Styrelseärende 24 februari 2006 Dnr: 06-32.021 Till
Förbundsstyrelsen
Förslag till samrådsunderlag avseende budget och
verksamhetsinriktning för GR år 2007
Enligt förbundsordningen skall förbundsstyrelsen bereda medlems-kommunerna tillfälle att yttra sig över ett samrådsunderlag till budget för nästkommande år. Förslaget till budget kommer att behandlas av förbunds-styrelsen den 16 maj 2006 och av förbundsfullmäktige den 13 juni.
Det samrådsunderlag som nu översänds till kommunerna innebär
oförändrad avgift 2007 för kommunerna jämfört med budget för år 2005 och 2006. Förslaget innehåller inte heller önskemål om någon
kapitalförstärkning.
Förbundsstyrelsen föreslås besluta
att översända samrådsunderlaget till medlemskommunerna med hemställan om synpunkter senast den 20 april 2006, samt
att förklara protokollet under denna paragraf för omedelbart justerat.
Göteborg den 27 januari 2006
Bibbi Carlsson
Bilaga: Samrådsunderlag avseende budget och verksamhetsinriktning för GR år 2007.
Styrelseärende 24 februari 2006
Till
Förbundsstyrelsen
Ekonomisk rapport över årsbokslut 2005
GR visar år 2005 ett resultat på 1 702 tkr. Valideringscentrum visar ett resultat på –109 tkr. Detta underskott kommer att täckas av de medel som Valideringscentrum vid årsskiftet 2003/2004 hade med sig till GR (3 656 tkr). För mer information om resultatet se bilaga 1.
Förbundsstyrelsen föreslås besluta
att anteckna mottagandet av ekonomisk rapport för årsbokslut 2005 för GR.
Göteborg den 31 januari 2006
Bibbi Carlsson Minja Bengtsson Dnr: 06-34.022 Styrelseärende 24 februari 2006 Till Förbundsstyrelsen
Förslag till disposition av överskott i årsbokslut
för 2005
GR visar för år 2005 ett positivt resultat på 1 702 tkr.
2005-02-28 (§ 166) beslöt förbundsstyrelsen att bevilja Universeum ett ekonomiskt stöd om sammantaget 3 mkr att utbetalas med 2 mkr 2005 och 1 mkr 2006. 2005-05-19 (§ 197) beslöt förbundsstyrelsen att ge ett
ekonomiskt stöd till Europa Direkt Västsverige, tidigare Info Point Europa, om 200 tkr för år 2006.
Enligt förslag till disposition av GRs överskott för år 2005 avsätts 1,2 mkr till utbetalning av ekonomiskt stöd för 2006 till Universeum samt Europa Direkt. För oförutsedda kostnader 2006 avsätts 200 tkr.
GRs bokslut kommer att justeras enligt ovanstående förslag. Resultatet blir därmed 302 tkr, vilket kommer att läggas till GRs eget kapital.
Förbundsstyrelsen föreslås besluta
att godkänna denna disposition av GRs överskott i årsbokslut för 2005
Göteborg den 27 januari 2006
Bibbi Carlsson Gunnel Rydberg Dnr: 05-254.9 Styrelseärende 2006-02-24 Till Förbundsstyrelsen
Förslag till yttrande över PBL – kommitténs
slutbetänkande ”Får jag lov? Om planering och
byggande (SOU 2005:77)”
Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) har i skrivelse från Regeringskansliet, miljö och samhällsbyggnadsdepartementet, daterad 2005-09-30 beretts tillfälle att yttra sig över rubricerad slutbetänkande.
PBL – kommittén har haft i uppdrag att göra en samlad översyn av plan- och bygglagstiftningen (plan- och bygglagen [1987:10, PBL] och lagen [1994:847] om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m.). Kommittén har under arbetets gång lämnat två delbetänkanden och två rapporter. I detta slutbetänkande lämnar kommittén sina förslag till lagstiftningsförändringar. Förslag till yttrande har arbetats fram i samråd mellan GR:s kansli och medlemskommunerna. Några av kommunerna avser ta upp yttrandet till behandling i sin respektive kommun, andra avser att avge eget yttrande. Förbundsstyrelsen föreslås besluta
att godkänna förslag till yttrande, daterat 2006-02-08.
Göteborg 2006-02-08 Bo Aronsson /Georgia Larsson Dnr: 05-254.9 Styrelseärende 2006-02-24 Bo Aronsson Georgia Larsson
Förslag till yttrande över PBL – kommitténs
slutbetänkande ”Får jag lov? Om planering och
byggande (SOU 2005:77)”
Inledning
En av utredningens utgångspunkter har varit att skapa ett enklare
regelsystem. GR avser att följa detta uppsåt och vill här inte medverka till ökad hantering eller krävande regler utan bara till förenklingar,
förtydliganden och ökad effektivitet.
Det nu redovisade författningsförslaget innehåller vissa formuleringar som kan leda till en otydlig tillämpning. GR försöker att peka på sådana detaljer i det följande.
Trots utredningens ambition att lämna gott tidsutrymme för
remissförfarandet har tiden ändå har varit något knapp. Detta kan eventuellt ha lett till att förslagen inte har kunnat analyseras tillräckligt i relation till nuvarande lagtext tillräckligt väl, varför yttrandet möjligen kan innehålla något missriktat påstående.
Yttrandet är helt inriktat på själva författningsförslaget. Yttrandets disposition:
- Sammanfattning
- Översynens övergripande intentioner - Samordningen mellan PBL och andra lagar
- Förenklingar och förtydliganden för den översiktliga planeringen - Detaljplanereglerna
- Bygglovplikten och undantagen - Bygglovets laga kraft
- Byggprocessen, tillsynsansvaret, slutbeviset m.m. - Instansordningen, överklagandemöjligheterna m.m. - Resurs och kompetensfrågor
- Bilaga: Begrepp och regler som behöver förtydligas och förenklas (sida15)
Sammanfattning
GR har följt PBL-kommitténs arbete under de senast åren och deltagit i seminarier m m. Vår bild är att kommittén i sitt slutbetänkande på ett förtjänstfullt sätt har tagit till sig de synpunkter som underhand har framförts från dem som svarat för den praktiska lagtillämpningen i
kommunerna. Vi ser därför med tillfredsställelse på att mycket av vad vi i regionen i andra sammanhang har framfört är beaktat i det framlagda förslaget.
GR är positivt inställd till lagförslagets övergripande intentioner och anser att kommittén i hög grad har lyckats med att skapa tydligare och mer lättfattliga formuleringar än i dagens PBL. Den föreslagna lagtexten har en bättre uppbyggnad, bl.a. genom en ny disposition och samlandet av
allmänna bestämmelser till ett kapitel.
Lagförslaget ger möjlighet till en ökad öppenhet i tidiga skeden av planeringsprocessen, medan låsningarna - och även arbetsinsatserna - förskjuts mot senare skeden. Detta är bra i såväl kvalitets- som
demokratihänseende. Att ge möjlighet till påverkan i tidiga skeden innebär rimligen, att idag besvärande överklagningsprocesser bör kunna förebyggas. Samtidigt ställer detta krav på en god strategisk blick i dessa tidiga skeden, hos såväl planerare som politiker.
GR ser alltså förslaget till ny PBL som ett klart steg framåt. Dock kvarstår en del problem som vi vill påtala. En närmare genomgång av våra
synpunkter presenteras i kommande avsnitt. Här inledningsvis ges en sammanfattning av de frågor som vi vill lyfta fram särskilt.
• Det är bra att det kommunala självstyret och kommunernas ansvar för användning av mark och vatten fortsatt läggs fast.
• Det är bra att hållbarhetsperspektivet förstärks genom att prioritera att planläggning och byggande skall ske så att en från social synpunkt god livsmiljö för alla människor främjas samtidigt som de miljömässiga och ekonomiska dimensionerna beaktas. Vi förutsätter att PBL härigenom håller öppet för en fortsatt utveckling av det urbana samhället. Vi ser det som positivt att lagförslaget dessutom uttrycker ett tydligt krav på rimliga avvägningar; proportionalitetsprincipen.
• Det är bra att översiktsplanen blir mer strategisk – och får rollen som en politisk, långsiktig vision för mark- och vattenanvändningen och be-byggelsens utveckling. Förenklade och förtydligade regler ger kommu-nerna bättre möjligheter till en kommunanpassad översiktsplanering. Det skapas reella möjligheter för varje kommun att hålla en hanterbar aktuell översiktsplan.
• Strandskyddet bör tillföras PBL. Behovet och omfattningen av strand-skyddet prövas liksom andra allmänna intressen lämpligen i kommu-nernas översiktsplaner. Hur detta kan ske bör liksom tillhörande dispensfrågor mm utvecklas vidare i kommitténs fortsatta arbete. • Det är bra att de mellankommunala frågorna överlämnas till
kommu-nerna att lösa i samverkan. En ökad samverkan kommer att bli nödvän-dig, vilken med fördel kan ske inom ramen för ett kommunalförbunds verksamhet.
• Det är bra att en enklare, och mer flexibel detaljplan erbjuds med ökade möjligheter och större valfrihet beträffande utformning och process. En sådan kan formuleras mer strategiskt än enligt dagens PBL. De absoluta redovisningskraven förenklas. Sammantaget är detta bra men det ställer krav på hög kompetens och skicklighet i avvägningarna. • Det är bra med en sammanhållen bygglovsprövning, inkluderande
samordningen med miljöbalken och andra lagar. Bygglovet får för den sökande en tydligare innebörd. Det är välkommet att bygganmälan tas bort, liksom att tydligare krav ställs på byggkontrollen. Vi ser dock att detta innebär en tyngdpunktsförskjutning i processen mot senare skeden, vilket sannolikt betyder en ökad administrativ hantering för
kommunerna, bl.a. genom att krav ställs på en utökad delgivning. Den sökande kan därmed uppleva att det tar längre tid att få besked. Bygg-lovsprövningen kan i värsta fall bli en flaskhals i den sammantagna processen. Att bygglovet fortfarande inte har en given tidpunkt då det med säkerhet ges laga kraft är ett kvarstående allvarligt problem. • Den föreslagna instansordningen för överprövning av beslut är bättre
än dagens. Vi ser dock ytterst allvarligt på att problemen med långa prövningstider och att vad som kan kallas okynnesbesvär inte har lösts. Det är ohållbart med den situation som nu råder där samhällsnyttiga projekt beslutade av demokratiskt valda församlingar kan fördröjas under lång tid. Sakägarbegreppet måste förtydligas så att sakägarkret-sen tidigt kan klargöras på ett entydigt sätt. Det är inte rimligt att av-gränsningsfrågan av vilka som är behöriga sakägare skall kunna prövas i varje instans.
• Vi ser med viss oro på att det saknas förslag till sådana genomgripande åtgärder att det på ett helt övertygande sätt ger förutsättningar för en totalt sett effektiv plan- och byggprocess. Det är inte uppenbart att den samlade processen totalt sett förenklas genom förslagen, varför det kan komma att ställa kommunerna inför krav på ökade sammantagna
resurser.
• Det är bra att några oklara begrepp i dagens PBL har rensats bort, bl.a. sådana där kommunerna har utvecklat en mycket varierande praxis, exv. samlad bebyggelse. Vi vill samtidigt peka på att det har tillkommit
nya definitionsproblem, särskilt i fråga om åtgärder som
bygglovbe-frias.
Nu anförda frågor utvecklar vi vidare i det följande. Översynens övergripande intentioner
Helt övergripande för förändringsarbetet har varit att skapa en effektivitet i plan- och byggprocessen, att korta genomförandetider, att med bibehållen rättsäkerhet förenkla besvärsprocesserna m.m. Detta är helt rätt.
Förslaget innebär att det kommunala ansvaret för den fysiska planeringen tydliggörs och stärks, samtidigt som statens roll renodlas att avse frågor som rör riksintressen, miljökvalitetsnormer samt hälsa och säkerhet. Det är bra att det kommunala handlingsutrymmet stärks.
Det är positivt att frågor om mellankommunal samverkan lyfts över på ett tydligare sätt till kommunerna och att länsstyrelsens roll i detta avseende
tonas ned och renodlas. En ökad mellankommunal samverkan gagnar den regionala utvecklingen i många avseenden.
Sammantaget ges en ökad tyngd åt översiktsplaneringen, och möjligheter till enklare - mer översiktliga - detaljplaner. Förslagen innebär att
kommunerna ges större valfrihet när det gäller att utnyttja de olika planinstrumenten, beroende på planeringssituationen, områdets
förutsättningar och kommunens viljeinriktning. Denna inriktning i förslaget är mycket positiv.
Förslaget innebär en samlande (t.o.m. uppsamlande) bygglovsprövning. Den samordnade hanteringen med miljöbalken (MB) är positiv, framförallt för enskilda när det gäller att få klara och fullständiga besked av vad som gäller, t.ex. vid prövning av förhandsbesked och strandskyddsdispens. Dock behövs en bättre samordning av det materiella innehållet i PBL och MB. Slutbetänkandet saknar verkligt genomgripande förslag till åtgärder, som på ett påtagligt sätt skulle ge kommunerna möjlighet att genomföra en
sammantaget effektiv och snabb planerings- och exploateringsprocess, från översiktsplan till byggstart.
Författningsförslaget innebär sammantaget en tyngdpunktsförskjutning mot senare skeden
Genom att skapa ett mer flexibelt och delvis enklare plansystem, där de absoluta kraven t.o.m. sänks, kan frågor/problem komma att lämnas till att lösas i sena skeden av en planerings- och exploateringsprocess. I värsta fall kan själva bygglovsprövningen därmed komma att kompliceras. Det ställs krav på en betydande ökad administration i samband med
bygglovsprövningen. Detta kan möjligen kompenseras mot en enklare planhantering. Men slutskedet i prövningen kan ändå få karaktären av tidspressad förhandling, då projektet har blivit ”dyrt”. Det finns en risk för att byggnadsnämnderna i detta skede får svårigheter att hävda frågor om utformning och hänsyn till omgivningen. Det skulle vara bra om det på ett tydligt sätt gavs möjligheter att kunna hävda gestaltnings- och
utformningsfrågorna i bygglovsprocessen. Denna fråga bör utvecklas i lagförslaget.
Hållbar utveckling och allmänna intressen
Trots att PBL-kommitténs slutbetänkande är omfattande och en rad föränd-ringar föreslås så finns en oro över att förslaget inte kommer att innebära några ökade möjligheter till säkerställande av de mer övergripande miljöfrågorna. Det gäller t.ex. naturvård, kulturmiljöer, friluftsliv,
större genomslag i de förslag som redovisas i betänkandet. Det saknas tillräckliga kopplingar till uthållig utveckling i enlighet med direktivet till kommittén.
Det är mycket värdefullt att den s.k. proportionalitetsprincipen införs som en egen punkt i lagstiftningen. Genom förtydliganden när det gäller allmänna lämplighetsbedömningar och avvägningar mellan berörda allmänna och enskilda intressen skapas nu bättre förutsättningar för en förståelse även hos enskilda om hur lagen ska tillämpas.
Samordningen mellan PBL och andra lagar
Den samordning som föreslås mellan plan- och bygglagen och miljöbalken är positiv. Denna samordning bör utvecklas så att det blir möjligt för kommunerna att - i samverkan med länsstyrelserna - pröva såväl
strandskyddets omfattning som avvikelser mot detsamma enligt regler som förs in i PBL.
Nuvarande ordning där ibland samma frågor prövas flera gånger av olika organ, med risk för oförenliga besked, är olycklig. En samordnad och samlad bedömning av det tilltänkta projektet vid ett och samma tillfälle ökar möjligheterna att den sökande för egen del fattar ett riktigt beslut i ett tidigt skede. Samordningen effektiviserar därmed också ärendehanteringen på sikt.
Det kan ifrågasättas om byggnadsnämnden generellt måste höra
miljönämnden vid bygglovprövning. Om det inte krävs en anmälan enligt miljöbalken så bör det inte finnas något generellt samordningsbehov. En bättre samordning av det materiella innehållet i plan- och bygglagen och miljöbalken behövs, bl.a. när det gäller miljökonsekvensutredningar, då dessa idag innebär mycket arbete och ibland även leder till ett dubbelarbete. En bättre samordning mellan plan- och bygglagen och olika typer av trafik-lagar bör också utredas, eftersom planeringen av ny infrastruktur är alltför ineffektiv och trög idag.
Förenklingar och förtydliganden för den översiktliga planeringen Förslaget står i överensstämmelse med de behov som finns för att förenkla kommunernas fysiska planering. Översiktsplanen blir tydligare ett
strategiskt styrinstrument.
Förslaget ger kommunerna en betydande ökad möjlighet att anpassa det översiktliga planarbetet till aktuella behov och tillgängliga resurser.
Redovisnings- och formkraven minskar. Även processkraven verkar minska. Det blir följaktligen lättare att hålla en i realiteten aktuell
översiktsplan. Det innebär att den resurssvaga kommunen kanske orkar med att hålla översiktsplanen aktuell.
Det är bra att öka incitamenten för översiktsplaneringen, t.ex. genom att till översiktsplanen koppla förenklingar för detaljplaneläggningen. Speciellt värdefullt att framhålla är att tidsvinster kommer att kunna göras i den efterföljande detaljplaneringen om översiktsplanen, eller fördjupningar av planen, redovisar kommunens mål och avsikter i olika delområden. Det är också positivt att förenkla hanteringen av de allmänna intressena. Dessa har fått alltför stort utrymme tidigare. Nu begränsas kravet på redovisningen till att omfatta kommunens ställningstaganden och bedömningar av relevanta intressen.
Genom föreslagna mer generella bestämmelser om allmänna intressen har krav på redovisning av miljö- och riskfaktorer samt miljökvalitetsnormer utgått. Detta förenklar troligen framtagandet av översiktsplanen, men innebär att underlag och grundläggande miljökrav får beaktas i andra sammanhang.
Det är av stor vikt att de statliga myndigheterna lämnar bra underlag till kommunerna och att länsstyrelserna kontinuerligt följer förändringar inom de statliga intressena. Länsstyrelserna måste ges ökade resurser att biträda kommunerna med planeringsunderlag. Länsstyrelserna måste dessutom ägna mer kraft åt att ge samlade, ej motstridiga, bedömningar av de statliga intressena. Detta kan behöva uttryckas i lagförslaget, särskilt i fråga om den översiktliga planeringen.
Fördjupningar och tematiska tillägg
Det är positivt att förslaget tillgodoser behovet av tematiska tillägg i översiktsplanen. Genom att såväl formkraven som processkraven minskar får kommunerna större möjligheter att genomföra viktiga fördjupningar och tillägg.
Redovisningen
Med ett mer flexibelt arbetssätt kommer flera olika dokument att
tillsammans utgöra kommunens översiktsplan. Hur denna skall redovisas och hur innebörden skall kunna utläsas på ett enkelt och överblickbart sätt kan behöva utvecklas.
ÖP- samrådet
Den troligen viktigaste förändringen för översiktsplaneringen är förslagets förtydligande av samrådet som bör bli mer av en kunskapsutvecklande dialog än vad som har varit alltför vanligt, nämligen ett remissförfarande. Mellankommunala frågor
Det blir naturligt att de mellankommunala frågorna behandlas i översikts-planen. Frågor som rimligen bör lösas i sådan samverkan är strukturerande anläggningar som exempelvis trafikstråk och stora handelsetableringar. Sådana etableringar behöver en bred planmässig prövning, just beroende på den strukturerande effekten. Att en grannkommun genom lagförslaget kan överklaga ett planbeslut innebär - vid motsatta intressen - att det kan bli fall för domstol om frågan drivs till sin spets. Ett bra samråd och en ömsesidig lyhördhet bör vara en mer framkomlig väg.
Utredningen pekar på vikten av mellankommunal samverkan i tidiga skeden av översiktsplaneringen kring underlag och förslag som bedöms ha
betydelse utanför de egna gränserna. Det innebär att det behövs en precisering av sådana frågor som bedöms vara av mellankommunal betydelse.
Aktualitetsförklaringen
Det tydligare kravet på aktualitetsförklaring bör leda till att översiktsplanen utformas på ett sådant sätt att man praktisk kan tillgodose just aktualitets-regeln. Olika möjligheter kan behöva förtydligas i PBL för att minska risken för slentrianmässig aktualitetsförklaring.
Detaljplanereglerna
Många av nu föreslagna ändringar har delvis redan prövats i den praktiska planeringen, vilket tyder på ett starkt behov av att dessa möjligheter förs in i regelverket. Författningsförslaget ger kommunerna ökade möjligheter att ut-forma sina detaljplaner i relation till verkliga behov och resurser. Det är positivt att möjligheten till mer översiktliga detaljplaner ges ett starkare stöd.
Möjligheten att låta programhandlingen för detaljplan ersättas av ställnings-taganden som gjorts i en fördjupad översiktsplan har flera fördelar. Dels får översiktsplanen en tydligare funktion i den totala processen, dels undviks tidsödande insatser i detaljplaneprocessen.
De mer flexibla planerna innebär ett tydligare ansvar för byggnadsnämnden att pröva de frågor som inte har klargjorts i planen. Detta är kommitténs avsikt, men den praktiska tillämpningen blir osäker så länge det inte finns några rättsfall. Det är viktigt att gränssnittet för vilka frågor som hanteras i detaljplan respektive i bygglov analyseras mer ingående och görs tydliga. Det finns annars en väsentlig risk för att frågor som idag prövas i
detaljplaneskedet istället kommer att behöva prövas i bygglovskedet. Då har inget vunnits i tid, när det gäller den sammantagna plan- och
exploateringsprocessens längd. Plangenomförandet
Möjligheten att fastighetsbildning kan ske med stöd av endast detaljplan och att instrumentet fastighetsplan utgår är bra. En viktig möjlighet är också att kommunen, mot berörda fastighetsägares bestridande, kan ändra eller upphäva en detaljplan före det att genomförandetiden har gått ut.
Det är bra att genomförandefrågorna behandlas tidigt i planprocessen. Här-igenom skapas förutsättningar för berörda fastighetsägare att förstå och kunna påverka planens utformning. Det är också bra att det kan vara olika huvudmän för olika allmänna platser inom samma planområde.
Bygglovplikten och undantagen
Författningsförslaget innebär en ändrad avvägning mellan bygglovsplikt inom och utom detaljplan. Variationerna mellan olika kommuners tolkning av bygglovsplikten utanför detaljplan försvinner därmed. Bygglovsplikten återinförs för sådana åtgärder, som nu kräver bygganmälan. Dessa
förändringar kan sammantaget uppfattas som ett mer rättvist system än dagens. Vi ifrågasätter dock att lovplikten utökas utanför detaljplan. Möjligheten att medge bygglov med mindre avvikelse från detaljplan saknas i kommitténs förslag. Vi vill understryka att motsvarande möjlighet är en nödvändighet även framöver, särskilt mot bakgrund av att många bygglov fortsatt kommer att prövas inom områden med äldre typer av detaljplaner.
Bygglovsprövningen kommer, enligt kommitténs förslag, att bli mer omfat-tande än idag och med ett utökat delgivande för att kommunicera ärendet. Vi kan se att det finns goda skäl för en del av dessa utökade krav men budskapet från lagstiftaren om varför dessa införs bör vara tydligare. Med större krav på handlingar och kommunicering så blir ärendena dyrare och tar längre tid. Bygglovsprövningen kan bli en flaskhals i planerings- och byggprocessen.
Det är särskilt följande utökade krav som vi vill peka på:
• Utökad skyldighet att tillse att bygglovet kan utnyttjas genom kontroll av att alla andra myndigheters tillstånd föreligger
• Den utökade bygglovsplikten utanför planlagt område
• Återgång till en mer aktiv roll avseende de tekniska delarna av bygglovshanteringen
• Utökad kommunicering med grannekretsen
• Kommunicering med fastighetsägaren vid annan sökande än fastighets-ägaren
Bedömningar av utformning mm
Enligt förslaget skall en enkel detaljplan kunna upprättas, där få detaljre-gleringar införs. Istället läggs då ett större ansvar på byggnadsnämndens bedömningar om hur ett byggande stämmer överens med planens intentioner. Lagtexten behöver ett förtydligande där det klart framgår att bl.a. en olämplig utformning är en reellt hållbar anledning till att avslå en bygglovsansökan.
Undantagen för bygglovplikt
En ändring av PBL bör inte innebära utökade krav på bygglov. Dagens bygglovsbefrielse utanför detaljplan bör därför bibehållas eller utökas. När det gäller reglerna om undantag från bygglovsplikten är det särskilt viktigt, att de är lätta att förstå och tolka, eftersom tolkningen kommer att göras av ägare till en- och tvåbostadshus, utan tillgång till lagtext,
förarbeten eller PBL-kurser. Konsekvensen av en felaktig tolkning kan dessutom bli både dyrbar och tråkig. Därför är det viktigt att dessa bestämmelser utformas utifrån följande utgångspunkter:
• Enkla och tydliga definitioner
• Lättbegriplighet för allmänhet, fastighetsägare och myndigheter • Undvikande av tolkningsprocesser i olika rättsinstanser
De oklarheter som vi ser kring särskilt bygglovsbefrielse redovisas som tolkningsproblem i bilagan: ”Begrepp och regler som behöver förtydligas och förenklas”
De i lagförslaget antydda föreskrifter som regeringen kan meddela måste finnas framme när lagen träder i kraft.
Bygglovets laga kraft
Förslaget innebär ökade krav på underrättelser och delgivningar i samband med bygglov, vilket kommer att leda till en väsentligt ökad administration i kommunen, med ökade kostnader och handläggningstider som följd. Även om det går att stödja principen som ligger till grund dessa förslag är det tveksamt om problemet är så stort idag att det motiverar de arbetsinsatser som förslaget innebär. Ett av de grundläggande problemen kvarstår – när har ett bygglov reellt vunnit laga kraft? Denna fråga måste lösas.
Det måste sättas en absolut sista tidsgräns för när ett bygglov vinner laga kraft, exempelvis generellt tre veckor efter en månadsvis annonsering och/eller presentation på internethemsidan av alla beviljade bygglov i kommunen. Detta skulle i så fall innebära en sista möjlighet för dem, som är berörda men som ev. felaktigt inte delgivits ett bygglovsbeslut.
(Beträffande underrättelser och sakägarkretsen, se ”Instansordningen, över-klagningsmöjligheterna m.m.”, sida 12.)
Byggprocessen, tillsynen, ansvaret, slutbeviset m.m.
Det är bra att bygganmälan tas bort. Det förfarandet har skapat oklarheter och administration i onödan. Det föreslagna systemet med ett avslutande byggsamråd är bra. Då skall den kvalitetsansvarige redovisa hur
byggnationen har fortlöpt samt rapportera eventuella fel och brister som uppstått och vilka brister som eventuellt kan hindra utfärdande av slutbevis. Byggnadsnämndens roll
Byggnadsnämnden (BN) får ett ökat ansvar och större möjligheter att följa upp byggandet så att detta motsvarar myndighetskraven.
Kommittén poängterar att BN måste vara mer aktiv i sin tillsyn, vilket innebär att BN måste vara ute på plats då och då för att inspektera byggnationerna. Det föreslagna systemets funktion kräver resurser. Systemet påstås vara mer effektivt än det nuvarande så att de eventuella resurser som kommer att krävas redan finns. Vi är tveksamma till denna slutsats. BN:s mer aktiva tillsyn kommer att vara tidskrävande i expansiva kommuner i en storstadsregion. Slutsatsen blir snarare att ytterligare tjänstemän kommer att behövas om systemet skall fungera och efterlevas. Bygglovsavgifterna kan komma att behöva höjas.
Byggherrens roll
Byggherrens roll är tämligen oförändrad i förslaget. Denne är dock
fortfarande ytterst ansvarig för att myndighetskraven efterlevs. Till sin hjälp har han en kvalitetsansvarig. Systemet ställer mycket stora krav på
byggherrens kunnande och att den kvalitetsansvariga fullföljer sina åtagande. Då flertalet byggherrar är okunniga på området, innebär det att det måste ske en ökad tillsyn från BN så att byggherren och den
kvalitetsansvarige fullföljer sina respektive skyldigheter. Kvalitetsansvariges roll
Den kvalitetsansvariges roll förtydligas. Han/hon skall utgöra kommunens förlängda arm vad gäller tillsyn på byggarbetsplatsen och rapportera fel och brister till BN och byggherren. För att detta skall fungera på ett säkert sätt krävs i praktiken att BN gör egen tillsyn för att upptäcka eventuell försum-melse av rapportering (enligt erfarenhet av dagens system).
Slutbeviset
Slutbeviset kommer att ge den enskilde byggherren en starkare ställning gentemot byggentreprenören. Det är bra att nu få en arbetsordning som gör att byggherren efterfrågar slutbevis. Härigenom blir det också ett praktiskt avslut på ärendet.
Användningsförbud skall gälla intill det att slutbevis har utfärdats. BN måste ges tillräckliga påtryckningsmedel för att kunna tillgodose
efterlevnaden av PBL, eventuellt genom egen tillsyn. Hur detta skall ske behöver förtydligas.
Instansordningen, överklagningsmöjligheterna m.m.
Förslaget till ny samordnad instansordning är övervägande positiv. En instans tas bort för flertalet av de överprövade ärendena, byggloven, vilket bör leda till en ökad effektivitet.
För planärenden blir instanskedjan lika lång som idag, men förtydliganden har gjorts avseende prövningens ram. Det finns bättre förutsättningar för förståelse för planfrågor samt bättre möjligheter till samordnad hantering med till PBL-ärenden kopplade miljöbalksärenden. Sammantaget talar detta för att det kan bli en ökad effektivitet och därmed en snabbare
överprövningsprocess.
Erfarenheterna visar att dagens besvärsgång har skapat såväl stor irritation som fördyringar i byggprocessen. Det behövs en reell förbättring av
systemet. Den föreslagna instansordningen bör kunna minskas ytterligare. Införande av prövningstillstånd bör övervägas .
Det krävs även att domstolarna får erforderlig bemanning och kompetens bl a beträffande gestaltningsfrågor, för att de ska kunna klara av sina uppgifter. Särskilt viktigt är att det hos första instansen – länsstyrelsen - sker en effektivisering av handläggningstiderna. Detta behov bör klargöras i förslaget.
Okynnesöverklaganden
Lagförslaget redovisar inga egentligt förbättrade möjligheter att behandla de så kallade okynnesöverklagandena. Denna fråga bör utredas bättre.
Länsstyrelsen måste fokusera på om en del av överklagandena kan avgöras på ett tidigare stadium, och framförallt ägna kraft åt just sakägarfrågan och behörigheten.
Bättre definition av sakägarkretsen krävs
Problemet med att avgränsa sakägare-/grannekretsen, bl.a. vid bygglov, verkar kvarstå. Det finns frågetecken kring vem som är sakägare, gäller det bara s.k. rågrannar? I förslaget står att endast de som gränsar till fastigheten som berörs skall delges ansökan, vilket ger stora utrymmen för tolkningar. Hur görs en riktig bedömning av vilka som kan tänkas känna sig berörda? Om fastigheterna skiljs åt av en gata eller annan allmän plats kan man då ändå anses vara berörd? Tydliggörande av begreppet sakägare behövs, eftersom tolkningsutrymmet verkar stort.
De sakägare som vid förfrågan har framfört erinringar och de som beslutet går emot eller de som på annat sätt hört av sig under handläggningen, skall naturligtvis underrättas och därmed ges chans till överklagan.
Begreppet ”uppenbart onödigt” finns med som en möjlighet att i vissa fall kunna låta bli att delge grannar ett ärende. Tolkningsutrymmet synes stort och kan leda till bedömningen att alla bygglovsansökningar som är planenliga även skall anses vara uppenbart onödiga att delge grannar. Bostadsrättshavare och boende är i detta sammanhang oklara begrepp. Förslagets 8 kap 27 § behöver förtydligas.
Underrättelser
Av lagförslaget (8:27) framgår att underrättelse skall ske genom delgivning. Väljer man förenklad delgivning dubblas antalet utskick. Väljer man
om dessa kommit in och väljer man att göra utskicken med mottagningsbevis ökar istället kostnaderna markant för porto.
Slutsatsen blir att förändringarna genom förslaget inte leder till tillräckliga förbättringar för att bygglov med säkerhet skall vinna laga kraft, trots att administrationen ökar. Bättre skulle vara att ha samma metod som vid detaljplaner. Att t ex en gång per månad annonsera, i dagspress, på
hemsidan och på kommunens anslagstavla, de ansökningar som har kommit in och vilka som har beviljats lov under den närmast förflutna tiden.
Planenliga bygglov bör undantas från kravet om underrättelse i samband med ansökan.
Resurs- och kompetensfrågor
Den tyngdpunktsförskjutning i plan- och byggprocessen som lagförslaget innebär kräver ökade resurser och en väl fungerande samordning vid bygglovsprövningen. Dessutom krävs ett ökat engagemang i uppföljningen av byggandet. Att detta samtidigt skulle innebära ett mindre behov av resurser för planeringsfrågorna är inte helt uppenbart. De ökade
möjligheterna till förenklingar för planeringen innebär troligen att det krävs en större kompetens och skicklighet i avvägningarna.
Den påtagliga begränsning som idag ligger i överprövningssystemet måste åtgärdas. Annars är alla andra effektiviseringar meningslösa, åtminstone ifråga om tidsbesparing. Länsstyrelsen måste ges möjlighet att prioritera och effektivisera sin besvärshantering.
Genom att bygglovsprövningen och delgivningen i vissa fall utvecklar byggnadsnämndens administration och följaktligen juridiken i kring denna, så bör övervägas ett krav på byggnads- och processjuridisk kompetens till nämndens förfogande.
Byggnadsnämnderna ställs ofta inför svåra överväganden beträffande utformning och/eller hänsyn till omgivningen. Detta förhållande förstärks av att ny bebyggelse ofta tillkommer som komplement till eller förnyelse av befintliga miljöer. Lagförslaget ger dock inte stöd för att de estetiska och arkitektoniska frågorna skall kunna hävdas på ett bättre sätt än vad som är fallet utifrån dagens PBL. Detta förhållande kan möjligen mötas genom att byggnadsnämnden har tillgång till hög kompetens vid bygglovprövningen. Det är dock avgörande att domstolarna och länsstyrelserna har tillgång till motsvarande kompetens.
Bilaga: Begrepp och regler som behöver förtydligas
och förenklas
Det finns några helt onödiga källor till kommande problem vid tillämpningen av 8 kap. Här följer några exempel på frågor och begrepp som behöver definieras och klargöras bättre. I några fall bör relationen mellan undantagen från bygglov och bygglovsbefrielse enligt detaljplan klargöras.
Yttre form
Man får utan bygglov ändra byggnad eller komplementbyggnad bland annat i fråga om yttre form. Vad innebär yttre form? Är det förutom fasadändringar också fråga om tillbyggnader och i så fall hur omfattande?
Förslag:
Antingen bör rätten att utan bygglov förändra byggnads yttre form tas bort eller bör begreppet ”yttre form” förtydligas.
Komplementbyggnader
Begreppet komplementbyggnad behöver definieras bättre. Det måste finnas entydiga begrepp för sidobyggnader som carport, garage mm. Begreppen förråd och gäststuga kanske vore att föredra istället för friggebod?
Friggebodar och skärmtak
Det föreslås två nivåer för undantagen från bygglovsplikten beroende på om en- eller två-bostadshuset är friliggande eller ej. Det kommer säkerligen att göras missbedömningar av fastighetsägare om vad som är friliggande en- eller tvåbostadshus. Erfarenhetsmässigt vet man att det är olämpligt med två nivåer; för komplementbyggnader 10 eller 15 m2 och för skärmtak 12 eller 15 m2. Begreppet ”i omedelbar närhet” har tagits bort. Det kan inom större fastigheter leda till mycket stora avstånd mellan huvudbyggnad och komplementbyggnaden. Eller innebär just komplementbyggnad en viss närhet?
Förslag:
Inför samma nivå för skärmtak och komplementbyggnader för alla en- eller tvåbostadshus, rimligen 15 m2 för såväl skärmtak som komplementbyggnader. Ett klarläggande av hur dessa komplementbyggnader får placeras skulle underlätta.
Skyddad uteplats
Vad som är skyddad uteplats bör tydligare definieras. (Ett plank som omgärdar huvudbyggnaden med en höjd om 1,8 meter och med avstånd från denna på 3,6 meter kan vara helt förödande i en tätbebyggd miljö.)
Inglasning
Vad är inglasning? Får man även göra inbyggnad med vanlig isolerad vägg med fönster? Krävs det en viss mängd glas? Här förefaller det att kunna bli onödiga tolkningsproblem.
Kan det efter inglasning byggas ett nytt skärmtak? Förslag:
Antingen bör rätten till inglasning utan bygglov tas bort eller får begreppet ”inglasning” förtydligas.
Det kanske vore bättre, att helt enkelt använda begreppet ”inbygga”. Förtydligande av ”antal gånger” krävs.
Friliggande carport eller garage
Det anges inget om antalet sådana byggnader. Det står endast ”uppföra frilig-gande carport…” Det kan tolkas, så att flera sådana byggnader kan få uppföras utan bygglov, åtminstone utanför detaljplan, möjligen även inom detaljplan. Utanför detaljplan saknas regler om största tillåten höjd. Detta kan ge onödigt stora nockhöjder, speciellt om taknocken läggs i ”olämplig” riktning
Inom detaljplan förefaller den enda begränsningen av byggnadens storlek vara detaljplanens bestämmelser och den kan då bli betydligt större än 30 m2. Det kanske inte är helt lyckat, att utan bygglov i vissa fall få uppföra carports eller garage på upp mot 60 till 70 m2 utan bygglov, utan att ens bygglovsbefrielsen prövats i detaljplanen.
Dessa byggnader får endast användas som carport eller garage. Varför inte som förråd? Och vad är skillnaden mellan garage och förråd. Är det dörrens/portens storlek eller är det användningssättet? Det vore nog en fördel om detta defini-tionsproblem kunde avlägsnas.
Får dessa byggnader placeras på vilket avstånd som helst från huvudbyggnaden? Dessa byggnader rubriceras ju inte komplementbyggnader.
Förslag:
Frågan om antalet byggnader kan lösas genom texten ”uppförande av endast en carport eller ett garage”. Alternativt får ett annat antal anges.
Utanför detaljplan bör maximal höjd anges på samma sätt som för friggebodarna med en maximal nockhöjd på exempelvis 4,5 m.
Inom detaljplan bör bygglovbefriad carport/garage begränsas till maximalt 30 m2 byggnadsarea och exempelvis maximalt 4,5 meters nockhöjd eller om ytterligare begränsning framgår av detaljplanens bestämmelser. Större carport/garage skulle således kräva bygglov.
Låt carport/garage också få användas som förråd, men inte för boende. Det krävs ett förtydligande i lagtexten, när det gäller relationen mellan frigge-bodar och carport/garage/förråd.
Det behövs ett klarläggande av hur carport/garage får placeras. Det skall vidare noteras att byggherren måste ta hänsyn till brandskyddskrav vid uppförande av bl.a. garage.
Koppling mellan byggnadsåtgärd och gällande mätnomenklatur
Hur ska diverse åtgärder räknas i förhållande till detaljplanens bestämmelser? Kan åtgärderna ”konsumera” byggnadsarea eller rent av bli planstridiga?
Tidigare ”konsumerade” ju inte friggebodarna byggnadsarea och skulle inte heller i övrigt följa detaljplanen. Vad gäller i förslaget? Och är det på denna punkt skillnad mellan friggebodarna och carports/garage. Vid oklarhet blir det svårt att avgöra förutsättningarna för både bygglovsfria och bygglovspliktiga åtgärder. Förslag:
Tydligt klarläggande av hur de bygglovsfria åtgärderna ska ses i förhållande till detaljplanens bestämmelser och mätreglerna.
Koppling mellan bygglovsfria åtgärder och lantmäteritekniska åtgärder Komplementbyggnader uppförda utan bygglov med stöd av dagens bestämmelser föranleder ibland fastighetsbildning, som sker helt utan lämplighetsprövning. Det måste ske en samordning mellan FBL och PBL! Det kan i vissa fall vara
godtagbart med en fastighetsbildning, men i så fall bör byggnaden först bygglovsprövas som huvudbyggnad med tillhörande lämplighetsprövning.
Förslag:
Klarläggande lagtext om, att fastighetsbildning inte får ske kring byggnader uppförda med stöd av 8 kap 3 § PBL utan kommunens lämplighetsprövning. Några ytterligare begrepp som kan behöva förtydligas
”Rimlig samhällsservice”, vad omfattas? (2:6)
” ... annat ändamål än det som pågår ...” (8:1) Att något pågår verkar ge legiti-mitet åt verksamheten oavsett lämpligheten.
”... en ny enstaka byggnad ...” 5:1, 3 p. Det verkar oklart när en ytterligare en-staka ny byggnad gör att det utvecklas ny sammanhållen bebyggelse.
”... en bredare allmänhet ...” (förslag 5:28) att jämföra med ”... allmänheten ...” (dagens PBL). Vad är skillnaden?
Göteborg 2006-02-08 Bo Aronsson /Georgia Larsson Dnr: 05-221.22 Styrelseärende 2006-02-24 Till Förbundsstyrelsen
Förslag till yttrande över studien Regionaltåg
Kungsbacka - Varberg
Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) har i skrivelse från
Hallandstrafiken, daterad 2005-10-06, beretts tillfälle att yttra sig över studien ”Regionaltåg Kungsbacka – Varberg”.
Förslag till yttrande, daterat 2006-02-02, har upprättats.
Styrgruppen för regional planering har diskuterat ärendet vid möte 2006-02-02.
Förbundsstyrelsen föreslås besluta
att godkänna förslaget till yttrande, daterat 2006-02-02.
Göteborg 6 februari 2006 Bo Aronsson
Dnr: 05-221.22
Tjänsteutlåtande 2006-02-02 Anita Rynvall Mårtensson
Förslag till yttrande över studien
Regionaltåg Kungsbacka - Varberg
Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) har i skrivelse från
Hallandstrafiken, daterad 2005-10-06, beretts tillfälle att yttra sig över studien Regionaltåg Kungsbacka - Varberg
Sammanfattning av utredningen
Hallandstrafiken har i denna studie tittat på tekniska och marknadsmässiga förutsättningar för utökad tågtrafik på banan mellan Kungsbacka och Varberg. Förslag till trafikupplägg och orter som bedöms lämpade att i framtiden förses med nya tåguppehåll presenteras. I ett första steg undersöks tre nya
hållplatslägen: Åsa-Kläppa, Frillesås och Väröbacka. I en mer avlägsen framtid finns ytterligare tänkbara hållplatslägen.
Olika trafikeringsalternativ har studerats för olika tidshorisonter; på kort sikt (Steg 1) resp lång sikt (Steg 2).
I ”Steg 1” utgår man från att det antal turer som redan är planerad på sträckan Göteborg-Halmstad (120-minuterstrafik i högtrafik), gör ett eller flera
uppehåll i en eller flera nya orter. Fyra olika alternativ finns. Ytterligare ett tågsätt behöver driftsättas.
”Steg 2” innebär utvidgad trafik, dvs 60-minuterstrafik, mellan Varberg och Göteborg, samt ny trafikering på lördag och söndag. Fyra olika alternativ finns. Ytterligare ett tågsätt behövs, dvs totalt 2 nya jämfört med idag.
I samtliga undersökta alternativ uppstår totala restidsvinster, dvs den vinst som resande till och från orterna med nya tåguppehåll får, uppväger den förlust som genomresande upplever. Störst restidsnytta i förhållande till
totalkostnaden ger alternativet med stopp i både Åsa-Kläppa och Väröbacka i ”Steg 1”.
En attraktiv tidtabell är en förutsättning för att resultaten skall bli enligt studiens resultat.
Utredningen rekommenderar igångsättandet av en process för att få till stånd åtminstone två av de studerade nya hållplatserna – Åsa-Kläppa och
Väröbacka. Inför framtiden bör planberedskap skapas för fler uppehåll mellan Kungsbacka och Varberg.
Att ha fler stopp, utöver ovan, mellan Kungsbacka och Varberg med det system som finns idag måste noga avvägas mot den restidsförlust som det innebär för långväga resor och resor mellan kommuncentra.
Man bör också studera hela sträckan Halmstad-Göteborg som ett system. Finns det intressanta stopp söder om Halmstad måste antalet stopp mellan Kungsbacka och Varberg ses över.
Kansliets kommentarer
I ett hållbarhetsperspektiv måste en regional tillväxt och utveckling understödjas av satsningar på ett attraktivt kollektivtrafiksystem. Dagens tågsystemet måste utvecklas och förbättras och det är därför positivt att Hallandstrafiken har tagit initiativ till föreliggande studie.
Mycket talar för att befolknings- och sysselsättningstillväxten kommer att fortsätta koncentreras till de befolkningsmässigt stora regionerna och framför allt till storstäderna, men också till universitets- och högskoleorter. Göteborg är den största kärnan och tillväxtmotorn i Västsverige, men även Halmstad har en god tillväxtpotential som regioncentra och högskoleort i Halland.
Det har skett en regionförstoring i Västsverige och antalet lokala
arbetsmarknader har minskat. Göteborgs lokala arbetsmarknad omfattar sedan länge Kungsbacka och det är troligt att den kommer att utvidgas med Varberg. En stor lokal marknad ger ökad mångfald och bättre förutsättningar att växa på egen hand och en stor lokal arbetsmarknad ger invånarna bättre möjlighet att finna arbetstillfällen som svarar mot deras kompetens.
En förbättrad infrastruktur är ett starkt incitament för att stimulera den ekonomiska tillväxten. Genom att förbättra infrastrukturen och trafikutbudet så att kundunderlag och arbetsmarknad vidgas öppnar nya möjligheter för människor i mindre orter. Regionförstoring leder till ökad pendling, därför är
ett välfungerande och välutnyttjat kollektivtrafiksystem en förutsättning för att kunna klara de miljökvalitetsnormer som finns uppställda.
Den förväntade befolkningstillväxten i regionen ökar behovet av att bygga fler bostäder. Söder om Göteborg finns attraktiva bostadsmiljöer längs
Västkustbanans dragning. En attraktiv del är Kungsbacka kommuns södra del, där det i Åsa finns stor potential att öka bostadsbebyggelsen i ett relativt kollektivtrafiknära läge. Då det är troligt att flertalet av de boende i Åsa kommer att ha sin arbetsplats utanför bostadsorten är det, ur miljösynpunkt, väsentligt att dessa pendlingsresor till så stor grad som möjligt kan ske med kollektivtrafik. För att få rimliga och attraktiva restider med kollektivtrafiken är tåg det mest fördelaktiga.
Åsa kan med en station utvecklas till en attraktiv bostadsort, där
pendlingsresor kan byggas på kollektivtrafik. GR ser det därför som mycket angeläget att Hallandstrafiken skyndsamt fortsätter att planera för ett tågstopp i Åsa. Styrelseärende 2006-02-24 Dnr: 06-29.012 06-30.012 06-31.012 Till Förbundsstyrelsen
Val av ombud till Göteborg & Co:s,
Göteborgsregionens Internationella Skola AB:s
(ISGR) samt Gryning Vård AB:s bolagsstämmor
2006
Presidiet föreslår förbundsstyrelsen att besluta
att till ombud för Göteborgsregionens kommunalförbund vid Göteborg & Co:s bolagsstämma den 20 mars, kl. 12.00, utse Inga-Lill Andersson (s),
att till ombud för Göteborgsregionens kommunalförbund vid ISGR:s bolagsstämma den 10 maj, kl. 13.30, utse Bengt Odlöw (s), samt
att till ombud för Göteborgsregionens kommunalförbund vid Gryning Vård AB:s bolagsstämma den 14 juni 2005, kl. 12.00, utse Bo Pettersson (s). Göteborg 2006-01-27 Bibbi Carlsson Gunnel Rydberg Dnr: 06-35.63 Styrelseärende 24 februari 2006 Till Förbundsstyrelsen
Ansvaret för ungdomsmottagningarna
Samverkansorganet för Västra Götalandsregionen och VästKom beslutade i april 2004 om en översyn av ungdomsmottagningarna i Västra Götaland. En arbetsgrupp presenterade i februari 2005 ett underlag för övergripande styrning av verksamheten. En remissomgång av handlingen hos respektive huvudman har därefter skett, med målet att dokumentet ska bli ett
styrdokument som fastställs i samtliga 49 kommuner och i VG-regionen. Remissvaren visar att majoriteten av kommunerna ställer sig bakom
dokumentet, men genomgående har framförts önskemål om att det regionala huvudansvaret för verksamheten ska förtydligas.
Vid överläggningar mellan VG-regionen och VästKom beslutades 2005-09-15 att kommunernas önskan om en tydligare skrivning om det regionala
huvudansvaret för verksamheten skulle skrivas in i dokumentet. Följande förslag till omformulering av avsnittet om huvudmannaskapet har efter
revidering av VästKoms styrelses arbetsutskott antagits av Samverkansorganet vid överläggningar 2005-11-15.
”Eftersom basen i verksamheten utgörs av uppgifter inom hälso- och sjukvårdsområdet har Västra Götalandsregionen huvudmannaskapet för ungdomsmottagningarna, dock med ett tydligt ansvar för kommunerna att
medverka. Det lokala uppdraget att bedriva ungdomsmottagning bör utgå från en samsyn mellan kommun och region. Med utgångspunkt från en lokal
behovsanalys och lokala förutsättningar ska region och kommun komma överens om hur de övergripande målen ska förverkligas, tillsammans eller var för sig”
Styrelsen för VästKom beslutade 2005-12-01 att rekommendera de fyra kommunförbunden i Västra Götaland att de i sin tur rekommenderar medlemskommunerna att godkänna bilagt styrdokument som underlag för samverkan med VG-regionen när det gäller ungdomsmottagningarnas verksamhet.
Förbundsstyrelsen föreslås besluta
att rekommendera GRs medlemskommuner att godkänna bilagt styrdokument, daterat 2005-11-15, som underlag för samverkan med VG-regionen när det gäller ungdomsmottagningarnas verksamhet.
Göteborg 4 januari 2006
Elvy Persson Gunnel Rydberg
Dnr: 06-36.60 Styrelseärende 24 februari 2006 Till Förbundsstyrelsen
Utveckling av samverkan mellan psykiatrin,
kommunerna och institutionsvården
Västra Götalandsregionen och regionens 49 kommuner har under 2005 i sina respektive organisationer antagit gemensamma riktlinjer avseende barn och ungdomar med sammansatt psykisk/psykiatrisk och social problematik, den s.k. VästBus-överenskommelsen.
I anslutning härtill har Samrådsorganet (Västkom och Västra
Götalandsregionen) vid sitt möte den 24 februari 2005 beslutat om samverkan kring ett antal angelägna utvecklingsfrågor, bl.a. samverkan mellan psykiatrin, kommunerna och institutionsvården. För uppdraget har en gemensam
arbetsgrupp formerats med företrädare för barn- och ungdomspsykiatrin, kommunerna, kommunförbunden och institutionsvården.
I arbetsgruppen förslag, daterat 2005-10-25, ingår bl.a. utveckling av samarbetsmodeller, samverkan kring det enskilda barnet/ungdomen i respektive sjukhusområde samt möjliga samverkansformer med barn- och ungdomspsykiatrin.
Samrådsorganet mellan Västkom och VG-regionen ställde sig bakom förslaget 11-15. Styrelsen för Västkom konstaterade vid sitt sammanträde 2005-12-01 att dokumentet utgör ett klarläggande av ett av de utvecklingsområden som ingår i VästBus-överenskommelsen. Styrelsen beslutade samtidigt att överlämna förslaget till de fyra kommunförbunden i Västra Götaland för fortsatt hantering gentemot medlemskommunerna.
Förbundsstyrelsen föreslås besluta
att överlämna förslaget, daterat 2005-10-25, till GRs sociala styrgrupp för fortsatt hantering gentemot medlemskommunerna, samt
att anteckna informationen till protokollet.
Göteborg 4 januari 2006
Elvy Persson Gunnel Rydberg
Dnr: 05-135.60 Styrelseärende 24 februari 2006 Till Förbundsstyrelsen
LSS-insatser och nationellt utjämningssystem för
kostnaderna – skrivelse från VästKom till
Finansdepartementet
Styrelsen för VästKom, Västsvenska kommunförbundens samorganisation, har i en skrivelse till Finansdepartementet, daterad 2005-12-02, påtalat den oförutsägbarhet som finns i det nuvarande LSS-utjämningssystemet. Skrivelsen har skickats efter beslut 2005-12-01 mot bakgrund av att vissa kommuner i Västra Götaland har drabbats hårt av att de besked om
avgifter/bidrag som gavs i september 2005 plötsligt en månad senare ändrades till helt andra belopp.
I skrivelsen framhåller VästKoms styrelse att finansieringsprincipen, som reglerar att reformer som staten genomför finansieras fullt ut, är satt ur spel och borde rättas till omgående vad gäller kommunernas kostnader för LSS. VästKoms styrelse anser det mest logiskt att staten tar ett kostnadsansvar för de insatser som regleras i LSS utifrån gällande finansieringsprincip. Tills så sker kräver VästKoms styrelse att systemet ska bygga på aktuella data, vara hållbart och förutsägbart samt ge information i tid.
Förbundsstyrelsen föreslås besluta
att anteckna informationen till protokollet.
Göteborg 9 januari 2006
