När man avser att undersöka bildning, framförallt när man ska undersöka ideal och motiveringar så är det svårt att bara välja en specifik teori som passar i alla lägen. Därav har jag i denna undersökning analyserat utifrån tre olika perspektiv på bildning, uppfostran och den medföljande lärarrollen. Teorin kommer således att bestå av en kategorisering som ger mig möjlighet att undersöka materialet uti-från dessa tre perspektiv.
Vad som bör betonas här är att de perspektiv som rör bildning och fostran är såd-ana som uppstått i Europa runt om kring den tid som man kallar för upplysningen.
Upplysningen var en tid där man tog avstånd ifrån den auktoritära kyrkliga utbild-ningen och såg behovet att hitta kunskap utanför de religiösa pläderade sanning-arna.31 I och med detta förespråkade många upplysningstänkare frihet och auto-nomi, som man enligt Burman måste förstå som tryck och yttrandefrihet samt rät-ten att tycka som man vill och dela med sig av vad man tycker till andra.32 Anled-ningen till att jag betonar detta här, är att det kan te sig lite underligt att föra fram bildningsideal som förespråkar frihet och individualitet, vilket läsaren kommer märka genom undersökningen inte riktigt stämmer överens med Konfucius lära.
Men för undersökningens syfte härleder jag min analys utifrån en teoretisk kate-gorisering av välkända tänkare om just bildning, lärare och samhället i stort.
31 Burman 2014, s. 87.
32 Burman 2014, s. 92.
Moraliskt bildningsideal
Den första av de tre perspektiven på bildning och uppfostran tar vid det moraliska bildningsidealet som förespråkades av Immanuel Kant. Kant kritiserade det rå-dande utbildningssystemet under sin tid där han menade att för mycket tid lades på det synliga och materiella runt omkring sig och för lite på människans aktiva medvetande.33 Kant pläderade således för en utbildning som var riktat mot kultive-ringen av den moraliska människan. Med detta menas att barn behövde utbildas med goda exempel och förebilder redan från ung ålder så att de tidigt lärde sig vad som var gott och ont samt hur man borde bete sig mot andra.34 Barnet bildades i tre steg. Först gick barnet igenom en disciplineringsfas där det lärde sig att under-kasta sig och bekämpa begär. Det andra steget kallades för kultiveringsfasen och här lärde sig barnet relevanta förmågor som förväntades av barnet när det till slut blev vuxet och tog sin plats i samhället. I denna fas lärde barnet sig även att tänka rätt, ta till sig rätt kunskap och att aktivera sitt medvetande med rätt vilja.35 Viljan var viktig för Kant då han menade att ingen handling som genomfördes utan rätt vilja var rättfärdig att kallas för moralisk.36 Kant byggde vidare på vikten av rätt vilja genom att varna för att utan den så uppstod begär och handlingar som utför-des för personlig vinning eller på andras bekostnad.37 Det sista steget kallas för civiliseringsfasen där barnet lärde sig hur man ska agera och bete sig för att bli omtyckt, tala rätt och agera rätt i relation med andra människor. 38 Om barnet gick igenom dessa tre steg så ansåg Kant att de skulle få en god moralisk grund att kunna agera efter i alla lägen.39
En annan central tanke inom Kants moraliska bildning var den att om alla upp-fostrades rätt och utbildades i ett moraliskt ideal så kunde man bilda nästkom-mande generation genom att visa på god moral och föregå med gott exempel. 40 Kant såg detta som ett idealsamhälle. Det samhälle som byggde på moralisk lag med en gemensam utbildning som påbörjades vid tidig ålder genom uppfostran och där alla såg det som deras plikt att bli en del av detta samhälle. Eller som Kant själv uttryckte det, man kan inte bli människa utan god uppfostran.41
Inom den moraliska bildningen är lärarens roll och inflytande stort. Läraren för-väntas vara som en handledare som vägleder studenterna, eller barnen i deras upp-fostran till att bli moraliska individer. Det viktigaste läraren hade att göra var att säkerställa att eleverna självständigt kunde nå förståelse i vilka handlingar som var moraliskt korrekta eller inte.42 Kant lyfter emellertid inte fram några konkreta exempel på hur han tänkte sig att detta skulle ske, men det ter sig tydligt att lära-ren skulle vara den moraliska målbilden som eleverna skulle se upp till och ut-veckla sin egen förståelse av moral utifrån. En viktig poäng här är att läraren ska vägleda och figurera målbild, men slutmålet är för eleverna att ta till sig och ut-veckla sin förståelse självständigt för att i praktiken kunna utföra korrekta mora-liska handlingar.43
Medborgerligt bildningsideal
Vad jag kallar för medborgerligt bildningsideal bygger på Wilhelm von Hum-boldts tankar. Till skillnad mot Kant som förespråkade att utbildningen skulle börja vid uppfostran så menade Humboldt istället att man behövde aktivera samt engagera sig i sin kunskapsutveckling och ansvaret för att lära sig låg helt och hållet på individen. Genom reflekterande studier ansåg Humboldt att individen utvecklade sin karaktär på ett unikt och harmoniskt sätt.44 Frihet i utbildning var en av Humboldts främsta idéer. Med detta menade Humboldt att det skulle finnas en form av harmoni mellan lärare och student, där de båda var fria att lära sig och utvecklas efter sina egna intressen och förmågor. Dessa intressen och förmågor kultiverades under reflekterande idealseminarium, där både lärare och student fick aktivera sig och diskutera textrelaterat material.45 För Humboldt skulle studier grunda sig i text, följt av egen kultivering med fokus på antikens Grekland vilket han såg som ett förlorat ideal.46 Humboldt menade att om individen engagerade sig för att erhålla kunskap och personlig utveckling utifrån reflekterande samtal så skulle eleven med tiden bortse från det egna intresset och istället intressera sig för det allmänna eller för det allmänna bästa. När det personliga intresset byttes ut mot intresset för allas bästa, så ansåg Humboldt att man lyckats producera goda medborgare och sedliga människor. 47
Sammanfattningsvis så låg Humboldts bildningsideal i textbaserade studier som kultiverades genom egna intressen och i reflekterande samtal med lärare och stu-denter. Med tiden skulle det egna intresset avta och ersättas av intresset för det allmänna bästa och ställas i samhällets tjänst.
Inom det medborgerliga bildningsidealet så är lärarens roll mindre påtaglig och uttalad än i den moraliska bildningen. Här ligger vikten vid elevernas egen studie-disciplin och strävan efter att bemästra kunskap men läraren existerar här som en seminarieledare. Som betonats ovan utgår mycket av det medborgerliga bildnings-idealet utifrån egna intressen, och det är genom en lärare i seminarieform där ak-tiva diskussioner och reflektioner utförs som det personliga intresset kan börja ersättas av det samhälleliga intresset.48 Som det förs fram enligt Burman så är lära-ren och eleven i en kunskapsutvecklande harmoni grundad i textstudier och re-flektioner som med hjälp av bådas, men framförallt lärarens insikt för fram det som är viktigt och rätt i samhället.49
Samhällsbildningsideal
Det tredje och sista perspektivet på bildningsideal kallar jag för samhällsbild-ningsideal. Detta perspektiv grundar sig på Friedrich Nietzches tankar. Nietzche ansåg att samhället var i ständig stagnation, utbildning var allt för specialiserad och tävlingsinriktad och folket strävade efter materiell framgång och begär vilket ledde hela samhället ned i fördärvet.50 Nietzche strävade således efter ett återupp-rättande av kulturellt och socialt liv, med utbildning och lärare i spetsen av denna återupprättelse. De ideal som borde upprättas kallades av Nietzche för sann
bild-44 Burman 2014, s. 126–127.
45 Burman 2014, s. 128.
46 Palmer 2001, s. 81–82.
47 Burman 2014, s. 128–129.
48 Burman 2014, s. 128–129.
49 Burman 2014, s. 128–130.
50 Palmer 2001, s. 155–156.
ning, och högre kultur.51 Den sanna bildningen borde enligt Nietzche lägga fokus på att studenter utvecklade sina förmågor och kunskaper i relation med goda lä-rare som instruerade och föreläste på ett sätt som gav studenten möjlighet att kul-tivera kunskapen som delgavs. Genom kultivering kunde det i sin tur tillämpas på riktigt, och inte på låtsas som Nietzche betonar det.52 När studenter kunde ta till sig och tillämpa kunskap i praktiken så ansåg Nietzche att de kunde bli en högre form av människa, och genom dessa högre människor kunde samhället och kul-turen utvecklas med, och från.53 För Nietzche var dessa högre män idealbilden för ett samhälle, och han menade även att de högre männen kunde utveckla och kulti-vera sig än mer så att de blev vad han kallade för övermän, som stod som förebil-der för hela samhället och vad samhället kunde bli, eller vad det hade varit.54 Nietzche ansåg att dessa högre människor kunde utvecklas genom att ständigt reflektera över vad lärare eller andra högre människor säger och försöker för-medla, samtidigt som samhället behövde ett utbildningssystem som vägledde människan i vad som faktiskt var värdefullt, i Nietzches fall, bildning.55 Nietzche drog detta så pass långt att han menade att ett samhälle endast kunde dömas efter dess bildning och dess strävan att bilda sig, och det var till sist genom bildning som samhället kunde rättfärdiga sig själv.56
Sammanfattningsvis menade Nietzche alltså att det rådande systemet behövde ersättas av högre människor som besatt en kunskap som kunde tillämpas i prakti-ken. Dessa högre människor förväntades smitta av sig på samhället så att strävan efter materiell framgång skulle ersättas av en strävan att bilda sig för samhällets skull.
Inom samhällsbildningsidealet är lärarrollen ganska löst uttryckt förutom att Nietzche var högst kritiskt mot det rådande systemet som han ansåg, likt ovan nämnt, stagnerade samhället. Likt den moraliska bildningen såg Nietzche behovet av att studenterna skulle vägledas och instrueras i relevanta egenskaper så att de sedan kunde utveckla dessa självständigt.57 Till skillnad mot den moraliska utbild-ningen förespråkade Nietzche dock mer strikt kontroll av läraren som aktivt skulle se till att relevant kunskap och egenskaper utvecklades.58 Lärarens roll här måste tolkas som väldigt viktig, då det var deras ansvar att se till att alla tog till sig rele-vanta kunskaper och kunde tillgodogöra sig denna, för hela samhället viktiga ut-bildning. Men utöver denna mer aktiva roll, så ter sig det att läraren var en aktiv handledare som skulle möjliggöra den självständiga utvecklingen av högre männi-skor. 59 Då Nietzche förespråkade att lärare och utbildning skulle återupprätta samhället, så bör man i Nietzches egen kategorisering se lärare som högre männi-skor med ett tungt ansvar på axlarna.
51 Palmer 2001, s. 155–156.
52 Palmer 2001, s. 157.
53 Palmer 2001, s. 157.
54 Palmer 2001, s. 157–158.
55 Palmer 2001, s. 157.
56 Palmer 2001, s. 157–158.
57 Palmer 2001, s. 156–157.
58 Palmer 2001, s. 157.
59 Palmer 2001, s. 157–158.