Medelvägens doktrin

What Heaven has conferred is called THE NATURE; an accordance with this nature is called THE PATH of duty ; the regulation of this path is called INSTRUCTION.⁹⁴

Medelvägens doktrin lägger snabbt fokus på det metafysiska, och det som finns utanför vår värld. Vad som kan tydas i citatet ovan är det att läran och människans natur likt Konfucius ansåg har givits från himmelen, och att rätta sig och följa människans natur är en plikt vilken endast kan nås genom instruktioner. Instrukt-ioner används genomgående i böckerna när betoning ligger på att någon lär av eller något lärs ut av en lärare. Här ser vi alltså lärarens ställning, det är han som ser till att folket rättar sig och lär sig efter vad som har givits till dem ifrån him-melen. Här kan man tyda Nietzches tankar om övermannen och läraren i spetsen av samhället med ansvaret att leda det tillbaka till vad som är gott. Vad Nietzche kallar för övermän, går att jämföras genomgående i de fyra böckerna med över-lägsna män.

90 The Great Learning, 2. 10. 1–12. I Legge 1861, vol 1, s. 237–240.

91 The Great Learning, 2. 10. 9–12. I Legge 1861, vol 1, s. 240.

92 The Great Learning, 2. 10. 17–21. I Legge 1861, vol 1, s. 242–243.

93 The Great Learning, 2. 10. 22–23. I Legge 1861, vol 1, s. 243–244.

94 The Doctrine of the Mean, 1. 1. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 247. (Originalet i versaler och kursiv)

Den överlägsne mannen framställs som någon som förstår himmelens budskap och förkroppsligar medelvägen samt agerar alltid i enlighet med den och erkänns således med perfekt dygd.⁹⁵ Här klargörs det hur de överlägsna männen nått me-delvägen och förstår hur de ska leva sitt liv i enlighet med den som ingen annan kan, eller gör. Dock uppstår en paradox i nästkommande stycke där författaren istället säger att det inte är många som praktiserar medelvägen på grund av att de vetande och dygdiga går förbi och bortom den, medan de obildade och korkade aldrig ens når dit.⁹⁶ Detta ter sig paradoxalt då man får anta att den överlägsne mannen ses som vetande, när de ständigt förs upp som en bildad, perfekt målbild för hela samhället. Legge har påpekat dessa paradoxer där han uttrycker sig att många av de olika styckena motsäger varandra och försvårar förståelsen av inne-hållet.⁹⁷

Vidare betonas att varje överlägsen man är och bör vara en lärare med till-skrivna egenskaper. De ska vara överseende och snälla när de lär ut och de ska inte bestraffa orimligt uppförande. Genom att lära ut på detta sätt bevisar de sin egen energi där de står i mitten av världen och viker inte i sina egna principer vil-ket i sin tur kommer leda till goda utbildade män som tar ämbeten i en framtida god regering.⁹⁸ När den överlägsne mannen säkerställt att hans lektioner tagits in och att eleverna har lärt sig så ska han omedelbart sluta lära ut till dem och antas gå vidare till att bilda nästa grupp.⁹⁹ Här framställs lärarens roll igen som väldigt viktig och redan tillskriven den överlägsne mannen. Den överlägsne mannen för-väntas dela med sig av sin kunskap och dygd till andra, för att således kunna leda samhället på rätt väg. Detta överensstämmer åter igen med Nietzches tanke om läraren och hans ansvar i att säkerställa elevers kompetens innan de lämnas åt att kultivera och bemästra sin egen kunskap för att kunna utöva kunskapen i prakti-ken. Den överlägsne mannen agerar alltid rätt utifrån sin kunskap och dygd. Han finner sig i alla situationer och viker aldrig i sina principer som betonats, vilket gör att han lever varje stund som sig själv, oavsett om han är fattig, rik eller i sorg.¹⁰⁰ Detta är en trend inom de fyra böckerna, att målbilderna alltid framförs som att de tar livets alla hinder med lugnt sinne. Det spelar ingen roll om de är svältande och hemlösa, de behöver aldrig skämmas då de är överlägsna män och deras ställning kan aldrig förminskas. Det är implicit ett samhällsideal som ut-trycks här, där alla likt föräldravördnadens regler ska inordna sig efter vilken roll de har i samhällsordningen och acceptera den. Här jämförs de två olika människo-typerna där den överlägsne mannen framställs som icke strävande, inte arg, inte avundsjuk och som endast håller sig i mitten, lugn och bekväm med sin situation i väntan på bättre tider när himmelen ser det som rätt. Den onde mannen färdas istället på farliga vägar där han söker framgång genom tur och farliga medel.¹⁰¹ Detta sätt att tänka på uppmuntrades genomgående i Konfucius lära, sträva inte efter saker du inte kan få på rätt sätt och vet din plats. Genom att veta sin plats och inte sträva så kommer man att bli belönad med tiden, och då är det förtjänat. Likt Kants tanke om att utan rätt vilja så skapas begär kan vi tyda ett liknande ideal här där man uppmuntras till att acceptera sin situation även om den är dålig, för man

95 The Doctrine of the Mean, 1. 2. 1–1. 3. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 250–251.

ska aldrig ta någonting som inte är förtjänt eller som endast har sin egen vinning i åtanke. Att hålla sig fri från strävan påvisades genom kung Wân, från den gamla guldåldern. Wân visade familjevördnad, dygd, offrade ständigt och höll i ceremo-nier. Genom den dygd han visade fanns inga tvivel till rättfärdig belöning, och han blev således belönad med kejsardömet och rikedomar som han sedan delade med sig av till folket. Därför belönar himmelen de som förtjänar belöning, och inte de som försöker ta för sig, eller belöna sig själv på oförtjänta sätt.¹⁰² En annan kung från guldåldern, Woo framställs bli belönad på liknande sätt, då han förde sina förfäders önskningar vidare genom att utföra offer och ceremonier på rätt tid och i rätt klädsel, han byggde och lagade tempel och genom att visa samma kärlek till föräldrarna i döden som när de var vid liv.¹⁰³ Här lyfts även den inneboende vikten av att förstå sig på föräldravördnad och utföra det på korrekt och anständigt sätt vilket i sin tur både led till lycka, harmoni och samhällsbelöning. Härskaren som förstod sig på föräldravördnadens samt ceremoniernas regler och utförde dem på korrekt sätt skulle således kunna styra ett rike lika lätt som att titta i insidan av sin hand.¹⁰⁴

Även om härskaren förstod sig på föräldravördnad, visade dygd och moraliska principer framför sitt folk så understryks det att ingen någonsin får sluta att kulti-vera och utveckla sina förmågor och principer. Så fort detta sker så kommer sam-hället att börja stagnera, och det krävs inte mycket för samsam-hället att falla när kej-sare och ministrar slutar kultivera sig. Det ses som ett universellt krav att man ska bilda sig. Det spelar ingen roll hur man tar till dig kunskapen, men kravet kvarstår och bildning leder alltid till samma resultat.¹⁰⁵ Resultatet här får man tolka som harmoni och fred även fast det uttrycks löst i boken. Att ta till sig kunskap och att se det som en plikt understryks flertalet gånger i boken. Det är tydligt att bildning ses som det viktigaste ett samhälle kan ha och måste ha för att kunna hålla sig civiliserat och inte falla ner i kaos och därför förespråkas detta universella krav på ett nästintill vädjande sätt. Detta passar även bra med Nietzches tankar om att samhället behövde utbildning för att kunna legitimera sig samt att det var genom samhällets utbildning som man kunde döma hur pass bra och utvecklat samhället var.

The master said, “To be fond of learning is to be near to knowledge. To practise with vig-our is to be near to magnanimity. To possess the feeling of shame is to be near to energy.

He who knows these three things, knows how to cultivate his own character. Knowing how to cultivate his own character, he knows how to govern other men. Knowing how to govern other men, he knows how to govern the empire with all its States and families.¹⁰⁶

Här lyfts åter igen det samhälleliga bildningsidealet men även det medborgerliga.

Som ovan nämnts så ska kunskapsutveckling ses som en plikt, men genom att ta till sig kunskapen, ständigt öva och utveckla den med iver och beslutsamhet så kan man nå ett högre stadie av kunskap och således bli en fungerande medbor-gare. Därför uppmanades folk att bilda sig, inte endast för sin egen skull utan för samhällets skull. Framförallt i detta kan vi se Humboldts tankar om att eleverna behövde engagera sig och utföra sina studier med iver och vilja för samhällets skull, inte bara sin egen. Dock är det tydligt att bildningen måste på sätt och vis

102 The Doctrine of the Mean, 1. 17. 1–5. I Legge 1861, vol 1, s. 262–264.

103 The Doctrine of the Mean, 1. 19. 1–6. I Legge 1861, vol 1, s. 266–268.

104 The Doctrine of the Mean, 1. 19. 6. I Legge 1861, vol 1, s. 268.

105 The Doctrine of the Mean, 1. 20. 6–9. I Legge 1861, vol 1, s. 270–271.

106 The Doctrine of the Mean, 1. 20. 10–11. I Legge 1861, vol 1, s. 272.

börja med härskaren, för det är genom honom som bildningsplikten sträcker sig vidare till folket.¹⁰⁷ En härskare som kultiverade sig skulle sprida vikten av ning vidare bland folket och genom att se härskarens utomordentliga dygd, bild-ning, föräldravördnad och godhet kunde hela samhället vända sin blick mot ho-nom, läraren och fadern, och efterlikna honom.¹⁰⁸ Likt det moraliska bildningside-alet och läraridebildningside-alet ses läraren eller härskaren här som fadern som lyfter hela samhället och står som en förebild som förevisar de goda exempel hela samhället bör ta efter.

I de sista delarna av Medelvägens doktrin blir uppriktighet en glödande bildnings-punkt. Uppriktighet lyfts fram som himmelens väg, det sanna sättet att följa me-delvägen på. Den som är uppriktig gör rätt utan att behöva tänka, och genom detta lyser hans visdom igen. Men för att bli uppriktig krävs studier, eleven behöver lära sig vad som är gott genom diskussioner och eget prövande. När eleven för-stått vad som är gott behöver han reflektera djupt över kunskapen för att sedan kunna utöva det goda i praktiken utan att tveka. Här uppmanas det även till studier för all tid, då den överlägsne mannen aldrig kan sluta studera så länge han inte har lärt sig, övat på, reflekterat och diskuterat om allt som finns i världen. ¹⁰⁹ Återigen passar dessa tankar väl med Humboldts medborgerliga bildningsideal då man kan studera för evigt, man ska reflektera och man ska pröva samt diskutera sig fram till vad som är gott för att sedan kunna utöva det goda i samhällets tjänst. Upprik-tighet som erhålls på detta sätt, genom studier och intelligens tillskrivs som ett resultat av den läraren som eleven haft och det görs tydligt att läraren i dessa fall både finns där för reflektioner och diskussioner, men även genom att förändra folk med sin utstrålande dygd och godhet.¹¹⁰

Läraren eller den överlägsne mannen ses således som en målbild både för bild-ning och dygd, då han genom sina eviga studier ständigt utvecklar sin kunskap och förmåga och lever på så vis i harmoni med både samhället och medelvägen.¹¹¹ Genom att se upp till den överlägsne mannen och följa de exempel han förevisar i familjevördnad och uppriktighet så kommer folket oundvikligen ledas till lugn och god harmoni.¹¹² Läraren lyfts genomgående i Medelvägens doktrin som en perfekt förebild som ständigt finns där både för reflektioner och diskussioner. Det tydliggörs även specifikt i boken att läraren är alla de som antingen har tagit till sig den från himmelen givna läran, eller härskaren. Man kan se alla de tre bild-ningsidealen genomgående i boken, men det samhällsbildande idealet är det som uttrycks allt som oftast. Samhället står och faller på sin bildning, och det är lärarna som är ansvariga för att utveckla samhället och föra det ur mörkret.

Avslutningsvis kan Medelvägens doktrin och dess innehåll sammanfattas i mångt och mycket med följande citat.

While there are no stirrings of pleasure, anger, sorrow or joy, the mind may be said to be in the state of equilibrium. When those feelings have been stirred, and they act in their due degree, there ensues what may be called the state of harmony. This equilibrium is the great

107 The Doctrine of the Mean, 1. 20. 13. I Legge 1861, vol 1, s. 273.

108 The Doctrine of the Mean, 1. 20. 13–14. I Legge 1861, vol 1, s. 273–274.

109 The Doctrine of the Mean, 1. 20. 17–21. I Legge 1861, vol 1, s. 276–278.

110 The Doctrine of the Mean, 1. 21. 1–1. 24 1. I Legge 1861, vol 1, s. 278–281.

111 The Doctrine of the Mean, 1. 27. 1–7. I Legge 1861, vol 1, s. 286–287.

112 The Doctrine of the Mean, 1. 33. 3–6. I Legge 1861, vol 1, s. 296–297.

root from which grow all the human actings in the world, and this harmony is the universal path which they all should pursue.¹¹³