G E R D L I N D G R E N
Anpassning och protest.
O m deltidsarbete i det kapitalistiska patriarkatet
I en analys av del tidsarbetets utveckl ing
visar Gerd Lindgren hur kvinnornas arbetsmarknad historiskt strukturerats under tre konfrontationsperioder,
där kapitalismens och patriarkatets intressen brutits mot varandra.
I Sverige a r b e t a r idag 44,3% av de för- v ä r v s a r b e t a n d e kvinnorna på deltid.1 T r o t s fackets, arbetsgivarnas och i viss m å n även kvinnorörelsens negativa inställ- ning till d e n n a utveckling, blir kvinnoarbe- te alltmer analogt med deltidsarbete.
I den h ä r artikeln skall j a g försöka be- skriva några av de historiska processer som jag tror haft en central betydelse för fram- växten av dessa förhållanden.
Det är min utgångspunkt att LO-kvin- n o r n a s alltmer u t b r e d d a deltidsarbete måste ses mot bakgrund av de konfronta- tioner, som uppstått mellan kapitalismens och patrirkatets intressen rörande kvinnors arbetskraft.
Jag h a r funnit det meningsfullt att tala om tre perioder av konfrontationer. Jag skall i den k o m m a n d e framställningen när- m a r e redogöra för innehållet och resultatet av dessa perioder. Slutligen skall j a g kort beröra det ökade deltidsarbetets strategis- ka betydelse i framtiden.
Deltidsarbetet är vanligast bland arbetarklassens kvinnor
Deltidsarbeterskan är oftast i 25—40- årsåldern. H o n är gift eller s a m m a n b o e n d e m e d två barn. Oftast har hon ett yrke som hänförs till arbetarklassen — städerska, sjukvårds- respektive affärsbiträde. Förhål- landevis ofta a r b e t a r hon på obekväm ar-
betstid och o r d n a r d ä r m e d barnomsorgen inom familjen. Hon vill hellre arbeta deltid än heltid och skälen hon framför rör barn- en och hushållsarbetet.2
Den h ä r kvinnan är inget modernt feno- men. H o n har alltid funnits som ett väsent- ligt inslag i arbetskraften. Historiskt har hon varit hjälphustru, tvätterska, strvker- ska, städerska, servitris osv. I en undersök- ning på 40-talet beskrivs hon i målande o r d a l a g som 'deltidsarbetande hemsöm- merska åt en konfektionsfabrik. M a n n e n är bageriarbetare, en 13-årig dotter. Hust- runs a r b e t s d a g börjar kl 6. Sömnadsarbete i n n a n flickan väcks, sömnad igen till kl 10, hushållsarbete, sömnad till kl 13, kaffe- paus, s ö m n a d till kl 16.30, matlagning m m till kl 18.30, sömnad igen. Familjen går till sängs mellan kl 21 och 22. Stunderna mel- lan s ö m n a d e n intensivt utfyllda av arbete, h e m m e t ser mycket fint och välskött ut.
H u s t r u n diskar efter varje måltid, m a n n e n k o m m e r hem till lunch. Hustrun köper ald- rig färdiglagad mat, gör ofta även korven själv. Vetebrödsbak varje vecka, ibland även m a t b r ö d , all tvätt sköts av husmo- d e r n . '3
Deltidsarbetets ökning har skapat en in- tensiv d e b a t t och argumenten är klart fär- gade av krav på 'jämställdhet' i familj och arbetsliv. Detta betyder oftast förslag på h u r kvinnornas beteenden måste modi- fieras, så att m ä n n e n tvingas rycka in i
h e m a r b e t e t . U t t a l a d önskan hos kv innorna att a r b e t a deltid i stället för heltid tas oftast till intäkt lör att de inte förstår sitt eget bästa. De deltidsarbetande betraktas som traditionella kvinnor som ännu inte lärt sig ställa krav. På alltfler arbetsområden t ex inom landstingen 'hjälps' därför kvinnorna n u m e r a till jämlikhetens ljuva höjder g e n o m att deltidsarbeten successivt in- skränks eller motarbetas.
Några teoretiska tankegångar i bagaget J a g h a r ingen färdig teori men väl några
f u n d e r i n g a r om s a m b a n d e t mellan patriar- kat och kapitalism som system. Inspira- tionen är huvudsakligen h ä m t a d från Hei- di H a r t m a n n s och Zillah Eisensteins försök att koppla en feministisk teori om patriar- katet med den inom marxismen utvecklade förståelsen av kapitalismen.4
J a g tycker att dessa försök har avsatt n å g r a uppslag till h u r vi kan studera verk- ligheten med nya ögon och perspektiv. Rent a l l m ä n t betyder utgångspunkten att vi kan börja tala i termer av ett kapitalistiskt pat- riarkat och n ä r m a r e studera det begrep- pets innebörd.5
Patriarkatet är ett materiellt grundat system. Kontrollen över kvinnornas ar- betskraft bildar den bas varpå den patriar- kala m a k t e n vilar.6 En teori om patriar- katet kan därför hjälpa oss förstå varför könen intar bestämda positioner i det soci- alt nödvändiga arbetet, medan en teori om kapitalismen kan ge oss insikt i vilka intres- semotsättningar som uppstår kring lönear- betet. M a k t s t r u k t u r e r n a skär in i varandra på m å n g a och komplicerade sätt.
M ä n n e n i SAF och L O har enligt teorin om kapitalismen objektivt sett motsatta in-
tressen i k a m p e n på arbetsmarknaden.
Samtidigt intar de utifrån teorin om pat- riarkatet positioner i topp och botten av en och s a m m a hierarki med objektivt sett ge- m e n s a m m a patriarkala intressen i förhål- lande till kvinnorna. De motsatta intresse- na med avseende på klass inverkar på de g e m e n s a m m a intressena ifråga om kön och tvärtom. V i d a r e växlar styrkeförhållandet mellan kapitalismens och patriarkatets
principer med avseende på många a n d r a faktorer såsom konjunkturer, organisa- tionsgrad, monopolisering, tillgång och ef- terfrågan på arbetskraft etc.
På välasfälterade vägar går LO-kvinnor- na idag in i alldeles bestämda typer av 'kvinnojobb'. M e n hur gick det till när sti- g a r n a t r a m p a d e s u p p av de generationer kvinnor som v a n d r a d e d ä r före dem?
Den första konfrontationsperioden nellan patriarkat och kapitalism Betalt arbete under industrialismens inled- ningsskede innebar ofta någon form av- deltids- eller säsongsarbete för de gifta kvinnorna. Arbetena var i regel nära knut- na till kvinnornas traditionella kompetens- o m r å d e n i bondesamhället. De gifta kvin- n o r n a kunde återfinnas i husligt arbete el- ler i verksamheter u p p k o m n a i anslutning till småborgerlighetens aktiviteter. Kvin- n o r n a a r b e t a d e också i hem- och förlagsin- dustri.7
Karaktäristiskt för dessa arbeten var att de vanligen kunde utföras i anslutning till h e m m e t . Arbetsdagen var d ä r m e d i stor utsträckning organiserad av kvinnorna själva.
'Fri' och 'ofri' arbetskraft
De ogifta kvinnorna återfanns till en början oftast inom det husliga arbetet som pigor i privata hushåll sedermera titulerade som h e m b i t r ä d e n . H e m b i t r ä d e n lydde formellt u n d e r tjänstehjonstadgan (från 1833) ända f r a m till 1926. Detta innebar att de i vissa fall betraktades som m e d l e m m a r i husbon- dens familj och var därmed underställda h u s b o n d e n s b e s t ä m m a n d e r ä t t .8
De ogifta kvinnorna blev myndiga 1884, m e d a n de gifta kvinnorna fick vänta på sin myndighet ä n d a fram till 1920.
F r a m till 1864 var kvinnor utestängda från handel och hantverk. Deras betydelse inom industrin var emellertid till en början ganska stor. Redan 1750 finner vi uppgifter från textilindustrin som visar att man där sysselsatte 'fem sjundedelar av alla redovi-
s a d e a r b e t a r e i landet eller omkring 15 000 a r b e t a r e och av dessa voro minst 70—80%
kvinnor'.9
Att bondesamhället var ett patriarkat är det väl få som ifrågasätter. M e n att detta patriarkat följde med in i industrialismen och bidrog till att utforma kapitalismen är det färre som vill skriva under på. Därför ä r det viktigt att utforska under vilka for- m e r kvinnorna kom till fabrikerna. Det var vanligt att familjefadern tog anställning för hela familjen och att lönen utbetalades till h o n o m . Av Barnängens personal 1740 var därför 'av 17 mästare, 32 gesäller och 237 a n d r a a r b e t a r e . . . omkring hälften av de senare kvinnor — hustrur, döttrar, svär- m ö d r a r , styvdöttrar till mästarna och ge- s ä l l e r n a . . . ' .1 0 Vi ser här att de gifta och ogifta kvinnornas arbete kontrolleras un- der patriarkatets dominans. Familjefadern h a d e kontroll över alla i hushållet ingående kvinnor. M e d kapitalismens ökande behov av kvinnlig arbetskraft minskar emellertid successivt husfaderns kontroll över tjänan- de kvinnor och döttrar. De patriarkala pri- vilegierna hos de enskilda m ä n n e n naggas i kanten. Döttrar och söner såväl som pigor och d r ä n g a r lösgörs u n d a n för u n d a n som 'fri' arbetskraft för industrin medan de gif- ta kvinnorna förblir 'ofria' för att fortsätt- ningsvis hålla s a m m a n alla uppgifterna i h e m m e t . De gifta kvinnornas fortsatta 'ofrihet' gjorde det d ä r m e d möjligt att köpa de a n d r a 'fria'.
För de gifta kvinnorna begränsas lönear- b e t s m a r k n a d e n till uppgifter som kan utfö- ras inom r a m e n för husfaderns patriarkala privilegier och kontroll, dvs diverse deltids- och säsongsarbeten av tillfällig natur.
De 'fria', inte alltid barnlösa, kvinnorna d r a r ut på den nya arbetsmarknaden till- s a m m a n s med m ä n för att konkurrera om a r b e t e n a .1 1 För dessa kvinnor följer nu en period av k a m p och konllikt medan de 'ofria' kvinnorna under relativ tystnad och statistiskt obemärkt manövrerar sig fram i a l l e h a n d a deltidssysselsättningar — i stän- digt behov av extrainkomster. Först i slutet av 30-talet möts de 'fria' och 'ofria' kvin- n o r n a genom att deras arbetsmarknader
kolliderar och blir till en. H u r detta sker skall vi nu n ä r m a r e försöka klargöra.
Kamratskapet omfattade inte de ogifta kvinnorna I konkurrensen med m ä n n e n var de 'fria' kvinnorna inte populära. ' K v i n n a n är m a n n e n s värsta fiende, ty den späda kvin- n o h a n d e n u n d a n t r ä n g e r den muskulösa m a n s a r m e n ' .1 2 Dessa stämningar visade sig tydligt när de första kvinnorna ansökte om att få bli fackligt anslutna. 1874 ansökte några kvinnor om att få bli m e d l e m m a r i typografiska föreningen. Deras begäran av- slogs liksom också den framställan som gjordes 10 år senare. Först 1888 fick de sitt m e d l e m s k a p .
Fackföreningarna ärvde sina organisa- tionsprinciper från skråna och med dessa följde det patriarkala mönstret. Fackföre- n i n g a r n a försökte utestänga kvinnorna f r å n de organisationer, som i första hand var byggda på solidariteten mellan män.
M e n kvinnorna anställdes av tradition till mycket lägre löner än män och utgjorde d ä r m e d en allvarlig konkurrens. Arbetsgi- v a r n a u t n y t t j a d e den billiga kvinnliga ar- betskraften så långt som möjligt. Som pigor h a d e kvinnorna haft avsevärt mindre er- sättning än d r ä n g a r n a . Det var vanligt att de fick m a t , h u s r u m och vänligt bemötan- de som e n d a ersättning i det husliga arbe- tet. 'Arbetsgivarna försökte, enligt de man- liga a r b e t a r n a s mening, ibland även med- vetet spela ut kvinnorna mot männen, vil- ket bidrog till en splittring vilken försvaga- de arbetarklassen som helhet.'1 3 Det blev av dessa skäl nödvändigt för de manliga facken att ansluta kvinnorna. De låga löner till vilka kvinnor tvingades arbeta, innebar ett hot mot m ä n n e n själva. Arbetsgivarna föredrog den billiga och oorganiserade ar- betskraften framför den dyrare och organi- serade.
Nattarbetsförbud och konkurrensförbud E n fråga som från första stund ställde m ä n och kvinnor mot varandra, var förslaget om nattarbetsförbud för kvinnor i industri m e d mer än 10 anställda. Lagen skulle be-
g r ä n s a utsugningen av de mest försvarslösa offren i industrin och föranleddes bl a av de ohyggliga förhållandena i de första fabri- kerna i England. Lagstiftningens verkliga effekter var emellertid inte otvetydiga. Al- l e h a n d a motiv kommer till uttryck under k a m p e n om lagförslaget 1907 till 1909.
' M a n bör alltid med sympati taga emot s å d a n a lagar som föra kvinnorna bort från a r b e t s m a r k n a d e n . O m nu inga kvinnor funnits i fabrikerna, så hade inte arbetslös- heten varit så stor'.1 4 M a n ville se lagen ur samhällets perspektiv och inte ur kvinnor- nas. Släktets bevarande krävde att kvin- n o r n a u p p h ö r d e att arbeta på nätterna.
'Vill m a n behålla det kvinnliga nattarbe- tet, bör m a n fordra, att den nattarbetande kvinnan också lever i celibat'.1 5 Lagförsla- get antogs 1909 trots ett väldigt motstånd från kvinnorna. Kommerskollegium gjorde 1912 en undersökning av lagens verkningar och fann att 488 av de i undersökningen b e r ö r d a kvinnorna före den 1 november uppsagts eller frivilligt lämna sitt arbete.
Ä n n u fler hade flyttats till sämre betalda uppgifter på arbetsplatsen. 'För de kvinnli- ga typograferna fick lagen särskilt besvärli- ga konsekvenser. De var omkring 500 och tillhörde typografförbundet, där sättarna efter 3 års yrkesutbildning var de högst a v l ö n a d e arbetena i Sverige. Kvinnorna h a d e lika lön. Liksom Tobaksarbetarna h a d e typograferna skyddat sig mot den kvinnliga " f a r a n " genom likalönskravet, m e n nu skyddade de inte sina kvinnliga k a m r a t e r . Dessa fick visserligen stöd av n å g r a enskilda, men förbundsledningen stödde förslaget om förbud som övriga fackförbund. Kvinnliga sättare fick allt svårare att få anställning, nya togs inte emot som lärlingar. Enligt uppgifter i Arbe- tets kvinnor fanns år 1934 endast 4 eller 5 kvar i yrket. Yrkesskolorna stod inte öppna för kvinnor'.1 6
A r b e t a r k v i n n o r n a formulerade sin syn på lagförslaget 1907 på följande sätt: 'Vad n a t t a r b e t e beträffar, så är det visserligen skadligt för både m ä n och kvinnor, men det ä r ej bevisat att kvinnor lida därav mer än m ä n . O c h ibland de yrken där kvinnor-
na nu a r b e t a nattetid förekommer relativt stora löner, varigenom dessa kvinnor genom för övrigt goda levnadsförhållanden kan motverka nattarbetets skadliga inver- kan. Utestängas de från dessa yrken stiger den redan förut h å r d a konkurrensen inom a n d r a sämre avlönade yrken, särskilt blir detta helt säkert fallet inom hemindustrin, med dess ofta dåliga arbetsförtjänst och d ä r m e d sanitära missförhållanden. Ej hel- ler böra kvinnorna genom lagförbud ute- stängas från yrken, där de själva önskar a r b e t a . '1 7 Lagens innehåll är anmärk- ningsvärt på m å n g a sätt. H ä r har vi anled- ning u p p m ä r k s a m m a att de värnande ar- g u m e n t e n d ä r kvinnor sågs som mödrar h a d e en dålig faktagrund. Ville m a n verk- ligen skydda m ö d r a r n a borde lagen inte varit begränsad till företag med mer än 10 anställda. På dessa större företag fanns nämligen i huvudsak ogifta kvinnor utan b a r n . Detta märkliga förhållande förstärks ytterligare av det faktum att u n d a n t a g från lagen gjordes i just de arbeten där mödrar- na i huvudsak arbetade, dvs i diverse säsongs- och deltidsarbeten. De stora om- r å d e n d ä r kvinnorna användes som nattar-
betare, t ex städningsarbete, kontorsarbete, sjukhusarbete, restaurang osv berördes in- te av lagen och sömmerskorna arbetade alltjämt längt in på nätterna i de små atel- j é e r n a . Det förefaller vara så — som de
b e r ö r d a kvinnorna också hävdade — att lagen i första h a n d värnade om de kvalifi- cerade a r b e t e n a för de manliga arbetarna, dvs avsåg att utestänga kvinnorna från dessa.
F ö r u t o m en minskning av kvinnor inom typografyrket försvann många kvinnor från spisbröds- och textilindustrin. Trots att dessa effekter poängterades av socialstyrel- sen 1926 och 'föranledde socialstyrelsen att i klartext omtala att förbudet haft negativa följder för kvinnorna bl a i deras konkur- rens med m ä n n e n om arbete, så infördes n a t t a r b e t s f ö r b u d e t oförändrat i 1931 års skyddslag'.1 8
Olika löner blir till olika kvalifikationer M e d fackets goda minne tillämpades sär- skilda lönelistor för kvinnor. Trots att L O ställt sig bakom det internationella arbe- tarkravet om lika lön, publicerades de sär- skilda kvinnolistorna vid avtalen utan an- m ä r k n i n g . De särskilda kvinnolönerna m å s t e ses i ljuset av familjelönens tillämp- ning. Familjelöner diskuterades i hela E u r o p a och tillämpades i mer eller mindre g e n o m f ö r d a former särskilt i Frankrike och T y s k l a n d . De särskilda lönerna för kvinnor motiverades med att de inte var att betrak- ta som familjeförsörjare.1 9 Den patriarkala hierarkin (botten såväl som toppen) kom att försvara d e n n a tingens ordning dels d ä r f ö r att en höjning av kvinnolönerna ho- tade bottens egen löneförbättring och där- m e d dess relativa ordning i hierarkin, dels d ä r f ö r att kvinnornas beroende av försörj- ning i n n e b a r makt och personlig service för v a r j e enskild m a n .
För fackföreningarna var det emellertid problematiskt med olika lön för samma ar- bete. Det blev absolut nödvändigt att eli- m i n e r a konkurrensen från de låga kvinno- lönerna. Arbetsdelning blev lösenordet för alla yrkesområden d ä r m ä n och kvinnor a r b e t a d e . Konsekvenserna av denna tog
följande form inom möbelfabrikation där m ä n och kvinnor hade s a m m a arbete vid polering av möbler. H ä r fick kvinnorna, trots att de ansågs lika skickliga som män- nen, bona och polera de små möbelytorna ( t e x stol och bordsben) m e d a n m ä n n e n fick de stora möbelytorna (t ex bordsski- vor). K v i n n o r n a s arbete ansågs nu lättare och de k u n d e betalas maximalt 3/4 av vad m ä n n e n erhöll.2 0
K a r i n Kock framhåller i sin rapport om kvinnoarbetet i Kvinnokommitténs betän- k a n d e att mellan arbetsgivaren och kvin- n o r n a som arbeterskor finns en tredje part, m ä n n e n .2 1 På de områden, framhåller hon vidare, d ä r m ä n n e n s och kvinnornas lämp- lighet för yrket är d e n s a m m a , utgör kvin- nornas lägre lönenivå ett mycket starkt konkurrenshot. D e n n a konkurrens kan mö- tas på två sätt: genom u t j ä m n i n g av löne- differenser eller genom en uppdelning av a r b e t e t .2 2 För en facklig organisation som företräder alla sina medlemmars bästa, borde valet mellan metoder inte vara sär- skilt svårt. Naturligtvis skall den organisa- tionen sätta in kraftåtgärder för att utjäm- na lönedifferensen (särskilt om den antagit principen om lika lön för lika arbete). I LO-fallet inträffar emellertid inte detta.
Som del i en patriarkal hierarki handlar facket inte rationellt ur klassynpunkt. I stället segrar arbetsdelningsalternativet — en handlingsmodell som i högsta grad är u t m ä r k a n d e för hierarkier. 'Fackorganisa- tionerna våga eller vilja ej taga risker av en ö p p e n konflikt på d e n n a fråga, ofta un- der hänvisning till att det ligger i kvinnor- nas intresse att gå varsamt fram på grund av risken för deras utträngande ur indu- strin. Det ligger även nära till hands att fackföreningarna inom vilka m ä n n e n har det största inflytandet, vid underhandling- a r offra något av kvinnornas intressen för att möjliggöra en lönehöjning för de manli- ga a r b e t a r n a ' .2 3 Hierarkierna kan hållas intakta och kapitalet får fortsatt tillgång till billig arbetskraft, dvs kvinnor. Den metod som så att säga eliminerar det pinsamma konkurrenshotet blir då uppdelningen av arbetet i varierande kvalifikationsgrad.
D e n n a metod kan synas enkel for arbetsgi- vare och fack 'enär den ofta far stöd i tradi- tioner och fördomar och m å n g a gånger en- dast innebär konserverandet av en sedan g a m m a l t bestående arbetsfördelning'.2 4
Löneolikheterna avsatte sig så småning- om i en hierarki med monotona och rutini- serade uppgifter i botten och kvalificerade, v a r i e r a n d e uppgifter i toppen.
Den teknologiska nivån hade direkt rele- vans för vilka arbeten som kvinnorna fick.
N ä r a r b e t e n genom mekanisering kan de- las u p p i små standardiserade moment blir det t ä n k b a r t med kvinnlig arbetskraft. När mekaniseringen däremot medför komplice- rad teknik tycks m ä n n e n komma in. Skill- n a d e n gäller nästan alltid maskinernas storlek och grad av komplexitet. Kvinnor- na 'passar1 till små, tråkiga tempoarbeten u t a n ansvar. M ä n n e n placeras vid mer a v a n c e r a d utrustning.
Som Eva Wigforss konstaterade 1942 h a r vi k n a p p a s t 'skäl att räkna med den n u v a r a n d e fördelningen av arbete mellan m ä n och kvinnor som resultat av markna- dens fria urval.'2 5 Arbetsdelningen mellan könen följer i betydligt högre grad en logik som de manliga hierarkierna represente- rar.
LO:s svala förhållningssätt gentemot kvinnorna under perioden fram till och m e d 30-talskrisen har j a g tolkat som i förs- ta h a n d ett resultat av g e m e n s a m m a pat- riarkala intressen. Arbetsgivarpartens ka- pitalistiska intressen av ökad effektivitet och rationalisering var förenliga med de patriarkala principerna. Sammanfatt- ningsvis kan vi kalla arbetsuppdelningen för ett resultat av den första konfronta- tionsperioden mellan patriarkatet och kapitalismen.
Den andra konfrontationsperioden mellan patriarkat och kapitalism Den konkurrens mellan småkapital som ut- m ä r k e r kapitalismens inledningsskede, av- tar successivt. 'Småborgerligheten har till följd av kapitalets koncentration och cen- tralisering minskat kraftigt, både i absoluta
tal och som andel av den förvärvsarbetan- de befolkningen. Från att ha utgjort 3 1 %
1930 har den gått ner till 14% 1965.'26 Samtidigt blir m å n g a av de produkter och tjänster som ingick i denna verksamhet in- förlivade i samhällets offentliga sektor.
Alltfler uppgifter i hushållet dras också in u n d e r offentlig verksamhet. För de gifta kvinnorna, som nu utgör huvudparten av de förvärvsarbetande kvinnorna, betyder detta allt större svårigheter att finna 'pas- s a n d e ' arbete i hemmet eller dess nära a n s l u t n i n g .2 7
Kamratskapet omfattade inte de gifta kvinnorna heller
30-talskrisen blev startpunkten för en ny väg att s a m m a n j ä m k a patriarkatets och kapitalismens principer. Den demografiska faktorn spelar en central roll. Andelen gifta kvinnor h a d e fram till nu varit konstant m e n förändrades fortsättningsvis dras- tiskt.2 8 Plötsligt var L O konfronterat med en ö k a n d e g r u p p gifta kvinnor och detta mitt i en arbetslöshets- och befolkningskris.
' D e gifta kvinnorna på arbetsmarknaden ansågs ta arbetet från m ä n n e n . O m de i stället s t a n n a d e h e m m a (och födde barn) skulle arbetslösheten lindras, framför allt för u n g d o m e n , kanske helt försvinna, och nativiteten skulle höjas. T v å flugor i en smäll.'2 9 N u krävdes verkligen fantasi men framförallt utredningar! Resultatet blir att en 'kvinnoarbetskommitté' tillsättes.30
Dess b e t ä n k a n d e angående 'gift kvinnas förvärvsarbete' redogör inledningsvis för de motioner som gav upphov till kommit- téns tillsättning. Motionerna efterlyser re- striktioner i fråga om de gifta kvinnornas rätt att arbeta. U n d e r kommitténs arbete ä n d r a s emellertid plötsligt motionärernas attityder. 'Ar 1934 var det restriktivt inrik- tade t ä n k a n d e t i d e n n a fråga som starkast:
1935 var inställningen i riksdagen en helt a n n a n . En markerad omsvängning i upp- fattningen hade kommit till stånd. Den kan p o p u l ä r t omskrivas så, att vad som då framstod såsom ett samhällsproblem var icke den gifta kvinnans rätt till förvärvsar- bete u t a n den förvärvsarbetande kvinnans
rätt till äktenskap och moderskap'.3 1 Kris- en i befolkningsfrågan hade uppdagats.
1934 h a d e boken Kris i befolkningsfrågan ut- k o m m i t .3 2 I betänkandet om gift kvinnas förvärvsarbete som 1938 utgavs av kvinno- arbetskommittén, kan vi se resultatet av de s t ä m n i n g a r som bl a hade gjort sig gällan- de på 1931 års LO-kongress. En avdelning av j ä r n v ä g s m a n n a f ö r b u n d e t begärde att kongressen skulle 'medverka till att i riks- dagen framfördes motion med yrkandet om att gift kvinna ej må inneha avlönad an- ställning i statens tjänst, och att kvinna i statstjänst vid äktenskaps ingående må er- hålla ett visst belopp som ersättning vid avsked från statens verk'.
Som skäl anfördes att det i tider av ratio- nalisering och arbetslöshet måste 'anses oförenligt med god samhällsanda, att gift kvinna, som i och med inträde i äktenskap bör anses ha sin försörjning t r y g g a d . . . ' .3 3
Trots att detta var i magstarkaste laget för L O , f r a m k o m i debatten att gifta kvinnor vid åtskilliga arbetsplatser, även statliga, avskedats.3 4 Frågan om gift kvinnas ar- betsrätt och de motioner denna resulterade i, avslogs emellertid både på fackförenings- kongressen och partikongressen. I riksda- gen resulterade motionerna så småningom i den ovan n ä m n d a utredningen. Fram till 1939 saknade gift kv inna normalt uppsäg- ningsskydd. Sambeskattningen och dess avdragssystem missgynnade dessutom de gifta kvinnorna.
F ö r u t o m de institutionaliserade hindren fanns också ett moraliskt tryck mot de gifta kvinnorna. 'Tillväxten av antalet kvinnliga a r b e t a r e har medfört en allmän försämring av proletariatets livsföring och ökning av arbetslösheten'.3 5 'Det är inte fråga om nå- gon avoghet mot kvinnorna men enligt vårt sätt att se är det en moralisk skyldighet att i den m å n vi k u n n a bidraga till att en k a m r a t k o m m e r i arbete. Även om vi måste tillgripa svärdet för att bortdriva de gifta kvinnorna kommer vi att göra det, och det h o p p a s j a g att kvinnorna själva skola för- s t å ' .3 6 Det är u p p e n b a r t att kvinnorna inte var inkluderade i begreppet kamrater. Åt- skilliga kvinnor såg sig nödgade att lämna
sina arbeten, och m å n g a övergick till kort- tidsarbeten som städning och liknande tra- ditionellt arbete för arbetarhustrur, som inte innebar konkurrens med de manliga a r b e t a r n a , med a n d r a ord deltidsarbeten.
Effekterna visar sig tydligt i tabellen n e d a n .
F ö r ä n d r i n g i antalet kvinnliga och man- liga yrkesutövare enligt folkräkningen
1 8 7 0 - 1 9 5 0 . Tusental.
Å r Kvinnor M ä n
1 8 7 0 - 1880 + 33.9 4- 129.7 1 8 8 0 - 1890 + 27.7 + 79.2 1 8 9 0 - 1900 + 53.7 + 156.8 1 9 0 0 - 1910 + 65.2 + 162.0 1 9 1 0 - 1920 + 179.2 + 254.3 1 9 2 0 - 1930 + 122.4 + 170.1 1 9 3 0 - 1940 - 87.5 + 193.5 1 9 4 0 - 1950 + 8.2 + 95.0 Källa: Qvist, Statistik och politik 1974.
Rätt till arbete och äktenskap
Före a n d r a världskriget var situationen akut. De gifta kvinnorna måste bort från a r b e t s m a r k n a d e n . M e n i s a m b a n d med a n d r a världskriget är de helt nödvändiga i industrin. Beredskapsåren skapade en ar- betskraftsbrist, m ä n n e n inkallades och in- dustrin måste genomföra krävande om- ställningar. K v i n n o r n a var de enda till- gängliga a r b e t a r n a . 'Vi hade inget val då, och det gick hjälpligt, men så snart vi fick manlig arbetskraft slopade vi dessa ar- r a n g e m a n g ' .3 7 Behovet av kvinnorna un- der kriget drev fram den socialpolitik som m a k a r n a M y r d a l argumenterat för 1934.
1939 kom som vi redan n ä m n t lagen som förbjöd avskedande av kvinnor vid gifter- mål, trolovning och havandeskap. Vidare infördes bostadslån, statliga medel för ny- gifta, förbättrad förlossningsvård, förebyg- g a n d e m ö d r a v å r d och slutligen det allmän- na barnbidraget 1948. Lagarna var riktade till kvinnor i allmänhet, och den lagstift- ning som tog hänsyn till de förvärvsarbe- t a n d e kvinnornas speciella problem, blev föremål för hetsiga debatter. Detta gäller
till exempel sjukpenningsersättning. 'Det s i s t n ä m n d a f r a m g å r bl a av att det på 1930-talet fanns ett stort motstånd mot att ge högre sjukpenning till förvärvsarbetan- de sjukkasseförsäkrade kvinnor än till icke f ö r v ä r v s a r b e t a n d e kvinnor.'3 8 I debatten framgick åsikten att det inte bör vara för- månligare för kvinnorna att arbeta utanför ä n i familjen.
Deltidsarbete blir en fråga för arbetsmarknadsparterna
Det ö k a n d e antalet gifta kv innor skapar ett tryck på arbetsgivarna om deltidsarbete.
U t r e d a r n a i kvinnoarbetskommittén kons- taterar att mycket ur kvinnornas synpunkt talar för att deltidsarbete är en god lösning.
' T r o t s detta finns hos arbetsmarknadens bägge parter mycket liten sympati gent- emot förslag att utvidga eller officiellt reg- lera deltidsarbetsmöjligheterna. Detta ter sig så mycket mer förvånansvärt, som fak- tiskt en stor del av de gifta kvinnornas förvärvsarbete har karaktären av deltidsar- bete'.3 9 M o t s t å n d e t mot deltidsarbete var starkast hos arbetarparten. M a n såg del- tidsarbete som ett lönenedpressningshot och m e n a d e att m a n måste kräva 'försör- jarlöner för hela a r b e t a r s t a m m e n ' . Näst in- till parodiskt klingar nu detta argument r ö r a n d e försörjarlöner (se not 19). Tydli- gen kan det a n v ä n d a s mot kv innorna på högst olikartade sätt. Fackets nästa argu- m e n t ä r inte mindre förbryllande. Det in- n e b ä r att m a n ser en risk för att den kvinn- liga arbetskraften skall nedvärderas. Detta kan sägas högt trots att den föregående perioden ensidigt inneburit en dekvalifice- ring av kvinnliga arbetsuppgifter med fac- kets goda minne. Arbetsgivarna ser del- tidsarbetet som kostnadskrävande och organisatoriskt tungrott. Men i de fall där m a n ä r helt beroende av kvinnlig arbets- kraft tycks deltidsarbete vara tänkbart, vis- serligen b a r a i okvalificerade och rutinarta- de arbetsuppgifter. På den privata arbets- m a r k n a d e n blir den patriarkala ordningen o f ö r ä n d r a d , och de faktiska följderna av detta ä r att den nya gifta kvinnliga arbets- kraften hopas i det ingenmansland som
den nya expansiva offentliga sektorn till- h a n d a h å l l e r .4 0
Deltidsarbeten blir allt vanligare här m e d a n industrins kvinnoandel stagnerar eller minskar. Konkurrensen med de man- liga a r b e t a r n a är i det närmaste upphävd.
Arbetsdelningen mellan branscher inom den privata sektorn, och mellan privat och offentlig sektor blir resultaten av den andra konfrontationsperioden mellan kapitalis- m e n och patriarkatet. Kvinnor i kvinno- yrken och m ä n n e n i mansyrken. Lågavlö- n a d e okvalificerade kvinnobranscher och högavlönade, kvalificerade mansbranscher.
D e n t r e d j e k o n f r o n t a t i o n s p e r i o d e n m e l l a n k a p i t a l i s m och p a t r i a r k a t U n d e r efterkrigstiden kommer lönerelatio- n e r n a åter u p p på dagordningen. 1943 till- sätter Landssekretariatet en kommitté för u t r e d n i n g av likalönsfrågan.4 1 I arbetarrö- relsens efterkrigsprogram 1944 talas om den solidariska lönepolitiken med lika in- komst för lika prestation oavsett närings- gren. 1946 a v l ä m n a d e kommittén sitt för- slag, som innebar lika lön för lika arbete och kvinnolöner i paritet med manslöner.
Lika lön för lika prestation — vad kan det kosta?
På vissa punkter rådde dock oklarhet i kommitténs betänkande. ' M a n talade om lika lön men förutsatte tydligen att de spe- ciella kvinnolistorna skulle bestå fast med skalan förlängd uppåt, dvs mot de manliga lönerna. V idare skulle visserligen socialpo- litiken underlätta för mödrarna att vrkes- a r b e t a — men också att stanna h e m m a och ä g n a sig åt b a r n och hushåll'.4 2 Kvinnorna h a d e nu sorterats för sig. N ä r likalön kom på tapeten, var det ytterst sällan som en kvinna och en m a n hade s a m m a arbete.
K v i n n o r n a återfinns nu inom vissa be- s t ä m d a sektorer (väl överensstämmande med dagens mönster). Likalönens införan- de skulle därför med stor sannolikhet inte ha haft någon effekt på kvinnornas relativt låga löner i förhållande till männen, efter-
som 'konkurrensen med mannen, som skulle så småningom driva u p p hennes lön, h a r begränsats eller upphävts'.4 3 J u längre differentieringen drevs, desto svagare torde intresset tor en relativ höjning av kvinnor- nas löner blivit. Vari består då detta nya intresse för likalönsfrågan?
I kvinnolönekommitténs betänkande förordades prestationslöner, dvs lika myc- ket betalt för s a m m a prestation. I kvinno- lönekommittén har uttryckts vissa farhågor för m ä n n e n s löner i s a m b a n d med en köns- neutral lönesättning. Även från fackligt håll framfördes 1946 i debatten 'att förbätt- ring för kvinnorna inte får ske på männens b e k o s t n a d ' .4 4
1947 blev det centrala förhandlingar mellan a r b e t s m a r k n a d s p a r t e r n a . Redan vid det lörsta meningsutbytet var det up- p e n b a r t att enighet om utformningen av lika-prestationslön inte kunde uppnås. Dis- kussionerna ledde så småningom fram till att a r b e t s m a r k n a d s k o m m i t t é n s kvinno- u t r e d n i n g tillsattes.4 5. Utredningen börja- de a r b e t a 1949 med uppdraget att utreda f r å n v a r o n inom industrin och dess orsaker.
V i d a r e h a d e utredningen att undersöka tillgång och efterfrågan på kvinnlig arbets- kraft u n d e r en viss tid framåt samt då också inventera den kvinnliga arbetskraf- tens uppgifter inom industrin. Slutligen in- gick i utredningens u p p d r a g att undersöka sociallagstiftningens verkan på kvinnornas förvärvsmöjligheter.
Männens solidaritet — solidarisk lönepolitik A r b e t s m a r k n a d s k o m m i t t é n s kvinnoutred- ning kom också den fram till att lönen mås- te vara relaterad till arbetsinsatsen. Lika lön för likvärdig arbetsinsats kommer att eliminera löneskillnaderna med avseende på kön såväl som löneskillnaderna mellan a n d r a g r u p p e r av arbetare. De totala pro- duktionskostnaderna lör arbetsgivaren skall v a r a d e s a m m a oavsett vem som utför ar- betet. D e n n a princip tillämpas konsekvent b a r a o m lönesystemet möjliggör en starka- re individuell differentiering. Kommittén m e n a d e vidare att det måste a n k o m m a på de avtalsslutande parterna att diskutera
och avgöra vad som är lämpligt att göra m e d hänsyn till branschens utveckling.
Slutligen konstaterar man att den kvinnli- ga a r b e t a r s t a m m e n har minskat i industrin, och enligt de prognoser m a n företagit i k o m m i t t é n finns inget som tyder på att d e n n a trend inte kommer att fortsätta — kanske förstärkas.
Vi börjar nu ana att intresset för löne- olikheterna inte bara var ett problem med avseende på kön. O m t a n k e n om kvinnorna kanske inte var anledningen till att lika- lönsfrågan på nytt blivit aktuell.
Inom g r u p p e n manliga industriarbetare h a d e rationalisering och mekanisering lett till m å n g a orättvisor och godtyckliga löne- olikheter både inom och mellan branscher.
För de manliga a r b e t a r n a fanns därmed också stort intresse för en översyn av löne- systemet och en solidarisk lönepolitik. Ar- betsuppdelningen hade inte bara missgyn- nat den kvinnliga arbetskraften, den hade också vidgat avståndet mellan grupper av m ä n i hierarkin. Låglönegruppen kunde nu d r a till sig fackets intresse och för en gångs skull såg det ut att finnas några som var allierade med kvinnorna i likalönekampen.
M e n illusionerna sprack en efter en. Frå- gan h u r låglönegruppen skulle höjas utan att hierarkin ovanför drogs ner kunde inte h a n t e r a s förrän den samordnade närings- politiken började praktiseras.
Först 1959—1960 kunde m a n i avtalsrö- relsen starta en försöksperiod för reglering av kvinnolönerna. Försöksperioden omfat- tade fem år. De separata lönelistorna för m ä n och kvinnor skulle slutgiltigt elimine- ras. Vid LO-kongressen 1961 hade emel- lertid ä n n u ingen aktivitet kommit igång.
A r n e Geijer anförde vid kongressen att ing- en skall v ä n t a sig några radikala lösningar på kvinnornas lönefrågor under en närlig- g a n d e framtid. ' M e n då det gäller kvinnor- nas position på arbetsplatsen — j a g har sagt det inför en kvinnokonferens nyligen
— ä r det viktigt att kvinnorna har de man- liga m e d l e m m a r n a s stöd. Det finns en inro- tad konservatism hos m ä n n e n i fråga om kvinnornas ställning i arbetslivet. Vi skall därvidlag inte skylla allt på arbetsgivarnas
ovilja. V i d a r e skall vi inte bortse från de positiva bidrag de manliga fackliga med- l e m m a r n a ger for att skapa en bättre o r d n i n g . '4 6
Geijer insåg att arbetsgivarna inte en- s a m m a var skyldiga till den lönesituation kvinnorna hade. M e n patriarkatet var för h o n o m b a r a en ideologisk kvarleva som k u n d e kritiseras i lägen av högkonjunktur.
En a n n a n röst på kongressen: 'Skall kvin- norna ha större löneförbättringar måste det bli m i n d r e över till m ä n n e n . Särskilt m ä r k b a r t blir detta i en bransch som textil- industrin, d ä r kvinnorna utgör mer än hälften av a r b e t a r n a . Lägg sedan till detta att det manliga lönegenomsnittet inom tex- tilindustrin är 15% under industrigenom- snittet, så h a r ni vårt speciella problem i ett nötskal. Vi vill förvisso göra mycket för att kvinnorna skall fa en rättvisare löneställ- ning — det tragiska är bara att samtidigt våra möjligheter i väsentlig grad minskas att tillgodose de manliga medlemmarnas i och tor sig mycket berättigade krav på en minskning av sin löneklyfta'.4 7 H u r god viljan än är (år kvinnorna aldrig knappa in på m ä n n e n . M e n bakgrunden till en lös- ning fanns nu i den samordnade närings- politiken. M e d hänvisning till denna kunde nu fackföreningarna — på 60-talet — börja tillämpa den solidariska lönepolitik som re- d a n diskuterats under m å n g a år. Detta in- n e b a r att a r b e t a r e med 'likvärdiga' arbeten skulle ha s a m m a lön oavsett kön, ålder, tjänstetid, utbildning m m och oavsett före- tagets vinstsituation. Låglönegrupperna skulle dessutom få särskilt stora löneök- ningar. 1 kombination med en samordnad näringspolitik innebar detta att branscher som ej k u n d e klara de solidariska lönekra- ven slogs ut. Den friställda arbetskraften blev sedan föremål lör en selektiv arbets- marknadspolitik med omskolning, flytt- ningsstöd och dylikt i skattkistan.
Lönebetalningsförmågan i de kvarva- r a n d e företagen förbättrades och tillväxten stimulerades med olika medel.
Den solidariska lönepolitiken hade emel- lertid mycket olyckliga konsekvenser för de k v i n n o d o m i n e r a d e branscherna. H ä r inne-
bar löneökningarna ofrånkomligen en stor utslagning, då dessa företag vanligen hade dålig lönsamhet. Trots att den solidariska lönepolitiken i teorin var till för att i första h a n d u t j ä m n a löneklyftorna mellan män och kvinnor, kom den i praktiken att mins- ka de kvinnodominerade branschernas an- tal och d ä r m e d antalet industriarbeter- skor.4 8 Det hördes inga protester från LO- håll, förrän strukturomvandlingen drabba- de de manliga industrijobben.
Den nya politiken innebar också att de lokala fackliga organisationernas inflytan- de minskade. Samordning och centralise- ring skapade nya patriarkala hierarkier där monopolkapitalet och exportindustrin fick det f r ä m s t a inflytandet. En centraliserad fackföreningsrörelse säger sig nu i prog- ramförklaringar ha 'en positiv inställning till strukturell o m d a n i n g av näringslivet.
D e n n a inställning g r u n d a r sig på veten- skapen om att vår produktion fortlöpande m å s t e anpassas till nya betingelser inom och u t o m landets gränser. Endast genom d e n n a ständiga anpassningsprocess kan vi skapa förutsättningar för ekonomiska och sociala framsteg.'4 9
M e d den solidariska lönepolitiken kom den officiella solidaritetsförklaringen mel- lan L O och kapitalismen — från motsatta intressen till g e m e n s a m m a mål. Den tredje konfrontationsperioden mellan patriar- katet och kapitalismen resulterar därmed i att patriarkatets värdegemenskap över- bryggar kapitalismens motsättningar.
S l u t s a t s e r
Jag h a r försökt tolka den könsliga arbets- delningen i termer av konfrontationer mel- lan kapitalistiska och patriarkala intressen.
K o n f r o n t a t i o n e r n a formar sig till processer som jag indelat i tre perioder. Den första u t m ä r k s av en uppdelning av arbetet mel- lan könen inom fabriker i den privata sek- torn. Den kvinnliga arbetskraften är 'fri' i bemärkelsen ogift och konfrontationerna äger r u m på den decentraliserade lokala nivån.
Den a n d r a perioden utmärks av en sys- tematisering av arbetsdelningen mellan kö-
nen, som leder till att den privata sektorn får vissa kvinnodominerade och a n d r a m a n s d o m i n e r a d e branscher. Fortfarande ä r det kvinnliga inslaget i arbetskraften hu- vudsakligen av det 'fria' slaget.
Den tredje perioden slutligen utmärks av att kvinnorna blir sällsynta gäster i den privata sektorn m e d a n de samlas i stora skaror inom den offentliga sektorn. Den tredje perioden utmärks också av ett allt- m e r d o m i n e r a n d e inslag av 'ofria' kvinnor.
U n d e r de två sista perioderna sker dess- u t o m konfrontationerna mellan kapitalism och patriarkat på en centraliserad överord- n a d nivå till följd av bland a n n a t LO:s centralisering och den ökande grad, i vilk- en stat och k o m m u n kommit att vara ar- betsgivarpart för LO-kvinnorna.
Deltidsarbetet utvecklades inom de k v i n n o d o m i n e r a d e sektorerna av arbets- m a r k n a d e n och daterar sig till början av d e n a n d r a perioden av konfrontationer dvs i och med de 'ofria' arbeterskornas inträde på heltidsarbetsmarknaden.
Facket och arbetsgivarna inom den pri- vata sektorn m o t a r b e t a d e deltidsarbetet f r å n första stund. Inte heller fanns det nå- got gehör för a n d r a vägar t ex en problema- tisering av det oavlönade arbetet som ett h i n d e r vilket kunnat undanröjas via fack- ligt agerande. Lönefrågorna var och för- blev LO:s linje, en linje som även när den i n n e b a r likalön visade sig ofördelaktig för kvinnorna inom den privata sektorn. Inom de kvinnodominerade branscherna utanför den privata sektorn blev därför en ömsesi- dig a n p a s s n i n g nödvändig. Kvinnorna an- p a s s a d e sig till de oavlönade arbetets nöd- vändiga krav och arbetsgivarparten anpas- sade sig till den enda tillgängliga arbets- kraftens speciella karaktäristika. Resultatet blev deltidsarbetet.
V a d betyder nu d e n n a anpassning med avseende på medvetandeformer, priorite- ringar och önskningar för kvinnornas vid- k o m m a n d e ?
Deltidsarbete som könsspecifik socialisation Det oavlönade arbetet har hållit kvinnorna fast vid ansvaret för livets kontinuitet. Det-
ta h a r medfört att de undanhållits inflytan- de i den offentliga verksamheten och full delaktighet i produktionen. Men det bety- der också att kvinnorna vaccinerats från inflytanden och medvetandeformer som h a r sin upprinnelse i själva lönearbetet.
Familjen och det oavlönade arbetet har så- ledes för kvinnornas vidkommande alltid fungerat som ett primat, till vilket löne- arbetet måste anpassas.
För arbetarklassens m ä n har utveckling- en gått i motsatt riktning. Lönearbetet har blivit det primat, till vilket det sociala livet måste anpassas. De har distanserats från inflytanden och medvetandeformer som håller s a m m a n vardagens delar till en helhet.
Lönearbetets m e d v e t a n d e b e s t ä m m a n d e inverkan är intimt integrerad med kapita- lismens principer för maktutövning. Ge- n o m lönearbetet tenderar arbetarklassens m ä n att göra dessa principer till sina egna intressen. Den ökande tillväxten, den tek- niska utvecklingen och miljöns exploate- ring blir de linjer m a n kan förstå och iden- tifiera m e d bättre villkor.
Arbetarklassens kvinnor står mera främ- m a n d e inför dessa utvecklingslinjer. J a g tror att viljan att deltidsarbeta just är ett uttryck för en a n n a n outtalad princip för utvecklingen. Den nödvändiga anpass- ningen och underordningen har också in- neburit att ett u t r y m m e med a n n a n jord- m å n skapats i kvinnornas verksamheter.5 0
I d e n n a jordmån växer visioner om vad som är viktigt att k ä m p a för och vad som kan vinnas av värde, om lönearbetet mini- meras.
Det linns en grundläggande motsättning mellan visionerna hos arbetarklassens män och kvinnor.
Vems intressen kommer framtiden att gynna?
Prognoser inför framtiden siar om det 'un- dersysselsatta' samhället. Antalet arbetade t i m m a r per vecka kommer enligt dessa prognoser att ha minskat till 33 år 2000, idag är genomsnittsveckan 36 timmar.5 1 I hela västvärlden kan denna utveckling
märkas. T i t t a r vi på beredskapen inför en s å d a n utveckling så är kvinnornas deltids- a r b e t e ett tecken på att de är väl förbered- d a för att inte säga redan inne i en framtida visions praktik.
Arbetarklassens m ä n tycks emellertid in- te vara lika införstådda. Inom dessa led talas om nya satsningar på tillväxt och tron på full sysselsättning är ingalunda uppgi- ven. N e d s k ä r n i n g a r av den offentliga sek- torn skall öka resurserna till industrin och socialpolitiken innehåller differentierade b a r n b i d r a g och vårdnadsersättning. Sam- tidigt betraktas det u t b r e d d a deltidsarbetet bland kvinnor som en 'skrämmande' ut- veckling.5 2
Vi kan förbereda oss på en fjärde kon- frontationsperiod och j a g tror att kvinnor- na den här gången måste hålla fast vid rättigheten och riktigheten i den förkortade a r b e t s d a g e n — deltidsarbetet.
Alternativet till deltidsarbete är inget arbe- te alls, dvs heltids hemarbete.
K v i n n o r n a s deltidsarbete är väl avvägt ifråga om tid, däremot kan inte detsamma sägas om lönen. En riktig strategi bör där- för vara att kräva löner som ger ekonomiskt o b e r o e n d e vid deltidsarbete och kortare ar- betsdag för alla.
N O T E R 1. M a r i a n n e Pettersson (1981).
2. Ibid s 14 fl'.
3. Birgitta von Hofsten (1941).
4. Heidi H a r t m a n n (1979) och (1981). För en grundligare diskussion se också Zillah Eisenstein (1978), Lydia Sargent (1981) och Michéle Bar- rett (1982).
5. Zillah Eisenstein (1978).
6. Heidi H a r t m a n n (1979) s 14, Heidi Hartmann (1981) s 23 not 1.
7. S O U 1938:47 s 64 fl'.
8. A n n - M a r i e Sellerberg (1973) s 26 f.
9. S O U 1938:47 s 74.
10. Ibid.
11. G u n n a r Qvist (1978) s 30 f.
12. Uttalande av Axel Danielsson i Socialdemokraten 1886, citatet från Ruth Bohman (1979).
13. S O U 1938:47 s 90.
14. Citat av uttalande från 'manlig partivän' i Kvin- nornas fackförbunds tidning Morgonbris i Ruth Bohman (1979).
15. Ruth Bohman (1979) s 33.
16. Ibid s 34.
17. Ibid s 33.
18. Karin Widerberg (1980) s 68 f.
19. S O U 1938:47 s 139 ff.
20. Eva Wigforss (1942) s 50. Eva Wigforss hade lä- rarinneutbildning, var medlem i Sveriges social- demokratiska kvinnoförbunds styrelse 1934—
1942. Hon gifte sig 1913 med Ernst Wigforss.
N ä r Eva skrev och funderade på kvinnornas löneproblem, publicerade Ernst sin bok Från klasskamp till samverkan. Man frågar sig om han läst hennes artikel i LO:s skriftserie.
21. Karin Kock blev fil dr i nationalekonomi 1929 och sedermera professor. Hon var en period chef för SCB, statsråd och ledamot och expert i ett stort antal utredningar, däribland i Kvinnoar- betskommittén 1935—1936. Skrev bla 'Kvinno- arbetet i Sverige' i S O U 1938:47, en synnerligen intressant rapport. Det omdömet gäller för ut- redningen som helhet.
22. Ibid s 450 f.
23. Ibid s 451.
24. Ibid.
25. Eva Wigforss (1942) s 38.
26. Karin Widerberg (1980) s 75.
27. G u n n a r Qvist (1974) s 41 IT.
28. Ibid s 41. Andelen gifta i arbetskraften är 3 % 1910, 10% 1930, 16% 1944, 5 9 % 1970. Inräk- nat dem som arbetar mindre än 20 t/v blir ande- len 6 3 % 1970.
29. Gunhild Kyle (1979) s 152 f.
30. S O U 1938:47.
31. Ibid s 33.
32. Alva och G u n n a r Myrdal (1934).
33. G u n n a r Qvist (1974) s 108.
34. Ibid s 109, Ruth Bohman (1979) s 44, Stina T h y b e r g (1962) s 498 If.
35. Ruth Bohman (1979) s 43.
36. Ibid s 44.
37. Stina Thyberg (1962) s 498.
38. Karin Widerberg (1980) s 115.
39. S O U 1938:47 s 339.
40. G u n n a r Qvist (1980) s 14: 'Under 70-talet har den offentliga sektorn ökat sin andel av arbets- kraften från 29 till 3 9 % och det är främst här kvinnorna funnit nya jobb. Medan de på den privata sektorn oförändrat utgjort en tredjedel av de anställda har de på den offentliga ökat sin andel från 59 till 6 5 % . Vi har alltså på 70-talet fatt en arbetsmarknad där den privata sektorn är kraftigt mansdominerad (66%) och den of- fentliga lika kraftigt kvinnodominerad.' 41. G u n n a r Qvist (1974) s 110.
42. G u n n a r Qvist (1979) s 152.
43. Eva Wigforss (1942) s 57.
44. Gunhild Kyle (1979) s 71.
45. Arbetsmarknadskommitténs tillsättande beslu- tades i Saltsjöbaden den 26 m a j 1948.
46. L O , Kongressprotokoll (1961) s 191.
47. Ibid s 193.
48. LO, Arbetsmarknadspolitiskt program (1967)
s 6 f. Se även Per H o l m b e r g (1978) s 140 och ' S a m o r d n a d näringspolitik' (1961).
49. L O , arbetsmarknadspolitiskt program (1967) s 5.
50. Ulrike Prokop (1981)
51. SCB, prognosinformation 1981:1.
52. Åsa Löfström (1982).
L I T T E R A T U R
Barrett Michéle, Kvinnoförtryck. En marxistisk och femi- nistisk analys Zenit förlag, L u n d 1982.
B o h m a n R u t h , Kvinnor i facklig och politisk kamp 1880-1920 Zenit H ä f t e n nr 2. 1979 årg 1.
Eisenstein Zillah ed, Capitalist Patriarchy and the Case for Socialist Feminism, Monthlv Review Press, New
York 1978.
H a r t m a n n Heidi ' T h e U n h a p p y Marriage of Marx- ism a n d Feminism: T o w a r d s a M o r e Progressive U n i o n ' Capital and Class nr 8 1979.
H a r t m a n n Heidi, 'Kapitalismen, patriarkatet och könssegregationen i arbetet'. Kvinnovetenskaplig Tidskrift nr 1 - 2 1981.
v o m Holsten Birgitta, Deltidsarbete, Fredrika Bremer- förbundets skriftserie nr 3, N a t u r och Kultur 1941.
H o l m b e r g Per, Socialpolitisk teori och praktik, Prisma, L u n d 1978.
Kock K a r i n , K v i n n o a r b e t e t i Sverige, i SOU 1938:47 Kyle G u n h i l d , Gästarbeterska i manssamhället, Studier om industriarbetande kvinnors villkor i Sverige. Publica Liber, L u n d 1979.
Löfström Åsa, Ekonomisk kris och kvinnors arbete, U m e å Economic Studies no 99, 1982.
Pettersson M a r i a n n e , Deltidsarbetet i Sverige, del- tidsökningens orsaker deltidsanställdas levnads- förhållanden; s a m m a n f a t t n i n g och tabellbilaga Arbetslivscentrum 1981.
Prokop Ulrike, Kvinnors livssammanhang. Begränsade strategier och omåttliga önskningar, R a b é n och Sjögren
1981.
Sargent Lydia, Women and Revolution, The Unhappy Marriage of Marxism and Feminism, A Debate on Class and Patriarchy, Pluto Press Ltd, London 1981.
Sellerberg A n n - M a r i e , Kvinnorna på den svenska arbets- marknaden under 1900-talet, Gleerups bokförlag AB, L u n d 1973.
T h y b e r g Stina, 'Företaget och den kvinnliga arbets- kraften' i Kvinnors liv och arbete, Studieförbundet näringsliv och samhälle, G e r n a n d t s boktryckerier AB, Stockholm 1962.
Qvist G u n n a r , Statistik och politik, Landsorganisationen och kvinnorna på arbetsmarknaden, Prisma, Stockholm
1974.
Qvist G u n n a r , Konsten att blifva en god flicka. Kvinno- historiska uppsatser, Liber Förlag, Stockholm 1978.
Qvist G u n n a r , "Klasspolitik eller könspolitik' i Arbe- tarrörelsens årsbok, red. Stellan Andersson 1980.
W i d e r b e r g K a r i n , Kvinnor, klasser och lagar 1750—
1980, Publica, Helsingborg 1980.
Wigforss Eva, 'Lönefrågor i kvinnligt arbete' i LO:s skriftserie nr 61.
S O U 1938:47 Betänkande ang gift kvinnas förvärvsarbete, K v i n n o a r b e t s k o m m i t t é n .
L O kongressen Protokoll 1961.
L O Arbetsmarknadspolitiskt program 1967.
L O S t r u k t u r u t r e d n i n g e n , S a m o r d n a d näringspoli- tik, 1961.
L O Kvinnolönekommitté, Kvinnoarbete och kvinnolöner- na, Stockholm 1946.
Prognosinformation S C B 1981:1.
S U M M A R V
The article interprets the sexual division of labor in terms of confrontations of interests between capital and patriarchy. Patriarchal in- terests are asserted by the 'male' labor unions
(LO).
These confrontations take the form of a pro- cess which can be divided into three periods.
The first period is characterized by a division of labor between the sexes within the factories.
Female labor power is 'free' in the sense that it is iinmarricd women that make up the female labor force. The confrontations take place on a decentralized local level. The second period is characterized by a sexual division of labor that results in female dominated branches and male dominated branches within the private sector
— a division between factories. The female labor force comprises still primarily of unmarried women. The third period is distinguished by married women, i.e. 'unfree' labor power, ente- ring the labor force. Within this period, the confrontations result in a division between a male dominated private sector and a female dominated public sector — a division between sectors.
Part-time work becomes the solution of married women's problems in combining paid labor with their domestic responsibilities. This development can be interpreted as an active protest (although unarticulated) on the part of women against the work conditions in the labor märket, as well as a passive adaption on the part of women towards the double role as paid- iaborer and housewife/mother.
Gerd Lindgren
Sociologiska institutionen Umeå Universitet 901 87 Umeå, Sweden
