Coworking ur ett projektledarperspektiv

Sten Söderberg

Coworking ur ett projektledarperspektiv

Coworking from a project manager perspective

Projektledning

D-uppsats

Sammanfattning

Globalisering och projektifiering har splittrat företagens fasta, homogena struktur. Detta, i kombination med förbättrade digitala möjligheter, har gjort att projektledare kunnat arbeta hemifrån, på distans i virtuella team, utanför det traditionella kon-toret. Detta sätt att arbeta har medfört många fördelar, men också nackdelar, som social isolering och att gränserna mellan arbete och fritid flyter ihop. Syftet med denna uppsats är att ta reda på om det finns möjligheter att mildra dessa konsekven-ser genom: Coworking. Vid coworking arbetar projektledaren inte hemma, men heller inte på det traditionella kontoret. Denne arbetar tillsammans med andra på en plats som är ett mellanting av dessa två platser.

En kvalitativ studie har genomförts, där ett antal personer som arbetar eller har ar-betat på en eller flera coworkingplatser, har intervjuats utifrån en på förhand fast-ställd frågeguide. Intervjuerna har spelats in, transkriberats, lästs igenom och sedan kodats. Resultatet av intervjuerna har samlats i sex teman kring trygghet, produkti-vitet, att kunna välja själv, känslan av att komma ur det invanda (bubblan), det so-ciala stödet på coworkingplatsen och dess Community Manager som en viktig per-son. Intervjupersonerna har en positiv upplevelse av sin coworkingplats som öppen, lugn, funktionell och harmonisk. Det råder blandade uppfattningar om ljud och de regler som finns på en coworkingplats, de kan uppfattas som rigida men samtidigt uppskattas den struktur de skänker. Att som projektledare arbeta på en coworking-plats ger fördelar som nätverk, möjlighet att få delta i en lärande, innovativ miljö samt att kunna skärma av och själv styra avbrotten från projektet. Slutsatsen är att coworking är en lämplig arbetsform i utvecklingsprojekt men kan också fungera som en neutral plats i interorganisatoriska samarbeten och som ett HR-verktyg när man behöver skapa förändring genom en konkret handling.

Abstract

Globalization and projectification have split the solid, homogeneous structure of companies. This in combination with improved digital capabilities has enabled pro-ject managers to work outside the traditional office remote in their homes, at the home office. This way of working has brought many benefits, but also disad-vantages such as social isolation and blur borders between work and home. The purpose of this essay is to find out if there are opportunities to solve these conse-quences through coworking, where the project manager works together with others, but neither at home nor at the traditional office.

Within this essay a qualitative study has been conducted through interviews based on a pre-determined questionnaire. The interviews have been recorded, transcribed, read and then coded and finally gathered in six themes around security, productiv-ity, being able to choose for yourself, the feeling of expanding your limits, social support at the coworking site and its community manager as an important person. Respondents report a positive experience of their coworking place as open, calm, functional and harmonious. There are mixed perceptions of sound and the rules that exist in a coworking place, they can be perceived as rigid, but at the same time the structure they give is appreciated. To work as a project manager at a coworking site provides advantages such as networks, the opportunity to participate in a learning, innovative environment, but also to be able to protect yourself against unproductive interruptions. The conclusion is that coworking is a suitable working method in development projects but can also act as a neutral place in inter-organizational joint-ventures and as an HR tool when you need to create a change through real actions.

Förord

Denna uppsats är slutet på en lång studieresa inom projektledning vid Karlstad Uni-versitet. En resa som jag fått göra tillsammans med kurskamrater vars erfarenheter och tankar delade under sena kvällar i Skype, Zoom eller Adobe Connect kommer följa mig som kära minnen. De lärare som format och präglat denna resa: Henrik Bergman, Tomas Jansson, Carin Lindskog och Lennart Ljung har alla genom sin positiva ställning, utmanande frågor och engagemang i seminarier bidragit till en lust och längtan att fördjupa sig inom området projektledning. Jag vill därför tacka Er alla, kurskamrater och lärare, för denna påverkan och all stöttning som jag fått.

Jag vill också tacka min handledare Lennart Ljung för de vägledande påpekanden, kommentarer och synpunkter av konstruktiv karaktär som gjort att jag kunnat ut-veckla såväl struktur som fokus i denna uppsats.

Denna uppsats hade heller inte kunnat göras utan de respondenter som frivilligt och med en entusiasmerande energi ställt upp. Ett riktigt stort tack till Er alla.

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

1.1 Bakgrund ... 2

1.2 Coworking ... 3

1.3 Coworking som relevant område inom projektledning ... 5

1.4 Uppsatsens Syfte ... 6

1.5 Forskningsfråga ... 6

2 Teoretisk utgångspunkt ... 7

2.1 Kontorsformer ... 7

2.2 Den fysiska miljön ... 10

2.3 Den psykiska miljön ... 10

3 Metod ... 12 3.1 Design ... 12 3.2 Datainsamlingsmetod ... 12 3.3 Deltagare ... 13 3.4 Bortfall ... 15 3.5 Genomförande ... 15 3.6 Databearbetning ... 16

3.7 Reliabilitet och validitet ... 16

3.8 Etiska överväganden ... 17

4 Resultat ... 18

4.1 Tema 1: Upplevelsen av trygghet och glädje i platsen ... 19

4.2 Tema 2: Upplevelsen av att verkligen få något gjort ... 22

4.3 Tema 3: Möjligheten att kunna välja själv är viktigt ... 23

4.4 Tema 4: En positiv känsla när man kommer ur sin bubbla ... 24

4.5 Tema 5: Socialt stöd och nätverk ger individen kraft ... 25

4.6 Tema 6: Community Manager som en betydelsefull person ... 27

5 Diskussion ... 29

5.1 Den fysiska platsens betydelse ... 29

5.2 Ett projektpsykologiskt perspektiv ... 31

5.3 Det sociala stödet ... 33

5.4 Coworking ur ett Projekttypsperspektiv ... 34

5.5 Coworking - ett steg längre ... 36

Bilaga 1 – Introduktionsbrev ... 50

Bilaga 2 – Frågeguide ... 51

Bilaga 3 – Enkät ... 52

Bilaga 4 – Transkriberingsutdrag ... 53

Bilaga 5 – Slutlig Kodtabell ... 54

Bilaga 6 – Utdrag ur Bearbetningen ... 55

Bilaga 7 – Mindmap ... 56

Figurförteckning

Figur 2 – Kontorsmodellen ... 7

Figur 3 – Analysmodell avseende Coworking ... 18

Figur 4 – Utvecklingsskruven ... 37

1 Inledning

Sven-Olof Hökborg, årets projektledare 1998 och huvudansvarig för uppbyggnad och genomförande av JAS-projektet, berättar:

När jag ser tillbaka på min tid med JAS-projektet är det framför allt det goda kamratskapet jag minns med stor saknad. Alla ställde upp till max-imum, både under och utanför arbetstid. Arbetsdagarna blev gärna 15 - 16 timmar, semestrar fick anpassas till vad jobbet krävde, vilket ibland ledde till stympade semestrar och beskuren fritid. Familjen fick ofta sitta emellan vid plötsliga krav på ad-hoc betonade arbetsinsatser.

(Wenell 2014, s. 48)

En undersökning bland 2200 yrkesarbetande från fyra generationer runt om i värl-den visar att det är få som omfattar värl-den inställning som präglar det beskrivna pro-jektet ovan, i princip bara generationen födda före 1946: The Traditionalist.

Generationen född 1977 - 1997, Millennials, vill ha diversifiering och flexibilitet i valet av: ”where to work, when to work and how to work” (Meister & Willyred 2010, s. 57). Utifrån denna aspekt finns det behov av att tänka om, hitta andra lös-ningar i projekten för att passa en förändrad värld med yngre generationer som bör-jar arbeta som projektledare.

Ett sätt att tänka nytt är att laborera med var vi arbetar, platsen, det fysiska utrymmet där vi bedriver våra projekt:

In the year 2020, our office will be everywhere; our team members will live halfway around the world. How, where, when and from whom we work will be up to us – as long as we produce results.

(Meister & Willyred 2010, s. 15)

1.1 Bakgrund

Under de senaste årtiondena har organisationer förändrats från det traditionella, pro-duktionsorienterade synsättet till ett mer projektorienterat synsätt. 40% av den glo-bala ekonomin utgörs av verksamheter där den temporära projektbaserade organi-sationsformen tillämpas (Miterev, Mancini & Turner 2017).

Traditionella organisationsstrukturer med sina stabila funktioner och avdelningar har ersatts av en projektorganisation (Maylor, Brady, Cooke-Davies & Hodgson 2006). Orienteringen mot projekt har också påverkat företagets strukturer och pro-cesser (Bergman, Gunnarson & Räisänen 2013). Vi talar om att organisationen bli-vit projektifierad (Midler 1995), där den tayloristiska uppdelningen mellan de som tänker och de som handlar (gör) i företaget har brutits upp i projekt som i tvärfunkt-ionella team arbetar med att lösa en specifik uppgift. Och det gäller inte bara före-tag, projektifieringen omfattar idag också offentlig verksamhet (Forssell, Fred & Hall 2013; Godenhjelm, Lundin & Sjöblom 2014).

De företag som levererar projekttjänster tar vanligtvis inte heller hela ansvaret, utan hyr i sin tur in underleverantörer som levererar projektrelaterade tjänster som sätts ihop till grupper för att arbeta med komplexa och innovativa uppgifter (Winch 2014). Detta arbetssätt återfinns också i internationella utvecklingsprojekt där indi-vider med olika kompetenser sätts ihop under en kortare period för att producera en rapport, en sk blueprint eller en viss typ av utvärdering (Pilbeam 2013).

Även begreppet projekt har förändrats, från det instrumentella livscykelperspekti-vet utifrån ett linjärt synsätt på arbetsuppgifterna till att se projekt som sociala fe-nomen, med fokus på den sociala interaktionen mellan projektdeltagarna (Winter & Smith 2006). Genom möjligheterna i informations- och kommunikationsteknik har teamen, baserade på temporärt, kontraktsanställda personer, kunnat virtuali-seras. Då teamen sprids över världen har detta gett upphov till en ny social infra-struktur (Walker & Lloyd-Walker 2018). I dessa team och projekt efterfrågas hög förmåga att kunna samarbeta och genom nätverk kunna bygga upp olika former av allianser (ibid).

undersökningar där traditionellt kontorsarbete jämförs med distansarbete hemifrån beskriver 67% av distansarbetarna upplevelser av ensamhet (loneliness), att jämföra med 0% av kontorsarbetarna (Mann & Holdswort 2003). Dessa mindre positiva känslor och upplevelser skall ställas mot den projektbaserade organisationens krav där individer måste ha en ”strong drive”, möjlighet att marknadsföra sig själva och kunna hantera sin kompetensutveckling för att klara av utmaningar i nya projekt (Bredin & Söderlund 2006).

En bild av fragmentering växer fram med utmaningar både organisationsmässigt och geografiskt. En värld av hyperkonkurrens där hela branscher omdanas genom olika projekt, samtidigt som man går från geografisk koncentration till geografisk spridning där krav på hierarkiska nätverk byts ut mot krav på dynamiska och virtu-ella globala team (Lind & Skärvad 2004). Att mer exakt definiera egenskaper och karaktär i dessa virtuella team som är mobila och mindre geografiskt beroende, har varit ett återkommande ämne i vetenskapliga artiklar (Henderson, Stackman & Lin-dekilde 2016; Lee 2009; Lee-Kelley & Sankey 2008; Reed & Knight 2010).

I de virtuella teamen där projektdeltagarna använder sin egen bostad som arbets-plats upptäcktes tidigt ett antal problem, som att de sociala kontakterna förloras och att gränsen mellan arbete och hem suddas ut (Kurland & Bailey 1999; Lim & Teo 2000; Lupton & Haynes (2000); Sköld & Von Sydow 1997).

1.2 Coworking

Coworking är en företeelse som håller på att växa fram, driven av de senaste årens snabba teknikutveckling (Constantinescu & Devisch 2018) där plats och människor smälts samman. Coworking relateras av vissa författare till kontorshotell och be-greppet ses därför ur ett fysiskt platsperspektiv (Abrahmsén & Westerberg 2018; Chahrstan & Flodin 2016).

Coworking kan också kategoriseras avseend omfattning av och relationen till inno-vation (Bates 2011), varför coworking är en form bland former som ”Living Labs” eller ”Hackerspaces/Makerspaces” (Capdevila 2018).

Dualiteten i begreppet coworking kan synliggöras visuellt med följande modell, där lokalerna, rummet som utgör den fysiska platsens binds samman med människorna som agerar på denna plats, nedan illustrerat med dubbelriktade pilar.

Figur 1 – Dualiteten i coworking

Att se coworking enbart som en aktivitet utförd av människor, eller som en bestämd fysisk plats skänker inte begreppet rättvisa, coworking handlar om kombinationen av dessa. I teorin används ord som ”coworking centers” eller ”coworking spaces” (Ross & Resia 2015), men också ”coworking-spaces” (Bouncken, Laudien, Fre-drich & Gömar 2017) samt även ”co-working” (Kojo & Nenonen 2016). Där vissa författare anser att ordet ”coworking” sammanskrivet uttrycker en mer kollektiv, social, allmän och öppen form av samverkan än ordet ”co-working” som pekar på ett mer traditionellt och till den specifika uppgiften begränsat samarbete (Constan-tinescu & Devisch 2018).

1.3 Coworking som relevant område inom projektledning

Projektledaren måste använda sig av praktiska arbetssätt och konkreta verktyg som effektiviserar det arbete som denne, ensam eller tillsammans med andra, utför:

praktikaliteter (Gustavsson 2013). Om än praktikaliteterna är av ringa betydelse

sett ur det stora projektledningsperspektivet, är det relevant för att genomföra ett projekt:

Ett exempel på praktikalitet är hur projektgruppen är placerad. En samlad projektgrupp har avsevärt bättre förutsättningar för kommunikation än en som sitter utspridd på olika adresser, lokaler eller våningar. Därför är lokalen en av de praktikaliteter med betydelse för projektets genomfö-rande.

(Gustavsson 2013, s. 151)

I projekt kan man tillämpa mer eller mindre flexibla arbetsmetoder, man talar om att projektet genomförs agilt (Tonnquist 2014). Ur ett agilt perspektiv, där arbets-sättet hela tiden förbättras, kan praktikaliteten provas och sedan omprövas inför nästa etapp i projektet (Gustavsson 2013). Coworking som plats betraktad, skulle kunna utgöra ett exempel på den ovan beskrivna praktikaliteten.

Projektledning som teori, kan ses utifrån olika skolbildningar: optimeringsskolan fokuserar på det analytiska och faktorskolan på kritiska framgångsfaktorer (Söder-lund 2005), för att nämna några exempel. Uppsatsförfattarens uppfattning är att Coworking som företeelsen ”att sitta tillsammans och arbeta” kan hänföras till be-teendeskolan och dess utgångspunkter i: lärande, organisering och deltagande.

Coworking, ur perspektivet, det fysiska rummets betydelse, behöver hitta sin plats i skolbildningen. Denna uppsats trevar sig fortfarande fram i väntan på en mer all-mängiltig och koncis teoribildning. En synpunkt som också förs fram i forskningen:

… it becomes relevant to acknowledge the relevance of space in a project team in relation to how project members can be supported to collaborate and share knowledge and we argue to introduce spatial theory in project literature.

1.4 Uppsatsens Syfte

I en projektifierad värld med geografisk och teknisk gränslöshet är det enkelt för projektledaren att arbeta hemifrån. Men de sociala kontakterna förloras och gräns-dragningen mellan arbete och hem suddas ut. Finns det möjlighet att lösa eller mildra dessa konsekvenser genom coworking?

Med kunskaper om coworking blir konsekvenserna av att placera en projektledare i en coworkingmiljö tydliga och beslut kan fattas om hur och i vilka projekt cowor-king kan vara lämpliga.

1.5 Forskningsfråga

Frågan för att nå det beskrivna syftet, ställs mer öppen, baserad på ett induktivt angreppssätt:

2 Teoretisk utgångspunkt

2.1 Kontorsformer

Projektledaren samspelar med sin omgivning utifrån ett kontor. Kontoret kan be-traktas och studeras ur många olika perspektiv. Modellen som tidigare användes för att förklara dualiteten i coworking kan därför fördjupas. Dess abstraktion i jämfö-relse med verkligheten (Hägg & Wiedersheim-Paul 1984) syftar till att positionera coworking, för att kunna användas som referens när upplevelser av kontor i dess olika former beskrivs.

I modellen beskrivs platsens utformning utifrån det som i vanligt språkbruk kallas kontor. Människorna beskrivs utifrån organisationstillhörigheten, en kohesion byggd på tillhörighet utifrån överenskommelser, regler, eller avtal i någon form. De två perspektiven kombineras i modellen nedan till en helhet med avsikt att beskriva den utveckling som lett fram till företeelsen coworking. I figuren nedan återfinns också vanliga benämningar, i dess engelska form, på de personer som återfinns på den specifika platsen. Modellen läses från övre vänstra hörnet, där samma fysiska plats utformat som ett kontor och tillhörigheten till samma organisation beskriver det traditionella kontoret, till nedre högra hörnet som inte är utformat som ett kontor och där människorna inte tillhör samma organisation: café-kontoret.

Figur 2 – Kontorsmodellen

därmed upphov till olika miljöer som skiljer sig åt mellan de olika platserna, i mo-dellen ovan förenklat till fysisk respektive psykisk miljö (Bodin Danielsson 2010; Eriksson & Larsson 2017).

Traditionella kontoret

Det traditionella kontoret präglas av en koncentration i plats, fasta hierarkier, repe-titivt arbete och människor på platsen som arbetar under bestämda anställningsför-hållanden (Leclercq-Vandelannoitte & Isaac 2016). Hierarkierna och organisations-strukturen skapar fokus, genom att avgränsa individens (människornas) ansvar och uppgifter (Jacobsen & Thorsvik 2010). Platsen utformas utifrån kontorsarbete, dess planering och kontroll, där layouten kan variera mellan mer eller mindre öppna lös-ningar (Walley 1982).

Hemmakontoret

Kontoret kan, i sin fysiska form, glida isär till ett virtuellt kontor, baserat på en organisation som är mindre beroende av en bestämd lokalisering och direkta indi-viduella kontakter (Lind 2002). En sådan organisation karaktäriseras, och har upp-kommit genom att medarbetarna förses med en elektronisk arbetsyta snarare än en fysisk, där dessa kommunicerar via informationsverktyg (Beynon-Davis 2013; Park & Jex 2011). Detta virtuella kontor kommer i uppsatsen att benämnas med hemma-kontoret alternativt den engelska motsvarigheten: ”Teleworking”. Drivkrafter bakom denna form av kontor har ur samhällssynpunkt varit miljömässiga i form av minskade utsläpp (Wilks & Billsbery 2007), men också från arbetsgivares perspek-tiv för att locka nya medarbetare (Baruch 2000), eller från arbetstagarsidans önskan om flexiblare arbetstider (Mann & Holdsworth 2003).

Andra mindre positiva faktorer med hemmakontoret är sammanblandingen av ar-bete och fritid samt känslan av social isolering och avsaknad av interaktion med kollegor (Wynarczyk & Graham 2013; Collins, Hislop & Cartwright 2016).

Cafékontoret

Även projektledarnas organisationstillhörighet kan brytas upp. Konstgjorda företag skapas, företag som inte hålls samman genom ägande eller organisation (Sköld & Von Sydow 1997). När dessa individer tar med sig datorn ut i samhället till caféet, biblioteket etc föds ”Café-kontoret”, en plats där arbete utförs medan man tar en förlängd fika omgiven av människor som är där för rekreation eller en stunds arbete, av personer i rörelse, de digitala-nomaderna: ”For the cost of a cup of coffee or

lunch these new nomads of the digital era ’rent’ workspace and internet access”

(Bodin Danielsson 2010, s. 20).

Ett problem med denna företeelse är naturligtvis att man lätt blir distraherad (Lumley 2014). Men det finns också problem med att föra konfidentiella diskuss-ioner samt otryggheten, risken för att man skall bli bestulen på sina personliga ägo-delar (IWG 2018).

Coworkingkontoret

Coworking kan betraktas utifrån olika perspektiv med utgångspunkt i skillnaderna mellan hemmakontoret och det traditionella kontoret: ”Neither Office Nor Home: Coworking as an Emerging Workplace Choice.” (Ross & Ressia 2015).

2.2 Den fysiska miljön

Ljud och buller leder till irritation och stress (Berglund & Schedin 2009) och är det riktigt allvarligt kan det leda till att medarbetare uteblir från arbetsplatsen (Walley 1982). Studier visar att arbetstillfredsställelsen minskar om lokaler utformas så att kontorsarbetaren saknar kontroll över ”Psychological privacy”, dvs kontrollen över den information som man för vidare om sig själv och den information man tar emot om andra (Sundstrom, Burt & Kamp 1980).

Ett försök att få kontroll över störande ljud (och beteenden) är kontorsregler. Regler är kritiska för att få ett kontor att fungera och om kontorsarbetaren involveras i planeringen av reglerna kan man räkna med en positiv acceptans av dessa (Ba-bapour & Rolfö 2018).

Avståndet till den fysiska platsen och hemmet är också en viktig faktor, det finns en avvägning mellan värdet av att ha ett kort avstånd och värdet av att ha andra givande faktorer, som exempelvis socialt stöd på coworkingplatsen (Spinuzzi 2012).

2.3 Den psykiska miljön

Den psykiska miljön består av ett antal faktorer, exempelvis den sociala arbetsmil-jön, bestående av arbetskamrater, grupper, normer (Lennerlöf 1989). I den psykiska miljön återfinns det sociala stödet. Detta stöd kan ha olika karaktär och delas upp i grupper som: emotionellt (omtanke), värderande (individens möjlighet till bekräf-telse), informativt (information från andra) och instrumentellt stöd (avlastning) (Furåker 1991). Det sociala stödet kan omfatta allt från ord och handlingar till käns-lor, där behovet av stöd skiljer sig beroende på en persons problem och omständig-heter (Dolan & Brady 2012).

Möjlig-krav/kontrollmodell, som fastlägger sambandet mellan hög egenkontroll hos en in-divid och mindre symptom på utmattning och psykisk nedstämdhet (Furåker 1991; Berglund & Schedin 2009).

3 Metod

3.1 Design

Projektledares upplevelse av arbetsformen coworking är i hög grad en personlig, subjektiv upplevelse och uppsatsen kommer att tränga in i det som kan benämnas den sociala föreställningsvärlden (Trost 2010). Det valda angreppssättet i uppsatsen kan liknas med de första stegen i ”Grundad teori” i så motto att hypoteser inte ge-nererats utifrån etablerad teoribildning och sedan deduktivt undersökts, utan forsk-ningsfrågan har varit öppen och resultaten har sökts induktivt (Fejes & Thorberg 2015; Hartman 2001). Frågeguiden, (se Bilaga 2) har därför baserats på öppna frå-gor med låg standardisering. Syftet med detta angreppssätt är att skapa en förkla-ringsmodell, bestående av antaganden (i uppsatsen benämnt diskussioner) om före-teelsen coworking (Guvå & Hylander 2003). Ett kvalitativt angreppssätt har därför valts för att besvara frågan, med syfte att kunna förstå eller hitta mönster (Trost 2010).

Det finns olika former att samla in de data som behövdes, några vanliga metoder är observationer, intervjuer, informella samtal, fokusgrupper och enkäter (Fejes & Thorberg 2015). I uppsatsen har intervjuer i huvudsak använts, endast i ett fall har en enkät använts. Intervjuer är en praktisk och billig metod att få reda på människors livsvillkor (Berglund & Schedin 2009). Frågorna i enkäten skapades utifrån fråge-guidens uppläggning för att minska skillnader i metoderna (se Bilaga 3).

3.2 Datainsamlingsmetod

Eftersom tiden för denna uppsats varit begränsad, valdes ett mindre antal personer, 14 stycken att ingå i studien. Två intervjuer kunde genomföras på plats, men då respondenterna är utspridda, inte bara i Sverige utan i världen, valdes telefoninter-vjuer alternativt Facebook Messenger.

personer svarade på enkätens öppna textfrågor. Tre av dessa kontaktades och en intervju kunde genomföras med var och en, fjärde svaret var mycket knapphändigt på de öppna frågorna (exempelvis bara Ja eller Nej) och respondenten var ej nåbar elektroniskt, varför det inte har räknats med. Det femte svaret var så pass utförligt att det har räknats med som intervjuperson 14 även om en muntlig intervju inte kunde göras.

Coworking är ett relativt nytt område där material finns upplagt i form av wikis, bloggar, hemsidor och grupper på Google. Bedömningen i detta uppsatsarbete är att detta material inte håller tillräcklig akademisk kvalitet och att det källkritiska arbetet inte skulle rymmas inom tidsramen för uppsatsen, varför det inte studerats eller använts som teorimaterial.

3.3 Deltagare

Projektledning kan beskrivas som en ”entreprenöriell” aktivitet (Söderlund 2012). Det har därför inte varit av avgörande betydelse att respondenterna varit certifierade projektledare utan snarare att personen arbetar under projektliknande förhållanden, varför även entreprenörer ansågs tillhöra målgruppen. Av största vikt var naturligt-vis att respondenterna arbetade eller hade arbetat på en coworkingplats, något som uttryckligen efterfrågades i rekryteringsbrev och vid andra kontakter samt något som säkerställdes i intervjuernas inledande skede. Den kvalitativa metodens form, där man inte analyserar relationer mellan människor utifrån egenskaper som ålder, kön och utbildning, tillåter också att urvalet kan göras friare (Trost 2010) vilket också skedde. Respondenternas kön har subjektivt fastställts av uppsatsförfattaren genom namn och röstläge. Deltagarnas generationstillhörighet enligt klassifikat-ionen i Meister & Willyred (2010) har uttryckligen efterfrågats och dokumenterats. Respondenterna har anonymiserats enligt överenskommelse vid intervjuerna.

Respondenter

Id Respondentbeskrivning Plats Land Gen Tid

P1 Kvinna, projektledare och oberoende konsult inom IT.

Fast SE B 18:05

P2 Man, projektledare/entrepre-nör i IT-startup.

Öppen SE M 8:37

P3 Kvinna, arbetar med eget forskningsprojekt.

Öppen SE M 5:09

P4 Kvinna, entreprenör inom social verksamhet med pro-jektledande uppgifter.

Fast SE B 47:17

P5 Man, projektutvecklare i mindre företag med fokus på arbetsmarknad.

Fast SE X 20:51

P6 Kvinna, projektledare i mindre företag inom service.

Fast SE B 24:18

P7 Man, projektledare inom di-gital design.

Öppen SE X 17:37

P8 Man, projektledare inom IT. Öppen SE B 25:39 P9 Man, entreprenör inom eget

IT-startup företag.

Öppen SE M 20:17

P10 Kvinna, projektledare inom IT.

Fast SE M 29:41

P11 Man, konsult inom digital design.

Öppen Utland M 36:44

P12 Man, affärsutvecklare och projektledare inom IT.

Öppen Utland M 22:49

P13 Man, utvecklare, projektle-dare inom IT.

Öppen Utland M 17:18

P14 Kvinna, entreprenör inom digital marknadsföring.

Öppen Utland M Enkät

Generations indelning enligt Meister & Willyred (2010):

T = Traditionalists, födda före 1946 B = Baby Boomers födda 1946–1964 X = Generation X, födda 1965–1976 M = Millennials, födda 1977–1997

3.4 Bortfall

Intentionen i uppsatsens initiala skede var att hitta intervjupersoner inom ett utvalt antal coworkingplatser i Stockholm, genom att tillfråga platsens kontaktperson. Detta lyckades inte, trots mail, påminnelser och även besök. Bortfallet bör i denna uppsats ses ur ett systemperspektiv. Istället för att undersöka hela grupper av män-niskor på en eller två coworkingplatser så har arbetet inriktats mer på det individu-ella än på grupper. Detta individuindividu-ella perspektiv omfattar dock platser i hela Sverige samt platser utomlands vilket inte hade varit fallet om en eller två platser hade valts.

3.5 Genomförande

Det finns idag ett antal större coworkingplatser i Stockholm, fem av dessa valdes ut efter google-sökning och kontaktades via ett introduktionsbrev (se Bilaga 1) till info-adressen eller annan angiven kontaktperson.

De utvalda coworkingplatserna var: Helio, Goto 10, Impact Hub, Regus och The Castle. Tre av dem svarade, en av dem nekade uttryckligen trots personligt besök och flertalet samtal. En av platsernas kontaktpersoner skulle försöka, men efter en tät mail-konversation där information om studien lämnades i olika former erhölls inga svar. Den återstående platsen tillät uppsatsförfattaren att kontakta intresserade personer i det öppna, publika utrymmet, två personer intervjuades där.

Intervjuerna inleddes med en kort presentation av uppsatsförfattaren, utbildningens namn och information om att intervjuerna skulle behandlas konfidentiellt och per-sonerna anonymiseras. Därefter bads respondenterna om tillstånd att spela in inter-vjun. Intervjun avslutades med att inspelningen stängdes av och respondenten tack-ades därefter för sitt deltagande. Detta för att göra det möjligt för respondenten att framföra kommentarer som inte skulle bandas, dock hade ingen några sådana kom-mentarer. Några respondenter hade inte tillfrågats om generationstillhörighet vilket löstes i efterhand genom mail eller messenger.

I slutfasen av intervjuserien och i den efterföljande transkriberingen genomfördes litteratursökningar via Karlstads Universitets Bibliotek på webben för att kunna hitta forskning i anslutning till det som började framträda. Ett arbete som intensifi-erades under den avslutande analysfasen med sökningar på nyckelord som arbets-miljö, projektförutsättningar, samarbete etc oftast översatta till dess engelska mot-svarighet

3.6 Databearbetning

Intervjuerna transkriberades genom att inspelningarna avlyssnades och dokumen-terades i MS Word. Några speciella regler användes inte vid transkriberingen utan intervjuerna skrevs ned i en tabell på det sättet som intervjupersonerna uttryckte sig med repetitioner och felsägningar. Därefter följde en bearbetning av materialet uti-från Braun & Clarkes (2006) metod för tematisk analys.

Materialet skrevs ut på papper och lästes igenom, ord och formuleringar som be-dömdes viktiga ströks under och anteckningar gjordes i marginalen (se Bilaga 4). Noteringar gjordes också i ett block med viktiga ledord utan någon form av ordning.

Efter steget ovan grupperades ledorden ihop till fastare kategorier (se Bilaga 5). Materialet gicks igenom på nytt och prickades av mot kodningen i en tabell i Micro-soft Excel, korta berättelser formulerades och kodades (för exempel se Bilaga 6). Slutligen användes en form av mindmap där teman utkristalliserades, (Se Bilaga 7), dessa skisser användes sedan för att bygga modellen som använts i analysen.

3.7 Reliabilitet och validitet

eventuella uppfattning av frågorna samt hur subjektiva eller styrande formuleringar skulle undvikas. Allt för att undersökningen skulle inriktas mot själva forsknings-frågan och inte mot perifera irrelevanta områden.

Reliabiliteten, definierad som ”frånvaron av slumpmässiga mätfel”, (Lundahl & Skärvad 1982, s. 69), kan ifrågasättas eftersom intervjuerna gjordes över telefon och i miljöer som inte kontrollerades. Personerna kontaktades en stund innan för att boka tid, ett fåtal fick en enkät tillskickade sig, under denna tid bildar sig intervju-personen naturligtvis en uppfattning som kan påverka resultatet. För att undvika ”intervjuareffekten”, Lundahl & Skärvad (1982 s. 131), broderades frågorna inte ut, respondenternas svar inväntades med hjälp av pauser och med ett kort ”…ok…” ledes intervjupersonerna att prata vidare utan att påverkas av någon form av vink-ling eller kommentarer av själva svaret.

3.8 Etiska överväganden

4 Resultat

Under intervjuer, transkribering och formulering av teman så har synen på modellen presenterad i inledningen fördjupats. Ett nytt element introduceras därför: ”Jag”. Det nya elementet ”Jag” betecknar i det här fallet respondenten som person och med pilarna i modellen nedan betonas interaktion av varierande intensitet mellan ”jag”, den fysiska platsen samt människorna. Modellen syftar till att positionera de teman som framkommit i förhållande till delarna i coworking och kopplingen för-klaras mer detaljerat nedanför modellen.

Figur 3 – Analysmodell avseende Coworking

Upplevelsen av den fysiska platsen är uppsatsens första tema. Respondentens upp-levelse av platsen beskrivs i tema två och tre. Den positiva inre uppupp-levelsen, det som respondenterna upplever händer med jaget vid coworking, redovisas som tema 4. Mellan människorna sker en interaktion på olika plan, dels i olika former av so-cialt stöd men också i former av nätverk, detta blir tema 5. Slutligen ser vi på re-spondentens upplevelse av en person, en människa, som utgör en del av coworking: Community Managern (CM), tema 6.

4.1 Tema 1: Upplevelsen av trygghet och glädje i platsen

Respondenterna upplever genomgående goda praktikaliteter och får därigenom sina grundläggande behov uppfyllda samtidigt som platsens regler och ljud upplevs olika beroende på respondent. Blir avståndet mellan coworkingplats och hem för långt, väljer respondenten bort coworkingplatsen.

Den fysiska platsen, dvs coworkingplatsen som rum, dess funktion och uppgift, är

ett ämne som ofta återkommer hos respondenterna: dels som svar på direkta frågor om platsen men även i anslutning till andra frågor. I svaren finns vissa återkom-mande drag som har grupperas i områden som: Praktikaliteterna, Regler och Stör-moment.

Praktikaliteterna, handlar om upplevelserna av det praktiska, det konkreta, i

rum-met: ”Man har den infrastruktur man behöver, det finns sladdar och internet”. Att praktikaliteterna fungerar, är av stor vikt för respondenterna och uttrycktes som: ”och så klart att det finns bra internet utan det så faller grejen ihop”. För vissa var kraven på den tekniska standaren också högre på coworkingplatsen än hemmakon-toret: ”ibland inspelningsstudios för podcasts-video - de flesta har inte möjlighet

till sådant hemma och på så vis blir inredningen en viktig del av kontoret”.

Miljön utanför byggnaden upplevdes positivt, den uppskattades av respondenterna och betydelsen i denna upplevelse av coworkingplatsen förmedlades som: ”Om

man tittar ut genom fönstret så är vattnet väldigt viktigt, det är funktionellt och harmoniskt”, och ”jag har två fönster, jag kan se himmel, jag kan se en park, jag kan se träd och det är en sober inredning”. Det här kan kanske ses som en

själv-klarhet, med en av anledningarna till att arbetet på hemmakontoret inte fungerade förklarades av en respondent med just platsen och placeringen i den egna byggna-den: ”nu kanske det beror på rummet, jag hade det i källaren”.

Upplevelsen av att arbeta i öppna ytor var något som skiljde respondenterna åt, en del tyckte om de stora öppna ytorna, andra ville gärna ha en egen fredad plats: ”man

har ett eget rum så att man kan stänga om sig mot landskapet”. Ibland ses ytan som

en karriärstege: ”i början har man inte råd med så mycket och sitter ute men ju

bättre det går då ökar man på och hyr ett rum”. Sammantaget så upplevde

är skönare än att sitta hemma, för det bygger en annan stimulans än att sitta hemma och man kan sitta ganska mycket själv”.

Med regler avses de mer eller mindre uttalade kontorsregler som coworkingplatsen sätter upp för sina medlemmar. Dessa upplevdes både positivt, som ett måste: ”En

plats som inte har regler om hur man uppträder och beter sig och så är inte bra, alla har inte den här känslan av respekt för andra”, men också negativt och som

lite stelbenta: ”Platsen där jag sitter har väldigt lika regler världen över och i vissa

fall funkar det bra, men i Sverige kan det bli lite fyrkantigt. Platserna följer regel-boken väldigt tydligt och Du får inte sitta 10 minuter till i ett mötesrum som bokats upp till en viss tid”. Respondenten i det senare fallet hade tidigare bytt

coworking-plats just beroende på missnöjet med regelsystemet kring bokning av möteslokaler och låg tolerans för smärre tidsöverdrag, men nu återvänt till en plats med liknande regler.

En respondent poängterade förhållandet mellan den friheten man har hemma och reglerna på coworkingplatsen: ”… man blir lite utelämnad till coworkingstället, när

Du sitter hemma eller har ett eget kontor kan Du ju påverka, men sitter Du på ett coworking space så blir Du i händerna på någon annan”. Men det finns också

re-spondenter som kan berätta vad som händer när coworkingplatsen blir för regellös, när man inte vet vad man kan förvänta sig. En projektledare berättar hur cowor-kingkontoret blev mer eller mindre ett kontor för ett enda företag med en helt annan kultur och hur ett stort antal nya individer på platsen förändrade klimatet: ”Fanns

även individer som hoggade mötesrummen för eget arbete vilket också begränsade interaktion och flexibilitet.”. I det här fallet var upplevelsen så negativ att

respon-denten bestämde sig för att avsluta sin relation med coworkingplatsen och lämnade den för en annan plats.

Negativa upplevelser (störmoment) av ljud framfördes av respondenterna avseende volym, men även i form av musik: ”den öppna ytan var lite väl öppen, ibland så

var man lite distraherad, det pratades högt, det var musik på, det var det ena och det andra” eller ”ljudmiljön, det är svårt att påverka den, ibland är det mycket som händer, många sitter i telefonsamtal och det kan kännas stökigt. Jag störs inte mycket av det, men ibland skulle jag vilja ha lite lugnare”. De negativa

mitt”. En av respondenterna upplevde själva musikvalet negativt, hetsigt och

påträngande.

Ljudmiljön hanterades på olika sätt, med lite olika strategier: ”… många gånger

när jag pratar med klienter eller liknande så försöker jag förklara hur läget är och många är snarare positiva till att man gör det (underförstått coworkar)”. Några

respondenter såg ljudet, det öppna samtalet som något positivt och tog till sig miljön på ett annat sätt: ”prata öppet så kan Du få lärdom, insikter, kunskaper och

feed-back av de andra som sitter där”. Konsekvenserna av öppenheten, att man delar

sina samtal, exempelvis i telefon, upplevdes dock av en del respondenter som ne-gativt och man gick undan då man skulle prata i telefon. Men en respondent gav också uttryck för hur det kunde bygga en känsla av gemenskap och samhörighet på kontoret: ” Väldigt spritt och öppet – inget om Du vill ha privacy, om Du har

kon-fidentiella saker, det är väldigt öppet i kontoret men också i kulturen. Alla vet vad alla sysslar med, det är ett tight starkt community.”.

Avståndet handlar om det geografiska avståndet mellan det egna hemmet och

coworkingplatsen, och avståndet är viktigt. Blir avståndet för långt, då undviker en projektledare sin coworkingplats: ”Det finns en pendlingsaspekt som man gärna

undviker”. En respondent uttryckte känsla av hur avståndet till coworkingplatsen

förvandlade helhetsupplevelsen till något negativt som: ”Det blev så pass lång

pendling varje dag att jag kände att det blev som att ta sig till jobbet, något som jag inte vill”.

Närheten, det smidiga att ha coworkingplatsen i nära anslutning till hemmet blev också så avgörande för en respondent att denne valde coworkingplatsen framför en fast, egen plats på det traditionella kontoret. Denne kunde spara en timmes restid i vardera riktningen.

En fördel med coworking som en respondent poängterade är projektledarens möj-lighet att geografiskt positionera sig i närheten av projektbeställaren: ”jag kunde

4.2 Tema 2: Upplevelsen av att verkligen få något gjort

Respondenterna förmedlar upplevelse av coworking som en miljö där man får job-bet gjort, men också en miljö som ger respondenten en struktur som underlättar dennes vardag.

Coworking som en produktiv plats formulerades utifrån lite olika utgångspunkter. En av respondenterna, som satt på coworkingplatsen bara en dag i veckan uttryckte det som: ”dom dagarna, jag bara flyger till kontoret och att få sitta på mitt kontor

och bara mata av”. Att kunna komma iväg till en egen plats, en plats för arbete, är

viktigt och uttrycktes av en annan respondent som: ”det är ju det här att man

sär-skiljer detta med att man kommer ifrån hemmet, det blir en annan effektivitet och fokusering”.

Upplevelsen och känslan av produktivitet, kopplad till möjligheten att få vara i fred och jobba utan avbrott, framför allt från auktoriteter som man inte gärna kan säga nej till, uttrycktes som: ”Jobbar man på kontoret kommer chefen förbi och så skall

man snacka med chefen…”. Men även kulturen, att människorna på platsen är

in-ställda på att jobba hårt, uttrycktes som produktiva utsagor: ”alla vet att man är här

för att jobba och då jobbar man stenhårt den tid man är där och när det är break då är det break ”. Hur effektiv eller produktiv man är, är naturligtvis svårt att

upp-skatta, men att det är en avgörande produktivitetskänsla framgår av formuleringar som: ”Anledningen till att jag jobbade hemifrån de första 4 månaderna var just att

spara pengar. Negativt är att jag fått kanske 50% så mycket gjort hemifrån.”

Struktur handlar i det här fallet både om de informella och outtalade ramarna men

också de direkta, uttalade, ramarna, avseende coworkingplatsen och dess öppetti-der. En struktur som också spiller över på tiden efter arbetet. Strukturen upplevs som positiv och respondenterna uttrycker det som att man måste vara rädd om tiden på coworkingplatsen: ”det är ganska bra för mig, då måste jag försöka vara effektiv

under den tid som jag har istället för att sitta och prokastinera hela dagarna”. Men

det hjälper också en projektledare att skilja mellan vad som är arbete och vad som är hemmet: ”Sitter man hemma så har man en tendens att fortsätta jobba vidare på

kvällen” och ”det känns väldigt svårt att sluta jobba för att du går inte hem från jobbet, för Du sitter hemma hela tiden”. Även människorna inom coworking,

hemmakontoret och som gör att man släpper jobbet, enkelt uttryckt av en respon-dent som: ”alla andra går hem och då går jag också hem”.

Upplevelsen av att vara produktiv på ett coworkingkontor kontra hemmakontoret är något som respondenterna refererar till som att var del i en fokuserad, profess-ionell miljö. Eller som en respondent ganska frankt uttryckte det, relaterat till käns-lan av att vara produktiv på coworkingplatsen: ”det är en annan känsla att sitta här

än att sitta hemma och jobba i kallingarna!”.

4.3 Tema 3: Möjligheten att kunna välja själv är viktigt

Möjligheten att själv kunna välja coworkingkontor eller att fritt kunna välja var man vill sitta på kontoret upplevs som viktigt och respondenterna uttrycker en positiv känsla kring valet. Ibland kan valet, om än för en dag, fungera som en liten belö-ning.

Som konsult och projektledare kommer Du in i en organisation på andra villkor. Villkor som ibland kan vara knepiga att hantera och då kan alternativet att hitta en coworkingplats i närheten vara attraktivt. En respondent uttryckte detta och samti-digt tillfredsställelsen över att själv hitta en lösning på problemet: ”Så det var ett

gissel för mig att hitta parkering varje morgon och flytta bilen och så. Då hittade jag det här coworkingstället och där ingick parkeringsplats”.

Vissa val är inte entydigt positiva, exempelvis layouten på den coworkingplats man valt, vilket framgår av följande respondent: ”Jag var på en annan plats och kikade, där hade man ett öppet landskap där man kunde sitta var man ville och där man inte hade några fasta platser. Men det var som att sitta på ett café och det tyckte inte jag var så bra och valde därför bort den platsen”. Det intressanta här är den

upplevelse som respondenterna förmedlar över att själva ha kontrollen, och i föl-jande fall så väljer respondenten en helt annan miljö än den tidigare: ”För min del

ser jag fördelar, jag trivs bra i en öppen miljö. Jag har tillfälligtvis suttit på caféer och liknande, det är väldigt stimmiga miljöer, jag uppskattar denna typ av miljö, det är som att sitta på ett café fast inom ett kontor”.

Upplevelsen av frihet, att kunna växla, att inte styras av en fixerad placering ut-trycktes tydligt i uttalanden som: ”Det är lite som andan faller på eller vad är det

bara sitter rätt upp och ned på ett vanligt skrivbord utan man kan sitta lite var som helst, var man vill”.

Att det är viktigt att kunna välja själv, att variera sig framgår också när respondenter uttrycker sig om villkoren för att vara på ett coworkingkontor, något som vanligtvis styrs genom ett avtal där man binder upp sig på en längre period för en plats: ”Skulle

gärna sitta på ett coworkingkontor då och då när andan faller på, med friare kultur och klippkort där jag inte binder upp mig per månad”. Respondenter som rörde sig

utomlands och där mer fritt mellan olika geografiska platser upplevde detta tydligt, att inte kunna välja fritt i tiden gjorde att en person inte anslöt sig till ett coworking-kontor.

Valet av coworkingkontor kan också fungera som ett incitament, en belöning något som man kan unna sig som lite extra när man gjort något bra eller när man vill ”peppa” sig: ”hos [namn på coworkingplats] kan man köpa en biljett, då har man

deras frukost- och brunchbuffé, de har också satsat lite på inredningen, det är lite av lyx”.

4.4 Tema 4: En positiv känsla när man kommer ur sin bubbla

Bubblan handlar om ett antal subjektiva, positiva upplevelser hos intervjuperso-nerna när dessa tar sig ur det egna företagets ramar och upplever en helt annan verklighet som ger nya intryck och kunskaper.

Att under en längre tid sitta på ett och samma företag eller organisation har natur-ligtvis sina fördelar för en projektledare, men respondenterna uttryckte också en känsla av instängdhet: ”när jag på satt på mitt tidigare företag så fanns det risk för

att man blir hemmablind”. En del organisationer tycks lösa problemen med

hem-mablindheten genom att skapa egna coworkingplatser, internt inom företaget, för att kunna blanda personalkategorier och skapa nya synergier och intryck. Men det kan ändå upplevas som en begränsning: ” När jag var på [Stort Amerikanskt

Före-tag] hade det en egen coworkingplats, men det vara bara folk från det egna företa-get där. Då var Du inom samma silo”. Man skulle också kunna tala om en upplevd

konformitet, en ”bubbla” där alla skall tänka och jobba lika, av en respondent ut-tryckt som: ”… då man jobbar på en byrå, då jobbar man på ett visst sätt och man

En respondent berättade om hur denne på en av sina tidigare coworkingplatser upp-levt att ett större företag beordrat ut sina medarbetare till denna plats där det satt många mindre företag inom IT, just för att de skulle komma ut ur sin ”tvångströja”.

Vad är det då man upplever när man kommer ut? Det är samtalen, perspektiven, antingen beroende på att personerna arbetar med helt andra uppgifter eller att de kommer ifrån andra länder och då: ”då tvingas Du att konfronteras med andra

verkligheter som gör att Du kan få lite bättre distans till ditt eget jobb”. Vid denna

konfrontation, ”får man höra vad de gör, vad de löser för problem och vad deras

existensberättigande är”. Bubblan man skapat omkring sig spricker.

En annan positiv upplevelse med att komma till ett coworkingkontor, är upplevel-sen av att ”slippa gnället”, också uttryckt som ”surret”, som uppstår inom ett och samma företag, där samtal koncentreras kring det egna företagets interna, återkom-mande problem. Istället uttryckte respondenter att samtalen blev mer kreativa och mer konstruktiva på coworkingkontoret, samtal där man inte fastnar i gamla inkörda spår.

Även hemmakontoret kan bli en bubbla där man som projektledare fastnar i och blir låst av olika distraktioner, det kan vara hundar eller barn som kommer hem ifrån skolan och som man bara ”måste” ta hand om. I det här specifika fallet bröt sig projektledaren ur sin hemmabubbla genom att ordna dagis åt hunden och boka upp sig på ett coworkingkontor, något som denne definitivt var mycket nöjd med.

4.5 Tema 5: Socialt stöd och nätverk ger individen kraft

Det sociala stödet handlar om de upplevelser respondenterna får genom interakt-ionen med andra yrkesmänniskor på coworkingkontoret. Det sociala stödet tar sig en mer aktiv form genom att få andra människors input, delta i en lärandeprocess och där nätverket på coworkingplatsen kan användas för att lösa problem som man som projektledare kan stå inför.

En del av respondenterna som arbetade utomlands uttryckte sig tydligt om cowor-kingplatsens funktion både som ett sätt att få bättre kontakt med det nya landet men också att slippa vara ensam genom att ha arbetskamrater, ett fungerande

erbjuder någon form av återkommande tillfällen med frukost eller fika där man träf-fas, enligt respondenterna.

En motverkande kraft i den sociala samvaron och supporten, uppstår i de fall som coworkare använder coworkingkontoret bara för att få en ”fin adress” i en central del av staden. En projektledare delade ett större skrivbord med sex stycken andra personer, två av dem var aldrig där. Naturligtvis blev kontakten med de övriga desto bättre och det blev inte så trångt, men samtidigt fanns funderingen där: varför var de inte på kontoret och ibland kunde det t.o.m. kännas lite ensamt när de fyra andra inte heller var där. Ibland blir tiden en motverkande kraft, är man för kort tid på en plats upplevde respondenten att man inte hann rota sig.

Att kunna gå till ett coworkingkontor och där träffa andra människor tycks öka re-spondenternas motivation till arbete, uttryckt av en respondent som: ”Det finns en

funktion att vara på ett coworking – det skapar en illusion om att Du är på jobbet. Det finns en anledning till att gå till jobbet, de andra är också där och Du vill också vara där”.

Det sociala stödet kan vara av mer eller mindre omfattande karaktär. En vanlig kommentar handlar om det informativa stödet, stödet i vardagen där man kan få hjälp av coworkande kollegor om hur ett program eller system fungerar. Ett stöd som upplevs som både konstruktivt och tids- och kostnadseffektivt: ”Det händer att

jag sett någon som gjort något på sin hemsida, och frågar hur gjorde Du? Och då: Du gör bara så här och så här och på två minuter har de lärt mig något som jag måste ha betalt en kurs för. Och hade jag suttit ensam så hade jag måste läsa in mig på en massa på det där”. Men stödet kan också vara värderande och

med: ”då kan jag gå dit och bolla med dem, hur gör ni och så, och det ser jag som

projektledare som väldigt fördelaktigt”.

När det gäller konkreta problem eller utmaningar som de coworkande responden-terna ställs inför, kan de med hjälp av nätverket få dem lösta. En projektledare hade ett konkret problem med att själv hitta en specifik resurs i ett projekt och satt vid det gemensamma kaffet och pratade om denna utmaning. Plötsligt en dag kom en annan coworker som arbetade med just konsultförmedling med ett klockrent CV, en utmärkt matchning: ”den kontakten hade vi aldrig annars tagit” kunde projekt-ledaren konstatera. Att tillgången till nätverk är viktigt och betydelsefullt framgick också av en respondent som efter att ha upplevt problem med att snabbt och effek-tivt hitta rätt personer och rätt platser initierade ett projekt där ett sådant system byggts upp. Med hjälp av detta system kan det fysiska nätverket, byggas ut med ett elektroniskt nätverk.

Mixen av personer på ett coworkingkontor är viktig för att skapa en dynamik, av en respondent uttryckt som: ”Det finns en väldig salig mix helt enkelt. Och det är lite

kul helt enkelt att få höra vad de gör och lära sig av varandra.”. Den här dynamiken

kan hotas. En av respondenterna hade varit med om att den egna organisationen växte på samma plats och kunde beskriva hur man i början, när man var några få, hade ett stort behov av att ses, man jobbade mindre hemma och åkte mer till cowor-kingkontoret. Men i takt med att den egna organisationen växte började stolar stå tomma och man kom in i en negativ spiral varför coworkingplatsen började priori-teras bort. Här kan en parallell dras till det som presenterades under regler, dvs hur ett ensamt företag kommer in och börjar dominera hela coworkingplatsen och de negativa konsekvenser det ger på övriga deltagare (människorna på platsen) som känner sig mer eller mindre utestängda ifrån den sociala support och kontakt utanför den egna bubblan som tidigare rådde.

En respondent kunde berätta om en mer eller mindre osynlig CM, men det hela flöt på och platsen gick av sig själv. Andra respondenter berättar om CM som en person som kan programmera skrivaren, lämna ut lösenordet till det trådlösa nätverket eller komma med kaffe eller vatten. En tredje grupp respondenter ser en tydligare roll för CM som aktiv motor på coworkingplatsen, personen som ordnar event och fö-reläsningar. Något som upplevs som positivt: ”… de bjuder in och kör

föreläs-ningar, det tyckte jag var wow...”. En respondent, utomlands, upplevde ett

instru-mentellt socialt stöd ifrån CM enär denne kunde hjälpa till med delar som att regi-strera bolag och tillfälliga medborgarskap, för denne respondent blev CM en riktig ”Goto-person”.

CM som person och människa kan upplevas mer eller mindre starkt. En respondent hade en stark personlig upplevelse där CM senare blev en nära vän: ”när jag

job-bade på [namn på coworkingplats] var det en dam som sprang omkring och pyss-lade om alla och hon gjorde det på ett riktigt bra sätt, hon var supertrevlig och då gör hon som person att folk trivdes där, hon gjorde det lilla extra. Även om [namn på coworkingplats] inte var så himla kul så gjorde hon hela skillnaden”.

Ledar-skapet hos CM, sättet att vara och agera smittar alltså av sig, och projektledaren i fallet ovan, hade en tydlig upplevelse av att det även påverkade vilka som sökte sig till coworkingplatsen.

Konflikter av mer personrelaterad karaktär, eller andra större problem har inte varit något som respondenterna själva tagit upp, men på mer direkta frågor om något som inte fungerat och vad man gör åt det, var en respondent mycket tydlig med att det här är något som denne tar upp med CM: ”är det minsta gnissel så säger man till,

5 Diskussion

Den strikta tematiska strukturen i resultatdelen kommer att lämnas här, men utgör en bas för diskussionen och hänvisas till i den löpande texten som Tema 1, Tema 2 och så vidare. Diskussionen förs utifrån uppsatsens syfte, med betoning på cowor-king och dess tillämplighet i ett vidare projektperspektiv kopplat till tidigare forsk-ning och studier.

5.1 Den fysiska platsens betydelse

Respondenternas starka, positiva upplevelse av platsen och dess praktikaliteter re-dovisade i Tema 1 kan anses vara självklar, men en god miljö med luft och ljus skapar motivation hos respondenterna. Den ger också en projektledare möjlighet att modellera sin egen motivation. Att belöna sig då och då med något extra lyxigt coworkingkontor är svårt att göra med hemmakontoret. Det sägs att ombyte förnö-jer och en av de viktigare funktionerna i företeelsen coworking ur projektledarper-spektiv, är dennes möjlighet att själv byta plats både mellan och inom coworking-kontoret. Det kan också vara en nödvändig förutsättning, exempelvis för de indivi-der som har stort behov av ”Psychological privacy” vid telefonsamtal och som där-för väljer coworkingkontor utifrån tillgång till telefonhytter eller andra möjligheter att föra samtal utan överhörning.

De teknologiska kraven på coworkingplatsen, uttryckta som internetaccess, är av stor betydelse. I dagens ”bredbandssamhälle” borde detta inte spela någon roll, men det är inte säkert att hemma-, café- eller t.o.m det traditionella kontoret kan erbjuda den kvalitet och stabilitet som en coworkingplats kan tillhandahålla. Uppsatsförfat-tarens egna subjektiva bedömning efter trettio år i IT-branschen är att hårdvara som routrar och switchar behöver uppdateras och uppgraderas, något som inte alltid görs på hemmakontoret. Ett bra coworkingkontor kan därför erbjuda en säker och trygg IT-miljö för projektledaren där denne vet att Skype- eller Zoom-möten kan genom-föras utan avbrott pga dåligt nät eller bristfälligt uppgraderad utrustning.

coworking kontoret råder andra regler, här finns det inte en chef som kan komma in och styra. De avbrott som skapas på det traditionella kontoret uppstår inte lika lätt eftersom projektledaren inte har den fysiska närheten till den egna linje- och projektorganisationen, något som torde minska stressen och ligga till grund för den allmänna tillfredsställelsen med platsen och upplevelsen att få något gjort, Tema 2.

Hos vissa respondenter kunde man se ett statustänkande i själva platsen. Personerna som det gått bra för hade ”egna rum” i en annars öppen lösning, eller rum på ett speciellt våningsplan. På hemmakontoret är detta inte möjligt, och forskningen var-nar för negativa upplevelser som skapas med denna typ av statustänkande eller in-terna hierarkier (Bouncken, Laudien, Fredrich, & Görmar 2017). Man kan å andra sidan se möjligheten för projektledaren att jobba sig uppåt. Det här är naturligtvis individberoende, men på hemmakontoret sitter projektledaren utan några möjlig-heter till fysiskt synligt avancemang, ett statiskt liv.

Coworkingplatserna drivs utifrån någon form av ekonomiskt intresse, där ägaren är beroende av att få in deltagare. Det är också lättare att byta coworkingplats än ar-betsgivare eller bostad, vilket gör att en projektledare själv kan styra efter sina pre-ferenser. Behöver denne vara nära kunden så väljs en sådan plats, vill man ha nära hem så försöker man hitta en sådan plats istället. Det här skapar en naturlig drivkraft som gör att platserna utvecklas och anpassas. Men, som också poängterades av en respondent, du får det du betalar får, dvs en coworkingplats som bara har det låga priset som en konkurrensfördel är något helt annat än en plats som fokuserar på bra lokaliteter och andra aktiviteter.

hjälper projektledaren att strukturera upp kommunikationen, kunde hjälpa till att tidigt, kanske redan i projektets förstudiefas, synliggöra lokalisering och hur den löses i projektet.

Till platsen kan vi koppla CM, Tema 6, den person som är delaktig i att skapa den atmosfär som projektledaren upplever på en coworkingplats och samtidigt fungerar som en social intermediär genom sin närvaro och förmåga att ordna event. Att, vid ett val av coworkingkontor, se till att CM matchar förväntansbilden hos projektle-daren är därför tämligen självklar. Arbetar man som projektledare inom ett speciellt område, exempelvis AI eller säkerhet, kan det vara en mycket stor fördel om cowor-kingkontoret ofta bjuder in talare och ordnar föreläsningar inom dessa områden. Projektledares brist på kompetensutveckling, speciellt då denne enbart arbetar på hemmakontoret, får här sin effektiva lösning. Projektledaren behöver inte aktivt söka efter kompetensförstärkning, utan det blir en naturlig och automatisk del i ar-betet på coworkingkontoret. Till skillnad från hemmakontoret finns det också kol-legor, en social miljö och gemensam social situation, att diskutera upplevelsen och innehållet med och på det sättet utveckla och förstärka kunskapen (Reich, Gemino & Sauer 2012; Sense 2011).

5.2 Ett projektpsykologiskt perspektiv

Att komma ur sin bubbla till en coworkingplats (Tema 4) handlar inte bara om att ta sig från någonting utan också viljan att ta sig till något nytt, att börja tänka på ett nytt sätt. Det här knyter an till teorier kring adaptivt tänkande som grovt handlar om att förbättra det existerande, respektive innovativt tänkande som fritt tolkat handlar om att tänka utanför boxen, något som visat sig vara viktigt i tidiga projekt-faser (Tullet 1996). När respondenterna, projektledarna, talar om att ”komma ur bubblan” kan det därför tolkas som att coworkingkontoret ger möjlighet att byta till en miljö präglad av mer av innovativt tänkande än det traditionella kontorets adap-tiva tankesätt. Att ”komma ur bubblan” in i en miljö präglad av en enterprenöriell orientering kan också, enligt gjorda studier, vara ett sätt att som projektledare för-bättra möjligheterna att lyckas med sitt projekt med upp till 20 procent. (Martens, C., Machado, Martens, M., Silva & Freitas 2017).

Coworking är ett handlingsorienterat arbetssätt, där den konkreta förändringen i att byta kontorsmiljö bryter projektledarens isolering på hemmakontoret och kan få denne ur sin ”bubbla”. Detta är ett vedertaget tillvägagångsätt i psykologiska meto-der som KBT där aktivitet och direkta förändringar betonas (Melin 2006). Men det finns också möjligheter att som projektledare inte bara hjälpa sig själv utan också projektdeltagare genom att använda coworking som en kognitiv terapimodell, Grossi & Jeding (2018), där små utvecklingssteg tas, exempelvis genom att konti-nuerligt coworka en dag i veckan och sätta upp personliga närvaromål. Man kan naturligtvis diskutera var projektledarens gränser går och var resursägaren har för ansvar för projektledare och projektmedarbetare, i synnerhet om de är anställda inom ett och samma företag. Men, att som projektledare i ett projektifierat företag ha tillgång till en HR-avdelning eller resursansvariga linjechefer med HR-kompe-tens kan inte anses vara självklart. Coworking är naturligtvis inget universalmedel, men det är ett praktiskt angreppssätt som påverkar och därmed utvecklar individen

anledningar tvingas lämna platsen. Det är en naturlig del att avsluta något, men här kan paralleller dras till upplösning av projektgrupper och då speciellt avslutningen då gruppen upplöses: separationsfasen med reaktioner av sorg och bitterhet (Ricci-ardi & Schaller 2005).

5.3 Det sociala stödet

Upplevelsen av social isolering som rapporteras från hemmakontoret upplevs inte på coworkingkontoret, utan resultatet av undersökningen pekar på en blandning av socialt stöd och nätverk (Tema 5). Här kan vi dra paralleller till den behovstrappa som Abraham Maslow konstruerat och som återkommer i projektlitteraturen (Jans-son & Ljung 2011). Coworkingplatsen måste uppfylla behoven i någon form av hierarki, först de grundläggande praktikalitetsbehoven (fysiska behov, trygghet), sedan behoven av gemenskap och självförverkligande. Denna gemenskap är dock fragil, blir det för många nyrika startupentreprenörer kan coworkingkontoret för-vandlas, enligt en respondents utsaga, till ett ”fritids” istället för en plats präglad av en produktiv anda.

Skillnaderna i det mer uttalade emotionella stödet som gavs på coworkingplatser i Sverige och det instrumentella utanför Sverige, där CM hjälpte till med mer avan-cerade administrativa uppgifter, bör uppmärksammas. Ur ett projektperspektiv är det naturligtvis intressant i vilken grad CM engagerar sig i platsen (Tema 6). Ett företag som skickar sin projektledare utomlands kan vid rätt val av coworkingkon-tor få en mer permanent kontakt som kan hjälpa till med (enklare) problemlösning och andra uppgifter, vilket man inte kan förvänta sig av ett café, hotell eller den kund där projektledaren skall arbeta.

Det är dock inte helt säkert att ett stöd erhålls, kultur och land kan spela roll. Under-sökningar visar att andelen anställda på en traditionell arbetsplats som anger sig få socialt stöd i Sverige är 71%, i Italien 46% och i Spanien 84% (Eriksson & Larsson 2017). Det är vanskligt att generalisera resultatet till att även omfatta coworking-platser, men uppgifterna pekar på skillnader mellan länder som bör beaktas vid pro-jektledarens val av coworkingkontor.

former konstateras, coworkingkontoret kan därför, utifrån det tidigare sagda, antas ha en förmåga att överbrygga främlingskap. Här kan man återigen knyta an till nor-mer och identitet, att ha valt ut ett coworkingkontor, betalat för deltagande och dela samma plats med ett antal individer skapar samhörighet och förutsättningar.

Ett perspektiv på lärande som inte återfunnits i undersökningen, är lärandet utifrån en strategi byggd på noggrann kodning och arkivering där kunskaper formaliseras i databaser (Ruuska & Vartianen 2005). Det här leder naturligtvis till problem, coworking är en mer flyktig form av arbete där personer kommer och går och där-med riskerar kunskapen att försvinna. En av respondenterna i undersökningen tog upp detta som ett avgörande skäl att lämna coworkingplatsen. Men frågan är om inte just detta ligger i coworkingkontorets natur, det är inte en fast struktur utan lärandet uppkommer genom dess förmåga att generera sociala kontakter. På en coworkingplats skall man dock inte förvänta sig att bli serverad kunskap, man får aktivt söka och bidra till den på samma sätt som man själv får välja coworkingplats (Tema 3). Och här ligger fördelen för projektledaren, på hemmakontoret finns inga personer att söka kunskapen hos men coworkingplatsen är mer rik på kunnigt yr-kesfolk. Behöver man som projektledare veta något, så finns ett nätverk (om än dynamiskt och föränderligt) att söka svaret hos och hitta lösningar. Upplevs nätver-ket, stödet på en coworkingplats för bristfälligt, så är det bara att byta och söka sig vidare.

5.4 Coworking ur ett Projekttypsperspektiv

Det är rimligt att anta att utvecklingsprojekt som har större andel osäkerhetselement (Christensen & Kreiner 2012), kräver innovativt tänkande och problemlösande. Kan uppsatsens tidigare resonemang accepteras: att coworkingplatsen innehåller starka inslag av innovativt- och entreprenöriellt tänkande, borde en sådan miljö vara mycket lämplig för utvecklingsprojekt, exempelvis IT-projekt. Deltagarna i denna undersökning är också i hög grad involverade i sådana projekt, något som inte be-visar, men kan indikera lämpligheten med coworking i denna form av projekt.

Projekt kan också kategoriseras efter andra utgångspunkter, exempelvis

”Produkt-utvecklingsprojekt” och ”Interna förändringsprojekt” (Jansson & Ljung 2004). Här

Den som arbetar med mindre 3D-prototyper, exempelvis i produktutvecklingspro-jekt, skulle således med fördel kunna arbeta ifrån en sådan coworkingplats.

Interna förändringsprojekt, utifrån uppsatsförfattarens egna subjektiva erfarenhet, kan ge upphov till omfattande kommunikation och ständiga avbrott, i synnerhet om projektledare sitter mitt i förändringsverksamheten. Projektledare kan då med nå-gon form av regelbundenhet arbeta ifrån en avskild coworkingplats och där foku-sera i en produktiv och innovativ miljö, en bit bort ifrån förändringens centrum.

Interorganisatoriskt samarbete förekommer vid produktutvecklingsprojekt. Svårig-heter i dessa projekt är arbetssätt, maktperspektiv men också den geografiska sprid-ningen (Lakemond & Magnusson 2001). Att låta projektledare i sådana projekt samlas på ett coworkingkontor skulle skapa en neutral zon med en positiv påverkan på maktfrågan, dessutom på ett kostnadseffektivt sätt, då alla praktikaliteter redan finns till hands.

Projekttypen är bara ett perspektiv, ett annat perspektiv är projektets faser, eller etapper. I projektets tidiga faser, i planeringsfasen, kan man behöva en workshop för att få igång arbetet (Fangel 1991). En coworkingplats skulle här kunna fungera som ett hotell, eller en konferensanläggning där man gemensamt i projektgruppen träffas för en workshop. Risken är dock att nyttan blir begränsad, en i tiden så be-gränsad aktivitet skulle inte göra det möjligt att ta till sig alla fördelarna med cowor-king. I genomförandet som troligtvis är längre tidsmässigt, då problemen uppstår och man behöver innovativt tänkande eller komma ur en negativ ”bubbla”, kan coworkingplatsen fungera väl.