. Det är förståeligt då vi i Sverige blir allt äldre, samtidigt som vårdplatserna på äldreboendena blir allt färre. Sedan
millennieskiftet har var fjärde vårdplats på äldreboende försvunnit i landet, vilket motsvarar hela 32 000 vårdplatser. Parallellt med detta lever vi samhällsmedborgare allt längre och fler blir i behov av äldreomsorg, men i kontexten behöver du idag behöver vara “sjukare” för att kunna få en plats på särskilt boende (Claesson, 2016).
Största delen av den arbetande personalen som tar hand om våra äldre utgörs idag av omsorgspersonal, som till stor del består av undersköterskor. Deras arbetsförhållanden kännetecknas av stress, hög belastning och låga löner och flexibilitet
(Arbetsmiljöverket, 2011; Socialstyrelsen, 2012). Undersköterskans roll och arbetsinnehåll har även skiftat över åren i och med de äldrereformer som drivits igenom, vilket också haft konsekvenser för det lärande och utveckling av kompetenser som utkrävs av undersköterskan. Under 50-talets idétradition var undersköterskans roll likt en husmor, vilken stöttade upp livet hos äldre genom hjälp med hushållssysslor. Med tiden kom denna individinriktade omsorg att förkastas, i och med 70-talets krav på rationalisering. Här genomsyrade istället mer byråkratiska ideal äldreomsorgen. Arbetet standardiserades och handlingsutrymmet begränsas med inspiration ur löpandebandsprincipen. Under 80-talet präglades arbetet och dess uppgifter istället av socialpedagogiska ideal, där undersköterskan nu skulle ge hjälp till självhjälp. Arbetsuppgifternas bestod i att hjälpa äldre från att passiviseras och ge socialt stöd genom sällskap och möjlighet att komma ut. 90-talets äldrereform kom senare att än en gång att innebära ett rollbyte för undersköterskan då den medicinska idétraditionen nu dominerade äldreomsorgen. Omvårdnadsuppgifterna präglades här av den medicinska omvårdnaden som också krävde en allt högre medicinsk
kompetens. 2000-taletets idétradition präglades av privata aktörers intåg på
vårdarenan, vilket fick undersköterskeyrket att skifta mot en mer marknadsekonomisk karaktär. Vilket gav sig uttryck genom att undersköterskor nu fick ännu en roll - som säljare i en äldreomsorg som numera karaktäriserades av valmöjlighet (Larsson &
Szebehely, 2006).
Yrkets karaktär och krävda kompetens har således förändrats genom åren. Dock har nya traditioner inte ersatt gamla, utan de olika idétraditionerna och dess innehåll har alla sammanflätats och skapat den undersköterskeroll så som vi idag känner den.
Detta har medfört att yrket idag är ett komplext yrke där man förväntas kunna inta flera parallella roller och inneha en bred, flerdimensionell kompetens (Larsson &
Szebehely, 2006). Kontinuerligt lärande och ackommoderande lärandeprocesser i arbetet är således en kännetecknande del av yrkets rollbeskrivning. Detta samtidigt som undersköterskorna arbetar i vårt kunskapssamhälle som drivs av tanken om kontinuerligt lärande. Med detta förefaller det vetenskapligt relevant att genom denna undersökning försöka bringa kunskap kring hur undersköterskor upplever sina villkor för lärande, i ett arbete och arbetsliv som kontinuerligt kräver utveckling av den befintliga kunskapen och kompetensen. En studie av detta slag kan ge en förståelse av hur lärande och lärandeprocesser hos denna starkt pressade yrkeskår präglas av den lärandemiljö som det dagliga arbetet inrymmer. Vidare förefaller en studie liksom denna med fokus på undersköterskor arbetandes inom just äldreomsorgen även vara av samhällelig relevans med tanke på arbetets betydelse för vårdtagare såväl som organisationer. Detta eftersom att äldreomsorgen är en arbetsplats liksom alla andra i dagens arbetsliv, där tanken kring ett livslångt lärande och ständig utveckling är grundidér och dessutom hårdvara för att kunna konkurrera, ge och tillhandahålla en vård av god kvalitet. Samtidigt är äldreboendena ofta platsen dit människor kommer sist i livet, en sista anhalt där stillastående och tillbakagång är kännetecknande. Med grund ur detta förefaller det relevant, för vetenskapen såväl som samhället, att vinna mer kunskap om och huruvida en miljö där tiden rinner mot sitt slut också paradoxalt nog lyckas hålla utrymme för medarbetarnas fortsatta lärande och utveckling i det dagliga arbetet.
1.1 Syfte
Syftet för uppsatsen är att undersöka hur undersköterskor i äldreomsorgen upplever lärande i det dagliga arbetet utifrån verksamhetsteorin. Mer specifikt vill här
undersökas vilka hinder och möjligheter de upplever för lärande i det dagliga arbetet.
1.2 Frågeställningar
För att ringa in detta syfte har följande frågeställningar valts:
• Vilka hinder beskriver undersköterskor inom äldreomsorgen finns för deras lärande i det dagliga arbetet?
• Vilka stödjande funktioner beskriver undersköterskor inom äldreomsorgen finns för deras lärande i det dagliga arbetet?
2. Centrala begrepp
Detta avsnitt ämnar att förklara och operationalisera de centrala begrepp som längs med uppsatsen kommer att användas. Denna studien använder sig även av begrepp ur studiens teoretiska ramverk verksamhetsteorin. Dessa kommer presenteras i
teoriavsnittet.
2.1 Lärande
För att undersöka lärandebegreppet krävs här att en definition av detta görs för att ge en förståelse av vad som åsyftas och inbegrips. Detta eftersom att lärande är ett mycket brett och diffust begrepp och som har en flerdimensionell karaktär. Den definition av lärande som valts att se till är hämtad från Ellströms beskrivning av lärande. Han talar om lärande som ett resultat av individens samspel med sin omgivning, vilket åstadkommit en relativt varaktig förändring hos denne och dess kunskap (1996)
2.2 Lärande i det dagliga arbetet
I denna undersökning kring lärande, och förutsättningarna som präglar dess möjlighet och begränsning, kommer fokus fästas vid att se till lärandet som sker i det dagliga arbetet. Utgångspunkten för lärande blir därför att se det som något sammanflätat med det praktiska arbetet.
Ellström beskriver lärandet i det dagliga arbetet som något informellt. Detta informella lärande menar han kan ske planerat, medvetet och även inneha en mer formell karaktär. Det senare kan ske i form av utbildningsaktiviteter såsom
gemensamma kurser, utbildningar och seminarium. Ellström menar vidare på att den största delen av detta informella lärande sker omedvetet och spontant samt som en sidoeffekt av andra aktiviteter (1996). I definitionen av lärande i det dagliga arbetet väljs därför Ellströms utgångspunkter: att lärande i det dagliga arbetet är informellt till sin grund och har inslag av både mer eller mindre uttalad, planerad, medveten eller formell karaktär. Det vill säga, att även om det lärande som sker i det dagliga arbetet beskrivs som mer informellt kan det också bestå i mer formella läraktiviteter. Med hänvisning till den definition som gjorts av lärande i det dagliga arbetet kommer här begreppet lärande ta hänsyn till både formella och informella aspekter av lärande.
2.3 Hinder och möjligheter för lärande
Det som i denna uppsats åsyftas vid användningen av formuleringen hinder för lärande i det dagliga arbetet är det som kan stå i vägen för att en relativt varaktig förändring hos individen ska uppstå. Vad gällande möjligheter för lärande i det dagliga arbetet förstås detta genom de stödjande funktioner som ur medarbetarnas perspektiv finns på arbetsplatsen, vilka gör att en relativ varaktig förändring hos individen kan uppstå. Dessa hinder och möjligheter anses här kunna ha en inneboende karaktär, såväl som vara en del av den omgivning vilken individen befinner sig i.
3. Tidigare forskning 3.1 Sökprocessen
Följande avsnitt beskriver sökprocessen som gjorts för att hitta tidigare forskning, vilken berör ämnet lärande i det dagliga arbetet på arbetsplatsen samt dess möjligheter och begränsningar. Här har även tidigare forskning inom områdena äldreomsorg och forskning med undersköterskor som studieobjekt varit adekvata parametrar att söka efter. För att nå relevant tidigare forskning har Uppsala universitets bibliotekskatalog och google scholar använts som upplag. De sökord som använts för att finna adekvata referenspunkter inom tidigare forskning som behandlat de olika parametrarna nämna
ovan var exempelvis arbetsplatslärande, informellt lärande, lärande i dagligt
arbete, learning at work, workplace learning, undersköterska, barriers for learning, opportunities for learning, learning processes och employee learning.
Utifrån Brymans instruktion börjades efter sökprocessen de funna sökresultaten att överskådligt bearbetas genom att läsa abstracts, titlar och nyckelbegrepp som här användes. På så sätt kunde texternas relevans för denna studie urskiljas (Bryman, 2014). Genom den sökprocess som utfördes strävades efter att skapa en tydlig koppling mellan genomgången av den tidigare forskningen och de frågeställningar som denna uppsats har för avsikt att besvara.
3.2 Tidigare forskningsbidrag
Genomgången av den tidigare forskningen grundas med hänvisning till dess passform till de olika parametrar som studien berör. Dels studier kring lärande på arbetsplatsen, möjligheter och begränsningar för det samt den arbetsarena och yrkeskår som studien åsyftar, nämligen äldreomsorgen och undersköterskor.
3.2.1 Lärande i arbetet
Sammantaget kan framhållas att synen på vad som påverkar lärande i det dagliga arbetet är varierande beroende av vilka teoretiker som tillfrågas. Forskningen som presenteras nedan är endast ett axplock av den forskning som inrymmer lärande i det dagliga arbetet, dess möjlighet och begränsningar.
Ellström menar på att forskning kring lärande i det dagliga arbetet, dess
förutsättningar, processer och resultat är ett svårstuderat område. Detta då det är svårt att beskriva och observera lärande i det dagliga arbetet, eftersom att det ofta sker i omedvetna och oplanerade lärprocesser. Dessa blandas samman i flödet av det dagliga arbetets handlingar och händelser och kan därför vara svåra att konkret fånga in (Ellström, 1996).
Den tidigare forskningen som kommits i kontakt med som berör lärande i det dagliga arbetet samt arbetsplatslärande tyder på att det lärande som står i centrum här sker till stor del informellt. Brown och Duguid påvisar bland annat att lärande på arbetet kommer till stånd genom att individen ingår i deltagande aktiviteter med andra på arbetet. Lärande utifrån denna tidigare forskning beskrivs som outtalade och
informella processer (1991), vilket påminner om Ellströms syn att se på lärande i det dagliga arbete. Brown och Duguid å andra sidan betonar till skillnad från Ellström interaktionen. Lärande i det dagliga arbetet ses enligt dem som ett resultat av interaktionen på arbetsplatsen, där individen utifrån denna internaliserar befintliga sociala strukturer. Deras studie visar på att man som ny på en arbetsplats socialiseras in i arbetet, genom att först socialiseras in i arbetsgruppen och dess normer, språkbruk och kollektiva regler och synsätt (Brown & Duguid, 1991). Deras beskrivning och resultat kan därför till stor del summeras till att lärande på arbetsplatser är något som sker genom aktivt deltagande med sin omgivning, vilket innebär att dess syn på lärande i arbetet har sin grundbult i det sociala samspelet. Baserat på de tre teorier som används, vilka menar just på att lärande är ett resultat av konstant anpassning som individen gör till sin omgivning, kan här en inblick ges till hur resultaten antagit denna form. Användandet av sådana teorier kan till viss del förklara hur resultaten präglas av en social grund och således hur interaktion och deltagande är essensen i
arbetsplatsärandet. Med hänvisning till detta kan tänkas att studien inte tillräckligt haft förmågan att ta hänsyn till icke-sociala strukturer som kan påverka lärandet i arbetet. Att applicera en verksamhetsteoretiskt utgångspunkt liksom denna studie åsyftar kan således ge en utvidgad kunskap om lärandet i det dagliga arbetet.
I likhet med Brown och Duguid menar Milligan, Littlejohn och Maragrayan att lärande på arbetet kommer till stånd genom sociala och deltagande aktiviteter med andra i arbetet. Författarna menar utifrån sin forskning att lärande kan delas upp i två skilda saker; förvärv eller deltagande. Det förstnämnda syftar till en formell
utbildning där lärande är en konsekvens av att en part levererar kunskap, medan en annan mottager denna. Deltagande å andra sidan innebär att lärande skapas som en konsekvens av medlemmarnas samspel med kollegor i arbetslivet. Milligan et al.
sammanfattar sitt forskningsfynd därför som följande: att lärande på arbetsplatser snarare har formen av ett deltagande, där lärande tycks uppstå genom oplanerade och informella aktiviteter av social karaktär (2014). Milligan et al. har i sin forskning fokuserat på tjänstemän och deras lärande på arbetsplatsen, vilket inte
överensstämmer med denna studie vare sig till arbetsplats eller yrkeskår. Man menar att till sin hjälp i det dagliga arbetet har tjänstemännen i hög grad tekniska verktyg som stöd för lärande och samspel med kollegor. Med hänvisning till denna studies fokus på ett praktiskt yrke kan resultaten som Milligan et al. framställer visserligen ge en uppfattning kring lärande i det dagliga arbetet. Ändock kan denna studie tänkas ge mer svar kring lärande i det dagliga arbetet utifrån ett praktiskt yrke och mer specifikt undersköterskor i äldreomsorgen, vilket ingendera ovan har full möjlighet till att göra.
Andrew et al. frambringar vidare en studie som fokuserar på lärande, där
arbetsplatsen är plattform för detta. Enligt författarna utgår lärande från den sociala kontexten, vilken i studien varit en grundbult för att undersöka hur denna möjliggör ett samarbetsbaserat arbetsplatslärande. Fokus för denna studie ligger vid att studera hur sjuksköterskor inom vårdsektorn lär i sitt arbete. Detta med hjälp av hur dessa interagerar inom det community of practice som arbetsplatsen fungerar som. Dess resultat kan präglas av hur teorin till sin grund ser på lärande, vilket kan förklara hur sjuksköterskorna upplevde sitt lärande på arbetsplatsen vara beroende av detta CoP och interaktionen i det. Samt att i sitt dagliga arbete få möjlighet att inom detta samarbeta, utmana och förändra de nuvarande handlings- och arbetssätten på
arbetsplatsen genom utbyte och samarbete mellan kollegor (2008). Andrew et al. har studerat vården som kontext för sin studie, vilket är något som till viss del
överensstämmer med denna studies intresseföremål. Dock har deras studie fokuserat på sjuksköterskor arbetandes på sjukhus och deras upplevelser av lärande på arbetet.
Dessutom skiljer sig studierna åt då deras studie använt CoP som teoretisk grund.
Med detta kan framhållas att Andrew et al.:s studie visserligen är ett intressant forskningsbidrag till arbetsplatslärande inom vården. Trots det kan den inte bringa klarhet i hur just undersköterskor inom äldreomsorgen upplever sitt
lärande, möjligheter och hinder för lärande i sitt dagliga arbete. Detta lämnar således ett forskningsgap som denna studie kan fylla.
Det gemensamma för den tidigare forskningen som ovan berörts är att lärandet i det dagliga arbetet genomgående har en social, omedveten och oplanerad karaktär.
Individen kan genom samspel, utbyte och interaktion med kollegor och andra individer kopplade till arbetet utveckla sin kunskap och kompetens. Deltagande i gemensamma aktiviteter, relationer och interaktioner är till synes grundbulten för lärandet i det dagliga arbetet enligt samtliga författare ovan. Dock skiljer sig den
tidigare forskningen åt till stor del då studiernas och dess studieobjekt ser till olika kontexter och individer. Parametrarna för de olika studierna såsom att se till tjänstemän, sjuksköterskor, eller försöka observera de oplanerade och omedvetna processerna är alla exempel på hur de presenterade studierna skiljer sig, och så också funnit olika aspekter av lärandet i det dagliga arbetet. Då även denna studie har andra teoretiska parametrar och ramar för vilken kontext som ska studeras och vilka däri som kommer att ingå kan den tidigare forskningen ovan inte fullt förklara lärandet på arbetsplatsen som här kan tänkas ske. Med hänvisning till detta finns utrymme för denna studie att bidra med ny kunskap om hur undersköterskor inom äldreomsorgen upplever lärande i det dagliga arbetet.
3.2.2 Möjligheter och hinder för lärande på arbetet
Hara och Schwen har intresserat sig för hur medarbetare sprider kunskap och lär med hjälp av arbetsplatsen, vilken fungerar likt ett Community of Practice. De har
avgränsat sig till att se till advokater inom offentlig sektor och utifrån sin intervju- och observationsstudie kommit fram till att lärandet inom detta community till störst del är informellt. Lärande på arbetsplatsen har goda förutsättningar att uppstå när medarbetare har ett gemensamt mål och då försöker utveckla den egna kompetensen genom interaktion med sina kollegor (Hara & Schwen, 2006). Deras studie har, likt denna ämnar göra, undersökt upplevda möjligheter för lärande på arbetet.
Studieutförandet har även liksom denna studie använt dels intervjuer som verktyg, för att fånga individers subjektiva upplevelser. Dock ser denna studie till en helt annan arbetssektor, yrkeskår samt utgår från en annorlunda teoretisk ram. Detta vilket ger fog för denna studies relevans.
Ellström undersöker i sin rapport, där han studerat åtta olika utvecklingsprojekt vars mål varit att skapa lärande organisationer, möjligheter och begränsningar för lärande på arbetet. Likt Milligan et al. (2014) ligger fokuset vid det informella lärandet som ett resultat av erfarenheter individen får genom det oftast omedvetna och spontana som sker i det dagliga arbetet (1996). Å andra sidan lyfter Ellström att lärande i det dagliga arbetet kan inta en mer medveten och formell karaktär i form av introduktion på arbetsplatsen och deltagande i mentorskap. Vilket inte Milligan et al. tillkännager vara en påverkande aspekt (2014). Sammantaget utifrån de utvecklingsprojekt Ellström studerat belyser han ett antal faktorer som möjliggör eller hindrar lärande i det dagliga arbetet. De sju faktorer som kunde urskiljas ur hans forskning är av vikt för att främja att lärande sker på arbetsplatser börjar med medarbetarnas delaktighet (1996). Här känns Hara och Schwens fynd igen kring vikten av sociala och informella nätverk för att lärande på arbetsplatsen ska möjliggöras (2006). Ytterligare faktorer som belyses är möjligheten till erfarenhetsutbyte mellan kollegor samt tid för gemensam såväl som egen reflektion kring arbetet. Såvida verksamheten inte möjliggör och understödjer ett öppet klimat för reflektion och diskussion begränsas möjligheten till lärande i det dagliga arbetet (Ellström, 1996). Även här finns fynd som känns igen från Hara och Schwens studie då de talar om vikten av en stöttande klimat för att lärande ska ske på arbetsplatsen (2006). Slutligen understryker Ellström framförallt två hinder som begränsar lärande i det dagliga arbetet. Dessa benämns som tidsbrist samt att det erfarenhetsbaserade vardagslärandet inte till fullo har möjlighet att stå på egna ben, utan att det från tid till tid behöver kompletteras med planerade och strukturerade utbildningsformer. Detta då det “rena”
erfarenhetsbaserade lärandet tenderar att bli bundet till en viss situation vilket gör att det därför kan få ett begränsat värde när individen möter och ska klara av nya
situationer. Det mer formella lärandet som till stor del är teoribaserat har å andra sidan sin akilleshäl i att individen kan ha svårt att överföra det teoretiskt abstrakta till
praktiskt handlande i konkreta situationer på arbetsplatsen. Författaren menar därför för att man bör skapa växelspel mellan dessa båda former, då användandet av endast en av dem kan utgöra ett hinder för lärande på arbetsplatsen (Ellström, 1996).
Reige (2005) har intresserat sig för kunskapsdelning på arbetsplatser, vilket han menar är en förutsättning för lärande. Utifrån den granskning han har gjort kategoriserars tre typer av hinder: organisatoriska, tekniska och personliga. De organisatoriska hindren Reige identifierar består bland annat i den brist på informella såväl som formella utrymmen och forum att kunna delge varandra erfarenheter och kunskap mellan kollegor. Detta överensstämmer med Ellströms forskning kring att reflektion själv samt tillsammans med kollegor är en viktig aspekt för att lärande på arbetsplatsen faktiskt ska ske (1996). De tekniska hindrena rör verksamhetens
tekniska hjälpmedel. Dessa antar formen av ett hinder såvida de inte finns en enighet i hur dessa ska användas, dess fördelar samt om det inte finns kunskap att nå kring hur ett dessa verktyg ska användas. Gällande de personliga hinder som Reige identifierat talar han om den individuella förmågan att integrera. Så länge individerna på en arbetsplats inte har fullgoda sociala nätverk och en effektiv, fungerande
kommunikation, hindras arbetsplatslärandet (Reige, 2005). Resultatet kring att sociala nätverk måste fungera på en arbetsplats för att lärande där ska ske kan här kännas igen från Hara och Schwens resultat (2006). Andra personliga hinder som Reige lyfter är skillnader i erfarenhets- och utbildningsnivå mellan kollegor samt skillnader i
värderingar och språk. De hinder som Reige belyser fungerar även i omvänd riktning, dvs. såvida de är fullgoda fungerar de som möjligheter för lärande (2005).
För att övergå till forskning kring äldreomsorgen som arena för lärande och dess hinder kan Bennichs avhandling belysas. Denna berör centrala frågor kring lärande, kompetens och utveckling och ser mer specifikt till två kommunala vårdboenden samt två hemtjänstverksamheter. Genom explorativa studier, gruppintervjuer och enskilda intervjuer har författaren identifierat det lärande och utvecklingsbehov som inom äldreomsorgen finns, samt ovad som där begränsar lärandet. Avhandlingen beskriver hur demografiska förändringar som präglar arbetsplatsen har påverkat äldreomsorgen, i termer av förändrade villkor och förutsättningar för lärande och
kompetensutveckling. Dessa demografiska förändringar är enligt Bennich en kombination av en åldrandes personalstyrka där en stor del går i pension, samtidigt som kullarna som utbildar sig till undersköterska är små. Det är med detta svårt att rekrytera och behålla omsorgspersonal, som dessutom är utbildad. Ytterligare en demografisk förändring som skett och visat sig verka som ett hinder för lärande är den etniska sammansättningen hos omsorgspersonalen. Bennich påtalar hur antalet
utlandsfödda fördubblats de senaste tio åren, vilket präglat lärandemiljön. Dessa förändrade demografiska faktorers har således kommit att påverka äldreomsorgen, yrkeskåren och givit en komplexitet till lärandet i det dagliga arbetet inom
äldreomsorgen för samtliga. Bennich forskning ger således en inblick i de begränsningar som inom äldreomsorgen finns för personalens lärande (2012).
Sammantaget har Bennich visserligen haft ett likartat fokus som denna studie - dock finns essentiella skillnader. Detta med hänvisning till att Bennich använt sig av en mer interaktiv forskningsprocess genom att använda explorativa studier,
gruppintervjuer såväl som enskilda intervjuer. Dessutom har Bennich inte bara fokuserat på undersköterskor utan på hela omsorgspersonalens upplevelser samt sett
till de boende brukarnas upplevelser för att söka sina svar. Detta är parametrar som kan ha påverkat hennes resultat och som öppnar för denna studies relevans och eventuella bidrag.
Forskningen i detta avsnitt har berört, likt denna studie ämnar göra, resultat kring vad som möjliggör och/eller hindrar att lärande sker på arbetsplatsen. Dock är det endast Bennichs studier som har just vården och mer specifikt äldreomsorgen som
arbetsplatsarena. Ingen av studierna har riktat in sig mot endast yrkesgruppen undersköterskor som denna studie syftar se till. Detta ger utrymme för denna studie att försöka förstå hur undersköterskor, som arbetar i ett samhälle vars medborgare blir allt äldre och i större behov av dess arbetsutförande, lär sig i sitt dagliga arbete och hur detta hindras och/eller stödjs inom denna yrkesgrupp och dess arbetsplats.
3.2.3 Undersköterskors lärande och yrkeskunnande
För att få en inblick i tidigare resultat om undersköterskors lärandemöjligheter i arbetet berörs nedan ett axplock av den forskning som kommits i kontakt med inom detta område. Erica Byström har genomfört en kvalitativ intervjustudie där 17 undersköterskor samt 5 vårdenhetschefer ingick, från tre olika sjukvårdsenheter (operation-, barn- och akutvårdsenhet). Detta varvid alla arbetade vid det större sjukhus som studerades. Studiens syfte var att bidra med kunskap om
undersköterskors arbete, yrkeskunnande och deras villkor för lärande i arbetet.
Resultaten visade på att lärande framförallt möjliggörs när undersköterskor arbetar nära andra yrkesgrupper, vilka gör dem delaktiga i arbetet (Byström, 2013).
Delaktighet är något som också Ellström beskriver kan fungera som en faktor som möjliggör lärande på arbetsplatsen (1996). En begränsning för lärande i arbetet visade sig bestå i undersköterskans egna personliga mående och attityd (Byström, 2013).
Attityd kan kopplas samman med värderingar, vilka Reige menar kan utgöra ett individuellt hinder för lärande på arbetet (2005). Undersköterskorna upplevde också utifrån studien att sinande ork och intresse verkade som begränsande faktorer för lärande, för att lära och utvecklas individuellt såväl som tillsammans i arbetet.
Slutligen belyser Byströms avhandling tidsaspekten som antingen kan fungera som en möjlighet eller som en begränsande faktor för lärande. Om tid inte finns begränsar detta lärandemöjligheten kopplat till arbetet. Omvänt gäller för om tid och utrymme faktiskt ges till att delta och utvecklas genom informella såväl som mer formella läraktiviteter (Byström, 2013). Detta sistnämnda, att tid för både informella och formella läraktiviteter måste finnas för att lärande ska möjliggöras på arbetet, är faktorer för lärande som även Reige och Ellström belyser (2005;1996).
Alsterdahl har likt Byström studerat yrkeskunnande hos bland annat undersköterskor i sin avhandling från 2002. Författarens fallstudier visade bland annat på att
undersköterskors kunnande och kompetens är beroende av samspel och interaktion med andra. Det är i kontakt och ihop med kollegor och patienter som man som
undersköterska kan utvecklas, lära och vidga sitt kunnande. Interaktionens viktiga roll för lärande i det dagliga arbetet är något som även Brown och Duguid betonar (1991).
Dock understryker Alsterdahl i kontrast att för att interaktionen ska leda till lärande och utveckling krävs inte bara interaktionen som sådan. Utan för att detta ska vara möjligt måste interaktionen i det gemensamma arbetet och arbetet i team fungera väl (2002).
Johansson har vidare haft undersköterskor och sjukvårdsbiträden som undersökningsobjekt, där han intresserat sig specifikt för yrkesgruppernas yrkeskunnande. Han fastställer i sin rapport hur undersköterskeyrket och dess
yrkeskunnande är av komplex karaktär då arbetsuppgifterna utförs i en speciell miljö med många personalgrupper, individer och inom skilda vårdarenor. Författaren menar utifrån detta på att undersköterskornas kunskap och lärande bör ske och bäst sker tillsammans med kollegor, vilket också påminner om Andrew med fleras syn på lärande i det dagliga arbetet (2008). Men till skillnad från dem är det inte möjligheten att kunna få förändra befintliga arbetssätt som hos Johnsson står i centrum, utan samspelet med olika yrkeskunnande grupper. Författaren menar således, likt Ellström (1996), hur lärande kan möjliggöras bland annat genom att låta undersköterskorna få utrymme till regelbunden reflektion och diskussion tillsammans med kollegor. Detta för att bland annat diskutera arbetsuppgifter och rutiner mm. samt alternativa
tillvägagångssätt och därigenom lära och utvecklas (Johansson, 1989).
Den tidigare forskningen kring undersköterskor som ovan presenterats understryker alla liknande aspekter för hinder och möjligheter för lärande i det dagliga arbetet. Att få arbeta nära tillsammans kollegor och andra yrkesgrupper och på så vis ges
möjlighet till samspel, erfarenhetsutbyte samt reflektion och diskussion är alla exempel på de mest framträdande faktorerna (Byström, 2013; Alsterdahl, 2002;
Johansson, 1989). Utifrån denna framställning av tidigare forskning kan här framhållas att Alsterdahl visserligen haft lärande och undersköterskor som två parametrar för sin studie. Däremot är det svårt att urskilja om resultaten kan tänkas helt appliceras på endast yrkesgruppen undersköterskor, då Alsterdahl i sin forskning studerat flera yrkesgrupper. Johansson har å andra sidan visserligen intresserat sig för undersköterskor, dess yrkeskunnande och lärande i det dagliga arbetet. Dock har han även haft med sjukvårdsbiträden som yrkesgrupp och studieobjekt (1989), vilket kan tänkas försvåra att urskilja vad som faktiskt är undersköterskornas upplevelser kring lärande, dess hinder och möjligheter. Den studie kring undersköterskor som mest liknar denna studie är Byströms avhandling från 2013. Denna har lärande i det dagliga arbetet, möjligheter och hinder för detta samt undersköterskor som studieobjekt.
Byström har även använt sig av intervjuer som metod för sin studie och intresserat sig för subjektiva upplevelser, likt denna studie. Dock finns en väsentlig skillnad då Byström haft sjukvårdsenheter som kontext för lärandet på arbetsplatsen. Detta till skillnad från denna studie som ämnar undersöka dessa parametrar i kontexten av äldreomsorgen, vilket kan tänkas ha en påverkan på de resultat som erhålls.
Utifrån det presenterade kan här sägas att det tycks finnas en kunskapslucka då här inte återfunnits någon studie som berör denna studies avsedda parametrar, kontext eller teoretiska utgångspunkt. Att med verksamhetsteorin studera hur undersköterskor inom äldreomsorgen upplever lärande i det dagliga arbetet, i termer av möjligheter och begränsningar, förefaller därför kunna bidra med ny kunskap inom
forskningsfältet pedagogik. I det kunskapssamhälle och arbetsliv, där
undersköterskans roll kontinuerligt ålagts allt fler uppgifter och blivit allt mer komplex, kan en studie med detta forskningsfokus belysa hur denna samhällsviktiga yrkesgrupps lärandeförutsättningar i det dagliga arbetet ser ut. Detta utifrån
differentierande aspekter och ett än mer teoretiskt helhetsperspektiv, än vad tidigare forskning tycks sett till. På så sätt kan en inblick ges även i den framtida hjälp som vi som äldre kan kräva och förvänta oss på våran ålders höst.
4. Teori
4.1 Teoretiska utgångspunkter
Undersökningen tar sin teoretiska grund utifrån Vygotskijs syn på lärande, vilken föreslår att lärande är en social och kollektiv process då individens lärande och utveckling alltid sker i ett socialt sammanhang i samspel med andra individer (1978).
Vidare används verksamhetsteorin som teoretisk utgångspunkt för uppsatsen.
Verksamhetsteorin har utvecklats i tre generationer, genom att förflytta sitt fokus från individ till verksamhet och slutligen till system bestående av flera olika verksamheter (Engeström, 1987). För denna uppsats har endast de två första generationerna för verksamhetsteorin beaktats. En kombination av dessa förefaller lämpligt då det empiriska materialet således kan analyseras ur ett individperspektiv, vilket kan förklara hur lärandemekanismer påverkas av egna och omgivningens verktyg, såväl som med hänsyn till faktorer i verksamheten och dess eventuella påverkan på lärande.
En kombination anses kunna ge en helhetsbild av hur undersköterskor inom
äldreomsorgen upplever sina möjligheter och begränsningar till lärande i det dagliga arbetet. Tillsammans kan de även ge en bild över hur olika komponenter i ett
verksamhetssystem samverkar för att ett lärande ska ske. Med detta i åtanke förefaller dessa två delar av verksamhetsteorin vara verksamma, för att kunna beskriva hur lärande inom en verksamhet som äldreomsorgen kan hindras och/eller möjliggöras.
Den tredje generationen verksamhetsteori Engeström bringar fram (1987) förefaller inte intressant för denna studie, då dess fokus vilar vid att se till hur två verksamheter med samma mål kan interagera för att utvecklas och lära.
4.1.1 Första generationens verksamhetsteori - individen i centrum
Verksamhetsteorin har enligt Engeström genomgått förändringar i tre generationer, där den första härstammar från Vygotskijs arbete. Denne ifrågasatte i en tid av behaviorismens popularitet den ensidiga bilden av endast stimuli och respons som komponenter för ett lärande. Enligt Vygotsky är lärande mer komplext. Därför skapade han en triangulär modell där processen av stimuli och respons samverkade med medierande handling. Lärande sker inte direkt, på ett reflexmässigt plan, utan medieras genom medierande artefakter, eller verktyg som han benämner det.
Vygotskij betonade framförallt språket som medierande verktyg. Exempelvis kan en individ aldrig kommunicera med en annan individ direkt, utan kommunikationen sker alltid genom användandet av artefakter, där språket blir det viktigaste verktyget (Engeström, 1987).
Då Vygotskij utgår från ett sociokulturellt perspektiv skapas och sker människors beteende i ett socialt sammanhang och utifrån de kulturella verktyg som där finns.
Grunden är således att den sociala kontexten ger förutsättningarna för individens handlingar genom att denne använder sig av de kulturella föremålen - verktyg och symboler i sammanhanget (Vygotskij, 1978).
Figur 1.1 Första generationens verksamhetsteori
Den ursprungliga modellen utgick från tanken kring stimuli och respons men sedermera adderades X i ekvationen, där detta står för den medierande handlingen mellan individen (S) och omvärlden (R). Vygotskij menade alltså att användande av de resurser i form av verktyg som kulturen erbjuder fungerar likt en brygga mellan individ och dess omgivning, vilket i sin tur kan förlänga individens intellektuella, sociala och fysiska förmågor och färdigheter. Den vanligt omformulerade modellen har istället de tre knutarna subjekt, objekt och medierande artefakter som integrerande variabler. Artefakter beskrivs här återigen som de verktyg, redskap och symboler som individen använder sig av i sitt handlande, i syfte att kunna förstå och samspela med den omgivning denne befinner sig i. Vidare kan dessa verktyg delas upp i två
kategorier: språkliga (intellektuella, kommunikativa, mentala och diskursiva) och fysiska (alla resurser omkring oss). Med detta sagt bör här framhållas att verktygen som individen tillhandahåller både finns i den yttre omvärlden samt inom individen.
Dessa har sedermera en medlande funktion mellan subjekt och objekt. Subjektet syftar till utifrån vem:s perspektiv någonting ses utifrån och vem eller vilka som är aktörer i aktiviteten i fråga. Slutligen refererar objektet i modellen till utkomsten, eller det åsyftade med aktiviteten (Engeström, 1987).
Engeström menar dock att den första generationens modell har viss begränsning, med hänvisning till dess ensidiga individfokus. På så sätt kan den inte förklara vad som händer när individen blir del av ett kollektiv. Med grund ur detta kom den andra generationens verksamhetsteori att utvecklas (1987).
4.1.2 Andra generationens verksamhetsteori
Den andra generationens teori satte individen i en kollektiv arena, där individens handlingar påverkas av de sociala praktiker och de sammanhang som denne befinner sig i. Det hela beskrivs som ett verksamhetssystem där verksamhetens regler,
arbetsdelning och gemenskap präglar hur aktiviteterna i kollektivet tar sig uttryck.
Verksamhetssystem beskrivs av Engeström kunna finnas av olika karaktär. De kan bestå av en organisation, grupp, arbetsplats eller ett helt samhälle (Knutagård, 2003).
En ny modell utformades således där den äldre modellen och dess individfokus kompletterades med begreppen regler, arbetsdelning och gemenskap. Med denna nya modell kunde de individuella handlingarna förstås som relaterade till den överordnade kollektiva kontexten och dess historia (Engeström, 1987).
Figur 1.2 Andra generationens verksamhetsteori
Modellen består av sex beståndsdelar, eller knutar, som Engeström beskriver. Subjekt avser den grupp eller individ vars verksamhet tjänar som utgångspunkt för analysen.
Objekt avser det som individen eller gruppens verksamhet är riktad mot. Engeström beskriver objektet som det problemområde som ska formas och förändras mot en avsedd utkomst, resultat. I denna process mot resultat spelar artefakterna, de medierande verktygen, en avgörande roll. Utöver dessa knutar påverkas också resultatet av de tre ytterligare komponenterna gemenskap, arbetsdelning och regler.
Gemenskap är den beståndsdel som syftar till en grupp individer som finns i ett verksamhetssystem, där alla strävar och arbetar mot ett gemensamt mål.
Gemenskapen innefattar alla de individer som är medvetna om att de tillhör samma gemensamma grupp. På samma sätt är de medvetna om och föreställer sig att de är skilda från andra grupper och gemenskaper. Regler kan förstås som de implicita och explicita konventioner, normer och bestämmelser som inom gemenskapen finns och som styr interaktioner och handlingar i verksamhetssystemet. Knuten arbetsdelning består här av en horisontell uppdelning av uppgifter mellan medlemmarna i
gemenskapen. Verksamhetssystemet kan förstås både genom sina beståndsdelar men även utifrån dess sammantagna helhet. Grunden i teorin är således att alla delar samspelar och påverkar resultatet (Engeström, 1987).
Genom interaktion mellan de olika beståndsdelar formas individen, dess handlingar såväl som aktiviteterna inom aktivitetssystemet. De olika komponenterna subjekt, objekt, medierande artefakter, regler, arbetsdelning och gemenskap är alla således delar i verksamhetssystemets funktion. Dessa vilka måste tas i beaktning för att förstå hur utkomsten och ett visst resultat tar sin form. Verksamhetssystemet kan därför förstås både genom sina enskilda beståndsdelar men även utifrån dess sammantagna helhet. Så för att kunna studera ett verksamhetssystem måste samtliga av dessa interagerande variabler tas i beaktning och förståelse finnas för att dessa ingår i processer över tid som kontinuerligt konstrueras och omförhandlas (Engeström, 1987).
4.2 Teorin som analytiskt verktyg
Knutagård belyser verksamhetsteorin som en teori vilken placerar sig över flera doktriner och som han anser användbar för att beskriva en helhet och hur dess resultat tar sin form. Vidare tar han specifikt upp teorins användbarhet när det kommer till att studera just lärande och belyser detta som ett resultat av flera interagerande aspekter (2003:17). Teorin kommer med hänvisning till dess möjlighet till att förklara
individers lärande i arbetet och i dess kollektiv att appliceras. Att använda verksamhetsteorin anses fördelaktigt då den kan ge en förståelse kring undersköterskans möjligheter och begränsningar, att utifrån de tillgängliga
artefakterna lära och utvecklas. Vidare kommer teorin appliceras för att studera hur undersköterskan upplever att verksamhetssystemets överordnade strukturer och kollektiva faktorer skapar, begränsar och möjliggör lärande.
Lärandet kommer att ses som det resultat som åsyftas att skapas i verksamheten.
Resultatet är i sin tur summan av de interagerande beståndsdelar och aktiviteter som hela tiden pågår, formas och omformas i verksamheten. Därav anses teorin kunna förklara hur lärande är ett resultat av en helhet, vilken konstrueras utifrån individuella, omgivningens såväl som kollektiva komponenter. Hur de enskilda beståndsdelarna i verksamhetssystemet tar sig uttryck och interagerar kan i sin tur förstås som det som möjliggör samt det som hindrar resultatet - lärande. Användandet av ett
verksamhetsteoretiskt ramverk anses här kunna förklara inte bara hur sociala strukturer och mellanmänskliga processer åstadkommer lärande. Utan hur aspekter liksom dessa komplementeras och interagerar med alla de inneboende och uttalade strukturer som omgivningen, kollektivet och verksamheten betingar. På så sätt kan begreppsramen som teorin innehåller ge en utvidgad förmåga att bringa klarhet kring lärandet i det dagliga arbetet, dess möjligheter och begränsningar.
Baserat på modellen kommer det subjekt som åsyftas vara undersköterskor arbetandes inom den sociala kontexten äldreomsorgen. Det verksamhetssystem som ses till är de valda verksamheterna inom äldreomsorgen, mer specifikt äldreboenden. Det åsyftade objektet som undersöks är det dagliga arbetet inom dessa äldreboenden och huruvida utkomsten av detta resulterar i ett resultat av lärande. De medierande artefakter som här finns består i de språkliga och fysiska, implicita och explicita verktyg som undersköterskorna upplever att de har tillhanda. Detta skulle kunna gestalta sig i möjligheten att använda sig av språkliga verktyg, såsom att behärska det medicinska språket. Exempelvis, om endast en handfull del av omsorgspersonalen kan det
medicinska språket kan detta begränsa kommunikationens smidighet och precision på arbetsplatsen, vilket i sin förlängning kan tänkas påverka hur undersköterskorna har möjlighet att kommunicera och utbyta kunskap och information med varandra.
Således kan artefakter spela en väsentlig roll i hur resultatet, dvs. lärande, gestaltar sig.
Aktiviteterna i verksamhetssystemet och det resultat som erhålls är alltså till lika mycket en produkt av alla de beståndsdelar eller knutar som andra generationens verksamhetsteori belyser (Knutagård, 2003). För att exemplifiera
verksamhetsaspekternas påverkan på individers möjligheter och begränsningar till lärande kan här sägas att beroende på den gemenskap som finns på arbetsplatsen kommer detta inverka på resultatet - lärande. Exempelvis, utifrån den gemenskap som finns på arbetsplatsen kan trygghet skapas såväl som det motsatta, otrygghet, mellan verksamhetens medlemmar - kollegorna. Förutsatt att det finns en stark gemenskap kan lärandet tänkas gynnas genom att kollegorna på äldreboendet exempelvis har en god kommunikation och känner en trygghet och intresse i att dela sin kunskaper med varandra. Beståndsdelen gemenskap och dess uttryck kan således vara en del av verksamhetens alla beståndsdelar som påverkar de lärprocesser och det sammantagna lärandet. På detta sätt kan här förstås hur den upplevda gemenskap som finns på äldreboendena påverkar lärprocesserna genom att antingen hindra eller möjliggöra att undersköterskorna lär i det dagliga arbetet.
Beståndsdelen regler och dess påverkan på lärande kan förklaras genom att de explicita och implicita normerna och bestämmelserna kan styra medlemmarnas handlingar, vilka i sin tur kan styra huruvida ett lärande kommer till stånd eller ej (Knutagård, 2003). Upplevelsen av de regler som finns mer eller mindre uttalade på äldreboendet kan påverka faktorer som exempelvis i vilken grad undersköterskorna upplever att de kan påverka och styra sitt eget arbete. Detta vilket sedermera i sin tur kan påverka huruvida de lär eller ej. Reglerna kan även handla om de mer sociala underförstådda strukturerna som undersköterskan som individ anpassar sig efter, exempelvis vilken kommunikation som är normen. Ett exempel kan vara att normen på arbetsplatsen är att man som undersköterska inte frågar en kollega när man själv är osäker, då detta är skambelagt. Denna norm kan då påverka undersköterskans
lärandeprocesser, då dennes möjlighet att få ny kunskap intuitivt begränsas. Reglerna kan också handla om verksamhetsbestämmelser och rutiner som styr arbetet på äldreboendet och som påverkar lärande. Exempelvis kan brist på tid och utrymme för kunskapsutbyte samt reflektion själv och med kollegor vara ett resultat av de
organisatoriska strukturer och ramar som finns men som indirekt begränsar lärandet.
Vidare kan komponenten arbetsdelning exempelvis gynna eller hindra lärande beroende på den fördelning av uppgifter som finns på äldreboendet. Fördelningen av uppgifter kan möjligen tänkas påverka undersköterskans lärandemöjligheter utefter den mängd arbetsuppgifter som arbetsdelningen hänvisar undersköterskan till att göra.
Exempelvis om fördelningen av uppgifter mellan personalen är ojämn och viss personal tar större ansvar att göra mer kan tänkas att denna personal ges mindre utrymme att ta del av andra läraktiviteter, vilket annan personal som antar färre arbetsuppgifter ges större möjlighet och utrymme till (Knutagård, 2013).
4.3 Sammanfattning av teori
Sammanfattningsvis hämtas uppsatsens teoretiska grunder ur verksamhetsteorin.
Denna dubbeltriangulära modell kan användas för att beskriva hur individens lärande skapas och formas av olika komponenter i en verksamhet, vilka samverkar och skapar ett resultat. Resultatet för denna studie avses som den relativt varaktiga förändringar hos en individ - lärande. Teorin inbjuder till att se individen som del av en helhet där flertalet komponenter i sin interagerande helhet operationaliserar hur lärande
begränsas och möjliggörs. Teorin kan således användas för att förstå inte bara hur sociala strukturer och mellanmänskliga processer åstadkommer lärande. Utan hur aspekter liksom dessa komplementeras och interagerar med alla de inneboende och uttalade strukturer som omgivningen, kollektivet och verksamheten betingar.
Slutligen förefaller valet av Engeströms verksamhetsteori välmotiverat då det under sökprocessen inte kommits i kontakt studier med samma studieparametrar och teoretiska utgångspunkt. I och med detta finns god fog för att applicera detta
helhetsperspektiv på lärande i det dagliga arbetet. Med detta i åtanke kan användandet av verksamhetsteorin i studien bringa ny kunskap som tidigare forskning inte
åstadkommit och således ge ett intressant forskningsbidrag.
5. Metod
5.1 Metodansats
Baserat på det syfte som studien har förefaller en kvalitativ ansats lämplig. Detta med hänvisning till att tyngdpunkten för studiens syfte ligger i att förstå och beskriva den enskildes subjektiva upplevelser av ett specifikt fenomen. Detta vilket går hand i hand med den kvalitativa ansatsens fokus; att nyanserat beskriva den sociala verkligheten på grundval av hur undersökningsdeltagarna i en viss kontext uppfattar den (Bryman, 2014).
5.2 Kvalitativa intervjuer
Kvalitativa forskningsintervjuer ämnar att ge en bild av och skapa förståelse kring fenomen från verkligheten, ur den intervjuades perspektiv (Kvale & Brinkmann, 2014). Då denna studie intresserar sig för hur undersköterskor upplever de egna förutsättningarna för lärande i det dagliga arbetet förefaller kvalitativa intervjuer vara en relevant insamlingsmetod för att erhålla data. Denna metod lämpar sig också med tanke på studiens epistemologiska utgångspunkt som inspirerats av fenomenologin, där grundbulten är att kunna erhålla de subjektiva uppfattningarna av den sociala verkligheten. Den kunskap som erhålls från intervjuerna syftas till att, med hänvisning till fenomenologin, vara oberoende av författarnas egna förförståelse (Allwood &
Erikson, 2017). Kunskapen kring undersköterskornas upplevelser av den sociala verkligheten mottas således utan att använda den egna förförståelsen, med syftet att erhålla en så objektiv kunskap som möjligt.
De kvalitativa intervjuerna kommer att ta formen av semistrukturerade intervjuer.
Detta beskrivs vara den vanligaste formen av intervju och är konstruerat som ett mellanting mellan ett vardagssamtal och ett slutet frågeformulär. Detta då vardagssamtalets öppna natur är kännetecknande samtidigt som vissa bestämda ämnen och frågor konstruerats i förväg, vilka ger intervjun fokus och struktur. Vid användandet av semistrukturerade intervjuer används en intervjuguide, vilken styr samtalet utifrån förutbestämda ämnen och frågor baserade på uppsatsens syfte och frågeställningar. Samtidigt finns en öppenhet för ytterligare frågor och följdfrågor.
Respondenterna ges här således möjlighet att själva delvis vara med och styra innehållet i samtalet. Möjligheten till ytterligare följdfrågor ger utrymme att dels tydliggöra eventuella oklarheter, så att missuppfattningar kan undvikas, men gör det framförallt lättare att nå djupare förståelse kring respondenternas upplevelser (Kvale
& Brinkmann, 2014; Alvehus, 2013). Användandet av semistrukturerade intervjuer kan således leda till en djupare inblick i undersköterskornas upplevelser och
beskrivningar av hur lärande på arbetsplatsen bistås eller hämmas.
Den intervjuguide som formas kommer med grund ur uppsatsens syfte och
frågeställningar att fungera som en ram för att styra samtalet, men framförallt för att försäkra om att de ämnen och stoff som studiens syfte och frågeställningar berör avtäcks (Kvale & Brinkmann, 2014). Enligt Kvale och Brinkmann kan intervjuguiden utformas på ett mer eller mindre strikt sätt. Antingen kan den bestå endast i en mall eller “checklista” som berör de teman och ämnen som intervjuerna ämnar att avtäcka, eller så kan guiden var mer utförlig till sin form. Väljer man det senare alternativet följer intervjuguiden en mer detaljerad och bestämd ordning efter varsamt skriva intervjufrågor (2014). För att i högre grad kunna försäkra sig om att de svar som erhålls vid intervjuerna ringar in de frågeställningar som valts, vilket också i
förlängningen tjänar uppsatsens syfte, kommer en intervjuguide med en mer bestämd ordning av frågor och ämnen utformas.
Frågorna i intervjuguiden kommer utifrån de forskningsfrågor som i studien ställts formas genom vad Kvale och Brinkmann liknar med en “översättning”. Genom att försöka återge de ställda forskningsfrågorna till en mer begriplig och talspråklig form kan ett mer dynamiskt samtalsflöde komma till stånd. Dessutom anses en översättning av frågorna möjliggöra att respondenten lättare kan förstå vad som efterfrågas, vilket i sin tur kan tänkas påverka dennes möjlighet att svara och på ett nyanserat sätt.
Frågorna utformas även med hänvisning till Kvale och Brinkmanns ledord att ställa öppna frågor. Detta eftersom det möjliggör att respondenternas svar blir mer
detaljerade berättelser, snarare än endast enstaka ord som “ja” eller “nej”. Öppna frågor ger också möjlighet för respondenten att svara så fritt som möjligt och själv kunna påverka svarens struktur (2014). Detta kan återigen kopplas till studiens syfte kring att nå djupare beskrivningar av subjektiva upplevelser, vilket anses erhållas genom mer öppna frågor. Ytterligare en aspekt som beaktades vid utformningen av intervjuguiden var att i så stor mån som möjligt endast efterfråga en sak åt gången, för att liksom Jönsson talar om inte skapa några oklarheter i vad det är som ska svaras på (1997).
Enligt Saunders et al. kan en intervjuguide, dess ämnen och frågor antingen ta sin grund ur teori, eller att författarna själva har en tanke om hur dessa kan anknytas till den valda teorin och studiens syfte (2012). Intervjuguiden, dess teman och frågor för denna undersökning kommer till stor del vara sprungen ur det syfte och
frågeställningar som formulerats. I studiens syfte inbegrips Engeströms
verksamhetsteori intuitivt, vilken gör att intervjuguiden även tar sin grund i denna.
Figur 4.1 visar ett exempel på hur frågor anknyts till studiens syfte och studiens syfte:
Forskningsfråga
Hur upplever
undersköterskor inom äldreomsorgen sina möjligheter och hinder för lärande och utveckling i det dagliga arbetet?
Intervjufråga
* Berätta om när du lärt dig något med hjälp av en kollega!
** Kan du berätta om några rutiner som du upplever hindrar dig från att lära på arbetsplatsen?
Teoretiskt perspektiv *första generationen Individens lärande är relaterat till den sociala omgivningen och användandet av de medierande verktyg som erbjuds, vilket i sin tur kan förlänga individens förmågor och färdigheter.
Teoretiskt
perspektiv **andra generationen Individens lärande är relaterat till den överordnade kollektiva kontexten och dess historia av regler, arbetsdelning och gemenskap.
Figur 4.1 Exempel på hur forskningsfrågor och teorin knytits samman i skapandet av intervjufrågor
Avslutningsvis bör här framhållas att det visserligen finns viss nackdel och risk med att använda sig av kvalitativa intervjuer, då det kan ge en låg tillförlitlighet till följd.
Detta eftersom att resultaten som framställs grundas i subjektiva tolkningar och intryck från undersökningsdeltagarna. Detta kan innebära att om samma fråga ställs till andra, eller till och med samma person, vid ett annat tillfälle kan differentierade
svar komma att ges. Trots denna risk förefaller användandet av kvalitativa intervjuer väl lämpade för att kunna få nyanserade beskrivningar av undersköterskors
uppfattningar, vilket även Kvale och Brinkmann menar på (2014).
5.3 Urval
Urvalet för denna studie finns till viss del redan inbäddat i studiens syfte och
frågeställningar. I studiens syfte benämns att undersökningsobjekten är upplevelserna hos undersköterskor inom äldreomsorgen. Med detta sagt är det just undersköterskor med kvalificerad undersköterskeutbildning som kommer vara respondenter i denna undersökning. Annan vårdpersonal med liknande arbetsuppgifter inom
äldreomsorgen, såsom vårdbiträden kommer således aktivt väljas bort som
informanter. Detta med anledning av yrkesgruppen undersköterskors samhälleliga relevans och relevans för äldreomsorgens förmåga att erbjuda vård av god kvalitét.
Yrkesgruppen utmålas ofta som pressad sett till deras arbetsbelastning, tidsbrist och brist på personal. Samtidigt är det denna yrkesgrupp som har den verkliga
yrkeskunskapen hämtad från deras utbildning. Med detta förefaller det intressant att se till hur den grupp som till stor del är grundbulten i äldreomsorgens omsorgsarbete upplever sina möjligheter och/eller begränsningar att lära i sitt arbete.
Urvalet kommer att bestå av 8 respondenter, där samtliga arbetar som undersköterskor vid olika avdelningar på tre olika äldreboenden inom Stockholmsregionen. Den avgränsning som görs gällande kontexten, att se till äldreomsorgen i form av
äldreboenden, görs med hänvisning till studiens syfte att undersöka förutsättningarna för lärande i det dagliga arbetet. Då det dagliga arbetet är essensen förefaller det vara relevant att se till arbetsplatser vars dagliga arbete liknar varandra i så hög grad som möjligt. Att se till olika äldreomsorgsarenor, så som både hemtjänst och
äldreboenden, förefaller inte kunna ge en bild av så lika “dagligt arbete” som att endast se till äldreboenden ger möjlighet till. Med hänvisning till detta och för att så också försöka undvika ovidkommande variablers påverkan kommer så likartade verksamheter som möjligt att ses till. Med grund i detta kommer studien således se till tre olika äldreboenden och där ifrån sex olika avdelningar - alla vilka dagliga
arbetskontexter påminner om varandra.
För att ge en inblick i kontexten som kommer att studeras följer här en kort
beskrivning av äldreboendena. De tre äldreboendena är av liknande karaktär gällande storlek och struktur med mellan 55-59 vårdplatser uppdelat på 4-6 avdelningar.
Samtliga har en verksamhetschef, samordnare samt ett team bestående av
arbetsterapeuter och fysioterapeuter. På golvet arbetar undersköterskor, vårdbiträden och några få sjuksköterskor. Gällande den fysiska miljön är denna relativt likformig.
De äldre bor i egna lägenheter/rum med tillhörande badrum. Utöver detta finns det på avdelningarna ett dokumentationsrum, kök, förråd samt allmänna utrymmen som matsal och vardagsrum. Fyra av de åtta avdelningarna består i demensavdelningar där alla boende har någon typ av demenssjukdom. Även på de två övriga,
växelvårdsavdelningen och den somatiska avdelningen, förekommer denna typ av sjukdomar men är inte dessa avdelningars fokus. På den somatiska avdelningen är sjukdomarna hos de äldre av mer fysisk karaktär. På växelvårdsavdelningen bor de boende växelvis på avdelningen och växelvis hemma.
Urvalet av respondenter för denna studie består totalt av åtta undersköterskor som arbetar på någon av dessa sex avdelningar, vid de tre äldreboendena. Här arbetar fyra av undersköterskorna vid olika demensavdelningar (U2, U3, U5 och U6), två vid samma växelvårdsavdelning (U4 och U7) samt två vid samma somatiska avdelning (U1 och U8). Fördelningen visas i figur 4.2.
Figur 4.2 Översikt över respondenter
Att försöka få till stånd en spridning av respondenterna över olika äldreboenden och dess avdelningar görs framförallt för att kunna erhålla en så bred bild som möjligt av hur förutsättningarna för lärandet i det dagliga arbetet uppfattas av undersköterskor inom äldreomsorgen. Spridningen kan tänkas ge en mindre avgränsad bild, än vad studiet av en arbetsplats eller avdelning kunnat göra. I denna urvalsprocess tas dock hänsyn till att det finns en risk att se till så pass många olika äldreboenden och avdelningar, då urvalet på så sätt kan komma att bli “spretigt” eftersom varje
undersköterska jobbar med olika inriktningar i sitt omsorgsarbete. Ändock anses detta inte vara en aspekt som väger tyngre än den nyanserade helhetsbild som urvalet anses kunna ge.
Med anledning av att studien syfte och frågeställningar har en tydligt inriktning att se till en specificerad målgrupp, det vill säga undersköterskor inom äldreomsorgen, har ett målinriktat urval varit lämpligt. Detta eftersom att man vid detta söker välja ut respondenter så att urvalet är relevant för de aktuella forskningsfrågorna. Detta är också en urvalsform som ofta rekommenderas vid kvalitativa intervjuer (Bryman, 2014). Utifrån detta görs senare ett bekvämlighetsurval genom att vända sig till de tre kontakter en av oss författare har sedan innan, vilka “matchar” urvalets teoretiska variabler. De tre kontakterna kunde därefter förmedla fem ytterligare kollegor som kunde tänka sig att delta som respondenter. Denna typ av bekvämlighetsurval anses ge riktning för studiens urval och är något som Alvehus även förespråkar (2013).
När det gäller bekvämlighetsurval är nackdelen som namnet beskriver att urvalet görs utifrån bekvämlighet och tillgång. I och med detta riskerar urvalet att bli lika icke- nyanserat eftersom att lika ofta väljer lika och därför riskerar att återspegla
