UMEÅ UNIVERSITET
Institutionen för kultur- och medievetenskaper Museologi C
Konstruktionen av ”Det svenska”
Nationalism och Nordiska museet
The Construction of ”Swedishness”: Nationalism and Nordiska Museet
Karin Svensson C-uppsats: VT 2015
1. INLEDNING………...3
Syfte och frågeställningar………...4
Metod och teori………...4
Presentation av temat………..………..7
Avgränsningar och källor……….………...7
Uppsatsens disposition……….………....9
2. NATIONALISM OCH KONSTRUKTIONEN AV FRÄMLINGEN………....10
”God” och ”ond” nationalism……….……….11
Främlingsstämpeln……….12
”Svensk kultur”………...……….13
Nationalism i dagens politik………..……..15
3. NATIONALISM OCH NORDISKA MUSEET VID SEKELSKIFTET 1900……...…….17
Artur Hazelius, Nordiska museet och Skansen……..………...17
Museerna och etableringen av den nationella identiteten………19
Nationaldagen………...………...…21
4. KULTURPOLITISKA MÅL OCH UTSTÄLLNINGSANALYSER…………..…………23
Aktuella kulturpolitiska mål..……….…..………....23
Analyser………..………..…...25
Traditioner………25
Urval och representation………..…….25
Schabloner, homogenisering och nationalistiska spår………..………27
Bildminnen………...……….………...28
Urval och representation………..…….29
Schabloner, homogenisering och nationalistiska spår………..………31
Utställningsanalyserna i förhållande till kulturpolitiska mål……….………..31
5. AVSLUTANDE DISKUSSION………...33
SAMMANFATTNING……….…....37
1. Inledning
Nationalismen är ett fenomen med en lång historia, samtidigt som det är ett högaktuellt ämne i det moderna samhälle vi lever i idag. Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren beskriver i Försvenskningen av Sverige hur det hos vissa har vuxit fram en oro över att den nationella identitetens betydelse har minskat, medan andra känner en rädsla inför de växande
nationalistiska krafterna som sprider sig över Europa.1 Valet av ämne för denna uppsats bygger dels på att jag känner en rädsla inför de nationalistiska strömningar som jag upplever tar allt större plats i samhället, och dels på ett intresse för hur dessa tankegångar uppstår och reproduceras. Sveriges befolkning utgörs av människor med vitt skilda bakgrunder,
livsåskådningar, levnadssätt, erfarenheter och synsätt. Museerna har i uppgift att spegla hela samhället och arbeta för en positiv samhällsutveckling, i synnerhet när det kommer till att skapa jämställdhet och gemenskap mellan människor.
På Nordiska museets hemsida benämns museet som Sveriges största kulturhistoriska
museum.2 Det är därmed en institution med hög auktoritet, vilket innebär ett stort inflytande
över förmedlingen av kulturhistoriska berättelser i Sverige. Med detta följer ett ansvar för att alla grupper i samhället ska kunna känna sig representerade i museets utställningar. Nordiska Museets undertitel, ”Svenska trender och traditioner”, ger upphov till många frågor.
Inkorporeras alla svenskars trender och traditioner i detta? Om så är fallet, hur framställs exempelvis mattraditioner under den judiska högtiden Chanukka eller traditionell klädsel inom islam i museets utställningar? Ses även detta som en del av ”Det svenska”?
Jag ser det som uppfattas som ”Det svenska” som enbart en konstruktion och ett resultat av den nationalistiska praktiken som har präglat, och till viss del fortfarande präglar samhället. Att definiera vad som är svenskt, och vad som inte är svenskt, tror jag till största del påverkar gemenskapen mellan människor negativt. Genom detta skapas en gräns mellan ”vi” och ”dem”, vilket leder till att människor delas in i olika kategorier, grundat på deras bakgrund. Jag uppfattar att detta är någonting som präglar stora delar av samhället, samtidigt som det på flera håll är relativt ouppmärksammat. Jag tror att det är viktigt att dessa strukturer
medvetandegörs för att vi på allvar ska kunna arbeta för ökad tolerans mellan olika grupper. Museerna har därför en viktig uppgift i arbeta för att ingen ska exkluderas och visa på att alla
1 Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993), 8.
människor har rätt till att bestämma hur de vill definiera sig själva, vare sig det handlar om etnicitet, livsåskådning, sexualitet, kön eller någon annan identifikationsaspekt.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka Nordiska museet utifrån historiska och nutida perspektiv på nationalism och föreställningar om ”Det svenska”.
Mina frågeställningar är:
- Hur yttrade sig nationalismen i Sverige vid förra sekelskiftet och hur yttrar den sig idag?
- Vilka kopplingar fanns mellan uppkomsten av Nordiska museet och Skansen och de nationalistiska strömningarna som rådde i samtiden?
- Hur framställs ”Det svenska” i utställningarna Traditioner och Bildminnen?
Metod och teori
För att beskriva begrepp som nationalism och etnicitet, vilka inte har några entydiga och statiska definitioner, har jag valt ut och beskrivit några tolkningar av dessa från ett antal litteraturkällor. Jag har försökt hitta källor som ger olika infallsvinklar, för att ge en så bred bakgrund till begreppen som möjligt. Jag har även besökt Nordiska museet och utfört utställningsanalyser, för att studera vad som lyfts fram som ”svenskt” i dagens
museiutställningar. Analyserna har jag sedan relaterat till Riksutställningars rapport Museerna och mångfalden, samt Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken, en
skriftlig sammanställning av det regeringssammanträde som ägde rum den 30 januari 2014, där den statliga museipolitiken diskuterades.3
Vid utställningsanalyserna har jag främst utgått från den analysmetod som beskrivs i kapitlet ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, från antologin Det bekönade museet.4 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg har här utformat en form av verktygslåda, vilken bygger på 20 frågor som de hämtat från artikeln ”Evaluating the Ethics and Consciences of
3 Eric Fugeläng, Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige (Visby, 2014); Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken, författare okänd (Stockholm, 2014).
Museums” av Robert Sullivan.5 De 20 frågorna är menade att användas för att analysera
utställningar utifrån ett genusperspektiv, men Ahlsén, Berg och Berg menar att den även kan användas vid studier av utställningar utifrån andra perspektiv, som exempelvis etnicitet. De förklarar att syftet med dessa frågor är att de ska hjälpa både museibesökare och
utställningsproducenter att ”avläsa, eller avkoda, en utställnings värderingar och synliggöra dess undertexter.”6 Det handlar därmed om att göra en utställnings bakomliggande budskap synliga, för att sedan kunna problematisera dessa och förhoppningsvis kunna medverka till en förbättring inför skapandet av framtida utställningar. Vid utförandet av utställningsanalyserna valde jag att fokusera på några delar som jag uppfattade som mest intressanta att studera utifrån nationalism och etnicitet. Av de frågor som presenteras i ”Hela historien? 20 frågor till en utställning” har jag valt ut de som är mest relevanta i detta sammanhang, för att sedan relatera dessa till mina egna uppfattningar av utställningarna.
Verktygslådan för analys av utställningar är indelad i fem rubriker, av vilka jag har valt ut de tre som jag uppfattar som relevanta i detta sammanhang. Under den första rubriken behandlas urval, vilket handlar om vilka föremål, personer och berättelser som finns representerade och lyfts fram som viktiga i en utställning. Ahlsén, Berg och Berg menar att ”Utställningar tenderar att reproducera allmänt spridda fördomar genom att presentera bara en tolkning av varje fråga, situation, folk- eller samhällsgrupp. En sådan skev presentation kan hämma besökarens möjlighet att se de skiftande perspektiv som alltid finns sida vid sida i ett och samma skeende.”7 En annan rubrik belyser schabloner i utställningar, vilket syftar till de
stereotypa föreställningar som olika grupper tillskrivs och som museet kan medverka till att reproducera, i de fall dessa ges plats i utställningarna och visas upp utan alternativa
berättelser. Detta medför att besökaren undanhålls berättelser som visar på den mångfald och variation som finns inom varje grupp av människor. En tredje rubrik lyfter fram problemet med att det finns folkgrupper som helt utesluts ur många museiutställningar. Ahlsén, Berg och
5 Robert Sullivan, ”Evaluating the Ethics and Consciences of Museums”, Gender perspectives – Essays on Women in Museums, red. Jane R. Glaser och Artemis A Zenetou (Washington, D.C., 1994).
6 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005), 178.
7 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade
Berg betonar vikten av att lyfta fram och inkorporera minoritetsgruppers berättelser i berättelserna som tillhör det som traditionellt har uppfattats som ”normalhistorien”.8
Nationalism är ett komplext begrepp som kan ha många olika betydelser. Då det har en mycket central roll i denna uppsats har jag valt att beskriva några definitioner av detta i ett eget kapitel och relaterar det till begreppet etnicitet. I min användning av begreppet ”Det svenska” vill jag peka på nationalisters uppfattning om att det finns vissa kulturella uttryck och särdrag som de menar är unika för just Sverige. Även detta kommer jag att diskutera vidare i kapitlet ”Nationalism och konstruktionen av främlingen”.
Jag har valt att främst studera ämnet utifrån ett etnicitetsperspektiv. Med detta menas att jag undersöker hur föreställningen om, och representationen av, olika etniciteter har yttrat sig genom åren, samt i dagens museiutställningar. Liksom nationalism är begreppet etnicitet svårdefinierat. För att beskriva etnicitet har jag bland annat utgått från Paulina de los Reyes beskrivningar i antologin Etnicitet: Perspektiv på samhället.9 De los Reyes är professor i
ekonomisk historia vid Stockholms universitet. Hon menar att ”I den traditionella
användningen av begreppet etnicitet har aspekter som tillhörighet, identitet, gemensam kultur och historia och gemensamma traditioner uppfattats som de egenskaper som gör en grupp unik.”10 Abby Peterson och Aleksandra Ålund beskriver i samma antologi hur kulturell samhörighet och strukturella villkor ses som två grundläggande kriterier i konstruktionen av etnicitet.11 Enligt De los Reyes skapar aspekter som dessa en upplevd sammanhållning inom
den egna gruppen, vilket medför att distansen till andra grupper ökar. Etniska identiteter skapas därför i mötet med andra grupper, eftersom det är då det väcks ett behov av att markera en gräns mellan dem.12
Begreppet etnicitet kan kritiseras, då det automatiskt innebär en kategorisering av människor och gränsdragningar mellan olika grupper. Jag uppfattar det dock som relevant att använda i
8 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005), 183-84.
9Paulina de los Reyes, ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer”, Etnicitet : Perspektiv på samhället, red. Abby Peterson och Mikael Hjerm (Umeå och Göteborg, 2007), 47.
10Paulina de los Reyes, ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer”, Etnicitet : Perspektiv på samhället, red. Abby Peterson och Mikael Hjerm (Umeå och Göteborg, 2007), 47.
11Abby Peterson och Aleksandra Ålund, ”Etniciteter: Ras, kön, klass, identitet och kultur”, Etnicitet: Perspektiv på samhället, red. Abby Peterson och Mikael Hjerm (Umeå och Göteborg, 2007), 16.
detta sammanhang, då det förekommer diskriminering av människor grundat på deras etniska tillhörighet. Så länge detta problem existerar, anser jag att begreppet är relevant att använda för att belysa detta, vilket är den främsta anledningen till att jag har använt det i denna uppsats.
Presentation av temat
Temat för uppsatsen är nationalismens inblandning i svenska museers uppkomst och utveckling. Nationalism har länge varit ett aktuellt ämne som det finns mycket forskning kring. Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, har skrivit ett flertal böcker i ämnet. Billy Ehn, Jonas Frykman, och Orvar Löfgren, professorer i etnologi, har bland annat skrivit boken Försvenskningen av Sverige, i vilken de beskriver hur det nationella skapas och upprätthålls.13 Det finns även mycket skrivet kring de tidiga museernas syften med att visa upp ”den svenska kulturen”, där Stefan
Bohman, chef vid Strindbergsmuseet i Stockholm, är en av dem som har fokuserat på just Nordiska museet och Skansen, vilket han bland annat skriver om i Historia, museer och nationalism.14
Avgränsningar och källor
Nationalismen påverkade hela samhället och dess institutioner under tiden kring förra sekelskiftet, så även museerna. Till viss del präglas även dagens samhälle av nationalism, även om det inte är lika uttalat som tidigare. Anledningen till att jag har valt att fokusera på Nordiska museet är att jag uppfattar att det hade en viktig roll i skapandet av ”Det svenska” under tiden för grundandet av dem. Tidsmässigt har fokus hamnat på tiden för
nationalromantiken under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, samt på dagens nationalism.
Jag har valt att fokusera på två av Nordiska museets utställningar: Traditioner och
Bildminnen. Anledningen till att jag har valt att studera just dessa utställningar är att de båda behandlar relativt breda ämnen, samtidigt som de till stor del skiljer sig från varandra. Jag har främst analyserat museiutställningarna utifrån ett etnicitetsperspektiv, då jag finner detta mest relevant i förhållande till nationalismen.
En av de källor jag har använt mig av för att beskriva nationalism och dess koppling till etnicitetsbegreppet är bland annat Nationalism av Sverker Sörlin, vilken syftar till att ge en övergripande förklaring till begreppet nationalism och hur nationalismen har yttrat sig genom åren fram till idag.15 I antologin Etnicitet: Perspektiv på samhället, i vilken sociologerna Abby Peterson och Mikael Hjerm är redaktörer, förklaras bland annat begreppet etnicitet och hur olika etniska grupper konstrueras i kontrast till varandra.16 Antologin I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism av etnologen Ingvar Svanberg och historikern Mattias Tydén behandlar sambanden etnicitet, nationalism och vem som uppfattas som främling.17 Jag har valt dessa källor eftersom jag uppfattar dem som tillförlitliga och ger tillsammans en bred förklaring av begreppet nationalism.
För att beskriva uppkomsten av Nordiska museet och Skansen, samt hur dessa museer förhöll sig till de nationalistiska tankegångarna som rådde under denna tid, har jag främst använt mig av Historia, museer och nationalism av Stefan Bohman.18 Bohman har i denna bok fokuserat på Nordiska museet och Skansens kopplingar till nationalismen och hur denna relation har utvecklats genom åren. I avhandlingen Ansvaret för kulturarvet av Magdalena Hillström ges bland annat en problematiserande beskrivning av dessa museers uppkomst.19 För att beskriva historien bakom Nordiska museet har jag dessutom använt mig av Nordiska museet under 125 år, där Hans Medelius är en av redaktörerna.20 Denna bok har getts ut av Nordiska Museets eget förlag, vilket kan ha medfört att beskrivningen av museets historia inte är fullständigt objektivt förklarad. Anledningen till att jag ändå har valt att använda mig av denna källa är att den ger en utförlig historiebeskrivning av Nordiska Museet. Genom att kombinera denna med de övriga källorna är min förhoppning att kunna ge läsaren en så bred och varierad
beskrivning som möjligt.
Resultaten av utställningsanalyserna har jag relaterat till Riksutställningars rapport Museerna och mångfalden, vilken beskriver de mål som Riksutställningar anser att museerna bör följa för att få ett ökat mångfaldsfokus, både inom institutionen och i det publika arbetet.21 Jag har
15 Sverker Sörlin, Nationalism (Stockholm, 2006).
16 Abby Peterson och Mikael Hjerm, Etnicitet: Perspektiv på samhället (Umeå och Göteborg, 2007).
17 Ingvar Svanberg och Mattias Tydén, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism (Uppsala och Stockholm, 1998).
18 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997). 19 Magdalena Hillström, Ansvaret för kulturarvet (Linköping, 2006). 20 Hans Medelius m.fl., Nordiska museet under 125 år (Stockholm, 1998).
även relaterat utställningsanalyserna till Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken.22 Jag uppfattar detta som ett intressant källmaterial att jämföra
utställningsanalyserna med, då dessa utgörs av de senaste kulturpolitiska målen vilka museerna förväntas följa.
Uppsatsens disposition
Uppsatsens huvuddel har jag valt att dela in i tre kapitel. I kapitel två fokuserar jag på nationalism som begrepp och relaterar detta till etnicitetsbegreppet, samt beskriver hur
uppfattningen om vem som ses som främling har förändrats genom åren. Kapitel tre behandlar hur Nordiska museet relation till nationalismen tedde sig under slutet av 1800-talet och början 1900-talet, och i kapitel fyra redovisar jag resultaten av analyserna av utställningarna
Traditioner och Bildminnen. Uppsatsen avslutas med ett diskussionskapitel, där jag resonerar kring resultaten av utställningsanalyserna och diskuterar om, och i så fall hur, synen på ”Det svenska” har förändrats genom åren.
2. Nationalism och konstruktionen av främlingen
Som nämnt i inledningen är nationalism ett mycket komplext begrepp. Sörlin menar att det finns en liten och en stor definition av begreppet nationalism. Den lilla definitionen beskriver begreppet som ”en tydligt avgränsbar ideologisk tankeströmning som gärna bärs fram av en extrem, kanske fanatisk, grupp människor som därför utgör de egentliga nationalisterna.”23 På så sätt tillskrivs nationalismen endast de som uppfattas som extrema, medan samhället i stort inte ses som delaktigt i produktionen och upprätthållandet av dessa tankegångar. Enligt detta synsätt uppstod nationalismen i Europa under början av 1800-talet. Den stora definitionen av begreppet ser nationalismen som ett strukturellt fenomen som präglar stora delar av det moderna samhället. Genom detta synsätt ses den inte endast som en ideologi som vissa väljer att ansluta sig till, utan är någonting som påverkar bland annat samhällets institutioner, ekonomi och politik. Majoriteten av dagens nationalismforskare förespråkar den stora
definitionen av begreppet, men det finns oenigheter kring om nationalismen ska knytas till de senaste två till tre århundradena, eller om den har en längre historia än så.24
Ehn, Frykman och Löfgren beskriver hur nationalism och etnicitet handlar om ”kollektiva vi-känslor inom stora grupper av människor” och hur de används för att skapa en gemenskap och överbygga motsättningar inom ett land eller en folkgrupp.25 Både den nationella och/eller den etniska identiteten tydliggörs och förstärks genom symboler, traditioner och andra kulturella aspekter, som exempelvis språk, religion, musik och klädsel.26
I artikeln ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer” beskriver De los Reyes hur etnicitet och nationalism förhåller sig till varandra.27 Hon menar att det är i mötet med ”den andre” som den egna nationella identiteten får betydelse:
Genom att betona etniska motsättningar, dikotomier, kan man skapa en idealiserad nationalistisk självbild, där motsatsparen auktoritär/demokratisk och patriarkal/jämställd överför politiska, könsmässiga och ekonomiska motsättningar till den andres, ”främlingens”, närvaro i Sverige, i det nationella rummet. Både dikotomisering, det vill säga uppdelning i motsatspar, och
23 Sverker Sörlin, Nationalism (Stockholm, 2006), 9. 24 Sverker Sörlin, Nationalism (Stockholm, 2006), 10.
25 Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993), 13. 26 Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993), 13.
homogenisering, där alla konstrueras som ”lika”, har varit viktiga i förståelsen av etnisk och annan o(jäm)likhet som överlag förmedlats genom den traditionella etnicitetsforskningen.28
Föreställningen om det demokratiska och jämställda Sverige kan därför sägas ha skapats i kontrast till ”den andre”.29
”God” och ”ond” nationalism
Bohman beskriver hur många människor idag uppfattar att det finns en god och en ond nationalism. Det som brukar ses som god nationalism är ”ett relativt måttligt firande av trevliga vanor (såsom midsommar och kräftor), en positiv stolthet över sitt land, viljan till gemenskap i det typiskt svenska.”30 Den onda nationalismen uppfattas ofta omfattas av en föreställning om den egna nationen som högre stående än andra och ett tydligt främlingshat.31 Den onda nationalismen skulle kunna kopplas till Sörlins beskrivning av den lilla definitionen av nationalism. Om man på samma sätt kopplar samman den goda nationalismen med den stora definitionen, blir det tydligt att det som ses som god nationalism kan bidra till att stärka den strukturella, delvis dolda nationalismen i samhället.
I en intervju för Dagens Nyheter beskriver historikern Fredrik Persson-Lahusen att han uppfattar att det historiskt sett har funnits exempel på god nationalism. Han förklarar att ”Kampen för demokrati och rösträtt knöts exempelvis till nationalism. Liberaler och
socialister använde nationell gemenskap som argument för att alla skulle få rösta.”32 Persson-Lahusen anser dock att nationalismen till största del har påverkat världen negativ, då de tankegångar som finns inbyggda i den pekar ut vissa grupper som ”fienden mitt ibland oss”, vilket i de värsta fall har lett till folkfördrivning och krig.33
Bohman beskriver att det finns två grundaspekter son nationalismen styrs av: yttre tryck och ”den andre”. I Sveriges fall är förlusten av Finland 1809 och unionsupplösningen med Norge 1905 två exempel på yttre tryck som har väckt liv i de nationalistiska strömningarna. Idag
28 Paulina de los Reyes, ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer”, Etnicitet : Perspektiv på samhället, red. Abby Peterson och Mikael Hjerm (Umeå och Göteborg, 2007), 48.
29 Paulina de los Reyes, ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer”, Etnicitet : Perspektiv på samhället, red. Abby Peterson och Mikael Hjerm (Umeå och Göteborg, 2007), 48.
30 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 29. 31 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 29.
32 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014)
http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leende-nationalismen/, 2015-03-25.
33 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014)
anses EU och flyktingmottagandet vara av stor betydelse för behovet av en tydligare nationell identitet, som nu blivit allt mer uttalat hos delar av befolkningen. Uppfattningen om ett yttre tryck leder ofta till föreställningen om en ond ”andre”. I och med konstruktionen av ”den andre” konstrueras även ett ”vi”, i detta sammanhang ”vi svenskar”, vilket utgör själva grundpelaren inom nationalismen.34
Främlingsstämpeln
I artikeln ”Hur svensken blev svensk och invandraren främling” framhåller Ingvar
Svanberg och Mattias Tydén att beteckningen ”invandrare” är en skapad kategori som har växt fram ur ett sammanhang av strukturell diskriminering, vilket bidrar till ett ”vi och dem”-tänk i samhället. Invandring till Sverige är någonting som pågått sedan rikets uppkomst och har i alla tider påverkat dess samhällsutveckling. De menar att migranten sedd som främling troligtvis är en relativt ny uppfattning, vilken inte var innan de
industriella nationalstaterna växte fram. Med detta kom också en strävan efter en homogen kultur inom nationen. 35
Svanberg och Tydén menar att människan troligen alltid har konstruerat olika ”främlingar”, vilka har framträtt i kontrast till ett ”vi”; den egna gemenskapen. Före industrialiseringen av Europa var religionen en av de främsta aspekterna för utpekandet av främlingar, medan födelseland och språk var av mindre betydelse. Även människor med ett ”avvikande beteende” kunde få en främlingsstämpel och hamna i utanförskap. Detta kunde bland annat handla om kringresande folkgrupper, vilka kunde vara exempelvis samer eller romer. Migranter som bosatt sig i städerna sågs inte som främlingar på samma sätt som de kringresande grupperna. Dessa grupper av människor kunde tilldelas olika öknamn som ”tattare”, ”lappar” eller ”strykfinnar” och ansågs bära särskilda karaktärsdrag. En vanlig uppfattning var att de var tjuvaktiga och besatt trolldomsegenskaper.36
De invandringsrestrektioner som infördes under 1500- och 1600-talet handlade främst om migranternas religiösa tillhörighet eller om de ansågs vara ”tydligt socialt avvikande”. Vid denna tid förbjöds romsk och judisk invandring, medan gränserna hölls öppna för
34 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 29-30.
35 Ingvar Svanberg och Mattias Tydén, ”Hur svensken blev svensk och invandraren främling”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism (Uppsala och Stockholm, 1998), 7-8.
flyktingar som tillhörde ”rätt” religion, vilket ansågs vara den kristna. Samtidigt fanns det ett stort intresse för utländskt vetande. Kunskap utbyttes mellan olika länder och det rekryterades många kunniga utländska yrkesmän, som exempelvis arkitekter, konstnärer och kompositörer.37
Svanberg och Tydén menar att det var under den senare delen av 1800-talet som ”svensken kan sägas bli svensk, och den inflyttade utlänning.”38 Nationalismen var utbredd under denna tid och anses av vissa ha varit ett resultat av den organisation som industrisamhället krävde. För att industrisamhället skulle fungera krävdes samarbete och gemensamma referenser, som exempelvis ett gemensamt språk. Tanken med nationalstaten var att den skulle bestå av en sammanhållen gemenskap med en enhetlig kultur. I samband med detta uppstod behovet av att peka ut ”Det svenska” och särskilja det från det som ansågs
främmande.39
”Svensk kultur”
Sverige har genom alla tider färgats av impulser från andra länder. I sin artikel ”Finns det svensk kultur?” beskriver Svanberg hur de människor som vistas och har vistats i landet, infödda som utlandsfödda, alla har bidragit till att forma samhället, samtidigt som
samhället har påverkat människorna.40 Senmedeltiden, stormaktstiden och efterkrigstiden brukar lyftas fram som de tre perioder då invandringen till Sverige varit som störst. Engelsmän och tyskar bidrog till kristnandet av landet och under stormaktstiden importerades tekniskt kunniga arbetare. Musiken och måleriet, liksom andra kulturella områden, har till stor del formats och utvecklats genom influenser från andra länder. Svanberg menar även att det välstånd vi lever i idag troligtvis inte hade varit möjligt utan den kraftiga arbetskrafts- och flyktinginvandring som skedde under 1900-talet. Han frågar sig därför om det verkligen finns en avgränsad ”svensk kultur”, när det svenska samhället i så hög grad har formats genom influenser från platser runt om i världen.41
37 Ingvar Svanberg och Mattias Tydén, ”Hur svensken blev svensk och invandraren främling”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism (Uppsala och Stockholm, 1998), 14-15.
38 Ingvar Svanberg och Mattias Tydén, ”Hur svensken blev svensk och invandraren främling”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism (Uppsala och Stockholm, 1998), 17.
39 Ingvar Svanberg och Mattias Tydén, ”Hur svensken blev svensk och invandraren främling”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism (Uppsala och Stockholm, 1998), 17-18.
40 Ingvar Svanberg, ”Finns det en svensk kultur?”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism, red. Ingvar Svanberg och Mattias Tydén (Uppsala och Stockholm, 1998), 97.
Svanberg betonar vikten av att se formandet av samhället som en ständigt pågående
process och att det inte finns någonting statiskt inhemskt. ”Om vi utgår från en beskrivande definition och anser att kultur står för de idéer, värderingar, regler och normer som
människor inom en grupp överför från generation till generation, så måste varje försök till att avgränsa nationell kultur tas med en stor nypa salt.”, menar han.42
Det svenska språket är i grunden germanskt, men har ständigt omformats och påverkats av en mängd olika språk. Till exempel har flera norrländska orter fått samiska och finska namn och ord som ’tjej’ och ’jycke’ härstammar från romani. Även franskan har satt tydliga spår i svenskan. Under den senare delen av 1700-talet var den svenska överklassen delvis franskspråkig och benämndes ibland som Sveriges ”andra modersmål”. Idag har många av de begrepp som används inom exempelvis matlagning, musik och inredning franskt ursprung. Efter andra världskriget har engelskan blivit det språk som har haft störst inverkan på svenska språket, varifrån det hämtats en stor mängd låneord.43
Ehn, Frykman och Löfgren gör skillnad på ”kulturella processer inom en nation” och ”nationella kulturella processer”.44 Kulturella processer inom nationen Sverige syftar till de levnadssätt och sociala mönster som utspelar sig inom nationsgränserna. De nationella kulturella processerna pekar istället på vilka delar av de kulturella processerna inom nationen som lyfts fram som ”typiskt svenska”. Ehn, Frykman och Löfgren menar att de vanor och beteenden hos de människor som vistats inom Sveriges gränser på sätt och vis kan sägas vara svenska vanor och beteenden. Dessa kan variera i hög grad från person till person. En individs sätt att leva kan vara därför vara mycket likt levnadsättet hos en person som tillhör en annan nation, medan det skiljer sig stort från levnadssättet hos en person av samma nationalitet. Av de vanor och beteenden som utspelar sig innanför Sveriges gränser är det endast en liten del som plockas ut och får utgöra det som uppfattas som ”typiskt svenskt”.45
42 Ingvar Svanberg, ”Finns det en svensk kultur?”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism, red. Ingvar Svanberg och Mattias Tydén (Uppsala och Stockholm, 1998), 98.
43 Ingvar Svanberg, ”Finns det en svensk kultur?”, I nationalismens bakvatten: Om minoritet, etnicitet och rasism, red. Ingvar Svanberg och Mattias Tydén (Uppsala och Stockholm, 1998), 100.
Ehn, Frykman och Löfgren menar att ”Det nationella är berättelser om en gemenskap som ställs i kontrast till andra berättelser om andra gemenskaper: danska, norska, italienska osv.” 46 Berättelserna syftar till att skapa en föreställning om att människor i det andra landet är annorlunda och har ett annat levnadssätt jämfört med människorna i det egna landet. Det finns en risk att dessa stereotypa föreställningar tas för sanning, vilket riskerar att medföra att relationen mellan människor från de olika länderna färgas av fördomar.47
Nationalism i dagens politik
I artikeln ”Så hotas Europa av ultranationalismen”, vilken publicerades i Dagens Nyheter 6 november 2014 och nu finns att läsa på tidningen hemsida, beskriver journalisten och författaren Henrik Arnstad hur det idag blåser tydliga nationalistiska vindar genom Europa.48 Detta visar sig tydligt i den europeiska politiken. Arnstad menar att
nationalismen ”antar sin mest radikala form i traditionell fascism som grekiska Gyllene gryning, ungerska Jobbik och Svenskarnas parti. Den söker sig fram som parlamentarisk neofascism, exempelvis via Sveriges tredje största parti Sverigedemokraterna.”49
Som nämnt ovan är Sverigedemokraterna Sveriges tredje största politiska parti och har en uttalad nationalistisk profil. Enligt dess tidigare partisekreterare Björn Söder, numera andre vice talman i riksdagen, bygger deras ideologi på ”Demokrati, nationalism, konservatism och social rättvisa.”50 I en intervju som publicerades i Dagens Nyheter 12 december 2014, vilken nu finns att läsa på tidningens hemsida, beskriver han att många, främst partimotståndare, vill ”solka ner” begreppet nationalism.51 Inom det egna partiet ses nationalismen som någonting
positivt. Deras vision handlar bland annat om att stärka den nationella identiteten, då de menar att detta skulle bidra till en ökad samhörighet i samhället. Två aspekter som Söder anser binder det svenska folket samman är firandet av samma högtider, samt de gemensamma grundvärderingar som han uppfattar att svenskarna har. Han arbetar för partiets strävan efter ett samhälle som bygger på ”kärleken till det egna landet” och vill skapa ”ett varmt,
46 Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993), 16. 47 Billy Ehn, Jonas Frykman och Orvar Löfgren, Försvenskningen av Sverige (Stockholm, 1993), 16.
48 Henrik Arnstad, ”Så hotas Europa av ultranationalismen”,
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/sa-hotas-europa-av-ultranationalismen/, 2015-03-31.
49 Henrik Arnstad, ”Så hotas Europa av ultranationalismen”,
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/sa-hotas-europa-av-ultranationalismen/, 2015-03-31.
50 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014)
http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leende-nationalismen/, 2015-03-25.
51 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014)
omtänksamt samhälle där människorna bryr sig om varandra eftersom de har samma ursprung.”52
I artikeln hävdar Söder att ”Samer, kurder och judar kan få leva i Sverige – men de är inte svenskar.”53 Han menar att man inte kan vara exempelvis både same och svensk, men att man kan vara same och samtidigt svensk medborgare. Enligt Söder kan det dock bli problem om det finns för många minoritetsgrupper i landet som, enligt honom, inte tillhör nationen Sverige, då detta kan påverka ”den svenska kulturen” negativt. Eftersom ordet demokrati betyder folkstyre, måste vi definiera vilka som tillhör befolkningen för att kunna skapa en fungerande sådan. Samtidigt förklarar han att Sverigedemokraterna är för ett öppet samhälle där även människor med utländsk härkomst ska inkluderas i det svenska samhället, men att de då måste ”anpassa sig till det svenska och assimileras för att kunna bli svensk.”54 Han anser
dock att Sverige idag tar emot för många invandrare.
Malmö tas upp som exempel på en stad vars befolkning utgörs av en bred etnisk mångfald. När reportern som intervjuar Söder frågar vad Sverigedemokraterna hade gjort med
exempelvis Malmö om det hade besuttit all politisk makt, svarar han att ”Först och främst hade man behöva tackla problemen utan att fylla på nya. Ett stopp för EBO (att asylsökande tillåts ordna sitt eget boende, red:s anm.) och ett flyktingstopp. Sedan skulle det vara bra med ett repatrieringsbidrag.”55 Uttryckt på detta sätt kopplas ord som ”flyktingar” och
”asylsökande” samman med ordet ”problem”. Att dessutom hävda att det skulle vara bra med ett ”repatrieringsbidrag” innebär en stark objektifiering av människor med utländsk
bakgrund.56
52 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014),
http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leende-nationalismen/, 2015-03-25.
53 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014),
http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leende-nationalismen/, 2015-03-25
54 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014),
http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leende-nationalismen/, 2015-03-25.
55 Niklas Orrenius, ”Den leende nationalismen” (2014),
http://www.dn.se/val/nyval-2015/den-leende-nationalismen/, 2015-03-25.
3. Nationalism och Nordiska museet vid sekelskiftet 1900
Bohman beskriver hur skapandet av Nordiska Museet och Skansen var uttryck för den nationalism som växte fram under 1800-talet.57 Många ansåg vid denna tid att nationen hade en egen personlighet, en nationalkaraktär, som formade svenskarna och gav dem särskilda egenskaper. Gustav Sundberg, som var en av de mest framstående debattörerna under det tidiga 1900-talet och författare till boken Det svenska lynnet, påstod att svenskarna hade ett ”inre väsen”, vars typiska drag förenade dem. Ett av dessa karaktärsdrag ansågs vara att svenskarna hade en särskild känsla för naturen.58 På 1940-talet höll Arthur Engberg ett tal på Skansen, där han menade att den svenska folksjälen bland annat är ett resultat av en kristen fostran, en god moral och en inneboende självständighet och kunnighet. Dessa egenskaper ansågs ha formats inom allmogekulturen.59 Detta synsätt formade även museerna och deras verksamheter.Det fanns en uppfattning om att svenskarna inte hade en tillräcklig kunskap om sin egen historia och att kärleken till fosterlandet var bristande, vilket museerna hade som uppgift att råda bot på.60
Artur Hazelius, Nordiska museet och Skansen
Artur Hazelius, skapare av Nordiska Museet och Skansen, är en av de mest framstående personerna inom svensk museihistoria. Grunden till hans intentioner om att bevara ”det svenska kulturarvet” var att han kände en rädsla för att allmogekulturen och dess föremål skulle försvinna. 1872 genomförde han en resa genom Dalarna och uppfattade då att industrisamhället var på väg att ersätta det äldre allmogesamhället. Han tog det då till sin uppgift att samla in och bevara allmogens minnen och föremål, för att framtidens människor skulle kunna ta del av denna utdöende kultur.61
I Ansvaret för kulturarvet beskriver Hillström Hazelius öppnande av Skandinavisk-etnografiska samlingen i oktober 1873. Den arrangerades i en lokal på Drottninggatan i Stockholm, vilken senare skulle utgöra grunden för Nordiska museet. Här visades dockor klädda i folkdräkter och högtidskläder från några av Sveriges landskap, vilka fanns uppställda i trästugor som var typiska för de olika regionerna. Stugorna hade en vägg öppen mot
57 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 21-22. 58 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 53-57. 59 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 89. 60 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 55.
61 ”Om Nordiska museet”, författare okänd,
besökaren, likt ett dockskåp.62 Med tiden blev museet större och Skandinavisk-etnografiska
samlingens föremål arrangerades i ett flertal lokaler längs Drottninggatan. Bland annat
öppnades en norsk avdelning 1875 och en marinavdelning 1887. Friluftsavdelningen Skansen öppnades 1891.63
Samlingen av allmogeföremål som visades upp i museets lokaler var mycket omfattande. Föremålen från Dalarna fyllde ut hela fyra rum, där bland annat vallhorn, näverlurar, silverkåsor och dräkter visades upp. Här fanns också en spinnrock som påstods vara den första som tillverkats. På samma våning visades även ett stort antal föremål från Uppland, Södermanland och Värmland. Även om Hazelius främsta fokus var allmogen, rymde museet även föremål från de ”högre stånden”. I en av avdelningarna visades bland annat uniformer och vapen, tillhörande armén och flottan, och föremål med kopplingar till berömda svenskar. Här fanns även vackra graverade träkistor från 1500- och 1600-talen och kläder från 1700-1800-talen. Dessutom fanns ett rum med skråföremål, som exempelvis pokaler, domarklubbor och fanor, och ett med kyrkliga föremål, som bland annat innefattade kåpor, krucifix och helgonbilder.64
Museets samlingar innefattade, utöver de svenska, även norska, danska, isländska, finländska och estländska föremål. Hillström menar att tanken med de norska och danska föremålen var att de skulle väcka ett intresse för Sveriges skandinaviska grannländer och visa på likheter mellan ”de besläktade folkens” liv och historia. De finländska och estländska föremålen skulle visa på de spår av ”gammal svensk kultur” som fanns i Finland och Estland, i syfte att väcka stolthet. År 1880 bytte Skandinavisk-etnografiska samlingen namn till Nordiska museet. Hazelius ville därmed visa på att museet inte bara hade allmogekulturen som fokus, utan att det även innefattade minnen från överklassen och adeln.65
Hazelius arbete hyllades och han sågs av många som en ”fosterländsk kulturräddare”.66 Han lyfte fram allmogekulturen som en viktig del av den svenska identiteten och ville med de insamlade allmogeföremålen få svenskarna att lära känna sig själva och sin historia.67 Dessa
föremål krävde en mäktig inramning, varpå en ny museibyggnad planerades. Det nya museet skulle utgöras av en enorm byggnad med en monumental arkitektur.
Nordiska museet under uppbyggnad, 1897.68
Byggnadens respektingivande utformning skulle enligt Hazelius ”verka fosterländskt väckande” och syftade till att få folket att förstå vilken betydelse detta kulturarv hade för nationen.69 Byggandet av museet påbörjades under mitten av 1880-talet och 1907 öppnades det för allmänheten.70
Museerna och etableringen av ett nationellt medvetande
Att Nordiska museets samlingar även innefattade föremål från Sveriges grannländer ifrågasattes från flera håll och det fanns en stark kritik mot att föremål från olika länder arrangerades i samma montrar. Efter Hazelius död 1901 blev intentionen att göra museet till ett svenskt kulturhistoriskt riksmuseum allt tydligare. Den kommitté som ansvarade för utställningarnas utformande ansåg att mer fokus borde läggas på det svenska kulturarvet och framhöll museets syfte att stärka nationalkänslan. Gunnar Hazelius, Artur Hazelius son, var dock en av dem som ansåg att museet skulle behålla sin nordiska inriktning, då han menade
68 Bildkälla: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Nordiska_museet_1897.jpg 69 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 22.
att den nordiska samhörighetskänslan redan från början hade varit en viktig del av syftet bakom museet.71
I och med unionsupplösningen med Norge blev Nordiska museets innehåll än mer fokuserat på det svenska. Bohman menar att förlusten av Norge var ett av de yttre tryck som förstärkte viljan av att stärka den svenska nationskänslan. Det blev i och med detta allt viktigare att peka ut Sveriges säregenheter och det fanns en uppfattning om att nationsgränserna var naturliga och inte en mänsklig konstruktion. Efter unionsupplösningen anordnades ett firande på Skansen för att uppmärksamma insikten om att Sveriges gränser, så som de nu var utformade, var av naturen givna. Under firandet hissades den ”rena” svenska flaggan av Bernhard Salin, Nordiska museets och Skansens dåvarande styresman.72
Hazelius spelade en viktig roll i etableringen av det nationella medvetandet i Sverige. I
Nordiska museet under 125 år beskriver Sverker Sörlin att Hazelius arbetade för att ”Föremål, minnen och händelser i Sverige eller med svensk anknytning skulle översättas till ett
sammanhängande nationellt arv.”73 I det nationella ingick bland annat språket. För att betona samhörigheten mellan människor i olika delar av landet skulle det svenska språket
homogeniseras, bland annat genom ett gemensamt skriftspråk. Hazelius ingick i den rättstavningsstrid som ägde rum 1869-1871, där han talade för en enkel och lättförståelig stavning. Även i Läsebok för folkskolan fördes det fram nationalistiska budskap. Detta var en serie av böcker som användes som pedagogiskt material i folkskolan, vilken Hazelius var delaktig i att utforma. Han gav dessutom ut extraupplagan Fosterländsk läsning för barn och ungdom, i vilken de nationalromantiska budskapen lyftes fram ytterligare.74
Skansen spelade en viktig roll i etableringen av ett nationellt medvetande.75 Här visades ditflyttade byggnader från hela Sverige, med främsta fokus på hus från 1700- och 1800-talen. Husen inreddes med allmogeföremål och dockor i folkdräkter, vilka senare ersattes av
människor.76 Syftet med detta var att visa upp ”ett Sverige i miniatyr” och genom detta skapa en av att tillsammans uppleva den egna nationen.77 Sörlin menar att ”Hazelius vision av
71 Magdalena Hillström, Ansvaret för kulturarvet (Linköping, 2006), 195-196. 72 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 53.
Skansen som ett Sverige i miniatyr byggde på den djupt problematiska men då inte ovanliga idén om ett nära samband mellan land och folk.”78
Nationaldagen
Under förra sekelskiftet arbetade högt uppsatta i samhället för att hitta medel för att stärka den nationella identiteten i Sverige. Bohman beskriver hur man ville ritualisera nationalismen, genom att skapa ”speciella tillfällen för nationell samling, tillfällen med tydliga yttre kännetecken samt en aura av tradition.”79 Ett tydligt uttryck för detta var instiftandet av en nationaldag. En sådan hade länge efterfrågats från flera håll i samhället, då många ansåg att ett firande av den egna nationen skulle stärka svenskarnas fosterlandskärlek. Det fanns även en avundsjuka gentemot andra länders nationaldagsfiranden, däribland norrmännens 17-majfirande. Sverige ansågs dock, till skillnad från Norge, inte ha någon ”naturlig” dag som kunde antas som nationaldag, grundat på exempelvis en historisk händelse.
Under 1800-talets sista år anordnades en årlig vårfest på skansen. Vårfesten 1897 skulle pågå till 4 juni, men på grund av dåligt väder förlängdes den till 6 juni. Hazelius annonserade firandets sista dag som en ”nationalfest” för att locka dit mer folk, vilket det gjorde. Detta upprepades kommande år och därmed befästes traditionen med ett nationaldagsfirande på Skansen. Datumet 6 juni hade ingen koppling till någon historisk händelse, om man bortser från att den råkade sammanfalla med Gustavdagen. Bohman menar att ”Historien på skansen bidrog till att rättfärdiga det nationaldagsfirande som sökte en historia.”80
Nationaldagen blev därmed en ritualisering av nationalismen och hade vid denna tidpunkt som syfte att ”ena ett splittrat folk”.81 Vid 1900-talets början rådde politiska oroligheter i samhället, vilket resulterade i missnöje och demonstrationer. De högt uppsatta arbetade för att få folket att flytta fokus från det politiska och inte ifrågasätta samhällstopparnas beslut. Bohman förklarar att de därmed ville ”avpolitisera” de samhällsproblem som rådde med nationalismens hjälp. I ett tal på skansen 1917 framhöll kyrkoherde David Froste att tvisterna berodde på ”bristande solidaritetskänsla” gentemot det egna folket, och ”Att i nödens tid splittra och söndra är ett brott mot naturens oskrifna lagar.”82 Sociala problem ansågs därför
78 Sverker Sörlin, Nordiska museet under 125 år, red. Hans Medelius m.fl. (Stockholm, 1998), 28. 79 Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism (Stockholm, 1997), 109.
vara ett resultat av dålig moral bland befolkningen. Nationaldagen blev en ritual som skulle medverka till att stabilisera oroligheterna och befästa nationalismen. För att sprida denna ritual i landet, som hittills hade varit relativt centrerad till Stockholm, krävdes en stark och tydlig symbol. Svenska flaggan blev därmed en symbol för nationaldagsfirandet och nationen Sverige.83
4. Kulturpolitiska mål och utställningsanalyser
För att undersöka hur bilden av det svenska samhället framställs på Nordiska museet idag har jag utfört utställningsanalyser av två av museets utställningar: Traditioner och Bildminnen. Vid utförandet av analyserna har jag utgått från den verktygslåda för granskning av
utställningars underliggande budskap som presenteras i kapitlet ”Hela historien? 20 frågor till en utställning” från antologin Det bekönade museet.84 Jag kommer nedan att beskriva
innehållet i Riksutställningars rapport Museerna och mångfalden och den skriftliga sammanställningen av regeringssammanträdet den 30 januari 2014, angående den statliga museipolitiken, för att i diskussionskapitlet relatera även dessa till mina utställningsanalyser.85
Aktuella kulturpolitiska mål
Riksutställningar är en statlig myndighet som arbetar under kulturdepartementet, vars uppdrag är att arbeta för samarbete och utveckling inom museisektorn. Ett av huvuduppdragen 2014 var att utreda hur svenska museer kan spegla och främja en utveckling av det mångkulturella samhället.86 I rapporten Museerna och mångfalden, skriven av Riksutställningars analyschef
Eric Fugeläng, beskrivs att det finns brister i hur dagens museer framställer samhället i sina utställningar. 87 Han skriver att det bland människor i det svenska samhället finns stora kulturella och sociala variationer, vilket även bör speglas i museernas utställningar och i verksamheten i stort. Samtidigt finns det en ökad polarisering och främlingsfientliga röster hörs allt tydligare.Han menar därför att museerna har en skyldighet att ”bidra till ökad förståelse och tolerans genom bland annat vidgade perspektiv på människans historia och en större mångfald av berättelser och perspektiv.”88
Fugeläng menar att den strukturella diskrimineringen som sker i samhället är den tydligaste orsaken till att alla svenskar inte representeras i museernas utställningar. Detta är i sin tur ett hinder i arbetet för ökad mångfald inom museiarbetets alla områden. För att framgångsrikt kunna arbeta för ökad etnisk mångfald inom det publika arbetet, behövs även en intern etnisk
84 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005), 178.
85 Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken, författare okänd (Stockholm, 2014), 1-9. 86 ”Vårt uppdrag”, författare okänd, https://www.riksutstallningar.se/content/vårt-uppdrag, 2015-03-03.
87 Eric Fugeläng, Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige (Visby, 2014), 6-11.
mångfald.89 Enligt rapporten har endast ett fåtal procent av landets museiarbetare utländsk
bakgrund. De flesta av dessa finns på positioner med litet inflytande över det samlande, vårdande och utåtriktade arbetet på museerna.90
Många svenska museer växte fram under en tid då deras uppdrag var att förstärka
nationskänslan, genom att framställa landet som enhetligt. Idag ser de kulturpolitiska målen annorlunda ut, men det finns fortfarande gamla vanor, byggda på föråldrade strukturer, som fortfarande präglar den museala verksamheten. Fugeläng anser därför att det är viktigt att dessa strukturer synliggörs och motarbetas, för att museerna fullt ut ska kunna medverka till att föra människor närmare varandra.91
Vid ett regeringssammanträde den 30 januari 2014 beslutades att en särskild utredare ska se över de statliga museernas arbete och uppdrag, samt regeringens direktiv till dem.
Utredningens resultat ska presenteras senast 15 oktober 2015. Utredaren ska bland annat ”beskriva och analysera på vilka sätt centralmuseerna uppfyller sina uppdrag, hur de prioriterar mellan uppdragens olika delar, tar hänsyn till olika mångfaldsperspektiv och arbetar för att förnya och utveckla museiarbetet”.92 Vad som menas med ett
mångfaldsperspektiv specificeras inte i denna del av sammanträdets skriftliga
sammanställning. Kulturdepartementet motiverar beslutet om att tillsätta denna utredning med att museerna står inför stora utmaningar i och med de snabba förändringarna i samhället och att deras arbete med bland annat mångfaldsfrågor därför behöver ses över.
I sammanställningen av regeringssammanträdet framhålls även hur de svenska museernas samarbeten med internationella museer bidrar till att ”öka kännedomen om Sverige och svensk kultur i utlandet.”93 Här nämns alltså ”svensk kultur” utan att problematiseras och lyfts dessutom fram som viktigt att sprida kunskap om utanför Sverige. I slutet av texten uttrycks betydelsen av ett tydligare mångfaldsarbete vid landets museer åter igen, med ett ökat fokus
89 Eric Fugeläng, Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige (Visby, 2014), 7.
90 Eric Fugeläng, Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige (Visby, 2014), 12.
91 Eric Fugeläng, Museerna och mångfalden: En analys av hur den svenska museisektorn kan stödja och ta vara på utvecklingspotentialen i det mångkulturella Sverige (Visby, 2014), 19-20.
på villkor för olika köns- och socioekonomiska grupper som exempel. Etniska grupper nämns dock inte som exempel.94
Analyser
Som nämnt i inledningen har jag vid utförandet av utställningsanalyserna utgått från den verktygslåda för granskning av utställningars underliggande budskap, vilken presenteras i artikeln ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”.95 Från denna har jag valt ut de frågor och granskningspunkter som jag uppfattar som mest relevanta i förhållande till de
utställningar jag analyserat och de perspektiv jag har valt att utgå ifrån. Beskrivningarna av analyserna inleds med kort bakgrundsfakta om utställningarnas uppkomst och innehåll. Därefter följer underrubrikerna ”Urval och representation” och ”Schabloner, homogenisering och nationalistiska spår”, där jag bland annat kommer att diskutera vilka som finns
representerade i utställningarna, samt hur de framställs. Eftersom båda utställningarna är stora har jag valt att först analysera deras övergripande innehåll, för att sedan gå djupare in på några delar av utställningarna som jag finner särskilt intressanta att analysera.
Traditioner
Utställningen Traditioner öppnades år 1995 och är därmed en av museets äldre
basutställningar. Här beskrivs och gestaltas vad som benämns som ”svenska” traditioner, med betoning på hur traditionerna firades under 1800-talet och det tidiga 1900-talet.96
Utställningen utgörs av många olika avdelningar, med rubriker som bland annat Hedning blir kristen, Midsommar, Surströmming, Kräftskiva, Nationaldagen, Påskafton, Bröllop och bosättning, Julaftonskväll, Lucia och Ett sista farväl.
Urval och representation
Vid en av de två ingångarna till utställningen möts besökaren av denna text:
DEN HÄR UTSTÄLLNINGEN berättar om bakgrunden till många gamla traditioner i Sverige. En del traditioner följer årstidernas växlingar och olika religiösa högtider. Andra följer livets gång från födelse till död. Många svenska traditioner hänger ihop med den kristna
94 Kommittédirektiv: Översyn över den statliga museipolitiken, författare okänd (Stockholm, 2014), 9.
95 Maria Ahlsén, Johanna Berg och Kristina Berg, ”Hela historien? 20 frågor till en utställning”, Det bekönade museet: Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet, red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling (Uppsala, 2005), 178.
96 ”Traditioner – om livets och årets högtider”, författare okänd,
religionen. Vissa har sina rötter i förkristen tid eller i gammal folktro. En del har sitt ursprung i andra länder men har gjorts om och känns svenska. Traditioner ger tillvaron rytm och
trygghet. De markerar samhörighet men också utanförskap. Med tiden försvinner några och nya kommer till.
Både den inledande texten och utställnings titel förmedlar att utställningen kommer att handla om svenska traditioner. I texten beskrivs att svenska traditionerna härstammar från kristendomen, förkristen tid, folktron eller har utländskt ursprung. Detta kan skapa en föreställning om att kristendomen är den enda inhemska religionen i modern tid, eftersom inga andra religioner nämns. Därmed utesluts exempelvis judiska traditioner, trots att judendomen har en lång historia i Sverige. Påståendet att vissa
traditioner som utövas i Sverige härstammar från andra länder men ”har gjorts om och känns svenska” är subjektivt och ger upphov till frågor. För vem känns dessa traditioner svenska? Vilka komponenter behövs för att en tradition ska ”kännas svensk”?
bakgrunden till midsommarstångens uppkomst är här mycket odetaljerad. Den uppges härstamma från kontinenten, vilket är ett mycket omfattande begrepp då kontinenten utgör stora delar av Europa. Dessutom lyfts skillnaden mellan firandet där och i Sverige fram. Detta tolkar jag som att textförfattaren även här vill placera Sverige i fokus.
Människan är i stort relativt osynlig i utställningstexterna, vilket gör det svårare att bedöma hur representationen av personer med olika etniska bakgrunder ter sig. Om man istället tittar på exempelvis fotografier och dockor i utställningen visar dessa uteslutande människor med ljus hy och, i de flesta fall, blont hår. Detta tror jag kan bidra till att befästa stereotypen av svensken som blond och ljushyad, vilket döljer den utseendemässiga variation som Sveriges befolkning utgörs av. Att bedöma vilken etnicitet personer på fotografier eller dockor ska föreställas ha, endast på utseendemässiga grunder och utan att någon bakgrundsinformation ges, är generaliserande och därmed problematiskt. Jag uppfattar dock att det i detta
sammanhang är relevant att studera hur den utseendemässiga variationen bland de gestaltade personerna i utställningen ter sig, då det genom historien har skett diskriminering grundat på exempelvis människors hudfärger, vilket även sker idag.
Schabloner, homogenisering och nationalistiska spår
Som nämnt ovan består utställningen av mycket få personliga berättelser. I de flesta fall beskrivs vad som görs under de olika traditionerna, men vem eller vilka som har utfört detta nämns inte. Ett exempel på detta är denna textrad, vilken är en del av beskrivningen av traditioner vid födelse och dop under 1800- och början av 1900-talet: ”De vackra
dopkaramellerna sparades som minne av dopkalaset – sällan nändes man äta upp dem. Att servera dopkonfekt var särskilt vanligt från mitten av 1800-talet fram till 1920-talet.” Meningarna bygger på passiva verbformer och det blir därmed mycket otydligt vem eller vilka som utförde dessa handlingar.97 Detta kan ge sken av att det var någonting som alla gjorde i Sverige under denna tid, och eftersom det förekommer liknande meningar på många ställen i utställningstexterna finns det en risk att utställningen förmedlar en föreställning om Sveriges befolkning som en homogen grupp med likadana vanor och beteenden. I
kombination med detta uppfattar jag att monterns titel, Hedning blir kristen, kan skapa en
uppfattning om att alla var kristna under denna tid, vilket medför en uteslutning av alla som inte uppfattade sig själva som kristna.
I montern med jultraditioner beskrivs historien bakom luciafirandet i Sverige såhär:
Luciatraditionen finns bara i Sverige och i Finland, dit den spritt sig härifrån. Den första lucian vi känner till uppträdde på Horns boställe i Västergötland år 1764. Luciadagen har fått sitt namn från helgonet Sankta Lucia, en flicka som led martyrdöden i Syrakusa på Sicilien år 304. Men den svenska lucian med ljus i håret kommer nog från Tyskland. Där fick barnen gåvor av Kinken Jes, en person utklädd till Jesusbarnet med ljuskrans, gloria, på huvudet.
Att luciatraditionen endast firas i Sverige och i Finland stämmer inte enligt Nationalencyklopedins beskrivningar. I upplagan från 1993 står att helgonet Sankta Lucia firas inom den romerska mässan. Romersk-katolska kyrkor finns i länder över hela
världen och Lucia firas även där den 13 december varje år. Detta firande skiljer sig dock stort från hur luciafirandet i Sverige traditionellt ter sig.98 Ett luciafirande som är mycket likt firandet i Sverige sker dessutom ibland annat Danmark.99 Att traditionen i Sverige lyfts fram som unik, tillsammans med benämningen ”den svenska lucian”, tyder på att textförfattaren, medvetet eller omedvetet, vill ta avstånd från den historiska kopplingen till Sicilien. Framställning av luciafirandet som någonting typiskt svenskt uppfattar jag liknar nationalismens strävanden efter att särskilja traditioner och beteenden i Sverige från de i andra länder, vilket finns beskrivet i uppsatsens andra kapitel.
Bildminnen
Utställningen Bildminnen skiljer sig på många sätt från Traditioner. Den utgörs till största del av fotografier hämtade ur museets fotoarkiv, vilka är tagna av både professionella fotografer
98 Per Beskow, ”Lucia”, Nationalencyklopedin band 12 (1993), 458.
