Analekterna

The master said, “Is it not pleasant to learn with a constant perseverance and application?¹¹⁴

Som tidigare nämnt såg Konfucius föräldravördnad som något av absolut högsta vikt för samhället. Utan god kunskap, anständigt och korrekt beteende samt famil-jevördnad kunde samhället inte förväntas att florera. Konfucius höjer vikten av familjevördnaden monumentalt i ett av de första styckena i Analekterna där han säger. ”Filial piety and fraternal submission! –are they not the root of all benevolent actions?¹¹⁵” Här kan man tyda Konfucius tanke om vad han anser som högst relevant kunskap, alltså föräldravördnad och dess medföljande regler. Vi-dare berättar Konfucius i ett samtal att man alltid ska se upp till och på sin far när han är i livet, och när han är död ska man istället komma ihåg hans beteende för att kunna efterleva det och aldrig visa olydnad, oavsett om fadern är vid liv eller död.¹¹⁶ Här ser man snabbt det moraliska bildningsidealet som förespråkar att ut-bildning ska börja vid tidig ålder via goda förebilder och familjen som kan väg-leda barnen till att bli moraliskt kapabla vuxna. Föräldravördnad är som nämnt tidigare ständigt återkommande i de fyra böckerna som en av de främsta dygderna att eftersträva, och Konfucius bild av samhället bygger på att alla vet sin plats, härskaren är härskare, ministern är minister, fadern är fader och sonen är son.¹¹⁷ Om detta system utförs enligt föräldravördnadens regler och med korrekt & an-ständigt beteende så krävs ändå tre år för en individ att bli kallad föräldra-vördande, vilket tyder på den andra pelaren som för Konfucius var av vikt, själv-kultivering, eller utveckling.¹¹⁸

För utveckling och kultivering krävs bildning, och det borde, enligt Konfucius vara varje ungdoms största intresse att studera när de har fritid för att kunna ut-veckla och förbättra sin dygd.¹¹⁹ När ungdomen lade all sin fritid på studier med vilja och allvarlighet för att sedan applicera dem i praktiken så kunde de påstås älska att lära sig och vara ämnade för något större.¹²⁰ De som var ämnade för något större och hängav sig till studier skulle lära sig att agera rätt, de behövde aldrig tänka på hur de talade för de skulle alltid tala med fullständig sanning i hjärtat och genom sin dygd skulle de smitta av sig på andra, och uppmana andras bildning.¹²¹ Detta är början för den överlägsne mannen som bryr sig om regler, föreskrifter och rätt agerande istället för sin egen framgång.¹²² Här går det att tyda det med-borgerliga bildningsidealet, ungdomarna uppmanas och förväntas att lära sig med iver för att kunna gå bort ifrån det egna intresset för framgång och istället inse vad

113 The Doctrine of the Mean, 1. 1. 4. I Legge 1861, vol 1, s. 248.

114 Confucian Analects, 1. 1. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 1.

115 Confucian Analects, 1. 2. 2. I Legge 1861, vol 1, s. 2–3.

116 Confucian Analects, 1. 11.1 & 2. 5. 1–2. I Legge 1861, vol 1, s. 6, 11.

117 Confucian Analects, 11. 11. 1-3. I Legge 1861, vol 1, s. 120.

118 Confucian Analects, 4. 20. 1. I Legge 1861, vol, 1, s. 35.

119 Confucian Analects, 1. 6. 1. I Legge 1861, vol 1, s, 4.

120 Confucian Analects, 1. 14. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 7–8.

121 Confucian Analects, 2. 18. 2. & 4. 5. 1–3. & 4. 25. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 15, 30, 36.

122 Confucian Analects, 4. 9. 1–4. 17. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 32–34.

som är viktigt och gott för samhällets bästa. Fokuset så som det framförs här lig-ger även på att eleverna lär sig själva, ingen lärare uttrycks i dessa stycken, utan ansvaret vilar på individen att ta till sig sin kunskap, och de uppmanas att lägga all sin fritid på studier vilket tyder en snarlik syn som Humboldt hade på ungdomens ansvar att intressera sig för studier. När ungdomarna sedan övergår till överlägsna män så tillskrivs nya egenskaper till dem. Till exempel uppstår tanken att den överlägsne mannen inte kan göra fel, de gör alltid rätt om de ständigt utbildar sig och tar till sig ny kunskap som de sedan diskuterar i kultiverande samtal.¹²³ Dessa kultiverade samtal kan tyda på en lärare i Humboldts ideal som finns där och väg-leder samt diskuterar den kunskap som eleverna tar till sig på egen hand, mycket möjligt i seminariebaserade former där de diskuterar det textmaterial som Konfucius uppmanar att läsa. Vidare ses den överlägsne mannen som en trans-formerande kraft i samhället, deras dygd och påverkan framstår som så pass stark att de kan åka till de, som uttrycks, vilda stammarna utanför rikets gränser och civilisera dem. Men än en gång påpekas att den överlägsne mannen aldrig kan sluta kultivera och lära sig, för så fort han slutar med det kommer allting att falla samman.¹²⁴ Här blir det åter igen tydligt att den överlägsne mannen ses som en glödande fackla i mörkret som kan leda alla, även de ociviliserade till det rätta och goda. Likt Nietzches övermän förs de överlägsna männen fram som de bildade och perfekta förebilderna som förväntas leda samhället till rik bildning och sam-hällelig framgång. Enligt Konfucius så föder okunskap missnöje, och därför läggs mycket vikt i Analekterna vid utvecklandet av de överlägsna männen och de för-mågor som förväntas av dem.¹²⁵

Chung-kung asked about perfect virtue. The Master said, “It is, when you go abroad, to be-have to every one as if you were receiving a great guest; to employ the people the people as if you were assisting at a great sacrifice; not to do to others as you would not wish done to yourself; to have no murmuring against you in the country, and none in the family.”¹²⁶

Citatet betonar Konfucius bild av hur den överlägsne mannen beter sig, han visar respekt är god och snäll, beter sig anständigt & korrekt och gör inte mot någon som han inte vill få gjort mot sig själv. Det sistnämnda är väldigt likt den gyllene regeln inom kristendomen, något som Legge finner upplyftande, om än dock missförstått.¹²⁷ Konfucius förväntar sig även att de överlägsna männen umgås med varandra, och på det sättet kan de förstärka varandras dygd. Den överlägsne man-nen som möter andra överlägsna män i litterära studier kommer nå en frodande vänskap medan den överlägsne mannen som umgås med vänner som inte är på hans nivå bör försöka bilda dem och få dem att bli som honom, men avbryta vän-skapen om de inte vill lära sig hans sätt.¹²⁸ Här kan vi tyda två ideal, den utifrån Humboldts harmoniska tanke om hur studenter och lärare umgås och engagerar sig i reflekterande samtal för att förstärka varandras kunskap samtidigt som Nietzches samhällsbildande lärare kan tydas i det att den överlägsne mannen för-väntas bilda sina obildade vänner för att föra dem på rätt väg. Detta ter sig som något motsägelsefullt genomgående i Analekterna. Den överlägsne mannen för-väntas lära ut till alla och ses som en lärare på samma sätt som Konfucius är till sina lärjungar, men Konfucius påpekar flera gånger att man inte ska skämma ut

123 Confucian Analects, 6. 25. 1–7. 3. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 57–59.

124 Confucian Analects, 9. 13. 1–9. 18. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 85–87.

125 Confucian Analects, 8. 10. 1–8. 13. 3. I Legge 1861, vol 1, s. 75–76.

126 Confucian Analects, 12. 2. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 115.

127 Legge 1861, vol 1, prolegomena, s. 110–111.

128 Confucian Analects, 12. 23. 1–12. 24. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 125–126.

sig och lära ut till de som inte vill, eller de som är korkade och inte förstår.¹²⁹ Konfucius menar att det alltid kommer finnas sådana som utbildar sig men inte klarar av studierna, fast värre än detta är de som får utbildning men som inte vill lära sig ändå, de anses vara dumma och slöa.¹³⁰ Det avråds också att umgås med folk som finner nöje i att festa och spela, tala illa om andra och klä sig extrava-gant. Istället bör man umgås med sådana som finner nöje i studier, ceremonier, musik och att tala gott om andra.¹³¹ Det går även att tyda det moraliska idealet nå-got i dessa avsnitt, även om de är mindre betonade än de medborgerliga och sam-hälleliga. Det moraliska idealet kan ses genom de överlägsna männens relation, och hur de förstärker varandra och på så vis blir förebilder för de mindre bildade, som till exempel sina vänner. Man skulle kunna jämföra de överlägsna männens litterära umgänge med lärare som sitter och diskuterar i hur de ska fortsätta sina studier för att vidare bilda sina elever i den moraliska karaktär som de själva påvi-sar, eller helt enkelt lärarlagsmöte.

Att lära sig uppmanas genomgående i Analekterna, men det formuleras på olika sätt. Den rådande och vanligast framförda motiveringen för att bilda sig är likt de tidigare böckerna där kunskap och bildning ses som att ha möjligheten att om-vända ett stagnerande samhälle vilket exemplifieras gång på gång med karaktärer från guldåldrarna.¹³² Men i Analekterna trycker Konfucius flera gånger på vikten av att kultivera det man lär sig för att kunna utöva det i praktiken. Konfucius anser att det egentligen inte spelar någon roll om man kan recitera tre hundra verser, om man inte kan visa på korrekt & anständigt beteende i praktiken så är kunskapen förgäves.¹³³ Konfucius vägrar inte att lära ut till någon, men han upprepar inte lekt-ioner och han söker dem som är beslutsamma i att lära sig, för det är dem som säkerligen kan kultivera kunskapen och utöva den i praktiken.¹³⁴ Konfucius ser på människan som nästintill identisk, men han är mycket medveten om att människan skiljs åt vid bildning eller i försök till bildning. Därför organiserar, samt uppmanar han överlägsna män till att utbilda människan med det i åtanke. Konfucius jämför detta med att ta hand om en trädgård där man förstår att blommorna skiljer sig åt och måste omhändertas samt sorteras på olika sätt.¹³⁵ Även fast Konfucius ser bildning som helt väsentligt för samhället så vet han om att alla inte kan lära sig och att man måste hantera sina elever på olika sätt.

Genomgående kan vi se hur Konfucius uppmanar till studier för samhällets skull, och hur de som studerar slutligen kommer höja sin egen ställning som över-lägsna män, eller lärare. På dessa vilar sedan ansvaret att förevisa för samhället hur dygd och bildning kan leda folket till vad som åter igen är rätt och gott. Ana-lekternas innehåll riktar sig därför framförallt mot den överlägsne mannen och uppmanar till bildning för att nå status som en överlägsen man, fri från sina egna begär och redo att bidra till samhällets kultivering.

129 Confucian Analects, 7. 8. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 61.

130 Confucian Analects, 9. 29. 1. & 16. 9. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 89–90, 177–178.

131 Confucian Analects, 16. 4. 1–16. 6. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 175–176.

132 Confucian Analects, 12. 22. 3–6. I Legge 1861, vol 1, s. 125.

133 Confucian Analects, 13. 5. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 129.

134 Confucian Analects, 7. 7. 1–7. 8. 1 & 13. 21. 1. I Legge 1861, vol 1, s. 61, 136.

135 Confucian Analects, 17. 2. 1–17. 3. 1 & 19. 12. 1–2. I Legge 1861, vol 1, s. 182, 207.