Konfucius, läraren och utbildning

(1)

UPPSALA UNIVERSITET Teologiska institutionen

Uppsatskurs, Religion C, 15 HP HT 2020

Handledare: Jens Borgland

Betygsbestämmande lärare: Nils Billing

Konfucius, läraren och utbildning

En undersökning om bildning och lärarideal i Konfucius idealsystem

Fredrik Hedlund

Fredrik.Hedlund90@hotmail.com

(2)

Abstract

Confucius is often considered a great teacher and the sage of Chinese philosophy for thousands of years. His teachings laid the foundation for an education system that prevailed for almost 2000 years before being outlawed by the revolution in 1905. Confucius himself was adamant about the need for education in the society at large, where he saw the need for the people to return to the golden ages of past kings where the kings ruled with benevolence and with righteousness.

But what did Confucius teachings say? What did the students read and study, and what ideals were presented to the students? What were the teacher’s roles and how did the Chinese society look upon them? What was considered valuable knowledge, and how was this argued in the actual works that were studied?

These are some of the questions that this essay examines and tries to answer.

Nyckelord

Konfucius, De fyra böckerna, James Legge, Bildningsideal, Lärarideal, Immanuel Kant, Wilhelm Von Humboldt, Friedrich Nietzche,

(3)

Innehållsförteckning

Abstract ... 2

Nyckelord ... 2

1 Inledning ... 4

1.1 Syfte och frågeställning ... 5

1.2 Material ... 5

1.3 Metod ... 8

1.4 Teori ... 9

Moraliskt bildningsideal ... 10

Medborgerligt bildningsideal ... 11

Samhällsbildningsideal ... 11

1.5 Tidigare forskning ... 13

1.6 Avgränsningar ... 13

1.7 Disposition ... 14

1.8 Begrepp ... 14

2. Undersökning ... 16

2.1 Bakgrund ... 16

Konfucius ... 16

2.2 Det stora lärandet ... 18

2.3 Medelvägens doktrin ... 20

2.4 Analekterna... 24

2.4 Mencius ... 27

3. Resultat... 30

3.1 Sammanfattning ... 30

3.2 Slutsatser ... 31

Litteratuförteckning ... 34

(4)

1 Inledning

Få har påverkat ett land och dess syn på kunskap på det sätt som Konfucius gjorde i antikens Kina. Konfucius tankar blev en stor och eftertraktad källa av kunskap och vid år 605 ev.t, ungefär nästan 900 år efter hans död så uppfördes ett examin- ationssytem i syfte att utbilda ämbetsmän vilket byggde på Konfucius lära och existerade fram tills 1905. ¹ Men detta innebär inte i den minsta mening att Konfucius lära endast var ämnad för dem som ville bli ämbetsmän och höja sin egen ställning i samhället. Konfucius lära var ämnad för alla då den förespråkade en samhällsharmoni som byggde på att alla lärde sig vad Konfucius pläderade för, både under och efter sin tid. ²

Innan Konfucius och införandet av examinationssystemet var utbildningssystemet riktat mot aristokratin och det var börd som avgjorde vilka som hade rätt att utbilda sig och erhålla en högre ställning i samhället. ³ I och med att Konfucius menade att utbildningen skulle vara till för alla, eller snarare att alla behövde utbilda sig, och med det senare införandet av examinationssystemet så minskade den utta- lade aristokratiska kontrollen över eftertraktade ämbetsroller. Detta skapade i sin tur en form av en form av utbildnings rivalitet eller kapplöpning. Alla kunde nu teoretiskt sätt utbilda sig och erhålla ämbeten och framgång i samhället. Tanken var att det skulle vara individens studieförmåga och personliga kvalitéer som skulle avgöra om man förtjänade sin plats på ämbete eller inte. ⁴

Men vad var då egentligen syftet med utbildning i enlighet med Konfucius lära?

Var det för att skapa kapplöpning till högre positioner i samhället, eller fanns det ett annat syfte bakom det? Om man tänker sig till exempel den moderna skolan och dess system, så finns det tydliga kunskapskrav och mål som ska fyllas. Fanns det något liknande i Konfucius utbildningssystem? Fanns det relevant kunskap?

Konfucius, inte helt oväntat ses som den store läraren, och den ultimate vise mannen inom Konfucianismen,⁵ och i Kina överlag, men fanns det fler lärare och vad var då deras roll? Hur såg man egentligen på lärare, och vart fick de plats i hela detta system, behövdes de eller var de överflödiga för inlärningsprocessen? Fanns det ett lärarideal?

1 Wang 2013, s. 6.

2 Yao 2000, s. 22–23.

3 Wang 2013, s. 7–8.

4 Wang 2013, s. 19–20.

5 Schuman 2015, s. 137.

(5)

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med denna undersökning är att granska fyra källtexter som låg till grund för den kinesiska utbildningen efter Konfucius död. Dessa ska analyseras efter syn på, ideal och syfte med utbildning. Vidare kommer undersökningen att granska synen på lärare, hur man talade om dem samt deras roll i undervisning och i samhället.

Till sist består syftet av att undersöka hur lärarens roll och bildningens relevans påverkade samhället i dess strävan efter bildning som var rådande i Kina fram tills att Konfucius bildningningsideal förbjöds 1905.

Frågeställningen för denna undersökning följer nedan.

1. Vad var bildningsidealet och vad förespråkades som relevant kunskap samt hur motiverades detta?

2. Hur talade man om lärare, läraridealet och vilken syn hade man på dem samt hur motiverades detta?

3. Varför var utbildning en så central del i Konfucius lära samt hur motiverades detta?

1.2 Material

Materialet kommer främst bestå av fyra källtexter, The Great Learning, Doctrine of the Mean, The analects & Mencius, hädanefter översatta till, Det stora läran- det, Medelvägens doktrin, Analekterna & Mencius. Dessa fyra utgjorde en del av utbildningen tillsammans med de fem klassikerna, The Book of changes, The Book of Rites, The Book of Documents, The Book of Odes & The spring and Autumn annals.⁶ De fem klassikerna låg som grund till högre utbildning mellan 136 fv.t till 1905, då det var dessa fem böcker som Konfucius pläderade för att man behövde studera.⁷ Under Song dynastin (960–1279)⁸ förde kejsaren istället fram de fyra texterna som nämnts ovan, Det stora lärandet, Medelvägens doktrin, Analekterna

& Mencius som minst lika viktiga, om inte viktigare då det var dessa som Song dynastin ansåg besatt kärnan i Konfucius lära.⁹ De fyra texterna blev snabbt popu- lära och under kejsare Zu Xhi (1130–1200)¹⁰ fördes de fyra böckerna fram som en grundbildning som alla förväntades ta till sig, innan man som student kunde gå vidare med de fem klassikerna på högre studienivå.¹¹

Anledningen till att jag väljer att fokusera på dessa fyra texter istället för de fem klassikerna är för att de uttalas som grundutbildningen som alla skulle lära sig, samt att både Analekterna och Mencius är samtal och tankar som skrivits ned av lärjungar till de båda största tänkarna inom Konfucianismen. Därför anser jag att man med mer framgång kan skönja åsikter, tankar, syften och ideal som passar med undersökningen. Ännu en anledning till att jag väljer just dessa fyra böcker istället för de fem klassikerna är den att de fem klassikerna är i mångt och mycket på en metafysisk nivå. Till exempel är The Book of Changes en bok som lyfter

6 Schuman 2015, s. 30.

7 Nylan 2001, s. 1–2.

8 Wang 2013, s. 9.

9 Yao 2006, s. 63–64.

10 Yao 2006, s. 63.

11 Yao 2006, s. 64.

(6)

fram olika ritualer inom divination, medan The Book of Odes innehåller sånger och dikter, vilket ger föga information om bildningssyfte och ideal.¹²

En annan punkt som är värd att föra upp här är texternas karaktär. Många av dem blir högst metafysiska och filosofiska, nästan på den nivån att man blir tvungen att förkasta dem som irrelevanta. Men att förkasta texterna skulle vara högst anakronistiskt, och därför har även de metafysiska och filosofiska texterna analyserats i den mån som varit möjligt för undersökningens syfte. En annan anledning till att de filosofiska texterna inte har förkastats är på grund av att texterna inte kan ha uppfattats som endast filosofiska och metafysiska i dess historiska kontext. Då texterna kom att utgöra utbildningskärnan och även tillämpas på sam- hällsnivå så måste man anta att de uppfattades som högst relevanta.¹³

De fyra källtexterna som ligger till grund för undersökningen har översatts från klassisk kinesiska till engelska av James Legge och publicerades 1861. James var missionär som reste till Sydostasien 1839 och är känd som en av de främsta över- sättarna av de kinesiska texterna.¹⁴ Dock bör betonas att även fast hans arbete är vida känt, så var Legge fientlig emot de kinesiska klassikerna som han såg som bakåtsträvande och onda.¹⁵ Denna fientlighet måste förstås utifrån hans roll som kristen missionär samt den rådande tidsåldern. Dock har Legges personliga åsikter inte påverkat översättningen eller framställningen av de kinesiska texterna, utöver att han ibland översätter metafysiska begrepp till ”Gud”. I varje kapitel lämnar Legge även kommentarer där han förklarar hur han har översatt tecknen och var- för han ibland ersätter ord med ”Gud”. Legge vill gärna dra liknelser med bibel- texter när han får möjligheten vilket är tydligt i vissa av hans formuleringar om materialet i sina inledande delar. Som nämnt ovan har det inte påverkat översätt- ningarna i stort då han håller texten ren ifrån egna åsikter och värderingar, det är mer tydligt i kommentarer och inledande delar att en högst kristen tendens finns, men den återfinns inte i översättningarna. Dock är det värt att nämna detta, då det är tendentiöst än dock.

Det stora lärandet, översatt från Da Xue, de vuxnas lärande eller för den som vill bli stor är den kortaste boken i samlingen, endast på 26 sidor.¹⁶ Bokens innehåll är i stort riktat mot härskare eller de med högre ställning i samhället, då mycket handlar om hur en god härskare bör regera med exempel ifrån förlorade guldåld- rar. Det har länge funnits en debatt om Det stora lärandets innehåll och överlig- gande syfte där Legge varit en aktiv deltagare. Debatten har framförallt rört sig om vem boken är ämnad till. Då fokus ligger på härskaren och ämbetsmännens ihärdiga moraliska principer som måste visas upp i allmänheten så har debattens ena part fastslagit att boken endast är ämnad att läsas av dem. Legge som står på andra sidan av debatten menar istället att det är allt för naivt att tänka att boken endast är ämnad till härskare och ämbetsmän då, enligt Legge kärnan i boken be- rör självkultivering vilket är roten till att hela samhället skall fungera.¹⁷ Yao, en välkänd forskare inom Konfucianismen och författare av The Encyclopaedia of Confucianism, styrker Legges uppfattning där han framför att bokens syfte är att bilda människan i moralisk dygd och hur denna kan kultiveras för att sedan till-

12 Yao 2006, s. 58–60.

13 Poceski 2009, s. 56.

14 Legge 1861, vol 1, preface.

15 Yao 2000, s. 38–39.

16 Yao 2006, s. 64.

17 Legge 1861, vol 1, prolegomena, s. 27–30.

(7)

lämpas i samhället, av till exempel goda härskare. Till exempel avråds användan- det av våld och vapen och istället förespråkas moral, dygd och godhet.¹⁸

Medelvägens doktrin, översatt från Zhong yong, är en bok på 51 sidor och lägger mer fokus på det metafysiska, mystiska planet än de andra böckerna. I Medelvä- gens doktrin introduceras läsaren till tankarna om vägen, dao, eller medelvägen som min översättning lyder. Medelvägen ses som ett allomfattande ting varifrån allting har sitt ursprung, och det är genom ett liv i enlighet med medelvägen som samhället och människan kan nå balans och harmoni.¹⁹ Legge påpekar att det är en svåranalyserad text, och mycket av de begrepp och uttryck som används inte riktigt går att översätta till sin originella mening.²⁰ Legge tolkar bokens innehåll som uppmaningar om hur man ska leva efter medelvägen, där sinneskontroll, dygd och avstånd från extremer av känslor förespråkas.²¹ Yao styrker än en gång Legges tolkning och menar att Medelvägens doktrin handlar om hur man ska leva sitt liv i mitten och följa universums harmoniska rytm. Yao ser Medelvägens doktrin som ett sätt för individer att nå uppriktighet i sitt sinne och således med tiden kunna nå status som vise män.²²

Analekterna, översatt från lun yu, diskussionerna eller samtalen är sammanställda samtal mellan Konfucius och hans lärjungar och innehåller kärnan i hur Konfucius lära har förmedlats till allmänheten efter hans död.²³ Innehållet är på 218 sidor, bokens karaktär är mer samtalande än de två tidigare och man kan komma nära Konfucius tankar i boken. Dock måste betonas att boken inte sam- manställdes förrän ungefär 100 år efter hans död.²⁴ I och med detta finns det sam- tal om Analekternas äkthet och hur pass man faktiskt kan påstå att det är Konfucius som säger det som sägs. Detta problematiseras av Arthur Waley, en senare översättare av Analekterna än Legge, som menar att materialet är löst sammansatt av lärjungar med uppenbart långa tidsperioder mellan varandra, och ibland ovetande om tidigare lärjungars sammanställningar samt att i vissa delar så används ett språk som tyder på att flera hundra år har förflutit sedan Konfucius död.²⁵ Detta blir tydligt genomgående i boken då den hoppar fram och tillbaka och byter ibland formuleringar av samma ämne och har sällan en röd tråd i vilket ämne som avhandlas. Legge problematiserar tidsaspekten i Analekterna och me- nar även han att texterna till vis mån kan ses som sammanställda i en underlig ordning.²⁶ Men för undersökningens skull finns inte tiden att problematisera materialet allt för mycket, men det förs fram här för att tydliggöra den rådande problematiken med Analekterna som ses som kärnan till Konfucius lära.

Mencius översatt från namnet Mengzi är den längsta boken på 378 sidor.

Mencius var en av de viktigaste förespråkarna för läran efter Konfucius själv, och detta gav honom med tiden status som vise man.²⁷ Hans tid var präglad av olika filosofiska uppfattningar som försökte etablera sig vid härskare och hov och likt

18 Yao 2006, s. 64.

19 Poceski 2009, s. 65–66.

22 Yao 2006, s. 65.

23 Yao 2006, s. 65–66.

24 Yao 2006, s. 65.

25 Waley 1938, s 22–25.

(8)

många filosofer färdades Mencius runt bland olika härskare i Kina där han fick diskutera, ge råd och plädera för Konfucius lära.²⁸ Detta gör att större delen av boken framförallt är samtal mellan Mencius och högt uppsatta individer i sam- hället. I många av samtalen kan man tyda att språket som används av Mencius är riktat mot just härskare och ministrar där mycket fokus till exempel läggs på jord- bruk, ekonomi, och hur man får folket på sin sida samtidigt som man undviker krig och förtryck. Bokens karaktär blir således ganska annorlunda mot de tidigare, den innehåller i mångt och mycket samma ideal och formuleringar men dess fokus skiftar mer till det samhälleliga och de högst uppsatta i samhället. Legge redogör för Mencius resor till olika stater och klargör att syftet med dem, i hans uppfattning, var för Mencius att lära ut till härskaren i respektive stat, då Mencius drev en tanke som kommer vara genomgående i alla dessa böcker. Ett samhälle kunde vändas från stagnation och dekadens genom god bildning där härskaren tog täten och föregick med goda exempel och stod som en formgivande förebild för hela samhället.²⁹ Mencius ter sig ha varit den minst populära av alla de fyra böckerna, då boken inte användes alls i bildning förrän den fick officiell ställning som bild- ningsmaterial under Song dynastin (960–1279). ³⁰

Avslutningsvis måste här göras en förklarning om hur jag refererar till översätt- ningarna i Legges bok. Då böckerna är uppdelade i bok namn, kapitel, avsnitt och paragrafer så blev referenserna för långa att ha i fotnoter, så därav har jag förkor- tat dem med siffror. Ett exempel på hur böckerna förkortas och vad siffrorna mot- svarar följer nedan. Så alltså blir ordningen, bok, kapitel, paragraf, följt av sidorna i Legge.

The works of Mencius, Book VII Tsi Sin part 1, chapter XL, 1–6. I Legge 1861, vol 2, s. 349.

The works of Mencius, 7. 40. 1–6. I Legge 1861, vol 2, s. 349.

1.3 Metod

För denna undersökning har en kvalitativ innehållsanalys nyttjats. Jag vill moti- vera valet av denna metod genom att den tillåter mig att tolka åsikter och uppfattningar på ett bättre sätt än om man till exempel skulle använda en kvantitativ metod. Dessutom är det inte en undersökning av kvantitativ karaktär. Metoden kommer att ge mig möjlighet att använda mig av sekundär litteratur samtidigt som jag kan tolka och resonera om uppfattningar från det källmaterial som föreligger undersökningen. Genomgående under analysen av de fyra källtexterna så har jag sökt efter avsnitt som talar om antingen ideal, bildningssyfte, samhälle, lärare eller utbildning. Dessa blir tyvärr subjektiva och det är på mitt bevåg som jag bedömer om avsnittet är relevant för undersökningen eller inte. Till exempel präglas alla de fyra böckerna av vissa metafysiska eller högst filosofiska avsnitt, vilka ibland säger föga för undersökningens syfte. Men för att försöka begränsa antalet subjektiva text val så har jag även sökt efter specifika ord som är relevanta för undersök-

28 Creel 1960, s. 63, 66–67.

30 Yao 2006, s. 66.

(9)

ningen, som till exempel: Superior man, learning, propriety, teacher, ruler, go- verment, education, master, sage, doctrine, student, virtue, disciples, study, benevolance, righteousness, filial piety. instruction.

Genom ett par av dessa sökord blev det enklare att analysera texterna efter vad som är relevant, även fast varje text har gåtts igenom. Utöver dessa sökord så har jag även analyserat texterna efter tre olika perspektiv på bildning och lärare som redogörs för i teoridelen. Sammanlagt antecknades 286 avsnitt som höll relevans för undersökningens syfte. Vid genomgående arbete med analysen avtog antalet relevanta avsnitt, framförallt i och med att mycket påpekade samma eftertraktade förmågor eller relevanta kunskaper och valet gjordes att inte repetera allt för mycket, även fast analysen i mångt och mycket trycker på liknande begrepp och resonemang upprepade gånger. Något som jag också fått lov att ha i åtanke under arbetets gång är det som kort nämnts ovan med Legges översättningar. Det käll- materialet som arbetats med är en översättning från klassisk kinesiska till engelska och därav blir min tolkning i grund och botten den tredje i ledet då jag tolkar och analyserar utifrån en översättning. Som nämnts i materialet så är jag övertygad om att de faktiska översättningarna inte är påverkade av Legges egna värderingar, men det har ibland uppstått frågetecken över hans översättningar och då har det varit av vikt att läsa Legges kommentarer för att förstå varför han har översatt som han har gjort i vissa fall. Men det behövs här betonas att jag arbetat aktivt med att dubbelkolla Legges kommentarer när översättningar så som Gud och liknande begrepp har använts. Begreppen som kommer senare har således utvecklats av mig i försök till något mellanting av Legges egna översättningar, mina tolkningar och översättningar från tidigare forskning.

1.4 Teori

När man avser att undersöka bildning, framförallt när man ska undersöka ideal och motiveringar så är det svårt att bara välja en specifik teori som passar i alla lägen. Därav har jag i denna undersökning analyserat utifrån tre olika perspektiv på bildning, uppfostran och den medföljande lärarrollen. Teorin kommer således att bestå av en kategorisering som ger mig möjlighet att undersöka materialet uti- från dessa tre perspektiv.

Vad som bör betonas här är att de perspektiv som rör bildning och fostran är såd- ana som uppstått i Europa runt om kring den tid som man kallar för upplysningen.

Upplysningen var en tid där man tog avstånd ifrån den auktoritära kyrkliga utbildningen och såg behovet att hitta kunskap utanför de religiösa pläderade sanning- arna.³¹ I och med detta förespråkade många upplysningstänkare frihet och auto- nomi, som man enligt Burman måste förstå som tryck och yttrandefrihet samt rät- ten att tycka som man vill och dela med sig av vad man tycker till andra.³² Anled- ningen till att jag betonar detta här, är att det kan te sig lite underligt att föra fram bildningsideal som förespråkar frihet och individualitet, vilket läsaren kommer märka genom undersökningen inte riktigt stämmer överens med Konfucius lära.

Men för undersökningens syfte härleder jag min analys utifrån en teoretisk kategorisering av välkända tänkare om just bildning, lärare och samhället i stort.

31 Burman 2014, s. 87.

32 Burman 2014, s. 92.

(10)

Moraliskt bildningsideal

Den första av de tre perspektiven på bildning och uppfostran tar vid det moraliska bildningsidealet som förespråkades av Immanuel Kant. Kant kritiserade det rå- dande utbildningssystemet under sin tid där han menade att för mycket tid lades på det synliga och materiella runt omkring sig och för lite på människans aktiva medvetande.³³ Kant pläderade således för en utbildning som var riktat mot kultiveringen av den moraliska människan. Med detta menas att barn behövde utbildas med goda exempel och förebilder redan från ung ålder så att de tidigt lärde sig vad som var gott och ont samt hur man borde bete sig mot andra.³⁴ Barnet bildades i tre steg. Först gick barnet igenom en disciplineringsfas där det lärde sig att under- kasta sig och bekämpa begär. Det andra steget kallades för kultiveringsfasen och här lärde sig barnet relevanta förmågor som förväntades av barnet när det till slut blev vuxet och tog sin plats i samhället. I denna fas lärde barnet sig även att tänka rätt, ta till sig rätt kunskap och att aktivera sitt medvetande med rätt vilja.³⁵ Viljan var viktig för Kant då han menade att ingen handling som genomfördes utan rätt vilja var rättfärdig att kallas för moralisk.³⁶ Kant byggde vidare på vikten av rätt vilja genom att varna för att utan den så uppstod begär och handlingar som utför- des för personlig vinning eller på andras bekostnad.³⁷ Det sista steget kallas för civiliseringsfasen där barnet lärde sig hur man ska agera och bete sig för att bli omtyckt, tala rätt och agera rätt i relation med andra människor. ³⁸ Om barnet gick igenom dessa tre steg så ansåg Kant att de skulle få en god moralisk grund att kunna agera efter i alla lägen.³⁹

En annan central tanke inom Kants moraliska bildning var den att om alla upp- fostrades rätt och utbildades i ett moraliskt ideal så kunde man bilda nästkom- mande generation genom att visa på god moral och föregå med gott exempel. ⁴⁰ Kant såg detta som ett idealsamhälle. Det samhälle som byggde på moralisk lag med en gemensam utbildning som påbörjades vid tidig ålder genom uppfostran och där alla såg det som deras plikt att bli en del av detta samhälle. Eller som Kant själv uttryckte det, man kan inte bli människa utan god uppfostran.⁴¹

Inom den moraliska bildningen är lärarens roll och inflytande stort. Läraren för- väntas vara som en handledare som vägleder studenterna, eller barnen i deras uppfostran till att bli moraliska individer. Det viktigaste läraren hade att göra var att säkerställa att eleverna självständigt kunde nå förståelse i vilka handlingar som var moraliskt korrekta eller inte.⁴² Kant lyfter emellertid inte fram några konkreta exempel på hur han tänkte sig att detta skulle ske, men det ter sig tydligt att lära- ren skulle vara den moraliska målbilden som eleverna skulle se upp till och utveckla sin egen förståelse av moral utifrån. En viktig poäng här är att läraren ska vägleda och figurera målbild, men slutmålet är för eleverna att ta till sig och utveckla sin förståelse självständigt för att i praktiken kunna utföra korrekta moraliska handlingar.⁴³

33 Burman 2014, s. 107–108.

34 Burman 2014, s. 109–110.

35 Palmer 2001, s. 62–63.

36 Burman 2014, s. 108.

37 Palmer 2001, s. 62.

38 Burman 2014, s. 110–111.

39 Palmer 2001, s. 61–63.

40 Burman 2014, s. 110.

41 Burman 2014, s. 110–111.

42 Burman 2014, s. 110.

43 Palmer 2001, s. 61–62.

(11)

Medborgerligt bildningsideal

Vad jag kallar för medborgerligt bildningsideal bygger på Wilhelm von Hum- boldts tankar. Till skillnad mot Kant som förespråkade att utbildningen skulle börja vid uppfostran så menade Humboldt istället att man behövde aktivera samt engagera sig i sin kunskapsutveckling och ansvaret för att lära sig låg helt och hållet på individen. Genom reflekterande studier ansåg Humboldt att individen utvecklade sin karaktär på ett unikt och harmoniskt sätt.⁴⁴ Frihet i utbildning var en av Humboldts främsta idéer. Med detta menade Humboldt att det skulle finnas en form av harmoni mellan lärare och student, där de båda var fria att lära sig och utvecklas efter sina egna intressen och förmågor. Dessa intressen och förmågor kultiverades under reflekterande idealseminarium, där både lärare och student fick aktivera sig och diskutera textrelaterat material.⁴⁵ För Humboldt skulle studier grunda sig i text, följt av egen kultivering med fokus på antikens Grekland vilket han såg som ett förlorat ideal.⁴⁶ Humboldt menade att om individen engagerade sig för att erhålla kunskap och personlig utveckling utifrån reflekterande samtal så skulle eleven med tiden bortse från det egna intresset och istället intressera sig för det allmänna eller för det allmänna bästa. När det personliga intresset byttes ut mot intresset för allas bästa, så ansåg Humboldt att man lyckats producera goda medborgare och sedliga människor. ⁴⁷

Sammanfattningsvis så låg Humboldts bildningsideal i textbaserade studier som kultiverades genom egna intressen och i reflekterande samtal med lärare och studenter. Med tiden skulle det egna intresset avta och ersättas av intresset för det allmänna bästa och ställas i samhällets tjänst.

Inom det medborgerliga bildningsidealet så är lärarens roll mindre påtaglig och uttalad än i den moraliska bildningen. Här ligger vikten vid elevernas egen studie- disciplin och strävan efter att bemästra kunskap men läraren existerar här som en seminarieledare. Som betonats ovan utgår mycket av det medborgerliga bildningsidealet utifrån egna intressen, och det är genom en lärare i seminarieform där aktiva diskussioner och reflektioner utförs som det personliga intresset kan börja ersättas av det samhälleliga intresset.⁴⁸ Som det förs fram enligt Burman så är lära- ren och eleven i en kunskapsutvecklande harmoni grundad i textstudier och reflektioner som med hjälp av bådas, men framförallt lärarens insikt för fram det som är viktigt och rätt i samhället.⁴⁹

Samhällsbildningsideal

Det tredje och sista perspektivet på bildningsideal kallar jag för samhällsbild- ningsideal. Detta perspektiv grundar sig på Friedrich Nietzches tankar. Nietzche ansåg att samhället var i ständig stagnation, utbildning var allt för specialiserad och tävlingsinriktad och folket strävade efter materiell framgång och begär vilket ledde hela samhället ned i fördärvet.⁵⁰ Nietzche strävade således efter ett återupp- rättande av kulturellt och socialt liv, med utbildning och lärare i spetsen av denna återupprättelse. De ideal som borde upprättas kallades av Nietzche för sann bild-

44 Burman 2014, s. 126–127.

45 Burman 2014, s. 128.

46 Palmer 2001, s. 81–82.

47 Burman 2014, s. 128–129.

48 Burman 2014, s. 128–129.

49 Burman 2014, s. 128–130.

50 Palmer 2001, s. 155–156.

(12)

ning, och högre kultur.⁵¹ Den sanna bildningen borde enligt Nietzche lägga fokus på att studenter utvecklade sina förmågor och kunskaper i relation med goda lä- rare som instruerade och föreläste på ett sätt som gav studenten möjlighet att kultivera kunskapen som delgavs. Genom kultivering kunde det i sin tur tillämpas på riktigt, och inte på låtsas som Nietzche betonar det.⁵² När studenter kunde ta till sig och tillämpa kunskap i praktiken så ansåg Nietzche att de kunde bli en högre form av människa, och genom dessa högre människor kunde samhället och kul- turen utvecklas med, och från.⁵³ För Nietzche var dessa högre män idealbilden för ett samhälle, och han menade även att de högre männen kunde utveckla och kultivera sig än mer så att de blev vad han kallade för övermän, som stod som förebil- der för hela samhället och vad samhället kunde bli, eller vad det hade varit.⁵⁴ Nietzche ansåg att dessa högre människor kunde utvecklas genom att ständigt reflektera över vad lärare eller andra högre människor säger och försöker för- medla, samtidigt som samhället behövde ett utbildningssystem som vägledde människan i vad som faktiskt var värdefullt, i Nietzches fall, bildning.⁵⁵ Nietzche drog detta så pass långt att han menade att ett samhälle endast kunde dömas efter dess bildning och dess strävan att bilda sig, och det var till sist genom bildning som samhället kunde rättfärdiga sig själv.⁵⁶

Sammanfattningsvis menade Nietzche alltså att det rådande systemet behövde ersättas av högre människor som besatt en kunskap som kunde tillämpas i praktiken. Dessa högre människor förväntades smitta av sig på samhället så att strävan efter materiell framgång skulle ersättas av en strävan att bilda sig för samhällets skull.

Inom samhällsbildningsidealet är lärarrollen ganska löst uttryckt förutom att Nietzche var högst kritiskt mot det rådande systemet som han ansåg, likt ovan nämnt, stagnerade samhället. Likt den moraliska bildningen såg Nietzche behovet av att studenterna skulle vägledas och instrueras i relevanta egenskaper så att de sedan kunde utveckla dessa självständigt.⁵⁷ Till skillnad mot den moraliska utbildningen förespråkade Nietzche dock mer strikt kontroll av läraren som aktivt skulle se till att relevant kunskap och egenskaper utvecklades.⁵⁸ Lärarens roll här måste tolkas som väldigt viktig, då det var deras ansvar att se till att alla tog till sig relevanta kunskaper och kunde tillgodogöra sig denna, för hela samhället viktiga utbildning. Men utöver denna mer aktiva roll, så ter sig det att läraren var en aktiv handledare som skulle möjliggöra den självständiga utvecklingen av högre männi- skor. ⁵⁹ Då Nietzche förespråkade att lärare och utbildning skulle återupprätta samhället, så bör man i Nietzches egen kategorisering se lärare som högre männi- skor med ett tungt ansvar på axlarna.

51 Palmer 2001, s. 155–156.

52 Palmer 2001, s. 157.

53 Palmer 2001, s. 157.

54 Palmer 2001, s. 157–158.

55 Palmer 2001, s. 157.

56 Palmer 2001, s. 157–158.

57 Palmer 2001, s. 156–157.

58 Palmer 2001, s. 157.

59 Palmer 2001, s. 157–158.

(13)

1.5 Tidigare forskning

Det didaktiska forskningsläget kopplat till Konfucius lära är relativt brett. Studier i didaktiskt perspektiv har framförallt genomförts med fokus på hur Konfucius lära och bildning kan jämföras med författarens bildningssystem i ett modernt perspektiv utifrån deras hemvist. Fokusen här läggs framförallt på den inneboende moraliska karaktären som Konfucius lära förespråkade och hur detta eventuellt skulle kunna implementeras i de moderna systemen, eller resonemang om vad man i en modern kontext kan lära sig av Konfucius.

Exempel på studier och artiklar i detta format kan exempelvis vara Rita Mei Chings artikel; College and Character: What did Confucius Teach Us About the Importance of Integrating Ethics, Character, Learning and Education?, Frank M.

Flanagans bok; Confucius, the Analects and Western Education eller Sim Mays artikel Dewey and Confucius: On Moral Education.

Utöver att ge mig en generell uppfattning om forskningsområdet så är artiklar eller studier i denna omfattning av mindre relevans för min egen undersökning.

Detta då min undersökning, som redan betonats inte ämnar jämföra med modern bildning, som till exempel Sveriges system och dess medföljande kursplaner.

Det är färre studier som undersöker bildnings och lärarideal och hur dessa motiverades utifrån det källmaterial som jag använder mig av. Men till exempel Palmers bok; Fifty Major Thinkers on Education: From Confucius to Dewey och Schi- rokauer i Rory & Tamuras The Oxford Handbook of The History of Education lyfter de båda delarna om än kortfattat. Således har jag använt mig av båda dessa för att skapa en bild och förståelse av den forskningen som har gjorts på ämnet.

Där min undersökning verkar vandra på något outforskad mark är både i vilket material jag använder, vad jag undersöker, samt min teoribildning. Att se på de fyra böckerna individuellt efter ideal, syften och motiveringar utifrån upplysnings- tidens västerländska teoribildningar ger mig en annan infallsvinkel i forsknings- området. Istället för att placera det i ett modernt didaktiskt perspektiv så analyserar jag källmaterialet utifrån dess diskussion och hur denna fördes upp till och motiverades som relevant kunskap för samhällets alla skikt oberoende av tid. Det ramverk som framkommer av min teori låser mig varken i ett modernt, läroplans fokuserat perspektiv eller ett pedagogiskt, lärarutövande perspektiv, utan det möj- liggör för ett perspektiv att se på materialet i sin helhet och resonera om det uti- från de moraliska, medborgerliga och samhällsbildande idealen som utgör min teori. I ljuset av detta är min undersökning ganska egenartad och kan således inte nyttja lika mycket tidigare forskning som undersökningar i en modern komparativ karaktär hade kunnat göra.

1.6 Avgränsningar

Ett par avgränsningar som har fått lov att göras för denna undersökning är till exempel som redan nämnt att endast fokusera på de fyra böckerna, och således ute- lämna de fem klassikerna. Jag har ovan motiverat varför jag anser att de fyra böckerna passar bättre för mitt syfte, men en annan anledning är att det blir allt för mycket text att analysera om de fyra böckerna och de fem klassikerna analysera- des bredvid varandra. Dessutom som jag redan nämnt i material delen; majoriteten av de fem klassikerna har ingen bäring för mitt syfte med dess dikter, sånger och divinations ritualer. Även tidsaspekten får en mindre roll i undersökningen. Att

(14)

undersöka förändring över tid är inte riktigt i linje med syftet. Undersökningen kommer att innehålla en historisk kontext där det är relevant, men då syftet är att undersöka innehållet av de fyra böckerna oberoende av tid så kommer inte fokus ligga på eventuell historisk förändring. En annan avgränsning som har gjorts är i undersökningens karaktär. Jag har valt att inte titta på lärarens pedagogik, det vill säga vilket metodik läraren använde för att säkerställa kunskapsutveckling hos eleverna. Detta på grund av att materialet som använts till undersökningen inte talar om det i utsträckning. Man talar om hur en lärare lär ut, tydligt ett par gånger, men detta är ett exempel på hurdant det är beskrivet.

Mencius said, ”There are five ways in which the superior man effects his teaching. There are some on whom his influence descends like seasonable rain. There are some whose virtue he perfects, and some of whose talents he assists the development. There are some whose inquiries he answers. There are some who privately cultivate and correct themselves.

These five ways are the methods in which the superior man effects his teaching. ⁶⁰

Som synes ovan så ger detta föga om vilka metoder som läraren använde sig av i praktiken, och därav har det pedagogiska utförandet valts bort.

1.7 Disposition

Undersökningen kommer att följa de fyra böckerna utifrån den ordning som de både lästes och ordnades efter längd i det kinesiska utbildningssystemet. Varje bok förväntades ha lästs innan man kunde gå vidare till nästa, då man ansåg att nästkommande bok inte gick att ta till sig annars.⁶¹

Därför blir dispositionen för undersökningen i följande ordning, Det stora lä- randet, Medelvägens doktrin, Analekterna och till sist Mencius.⁶²

1.8 Begrepp

Genomgående för denna undersökning har många översättningar och tolkningar av begrepp gjorts, varav de viktigaste kommer att presenteras nedan.

Superior man – detta begrepp har översatts på olika sätt, men meningen är all- tid den samma. Detta begrepp syftar på den gode utbildade och moraliskt kom- plette mannen som efterlevde den dygd och moral han utstrålade. Poceski översät- ter detta till exempel till gentleman.⁶³ James Legges översättning är istället över- lägsen man, och för materialets skull använder jag mig av samma begrepp.

Propriety – detta begrepp syftar på det korrekta och moraliskt rituella uppfö- randet som Konfucius menade att man behövde föra både i ceremonier och mot andra människor.⁶⁴ Detta begrepp översätts till anständigt & korrekt beteende.

Benevolance – detta begrepp syftar på ens mänsklighet samt den välvilja och kärlek man skulle visa mot andra.⁶⁵ Detta begrepp översätts till godhet.

60 The works of Mencius, 7. 40. 1–6. I Legge 1861, vol 2, s. 349.

61 Yao 2006, s. 64.

62 Yao 2006, s. 64–66.

63 Poceski 2009, s. 48.

64 Poceski 2009, s. 43–44.

65 Poceski 2009, s. 44.

(15)

Righteousness – detta begrepp syftar på individens strävan att handla och göra rätt, utan att behöva fundera på det, individen ska vara lagd åt att göra gott oavsett vad.⁶⁶ Detta begrepp översätts till rättfärdighet.

Filial piety – detta begrepp syftar på familjens relation till varandra, och hur man skulle rätta sig korrekt efter familjehierarkin och alltid visa respekt uppåt.

Detta system var även Konfucius ideal för samhället, där alla visste sin plats och visade respekt åt varandra åt båda hållen som en fader till sin son och vice versa.⁶⁷ Detta begrepp har översatts till föräldravördnad.

Virtue – detta begrepp är mer allomfattande och syftar på de flesta ovan nämnda i ett. Begreppet växer med individens vilja att göra rätt och utföra handlingar med rätt intention, samtidigt som de ska följa reglerna, utföra ceremonier, vara god och from samtidigt som man ska visa på anständigt & korrekt beteende.⁶⁸ Detta begrepp översätts till dygd.

66 Yao 2006, s. 153–155.

67 Poceski 2009, s. 45–46.

68 Yao 2006, s. 155–156.

(16)

2. Undersökning

2.1 Bakgrund

Konfucius

Konfucius levde under 500 talet f.vt. en tid präglad av lidande och orättvisa.

Konfucius ansåg att samhället var i stagnation och att lokala krigsherrar tog för sig allt för mycket och startade onödiga krig vilket höll på att få hela samhället att kollapsa. Därför ville Konfucius föra tillbaka goda värderingar och moral genom att återuppliva de gamla kungarnas guldålder, en tid som präglades av harmoni och fred i motsats mot Konfucius egen tid.⁶⁹ När Konfucius således tog beslutet att bli en utbildare lade han fokus på människans moral, samt hur kultivering av moral och korrekt beteende i relation med andra människor kunde återföra ett harmoniskt och gott samhälle. De två pelarna inom Konfucius lära blev således anstän- digt & korrekt beteende samt godhet.⁷⁰ För Konfucius var dessa två pelare något man inte kunde avvika ifrån då de hade givits från himmelen och det var genom dessa två som man kunde hitta mellanvägen och således harmonin mellan männi- skan, samhället och himmelen.⁷¹ Det var dessa tankar om harmoni och ett perfekt samhälle som gav upphov till Konfucius lära och därför lade Konfucius flera år av sitt liv på att färdas runt till olika härskare i försök att övertala dem att ta till sig hans lära och på så sätt återvända till vad som var gott och finna harmoni.⁷² Konfucius pläderade således för en förändring i samhället, vilket endast kunde komma från en bra utbildning. Konfucius var också revolutionär i utbildningssystemet då han ansåg att alla borde få möjligheten att utbilda sig, även om han satte krav på sina lärjungars intellekt på grund av att han ville att de med tiden skulle erhålla högre ställningar i samhället och då kunna förverkliga hans lära och influera andra.⁷³

Att säga att Konfucius lära influerade många är en underdrift då den lämnade avtryck i framförallt Kina och lades även till grund i landets utbildning i nästan 2000 år. Tanken om anständigt & korrekt beteende skulle börja kultiveras så snabbt som möjligt, och därför fanns det ett ideal och önskan att barn tidigt skulle lära sig att gå rätt, tala korrekt och till exempel vilken hand som civiliserade män- niskor använde när de åt.⁷⁴ Hur väl detta gick i verkligheten är går att debattera, men tanken var att genom att barnen lärde sig anständigt beteende tidigt så skick- ade man dem snabbt på rätt väg att civiliseras och utvecklas med och för sam- hället. När barnet väl kom ut till skolan så lärde de sig snabbt att läsa och skriva, för att kunna börja studera de fyra böckerna och de fem klassikerna vilka innehöll allt man behövde kunna för att bli en överlägsen man.⁷⁵ Kort bör här betonas att denna inledande utbildning för barn även omfattade flickor, men i tidens enlighet så var utbildningen främst riktad mot pojkar. Utbildningen skiljde sig mellan pojkar och flickor, först och främst i den mån om att de var i delade klassrum och

69 Poceski 2009, s. 40–41.

70 Poceski 2009, s. 43.

71 Yao 2006, s. 147–148.

72 Poceski 2009, s. 40.

73 Creel 1960, s. 31–33.

74 Schirokauer 2019, s. 115.

75 Schirokauer 2019, s. 116–118.

(17)

sedan att flickor lärde sig mer att visa vördnad och underkastelse medan pojkar lärde sig sådant som förväntades av män, som till exempel att tala tydligt.⁷⁶

Avslutningsvis bör betonas att hela detta system och läran ramades in i en för- väntning av hur man skulle bete sig mot varandra utifrån hierarkiska ordningar.

Detta kallades för föräldravördnad. Systemet gick ut på att alla skulle veta vilken plats de hade i samhället eller i familjen och sedan visa vördnad och kärlek åt båda hållen, men med anpassning efter vilken roll man hade. Konfucius menade att om alla visste sina roller, och utförde dem med ärlighet så skulle samhället belönas med harmoni.⁷⁷ Extra viktigt för fromheten var de relationer som byggdes och upprätthölls inom familjerna, då banden mellan fäder och söner eller bröder sågs som de absolut viktigaste relationerna i samhället. Det var även inom familjen som barnen kunde få goda exempel och förebilder för att bildas tidigt i denna fromhet som förväntades tas upp i samhället och utövas korrekt i relation med andra människor.⁷⁸

76 Schirokauer 2019, s. 118–119.

77 Poceski 2009, s. 44–45.

78 Poceski 2009, s. 45–46.

(18)

2.2 Det stora lärandet

My master, the philosopher Ch’ing, says:– “The great learning is a book left by Confucius, and forms the gate by which first learners enter into virtue. That we can now perceive the order in which the ancients pursued their learning, is solely owing to the preservation of this work, the Analects and Mencius coming after it. Learners must commence their course with this, and then it may be hoped they will be kept from error.⁷⁹

Av citatet ovan klargörs Det stora lärandets innehåll och syfte i stort. Den ses som den första boken som leder till dygd och ett sätt för de studerande att följa de gamla kungarnas väg och hålla sig ifrån att fela. Redan här kan man tyda vad som ses som relevant kunskap. Framförallt förefaller det att de gamla, eller guldåldrar- na är något man verkligen bör sträva efter att efterlikna samtidigt som att vara dygdig höjs högt.

I första avsnittet lyftes Det stora lärandets syfte vidare som en renovation av folket och ett sätt att illustrera den högsta formen av dygd som ska vila i hela samhället.⁸⁰ Dygden manifesteras nästan genomgående genom att se tillbaka på de tidigare nämnda guldåldrarna som Konfucius så gärna ville återupprätta. De gamla, som figurerar som ständiga målbilder i alla de fyra böckerna lyfts fram tidigt i Det stora lärandet. De framställs som exemplariska ledare och förstående i hur man styrde sin stat genom utmärkt dygd.

De som ville styra sina stater väl behövde först styra sina familjer, och de som ville styra sina familjer behövde först kultivera sig själv, de som ville kultivera sig själv behövde först rätta sina hjärtan, de som ville rätta sina hjärtan sökte först att vara uppriktiga i sina tankar och de som ville vara uppriktiga i sina tankar behöv- de utöka sin kunskap och detta kunde endast göras genom utredning. Genom utredning blev kunskapen komplett, då vändes hela denna cykel och bidrog till och förstärkte varandra, och genom detta blev hela samhället glatt samt harmoniskt.⁸¹ Detta är en typisk trend inom de fyra böckerna, relativt långa utläggningar om hur ett led av eftertraktade förmågor och egenskaper leder till ett gott samhälle. Fram- förallt om de kommer ifrån de gamla kungarna, som till exempel kung Wân vars styre var rätt och gott. Wâns självkultivering var komplett, han vilade som en god och välvillig härskare, som en föräldravördande son och mot folket var han snäll vilket gav honom status som en förebild som visar på en förlorad, eftertraktad tid av självkultivering.⁸²

Vikten av självkultivering och utveckling betonas i följande citat.

From the emperor down to the mass of the people, all must consider the cultivation of the person the root of every thing besides. It cannot be, when the root is neglected, that what should spring from it be well ordered. It never has been the case that what was of great importance has been slightly cared for, and, at the same time, that what was of slight importance has been greatly cared for.⁸³

Detta citat påvisar den vikt som lades på att alla förväntades både bilda sig och kultivera sina förmågor, för utan dessa fungerade inte samhället, likt citatet betonar så räcker det inte med att göra det halvhjärtat. Detta stämmer bra överens med

79 The Great Learning, Introduction. I Legge 1861, vol 1, s. 219.

80 The Great Learning, 1. 1. 1–2. I Legge 1861, vol 1, s. 220.

81 The Great Learning, 1. 1. 3–7. I Legge 1861, vol 1, s. 221–223.

82 The Great Learning, 2. 3. 3–4. I Legge 1861, vol 1, s. 226 –227.

83 The Great Learning, 1. 1. 6–7. I Legge 1861, vol 1, s. 223. (Originalet använder kursiv)

(19)

både Nietzches och Kants tankar om att kultiveringen av individen behövde vara så pass komplett att de kunde utföra handlingar i praktiken med rätt vilja och utan egen strävan. Det klargörs implicit att det är en allmän plikt att kultivera sig och sina förmågor för samhällets bästa.

I boken lyfts det hur man kan utveckla sin kunskap och således kultivera sig själv. Det framförs som en kunskap som försvunnit med tiden men man förväntas interagera med allt och alla och undersöka dem utförligt. Om allt och alla inte undersöks så kan man inte påstå att man nått fullständig kunskap. Här framställs läraren implicit för första gången. Den som undersöker och försöker nå fullständig kunskap ska genom instruktioner kunna utveckla sin kunskap för att fortsätta un- dersöka på sitt eget sätt och med tiden förstå världens alla principer.⁸⁴ Även fast det betonas väldigt kort så syns här en tanke på läraren som en handledare och vägledare som inte ska stå i vägen för elevens egen utveckling eller kultivering, men ändå finnas tillgänglig för att diskutera och klargöra svårigheter. Denna lä- rare stämmer bra överens med Kants moraliske lärare som alltid finns där för elevernas diskussioner och reflektioner, men som tar en ganska passiv roll i deras utveckling och kultivering. Med självkultivering kommer kunskap, och som boken belyser så kan alla i samhället se om personen kultiverat sig då, som de säger, vad som verkligen finns på insidan manifesterar sig på utsidan. Detta un- derstryker att man verkligen måste kultivera sig och ta till sig egenskaper, man kan inte låtsas eller göra det halvhjärtat för då syns det.⁸⁵ Det framstår som att sinnet är det viktigaste att kultivera. Genom att rätta sinnet kan man slå bort begär, man kan se och höra saker som de faktiskt är och man kan agera korrekt och an- ständigt oavsett om man är under till exempel hot eller sorg.⁸⁶

En rådande trend i de fyra böckerna är även den att härskaren förväntas föregå med gott exempel och i stort vara en lärare för hela samhället. Härskaren förvän- tas alltså att agera både utifrån det moraliska bildningsidealet som en moralisk perfekt förebild som man kunde ta efter, och som en överman som påvisar vikten av bildning för samhället som Nietzche förespråkar. Detta lyfts första gången i Det stora lärandet där även vikten av föräldravördnad betonas. För att kunna styra en stat på rätt sätt måste man först kunna rätta sin egen familj, det är omöjligt att lära ut till någon annan om man inte kan rätta och lära ut till sin egen familj. Om härskaren dock kan rätta och lära ut till sin familj så kommer han kunna bilda hela folket i samma ordning och leda dem på rätt väg mot lycka och kärlek. Men kan han inte rätta sin familj så kommer folket inte att rätta sig efter honom och då fall- ler hela samhället i kaos.⁸⁷ Om kejsaren ser folket som sin familj och sköter sina plikter likt föräldravördnadens regler föreskriver så kan folket lära sig, och genom att vara en härskare, fader, son och broder så kommer folket att försöka imitera honom.⁸⁸ Detta kommer också vara en återkommande trend, där kejsaren, om hans kvalitéter är goda, ses som en fader till hela folket och bör agera enligt föräldra- vördnadens regler mot dem och folket i sin tur mot honom.⁸⁹ Här kan man tyda Kants tanke om hur den tidigare generationen ska föregå med ett gott exempel och genom det influera sina närmsta, vilket i sin tur leder till att hela samhället lär sig vad som anses gott och rätt i moralisk karaktär.

84 The Great Learning, 2. 5. 2–2. 6. 2. I Legge 1861, vol 1, s. 229–230.

87 The Great Learning, 2. 9. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 234–235.

88 The Great Learning, 2. 9. 7–9. I I Legge 1861, vol 1, s. 236.

(20)

Likt alla andra människor i samhället måste kejsaren även rätta sitt uppförande efter föräldravördnadens regler och inte bestraffa eller ge sig på sådana som han inte tycker om för att han kan. Man ska inte visa att man tycker illa eller rent av hatar någon, och man ska inte utsätta någon för vad man själv inte vill bli utsatt för. Detta leder till dygd och godhet, och genom dygd och godhet belönas man.⁹⁰ Belöningen ska spridas bland folket och komma från härskaren, vilket kan vara både materiell belöning, men framförallt dras slutsatsen att belöning i detta fall åsyftar på kunskap och läran som belönar samhället med harmoni och fred.⁹¹ Detta förstärks av följande avsnitt, åter igen i ett led. Härskaren som älskar godhet kommer få folket att älska rättfärdighet och när folket älskar rättfärdighet kommer härskaren kunna utföra sina plikter utan att vara orolig för att folket inte är på hans sida, vilket leder till att hans rikedomar växer och sprids med folket.⁹² De som avviker från detta och istället strävar efter personlig rikedom och framgång framställs som elaka små människor vilka inte förtjänar någon plats i samhället.

De som förtjänar rikedomar får rikedomar på ett rättfärdigt sätt och inte genom strävan och begär.⁹³ Här blir det tydligt att belöningen kommer ifrån härskaren men den kommer även komma till folket om de följer härskarens exempel i an- ständigt & korrekt beteende. Som både en fader och en härskare kunde han såle- des åstadkomma harmoni och fred i samhället.

Läraren betonas i överlag väldigt kort i Det stora lärandet, men synen på ho- nom lyfts ändå upp högt. Framförallt framförs ett par implikationer om läraren som är viktiga för kommande böcker. Först och främst ses härskaren i viss mån som läraren till hela folket, och det är genom honom som folket lär sig vilket gör härskaren, vid goda kvalitéter till en sorts universell lärare. Lärarens roll fram- ställs även i moralisk karaktär, där han förväntas finnas närvarande för vägled- ning, men inte stå i vägen för elevens egen utveckling, då eleven behövde ta till sig och kultivera sina moraliska egenskaper på egen hand.

2.3 Medelvägens doktrin

What Heaven has conferred is called THE NATURE; an accordance with this nature is called THE PATH of duty ; the regulation of this path is called INSTRUCTION.⁹⁴

Medelvägens doktrin lägger snabbt fokus på det metafysiska, och det som finns utanför vår värld. Vad som kan tydas i citatet ovan är det att läran och människans natur likt Konfucius ansåg har givits från himmelen, och att rätta sig och följa människans natur är en plikt vilken endast kan nås genom instruktioner. Instrukt- ioner används genomgående i böckerna när betoning ligger på att någon lär av eller något lärs ut av en lärare. Här ser vi alltså lärarens ställning, det är han som ser till att folket rättar sig och lär sig efter vad som har givits till dem ifrån himmelen. Här kan man tyda Nietzches tankar om övermannen och läraren i spetsen av samhället med ansvaret att leda det tillbaka till vad som är gott. Vad Nietzche kallar för övermän, går att jämföras genomgående i de fyra böckerna med över- lägsna män.

94 The Doctrine of the Mean, 1. 1. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 247. (Originalet i versaler och kursiv)

(21)

Den överlägsne mannen framställs som någon som förstår himmelens budskap och förkroppsligar medelvägen samt agerar alltid i enlighet med den och erkänns således med perfekt dygd.⁹⁵ Här klargörs det hur de överlägsna männen nått me- delvägen och förstår hur de ska leva sitt liv i enlighet med den som ingen annan kan, eller gör. Dock uppstår en paradox i nästkommande stycke där författaren istället säger att det inte är många som praktiserar medelvägen på grund av att de vetande och dygdiga går förbi och bortom den, medan de obildade och korkade aldrig ens når dit.⁹⁶ Detta ter sig paradoxalt då man får anta att den överlägsne mannen ses som vetande, när de ständigt förs upp som en bildad, perfekt målbild för hela samhället. Legge har påpekat dessa paradoxer där han uttrycker sig att många av de olika styckena motsäger varandra och försvårar förståelsen av inne- hållet.⁹⁷

Vidare betonas att varje överlägsen man är och bör vara en lärare med till- skrivna egenskaper. De ska vara överseende och snälla när de lär ut och de ska inte bestraffa orimligt uppförande. Genom att lära ut på detta sätt bevisar de sin egen energi där de står i mitten av världen och viker inte i sina egna principer vilket i sin tur kommer leda till goda utbildade män som tar ämbeten i en framtida god regering.⁹⁸ När den överlägsne mannen säkerställt att hans lektioner tagits in och att eleverna har lärt sig så ska han omedelbart sluta lära ut till dem och antas gå vidare till att bilda nästa grupp.⁹⁹ Här framställs lärarens roll igen som väldigt viktig och redan tillskriven den överlägsne mannen. Den överlägsne mannen för- väntas dela med sig av sin kunskap och dygd till andra, för att således kunna leda samhället på rätt väg. Detta överensstämmer åter igen med Nietzches tanke om läraren och hans ansvar i att säkerställa elevers kompetens innan de lämnas åt att kultivera och bemästra sin egen kunskap för att kunna utöva kunskapen i praktiken. Den överlägsne mannen agerar alltid rätt utifrån sin kunskap och dygd. Han finner sig i alla situationer och viker aldrig i sina principer som betonats, vilket gör att han lever varje stund som sig själv, oavsett om han är fattig, rik eller i sorg.¹⁰⁰ Detta är en trend inom de fyra böckerna, att målbilderna alltid framförs som att de tar livets alla hinder med lugnt sinne. Det spelar ingen roll om de är svältande och hemlösa, de behöver aldrig skämmas då de är överlägsna män och deras ställning kan aldrig förminskas. Det är implicit ett samhällsideal som uttrycks här, där alla likt föräldravördnadens regler ska inordna sig efter vilken roll de har i samhällsordningen och acceptera den. Här jämförs de två olika människo- typerna där den överlägsne mannen framställs som icke strävande, inte arg, inte avundsjuk och som endast håller sig i mitten, lugn och bekväm med sin situation i väntan på bättre tider när himmelen ser det som rätt. Den onde mannen färdas istället på farliga vägar där han söker framgång genom tur och farliga medel.¹⁰¹ Detta sätt att tänka på uppmuntrades genomgående i Konfucius lära, sträva inte efter saker du inte kan få på rätt sätt och vet din plats. Genom att veta sin plats och inte sträva så kommer man att bli belönad med tiden, och då är det förtjänat. Likt Kants tanke om att utan rätt vilja så skapas begär kan vi tyda ett liknande ideal här där man uppmuntras till att acceptera sin situation även om den är dålig, för man

95 The Doctrine of the Mean, 1. 2. 1–1. 3. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 250–251.

96 The Doctrine of the Mean, 1. 4. 1–2. I Legge 1861, vol 1, s. 251.

97 Legge 1861, vol 1, prolegomena, s. 49.

99 The Doctrine of the Mean, 1. 13. 2–3. I Legge 1861, vol 1, s. 257–258.

100 The Doctrine of the Mean, 1. 13. 4–1. 14. 2. I Legge 1861, vol 1, s. 258–260.

(22)

ska aldrig ta någonting som inte är förtjänt eller som endast har sin egen vinning i åtanke. Att hålla sig fri från strävan påvisades genom kung Wân, från den gamla guldåldern. Wân visade familjevördnad, dygd, offrade ständigt och höll i ceremonier. Genom den dygd han visade fanns inga tvivel till rättfärdig belöning, och han blev således belönad med kejsardömet och rikedomar som han sedan delade med sig av till folket. Därför belönar himmelen de som förtjänar belöning, och inte de som försöker ta för sig, eller belöna sig själv på oförtjänta sätt.¹⁰² En annan kung från guldåldern, Woo framställs bli belönad på liknande sätt, då han förde sina förfäders önskningar vidare genom att utföra offer och ceremonier på rätt tid och i rätt klädsel, han byggde och lagade tempel och genom att visa samma kärlek till föräldrarna i döden som när de var vid liv.¹⁰³ Här lyfts även den inneboende vikten av att förstå sig på föräldravördnad och utföra det på korrekt och anständigt sätt vilket i sin tur både led till lycka, harmoni och samhällsbelöning. Härskaren som förstod sig på föräldravördnadens samt ceremoniernas regler och utförde dem på korrekt sätt skulle således kunna styra ett rike lika lätt som att titta i insidan av sin hand.¹⁰⁴

Även om härskaren förstod sig på föräldravördnad, visade dygd och moraliska principer framför sitt folk så understryks det att ingen någonsin får sluta att kultivera och utveckla sina förmågor och principer. Så fort detta sker så kommer sam- hället att börja stagnera, och det krävs inte mycket för samhället att falla när kejsare och ministrar slutar kultivera sig. Det ses som ett universellt krav att man ska bilda sig. Det spelar ingen roll hur man tar till dig kunskapen, men kravet kvarstår och bildning leder alltid till samma resultat.¹⁰⁵ Resultatet här får man tolka som harmoni och fred även fast det uttrycks löst i boken. Att ta till sig kunskap och att se det som en plikt understryks flertalet gånger i boken. Det är tydligt att bildning ses som det viktigaste ett samhälle kan ha och måste ha för att kunna hålla sig civiliserat och inte falla ner i kaos och därför förespråkas detta universella krav på ett nästintill vädjande sätt. Detta passar även bra med Nietzches tankar om att samhället behövde utbildning för att kunna legitimera sig samt att det var genom samhällets utbildning som man kunde döma hur pass bra och utvecklat samhället var.

The master said, “To be fond of learning is to be near to knowledge. To practise with vig- our is to be near to magnanimity. To possess the feeling of shame is to be near to energy.

He who knows these three things, knows how to cultivate his own character. Knowing how to cultivate his own character, he knows how to govern other men. Knowing how to govern other men, he knows how to govern the empire with all its States and families.¹⁰⁶

Här lyfts åter igen det samhälleliga bildningsidealet men även det medborgerliga.

Som ovan nämnts så ska kunskapsutveckling ses som en plikt, men genom att ta till sig kunskapen, ständigt öva och utveckla den med iver och beslutsamhet så kan man nå ett högre stadie av kunskap och således bli en fungerande medborgare. Därför uppmanades folk att bilda sig, inte endast för sin egen skull utan för samhällets skull. Framförallt i detta kan vi se Humboldts tankar om att eleverna behövde engagera sig och utföra sina studier med iver och vilja för samhällets skull, inte bara sin egen. Dock är det tydligt att bildningen måste på sätt och vis

104 The Doctrine of the Mean, 1. 19. 6. I Legge 1861, vol 1, s. 268.