Linköpings universitet | Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Masteruppsats, 30hp | Mastersprogrammet i statsvetenskap, 120hp VT 2018 | LIU-‐IEI-‐FIL-‐A—18/02957—SE
Trump, polarisering och
mediekonsumtion
-‐ En kvantitativ studie av amerikanska mediers påverkan på
den politiska polariseringen i samband med presidentvalen
2012 och 2016.
Författare: Anders Ranstad
Handledare: Mikael Rundqvist Examinator: Elin Wihlborg
Antal ord:23 071
Linköpings universitet SE-‐581 83 Linköping, Sweden 013-‐28 10 00, www.liu.se
Abstract
This study examines the role of traditional media-outlets when Donald Trump was elected the 45th president of the United States in 2016. The study is a quantitative study, comparing the 2012 and 2016 presidential elections, where the correlation between voter’s media
consumption and their perceived polarization are examined. The data comes from the ANES Time Series Studies from 2012 and 2016. This study shows that traditional media (TV, radio, newspapers and certain webpage’s) played a significant, but relative small role, in both elections. However, the correlation between media and polarization was slightly higher in 2016. The conclusion is that an individual’s media consumption also influences his or her level of polarization, also when Donald Trump was elected president. But an individual’s level of polarization is also based on a number of other factors, apart from media
consumption. The study also discusses media consumption and polarization in the context of the new media model, where social media plays a large part.
Innehållsförteckning
ABSTRACT ... 1
1. INTRODUKTION ... 5
1.1 PROBLEMDEFINITION OCH SYFTE ... 6
1.2 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7
1.3 UNDERSÖKNINGSMODELL ... 8
1.4 FORSKNINGSPROBLEMETS RELEVANS ... 11
1.5 AVGRÄNSNINGAR ... 12
1.6 DISPOSITION ... 13
2. MEDIAS ROLL I DEMOKRATIER ... 14
2.1 MEDIA OCH ÅSIKTSFORMULERING ... 14
2.2. SOCIOLOGI OCH ÅSIKTSFORMULERING ... 15
3. MEDIAS EFFEKTER ... 17
3.1 DEN HYPODERMISKA-‐ OCH DEN MINIMALA EFFEKTMODELLEN ... 17
3.2 SUBTILA MEDIEEFFEKTER SOM AGENDASÄTTANDE, PRIMING OCH INRAMNING ... 18
3.3 FAKTORER SOM BEGRÄNSAR SUBTILA MEDIEEFFEKTER ... 19
4. MEDIEBIAS ... 22
4.1 ÄGARSTRUKTURER OCH KONSOLIDERINGAR ... 23
5. DEN NYA MEDIEMODELLEN ... 26
6. METOD OCH MATERIAL ... 30
6.1. FORSKNINGSDESIGN ... 30
6.2 MATERIAL ... 31
6.3 ANALYS ... 32
6.4 VARIABLER ... 33
6.5 KATEGORISERING AV MEDIER ... 36
7. FANNS DET EN SIGNIFIKANT KORRELATION MELLAN EN INDIVIDS TILLIT TILL DEN STYRANDE ELITEN OCH MISSTRO MOT STÖRRE FÖRÄNDRINGAR OCH DENNES POLITISKA POLARISERING? ... 38
7.1 RESULTAT ... 38
7.2 ANALYS ... 38
7.3 SVAR PÅ FRÅGESTÄLLNINGEN ... 39
8. FANNS DET EN SIGNIFIKANT KORRELATION MELLAN EN INDIVIDS POLITISKA POLARISERING OCH DENNES MEDIEKONSUMTION? ... 40
8.1 RESULTAT ... 40
8.2 ANALYS ... 42
8.3 SVAR PÅ FRÅGESTÄLLNINGEN ... 43
9. FANNS DET ÄVEN ANDRA FAKTORER MED SIGNIFIKANT KORRELATION MED EN INDIVIDS POLITISKA POLARISERING SOM SOCIOLOGISKA FAKTORER ELLER INDIVIDENS POLITISKA KUNSKAP/INTRESSE? ... 44
9.1 RESULTAT ... 44
9.2 ANALYS ... 45
10. FINNS DET EN SIGNIFIKANT SKILLNAD MELLAN VALEN 2012 OCH 2016, FÖR FRÅGORNA I-‐III? ... 47 10.1 STEG 1 ... 47 10.1.1 Resultat ... 47 10.1.2 Analys ... 48 10.2 STEG 2 ... 48 10.2.1 Resultat ... 48 10.2.2 Analys ... 51 10.3 STEG 3 ... 51 10.3.1 Resultat ... 51 10.3.2 Analys ... 53 10.4 SVAR PÅ FRÅGESTÄLLNINGEN ... 53
11. DISKUSSION KRING MEDIER OCH POLARISERING ... 54
11.1 DONALD TRUMP OCH DEN NYA MEDIEMODELLEN ... 54
11.2 DEMOKRATI OCH POLITISK STÅNDPUNKT ... 55
11.3 FRAMTIDENS MEDIE-‐ OCH INFORMATIONSKUNNIGHET ... 58
11.4 SAMMANFATTNING AV STUDIEN OCH AVSLUTANDE KOMMENTARER ... 59
11.5 FRAMTIDA FORSKNING ... 60
KÄLLFÖRTECKNING ... 61
APPENDIX 1: VARIABLER ... 65
APPENDIX 2: KATEGORISERING AV MEDIEKÄLLOR ... 72
APPENDIX 3-‐8, SE SEPARAT DOKUMENT. Tabell och figurförteckning Figur 1: Undersökningsmodell ... 10
Figur 2: Nyhetskällors ideologiska profil (hämtad ifrån: Pew Research Center) ... 37
Tabell 1 Korrelation: Tillit 2016/Misstro 2016 och Polarisering 2016 ... 38
Tabell 2 Regression: Tillit 2016/Misstro 2016 och Polarisering 2016 ... 38
Tabell 3 Korrelation: Enskilda källor och polariserings subgrupper 2016 ... 41
Tabell 4 Korrelation: Polarisering 2016 och Total mediekonsumtion 2016 ... 41
Tabell 5 Korrelation: Polarisering 2016 och Total mediekonsumtion 2016-‐ subgrupper ... 42
Tabell 6 Regression: Polarisering 2016 och Total Mediekonsumtion 2016 ... 42
Tabell 7 Regression: 2016: Modell 1 ... 44
Tabell 8 Regression: 2016: Modell 1 alla variabler ... 44
Tabell 9 Regression: 2016: Modell 2 ... 45
Tabell 11 Korrelation: Tillit 2012/Misstro 2012 och Polarisering 2012 ... 47
Tabell 12 Regression: Tillit 2012/Misstro 2012 och Polarisering 2012 ... 48
Tabell 13 Korrelation: Enskilda källor och polariserings subgrupper 2012 ... 49
Tabell 14 Korrelation: Polarisering 2012 och Total mediekonsumtion 2012 ... 50
Tabell 15 Korrelation Polarisering 2012 och Total mediekonsumtion 2012-‐ subgrupper ... 50
Tabell 16 Regression: Polarisering 2012 och Total mediekonsumtion 2012 ... 50
Tabell 17 Regression: 2012: Modell 1 ... 52
Tabell 18 Regression: 2012: Modell 1 alla variabler ... 52
Tabell 19 Regression: 2012: Modell 2 ... 52
Tabell 20 Regression: 2012: Modell 2 alla variabler ... 52
Konsekvent liberal media ... 72
Mestadels liberala medier ... 72
Mestadels konservativa medier ... 73
Konsekvent konservativa medier ... 73
1. Introduktion
Dagens moderna samhälle befinner sig i ständig förändring, även det politiska landskapet. De grundläggande demokratiska principerna i ett demokratiskt samhälle tenderar dock att bestå. En av de mest fundamentala demokratiska grundpelarna är yttrandefriheten. Oberoende medier och mångfald i medielandskapet är viktiga institutioner i ett demokratiskt samhälle. De är centrala för att ge medborgarna tillräcklig information för att kunna fatta rationella beslut i olika valsituationer. Meningen är att de ska fungera som skydd mot den dominerande eliten och vara ett forum för offentlig debatt inom den offentliga sfären. Yttrandefrihet är dock inte en obegränsad rättighet. Det krävs ömsesidig respekt och innebär ansvar och skyldigheter ifrån alla parter.1
Massmedier tillskrivs ofta stor inverkan på hur människor tänker och agerar. De har möjlighet och förmåga att påverka hur den politiska sfären definieras och vad som utgör ett politiskt problem. Medier i sig är ofta inflytelserika politiska aktörer, men kan även användas av andra aktörer för att distribuera information. Man kan se en trend inom mediavärlden, som i resten av samhället, mot ökad kommersialisering och maktcentrering. Olika metoder för att
manipulera den allmänna opinionen utvecklas alltmer och har blivit en viktig faktor inom såväl politik som näringsliv.2
En fråga som kan ställas i samband med de senaste årens politiska utveckling är om de traditionella medierna som tv, tidningar och radio understödjer en ökad polarisering, eller om de är en produkt av ett mer polariserat samhälle. Russel W. Neuman föreslår i ”The paradox
of mass politics” (1986) att massmedier är underhållningsorienterade snarare än
politisk-kommunikationsorienterade. Han beskriver masspolitikens paradox som ett gap mellan den demokratiska teorins förväntan om en välinformerad medborgare och de låga nivåerna av politisk kunskap och intresse bland väljarna.3 Neumann ifrågasätter massmediernas möjligheter att påverka medborgarnas politiska preferenser och i förlängningen deras röstningsmönster. Vilket till viss del motsätter sig andra tankegångar om massmedias avgörande roll när en valmanskår ska fatta beslut.
Det politiska landskapet i dagens USA visar på en tilltagande polarisering. De senaste
årtiondena har trenden visat på en djupare ideologisk klyfta och ett ökande tillstånd av antipati inom partierna. En undersökning gjord 2014 visar att 92 % av de republikanska väljarna ideologiskt placerar sig till höger om mediandemokraten. 94 % av de demokratiska väljarna placerar sig å sin sida ideologiskt till vänster om medianrepublikanen. Studien indikerar att den ideologiska överlappningen mellan partisympatisörer från olika partier är låg. Antalet amerikaner som identifierar sig som antigen konsekvent konservativ, alternativt konsekvent liberal, har ökat från 10 % till 21 % under de senaste 20 åren. På liknande sätt har synen på det ”andra” partiet förändrats. Sedan 1994 har en fördubbling skett inom båda partierna av medlemmarnas negativa bild av det andra partiet. 2014 ansåg 27 % av demokraterna och 36 % av republikanerna att det andra partiet utgjorde ett hot mot landets välstånd.4
Debatten om medias roll för de eventuella ideologiska klyftorna bland allmänheten har uppmärksammats allt mer under de senaste åren. Många anklagar olika mediamarknader för att ha ökat polariseringen och skapat ökade klyftor i samhället. Det gäller i synnerhet i samband med presidentvalet 2016, där kandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump höll en skarp retorisk ton gentemot varandra och de stora mediebolagen anklagades för att "välja"
1 Carlsson U. (red) (2016 s. 488) 2 Ekström M. (2008 s. 45) 3 Neuman W. R. (1986 s. 2-3) 4 Pew Research Center. (2014)
sida. Deras objektivitet har ifrågasatts och dagens medieföretag anklagas ofta för att vara verktyg som ger rika ägare möjlighet att förmedla sina politiska intressen och förehavanden. Donald Trump vann överraskande över Hillary Clinton och tillträdde presidentposten i januari 2017. Många experter har tillskrivit hans valseger hans förmåga att identifiera det missnöje med status quo som ofta uppgetts vara en drivkraft för många väljare i det senaste valet. Det hade länge funnits ett dolt missnöje som Trump lyckades synliggöra och utnyttja. Med sin bakgrund som realitystjärna på tv omdefinierade han presidentvalskampanjen från politik till underhållning, därmed nådde han delar av väljarkåren som tidigare saknat intresse för politiska frågor. Många bedömare menar att hans hårda retoriska ton och kontroversiella politiska förslag fördjupade den politiska polariseringen i landet. Andra menar att han bara synliggjorde ett redan existerande problem.
Under hela valkampanjen inför valet den 8:e november 2016, först i primärvalet och sedan det allmänna valet, rönte medierna stor uppmärksamhet för sin bevakning av kandidaterna.
Många av de stora mediabolagen anklagades för att mer eller mindre välja sida, och deras objektivitet kom att ifrågasättas. Skillnaderna mellan ”konservativ” och ”liberal” media ökade enligt många. Konservativa medier och stora delar av de självidentifierade konservativa amerikanerna anklagade liberala medier för att vara en del av etablissemanget och gå dess ärenden. Liberala medier å sin sida såg en stor brist på objektivitet hos konservativa medier. Den politiska bevakningen delades upp i en anti-Trump fraktion och en anti-Clinton fraktion. Tilliten till medierna sjönk markant, och i större utsträckning än tidigare misstrodde man den ”andra sidans” nyhetsbevakning.
Man kan fråga sig om de traditionella medierna som tv, radio och tidningar fortfarande har en maktposition som informationsförmedlare och opinionsbildare. Eller om trenden mot ökad kommersialisering och maktcentrering urholkar förtroendet för massmedia och därmed dess förmåga att påverka den allmänna opinionen. Har nya medietekniker och förändrade
mediekonsumtionsvanor minskat behovet av de traditionella medierna? Möjligheterna att skapa sig sin egen referensram har aldrig varit större än den är nu, men också risken för att bli felinformerad.
Frågan är om det nya medielandskapet, möjliggjort av den teknologiska utvecklingen, har minskat de traditionella mediernas roll som opinionsbildare. Fyller dagens massmedia snarare en funktion som underhållning för att befästa redan existerande ideologiska identifieringar? Denna studie undersöker vilken roll de traditionella medierna spelade när Donald Trump valdes till USA:s 45:e president. Finns det ett samband mellan mediekonsumtion bland amerikanska väljare och en eventuell polarisering?
1.1 Problemdefinition och syfte
Syftet med studien är att undersöka vilken inverkan de traditionella medierna har på väljares åsiktsbildning. Mer specifikt hur de påverkade väljarnas uppgivna polariseringsgrad i det amerikanska presidentvalet 2016 med bakgrund i den långa debatten om polarisering i det amerikanska samhället och politiken.
Med utgångspunkt i Russel W Neumans tankar om medierna som underhållningsorienterade ämnar denna studie undersöka vilken roll de traditionella medierna (primärt tv, radio och tidningar) hade i att polarisera åsikterna i den amerikanska väljarkåren. Vilken roll spelade de i förlängningen när Donald Trump vann kampen om presidentposten. Har framväxten av den nya mediemodellen, där mediekonsumenterna har möjligheterna att även bli
medieproducenter, minskat de stora mediebolagens roll som informationsförmedlare och opinionsbildare i det amerikanska presidentvalet. Ett förslag till förklaring av vad som drev
Trumps väljare formuleras och om detta kan härledas till en tydlig polarisering mellan konservativa och liberala väljare. Kan en sådan eventuell polarisering i sin tur härledas till vilken typ av ideologi den media man väljer att konsumera har.
I “Culture War? The Myth of a Polarized America” (2006) hävdar Fiorina et. al. att den ideologiska polariseringen i det amerikanska samhället är en myt. Fiorina et. al. menar att amerikaner, nu som förr, generellt sätt inte är särskilt välinformerade i politiska frågor. Deras åsikter är inte heller hårt cementerade och i grunden inte ideologiska. De menar att de
eventuella politiska och ideologiska skillnaderna mellan ”röda” och ”blå” stater ofta överdrivs av experter och forskare.5
I "Is Polarization a Myth" (2008) hävdar å andra sidan Alan Abramowitz och Kyle Saunders att den ideologiska polariseringen sedan 1970-talet har ökat dramatiskt bland både allmänhet och politisk elit i USA. De menar på att det nu finns stora skillnader i olika synsätt mellan demokrater och republikaner, mellan väljare från ”röda” stater och väljare från ”blåa” stater och mellan religiösa och sekulära väljare. Dessa splittringar menar Abramowitz och Saunders omfattar en stor del av allmänheten. De djupaste splittringarna återfinns bland de som uppger störst politiskt intresse, anser sig vara välinformerade och är politiskt aktiva.6
Denna debatt om förekomsten av en betydande polarisering bland amerikanska väljare fortsatte efter valet 2008. Där främst Abramowitz argumenterade för en fördjupning av polariseringen när Obama valdes till president för första gången, medan Fiorina återigen hävdade att det inte fanns några verkliga bevis att så faktiskt var fallet.7
I valet 2016 häpnade hela världen av Donald Trumps presidentvalskampanj och marsch mot presidentämbetet. När det stod klart att Trump vunnit över Hillary Clinton väcktes frågor kring hur en så polariserande, och i många ögons opassande kandidat, lyckats vinna. Under kampanjen uppvisade han ett uppförande som många fann opassande för en
presidentkandidat. Trots att han förolämpade en rad personer och medverkade i flera skandaler lyckades han vinna posten som en av världens mäktigaste ledare. Vilken roll spelade de traditionella medierna när Trump vann?
1.2 Frågeställningar
Den övergripande frågeställningen i denna studie är vilken roll de traditionella medierna har när väljarna ska besluta vilken kandidat/parti de ska rösta på i ett nationellt val, mer specifikt när Donald Trump valdes till president i USA 2016.
För att undersöka detta kommer studien utgå ifrån följande frågeställningar:
I: Fanns det en signifikant korrelation mellan en individs tillit till den styrande eliten och misstro mot större förändringar och dennes politiska polarisering?
II: Fanns det en signifikant korrelation mellan en individs politiska polarisering och dennes mediekonsumtion?
III: Fanns det även andra faktorer med signifikant korrelation med en individs politiska polarisering som sociologiska faktorer eller individens politiska kunskap/intresse? IV: Finns det en signifikant skillnad mellan valen 2012 och 2016, för frågorna I-III?
5 Fiorina M et. al. (2006 kapitel.3)
6 Abramowitz A & Saunders K (2008 s.542-555) 7 Niemi R et. al. (2010 kapitel 16-17)
Hypoteser:
I: H0: Korrelationen är inte signifikant. HA: Korrelationen är signifikant. II: H0: Korrelationen är inte signifikant. HA: Korrelationen är signifikant.
III: H0: Kontrollvariablerna har ingen signifikant effekt. HA: Kontrollvariablerna har en signifikant effekt.
IV: H0: Det finns ingen signifikant skillnad mellan valen 2012 och 2016. HA: Det finns en signifikant skillnad mellan valen 2012 och 2016. 1.3 Undersökningsmodell
Denna studie undersöker ideologisk polarisering och individers mediekonsumtion. Har en individs mediekonsumtion stor påverkan på dennes ideologiska identifiering som enligt den hypodermiska modellen för medieeffekter förespråkar? Eller finns det ett svagt samband som den minimala effektmodellen förespråkar? I denna studie ska de traditionella mediernas påverkan på Trumps vinst i valet 2016 ses i kontexten av den nya mediemodellen där det nya medielandskapet ger betydligt större makt åt mediekonsumenten än tidigare.
Studien inleds med att identifiera två av huvudorsakerna till att Trump tilltalade sina väljare. De kan ses som en sammanfattning av vad en rad bedömare och experter har använt för att förklara att Trump vann över Clinton. De har i denna studie fått benämningarna; tillit och misstro. Med tillit menas en bristande tillit för den styrande politiska eliten i Washington DC. En stor del av den amerikanska befolkningen har länge hyst ett missnöje mot att politiker, framförallt i kongressen och senaten, arbetar utifrån sina egna och sina donatorers intressen. De folkvalda politikerna har under lång tid brutit mot sitt uppdrag att verka för folket. Trump sågs som motsatsen till en politiker. Med löften om att ”drain the swamp” och sin karriär som affärsman skapade han förväntningar om att utmana den upplevda korruptionen och
etablissemanget i Washington. Han var en outsider i den politiska världen. Hillary Clinton å sin sida sågs som en av de främsta företrädarna för det politiska etablissemanget. De som hade förlorat sin tillit till den styrande makten i Washington D. C krävde förändring.
Den andra identifierade huvudorsaken är misstro mot större förändringar med ett upplevt hot mot traditionella amerikanska värderingar. Med det menas misstron mot vad förändringar skulle betyda för den amerikanska självbilden och kulturen. En rädsla för att den konservativa bilden av USA är på väg att rämna. Detta tog sig uttryck i ett misstroende mot minoriteter, icke-vita och immigranter. Jonathan Rotwell, forskare vid Gallup, analyserade ca 87 000 väljarintervjuer och fann något oväntat. Den genomsnittliga Trumpväljaren fanns inte i de områden som var värst drabbade av storskaliga industrinedläggningar och effekterna av en, enligt dem, illa fungerande migrationspolitisk. Även om många Trumpanhängare var lågutbildad arbetarklass fanns ingen tydlig korrelation mellan en väljares sociala och ekonomiska svårigheter och deras stöd för Trump. Istället var det övervägande
medelklassamerikaner, primärt vita män, som lockades av Trumps uttalanden om protektionism med inslag av rasism och nationalism.8
Enligt Rothwell drevs Trumps väljare främst av en bristande framtidstro och fördomar mot minoriteter. De fruktade att deras barn skulle få en sämre levnadsstandard än deras egen generation och lockades av Trumps valmotto om att återerövra Amerikas storhetstid (”Make
America Great Again”). Ras och etnicitet tycktes också ha haft stor inverkan på valresultatet.
Han menade att eftersom de flesta av Trumps anhängare levde i segregerade vita miljöer, och sällan integrerade med minoriteter, ökade risken för att de skulle utveckla fördomar och rasistiska stereotyper.9
Trump lyckades kanalisera ett växande missnöje mot den socialliberala perceptionsmodell, med starka globala inslag, som under lång tid dominerat politiken i USA. Han sågs som en väktare av konservativa värderingar. Någon som skulle stoppa hoten mot den amerikanska kulturen och den amerikanska identiteten. Han skulle återinföra USA:s rättmätiga plats som odiskutabel nummer ett i världen. Hoten mot detta utgjordes främst av immigranter och det politiska etablissemanget. Enligt denna sammanfattning byggdes valsegern på en rädsla hos den vita kristna majoriteten att deras priviligierade ställning som just majoritet var hotad, och ett misstroende mot etablissemanget att inte motverka denna utveckling.
Studiens undersökningsmodell består av fyra steg (se figur 1, s. 10).
Steg 1:
Beroende variabler: Tillit och misstro Oberoende variabel: Polarisering
Första steget i studien är att se hur väl synen på tillit till den styrande eliten och misstroende för förändring korrelerar med individernas ideologiska självplacering i enlighet med studiens inledande frågeställning. För att tillit och misstro ska kunna fungera som en möjlig förklaring till Trumps valseger bör det finnas en signifikant korrelation mellan vilket parti och kandidat en person stödjer och bristande känsla av tillit till politikerna i Washington DC och misstro för förändringar. D.v.s. om man känner mindre tillit till den styrande eliten är du mer benägen att identifiera dig som konservativ, rösta på republikanerna och stödja Trump. Om en individ däremot känner större tillit är chanserna större att du identifierar dig som liberal och röstade på Clinton. Likadant med misstron mot förändring.
Steg 2:
Beroende variabel: Polarisering
Oberoende variabel: Mediekonsumtion
Det andra steget i studiens modell är att, i enlighet med studiens andra frågeställning, undersöka hur väl polarisering, d.v.s. en individs ideologiska självplacering och
parti/kandidatsympatier, korrelerar med vilken nyhetsrapportering individen konsumerar. D.v.s. om en polarisering i ideologisk självplacering sammanfaller med en polarisering i mediekonsumtion. För att medierna ska kunna sägas ha spelat en roll i att påverka väljarnas röstningsmönster bör en stark konservativ identifiering och stöd för Trump korrelera med en
8 Rothwell J. T & Diego-Rosell P. (2016) 9 ibid.
konsumtion av övervägande konservativa mediekällor. På liknande sätt bör ett starkt stöd för demokraterna och Clinton korrelera med en konsumtion av liberala mediekällor.
För att de traditionella medierna ska kunna sägas ha påverkat utgången i valet bör det finnas signifikanta samband i båda dessa steg. Det måste finnas en skillnad i känslan av tillit och väljarens misstro, knuten till en ideologisk polarisering, mellan de som stödde Trump och de som stödde Clinton. Denna skillnad måste även grunda sig ett samband mellan ideologiska skillnader och skillnader i vilken typ av nyhetsrapportering individen konsumerade.
Steg 3:
Beroende variabel: Polarisering
Oberoende variabel: Mediekonsumtion
Kontrollvariabler: Sociologiska faktorer och politisk kunskap/intresse
Det tredje steget i studien är att kontrollera att de ideologiska skillnaderna har samband med individens mediekonsumtion enligt studiens tredje frågeställning. Därför kontrolleras individens polarisering mot olika sociologiska faktorer som exempelvis ålder, kön, inkomst, utbildning och föräldrarnas härkomst. Om det visar sig att de sociologiska faktorerna har en signifikant inverkan på den ideologiska polariseringen kan inte individens mediekonsumtion anses som avgörande för en individs röstningsbeteende och kan därmed inte ha spelat en avgörande roll i valet 2016. Dessutom kommer individens politiska kunskap och intresse användas för att avgöra om dessa har någon inverkan på sambandet mellan
mediekonsumtionen och den ideologiska polariseringen.
Figur 1: Undersökningsmodell Mediekonsumtion Polarisering Tillit Misstro Politisk kunskap/intresse Sociologiska faktorer
Steg 4:
Jämföra valen 2012 och 2016 enligt steg 1-3.
För att kunna avgöra eventuella skillnader i medias generella påverkan på de amerikanska väljarnas röstbeteende och deras inverkan på Trumps valseger måste även detta kontrolleras. Det fjärde steget i studiens modell är att jämföra resultaten från presidentvalet 2016 med presidentvalet 2012, då demokraternas Barack Obama besegrade republikanernas Mitt Romney. För att kunna avgöra om medias roll i Trumps valseger förändrats och om den ideologiska polariseringen har ökat bör det finnas en skillnad mellan valen 2012 och 2016. 1.4 Forskningsproblemets relevans
Studier av röstbeteende har varit ett stort forskningsområde under en längre tid. Detta betyder emellertid inte att alla frågor angående mänskors röstningsmönster har besvarats. Frågor kring röstningsmönster och valdeltagande är fortfarande ett mycket aktivt forskningsområde.
Frågan om hur medierna påverkar politiken är komplicerad, svaret beror på vem du frågar. Även om konventionell forskning hävdade att medierna hade starka, direkta så kallade hypodermiska effekter tyder ofta nyare forskning på att faktorer på individnivå och
kontextuella faktorer har betydelse för hur medier påverkar människors politiska beteende och övertygelser, och i förlängningen den offentliga politiken.
I takt med att samhället vi lever i har blivit allt mer informationsbaserat har politiken
förändrats från att vara interpersonell till att ha en mer förmedlande funktion. Allmänheten får en stor del av sin politiska information via olika typer av medier. Politiker och olika politiska grupper har genom åren lärt sig att anpassa sig till detta faktum. Mediestrategier och rådgivare är numera ett vanligt inslag i både valkampanjer och den politiska processen.
Det pågår en ständig debatt om medier påverkar attityder hos väljarkåren och dess
röstbeteende. Studier om röstningsbeteende och röstningsmönster har blivit alltmer komplexa de senaste åren och mediernas roll i val och politiken har allt mer kommit i fokus. Kan exempelvis konservativa religiösa väljare från den amerikanska södern välja att rösta på en demokratisk kandidat till följd av en stark mediekampanj? Kan traditionella medier spela en avgörande roll i nationella val och avgöra den slutgiltiga utgången?
Markus Prior undersökte 2013 om framväxten av mer polariserade medier haft till följd att amerikaner även stödjer mer polariserade kandidater. Prior menar att även om den politiska attityden hos de flesta amerikaner har förblivit stabil över tid, finns en viss polarisering bland de politiskt aktiva. Det ökade antalet medieval för konsumenten ökade andelen politiskt intresserade i väljarkåren medan valen blivit mer polariserade. Dock är orsakssambanden mellan partibundna budskap och förändrade attityder och beteenden svåra att identifiera. Mät- och metodproblem komplicerar forskningen om selektivt polariserad nyhetsexponering och dess konsekvenser. Prior menar att ideologiskt kan en ensidig nyhetsexponering vara
begränsad till en liten del av befolkningen, som dock är desto mer intresserade. Han menar att det saknas bevis för att polariserade medier faktiskt ökar polariseringen i befolkningen.10 Hollander (2008) fann i en longitudell analys av åren 1998- 2006 i nationella undersökningar att de som konsumerar nyheterna tenderar att ha blivit något mer polariserade över tid. Han
fann även att inom denna grupp har tendensen att söka sig till medier som stärker de egna politiska åsikterna ökat, bort ifrån medier som utmanar dessa.11
Valet 2016 är intressant att studera i en medial och sanningsökande kontext. Då den tekniska utvecklingen har banat vägen för en ny mediemodell där tidigare mediekonsumenter har möjligheten att själva bli producenter har det politiska medielandskapet förändrats. Tidigare mediala maktstrukturer har omvärderats samtidigt som allt högre krav på källkritik ställs på den enskilda konsumenten. I den nya mediemodellen kan konkurrensen ifrån nya
mediemarknader tvinga de traditionella medierna att ge avkall på sitt demokratiska uppdrag som sanningssägare. Istället kan de fokusera mer på underhållning i sin nyhetsrapportering för att locka konsumenter på en allt tuffare marknad. I denna kontext passade Trump perfekt med sin bakgrund inom underhållningsvärlden och med sina polariserande värderingar och
uttalanden som dragplåster.
Debatten som följt har berört mediers roll och skyldigheter, sociala mediers inverkan och möjligheter för utomstående intressen att påverka olika val. Är det dags att om- och utvärdera traditionella mediers roll i den demokratiska processen? De kontroverser som följt efter Trumps valseger 2016 med skandaler som anklagelserna om rysk inblandning i valet och Cambridge Analytica-skandalen har hållt debatten levande.
1.5 Avgränsningar
Röstbeteende kan delas upp i två underavdelningar: röstningsval (vote choice) och
röstningsbeslut (vote decision). Röstningsval kan definieras som att forma en åsikt till stöd för en kandidat. Röstningsval görs innan en faktisk röst läggs. Röstningsbeslut definieras som beslutet att faktiskt delta i den demokratiska processen, att faktiskt rösta i vallokalen. Att medverka i ett demokratiskt val är således en tvåstegsprocess där medborgaren först väljer vilken kandidat som överensstämmer bäst med ens egna preferenser sedan om ens deltagande är värt kostnaderna (som att ta sig till vallokalen, förlorad arbetstid och betydelsen av rösten på valet som helhet). Vid ett förväntat jämt val ökar vikten av den individuella rösten. I denna studie ligger fokus på individens röstningsval, d.v.s. stödet för en kandidat och ideologisk tillhörighet, inte det faktiska valdeltagandet.
Endast amerikanskt röstbeteende kommer ingå i studien. Delvis pga. tillgängligheten till datamaterial men även den historiskt betydande roll massmedier har spelat inom den amerikansk politik, samt den roll, som politiska världsledare och galjonsfigurer för den demokratiska processen, amerikanska presidenter tilldelas. En annan anledning till att USA undersöks är valsystemet. Då det amerikanska valsystemet tillämpar majoritetsval har effekten blivit att partisystemet domineras av två stora partier, demokraterna och republikanerna. Det har skapat tydliga ideologiska skiljelinjer mellan partierna, vilket
underlättar studier av polarisering. De teoretiska resonemang som presenteras i uppsatsen kan tillämpas på röstbeteende och röstningsval i andra länder.
Valen som studeras är presidentvalen 2012 samt 2016, främst beroende på bristande dataunderlag för individers mediekonsumtion i tidigare val. Denna studie kommer att utgå ifrån "traditionella medier", vilket i denna studie definieras som tv, tidningar (även digitala upplagor) radio och i viss mån webbsidor tillhörande de större mediaföretagen. Källor som exempelvis sociala medier ingår inte i studien då datainsamlingen inte tillåter detta. Studien speglar istället de traditionella mediernas nya roll i kontexten av den nya mediemodellen.
Vidare ingår endast republikaner/konservativa och demokrater/liberala som ideologisk identifiering, dels då de utgör den betydande majoriteten i USA, dels för att dataunderlaget är uppbyggt på dualismen mellan dessa två partier och ideologier.
1.6 Disposition
I kapitel 2-5 redogörs för den teoretiska bakgrunden för studien. En diskussion kring mediernas roll i demokratier samt media och åsiktsformulering inleder. Därefter följer en diskussion om media och deras potentiella effekt på medborgarnas åsiktsbildning. En kort diskussion kring media-bias och olika ägarstrukturer följs av en genomgång av den nya mediemodellen. Den teoretiska bakgrunden avslutas med sociologiska faktorer och åsiktsformuleringar.
Därefter följer en genomgång av studiens metodik i kapitel 6 där de fyra stegen i forskningsdesignen beskrivs mer ingående och de variabler som ingår i delstudierna presenteras. Kategoriseringen av medierna i konservativa och liberala beskrivs. Studiens resultat och analys gås igenom i kapitel 7- 10, där varje kapitel hanterar en av studiens frågeställningar. Uppsatsen avslutas i kapitel 11 med en sammanfattning av resultaten och en diskussion kring medier och polarisering, samt behov av framtida forskning på området.
2. Medias roll i demokratier
Medier är ansvariga för, enligt många skyldiga, att tillhandahålla ett forum (marknadsplats) för samhällsdebatten i det offentliga rummet. De ska underlätta människors rätt att uttrycka sig med ett brett spektrum av diskussioner, med motstridiga idéer. Detta demokratiska ansvar blir än mer betydelsefullt inför demokratiska val, då medborgarna får möjligheten att välja sina politiska företrädare. För att lyckas med detta krävs information. Valet baseras,
åtminstone delvis, på de politiska förslag som ligger närmast väljarnas egna preferensramar. Men även i perioderna mellan valcykler, spelar medierna en viktig roll som forum för den offentliga debatten. En politiskt kunnig och intresserad väljarkår menar många forskare är ytterst viktigt för att en demokrati ska verka utifrån folkets bästa.
Medias funktion som forum försvaras ofta ur ett sanningssökande perspektiv med argumentet att endast genom möten mellan olika åsikter kommer sanningen fram. Detta perspektiv är känt som marknadsplatsen för idéer. Det finns kritik mot att begreppet sanningssökande är giltigt inom politiken. Politik grundas enligt detta perspektiv på olika värdekonflikter, vilket i
slutändan är oförenligt med en underliggande sanning eller grundläggande konsensus som kan blottläggas genom en diskussion.
Det är dock inte kontroversiellt att påstå att de flesta debatter drar nytta av att saklig information tillhandahålls och av diskussioner om vilka konsekvenser olika
värdeprioriteringar har i det demokratiska samhället. Dagens moderna demokratiska samhälle skulle vara i det närmaste omöjligt att upprätthålla utan olika slags medier, i deras roll för att bevara yttrandefriheten och åsiktsbildningen. Oron över hur väl media tillhandahåller den information och det perspektiv som behövs för att medborgarna kan genomföra ett intelligent övervägande av politikens fördelar och konsekvenser. Detta kan ligga till grund för
invändningar mot mediernas roll som idémarknad och gatekeepers i det moderna samhället. Även om det fanns ”sanningar” som kunde anses okontroversiella, befrämjar dagens mediebevakning inte nödvändigtvis medborgarnas möjligheter att utröna dessa sanningar. Som Graber (2003) skriver, "The cacophony of voices in today’s marketplace of ideas often
confuses nonexperts more than it enlightens them".12 Massmedier kritiseras även för bristande uppmärksamhet och bevakning av sakfrågor i samband med nationella val, själva substansen i valet, och istället fokusera på tävlingsmomentet i valkampanjen och de
strategiska dimensionerna i politiken. 13 2.1 Media och åsiktsformulering
Många forskare är överens om att den genomsnittliga medborgaren är politiskt osofistikerad och ofta dåligt informerad om det aktuella politiska läget. Vissa politiker tror att media spelar en viktig roll för att utforma åsikter som leder till särskilda valmöjligheter. I ”The nature and
origins of mass opinion” (1992) menar John Zaller att gemene man litar på mediaeliterna för
att tillgodose sitt behov av information om politik. Personer som anser sig vara mer politiskt medvetna får mer information från eliter men avvisar samtidigt en betydligt större del av informationen. De med lägre politisk medvetenhet får relativt lite information från eliter i media och avvisar i sin tur en betydligt mindre del av den information de blir tilldelade. När en person blir ombedd att uttrycka en åsikt gör personen ett urval baserat på den information de förfogar över och baserar sin åsikt på detta.14 Detta innebär att medier eventuellt kan få en betydande roll för formulering av åsikter då de fungerar som informationsförmedlare. Det
12 Graber D. A. (2003 s.144) 13 Patterson T. E. (1993) 14 Zaller J. R. (1992)
gäller framförallt personer med mindre politisk medvetenhet då de ofta saknar verktyg för att sortera bland den politiska information de konsumerar.
En av Zallers viktigaste punkter är att denna "elitdiskurs" ofta ger motstridiga meddelanden. Han menar att en person som är mer politiskt medveten har större chans att upptäcka elitens eventuellt motstridiga meddelanden. Samtidigt är de även mer benägna att avvisa de idéer som inte ligger i linje med redan existerande grundläggande värdesystem. Detta innebär att de som är mycket medvetna om politiken är mer benägna än andra att ha konsekventa åsikter, vilket i sin tur innebär att de är mer benägna att hålla sig till åsikter som passar in i ett ideologiskt spektrum.
Zaller menar att personer som uppger lägre nivåer av politisk medvetenhet får mindre information från den elitdiskurs som förmedlas av medier. Men å andra sidan är de även mindre benägna att avvisa information som strider mot deras redan befintliga övertygelser och åsikter, även de som strider mot ett eventuellt ideologiskt ställningstagande. De med lägre nivåer av politisk medvetenhet tenderar att ha mindre konsekventa åsikter.
Åsikter tenderar att vara instabila enligt Zaller. Han hävdar att en individs åsikter bygger på de överväganden som är mest tillgängliga för den enskilda individen vid en viss tidpunkt. När en person uttrycker en åsikt, uttrycker han eller hon inte en djupt uppfattad åsikt. Istället tar personen i fråga en rad överväganden i beaktning, som hen kommer ihåg ifrån den elitdiskurs som berörts av media och uttrycker därefter en åsikt baserat utifrån dessa överväganden. Om personen ombeds att uttrycka en åsikt vid en annan tidpunkt kan en annan uppsättning
överväganden ingå i åsiktsbildningen och den uttryckta åsikten kan ändras. Det betyder att en och samma person kan uttrycka åsikter som skiftar kraftigt i innebörd vid olika tillfällen och kontexter. Röstningsvalet (vad en individ väljer att rösta på) kan därför baseras på kraftigt varierande åsikter beroende på vilka elitdiskurser som ligger till grund för överväganden vid tidpunkten för detta val.
Neuman presenterar argument som stödjer Zallers slutsatser om den mottagande publikens sofistikeringsgrad. Men han kommer till slutsatsen att media har en relativt liten inverkan på opinionsbildning och röstningsval. Neumans teori bygger på idén att massmedia är
underhållningsorienterad snarare än politiskt- och kommunikationsorienterad. Han visar att människor endast registrerar och kommer ihåg omkring 5 % av den politiska information de konsumerar. Neuman är dock överens med Zaller om att de med en större politisk
medvetenhet får ut mer information från media än de som är mindre politiskt medvetna. Däremot anser han att detta i hög grad begränsar mediernas inverkan, till skillnad från Zaller, som påstår att media fortfarande har en stor effekt, trots skillnader i politisk sofistikering.15 2.2. Sociologi och åsiktsformulering
I studien “Voting: A study of opinion formation in a presidential campaign” (1954) föreslår Berelson et al. att en individs: sociala förhållanden och etniska tillhörigheter; tillhörande familjetraditioner; personliga associeringar; personliga attityder kring aktuella frågor och eventuella medlemskap i formella organisationer, bestämmer en persons röstningsval. I en panelstudie i Elmira, New York, under ett antal månader år 1948, försökte Berelson et al. testa den grundläggande teorin om att sociala förhållanden påverkar hur mycket stöd en viss person känner inför särskilda kandidater i valsituationer.16
15 Neuman (1986)
Studien visade att sociala förhållanden spelar en avgörande roll i bildandet av åsikter om olika kandidater. Identifiering med en viss grupp: etnisk, religiös eller ras, hade effekt på personens röstningsval. Även den upplevda klasstrukturen påverkade personens åsikter. Slutligen fann man att geografiska skillnader i var människor var uppväxta och nu levde också hade en inverkan på åsikter om kandidater, politiska frågor och problem.
Denna och senare studier tyder på att den rikaste gruppen amerikaner mest sannolikt stödjer det republikanska partiet. Vilket ligger väl i linje med den allmänna uppfattningen. Mer intressant är dock att det tycks finnas en ålderseffekt. Det vill säga individer som blev vuxna under den stora amerikanska depressionen visar en tydligare tendens att basera sitt
röstningsval på sin socioekonomiska ställning än tidigare. Berelson et. al. menar att detta var ett resultat av de sociala och politiska förhållandena vid socialiseringen av yngre
åldersgrupper. De samhälleliga förhållandena under den stora depressionen påverkade de yngre generationerna att se den politiska kontexten på ett annat sätt än sina föräldrar. Vidare konstaterar Berelson et al. att katoliker tenderar att rösta annorlunda än protestanter. De menar att det ska ses som reell faktor inbyggd inom katolicismen och protestantismen. Att vara uppväxt och leva i en samhällskontext präglad av antingen katolska traditioner eller protestantiska traditioner kan ha en effekt på en individs röstningsval i ett senare skede. De menar att personer som associerar sig med katoliker sannolikt kommer att göra andra val än den som associerar sig med protestanter. Vid samma tidpunkt hittades samma förhållande för andra minoritetsgrupper och samhällskontexter. Enligt Berelson et al. beror detta sannolikt på olika socio-ekonomiska skillnader. Sociala interaktioner inom grupper påverkar
röstningsvalet av medlemmarna i gruppen vid olika valsituationer.
Studien visade även att barn tenderar att ha samma åsikter och eventuella affekter gentemot kandidater som sina föräldrar och rösta som sina föräldrar. Dessa röstningsmönster påverkas dock kraftigt av det sociala sammanhang och kontext barnet befinner sig i vid tidpunkten för den aktuella opinionsbildningen och eventuella röstningen. Om ett barn har en social status som liknar sina föräldrar, kommer han eller hon sannolikt att rösta i liknande mönster. Om ett barns sociala status istället skiljer sig markant från föräldrarnas, kommer hen sannolikt att göra ett annat val än föräldrarna.
Sammanfattningsvis hävdar Berelson et al. att sociala sammanhang har den största effekten på en individs röstningsval. Personens interaktioner med andra medlemmar i grupper och
organisationer predisponerar för en viss uppsättning åsikter och rösta för vissa kandidater och partier. Att vara medlem i en social klass; religion, ras eller etnisk grupp; eller en tät
sammansvetsad familj kan styra en person mot en ideologi och bort från en annan. Campbell et. al. (1960) argumenterade för att människor har psykiskt predisponerade attityder, och att dessa är de främsta faktorerna vid ett röstningsval. De menar att politiska problem ofta spelar en obetydlig roll när en väljare ska besluta vem denne ska rösta på. Individer har positiva och negativa attityder gentemot kandidater, partier och andra politiska institutioner, som i sin tur styr dennes valmöjligheter. Individer utvecklar en långvarig psykologisk sammankoppling med politiska partier. I sin tur påverkar dessa psykologiska kopplingar till ett politiskt parti individers framtida attityder och åsikter. Dessa attityder och åsikter till politiska partier påverkar framtida röstningsval. Därför påverkar den psykologiska kopplingen till ett politiskt parti en persons röstningsval.17
3. Medias effekter
I följande kapitel diskuteras först den hypodermiska- och den minimala effektmodellen. Därefter följer en genomgång av subtila medieeffekter och faktorer som begränsar dessa. 3.1 Den hypodermiska-‐ och den minimala effektmodellen
Det finns en viss oenighet inom den akademiska världen om medias inverkan på väljarnas röstningsval. En modell som beskriver medias effekter innebär att de som har en direkt kontroll över massmediernas innehåll har ett starkt inflytande på vad mediekonsumenterna vet, tror och gör ur en politisk kontext. Modellen, som har litet empiriskt stöd, är känd som den hypodermiska modellen för medieeffekter, eftersom den beskriver att media injicerar information och preferenser till en allmänhet, utan verktyg att utvärdera informationen. I denna teoretiska modell har massmedier stort potentiellt inflytande på både den enskilda mediekonsumenten och den stora massan. En faktor som bidragit till den hypodermiska modellens inflytande var utvecklingen av sofistikerad propaganda under de båda världskrigen. Människor ansågs vara mer eller mindre kontrollerade av sina biologiskt baserade instinkter, och reagera mer eller mindre likformigt på den stimulans de utsattes för.18
En av de banbrytande teoretikerna kring massmediernas effekter, Walter Lippmann, deltog i de amerikanska försöken att förmedla propaganda under första världskriget. Denna erfarenhet ledde honom att tro att medier, särskilt när de talade med enhetlig röst, hade stor makt över allmänhetens åsikter.19 Ett exempel på medias potentiella effekter är Orson Welles
radiosändning 1938 av H. G. Wells Världarnas krig, som innehöll en realistiskt iscensatt rapport om en rymdinvasion i New Jersey. Även om mytbildningen som följde har tenderat att överdriva omfattningen av människors reaktioner på radiosändningen trodde ett stort antal personer som verkligen trodde att utomjordingar höll på att ta över New Jersey.
Trots att det finns flera internationella exempel på medias potentiella effekter och regeringars utbredda användning av propaganda, är sanningen att det finns en stor och regelbunden oenighet mellan medborgarna i praktiskt taget alla politiska frågor. Detta tyder på att regeringskontrollen över media inte är fullständig, att medierna presenterar en mångfald åsikter och att människor inte bara accepterar den information de konsumerar utan att värdera den själva. Detta är en indikation på att massmediers effekter inte nödvändigtvis är så starka. En modell som ifrågasätter den hypodermiska är den minimala effektmodellen. Den
utvecklades mellan 1940 och 1960-talen. I ett försök att förklara vem människor röstar på genomfördes studier som försökte demonstrera mediers starka effekter. Istället fann de överraskande att medierna hade relativt lite inflytande på vem man röstar på.20
Den minimala effektmodellen anger tre förklaringar till massmediers små effekter på politiska övertygelser och beteenden. För det första begränsar polarisering och partiidentifikation potentialen för medieeffekter. Många väljare tenderar att identifiera sig med en av de två större politiska fraktionerna, i ett val, vilket skapar lojalitet gentemot ett parti. Detta minskar eventuella effekter av massmedierna, även när de rapporterar negativt om partiet. För det andra har väljare en tendens att partiskt granska information för att bara uppmärksamma det som överensstämmer med deras ideologiska predispositioner. Väljare tenderar att i större utsträckning ta in information som främjar redan existerande åsikter och identifieringar och försöker undvika information från andra partier. Om det inte går att undvika sådan
information tenderar människor att misstolka de andra partiernas information så de stämmer
18Lowery S. (1995 s.400) 19 Lippmann W. (1922) 20 Lazarsfeld P. et. al.(1948)
överens med redan existerande förväntningar. För det tredje antyder modellen vikten av interpersonella diskussioner. Även om medieinnehållet har en potential att övertyga och kunna ändra en individs existerande åsikter, eller att utveckla åsikter som inte stämmer överens med partilinjen, så kan ofta samtal med andra med samma partidentifikation motverka åsiktsförändring. Individen återgår till sina tidigare existerande åsikter eller
kandidatpreferenser. En bieffekt av detta blir att känslan av samhörighet mellan de inblandade ökar, vilket gör ett eventuellt framtida ifrågasättande av övertygelsen mindre trolig.
Det finns en långtgående debatt kring medias effekter på väljarna i ett val. Den minimala effektmodellen har kritiserats och empirisk forskning sedan 1980-talet har antytt att väljare har en viss osäkerhet om kandidaternas positioner och att denna osäkerhet kan påverka
väljarnas beslut.21 Detta ledde till ett ökat intresse för medias inverkan där den hypodermiska- och den minimala effektmodellen kan sägas representera två ytterligheter.
3.2 Subtila medieeffekter som agendasättande, priming och inramning
Det finns relativt lite forskning som inte stödjer att ett polariserande identifieringsmönster begränsar massmediernas inflytande på röstningsval. Dock finns det processer som kan användas som motbevis mot den minimala effektmodellen. Dessa processer indikerar att massmedierna har en viss politisk påverkan, utan att endast referera till de hypodermiska effekterna. Grundläggande för dessa faktorer är att även om medierna sällan enhetligt och omedelbart ändrar allmänhetens åsikter, finns det andra, mindre konkreta, men ända
inflytelserika sätt på vilka medier kan påverka det offentliga rummet. Tre processer som ofta benämns som inflytelserika är: agendasättning, priming och inramning (framing).
Agendasättande kan illustreras med Cohens (1963) påstående att media "may not be
successful much of the time in telling people what to think, but it is stunningly successful in telling its readers what to think about ".22 Agendasättande som hypotes innebär med andra ord att även om massmedier inte har en hypodermisk effekt som opinionsskapare har de en stor inverkan på vilka problem och politiska frågor människor kommer att fokusera på och bedöma vara viktiga. Genom sin makt att avgöra vilka händelser, personer och politiska frågeställningar som ska lyftas fram i rapporteringen påverkar massmedierna vilka ämnen som lyfts fram i den offentliga debatten.
Tidig forskning kring agendasättande tenderade att enbart jämföra vilka problemområden och policyfrågor massmedia fokuserade på och de problemområden och politiska frågor
medborgarna tenderade att betrakta som viktigast under samma tidsperiod. Även om dessa studier ger vissa indikationer på media som agendasättare, kan de inte fastställa
orsakssamband. Av den anledningen har senare studier på området antagit ett mer experimentellt tillvägagångssätt, som till viss del möjliggör jämförelser av personer som exponerats för viss information med annars identiska personer som inte har haft samma exponering. I studien News That Matters: Television och American Public Opinion (1987), som ofta anses som en av de mest inflytelserika på området, användes detta tillvägagångssätt och visade suggestiva effekter av exponering för (fiktiva) nyhetsrapporter när det gäller vilka problemområden de undersökta subjekten bedömde var viktiga.23
Agendasättning är normativt viktigt i sig. Sunstein (2001) föreslår att massmedier verkar, eller åtminstone borde verka, i viktiga roller för att skapa en gemensam agenda för många
("creating a kind of shared focus of attention for many millions of people")24. I den rollen har
21 Lynn V. (2001 s.92-94) 22 Cohen B. (1963 s.13)
23 Iyengar S & Kinder D. R. (1987) 24 Sunstein C. R. (2001 s.35)
de potentialen att skapa en uppfattning om delade erfarenheter i en heterogen publik och exponera människor för problem. Problem som de tidigare kanske inte känt till eller funderat kring. Dessutom, som Rogers and Dearing (1988) föreslår, kan massmediernas agenda påverka allmänhetens agenda, vilket i sin tur kan få konsekvenser för vilka frågor politikerna fokuserar på och därmed leda till substantiella politiska konsekvenser.25
Förutom att vara viktigt i sig är också agendasättande viktigt eftersom det relaterar till begreppet priming. Priming hänvisar till att de problem och politiska frågor människor bedömer vara viktiga ofta blir de kriterier de utvärderar politiker mot.26 Det innebär att de faktorer som påverkar den offentliga agendan även har en potential att påverka politiskt relevanta variabler som politikers förtroendesiffror och olika valutgångar. Ett exempel på denna process är George H.W. Bushs misslyckande försök att återväljas till president 1992, trots att USA precis segrat i det första Gulfkriget. Zaller (1994) menar att orsaken var att mediernas uppmärksamhet hade skiftat från kriget till den amerikanska ekonomin, som då var på nedåtgående. Som en konsekvens utvärderade väljarna Bush utifrån ekonomiska faktorer istället för på Gulfkriget, vilket ledde till att hans förtroendesiffror minskade och att han förlorade valet mot Bill Clinton.27
Agendasättande och priming rör sålunda vilka problem och politiska frågor väljarna fokuserar på. Inramning speglar däremot presentationen av ett problem eller en händelse och i vilken utsträckning presentationen påverkar en människas åsikter om problemet eller händelsen. Eller, som Druckmans (2001) uttrycker det, "A framing effect occurs when in the course of
describing an issue or event, a speaker’s emphasis on a subset of potentially relevant considerations causes individuals to focus on these considerations when constructing their opinions".28 Nelson et. al. (1997) hävdar att inramningen av en fråga kan påverka åsikterna kring frågan. De genomförde ett experiment angående om ett samhälle borde tillåta ett Ku Klux Klan-möte. En grupp deltagare visades ett nyhetsklipp som fokuserade på yttrandefrihet, att Ku Klux Klan oberoende av sina åsikter hade rätten att uttrycka dessa åsikter. En annan grupp visades klipp som betonade eventuella konsekvenser för den allmänna ordningen i samhället, dvs. potentialen för att våldsamheter skulle bryta ut. Studien visade att de som utsattes för inslaget om yttrandefriheten var mycket mer benägna att stödja mötet än de som tittade på inslaget om faran för den allmänna ordningen. 29 Således svarade den allmänna opinionen på olika sätt beroende på hur frågan presenterades.
3.3 Faktorer som begränsar subtila medieeffekter
De exempel på forskning som gavs i föregående kapitel visar att medier kan ha en betydande effekt på människors åsikter. En stor del av denna forskning är dock experimentell, och även om den ökar sin interna validitet (det vill säga det förtroende man kan ha för samband inom studien), kan det potentiellt minska dess externa validitet (i vilken utsträckning man med säkerhet kan säga att de observerade effekterna uppstår utanför studiens uppsatta ramverk). Allt fler forskare har emellertid börjat intressera sig för de faktorer som kan begränsa eller öka massmediernas effekter. Sammantaget representerar detta försök att fastställa under vilka villkor mediernas inflytande är mer eller mindre sannolikt, och för vilka detta är mer eller mindre troligt.
Här är Zallers (1992) “The nature and origins of mass opinion” betydelsefull. Han menar att de som sannolikt kommer att påverkas mest av medieinnehållet också är de som löper minst
25 Rogers E. M & Dearing J.W. (1988 s.555-594) 26 Krosnick J. A & Kinder D. R. (1990 s.497-512) 27 Zaller J. R. (1994 s.186-209)
28 Druckman J. N. (2001 s.1042) 29 Nelson T. E. et. al. (1997 s.567-583)
sannolikhet att exponeras för det. Närmare bestämt tenderar de med låg politisk kunskap och därmed få verktyg att motverka det mediebudskap de konsumerar, också att vara minst intresserade av politik och därmed mindre sannolikt konsumerar de medier som innehåller politisk information. De som är mest intresserade av politik och sannolikt konsumerar politiskt medieinnehåll tenderar också att vara de mest partiska i sina partisympatier.30 Därmed påverkas de, i linje med den minimala effektmodellen, osannolikt av mediernas innehåll.
Baserat på Zaller kan två slutsatser dras. För det första spelar det en avgörande roll hur framträdande en politisk fråga eller händelse är. Politisk information som får stor
uppmärksamhet når även de som är minst intresserade av politik och mer mottagliga för olika medieeffekter, därmed kommer denna information sannolikt att påverka den allmänna
opinionen, den offentliga agendan och hur politikerna agerar. För det andra finns det en grupp, med medelstarkt politiskt intresse och åsikter, som regelbundet får politisk information och är mer mottagliga för medias effekter än de mycket politiskt intresserade och kunniga. Det är denna del av allmänheten, mitt i det politiska intressespektret, som kan påverkas av mediernas innehåll.
Druckman (2001) har studerat påståenden om förekomst och av inramningens kraft i medier. I en studie konstaterar han att mediekällans trovärdighet är av betydelse för hur effektiv
inramningen är. Information som presenteras komma ifrån New York Times hade till exempel mycket större effekter än samma information som presenterades komma från National
Enquirer.31 Detta innebär att man inte kan tala om medieeffekter i generella termer. I stället bör man se på effekten av en viss information, presenterad på ett visst sätt, av en viss källa, till en viss publik och under vilka omständigheter. En annan viktig punkt, särskilt när det gäller inramningar, är att det sällan förmedlas en enda inramning av en fråga. Om ett parti eller kandidat ramar in ett problem på ett visst sätt, försöker ofta det andra partiet eller kandidaten att rama in problemet på ett annat mer övertygande sätt. Vilket tvingar människor att balansera de olika ramarna. Detta betyder inte att en kontrasterande inramning eliminerar inramningseffekten eller att den numeriska balansen av ramarnas omnämningar är obetydlig. Om allt annat är lika, kommer en starkare ram att slå en svagare, och om de är lika starka kommer den som får mest medialt utrymme sannolikt att segra.32
En annan faktor som kan hota inramningens effekt är politiska konversationer. Detta
argument är relaterat till Druckman och Nelson (2003) som utgår från en uppfattad brist i de flesta inramningsstudierna. De flesta av dessa studier, menar de, utsätter deltagarna för en stimulans och sedan rapporterar sina åsikter "without any social interaction or access to
alternative sources of information ".33 Deltagarna placeras i ett socialt vakuum som förbjuder dem att diskutera frågan med andra. De menar att stora delar av forskningen kring
inramningar misslyckas med att införliva den sociala kommunikationsdimensionen för den allmänna opinionsbildningen. Druckman och Nelson försöker hantera denna svaghet i litteraturen genom en serie experiment som testar effekterna av olika slags diskussioner om inramningseffektens inriktning, storlek och ståndaktighet. Skillnaderna i diskussionstyp, d.v.s. de olika förhållandena, gäller exponering för olika perspektiv. De finner att diskussioner som endast innehåller ett gemensamt perspektiv inte har någon inverkan på inramningen, medan diskussioner som innehåller olika perspektiv eliminerar inramningens effekter.34
30 Zaller (1992) 31 Druckman J. N. (2001)
32 Nelson T. E. & Kinder D. R. (1996 s.1055-1078) 33 Druckman J. N. & Nelson K. R. (2003 s.730) 34 Druckman J. N. & Nelson K. R. (2003)
Miller och Krosnick (2000) undersöker exakt vilken mekanism som ligger till grund för primingeffekter. Den traditionella uppfattningen är att exponering för diskussioner om en viss fråga ökar den kognitiva tillgängligheten för den frågan. Den skulle ligga nära till hands och därigenom öka sannolikheten för att just den skulle nämnas om de blev tillfrågade om vilken fråga som var viktigast. Miller och Krosnick föreslår en alternativ mekanism: uppfattad betydelse. I en experimentell studie visar de att upplevd betydelse verkar vara viktigare än tillgänglighet. De hävdar att detta är ett normativt uppmuntrande resultat eftersom enkel tillgänglighet innebär oreflekterad informationskonsumtion medan uppfattad betydelse tyder på ett mer genomtänkt övervägande av vilket ämne som är viktigast och mest relevant för att avgöra ens politiska sympatier.35
4. Mediebias
Massmedier anklagas ofta för att vara partiska och sakna objektivitet, oavsett hur nyheterna faktiskt rapporteras. Vänsterorienterade mediekritiker hävdar att mediernas demokratiska roll i samhället äventyras då de drivs allt mer som företag, särskilt när allt fler mediaföretag slås samman till stora mediakonglomerat. De blir allt mer beroende av reklamintäkter och därmed mer benägna att vända sig mot de konservativa, och stödjer därmed status quo.
Högerorienterade kritiker pekar å sin sida på det oproportionerliga antalet liberaler och demokrater i journalistkåren som de menar bevisar att det finns en vänsterorienterad bias i nyhetsrapporteringen i de etablerade nationella mediaföretagen. Statistiken stödjer detta eftersom endast 7,1 % av de undersökta journalisterna uppgavs identifiera sig med
republikanerna 2014. Sedan 2002 hade andelen republikanska journalister minskat ifrån 18 %.36
Som grupp är amerikanska journalister betydligt mer liberala och mer benägna att identifiera sig som demokrater än den amerikanska befolkningen. Frågan är dock om dessa ideologiska och partipolariserade preferenser leder till ideologisk missvisande nyhetsrapportering. Svaret är inte helt klart. En studie rapporterade att en majoritet av ett urval av journalister hade misstankar om att deras politiska åsikter och partiidentifikation kan ha påverkat deras nyhetsrapportering.37 En annan experimentell studie fann bara en mindre effekt av politisk ideologi på hur reportrar beskrivit sig rapportera kring en hypotetisk nyhetshändelse. 38 Det kan finnas en rad anledningar till att journalisternas ideologiska preferenser påverkar deras medierapportering. För det första kan man anta att journalister generellt sätt tar seriöst på sin professionella etik. För det andra är redaktörer, som fattar de slutgiltiga besluten om vad som publiceras eller sänds, direkt ansvariga för ledande personer i företaget och har därmed incitament att göra den slutliga medieprodukten tilltalande för dessa människor, som sannolikt kommer att vara mer konservativa än reportrarna.
Viktigt när man pratar om medias partiskhet är vad man kan kalla det ”fientliga
mediefenomenet”. Oavsett hur sakligt korrekt nyhetsrapportering är, har människor en tendens
att uppleva medierna och olika nyhetsrapporteringar som predisponerade emot ens egen position och partiska till de upplevda motståndarnas åsikter och positioner. 39 Således kan det vara omöjligt för massmedier att anses universellt opartiska. Detta visades i en studie från 1998 som menar att det finns en liten korrelation mellan tidningars påstådda ideologiska identifiering och läsarnas uppfattningar kring dessa identifikationer.40
I en studie från 2006 ställdes frågan om hur medias partiskhet påverkar valresultatet genom att undersöka Fox News inträde på kabelmarknaden och dess effekter på röstandet. I slutet av 90-talet introducerades Fox News Channel i kabelprogramsutbudet i cirka 20 % av städerna runt om i USA. Studien fann en signifikant effekt av introduktionen av Fox News på
röstningsandelarna i presidentvalen mellan 1996 och 2000. I städer som sände Fox News fick republikanerna i genomsnitt mellan 0,4 % och 0,7 % fler röster än i städer som inte hade Fox News. Studien uppskattade att Fox News, med vad många menar en partisk
nyhets-rapportering, hade övertygat mellan 3-8 % av sin tittarskara att rösta på republikanerna.41
36 Willnat L. & Weaver D. H. (2014 s.11) 37 Dautrich K. & Deneen J. N. (1996 s.7-19) 38 Patterson T. E. & Donsbach W. (1996 s.453-468) 39 Vallone R. et. al. (1985 s.577-588)
40 Dalton R. J. et. al. (1998 s.111-126)
