Mencius

[…] If the principles of Yang and Mih are not stopped, and the principles of Confucius not set forth, then those perverse speakings will delude the people, and stop up the path of be-nevolence and righteousness. When bebe-nevolence and righteousness are stopped up, beasts will be led on to devour men, and men will devour one another.¹³⁶

Som redan nämnt färdades Mencius runt och samtalade med olika härskare om vad han ansåg som den enda sanna läran med möjlighet att leda samhället ur dess lidande och stagnerande. Detta syns tydligt i citatet ovan där Mencius ger kritik åt de två största motståndarna mot Konfucius lära vilka Mencius uppenbart anser endast bidrar till att förstöra samhället.¹³⁷ Det är i ljuset av detta man måste förstå innehållet i Mencius.

För Mencius, likt Konfucius började allt med en bra utbildning, vilken skulle fö-das från föräldravördnad och de plikter som medföljer. Dock till skillnad mot Konfucius för Mencius fram tanken om att dessa borde läras ut i skolor, och helst inte bara i hemmet genom de goda exemplen som fadern kunde förevisa, vilket betonas i följande citat. ”Let careful attention be paid to education in schools, in-culcating in it especially the filial and fraternal duties, […]¹³⁸” Mencius var över-tygad om att skolor som fokuserade på föräldravördnadens regler skulle föda mo-raliska män som inte kunde överge sina föräldrar, och man skulle således aldrig behöva se äldre människor i sin ensamhet, tvungna att utföra bördor som inte var deras ansvar.¹³⁹ Mencius ansåg även att om härskaren etablerade allmänna skolor med överlägsna män som lärare så skulle de lägre i samhället känna sig motive-rade att se upp till både härskaren och läraren samt gå till skolan då de fick ta del i den lycka som utstrålades av bildningen.¹⁴⁰ I de tidigare böckerna har bildning lyfts fram som något som erhålls, genom studier, lärare och så vidare, men Men-cius lägger fokus på just skolan som institution, att eleverna ska gå till skolan och lära sig därifrån. Detta uttrycks väldigt tydligt av Mencius, till skillnad mot Konfucius där själva bildningen och kunskapsutvecklandet tar fokus. Hur det ska gå till uttrycks väldigt löst i Mencius, men det tydliggörs att han har en ambition med ett stort skolväsen med aktiva elever och engagerade lärare som lär ut vad som är gott och rätt samtidigt som de föregår med goda exempel. Här kan man koppla in alla de tre bildnings och läraridealen. Den moraliska bildningen ska börja vid tidig ålder och lära eleverna vad som är rätt, även fast Mencius skiljer sig i vart detta sker så kvarstår ändå behovet att lära sig genom lärarnas goda ex-empel. Det medborgerliga idealet kan tydas i den mån att det uppmanas till enga-gerade studenter och lärare som tar sitt ansvar och går till skolan. Till sist kan man tyda det samhälleliga idealet där man får lov att anta att skolan och dess lärare skulle säkerställa att relevanta egenskaper och förmågor togs in, och med tiden skulle eleverna få möjligheten att kultivera dessa på egen hand för att kunna utföra dem i samhället i ett senare skede. Implikationen som Mencius för upp om en allmän skola blir således väldigt stor i denna mening.

136 The works of Mencius, 3. 8. 9. I Legge 1861, vol 2, s. 159.

137 Creel 1960, s. 63.

138 The works of Mencius, 1. 3. 4. I Legge 1861, vol 2, s. 7–8.

139 The works of Mencius, 1. 1. 5 & 1. 3. 4. I Legge 1861, vol 2, s. 3, 7.

140 The works of Mencius, 3. 3. 9–12. I Legge 1861, vol 2, s. 118–119.

Mencius i sina tal med olika härskare gör det klart att vägen till att vara en rättfär-dig härskare är genom folket. Mencius menar att det är allt för mycket lidande under hans tid och därför förespråkar han att en regering som utövar godhet och välvilja kommer få folket att slappna av och sluta känna sig illa till mods.¹⁴¹ Men-cius lägger även vikt på att det är folket som måste få välja vilka som tillsätts som ämbetsmän. De ska anställas efter dygd och förmåga men det är härskarens ansvar att undersöka dessa potentiella ämbetsmän om folket höjer röster för dem, för när folket kan se att någon är god och exemplarisk så förtjänar han att bli undersökt för rollen. Om härskaren anställer alla sina ämbetsmän på detta sätt, och inte bara lyssnar till sina rådgivare, kan han ses som en lyhörd och förstående förälder till folket.¹⁴² Likt en god förälder uppmanas härskaren också att dela med sig av sina nöjen till folket där musik tar en hög ställning. Musik bör delas med hela folket, då Mencius menar att musik har en enande kraft för samhället och för dem sam-man i föräldravördnadens regler, samtidigt som han menar att folket måste få roa sig. Om inte folket kan roa sig så kommer de börja tycka illa om härskaren, men om härskaren möjliggör nöjen och delar med sig av sina känslor till folket så kommer de utan tvekan känna samma saker, och nöjas åt samma saker som ho-nom.¹⁴³ Detta ter sig enkelt för Mencius vilket påvisas i följande citat.

[…] There is a way to get the empire:– get the people and the empire is got. There is a way go get the people:– get their hearts and the people are got. There is a way to get their hearts:– it is simply to collect for them what they like, and not lay on them what they dis-like.¹⁴⁴

Det gör sig tydligt här att Mencius ser härskande som en ganska enkel företeelse, ge folket vad de tycker om, och låt bli att ge dem sådant de inte tycker om. Men för Mencius var bildning den skatt som hela samhället skulle värdera och tycka om, så därför ansåg han även att vägen till folkets hjärta var genom bildning.

Mencius menar att bildning måste föregå en god regering, det räcker inte bara med en god regering utan bildning, de måste genom exemplariska lärare bilda och bildas för att nå ut till folket.¹⁴⁵ Här kan man än en gång se hur läraren lyfts högt i de fyra böckerna. Läraren framställs här genom både det moraliska och samhälls-bildande idealet där de är ansvariga för att vinna folkets hjärta och föra dem till-baka till det goda, och möjliggöra sitt samhälles kultivering och utveckling mot något bättre, samtidigt som de ska figurera som målbilderna vilka alla kan se upp till. Här förstärks läraren ur både det moraliska och samhällsbildande idealet, där båda förespråkar att läraren är ansvarig att se till att studenterna tar till sig rele-vanta kunskaper och kultiverar dem på egen hand. Man får anta att de exempla-riska lärarna som skulle bilda samhället såg till att de som studerade under dem tog till sig relevant kunskap innan de gick vidare. Man kan framförallt se Nietzches lärare i detta, där en väldigt stor samhällsbörda läggs på lärarens axlar.

På andra sidan av de tydligt enkla tipsen om hur man når folkets hjärtan så var-nar Mencius om att krig och erövring sällan får folket på härskarens sida. Mencius menar att krig inte behövs, för den gode och rättfärdige finner ingen glädje i att döda och genom det kommer han både ena samhället, erhålla följare från alla världens hörn och slutligen expandera sitt rike utan våld.¹⁴⁶ Skulle härskaren dock

141 The works of Mencius, 2. 1. 13. I Legge 1861, vol 2, s. 60–61.

bli tvungen att gå ut i krig och erövra områden så skall han fortfarande hålla sig till sina principer och veta vad som är gott och rätt och aldrig ge sig på folket.¹⁴⁷ Man ska alltid avsätta en despot, men aldrig ta ut vreden på folket, för det är inte deras fel. Här används än en gång ett exempel från guldåldern, där folket led un-der en tyrann, men blev räddade genom krig och blev således förälskade i den nya härskaren som erövrade med rättfärdighet, godhet och med folkets bästa i åtanke.¹⁴⁸ Till sist betonar Mencius att härskaren måste förstå att män som erövras med våld aldrig kommer tycka om härskaren, oavsett hur mycket han försöker, då de tvingas att underkasta sig, men den härskaren som erövrar med dygd och god-het kommer få villiga undersåtar då han står för någonting bättre och större.¹⁴⁹ Till sist förespråkar Mencius att det människan gör, får människan även tillbaka mot sig själv.¹⁵⁰ Med detta sagt understryker Mencius människans behov till både bildning och självkultivering där han menar att alla sitter på godhet, rättfärdighet, korrekt & anständigt beteende samt kunskap inombords men det försvinner och utvecklas inte utan kultivering och bildning. Mencius menar här att den som inte kultiverar sig stjäl från både sig själv och från samhället.¹⁵¹ Här kommer lärarna än en gång in i bilden, då Mencius ser dem som helt väsentliga för att folket och samhället ska ta sig vidare till en guldålder, samtidigt som han menar att utan dem kan inte folket förväntas utöva dygd, godhet och detta är, enligt Mencius självska-debeteende.¹⁵² Åter igen kan vi se hur Mencius tankar om läraren och hans vikt för samhället stämmer bra överens med Nietzches tankar om läraren som samhälls-bildare. Likt växter menar Mencius att människans sinne växer med rätt näring.

Utan rätt näring vissnar växterna och faller till marken, vilket är samma med människan om hen inte får rätt näring. Med rätt näring, växer människan till sitt sanna jag.¹⁵³ Näringen här uttrycks som himmelens väg med lärare i spetsen. De som först tar till sig näringen ska dela med sig till de som inte än tagit till sig, och när dessa har tagit till sig så ska de vägleda de som är slöa eller sega i sin utveckl-ing.¹⁵⁴ Här kan man tyda ett allomfattande system med flera lärare som lär nedåt i steg, ju längre ifrån himmelen de kommer. Mencius menar att detta är sättet som alla med tiden kan nå himmelens ädelhet. När människan lär sig att glädjas över principerna, så som godhet, rättfärdighet självkultivering, föräldravördnad och sedan utövar dem så kommer himmelen att ge belöningar och framgång, eller som Mencius betonar det, nobility of man.¹⁵⁵

Mencius said, ”The superior man has three things in which he delights, and to be ruler over the empire is not one of them. That his father and mother are both alive […], this is one delight. That, when looking up, he has no occasion for shame before Heaven, and be-low, he has no occasion to blush before men;–this is a second delight. That he can get from the whole empire the most talented individuals, and teach and nourish them;– this is the third delight. […]¹⁵⁶

147 The works of Mencius, 1. 11. 2–3. I Legge 1861, vol 2, s. 47–48.

148 The works of Mencius, 3. 5. 1–3. I Legge 1861, vol 2, s. 147–148.

149 The works of Mencius, 2. 3. 1–2. I Legge 1861, vol 2, s. 72–73.

150 The works of Mencius, 1. 12. 2. I Legge 1861, vol 2, s. 49.

151 The works of Mencius, 2. 6. 3–7. I Legge 1861, vol 2, s. 78–80.

152 The works of Mencius, 2. 8. 4–5. & 4. 10. 1–2. I Legge 1861, vol 2, s. 82, 177–178.

153 The works of Mencius, 6. 8. 2–4. I Legge 1861, vol 2, s. 283–285.

154 The works of Mencius, 5. 7. 3–9 I Legge 1861, vol 2, s. 238–240.

155 The works of Mencius, 6. 16. 1–6. 17. 3. I Legge 1861, vol 2, s. 294–296.

156 The works of Mencius, 7. 20. 1–5. I Legge 1861, vol 2, s. 334–335.

Citatet ovan sammanfattar Mencius tankar väl. För honom var inte det viktiga att styra en stat, det var föräldravördnad, korrekt & anständigt beteende och möjlig-heten att lära ut till goda individer. Mencius såg det därför som sitt ansvar och börda att lära ut till härskare under sin tid, då han ansåg att allt som var gott och rätt hade förfallit.¹⁵⁷ Därför färdades Mencius runt om i Kina och försökte få olika härskare att ta till sig läran så att de kunde regera på ett gott sätt.

But Heaven does not yet wish that the empire should enjoy tranquility and good order. If it wished this, who is there besides me to bring it about? How should I be otherwise than dis-satisfied? ¹⁵⁸

Detta avslutande citat belyser Mencius samhällskritik och betonar även anled-ningen till att han pläderar genomgående för lärare. Mencius är likt Nietzche tyd-ligt missnöjd med sin tid som han anser dekadent och bakåtsträvande med männi-skor som strävar efter personlig vinst. Mencius ser det som att det inte finns någon annan än han som kan se till att det blir så, och tar således på sig rollen som tidens stora lärare. Därför förespråkar Mencius även för lärarens roll som av högsta vikt, då han likt Nietzche anser att samhället är förlorat utan bildning, och bildningen måste komma ifrån de goda lärarna som värderar samhällets skatt, läran.

.