TT-FLASH: Explosion i Oslo: En undersökning om SVT:s, TV4:s och SR:s bevakning av terrordåden i Norge 2011

TT-FLASH: Explosion i Oslo

– En undersökning om SVT:s, TV4:s och SR:s

be-vakning av terrordåden i Norge 2011

Av: Nichol von Schoenberg & Alexander Berg Handledare: Gunnar Nygren

Abstract

Den 22 juli 2011 utförde Anders Behring Breivik det värsta terrorattentatet i Norge i modern tid. Svenska medier valde att lägga alla sina resurser på att bevaka katastrofen i grannlandet. I denna uppsats undersöker vi hur SVT, SR och TV4 arbetade med be-vakningen. Studien som behandlar nyhetsbevakningens första dygn, går in på vilka etiska, praktiska och källkritiska problem som respektive kanals nyhetsredaktioner ställdes inför (inklusive webben). Vi tar även upp hur arbetet och bemanningen orga-niserades. Det empiriska materialet bygger på forskningsintervjuer med nyhetschefer, reportrar och webbredaktörer. Studien bygger på Lee B. Beckers och Tudor Vlads översikt om organisering och rutiner på nyhetsorganisationer. Fungerande nyhetsruti-ner är ett krav i dagens medielandskap. Nyhetsrutinyhetsruti-ner används av journalister för att kunna producera nyheter under tidspressade förhållanden.

Att dåden skedde en fredagseftermiddag under semestertider försvårade arbetet för redaktionerna. Framför allt SVT och TV4 var underbemannade. Vårt resultat visar också att nyhetsredaktionerna slet med tekniska problem. Framför allt handlar det om reportrar på plats i Norge som hade svårt att få hem sitt material till Sverige. I de fall obekräftade uppgifter publicerades uppgavs alltid uppgiftens källa. Etiska problem som redaktörer och reportrar fick ta ställning till handlade främst om bildmaterial som ansågs för obehagliga eller innehöll bilder på offer som var identifierbara. Även inter-vjuer med chockade anhöriga diskuterades. Samtliga beslut togs från fall till fall. Stu-dien visar att de undersökta medierna var flexibla i sitt arbete. Den visar också hur beroende webbdeskarna är av tv- och radioredaktionernas arbete. Erfarenhet och flex-ibilitet hos journalister, nyhetschefer och övrig redaktionell personal gjorde att samtli-ga redaktioner trots tekniska problem och personalbrist klarade av nyhetsbevakning-en. Det visar att redaktionernas nyhetsrutiner i grunden fungerade väl.

INNEHÅLL

1. INLEDNING OCH BAKGRUND

Syfte 6

Frågeställningar 6

Förförståelse 6

2. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING

Rutiner 7

Rutinforskning nu och då 8

Nyhetsrutiner i Sverige 8

Tidigare forskning kring krisrapportering 9 Svenska mediers bevakning av tsunamikatastrofen 10

Begrepp 12

3. METOD

Metodval 13

Urval och genomförande 14

Intervjupersoner 15 Metodkritik 15

4. EMPIRI

Beslutet om att ta bort reklamavbrott på TV4 24 Praktiska problem under bevakningen 25 Mobilfunktionerna som inte fungerade 26

Direktsändningarnas dilemma 26

Sändningsbussar 28

Etiska problem 29

På redaktionen 29

På plats i Norge 30

Källkritiska principer under bevakningen 32 Spekulationer kring vem som låg bakom dådet 34

Källkritiken på webben 36

Webbdeskarnas arbete 37

5. SLUTSATSER

Bemanning och organisation 42

Etiska ställningstaganden 42

Praktiska problem 43

Webbdeskarnas arbete 43

Diskussion och återknytning till tidigare forskning 44

Återknytning till hypoteser 46

Förslag på vidare forskning 47

1 INLEDNING OCH BAKGRUND

Klockan 15.25 den 22 juli 2011 briserar en bomb i regeringskvarteren i Oslo. Explosionen där åtta personer dödas och ett flertal skadas är startskottet till vad som kommer att bli den största tragedin i Norge sedan andra världskriget. Två timmar efter bombattentatet larmas polisen om skottlossning på ön Utøya där det norska socialdemokratiska ungdomsförbundet håller sitt sommarläger. 69 personer dödas och många skadas i massakern av gärningsmannen Anders Behring Breivik innan han grips 18.27 av norsk insatspolis. Vid den här tidpunkten har händelserna i Norge blivit en världsnyhet och medierna jobbar febrilt med att rapportera vad som har hänt.

Estonia, Elfte september, Tsunamin och nu senast terrordåden i Norge är alla exempel på händelser som satt stor press på svenska medier. Medierna blir medborgarnas huvudsakliga informationskälla och fyller en viktig funktion i människors uppfattning och riskbedömning av situationen ifråga. De allra flesta upplever olika kriser genom medierapporteringen och minns också händelsen genom bilder och videoklipp som publicerats. I det stora hela kan man säga att medierna bidrar till skapandet av vår verklighetsuppfattning. Det ger medierna det stora ansvaret att informera och analysera vad som hänt och vad som händer under en extra-ordinär nyhetshändelse. För att allmänheten snabbt ska få reda på vad som har hänt måste medierna vara snabba med att gå ut med information och påkalla uppmärksamhet. Detta är ett av mediernas uppdrag som en del av en demokrati.

En nyhetsjournalist måste förvänta sig det oväntade. När något händer krävs det av medierna att de så snabbt som möjligt får fram korrekt information till allmänheten. Då gäller det att det finns rutiner och en välfungerande organisering som gör att bevakningen fungerar på ett till-fredsställande sätt. Terrorattentaten i Norge var en extrem nyhetshändelse som satte nyhetsre-daktionernas organisering på prov.

1.1 Syfte

I denna c-uppsats undersöker vi hur nyhetsrutinerna såg ut på tre stora svenska nyhetsmedier; Sveriges Television, TV4 och Sveriges Radio under bevakningen av terrorattentaten i Norge. Vi väljer att undersöka etermedier med möjlighet till direktsändning av den anledningen att de har en viktigare roll som informationskanal än de tryckta medierna (Nohrstedt 2000: 208). De når ut till flest människor och har fördelen att kunna rapportera vad som händer i realtid.

1.1.1 Frågeställningar

 Hur fungerade redaktionernas organisation under det första dygnet när de ställdes inför den extraordinära nyhetshändelsen?

 Hur tog redaktionerna ställning till etiska problem under rapporteringen av terror-dåden i Norge?

 Vilka var de praktiska problem som redaktionerna ställdes inför?

 Hur förhöll sig redaktionerna till sina källkritiska principer under rapporteringen?  Hur arbetade respektive redaktions webbdesk?

1.1.2 Förförståelse

 Utifrån vår förförståelse tror vi att TV4 var snabbast att omstrukturera och anpassa nyhetsbevakningen på redaktionen. Detta tror vi beror på att TV4:s organisation är mindre än SVT och SR:s organisationer. Vi förutsätter att det är mindre byråkrati i en mindre organisation och därför lättare att genomföra snabba beslut som att exempelvis sätta in extra nyhetssändningar.

 Vi tror att SVT och SR som är resursmässigt starkare än TV4 har haft mer personal på plats och därför kunnat göra en mer omfattande bevakning. Att de kunde samarbeta med NRK tror vi också underlättade deras bevakning.

2 TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING

2.1 Rutiner

I en tid då journalister lider av ständig tidsbrist och begränsade resurser hjälper nyhetsrutiner till att underlätta det journalistiska arbetet. En nyhetsrutin innebär en repetitiv och organiserad arbetsprocess som styrs av teknik, etik, utrymme och medieorganisationens riktlinjer. Den används för att man som journalist på smidigast och snabbast möjliga sätt ska kunna tillskansa sig och omvandla insamlade rådata till konkreta nyheter. Gaye Tuchman, professor i sociolo-gi som forskat mycket kring nyhetsskapande, menar att välfungerande nyhetsrutiner är en förutsättning för att man ska kunna producera nyheter (Becker & Vlad 2009: 61).

Rutiner är viktiga i inringningen av den stora mängden potentiella nyheter som ligger oupp-täckta ute i samhället. Enligt Tuchman används så kallade beats rutinmässigt för att strukture-ra nyhetsinsamlandet (Becker & Vlad 2009: 64). Tuchman beskriver beats som bevaknings-områden som respektive reporter blir tilldelad. Det är en metod som är till för att organisera och sprida ut reportrarna till platser, organisationer och nyckelpersoner som tros sitta på in-formation av intresse och som förväntas bidra till nyhetsmässigt material. Läsarnas, tittarnas eller lyssnarnas intressen styr vart journalisternas uppmärksamhet ska riktas och vilka områ-den som ska bevakas. Den geografiska spridningen av reportrar klassas som områ-den viktigaste. Tuchman kallar denna process för news net – nyhetsnät, eftersom tidningsredaktionen hon följde lade ut ett slags strategiskt placerat nät som fångade precis de nyheterna dem var intres-serad utav. Reportrarna ser sina beats som ett samlingsbegrepp för alla dessa ställen där de rutinmässigt letar nyheter. De har själva ett ansvar att vara uppmärksamma på vad som händer inom deras tilldelade beats. Becker menar att detta fungerar som ett sätt att dela upp jobb inom organisationen. På detta sätt kan man sätta personal på uppdragen de är mest lämpade för och effektivisera arbetet (Becker & Vlad 2009: 66).

2.2 Rutinforskning nu och då

Vi utgår från Lee B. Beckers och Tudor Vlads översikt om nyhetsorganisationers organisering och nyhetsrutiner. Med det menas att inga rutiner är beständiga utan varierar med tiden

(Becker & Tudor 2009: 59). Ett genomgående antagande i den tidiga nyhetsrutinforskningen är den grundläggande synen på nyheter som en konstruktion av verkligheten och inte en av-spegling av verkligheten. Denna syn på nyheter som en konstruktion växte fram under 70-talet och riktade fokus mot de sociala sammanhangen där nyheterna produceras istället för mot den enskilde journalisten. Men det finns också forskare som har invändningar mot det här till exempel Michael Schudson. Han anser det vara överdrivet att anta att verklighetens delser i praktiken inte skulle ha någon inverkan på hur nyheter konstrueras. De verkliga hän-delserna som nyhetskonstruktionerna bygger på har större inverkan på nyheternas utformning än vad tidigare forskare påstått anser han (Becker & Tudor 2009: 63). Den senare forskningen kring nyhetsproduktion har sedermera delats upp i två vitt skilda traditioner med två olika utgångspunkter (Cottle 2003, Nygren red. 2008: 38). En av inriktningarna kallas Politisk eko-nomi och utgår från mediesystemet i det stora hela. Mediesystemet analyseras utifrån marxis-tiska grundvalar där ämnen som makt och social klass är i fokus. Det kretsar kring makten över medierna och ”kulturindustrins” skapande av ideologier och värderingar som stödjer kommersialism och de existerande maktförhållandena i samhället.

Den andra inriktningen kallas Kulturstudier och utgår från en humanistisk tradition. Här lig-ger intresset på hur mening skapas inom texter och medieinnehåll, hur värderingar och ideo-logier skapas och reproduceras i medieanvändningen. Exempelvis kan det handla om hur ge-nusföreställningar konstrueras i medieinnehållet (Cottle 2003, Nygren 2008:38).

2.3 Nyhetsrutiner i Sverige

I Vid nyhetsdesken: En studie av nyhetsvärdering vid svenska nyhetsredaktioner tar medie-forskaren Bengt Johansson upp hur nyhetsvärdering fungerar på bland annat SVT och SR. Rapporten förklarar även hur nyhetsrutiner ser ut på svenska redaktioner och hur nyhetsredak-tioner handlar vid bevakning av stora nyhetshändelser. Enligt Johansson menar vissa att ny-hetsredaktioner fungerar bäst när de ska bevaka en stor ”ovanlig” nyhetshändelse som de har

ännu en storm var på väg in i landet. Den här gången var SVT förberedda och hade tid att mobilisera sina medarbetare för en eventuell bevakning av stormen (Johansson 2008: 55). Rapporten tar även upp hur mycket ekonomiska aspekter påverkar nyhetsbevakning rent prak-tiskt. Ett exempel på detta är nyhetsredaktioners olika tillgång till sändningsbussar. Tillgång till eller avsaknad av en sändningsbuss är avgörande för sättet som en nyhetsredaktion kan bevaka en nyhet. För att en nyhetsredaktion ska kunna sända direkt med både bild och ljud krävs tillgång till en sändningsbuss (Johansson 2008: 56). Vidare beskriver Johansson olika aspekter som påverkar ifall en specifik händelse blir en nyhet eller inte. Studien visar bland annat att de olika nyhetsredaktionerna ibland väljer bort potentiella nyheter i städer där de saknar en korrespondent (Johansson 2008: 35).

2.4 Tidigare forskning kring krisrapportering

Terrorattentaten i Norge var en oväntad nyhetsändelse som fick mycket stort medialt genom-slag. Gunilla Jarlbro har i sin undersökning Krisjournalistik eller journalistik i kris? En forsk-ningsöversikt om medier, risker och kriser dragit slutsatser från tidigare forskning kring just oväntade händelser. När det gäller hanteringen av källor har hon kommit fram till att det vid oväntade händelser är vanligt med enbart elitkällor i rapporteringen. Detta menar hon kan bidra till att medierna inte fullföljer sitt uppdrag som en granskande samhällsinstitution. Det finns också ett samband mellan oväntade händelser och användandet av anonyma källor vilket även tycks bli vanligare desto längre bort händelsen är från redaktionen rent rumsligt. Vid katastrofrapportering syns även ett ökat användande av offer och/eller anhöriga som källor. Även här finns ett samband med avstånd och förekomsten av offer- eller anhörigjournalistik. Med ett större geografiskt avstånd ökar också den här typen av journalistik. Jarlbro drar slut-satsen att det finns en ökad finkänslighet hos reportrar om offren ligger närmre redaktionen och tillhör den egna publiken. Flertalet studier har också pekat på att det är vanligt med spe-kuleranden och felaktigheter när det gäller information om antalet dödade, sårade och så vida-re (Jarlbro 2004: 63). Trots att en händelse kan ses som extraordinär och stor så följer de ändå medielogikens lagar. Dramatiska händelser som kan personifieras får mer medial uppmärk-samhet än händelser som inte har dessa egenskaper.

Hur kriser och olika krissituationer ska definieras finns det delade meningar om. Flertalet forskare har tagit fram skilda definitioner på olika typer av riskfyllda händelser vilket vid en

första anblick kan vara något förvirrande. Jarlbro hänvisar bland annat till Singer och Endre-nys teori om sju olika typer av hazard, vilket kan översättas till fara. De sju är: natural ha-zard, energy haha-zard, materials hazards, activities involving benefits and costs, chronic and acute illnesses, complex technologies samt activities with costs only. Vi kommer inte att gå in djupare på samtliga av dessa kategorier. Det vi ämnat undersöka, rapporteringen kring terror-dåden i Norge juli 2011, faller dock under den sistnämnda kategorin vilket innefattar brott och terroristaktiviteter. Det finns även flera definitioner av hur olika skeden i kriser och katastro-fer ska beskrivas. Jarlbro redovisar olika forskares definitioner av kriser och katastrokatastro-fer som processer uppdelade i faser. Bland annat har hon en egen definition med fem olika stadier i en kris (Jarlbro 2004: 17):  Förperioden  Varningsperioden  Katastrofperioden  Rekylperioden  Ambivalensperioden

Vi har inriktat vår undersökning på hur bevakningen såg ut det första dygnet. Det vill säga det första inledande skedet från strax innan att det första telegrammet kom till redaktionerna om en explosion i Oslo och det omedelbara händelseförloppet efter det. Utöver det har vi under-sökt hur arbetet fortskred den efterkommande tiden direkt efter det inledande skedet och följt upp hur rapporteringen fungerade under de följande dagarna efter det första telegrammet. Vår undersökning är alltså inriktad på katastrofperioden enligt Jarlbros schema.

2.4.1 Svenska mediers bevakning av tsunamikatastrofen

Som jämförelse till vår undersökning har vi använt oss utav Tsunamins genomslag – En studie av svenska mediers bevakning. Forskarna bakom studien har gjort en omfattande undersök-ning av medierapporteringen om tsunamin och redaktionernas organisering i detta skeende. Precis som i vår undersökning har de använt sig av intervjuer som underlag.

dagbladet, aftonbladet.se och dn.se) hade en god beredskap när det gällde att bevaka flod-vågskatastrofen 2004. Jordbävningen som orsakade tsunamin inträffade nattetid (svensk tid) på annandagen, 26 december. Vid den tidpunkten var bemanningen på redaktionerna låg. Dels på grund av att många medarbetare hade semester och dels för att det var natt (Odén, Gherset-ti & Wallin 2005: 174). De flesta redakGherset-tionerna fick nyheten 05:42 från TT:s flash som fåor-digt talade om att turister saknades i Thailand efter att Phuket drabbats av enorma flodvågor (Odén, Ghersetti & Wallin 2005: 30). Även journalister och redaktörer som var lediga väcktes av TT-flashen och personal ringdes snabbt in. Många medarbetare erbjöd sig frivilligt att komma in och arbeta. Redaktionsledningarna var dock noga med att inte ta in för mycket folk eftersom det skulle behövas utvilad personal senare.

Medierna handlade alltså snabbt. Trots det tog det upp emot 8 timmar efter det att tsunamin inträffat innan SVT och TV4 sände några extrasändningar. Anledningen till att det dröjde så lång tid berodde på att tv-medierna hade låg bemanning och att det tog tid att få in nödvändig personal. Senare under första dygnet hörde dock många medarbetare av sig till redaktionen och ville komma in och arbeta. Redaktörerna var dock tvungna att avvakta på grund av att utvilad personal även behövdes i ett senare skede.

Nyheten om det inträffade publicerades snabbt på samtliga mediers hemsidor samt på text-tv. Odén, Ghersetti och Wallin menar att de stora anledningarna till varför arbetet med bevak-ningen av katastrofen kom igång så snabbt var journalisternas arbetsvilja och flexibilitet kom-binerad med ny teknik och samarbete med allmänheten. För att täcka in nyuppkomna bevak-ningsområden fick nyhetsredaktionerna temporärt omstruktureras (Odén, Ghersetti & Wallin 2005: 175). Eftersom naturkatastrofen skedde på andra sidan jordklotet krävdes det att journa-listerna och fotograferna tog sig dit för att kunna göra en seriös bevakning. Normalt sett var det administrativ personal som skötte bokning av flygbiljetter och diverse logistik. Under tsu-namibevakningen tog journalister, fotografer, redaktörer och nyhetschefer själva hand om bokningen av flygbiljetter till Thailand och andra drabbade områden. Folk behövde snabbt komma iväg vilket krävde självständiga och i vissa fall drastiska lösningar av redaktionernas medarbetare. Odén, Ghersetti och Wallin menar att rutin tillsammans med kreativitet gjorde att många reportrar fort tog sig till Sydostasien. Teknik i form av mobiltelefoner och internet-uppkopplade datorer gjorde att allmänheten kunde bistå nyhetsredaktionerna med fakta och bilder. Det var bland annat detta som gjorde att nyhetsredaktionerna kunde ifrågasätta

felakti-ga uppgifter från TT. Den ”nya” tekniken användes självklart också av de svenska journalis-terna som åkte till Thailand. Insamlat material sändes hem genom satellittelefoner och inter-net. Trots att journalister och fotografer ibland hade problem med att få hem materialet lycka-des de alltid till slut (Odén, Ghersetti & Wallin 2005: 176).

I stort sett arbetade all redaktionell personal med att bevaka tsunamikatastrofen. Både på plats i Sydostasien och i Stockholm. Många från redaktionernas personal behövde under tiden deb-riefing för att kunna hantera de bilder och situationer som de upplevde i sitt arbete. Bland an-nat fick många av redaktionernas medarbetare terapeutiska roller när de talade med drabbade och anhöriga (Odén, Ghersetti & Wallin 2005: 177).

På redaktionerna fördes många intensiva etiska diskussioner kring hur man skulle förhålla sig till inkommande bilder. Många bilder och filmklipp som lades på webben var läsargenererat innehåll men mycket av det inkommande materialet var inte publicerbart. Diskussionerna gick kring hur långt man var villiga att gå för att visa katastrofens omfattning och vart gränsen gick för kränkning av enskilda personers integritet. SVT gjorde bedömningen att visa starkare bil-der än man vanligtvis gör. De ansåg att det var nödvändigt för att kunna begripliggöra kata-strofens enorma omfattning. Dock visades inga detaljerade bilder där det gick att identifiera döda personer. Inte heller bilder på otröstliga anhöriga som desperat letade försvunna famil-jemedlemmar publicerades. Samma inställning hade de till intervjuer med allvarligt chockade personer (Odén, Ghersetti & Wallin 2005: 186).

2.4.2 Begrepp

I detta arbete förekommer vissa speciella journalistiska begrepp. Ständig deadline innebär att det sker en publicering av nyheter dygnet runt. Detta gäller främst på hemsidor tillhörande nyhetsbyråer och medieföretag. Flerkanalpublicering betyder att ett medieföretag publicerar nyheter i olika kanaler. Det kan till exempel röra sig om en radiokanal som publicerar nyheter på internet. Läsargenererat innehåll är material som produceras av läsare och tittare. Det kan vara bilder och videoklipp som filmats med mobilkameror samt insändare och debattinlägg. I vissa medier kan det också förekomma nyhetstexter och krönikor som skrivits av läsare (Ny-gren 2008: 70-71).

3 METOD

3.1 Metodval

Vårt empiriska material kommer från vad man i forskningssammanhang kallar för frågeunder-sökningar med öppna frågor (Esaiasson, Giljam, Oscarsson & Wägnerud 2007: 259). Det finns två typer av frågeundersökningar; intervjuundersökningar och enkätundersökningar. I vårt arbete har vi använt oss av intervjuundersökningar, det vill säga intervjuer som utförts med respondenter genom personliga möten och/eller per telefon (Esiasson, Giljam, Oscarsson & Wägnerud 2007: 262). Frågeundersökningar med öppna svar innebär att man ställer samma frågor till samtliga respondenter för att kunna jämföra deras svar med varandra och hitta mönster i svaren (Esiasson, Giljam, Oscarsson & Wägnerud 2007: 259).

I vår frågeundersökning med öppna frågor har vi dock delat upp respondenterna i olika grup-per. Dessa grupper har skapats utifrån respondenternas befattning. Till exempel har nyhets-chefer och personer med liknande uppgifter fått en viss typ av frågor medan reportrar en an-nan typ av frågor. Det säger sig självt att vissa frågor som ställts till nyhetschefer inte kan och behöver besvaras av reportrar och vice versa. Vi har använt oss av tre olika intervjuguider som anpassats efter respondenternas yrkesroll. De tre intervjuguiderna består av preciserade frågor (se bilaga).

Statsvetarna Esaiasson, Giljam, Oscarsson och Wängnerud gör i sin bok Metodpraktikan skillnad på respondent- och informantundersökningar. En informantundersökning innebär att man använder sina svarspersoner som vittnen i en jakt på en objektiv sanning. Man söker svar som ska hjälpa till att förklara hur delar av verkligheten fungerar (Esaiasson, Giljam, Oscars-son & Wägnerud 2007: 257). Det informanterna säger betraktas som källor och ska kunna stå pall i en källkritisk granskning (Esaiasson, Giljam, Oscarsson & Wägnerud 2007: 258).

I en respondentundersökning är det istället svarspersonernas tankar och åsikter som under-söks. Som vi har nämnt tidigare ställs samma frågor till respondenterna i hopp om att man ska kunna se mönster i svaren och sedan förklara varför vissa grupper svarar som de gör (Esaias-son, Giljam, Oscarsson & Wägnerud 2007: 258).

Vår undersökning har inslag av både respondentundersökning och informantundersökning. Som tidigare nämnts har vi använt oss av tre typer av intervjuguider utformade efter olika yrkeskategorier inom organisationerna. Samtliga intervjupersoner inom samma yrkeskategori har därmed fått samma intervjufrågor. I det hänseendet liknar vår undersökning en responden-tundersökning. Dock är vårt syfte att förstå hur nyhetsredaktionerna på SVT, SR och TV4 fungerade under den extraordinära nyhetshändelsen som terrorattentaten i Norge var. Efter-som vi delvis är ute efter specifika fakta liknar vår undersökning även en informantundersök-ning.

Vi har utgått från den epistemologiska föreställningen att vi likt malmletare samlar in kunskap som ligger begravd hos våra intervjupersoner och som grävs fram genom kontrollerade inter-vjufrågor. Det material de delger oss förändras inte under omvandlingen från muntligt samtal till utskrift. I analysen av det insamlade materialet har vi sedan skiljt ut vad som är väsentligt för vår undersökning (Kvale 2009:64).

3.2 Urval och genomförande

För att kunna få en så heltäckande bild som möjligt av den mediala bevakningen av terrordå-den i Norge har vi gjort ett strategiskt urval av medarbetare på redaktionerna. Dessa är perso-ner som vi anser hade nyckelpositioperso-ner i den inledande fasen av nyhetsbevakningen.

Yrkesroller som undersökningen innefattar:

 Beslutsfattande positioner (planeringschef, nyhetschef och redaktör).  Reportrar som rapporterade från Norge.

 Webbansvariga

Intervjuerna har varat mellan 15 och 55 minuter. Elva av tretton intervjuer har utförts på plats med intervjupersonerna. De övriga två har genomförts på telefon då det var enda lösningen.

3.3 Intervjupersoner

Annika Marcus (Redaktör TV4) Åsa Stibner (Reporter TV4)

Fredrik Axelsson (Planeringschef och inhoppad redaktionschef TV4) Theresa Westermark (Webbredaktör TV4)

Ted Lundgren (Reporter TV4) Peter Lindgren (Nyhetsankare TV4) Christer Fridén (Reporter Ekot) Michael Österlund (Nyhetschef Ekot) Mikael Kulle (Webbredaktör Ekot) Elisabet Åberg (Reporter SVT) Susan Ritzén (Reporter SVT) Freja Salö (Webbredaktör SVT) Titti Werner (Redaktör SVT)

Samtliga intervjupersoner har fått möjligheten att läsa igenom och godkänna sina citat.

3.4 Metodkritik

Som Odén, Ghersetti och Wallin påpekar i sin undersökning om Tsunamin har metoden sina svagheter. Vissa brister och misstag i organisationen kanske inte kommer fram i intervjuerna. Detta är ofrånkomligt men intervjuerna ger ändå en övergripande bild av hur det fungerat (Odén, Ghersetti & Wallin 2005: 174).

Torsten Thurén beskriver i boken Källkritik olika anledningar till att vittnens trovärdighet kan ifrågasättas. Givetvis har glömska med saken och göra vilket har mer påverkan ju längre tid som gått efter händelseförloppet. Mest glöms strax efter händelsen och det som inte glöms i det skedet blir kvar en längre tid (2005: 30). Torsten Thurén talar om en glömskekurva som

först dimper kraftigt men sedan planar ut. En vecka efter händelsen minns man kanske bara hälften av det man mindes en timme efter händelsen. Dock är skillnaden mellan vad man kommer ihåg efter fyra och fem år knapp. En vetenskaplig undersökning visade att minnesför-lusten under de första nio månaderna efter det inträffade är lika omfattande som under de föl-jande 47 åren. Dock är detta väldigt individuellt och beroende på vilken typ av händelse det rör sig om.

Thurén påpekar även att glömska inte enbart är en passiv process som sker av sig själv. Min-net påverkas även utifrån. Vittnesmålen blir beroende och varje sådant beroende gör att tro-värdigheten sjunker. Därför ska källor helst vara helt oberoende vilket i princip är omöjligt. Thurén nämner sex olika typer av yttre påverkan som minnet kan utsättas för:

Samtal med andra som varit med om samma incident.  Läsning, bilder m.m.

 Suggestion, till exempel ledande frågor.  Rädsla, tvingande.

 Förväntningar, förutfattade meningar.

 Beroende av konventioner. Att man säger det som man förväntas säga. (Thurén 2005:34)

Risken för att ett vittne har utsatts för någon typ av påverkan utifrån ökar givetvis ju längre tid det gått från händelsen. Vi är medvetna om att en kompletterande innehållsanalys skulle kun-na ge ytterligare tyngd till forskningsresultatet.

4 EMPIRI

4.1 Bemanning

Vid tidpunkten för terrorattentaten i Norge hade samtliga redaktioner lägre bemanning än under en normal nyhetsvecka. Det var en sen fredagseftermiddag i juli, mitt i semestertider då stora delar av ordinarie personal var på semester och utbytt mot mindre rutinerade sommar-vikarier.

Sveriges Television var särskilt hårt drabbat. Där var redaktionernas sommarbemanning mindre till antalet än vad som är brukligt på grund av sjukdom. Detta försvårade givetvis be-vakningen av händelserna i Norge under startskedet. Titti Werner som var redaktör under fre-dagen tror att det rörde sig om totalt sex stycken reportrar på både Rapport och Aktuellt som fanns på plats vid tillfället. Av dessa var de flesta regionala reportrar som inte hade någon vana vid att arbeta med större riksnyheter. De inarbetade arbetsrutinerna som många ordinarie mer rutinerade medarbetare på redaktionerna bär med sig saknades, vilket gjorde att det var en viss brist på kompetens vid en utrikeshändelse av detta slag.

Vi var inte fullt bemannade. Det var massa sjukdomar. Så vi hade absolut inte fullt… […] de var färre än de skulle vara, och de som var här, var nästan bara sommarvikarier. – Titti Werner, redaktör SVT

Samtliga redaktioner på SVT, TV4 och Ekot hade behov av att förstärka personalstyrkan och kallade därför in extrapersonal samtidigt som personalen som redan fanns på plats fick jobba över. Dock fanns det svårigheter med att få tag på folk eftersom det var sen eftermiddag i juli och många ordinarie medarbetare befann sig på sommarställen eller dylikt. Mikael Hvinlund, ansvarig utgivare på SVT, som satt i bil på väg hem från Jönköping var en viktig nyckelper-son i arbetet som Titti Werner lyckades få tag på.

… Bland annat fick jag då tag på telefon på honom som är ansvarig utgivare. Han befann sig på väg hem från Jönköping och lade gasen i botten för att kunna komma upp så fort som möjligt. […] Det är mycket som måste koordineras vid sådana här tillfällen. Bland annat att man ändrar i tablåer och sådant där, och det måste han vara involverad i. – Titti Werner, redaktör SVT

Det talas mycket om att de flesta som arbetar på nyhetsredaktionerna vill vara med och hjälpa till när något stort och extraordinärt som terrorattentaten i Norge händer. Därför ringer många in till redaktionerna självmant eller åker dit direkt för att se vad de kan hjälpa till med.

Problemet är sällan att ringa in, oftast ringer väldigt många in själva och vill jobba. Så ibland handlar det om att säga nej till folk också. Man kan inte vara hur många som helst. – Michael Österlund, Nyhetschef Ekot SR

Nyhetscheferna måste ha framförhållning. Utvilad personal som orkar och kan jobba behövs även efter de första två hektiska dagarna.

Man måste dels planera nuläget, få in extrapersonal, få igång extrasändningar. Sen så handlar det i förlängningen om att: okej nu ska vi vara uthålliga här, vad ska vi göra dag tre, vi måste se till att ha folk då också som fyller på. – Peter Lindgren, nyhetsankare TV4

Precis som på SVT var det en stor del av personalen även på TV4 som befann sig på semester. Redaktionen var bemannad för så kallad ”sommartablå” vilket innebar att bemanningen på redaktionen bara var en tredjedel av vad den normalt sett är. Dessutom var det många av dessa som redan börjat gå hem för dagen när telegrammet kom.

Det här var det absolut sämst tänkbara datumet kan man säga. Det var fredag ganska sent på eftermiddagen. Och det var mitt i semestern så att det var ett riktigt svårt läge. […] Det var nästan bara vikarier som var inne och jobbade som reportrar och fotografer och redi-gerare och så vidare.” – Fredrik Axelsson, planeringschef och inhoppad redaktionschef TV4

hade semester. Extrapersonalen som ringdes in var personer med sommarvikariat eller ordina-riepersonal som inte hade långledigt utan snabbt kunde inställa sig. Endast Nordenkorrespon-denten fick avbryta sin semester för att med kort varsel resa till Norge.

4.1.1 Larmlista

På redaktionerna finns larmlistor som används vid stora nyhetshändelser som kräver att de frångår de vanliga arbetsrutinerna. I dessa listor finns kontaktuppgifter till chefer, arbetsledare och ansvariga utgivare samt hur de ska kontaktas. I första hand handlar det om att kontakta den som är ansvarig för tablån för att kunna strukturera om programmen och sätta in extra-sändningar i ett tidigt skede. Dock använde inte SVT någon larmlista av den här typen vid det här tillfället. På SVT talar man om en så kallad ”Kungen är död”- pärm med kontaktlistor på personer som skall kontaktas vid stora nyhetshändelser, exempelvis om kungen eller statsmi-nistern dör. I den finns kontaktuppgifter till viktiga nyckelpersoner, personer som ska använ-das som källor för att bekräfta uppgifter samt frilansande journalister både i Sverige och ut-omlands. Pärmen användes dock inte vid det här tillfället. Dels för att händelsen inte ansågs vara tillräckligt stor men även för att det dröjde till dagen efter innan man fullt förstod nyhe-tens omfattning. I början var mycket kring dåden i Oslo och på Utøya oklart.

SVT hade även tekniska problem som fördröjde och försvårade arbetet. I vanliga fall får alla medarbetare TT:s flashar i telefonen, men detta fungerade inte under den aktuella perioden. En annan sms-funktion som hade fungerat för att larma personalen vid tillfället fanns tillgäng-lig men inte tillräcktillgäng-ligt många kände till detta. Detta gjorde att de flesta inte fick reda på nå-gonting förrän de såg eller hörde något på tv eller radio. Detta förklaras mer detaljerat i av-snittet om praktiska problem.

Det dröjde länge, mycket längre än vad det hade behövt göra innan kollegor som inte var direkt vid nyhetsdesken fick information om det här – Titti Werner, redaktör SVT

4.1.2 Reportrar

Ingen redaktion hade vid tillfället någon stationär utrikeskorrespondent på plats i Norge. Där-för fick personal från Sverige snabbt skickas iväg Där-för att kunna rapportera från plats så snart som möjligt.

Från SVT skickades reportern Susan Ritzén med första bästa flyg mot Oslo. Fotografen fick åka med nästa flyg på grund av att platserna var slut på det första flyget. Samtidig kontaktades de regionala redaktionerna i Värmland och Göteborg för att se vilken av dem som kunde skicka iväg en sändningsbuss med en reporter och fotograf till Norge snabbast. Detta på grund av att dessa redaktioner ligger geografiskt närmast Norge. Värmlandsnytt kunde snabbast skicka iväg en buss mot Oslo som kom iväg under fredagseftermiddagen. Dock var reportern från Värmlandsnytt en nyexaminerad journalist från högskolan som var sommarvikarie och aldrig sänt live förut.

Jag satt inne i ett redigeringsbås så jag vet inte hur diskussionerna gick ute på redaktionen men […] efter några minuter så kom dagens redaktör på Värmlandsnytt inspringande och sa: ”Lisa det har smällt i Oslo! Kan du åka till Oslo och sända direkt?’. Så då har hon fått ett samtal från… jag vet faktiskt inte från vem men någon från rikset här i Stockholm. De frågade kvällsreportern som skulle jobba kväll om hon kunde åka. Men hon kunde inte så de gick vidare till nästa och då blev det jag. – Elisabet Åberg, reporter SVT

Någon sändningsbuss från Stockholm kom inte iväg förrän tidigt på lördag morgon. Totalt var de fyra man på plats under fredagskvällen i Norge.

Titti Werner påpekar ett flertal gånger att organisationen på redaktionen hade fungerat avse-värt bättre om det hade funnits rätt personal på plats. En stor brist i bemanningen vid det här tillfället var avsaknaden av en huvudredaktör med översikt över alla sändningar som fungerar som koordinator och arbetsledare.

… Vi skulle behövt ha mer av den organisationen som vi har till vardags och som jag tror att vi kommer att ha framöver. – Titti Werner, redaktör SVT

Ted Lundgren som är reporter på TV4 befann sig på semester i sitt hem i Göteborg när han fick ett samtal från sin son som befunnit sig i en byggnad intill huset som sprängts. Sonen meddelade om explosionen vilket fick Ted Lundgren att snabbt bege sig iväg mot Norge. Annika Marcus som var Nyhetsredaktör på TV4 under kvällen vittnar om kaoset som uppstod när de fick reda på att det skett en explosion i Norge. Problemet ligger i att få iväg personal så fort som möjligt för att få någon på plats som kan leverera sändningsbart material till

redak-Då börjar man säga såhär: ’okej vi måste skicka någon, vem skickar vi?’, och jag säger: ’Åsa är här, vi tar henne direkt’ och så springer jag in till Åsa och säger till, så vi bara får igång folk direkt. För det är det som gäller med tv jämfört med radio och tidningar och sådär... Man har lite olika... För vår del är det ju bara så jävla praktiskt hela tiden. Vi mås-te vara där. Vi måsmås-te få bilderna. Så det gäller att snabbt få igång folk då. –Annika Mar-cus, redaktör TV4

Precis som SVT skickade TV4 två team till Norge under fredagen med en fotograf och en reporter vardera samt en sändningsbuss med två operatörer. Under lördagen skickades även en större sändningsbuss till Norge för att kunna bygga upp en provisorisk studio och göra hela nyhetssändningar på plats.

Den länkbussen [sändningsbuss] innehöll tekniker, ljudpersonal och så vidare. Så att då bemannade vi upp ytterligare. Sen skickade vi dit programledare och så vidare. Och ef-terhand så skickade vi dit mer och mer personal. […] Så vi hade ganska mycket... Eller ganska mycket, det vet jag inte hur i förhållande till SVT och Sveriges Radio. Men framåt lördag och söndag så tror jag vi åtminstone var minst tio personer där eftersom vi gjorde nyhetssändningarna från själva Oslo. – Fredrik Axelsson, planeringschef och inhoppad redaktionschef TV4

De reportrar på TV4 som skickades till Norge under fredagen var inte bara slumpvis utvalda, utan var de reportrar som ansågs mest lämpade till uppgiften enligt Fredrik Axelsson som tog besluten. En av de två reportrarna som åkte var Ted Lundgren som begav sig iväg från semes-tern i Göteborg. Den andre var Åsa Stibner som befann sig på redaktionen och jobbade under fredagen. Redaktören Annika Marcus menar att det genast handlar om att få iväg den mest rutinerade personalen för att lösa uppgiften på bästa möjliga sätt. På Ekot skickdes under fre-dagseftermiddagen före detta Nordenkorrespondent Christer Fridén till Oslo strax efter första telegrammet.

Där efter på lördagen fick Ekots dåvarande Nordenkorrespondent Jenny Sanner Roosqvist avbryta sin semester och bege sig till Norge för att rapportera. Även en tredje reporter, Tho-mas Jordan, skickades under lördagen vilket gjorde att de hade som mest tre reportrar på plats.

4.1.3 Omstruktureringar i organisationen

På TV4:s hemredaktion i Stockholm fick personalen jobba hårdare än vanligt för att få ihop sändningarna. Till viss del fick redaktionen temporärt omstruktureras för att få ihop sändning-arna. Rutinerad fastanställd personal sattes på de mer krävande och vitala uppgifterna samti-digt som många mindre rutinerade sommarvikarier fick grundläggande uppgifter som att hjäl-pa till med att få tag på folk, göra research eller gå igenom material. De allra flesta fick jobba över. Även det stora informationsflödet och det höga arbetstempot gjorde att arbetsrutinerna omstrukturerades för att hålla samman de olika redaktionerna.

Bland annat blev det väldigt hårt tryck på koordinatorn. Vi har normalt en utrikeskoordi-nator som [...] håller kontakt med de utländska bolagen och har koll på länkar, länktider och sånt. […] Och hon den ordinarie utrikeskoordinatorn var på semester. Vi hade… Vi lyckades lösa det med en vikarierande men trycket blev enormt stort på att koordinera det här med länkbeställningar och direktlänkar och så vidare. […] Hon fick göra rätt mycket. Men sen kan man också säga att vi omstrukturerade på så sätt att vi hade fler gemensam-ma möten där alla var med... Nyhetsmorgon, webben och så vidare där vi gjorde tydliga avstämningar. Kanske varannan timme för att alla skulle få veta vad som var på gång. – Fredrik Axelsson, planeringschef och inhoppad redaktionschef TV4

På grund av personalbristen i förhållande till nyhetsläget fick somliga rycka in och göra ar-betsuppgifter som de egentligen inte brukar göra för att få allting att gå runt till sändningarna.

Jag kan tänka mig att programledarna som körde många av de extra nyhetssändningarna fick jaga in mycket information själva eftersom redaktören var så upptagen med att försö-ka få ihop sändningarna. – Fredrik Axelsson, planeringschef och inhoppad redaktionschef TV4

I efterhand tycker Fredrik Axelsson även att det hade behövts två programledare på nyhets-morgon på lördagen istället för en. Normalt sett är det två programledare på nyhetsnyhets-morgon, men i och med att det var helg och dessutom mitt på sommaren så var det endast en program-ledare i studion.

rordåd även om det inte är den reporterns huvudsakliga rapporteringsområde. Dock ser han inga betydliga omstruktureringar inne på redaktionen vid den här typen av stora nyhetshän-delser.

I stora nyhetslägen så bryr vi oss inte så mycket om indelningen utan både grupperna och nyhetsdelen, programdelen och utrikesdelen jobbar tätt ihop. Man kan väl säga att jag ba-sade över alltihopa. Jag beslutade om att vi skulle ha ett extra p1morgon på lördagsmor-gonen och ringde in folk till det. Jag beslutade om att det skulle vara extra Studio1 på fre-dagskvällen och ringde in folk till det. Vi bryr oss inte alls om indelningarna när det är stora krislägen och så. Då bara kör vi. – Michael Österlund, Nyhetschef Ekot

På SVT talar man inte om några större omstruktureringar i arbetet. Dock påpekar redaktör Titti Werner att organisationen hade behövt vara bättre i det här skedet.

4.2 Övergripande beslut

En extraordinär nyhetshändelse som dåden i Norge kräver snabba beslut av redaktionerna. Besluten om vilka reportrar och fotografer som skulle skickas till Norge togs av nyhetsche-ferna på respektive redaktion tillsammans med de tillfrågade reportrarna och fotogranyhetsche-ferna.

Annars ligger det väldigt mycket på den som är redaktionschef som leder nyhetsarbetet den dagen att bestämma hur, vilken prioritet ska det här materialet ges? Och hur mycket folk ska vi skicka till det här stället för att kunna bevaka? – Fredrik Axelsson, planerings-chef och inhoppad redaktionsplanerings-chef TV4

4.2.1 Extrasändningar

När man på TV4 förstod vidden av explosionen i Oslo tog dåvarande redaktionschef Fredrik Axelsson kontakt med chefen över tablån för att snabbt kunna få ut en extrasändning. Till-sammans med nyhetschefen och den planeringsansvarige över tablån, beslutade Fredrik Ax-elsson om att lägga ut en första extrasändning 17.03. Sammanlagt gjorde TV4 fyra extrasänd-ningar den 22 juli.

På min post som redaktionschef, alltså operativ för nyhetsarbetet den dagen och då var det det som prioriterades. Att försöka få ut en sändning och att försöka få dit folk så snabbt som möjligt... [beslutet om extrasändningar ] det stämdes av med den som var pla-neringsansvarig för tablån. Så det måste vi göra. Vi kan inte själva på Nyheterna fatta be-slut om att lägga ut en nyhetssändning i TV4:s tablå även om vi gärna skulle vilja det. – Fredrik Axelsson, planeringschef och inhoppad redaktionschef, TV4.

På SR var det Michael Österlund som beslutade om extrasändningar. Han tog beslutet att för-länga Ekot 17.45 och ta in uppdateringar under fredagskvällen. Det diskuterades om att riva upp tablån i P1 och P4 för att sända längre extrasändningar men Michael Österlund beslutade att inte göra det.

I efterhand tycker jag kanske att vi skulle ha funderat på att lyfta 18-timmen i P4 och kan-ske gjort någonting om Norge där. Men det är alltid lätt efteråt. Jag tycker inte att det hade varit rätt att öppna upp och köra direkt i flera timmar. – Michael Österlund, nyhets-chef Ekot

På SVT diskuterade Titti Werner och Mikael Hvinlund, ansvarig utgivare på Rapport om hu-ruvida de skulle ta sätta in extrasändningar. Det slutgiltiga beslutet om extrasändningar togs sedan av Mikael Hvinlund och SVT:s tablåchef. De beslutade också tillsammans med NRK att SVT skulle sända delar av NRK:s livesändningar.

Vi rensade i kanalerna… i tablåerna för att kunna sända NRK när vi inte kunde sända själva. Och det är ju ett otroligt drastiskt beslut att fatta. För vi måste… vi förlitar oss ju verkligen på att de då har samma höga tröskel som vi har för vad man släpper igenom i sändningarna. – Titti Werner, redaktör SVT

4.2.2 Beslutet om att ta bort reklamavbrott på TV4

TV4 som är en kommersiell kanal har tillskillnad från SVT och SR normalt reklamavbrott i sina nyhetssändningar. Det är sällan som TV4 plockar bort reklamen på grund av en stor ny-hetshändelse. Den elfte september är ett exempel på när reklamen lyftes bort. Under fredagen den 22 juli fick reklamen dock vara kvar. Annika Marcus beklagar i efterhand att inte rekla-men lyftes bort. Hon tror att det beror på att ingen under fredagen förstod hur stor tragedi

då-gick upp för redaktionen på TV4 vad som egentligen hade hänt. Under lördagen togs då beslut om att lyfta bort reklamen från den förlängda nyhetssändningen 19.00.

Det är väldigt ovanligt att vi plockar bort reklamavbrott för extra nyhetshändelser. Efter-som det ofta blir problem med dem Efter-som har köpt reklam efterEfter-som att dem har ingått avtal om att reklamen ska visas vid speciella tillfällen. Så att vi riskerar att förlora stora pengar och vi riskerar massor av problem eftersom vi inte bara kan bryta dom här avtalen. – Fredrik Axelsson, planeringschef och inhoppad redaktionschef för Nyheterna, TV4.

4.3 Praktiska problem under bevakningen

Gemensamt för samtliga redaktioner var att de brottades med olika tekniska problem. Vissa större, andra mindre. En av SVT:s fotografer som skickades till Norge hade aldrig tidigare arbetat med en laptop vilket försvårade arbetet väsentligt. På SVT hade man dessutom pro-blem med urladdade telefoner.

Det kan ju bli sådana där småproblem också, som att de inte hinner ladda sina telefoner för att det är… de jobbar i ett liksom. Man ringer och ringer och ringer, och de ringer. Och sådär, och så måste de lägga ifrån sig sina telefoner i flera timmar för att ladda dem och det är det ingen som kan göra och att… Det är sådant där som man kan lära sig. Skicka med extratelefoner. Ja, det är som så mycket grejer som man inte tänker på men som ställer till stora problem. – Titti Werner, redaktör SVT

Alla reportrar som rapporterade från Norge vittnar även om att internetuppkopplingen krång-lade vid olika tillfällen. Det ställde till problem för reportrarna när de skulle skicka hem mate-rial men även när de behövde göra research.

Vad jag kommer ihåg var att vi hade problem att få igång så här enkla grejer med en wi-fi som inte funkade. Så jag hade ingen internetuppkoppling vilket gjorde att jag fick jobba väldigt mycket med telefonen istället. – Peter Lindgren, nyhetsankare TV4.

Problem ute på fältet som kunde gälla kamerautrustning, batterier och dylikt löstes genom att reportrar, fotografer och tekniker hjälptes åt oavsett vilken kanal man tillhörde. SVT hjälpte bland annat den franska radion med elektricitet. På samtliga redaktioner som vi har pratat med

tycks det finnas en oskriven regel om att man hjälper varandra ute på fält även om det handlar om att hjälpa konkurrenter.

4.3.1 Mobilfunktionerna som inte fungerade

Som nämnts tidigare fick de flesta medarbetarna på redaktionerna reda på nyheten om

sprängningen i Oslo via en TT-flash. Generellt får även medarbetare som inte befinner sig på redaktionen ett meddelande från TT i sin mobiltelefon. Den 22 juli fungerade dock inte TT:s flashar till mobilen för SVT.

Det [TT:s flash till mobilen] är en hjälp för folk som inte jobbar och chefer som befinner sig på annat håll och sådär. Men funktionen var satt ur spel. Det dröjde länge, mycket längre än vad det hade behövt göra innan kollegor som inte var direkt vid nyhetsdesken fick information om det här - Titti Werner, redaktör SVT

På SVT:s nyhetsredaktion kan ansvarig redaktör via en speciell sms-funktion göra ett massut-skick till medarbetarna för att vid en större nyhetshändelse snabbt få in folk. Den 22 juli var det dock enbart fyra personer som kände till funktionen. Att internutskicket och TT:s flash till mobilen inte fungerade gjorde att SVT:s medarbetare som inte var på redaktionen inte heller fick reda på nyheten så fort som de annars skulle.

4.3.2 Direktsändningarnas dilemma

SVT har varje dag en satellittid stående till 19.30 så att de ska kunna sända live från runt om i världen. Satellittiden är ungefär 10 till 20 minuter lång. Behövs den inte, bokas den av, så att någon annan nyhetskanal kan använda tiden. Den 22 juli skänkte SVT sin satellittid till NRK. Senare under kvällen visade det sig att SVT hade behövt sin egen tid när Susan Ritzén stod redo att sända live från ett brinnande Oslo.

Så vi stod med en backdrop som var helt otrolig egentligen i Oslo, när det bara brann. Det var nåt jävla fältsjukhus liksom, mitt framför ögonen på mig. Jag har aldrig haft en sådan bakgrund, du vet för en livesändning. Det bara brinner i huset och ryker och är bara kaos och jag står och väntar på att få gå ut i sändning. Men det fanns ingen sån. – Susan

Rit-SVT hade blivit lovade att få hjälp med att få ut sändningen via NRK. Men i kaoset kring bomben i Oslo hade NRK så fullt upp med sina egna sändningar att de inte kunde hjälpa SVT med att sända direkt från Oslo. När Susan Ritzén och hennes team fick reda på detta behövde de sin satellitbuss som för tillfället stod parkerad flera kvarter bort. Det gjorde att de fick skro-ta sin livesändning till 19.30 och istället sikskro-ta på att vara med live i 21-sändningen. Ögonvitt-nen och poliser som skulle ha intervjuats fick släppas och Susan Ritzén fick rapportera via telefon. Trots att SVT senare hade sin sändningsbuss fortsatte problemen med direktsänd-ningen. Radioskugga gjorde att de inte kunde sända därifrån de ville och det slutade med att Elisabet Åberg istället fick gå live från en bakgata.

Min medverkan var en telefonare i huvudsändningen på fredagskvällen och sen så var jag med i två stycken sändningar. sena rapport och sen en extrasändning rapport. – Elisabet Åberg, reporter SVT

Även på TV4 och SR kämpade man med att få direktsändningarna att fungera. Innan TV4 lyckades få någon sändningsbuss till Norge hade Åsa Stibner landat i Oslo. Hennes fotograf körde bil från Göteborg. Eftersom att TV4 inte hade någon sändningsbuss till 19-sändningen fick de förlita sig på hjälp från norska TV2. TV2:s redaktion ligger i centrala Oslo och hade varit tvungen att evakueras. Men Åsa Stibner lyckades få tag på en sändningsbuss från TV2 och kunde med nöd och näppe gå live 19.00. Fotografen som tråcklat sig igenom ett Oslo fullt med avspärrningar kunde låna kamera av norska TV2.

20 sekunder innan du [Annika Marcus] skulle lägga in oss var vi inte ute i sändning. Då står jag med en telefon där så jag ska kunna rapportera och en mick där, en kamera som var norrmännens. Men precis innan vi skulle in i sändning så ploppade bilden upp. Och då var det bara att börja prata. Vi klarade det men det var på håret. – Åsa Stibner, Repor-ter TV4

Annika Marcus på TV4 anser att krångel med direktsändning är någonting som man får räkna med när man arbetar med tv. Både SVT:s och TV4:s reportrar var många gånger beredda att rapportera via telefon ifall sändningen av någon anledning inte skulle fungera. Men även Christer Fridén på SR som inte behövde tänka på någon kamera hade problem med att skicka hem sändningar till redaktionen i Stockholm. Först skickade han hem sitt material via internet och tog direktsändningarna via telefon. När Christer Fridén tillslut fick tillgång till

satellittele-fon under lördagen visade det sig att den krånglade. Det gjorde att han fick fortsätta sända direkt via telefon.

Vi hade en satellittelefon som vi inte fick att fungera med bra ljud. Men hade vi haft en sån där sändarbil så hade inte ju inte det varit… en sändarbil och en tekniker, hade själv-klart underlättat det hela men det var inte nödvändigt. Vi liksom gjorde det vi kunde via telefon - Christer Fridén, reporter Ekot

4.3.3 Sändningsbussar

Förutom de tekniska problemen hade reportrarna som var på plats i Norge problem med framkomligheten. På grund av polisens avspärrningar tog det tid att ta sig runt i Oslo. För SVT blev det även problematiskt när de två teamen på plats fick klart för sig att de behövde bevaka både från Oslo och från Utøya. SVT hade på fredagskvällen bara en buss och på grund av ett missförstånd lyckades inte det ena teamet få tag på någon hyrbil. Det resulterade i att båda teamen åkte i bussen till Utøya tidigt på morgonen den 23 juli. Ingen från SVT fanns vid det tillfället kvar för att kunna rapportera från Oslo. En sändningsbuss från Stockholm anlän-de till Oslo mitt på dagen anlän-den 23.

Normalt har Nyheterna på TV4 tillgång till tre, fyra sändningsbussar. Men under sommaren används bussarna för att sända live åt TV4:s underhållningsprogram. Vid de tillfällena är bus-sarna utplacerade på olika platser runt om i Sverige. När busbus-sarna väl behövdes i Norge tog det ett tag att få dit dem. Norska TV2 som TV4 samarbetade med hade samma problem. De-ras bussar var utspridda runt om i Norge. Under fredagskvällen anlände dock en av TV4:s sändningsbussar från Stockholm till Norge. På lördagsmorgonen fanns två sändningsbussar på plats med tekniker i Norge. SR använde inte någon sändningsbuss utan som nämnts tidigare gjordes all direktsändning via telefon. Insamlat material skickades hem via internet. I efter-hand ångrar Michael Österlund på SR att de inte skickade någon sändningsbuss till Norge.

De första här som åkte hade inte så mycket mer än telefon och dator med sig. Så de kunde ju skicka vanliga inslag som lät bra men direktsändningar var de tvungna att göra via tele-fon. Och sen när vi fick iväg satellitutrustning så funkade inte den hundraprocentigt. Så just att direktsända var vi inte hundraprocentigt nöjda med. Nästa gång kommer vi väl

skicka med någon sändarbil antagligen när vi är i norden då om det händer något liknan-de. – Michael Österlund, nyhetschef Ekot

4.4 Etiska problem

4.4.1 På redaktionen

Det fanns ett antal etiska problem som redaktörer och ansvariga utgivare fick ta ställning till på redaktionerna. Av materialet som skickades hem till redaktionen fanns en del som av olika skäl inte var lämpligt att varken visa i tv eller publicera på webben. Material som

tv-redaktionerna valde att inte publicera innehöll:

 Intervjuer med uppenbart chockade personer.

 Bilder på offer som gick att identifiera.

 Bilder som upplevdes som väldigt otäcka.

Ingen av de intervjuade vittnar om att det togs några övergripande beslut om material som inte fick publiceras. De gånger då bildmaterial och intervjuer inte publicerades var alla enskilt bedömda från fall till fall och diskuterades på redaktionerna när det uppstod osäkerhet av oli-ka skäl.

Ja det fanns ju en del jätte, jätteblodiga bilder från Oslo där på fredagskvällen med någon som hade liksom en glasbit som stack ut ur huvudet och sådana grejer. Skulle man lägga upp dem eller inte? Vi valde att inte göra det. Bilder där man verkligen kunde se ansiktet på den person som var skadad… – Freja Salö, webbredaktör SVT

Ett annat etiskt dilemma var vilken ställning redaktionerna skulle ta till alla spekulationer som florerade. Något som både SVT och TV4 hade med i sina sändningar var spekulationerna kring om det var en islamistisk terrorgrupp som låg bakom dåden och i så fall vilken och av vilken anledning (detta berörs även i avsnittet om källkritik). SR valde dock att vara återhåll-samma och gick inte ut med några utpekanden vilket de var nöjda med i efterhand när det visade sig att det inte var några islamister som orsakat dåden.

När det sedermera stod klart vem som var skyldig till dåden var nästa etiska dilemma om gär-ningsmannens namn och bild skulle publiceras eller inte. Samtliga redaktioner valde dock att

gå ut med namn och bild på gärningsmannen på grund av det stora allmänintresset. Beslutet togs av redaktionernas ansvariga utgivare. Vid andra svåra beslut som publicering av känsliga bilder och intervjuer med eventuellt chockade personer var det även där den ansvarige utgiva-ren för respektive redaktion som hade sista ordet.

Var det någon grej där min chef tyckte att: ”Nej men vi kan ha den”, då fick jag backa [...] det där med bilder var vi supernoga med. Inga bilder på ansikten på offer. Man ska inte kunna identifiera. NRK vet jag i ett tidigt skeende […] tog bort färgen på kläderna. Så att inte föräldrarna ska behöva se flygbilder, för de va ju ute i helikopter, och se bilder och kunna identifiera sina barn på grund av kläderna. – Titti Werner, redaktör SVT

… på lördagsmorgonen publicerade vi namn och bild […] Vi tyckte att det fanns ett all-mänintresse. Det var ju ett av de absolut värsta kriminella dåden som har utförts i norden på senare tid. Det kändes som ett ganska självklart beslut. […] Det fattades av ansvarig utgivare på nyhetsredaktionen. – Fredrik Axelsson, planeringschef och inhoppad redak-tionschef TV4

Dock har det funnits diskussioner på redaktionerna om huruvida medierna gått efter gär-ningsmannen Anders Behring Breiviks agenda genom publiceringen av hans porträttbilder som snabbt spreds under lördagen. På grund av detta blev redaktionerna allt eftersom mer återhållsamma med bildpubliceringar på Breivik.

… Det var väl mer under helgen och löpande framöver efter att vi fick veta mer, vi har varit väldigt sparsamma med att publicera bilder på Anders Behring Breivik. Just för att det bildmaterial som fanns kändes som att det var hans eget till väldigt stor grad. Han hade liksom levererat bilder som var redigerade efter hans tycke och smak och nästan lik-som studiobilder. Och då kände jag under helgen att det är ingenting lik-som jag tycker att vi ska trumpeta ut. – Mikael Kulle, arbetsledare webben Ekot

4.4.2 På plats i Norge

I Oslo och framför allt vid Utøya fanns det etiska problem som reportrarna och fotograferna fick ta ställning till på plats. Det handlade om att inte intervjua människor som var i chocktill-stånd och inte var i sina sinnesfulla bruk. Många som befann sig vid Utøya var svårt

medtag-Utøya som en svårare situation med fler etiska problem att ta ställning till än i Oslo. Flera av reportrarna skickades först till Oslo under fredagen men fick sedan under lördagsmorgonen förflytta sig till Utøya när dödstalen började stiga.

Första dygnet var det inte så svårt för då var det mest räddningspersonal och experter och poliser och så vidare och så vidare. Men de stora problemen började ju komma sen med Utøya, med offren. – Åsa Stibner, reporter TV4

Det var mycket att få folk att prata om det här, deras känslor och deras upplevelser. Det var aldrig någon sån känsla eller upplevelse som var av den arten att: ska man verkligen sända ut det här? Nej, det upplevde jag aldrig. Jag gick definitivt inte på några barn och frågade om vad de tyckte. Utan det var vuxna människor. Jag förstår att de vid Utøya [...] ställdes inför problemet att prata med räddade eller skadade ungdomar eller föräldrar som kanske mist någon. Det var säkert jätte svåra avvägningar för de som jobbade där. Jag avundas dem inte. – Christer Fridén, reporter Ekot

På uppsamlingsplatsen vid Utøya kryllade det av mediefolk under lördagsförmiddagen. Alla trängdes vid avspärrningarna för att få bilder och intervjuer med överlevare från massakern. Flera av reportrarna diskuterar i efterhand ”framfusigheten” och den så kallade

”gam-mentaliteten” som många anhöriga eventuellt upplevde hos journalisterna. I det läget blev det upp till reportrarna själva som befann sig på platsen att avgöra vad som kändes rätt och fel.

… det var svårare dagen efter när vi var ute med dem här som hade varit ute på ön, som var på plats […] alltså de var på ett hotell och sedan var det en mur både bokstavligt talat och bildligt talat. De ungdomar som ville kom ju ut och pratade, och direkt då var det ju horder av reportrar som stack fram. – Elisabet Åberg, reporter SVT

Alltså man har ju ganska stor frihet när man är ute på platsen. Det är inte så att någon di-rigerar oss på något detaljsätt utan man snackar om vad man ska göra och vad det är som händer på morgonen. Sen löser man uppgiften så gott man kan. De etiska valen ligger i journalistens händer alltså reportern, som är ute väldigt mycket. – Susan Ritzén, reporter SVT

Det blir alltid ett dilemma liksom det där va… den här gammentaliteten kommer ju alltid upp då, i alla fall i anhöriga och andras betraktares ögon så att säga. Man får försöka att

hitta gränsen. Man måste ändå kunna få göra det jobb man är där för att göra. Det är för oss det viktigaste. Vi kan inte hjälpa till med någonting när vi står där. Vi kan däremot förmedla vad som har skett och berätta vad folk säger utan att gå över den här anständig-hetens gräns liksom… - Ted Lundgren, reporter TV4

Förutom problemet med chockade offer finns också det etiska dilemmat kring vad som skulle fotograferas och filmas eller inte. Där var det också upp till personalen på plats att bedöma vad som kändes rätt och fel. Men även om bilderna som togs på plats skickades in till redak-tionerna var det ingen garanti att de blev publicerade. Det slutgiltiga avgörandet gjordes på redaktionerna. Det handlade snarare om att visa respekt för anhöriga på plats, vilket kan vara en svår balansgång för de utsända.

Sen så klart, kan man ju alltid undra så här i efter hand om det var rätt att vi stod och vän-tade för att få likbilder när de forslades iväg. Det är jäkligt svårt att avgöra. Jag är av den uppfattningen att alla bilder som kan tas ska tas oavsett vad de visar och vad innehållet är. Sen få man sköta den moraliska gallringen av innehållet efteråt. Det inte säkert att vi kan visa alla bilderna, men vi har ändå tagit dem. – Ted Lundgren, reporter TV4

4.5 Källkritiska principer under bevakningen

De allra flesta som arbetade på Ekots, SVT:s och TV4:s redaktioner den 22 juli fick höra om explosionen i Oslo via en TT-flash. Samtliga redaktioner vittnar dock om hur svårt det var att få reda på vad som egentligen hade hänt i Oslo och på Utøya. När den första TT-flashen kom angående explosionen i Oslo var det ingen som visste om den orsakats av en bomb eller av en gasläcka. Den sortens ovisshet följde genom hela det inledande skedet av bevakningen i Nor-ge. På sociala medier som facebook och twitter bubblade det av historier om vad som hände i Oslo och på Utøya. Samtidigt kom uppgifter från ”tyngre” källor som exempelvis norsk polis, ögonvittnen, andra medier och olika experter. Gemensamt för uppgifterna (som senare har visat sig vara både sanna och falska) var att de var svåra att bekräfta eller förkasta. På SVT och TV4 försökte man lösa problemet med obekräftade källor genom att ständigt rapportera var man fick informationen från.

29 år och han är si eller så”? Jag kan inte kontrollera den uppgiften. Jag kan inte veta om det stämmer. Eller inte. Och det gäller ju varenda polisanmälan. Det är samma sak med vittnesuppgifter. Dom berättar vad som har hänt men jag har ingen aning om det stäm-mer. Man får ta allt med en nypa salt.

– Susan Ritzén, reporter SVT.

För de flesta reportrarna från SVT och TV4 som var på plats i Norge tycks den sortens beslut ha varit enkla att ta. När de inte sände direktsändningar så samlade de in så mycket material som de kunde och var noga med att tala om var uppgifterna de fått kom ifrån. Ted Lundgren menar att man fick ta ögonvittnenas skildringar just för vad det var och att man inte behövde göra en källkontroll på vad de sa.

Det är svårt att idka någon större faktakoll, källkontroll i de lägena. [...] Det kanske inte är så nödvändigt att göra heller när det gäller rena ögonvittnes skildringar - Ted Lundgren, reporter TV4

Så fort teamen i Norge samlat in material var det sedan upp till nyhetscheferna och redaktö-rerna i Stockholm att avgöra om materialet var tillräckligt trovärdigt för att kunna sändas. Christer Fridén, reporter på SR menar att han aldrig behövde skicka hem uppgifter som han inte fått bekräftade. För honom handlade rapporteringen i Oslo främst om att berätta vad han själv upplevde samt tala med ögonvittnen om vad de kände och sett. Elisabet Åberg, en av SVT:s reportrar, fick ett liknande uppdrag. Från Titti Werner fick hon uppgiften att främst koncentrera sig på att berätta om hur hon upplevde stämningen där hon befann sig. När det gällde SVT:s direktsändningar upplever Susan Ritzén att hennes uppdrag var att berätta vad hon inte visste istället för att rapportera de få uppgifter hon hade.

Ganska ofta vet man i början väldigt lite om vad som har hänt. Då är det viktigt att peka på det. Det tycker jag i och för sig att vi gör. Att vi berättar vad som är oklart fortfarande och så. Jag tycker att jättemycket av mina direktsändningar gick ut på att stå och berätta vad vi inte visste och allt vi inte kände till liksom. Det är okej. Det är inget roligt när man inget vet men det är okej så länge man inte låtsas att man vet något som man inte kan säga - Susan Ritzén, reporter SVT

Ett dilemma som redaktionerna brottades med var uppgiften om antalet döda på Utøya. Siff-rorna varierade kraftigt under kvällen den 22 och natten till den 23 juli. Det var svårt för re-daktionerna att veta hur allvarligt dådet på Utøya var. Dessutom var det ingen som i början kopplade ihop sprängningen i Oslo med skjutningen på Utøya. Det var en av anledningarna till varför SR:s, SVT:s och TV4:s team enbart befann sig i Oslo på fredagen (Ted Lundgren var på väg till Utøya på fredagen men började inte rapportera därifrån förrän på lördagen). Angående antalet döda på Utøya var SVT noga med att få sina uppgifter bekräftade från offi-ciella källor.

Vi försöker ligga lågt tills man får saker och ting bekräftade. Vi namnger inte. Vi kastar inte ur oss det högsta dödstalet vi hittar någonstans förrän vi vet att det faktiskt är det som gäller... Kommer det uppgifter som känns för absurda så då får man strunta i dem. Även om man gärna skulle vilja så vågar man inte. Man vill ha på fötterna . [...] Men vad vi ser är att vid stora nyhetshändelser, då kommer folk till oss. Det spelar ingen roll… det gäller alla tittargrupper, alla typer av tittare. Då vill man komma till oss och få bekräftat att det verkligen är så som man har läst på aftonbladet eller sett på TV4 eller vad man nu har för andra källor. [...] Därför är trovärdigheten så otroligt viktig. Liksom att vi, verkligen inte berättar sånt som vi vet inte stämmer. Det går inte alltid att vara hundra. Men vi ska vara så nära hundra som det bara är möjligt. – Titti Werner, redaktör SVT

Liknande tankar fanns på TV4:s redaktion. Där hade man på fredagskvällen fått uppgifter, dels från ett chockat ögonvittne samt från Aftonbladet (som befann sig vid Utøya), att antalet döda på Utøya var betydligt fler än de 10 som det tidigare talats om. Ögonvittnet talade om hundratals kroppar i vattnet medan Aftonbladet talade om upp emot 80 döda. Ingen av dessa uppgifter kunde bekräftas och därför valde TV4 att inte publicera det. Fredrik Axelsson på TV4 menar att det blev extra viktigt att göra en noggrann faktakoll när det var så mycket ryk-ten som florerade.

4.6 Spekulationer kring vem som låg bakom dåden

Innan Anders Behring Breivik greps pågick spekulationer kring vem eller vilka som stod bak-om sprängdådet i Oslo och massakern på Utøya. Bland annat gick den militanta islamistiska

valde man att inte gå ut med några spekulationer innan man var helt säker på vilka som låg bakom bombattentatet och massakern.

... efter det att jag hade gått hem, så hade vi vår producent på radiosidan som höll igen. Hon sa: Vi ser de här uppgifterna men vi avvaktar, för vi vet inte. Det var skickligt, tur-samt eller sättet vi jobbar på helt enkelt. Vi väntade lite grann för att vi inte kände oss till-räckligt säkra på om det faktiskt stämde. Det har vi varit väldigt glada åt i efter hand och kunnat konstatera att där gjorde vi rätt val. – Mikael Kulle, webbredaktör Ekot

Michael Österlund tror att anledningarna till varför Ekot inte gick ut med några felaktiga upp-gifter om någon islamistisk terrororganisation dels handlade om noggrannhet men också om att Ekot inte hade några ständiga direktsändningar där de var tvungna att komma med ny in-formation.

Så fort du har direktsändning så tar du in experter och så börjar de spekulera och tillslut är det risk att man går på tomgång och hamnar någonstans där man helst inte vill. Det und-vek vi tycker jag - Michael Österlund, Nyhetschef Ekot

På SVT:s webb lät man publicera en kommentar av utrikeskorrespondenten Bo Inge Anders-son där han tog upp norska hotbilder och vad Al-qaida kunde tänkas ha för motiv för att at-tackera Norge. I efterhand anser Freja Salö som ansvarade för SVT:s webb att de borde haft mer kött på benen innan de publicerade den kommentaren. Susan Ritzén menar däremot att polisen snabbare borde ha gått ut med information om vem den gripne personen var för att undvika spekulationer.

... det framkom inte förrän senare och då hann ju folk spekulera hej vilt om terrorister och jag kan tycka att det var väl klantigt av medierna och spekulera om det. Men det var väl det som låg närmast till hands i tanken. Om polisen satt på uppgifter som tydde på att det var fel så borde dom ha rättat folk redan där. – Susan Ritzén, reporter SVT

Precis som SVT så spekulerade TV4 i vem eller vilka som hade utfört dåden. Ett namn som tidigt kom upp var Mula Krekar, en irakisk kurd bosatt i Norge som misstänkts ha kopplingar till Al-qaida. TV4-nyheterna talade bland annat med en svensk expert och en expert från norska politiska institutet. Båda nämnde Mula Krekar som en möjlig gärningsman.