Den moderna fabeln.: En bilderboksanalys utifrån ett genusperspektiv.

Den moderna fabeln.

En bilderboksanalys utifrån ett genusperspektiv.

The modern fable.

A picture book analysis from a gender perspective.

Elin Genberg

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Förskollärarprogrammet

Grundnivå / 15 hp

Handledare: Morten Feldtfos Thomsen Examinator: Getahun Yacob Abraham 2019-06-27

2 Abstract

The purpose of this study is to discover and analyse the gender stereotypes presented in a selection of books where the characters are gender neutral animals or figures, based on the fact that as a reader you cannot distinguish by the cover or the icon text if the characters are of the male or female sex. The books have been analysed with a qualitative image and text analysis from a gender perspective. The analysis has focused on highlighting the norms presented in the books with a focus on gender roles and the gender markers that can be linked to stereotypical behaviors of girls and boys respectively. The analyses show that the books contain both confirmatory and breaking representations of the characters in both text and image, regarding the prevailing gender stereotypes.

Keywords: picture book, fable, gender, gender role, stereotype.

3

Sammanfattning

Syftet för denna studie är att upptäcka och analysera de könstereotyper som framställs i ett urval av böcker där karaktärerna är könsneutrala djur eller figurer, i den mån att man som läsare inte kan urskilja via omslaget eller ikonotexten om karaktärerna är av det manliga eller kvinnliga könet. Böckerna har analyserats med en kvalitativ bild och textanalys utifrån ett genusperspektiv. Analysen har fokuserat på att synliggöra de normer som framställs i böckerna med fokus på könsroller och de genusmarkörer som kan kopplas till stereotypa beteenden hos flickor respektive pojkar. Analyserna visar att böckerna innehåller både bekräftande och brytande framställningar hos karaktärerna i både text och bild, gällande de rådande könssterotyperna.

Nyckelord: bilderbok, fabel, genus, könsroll, stereotyp.

4

Innehållsförteckning

1. Inledning... 5

1.1.Syfte/frågeställning ... 6

2. Bakgrund ... 7

2.1. Bilderbok ... 7

2.2. Fabel ... 8

3. Metod ... 11

4. Teori ... 13

4.1. Genus ... 13

4.2. Feministisk poststrukturalistisk teori ... 13

4.3. Performativt genus ... 14

4.4. Genussystem ... 14

4.5. Könsstereotyp ... 15

5. Forskningsöversikt ... 16

6. Analys ... 20

6.1 Barbapapas nya hus ... 20

6.2. Bu och Bä i blåsväder ... 22

6.3 Prick och Fläck är hemliga ... 25

6.4. Grodan är sjuk ... 27

7. Diskussion... 31

7.1. Resultatdiskussion ... 31

7.2. Metoddiskussion ... 33

8. Slutsats ... 34

9. Förslag på vidare forskning ... 35

Referenslista ... 36

5

1. Inledning

Böcker finns på de flesta förskolor, och kan ha olika användningsområden. De kan användas vid faktasökning, vid högläsning där en pedagog läser för barnen eller så står de framme så att barnen kan använda sig fritt utav böckerna när de vill. Det är något barnen kommer i kontakt med nästintill varje dag. Därför är det viktigt att förskollärare granskar böckernas innehåll och gör medvetna val till vilka böcker som finns framme på förskolan för att på så sätt veta vad barnen exponeras för när de läser en text i en bok eller tittar på dess bilder. Att sätta kön och genus på mer än bara människosläktet har också blivit alltmer vanligt då många böcker idag handlar om djur eller andra ickemänskliga figurer och därmed ingår i fabelgenren som är populär bland barnen. Dessa figurer framställs också med olika medel på ett visst sätt som gör att man som läsare kan förknippa dom med manliga eller kvinnliga attribut. Därför har just detta kommit att bli min utgångspunkt för denna studie.

Genusdebatten har blivit alltmer uppmärksammad och kan numera ge upphov till heta diskussioner såväl på individnivå men även på samhällsnivå. Könstillhörighet är en

grundläggande del av barnens identitetsutveckling där familjen tillsammans med förskolan och skolan som institution spelar en avgörande roll (Kåreland, 2005, s. 10). Därför är det viktigt att som förskollärare arbeta aktivt med att motverka de stereotypa könsrollerna tidigt.

När jag kommer ut i arbetslivet har jag en bland många viktiga uppgifter; att som

förskollärare och vuxen verka som en förebild för barnen. Jag har som skyldighet att arbeta och verka utefter de grundläggande värden som anges i skollagen. I läroplanen för förskolan står det skrivet att vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar, samt vilka olika krav och förväntningar vi ställer på dem är en bidragande faktor till formandet av flickors och pojkars uppfattning angående vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska därmed motverka traditionella könsmönster och könsroller så att flickor och pojkar i förskolan ska ges samma möjlighet att pröva och utveckla sina förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller (skolverket, 2016, s.5).

Att hävda grundläggande värden kräver att värderingar tydliggörs i den dagliga verksamheten.

Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör, därför är de vuxna viktiga som förebilder i förhållningssättet kring att skapa ett demokratiskt samhälle. Verksamheten ska bedrivas i demokratiska former och därigenom lägga grunden till ett växande ansvar och intresse hos barnen för att de på sikt aktivt ska delta i samhällslivet.

6

Läroplanen inleds med att poängtera att förskolan vilar på en demokratisk grund där syftet är att få och utveckla kunskap och värden. Förskolan har till uppgift att förmedla respekten för de mänskliga rättigheterna och de tillhörande demokratiska värderingarna vårt samhälle bygger på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, samt jämställdhet mellan könen är några av de värden som förskolan ska upprätthålla i verksamheten.

Värdegrunden står för det etiska förhållningssätt som ska genomsyra verksamheten. Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser.

Ett av läroplansmålen lyder: förskolan ska sträva efter att varje barn visar förståelse för att alla människor har lika värde oberoende av faktorer så som social bakgrund, kön, etnisk

tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionsnedsättning (skolverket, 2016, s 4).

Denna studie hoppas jag kan vara ett bidrag som visar på hur viktigt genusarbetet i förskolan är. Förskolan är en plats där många barn spenderar större delen av sin vardag i, där de får med sig många intryck och mycket kunskap från. En stor del av dessa intryck hämtas från böcker.

Därför är arbetet med genusfrågor viktigt att ta itu med tidigt för att barnen ska få chans att inte falla in i traditionella könsmönster baserat bl.a. på vad som läses ur en bok.

1.1.Syfte/frågeställning

Syftet med denna studie är därför att undersöka hur genus och könsroller framställs och gestaltas i några utvalda bilderböcker där djur eller andra icke-mänskliga figurer är böckernas huvudpersoner. Genom att använda mig av en bild och textanalys är förhoppningen att

synliggöra hur böckerna representerar genus på figurer som från början kan anses vara könsneutrala för att påvisa vikten av urvalet kring böckerna på förskolorna. Då tidigare forskning har visat på att fabelgenren är väldigt populär bland barnen och att barnen kan

7

känna igen sig i djuren är det intressant att studera just denna typ av böcker utifrån ett genusperspektiv för att undersöka om det finns någon specifik könskodning i dessa.

Följande frågeställningar är utgångspunkter vid analysen:

Hur framställs aktörernas egenskaper i boken ur ett genusperspektiv?

Finns det detaljer som synliggör och, eller bryter de traditionella könstereotyperna?

Hur förhandlar texterna och bilderna i böckerna kring de rådande könstereotyper och normer idag?

2. Bakgrund

2.1. Bilderbok

Bilderboken är en genre inom barnlitteraturen och det som kännetecknar just bilderboken är att den är multimodal, dvs att den kombinerar text och bild, alltså det verbala med det

visuella. Nikolajeva benämner denna förklaring som ikonotext vilket innebär att text och bild samverkar. En bilderbok berättar nämligen sin historia med hjälp av både text och bild och summan av dessa komponenter blir något helt annat än om man bara skulle läsa orden för sig eller titta på enbart bilderna. Därmed får man som läsare en större förståelse för berättelsen.

Det finns olika kategoriseringar av bilderböcker baserat på förhållandet mellan text och bild;

Den symmetriska bilderboken består av två parallella berättelser där texten och bilden säger nästintill samma sak och därmed bildar överflödig information för läsaren. I den

kompletterande bilderboken kompletterar text och bild varandra, fyller i luckorna och kompenserar därmed varandra i berättelsen. Expanderande eller även kallade förstärkande bilderboken kännetecknas av att berättelsen är beroende illustrationerna då bilderna förstärker och stödjer orden. I den kontrapunktiska bilderboken ifrågasätter ord och bild varandra och blir därmed oförstådda utan varandra. Den sista kategoriseringen är den motstridiga eller ambivalenta bilderboken. Här överensstämmer inte bilden med orden och detta kan ge upphov till förvirring för läsaren. (Nikolajeva, 2000, s. 15, 22).

8

2.2. Fabel

Boglind & Nordenstam (2010) skriver om fabeln vilket även den är en genre inom litteraturen som funnits under lång tid och över hela världen. Därför anses den tillhöra den tidigaste formen inom barnlitteraturen. Den var först och främst anpassad för vuxna men började så småningom användas i skolans värld som undervisningsform redan på medeltiden där syftet var att påvisa hur människor skulle bete sig gentemot varandra och var därmed ett hjälpmedel till barnuppfostran. Fabeln avslutas ofta med en tydlig sensmoral dvs. ett moraliskt budskap.

Den traditionella fabeln kännetecknas av att den ofta innehåller djur som är förmänskligade och därmed kan tala och tänka. I fabeln har djuren ofta stereotypa egenskaper t.ex. att

sköldpaddan är långsam, lejonet är modigt eller att räven är smart. Dessa karaktärsdrag tillhör de antika fabelsamlingarna som kännetecknas av att karaktärerna är heterogena, dvs olika varandra i bl.a. egenskaper. Då fabeln framställer djuren med typiska egenskaper gällande personligheterna är det därför även av intresse att undersöka om man kan urskilja några s.k.

”könsegenskaper”. Är t.ex. den smarta räven oftast en manlig eller kvinnlig karaktär och i sådana fall varför? Fabeln har utvecklats genom åren och istället benämnts som

djurberättelser som blev allt mer populära i Sverige under 1950-talet då i samband med att böckerna om Pelle Svanslös kom till. I dessa berättelser beter sig djuren som människor, och kan utföra mänskliga handlingar, så som att laga mat, köra bil, eller åka och handla. (Boglind

& Nordenstam, 2010, s.19,20,28,128).

Dessa bilderböcker med djur i florerar allt mer i dagens böcker och eftersom förskolan är en institution där många barn får uppleva bokläsning är denna tidigare kunskap viktig att ha i åtanke vid val och läsning av böcker då de är betydelsefulla för bl.a. barnens förståelse av omvärlden. Genom bilderböckerna ges barnen representationer av karaktärer som speglar manligt och kvinnligt och som därmed påverkar barnen i deras sätt att vara när de skapar kön (Kåreland, Lindh-Munther, 2005, s. 126).

Maria Lassén- Seger (2008) bekräftar att djur i böcker är populära och ofta väljs av barnen.

Sociologiska studier visar att barn och djur är lika i det avseendet att barnet ofta presenteras som ett naturnära och ociviliserat väsen som är besläktat med djuren. Aristoteles t.ex. ansåg att barn och djur var psykologiskt likvärdiga och att barnet utgjorde den s.k. felande länken mellan den vuxna människan och djuret. Både antropomorfa d.v.s. förmänskligade och redan realistiskt beskrivna djurkaraktärer har varit och är fortfarande populära i de böcker som ansetts vara lämpliga för barn och dessa, samt berättelser om levande leksaker ingår i en

9

typisk barnlitteraturgenre. Utifrån ett psykologiskt tankesätt bidrar djurberättelser till såväl empati och distansering för de läsande barnen.

Det är svårt att hitta ett entydigt svar på varför djurböcker är så populära; antingen om det är ett genuint intresse och fascination hos barnen, eller p.g.a. att de vuxna som antingen skriver eller förser barn med dessa böcker anser att just den här genren är lämplig litteratur för barn.

Djurmetaforiken kan användas för att gestalta barns utsatthet och annorlundaskap. Genom detta motiv kan författare skapa berättelser som kretsar kring de ofta annars laddade relationer mellan barn och vuxna. Djur signalerar ingen etnisk tillhörighet och därför är användningen av neutrala djurgestalter gångbara. Djuret är därför tacksamt att använda då man vill kringgå genus och ålderskatergorisering av karaktärerna även om många bilderböcker sällan är helt ålders eller genusneutrala.

Barnlitteraturens djur och leksaksgestalter borde uppmärksammas i sitt försök att gestalta barns maktlöshet och underkastelse jämför med de styrande vuxna. Barnlitteraturen är en av de främsta kommunikationsresurser som finns att tillgå för att skapa en dialog mellan barn och vuxna. Författaren hänvisar till barnlitteraturteoretikern Perry Nodelman som hävdar att vuxna har en benägenhet att se barn som djuriska vildar som måste uppfostras. (Lassén- Seger, 2008, s. 113–116).

Nikolajeva (2017, s. 208) skriver att när djur eller leksaker är huvudpersoner i böcker tolkas de som förklädda barn. Detta är en intressant ståndpunkt för studien då man kan ställa sig frågan om detta är ett sätt att få barnen att identifiera sig med karaktärerna och känna igen sig i situationer och känslolägen som böckerna tar upp. Då de valda böckerna i studien är avsedda för barn, och i kombination med det verkade intresset för just fabeln som bokgenre kan man som vuxen och pedagog därför föra boksamtal med barnen och därmed få in viktiga

diskussionsämnen som rör mänskliga rättigheter och tankar kring genus som går hand i hand med läroplanens mål om att visa respekt för sina medmänniskor och sin omvärld. (skolverket, 2016, s. 4). Dessa egenskaper är viktiga att bära med sig i livet för såväl barn som vuxna.

Vidare instämmer Nikolajeva (2000) med att man kan kringgå genusfrågan genom att

använda sig av djur eller andra föremål i böcker men menar också på att effekten av att ha en genusneutral karaktär gör att författaren eller illustratören får framhäva könet genom yttre faktorer så som, kläder, frisyrer, eller genom beteende som ofta är könsstereotypiskt.

(Nikolajeva, 2000, s.166–167). I detta kan man alltså urskilja en balansgång mellan skillnaden på hur en karaktär framställs som genusneutral eller påvisar en tydlig könstillhörighet. Genom

10

att enbart titta på bilderna eller bara läsa texten separat från varandra kan man därför få skilda uppfattningar om karaktärernas framställning och hur könet framhävs. Dessa tankar har tagits i åtanke och ligger till grund för analysen i denna studie.

11

3. Metod

Jag har valt att använda mig av en kvalitativ metod i form av bild och textanalys då jag kommer granska och analysera texten och bilderna i de valda barnböckerna. Jag analyserar och granskar varje bok ingående med utgångspunkt från genusperspektivet och tillhörande begrepp. Widén (2015, s.176) beskriver den kvalitativa textanalysen som ett tillvägagångssätt för att kartlägga exempelvis hur olika samhällsfenomen framställs i medier. I denna studies fall kan man koppla dessa tankar till studiens syfte att studera hur fenomenet genus framställs.

Vidare skriver Widén hur denna metodansats passar bra vid bearbetning av olika skriftliga dokument och texter. Till min hjälp vid textanalysen använder jag mig av Nikolajevas (2017, s. 193) schema på listade egenskaper som anses vara ”manliga” och ”kvinnliga”. Vid analysen beaktas även begreppet ikonotext som tidigare förklarats av Nikolajeva (2000, s. 15) se punkt 2.1.

Kriterierna för böckerna i mitt urval var att de skulle rikta sig främst till de yngre barnen i förskolan. Bilderböckernas karaktärer skulle vara djur eller andra figurer som inte är

mänskliga men som har besjälats i berättelsen då detta är min utgångspunkt för analysen. Jag har valt ytterligare ett spektrum vid mitt val av böcker, nämligen att karaktärernas kön i boken inte direkt ska kunna avslöjas på titeln genom t.ex. ett namn. Detta för att verkligen rikta analysen till att fokusera på just de faktorer som kan få könen och dess roller att framträda ändå. Barbapapa är till viss del ett undantag då könet kan avslöjas av benämningen Barbapapa respektive Barbamama. Däremot har barbabarnen inga namn kopplade till kön vilket ändå gör boken intressant för analysen. Vad jag också har tagit i beaktning vid analysen är böckernas utgivningsår för att på så sätt få en inblick i hur genusframställningen av bilderböcker har förändrats historiskt. Detta urval är dock starkt begränsat då det totalt är 4 böcker och de är utgivna mellan 1995 och 2017. En av böckerna är dock en ny upplaga från originalutgåvan skriven 1972 vilket tas i åtanke. Texterna och bilderna i de valda böckerna analyseras ur ett genusperspektiv och granskas med hjälp av schemat som Nikolajeva (2017) presenterar, samt sätts i relation till tidigare forskning och teori.

Bryman (2018, s. 62,64,65) skriver att den kvalitativa forskningsansatsen präglas av ett tolkande synsätt. Vidare skrivs det att det är omöjligt som forskare att ha fullständig kontroll över sina värderingar och därmed kunna vara helt objektiv. Med detta sagt kan alltså mina egna tolkningar, värderingar och erfarenheter ha en inverkan på denna studie.

12

Med tanke på metodvalet och att utgångspunkterna för analysen utgår från dels Nikolajevas schema, text och bildsamverkan samt mina egna tolkningar vid analysarbetet så behöver man i denna studie inte använda sig av de etiska ställningstaganden som hade behövts om

metodansatsen hade varit exempelvis observation eller intervju då man hade blandat in andra deltagare.

13

4. Teori

4.1. Genus

Detta begrepp började användas på 1970 talet. Begreppet innebär att kön är baserat på uppfostran, idéer och föreställningar. Ordet genus inkluderar även det mått på makt som påvisas genom under – och överordnads mönster mellan könen. Begreppet har tagit mer plats i samhället under de senare åren och varit vanligt förekommande i debatter. Begreppet genus syftar till den sociala relationen i kön, vilka egenskaper och beteenden som anses

flickigt/pojkigt (Tallberg – Broman, 2002, s. 25). Det är med dessa grundtankar som bokanalyserna vilar på och utgår ifrån med hjälp av genusperspektivet som verktyg mot en ökad förståelse kring konstruktionen av kön. Att anta ett genusperspektiv innebär man

försöker se hur föreställningar om manligt och kvinnligt möjliggör eller begränsar flickor och pojkars utveckling utifrån tankar om att bemötandet av individen är könsbetingat. Ett

genusperspektiv lämpar sig vid undersökandet av hur pojkar och flickor framställs i litteraturen. Litteraturen är således inte alltid avspeglingar av verkligheten men man kan använda detta perspektiv för att se hur kön och genus konstrueras i den litterära världen.

(Kåreland, 2005, s. 12).

4.2. Feministisk poststrukturalistisk teori

Denna teori som även kallas för den tredje vågens feminism efter den liberala och radikala feminismen är alltså en utveckling av sina tidigare föregångares tankar kring kön som något socialt konstruerat. (Lenz Taguchi, 2014, s 17). Denna teori ifrågasätter och vill lösa upp kategorierna kvinnligt och manligt och visa på att det finns flera sätt att vara. Författaren skriver att det är högst osannolikt att människan kommer sluta identifiera skillnader vilket är ett sätt för oss att skapa kunskap och erfarenhet, men det som kan förändras och påverkas är värderingen av skillnaderna där det inom denna teori pågår ett ständigt arbete med

värdeupplösningar. Inom denna teori är begreppet diskurs framträdande vilket innebär innebörden och betydelsen i det som sägs, alltså att det vi säger och menar påverkar vårt agerande. Diskursen spelar roll för hur vi förstår vår omvärld och sitter därmed på en makt som tvingar oss till specifika sätt att vara som t.ex. man eller kvinna eller vissa åtråvärda egenskaper. (Lenz Taguchi, 2014, s. 17, 18).

14

Ett komplext problem som många av dagens genusteoretiker ställs inför är i vilken mån man ska använda sig av begreppet kön respektive genus. Kön förknippas oftast med det biologiska könet medan genus står för det socialt konstruerade eller det s.k. performativa könet.

4.3. Performativt genus

Utgångspunkten inom genusforskningen är tanken om att kön ses som en kulturell och social konstruktion. Det innebär att kön inte förstås som något en person har eller är utan något som görs och skapas. Det finns olika syn på hur denna tillblivelse går till. Den performativa teoribildningen ger en viktig förståelse för hur kön och sexualitet görs och menar att kön blir till genom våra språkliga och kroppsliga yttringar. När dessa upprepas gång på gång och är så kallat repetitiva, så bildas ett mönster som får en individ att framstå som kvinna eller man.

Kön skapas således genom yttringar i vardagen och kräver upprepningar för att uppfattas som stabila över tid. Begreppet performativt genus behandlar alltså det sociala könet, inte det biologiska. Judith Butler är ett namn starkt förknippat med begreppet performativitet då hon talar om performativt genus vilket syftar till personens beteende enligt föreskrivna normer.

(kåreland & Lindh- Munther, 2005, s. 134). Exemplifierat kan detta röra sig om en person som beskrivs som kvinnlig men som beter sig som en man och då följer den maskulina mallen istället. (Nikolajeva, 2017, s. 196).

4.4. Genussystem

Begreppet genussystem är vad Hirdman (1988) beskriver som ett nätverk av processer, förväntningar och föreställningar som skapar ett regelbundet mönster av könsstrukturen och vad det innebär att vara man eller kvinna. Den här ordningen lägger grunden för andra sociala ordningar så som sociala, ekonomiska och politiska. Systemet vilar på två pelare vilka är dels att skilja på och hålla isär det manliga från det kvinnliga, i form av sysslor och beteenden och att dessa är motsatser till varandra. Den andra är hierarkin mellan könen där mannen utgör normen och därmed är mallen för det normala, som därmed värderas högre än den

underordnade kvinnan. (Hirdman, 1988, s.49–51). Med kunskap om vad ett genussystem innebär kan denna ordning vara till hjälp för kommande text och bildanalys i studien. Genom att titta på faktorer som hur karaktärerna framställs och beskrivs som eventuella motsatser i form av utseende, egenskaper, färger, kläder kan man koppla det till genussystemets tankar om ett särhållande av könen. De icke könsbestämda karaktärerna kan utefter dessa teorier

15

tolkas mer ofta som män än kvinnor. Kvinnan som ses som en avvikelse gentemot det manliga måste tydliggöras med olika könsmarkörer. (kåreland, 2005, s. 125)

4.5. Könsstereotyp

Detta begrepp kan förklaras som omgivningens förväntningar på hur man ska bete sig

beroende på om man är pojke, flicka, man eller kvinna. Utifrån rådande normer ses kategorin flickor som snälla, väluppfostrade och lugna medan pojkarna anses och förväntas vara busiga och äventyrliga (Nikolajeva, 2017, s. 191–192). Författaren har utefter dessa tankar

konstruerat ett schema som bygger på de s.k. manliga respektive kvinnliga egenskaper som anses vara motsatta varandra. Hon understryker att detta schema inte är fullt strikt och innebär inte att alla manliga respektive kvinnliga personer följer detta schema men det kan ses som en underlättning för att få syn på hur stereotypa personer skildras. Vidare skriver hon att vid en litterär analys är det inte det biologiska könet som är relevant utan det socialt konstruerade genuset, dvs hur karaktärerna uppträder gentemot sin könstillhörighet. (Nikolajeva, 2000, s166- 167).

I vår kultur är den manliga normen underförstått överlägsen den kvinnliga och gällande barnböcker är flickor dubbelt förtryckta, dels som kvinnor men även som barn. Författaren påpekar att genusaspekten är mer framträdande i ungdomsböcker där identitetsökandet har en central roll medan man i barnböcker kan kalla karaktärerna genusneutrala i den bemärkelsen att deras biologiska kön inte spelar någon roll för handlingen. (Nikolajeva, 2017, s. 191–195).

Såhär ser Nikolajevas schema över ”manliga” respektive ”kvinnliga” egenskaper ut:

Män/pojkar Kvinnor/flickor

Starka vackra

Våldsamma aggressionshämmade

Känslokalla/hårda emotionella/milda

Aggressiva lydiga

Tävlande självuppoffrande

Rovgiriga omtänksamma/omsorgsfulla

Skyddande sårbara

16

Självständiga beroende

Aktiva passiva

Analyserande syntetiserande

Tänker kvantitativt tänker kvalitativt

Rationella intuitiva

(Nikolajeva, 2017, s. 193).

Detta schema kommer att fungera som ett hjälpmedel vid analysen av gestalterna i bilderböckerna.

5. Forskningsöversikt

Under 1960 och 70-talet väcktes intresset för kön och genus i barnlitteraturen och man började studera barnböcker ur ett genusperspektiv. Här tittade man på hur litteraturen framställde de manliga och kvinnliga könsroller i förhållande till verkligheten. Många barnboksförfattare började skriva feministisk inriktade böcker med ambitionen att bryta de traditionella könsrollerna hos män och kvinnor. Sedan arbetet med genusskildringarna i barnböcker tog fart på 60-talet har den utsatts för kritik då det manliga könsmönstret har ifrågasatts både i verkliga livet som i litteraturen. Idag skrivs det om allt fler kaxiga flickor och känsliga pojkar än tidigare. Boken förmedlar dolda och tydliga bilder av genus som i sin tur kan påverka barns förståelse för vad som uppfattas som feminint eller maskulint.

Förhoppningen på böckerna är att de ska ge en insikt till läsarna om att man kan vara flicka eller pojke på många olika sätt (Nikolajeva, 2017, s. 191–192).

Kåreland (2005) understryker vad många barnboksdebatter fört fram genom åren; nämligen att manliga huvudpersoner tillhör majoriteten i bilderböcker och de gånger flickor eller kvinnor är huvudpersoner beskrivs de mer sällan med positiva identifikationsobjekt jämförelsevis med pojkar som ofta beskrivs som starka, utåtriktade, eller aktiva. Detta kan påföra att flickor saknar förebilder som framhålls positiva i böckerna (Kåreland, 2005, s.25).

Ordet ”pojkflicka” har en positiv klang medan det egentligen inte existerar något motsvarande ord för ”flickpojke”. Därmed är det alltså mer förekommande och accepterat att flickor bryter

17

mot de traditionella könsmönstren än att pojkar gör det (Kåreland, Lindh-Munther, 2005, s.133).

Kåreland (2005, s. 71) skriver att könstillhörigheten spelar en avgörande roll för barns identitetsutveckling och det nämns att barn redan i 2 års åldern är könsmässigt medvetna.

Styrka, rationalitet och aggressivitet är egenskaper som förknippas med det manliga könet, likväl som det finns typiska kvinnliga egenskaper så som mjukhet, svaghet och emotionell.

Samhället ställer medvetet men även, och också oftast omedvetet olika krav på flickor och pojkars beteende.

I avhandlingen ”kan Batman vara rosa” skriven av Anette Hellman (2010, s. 175) tydliggörs det att genus för barnen urskiljs genom yttre faktorer så som färger, röster, frisyrer och kläder när de kategoriserar vad som är pojkigt och flickigt. Hellman tar i sin studie upp genus och könsnormer genom observationer och intervjuer på en förskola vid olika situationer. Det hon uppmärksammade var att barnen ofta upptäckte könsnormerna och vad som klassades som pojkigt eller flickigt genom fysiska s.k. markörer. Dessa markörer handlade om barnens kroppar och kunde vara rörelser, frisyrer, kläder, röststyrka, tonläge och ålder. Därav skriver hon att normer är materiella och kan därmed synliggöras i flickor och pojkars kroppar eller kläder. Kön, flickighet och pojkighet kan därför ses som en effekt av normerna. Hon beskriver hur pojkarna kunde klä ut sig till prinsessor iförda klänningar och fina skor bara för att få känna sig ”fina”. I dessa fall blev auktoritetspositionen övervägande viktigare än

könstillhörigheten, då rollen var avgörande för en bestämmande maktposition.

Hellmans avhandling är relevant för denna studie på så sätt att barnen med all säkerhet ”lärt”

sig hur en prinsessa, jämförelsevis med Batman ska se ut och vara utifrån någon form av medier antingen från tv eller böcker. Det finns idag många böcker i bokhyllorna som handlar om prinsessor och hjältar där de flesta framställs på liknande sätt; prinsessorna med vackra klänningar, långt hår, som ska bli räddade av en prins. Även Batman är en av många hjältefigurer som florerar på många ställen och han har också ett typiskt utseende med tillhörande egenskaper som associeras med det manliga. Barn bearbetar mycket av sina intryck i den fria leken där de har tydliga regler för hur saker och ting ska gå till baserat på sina tidigare erfarenheter.

Fagrell (2000) har i sin studie där hon intervjuat barn konstaterat att den kvinnliga idealtypen ofta avslöjas med någon som har smink, smycken, samt på personens kläder. Manligheten förknippas istället med muskler, skägg och hår. En faktor där barnen skiljde på könen var om

18

de hade långt eller kort hår. Det manliga idealet beskrivs alltså med förkroppsligad fysisk materia som han innehar, medan kvinnan måste ta hjälp av symboler så som smink, smycken och kläder. Även personlighetsmässigt skiljer de sig åt då ordet snäll ofta förekommer när man pratar om det kvinnliga och bråkig när det manliga benämns (Fagrell, 2000, s100-106).

DeLoache, Cassidy och Carpenter (1987) har undersökt hur genusmarkörer framträder vid läsning ur bilderböcker. I den första studien har man undersökt hur mammor sätter en genusstämpel på karaktärer när de läser för sina barn ur bilderböcker där karaktärerna är könsneutrala. Resultatet visade sig att i 95% av fallen så benämndes karaktärerna som ”han”

trots att de var okönade i berättelsen. Det framkom även att i de fall karaktärerna var barn så benämndes de också oftast som han, förutom om de var representerade ihop med en vuxen karaktär, då kunde barnet benämnas som en ”hon” istället. Författarna skriver att det är välkänt att barn i tidig ålder lär sig de könskodade beteenden som förväntas av dem. Barn är redan vid 2 års ålder medvetna om de stereotypa skillnaderna kring aktiviteter, leksaker, känslor och egenskaper gällande respektive kön. Denna information kommer de åt via bl.a. tv och böcker som barn exponeras för dagligen trots att det riktas stor kritik åt vissa barnprogram och barnböcker angående hur manliga karaktärer är mer förekommande och hur könen delas upp i tydliga stereotypa roller. Mycket av informationen som omgivningen och ofta

föräldrarna ger sina barn är omedvetna och sitter djupt rotade i ens egna föreställningar. Därav menar författarna hur viktigt det är att belysa sådana här frågor för att kunna bryta de

traditionella könsmönstren.

Den andra studien fokuserade på hur mammorna benämnde de könsneutrala karaktärerna i tydliga könsmarkerade egenskaper i böckerna. Karaktärerna i dessa böcker var björnar och de presenterades utifrån olika kategorier; så som känslolägen, interaktioner, aktivitetsnivåer och en vuxenförsörjd struktur. I de bilder som tog upp känslolägen fick läsaren se en björn som log, en som grät och en som var arg. På förhand trodde författarna att den björnen som var arg mer ofta skulle benämnas som en han jämförelsevis med de andra två lägena då de mer ofta förknippas som kvinnliga egenskaper. Så var inte fallet, utan oavsett känslolägen så

benämndes björnarna i större utsträckning som han. Aktiviteterna som björnarna gjorde på bilderna var att åka rutschkana, hoppa hopprep, och köra bil. I bilderna fanns en aktiv björn som utförde aktiviteten och en passiv som tittade på. Även här benämndes björnarna i bilderna oftare som han, framförallt de björnarna som var aktiva (DeLoache, et al. 1987, s.

173). I bilderna där vuxna björnar deltog visade sig analysen tydligare på just

könsmarkeringen utifrån deras sätt att vara gentemot barnbjörnarna. I de fall där de vuxna

19

björnarna bara stod bredvid den lilla björnen benämndes den stora björnen allt oftare som en han. Om björnen däremot interagerade med barnet så benämndes den istället som en hon.

Liknande resultat uppkom då man tittade på barnbjörnarna. I en vuxens sällskap tolkades de små björnarna som tjejer och själva som pojkar. Trots att dessa studier har några år på nacken anses den ändå vara relevant för nuvarande studie då den belyser samma ämne och de

könskoder som tas upp också är relevanta och aktuella i dagens genusforskning. Om en karaktär inte är tydligt markerad som en kvinna så benämns den oftast som en man (DeLoache, et al. 1987, s. 175).

Under 2000 - talet upptogs ytterligare en genusdebatt gällande förekomsten av pojkar och flickor i böckerna. Det framkom att bilderböckerna representerades oftare av pojkar vilket gjorde att flickorna fick färre gestalter de kunde identifiera sig med. Pojkkaraktärerna framställdes ofta som busiga och tuffa medan flickorna var snälla och medgörliga. Detta gällde även i de fall då karaktärerna var förmänskligade djur. Kåreland trycker på hur viktigt genusarbetet är i förskolan då föreställningar och attityder kring genus grundläggs tidigt i barnens liv (Kåreland, 2015, S. 178–184).

20

6. Analys

6.1 Barbapapas nya hus

Boken handlar om Barbafamiljen som behöver ett nytt hus för att hela familjen ska få plats.

De börjar renovera ett gammalt stort hus, men en dag kommer det stora grävmaskiner och river huset så nu måste familjen leta vidare efter ett nytt hus.

Titeln säger ganska direkt vem fokuset ligger på, och om man läser på baksidan av boken så står det ” barbapappa har en stor familj och deras hus i Jakobs och Lisas trädgård börjar bli trångt.” Bokens huvudpersoner är nog egentligen hela barbafamiljen men fokuset riktas direkt mot Barbapapa eftersom han står för bokens titel. På första uppslaget presenteras

barbafamiljen med en bild på alla karaktärer och deras namn. Här kan man också urskilja eventuella intressen de har genom att titta på hur figuren ser ut och vad som illustreras kring den. Exempelvis Barbazoo som har en fågel sittandes på armen och en hund bredvid sig.

Barbalala spelar på en harpa. Redan här innan man börjar läsa boken kan man också ana vilka kön barbafigurerna kan tänkas ha utifrån tydliga detaljer i illustrationerna som kan kopplas till de könsstereotyperna som Nikolajeva presenterat i sitt schema (2017, s. 193).

Barbapapa och Barbamama kan man som läsare utgå från att det är en man och kvinna utifrån benämningarna, men de förstärks ytterligare genom detaljer så som att barbamama har en nättare kroppsform än papa, blommor i håret, tydliga ögonfransar och färgade ögonlock som kan tolkas som ögonskugga vilket även detta förknippas som ett typiskt kvinnligt utseende.

Figurerna Barbabok, Barbafin och Barbalala har samma kroppsform som Barbamama, och även dom tydliga ögonfransar och rosa ögonlock. Det kvinnliga och flickiga förstärks även här med antingen blommor i håret eller halsband och en hatt med rosett som Barbafin har på sig. Dessa illustrationer stärker vad Fagrell skriver om gällande att kvinnlighet ofta synliggörs med yttre faktorer (Fagrell, 2000, s100-106).

Barbapapa har en annan form än Barbamama och de andra flickiga barbafigurerna. Han är dessutom större än Barbamama vilket ofta bekräftar det manliga. Barbastark, Barbazoo, Barbaflink och Barbaskön har samma form som Barbapapa och samma utseende vilket gör att de också kan tolkas som manliga figurer. De barbabarnen som kan tolkas som pojkar är aktiva i sina aktiviteter och intressen vilket är att ta hand om djur, styrkelyftning och sport,

21

vetenskap, och konst. Flickornas intressen illustreras istället som något mer stillsamma, då de lyssnar på musik, läser böcker och sminkar sig.

På andra sidan då berättelsen börjar kan man se och läsa att barbamama stickar (Tison, A. &

Taylor, T.,2008, s.2). Denna aktivitet framställer ytterligare en tydlig egenskap och

könsstereotyp för vad som anses kvinnligt. Lite längre fram skrivs det om vad barbabebisarna intresserar sig för när de är på loppmarknaden. Barbaskön samlar ihop målargrejor,

Barbaflink väljer ett teleskop, Barbafin provar ett par handskar, Barbabok bläddrar bland böckerna, Barbazoo föredrar djur, Barbastark är sportig, Barbalala älskar musik (Tison, A. &

Taylor, T.,2008, s.8). Bilden förstärker texten då man tydligt se vad varje barbabebis har för intressen och egenskaper vilket man också kan koppla till rådande könstereotyper.

Vid flera tillfällen under bokens handlingsförlopp som mestadels handlar om hur familjen förflyttar sig för att hitta ett nytt hem, så påvisar framförallt Barbafin, Barbalala och barbamama känslolägen då de är ledsna vilket Nikolajeva benämner som emotionella och milda egenskaper i sitt schema. Vid flertalet tillfällen då familjen förflyttar sig blir både Barbalala, Barbafin och Barbabok burna av antingen Barbapapa eller barbamama. Detta kan också analyseras och kopplas till de typiska kvinnliga egenskaperna som i detta fall både kan vara sårbara, beroende, och passiva. Vad som också är intressant är att de figurerna som kan tolkas som pojkar mer ofta illustrerades för sig själva, och att de gjorde något individuellt medan de barbafigurerna som var flickor oftare var i närheten av antingen an vuxen eller ihop med någon annan Barbafigur. Denna upptäckt kan kopplas till studierna som DeLoache, Cassidy och Carpenter (1987) fått fram i sin undersökning gällande hur könen på figurer kan avslöjas genom hur de framställs i förhållande till vuxna.

Utifrån Judith Butlers teori om performativt genus och andra feministiska tankar kring att mannen är normen så kan man i boken Barbapapa tolka han som en mall och att man utifrån hans karaktär sedan skapar andra manliga figurer genom att efterlikna bl.a. Barbapapas utseende och kroppsform och att man på samma sätt skapar de kvinnliga figurerna genom att göra skillnad på dessa och mallen Barbapapa.

Precis som Fagrell (2000) fick fram i sin studie så associeras det kvinnliga ofta av att

karaktärerna har någon fysisk detalj på sig, så som smycken, vissa kläder, eller smink. Detta kan man tydligt urskilja i denna boken då jag nämnde att de som jag tolkade som kvinnliga figurerna hade ögonskugga och långa ögonfransar, samt ofta någon accessoar. Männen kan istället beskrivas med fysiska egenskaper så som att de är starka. Detta görs också tydligt i

22

denna boken då en karaktär t.om. heter barbastark. Ett flertal av karaktärernas beskrivningar passar in på Nikolajevas schema som fungerar som en motsatsmall över kvinnliga och

manliga egenskaper. Denna bok uppvisar stereotypa bilder av könsroller som man tydligt kan koppla till tidigare forskning. Även att Barbapapa är rosa vilket kan ses som normbrytande så är inte färgen avgörande för hur man som läsare tolkar aktören som manlig eller kvinnlig eftersom Barbapapas manliga drag så tydligt förstärks genom kroppsform och storlek, och framförallt i jämförelse med de motsatta kvinnliga figurerna. Hade däremot alla

barbafigurerna haft samma kroppsform så hade Barbapapa säkert kunnat tas för en kvinnlig figur istället och då hade färgen rosa varit avgörande då det framkallar bilden av något kvinnligt. Detta är viktigt att tänka på vid val av böcker om man som vuxen läser för icke läskunniga barn som kanske bara baserar sin tolkning utifrån det visuella i boken eller om barnen tittar i böckerna själva utan en vuxen läsare. Även om det tydligt syns och beskrivs könsstereotypa skillnader också mellan barbabarnen baserat på utseende och egenskaper så verkar det inte finnas någon större hierarki kring makt eller utrymme i boken baserat på deras kön vilket ses som positivt ur ett genusperspektiv. De första böckerna om Barbapapa är skrivna på 1970-talet precis i samband med att genusdebatterna inom litteraturen började uppdagas som Nikolajeva (2017) skrivit om. Av den anledningen kan denna bok tänkas omodern och gammaldags i hur den förhåller sig till dagens könsmönster.

6.2. Bu och Bä i blåsväder

Bu och Bä är två får som ska gå och handla. Det är vinter ute så de tar på sig varma kläder och tar sparken till affären. När de väl är färdighandlade börjar det snöa och blåsa vilket gör det tungt att frakta maten på sparken. Plötsligt ramlar en matvara ur korgen de packat i och rullar iväg i snön.

Bokens huvudkaraktärer är de båda fåren Bu och Bä. Karaktärernas kön står inte utskrivet som ”han” eller ”hon” utan det får man som läsare tolka under läsningens gång. Det framgår inte riktigt vilken relation Bu och Bär har till varandra i boken. Är de vänner? Syskon? Ett par? Det är även svårt att sätta en ålder på karaktärerna, eller ens bestämma om de är vuxna eller barn vid första anblicken. Oavsett om man som läsare inte får svar på dessa frågor så framställs karaktärerna som att de har en nära relation till varandra. De verkar ganska lika i personlighet och har lika värderingar och tankar. De framstår som samspelta, och hjälpsamma

23

då de gör saker ihop. I boken hjälps de t.ex. åt att handla, en betalar och den andra packar, de puttar sparken tillsammans, och i slutet så lagar de även maten tillsammans. Detta samarbeta är ett ämne som följer bokens handling som en röd tråd och därför kan man uppfatta detta som bokens sensmoral som kännetecknar de gamla klassiska fablerna (Boglind, Nordenstam, 2010, s.28)

Utefter dessa beskrivningar kan det konstateras att de verkar ha en jämlik och demokratisk relation till varandra. Det är svårt att urskilja några tydliga könstereotyper då karaktärerna som sagt beskrivs som väldigt lika. Vad som är märkbart om man läser boken är att karaktärerna omnämns nästintill varannan gång vilket pekar på att de ges lika mycket utrymme i berättelsen. När de båda karaktärerna för en konversation med varandra så svarar alltid den andra och de omnämns i tredje person. T.ex. ” det gick fort” säger Bä. – ”som en blixt” säger Bu (Landström, O. & Landström, L, 1995, s. 4). Karaktärerna beskrivs inte i texten med några egenskaper eller känslolägen utan det som texten fokuserar på är själva handlingsförloppet då texten är skriven väldigt saklig. Därför är det utifrån enbart texten svårt att urskilja och placera in karaktärerna i några könsstereotypa roller vilket är positivt ur ett genusperspektiv.

Det som kan vara avgörande för förknippandet av Bu som en manlig karaktär utifrån

stereotypa tidigare erfarenheter och kunskaper är att Bu är den som kör sparken när de ska till affären. Bu är dessutom den av dom som kommer på idén att de ska rulla upp kålhuvudet för backen för att sedan ta ut det ur snöbollen. Detta kan analyseras och ifrågasättas om det ligger någon tanke bakom att det just är den ”manliga karaktären” som har svaret på problemet de ställs inför men det är också svårt att dra en sådan slutsats på en så kort bok, och det kan lika gärna vara en slump.

I övrigt framställs alltså den här boken som positiv och modern ur ett genusperspektiv baserat på om man bara skulle läsa boken utan de tillhörande bilderna. Just denna bok är inte så avslöjande i det könsstereotypa mönstret och de eventuella könen har inte heller någon betydelse för berättelsen. Namnen i sig går inte att härleda till ett typiskt kvinnligt/manligt namn och ibland är det svårt att hålla reda på vem som är vem bara utifrån texten utan då får man titta på bilderna också för att se vad som skrivs om respektive karaktär och då lägga ihop bilden med den beskrivande texten. Därför tar det ett tag in i berättelsen innan det går att lista ut vem som är Bu respektive Bä.

24

Den detalj som är avslöjande och placerar in karaktärerna i de traditionella könssterotyperna, får man syn på genom att titta på bilderna i boken; nämligen kläderna. De har liknande ytterkläder i form av jacka, skor och vantar men mössorna och halsdukarna som har olika färger skulle kunna placeras in i en färgkod för vad som anses vara pojkigt och flickigt. Bu har nämligen blå mössa och halsduk och Bä röd. Dessutom har Bu blåa hängselbyxor och Bä har en röd klänning samt en röd rosett i sitt uppsatta hår. Redan på bokens omslag ser man färgkoden på karaktärernas kläder vilket gör att man börjar sortera in karaktärerna i olika fack beroende på vad man ser och utifrån rådande normer om vad som anses manligt respektive kvinnligt.

Fagrell (2000) tar som sagt upp de fysiska faktorer som hon i sin studie fått fram skiljer på manligt och kvinnligt. En faktor är klädvalet och dess färger. Hon skriver att färgen blå tydligt förknippas med det maskulina och rött feminint. Som nämnt innan så hade det varit svårt och oväsentligt att ta reda på könen hos karaktärerna om det inte vore för de tydliga markörerna i form av kläderna. Karaktärerna framstår så väldigt lika men detta är den största skillnaden man kan se. Hade man alltså bara läst texten utan någon bild hade man inte kunnat ”veta”

könen på dessa karaktärer. Som jag skrev i början så är det också svårt att veta vilka

karaktärerna är och vilken relation de har. Nikolajeva (2017, s. 208) nämner att det inom den posthumanistiska teorin finns en tanke om att när det skrivs böcker där karaktärerna är djur är de egentligen förklädda barn. Utifrån den teorin kan man alltså tolka bu och bä som två barn men med vissa vuxna ansvarsområden så som att handla, och laga mat. Även en tydlig ålder på karaktärerna påstår Nikolajeva (2017) att man undan flyr genom att använda sig av

djuriska karaktärer samtidigt som hon tidigare skrivit (2000, s. 166) att karaktärerna ”bara” är barn. I denna bok är det svårt att helt avgöra om karaktärerna är barn eller vuxna även om min tolkning ändå är att de är barn men med många vuxna åtaganden. Nikolajevas (2000, s166 – 167) tankar angående genus som den utgörande kärnan i den litterära analysen syns tydligt i denna bok. Vidare skriver hon att aktörernas kön inte är avgörande för handlingen.

Vilket stärker min liknande tanke när jag läser boken om Bu och Bä.

Den här boken har ett bra budskap gällande de könstereotypa normer och som läsare får man en positiv bild av karaktärerna och deras förhållande sett ur ett genusperspektiv då de ges lika stort utrymme i berättelsen. Boken förmedlar att man ofta lyckas bättre genom att hjälpas åt och om man utifrån de fysiska markörer så som kläder, och accessoarer ska tolka karaktärerna som en manlig och en kvinnlig så kan handlingsförloppen i boken präglas av samarbete mellan könen vilket är viktigt att belysa. Även om man utifrån de visuella bilderna kan

25

urskilja manliga och kvinnliga könsmarkörer så förstärks de inte i texten. Denna bok kan förhoppningsvis skapa igenkänning hos de barn som läser och tittar i boken på så sätt att majoriteten flickor säkerligen kommer att identifiera sig som Bä och pojkarna som Bu utifrån genusmarkörerna vilket i detta fallet är kläderna, som ofta är den avgörande faktorn för gällande könskodning (Hellman, 2010, s. 75). Trots detta finns ändå utrymme för en pojk att kunna identifiera sig med Bä som har klänning utan att behöva känna sig ”flickig” då denna klädkod faktiskt är den enda markering som gör skillnad på karaktärerna. Om nu så är fallet skulle man kunna ställa sig frågan om denna pojke och då även Bä istället kategoriseras som en ”pojkflicka” som (Kåreland, Lindh-Munther, 2005, s.133) skriver om.

Hade denna boks karaktärer sett likadana ut i form av kläder eller icke kläder så hade boken ansetts vara ännu mer könsneutral, men då hade man istället kommit till följdfrågan; vilket kön man som läsare då hade antagit att karaktärerna hade. Baserat på Hirdmans (2005, s. 125) tankar om att djur och människor som inte är tydligt könsbestämda mer ofta uppfattas som män och därmed normen, skulle fåren då likaväl kunna betraktas som två pojkar. I denna bok kan man därför tydligt påtala vikten av illustrationerna och vilken effekt de kan ha för

tolkningen av karaktärerna utifrån ett genusperspektiv. I texten ser vi inget särhållande av könen som Nikolajevas (2017, s. 193) schema bygger på med motsatta egenskaper. Däremot skiljer sig karaktärerna åt i de yttre markörer som kläderna visar som kan kopplas till en del av genussystemets tankar gällande åtskiljande faktorer (Hirdman, 1988, s. 49).

6.3 Prick och Fläck är hemliga

Boken handlar om två kaniner, Prick och Fläck som sitter hemma i soffan och tittar på tv.

Plötsligt upptäcker de att soffan är väldigt smutsig. De får inspiration från tv programmet de tittar på och får för sig att de vill fixa trevligt hemma. De målar om soffan och tapetserar. När de styr som allra mest blir de själva väldigt smutsiga och ska då tvätta sig och då följer deras prickar och fläckar med.

Huvudkaraktärerna är de två kaninerna Prick och Fläck. De benämns och får ta ungefär lika mycket plats i berättelsen. Karaktärernas kön går inte att helt säkert förutse varken när man tittar på första uppslaget eller när man fortsätter att läsa i boken då benämningar som ”han”

eller ”hon” inte används. Detta får man därför som läsare tolka själv. Deras namn avslöjar inte heller något kön då namnen ”Prick” och ”Fläck” inte direkt kan härledas till något

26

generaliserande flick, - eller pojknamn. Likt boken om Bu och Bä framstår även Prick och Fläck som samspelta och handlingskraftiga. De hjälps åt i sina sysslor och upptåg de får. Inte heller här framgår det vilken slags relation de har till varandra mer än att de bor ihop för soffan och tapeterna benämns som ”deras”. I slutet av berättelsen ska de tvätta av sig all målarfärg och då tvättar de också bort sina prickar och fläckar. I boken benämns de inte då längre som Prick och Fläck utan ” en av dem” och ” den andra” (Geffenblad, L., 2007, s.21).

Detta kan tolkas som att deras utseende i form av prickarna och fläckarna inte bara är deras namn utan också en egenskap och identitet. Tidigare i boken när karaktärerna beskrivs skriver författaren ” Prick är prickig och Fläck är fläckig, precis som det ska vara ” (Geffenblad, L., 2007, s.1). Detta innebär en ytterligare markör som delar in figurerna i tillhörigheter och i det här skedet är inte könet viktigt men då ska man istället fokusera på att fläckarna tillhör Fläck och prickarna Prick för det är ”så det ska vara”, det är det rätta, något annat skulle vara avvikande.

Eftersom de framställs på ett liknande sätt är det svårt att hitta några direkta könsroller.

Möjligen kan deras beteende kopplas till det typiskt kvinnliga då de bryr sig om hemmet och vill göra ”trevligt” som det skrivs.

De få detaljer som tål att funderas kring som kan härledas till kvinnliga och manliga

könsroller är när de gör iordning soffan. Fläck målar soffan medan prick syr nya kuddar. I de båda aktiviteterna går det att härleda sy momentet av kuddarna tillhörande det som är mer kvinnligt än att måla. I nästa skede i boken ska de sätta upp nya tapeter. Då är det prick som penslar på klister och fläck klättrar upp på stegen för att sätta fast tapeten på väggen. I nästa sekvens vill Fläck både klistra på lim och sätta upp tapeten själv. När Fläck klättrar upp på stegen skrivs det ” Fläck klättrar själv upp på stegen för att sätta fast. Vad bra det går”. Denna mening kan utifrån ett genusperspektiv förstås tolkas på olika sätt, dels att Fläck är en pojke eftersom han enkelt klättrar upp på stegen själv, eller att Fläck är en flicka och då kanske meningen kan tolkas lite mer uppmuntrande som att hon minsann klarade av att klättra upp på stegen alldeles själv. Aktiviteterna de gör kan kopplas till yrkeskategorin målare. Detta yrke i sig går ofta under kategorin hantverkaryrke vilket oftare kan kopplas till huvudsakligen manliga yrkesutövare och därmed en manlig syssla.

En annan yttre faktor är kläderna de har på sig. Prick har ljuslila shorts med mörklila prickar på och röda skor till. Fläck har rosa shorts med röda prickar på och lila skor. Om nu Fläck kan tolkas som en pojke utifrån ovanstående stycke så bryts därmed könsrollerna i form av

27

klädvalet som i båda fallen är mer typiska flickfärger. Är de istället två tjejer som kan byta kläder med varandra och blanda färgerna? Eftersom karaktärernas kön inte har någon påverkan på handlingen så kan man tänka sig att dessa figurer skulle kunna fungera som en blandning mellan det manliga och kvinnliga könet, detta för att fler läsare ska kunna identifiera sig med karaktärerna.

Som tidigare nämnt har denna bok många liknelser med Bu och Bä i framställningen av karaktärerna då även Prick och Fläck behandlas lika ur ett genusperspektiv. Inte heller här har karaktärernas kön någon inverkan på handlingen och kan därmed benämnas som

genusneutrala utifrån Nikolajevas (2017, s s166 – 167) tankar. Eftersom karaktärerna har på sig samma färger på kläderna men på olika plagg gör detta att de varken framhäver eller bryter mot de traditionella könsmarkörer som omnämnts i den tidigare forskningen. Denna bok skulle man därmed kunna läsa och samtala om och byta ut han mot hon eller vice versa när man talar om karaktärerna om man skulle vilja. Som läsare tycker jag dock inte att man saknar att sätta ord som ”han” eller ”hon” på karaktärerna utan det räcker med att benämna de som Prick och Fläck och därmed fortsätta hålla de genusneutrala.

6.4. Grodan är sjuk

Boken handlar om Grodan som ligger i sängen och inte mår bra. Vännerna kommer på besök och försöker med olika metoder pigga upp grodan. Precis som i boken om Barbapapa så talar titeln om vem som kan tänkas vara huvudkaraktären, alltså grodan. När man sedan börjar läsa boken så omnämns de övriga karaktärerna nallen, haren, ankan och grisen väldigt ofta också.

Baserat på omslaget och bokens titel kan man först inte veta vilket köngrodan har, men på andra sidan i boken benämns grodan som ”han”. Även Grisen och råttan benämns som ”hon”

och ”han” då Grisen är en hon och Råttan en han. Nallen, Ankan och haren benämns däremot inte som varken ”hon” eller ”han” så dessa karaktärer får man tolka själv utifrån andra

faktorer. Alla karaktärer har könsneutrala utseenden och kläderna är inte heller något som avslöjar någon könstillhörighet så därför är de karaktärer som inte redan är utskrivna som

”han” eller ”hon” fortfarande neutrala baserat på illustrationerna av karaktärerna. Samtliga karaktärer är enligt beskrivningarna måna om grodan och hans välmående då de på olika sätt försöker muntra upp honom. Dessa beteenden som alla framställs ha i sin omtanke för grodan

28

kan ses som ett traditionellt kvinnligt beteende enligt Nikolajevas schema där just egenskapen omtänksam/omsorgsfull skrivs under den kvinnliga kolumnen (2017, s. 193).

Grodan kan i sitt sjukdomstillstånd ses som sårbar, beroende, och passiv då han ligger i sin säng och blir uppassad av sina vänner. Han har varken lust eller ork att göra frukost, äta, eller titta på de gåvor han får av sina vänner. Dessa tre egenskaper kan också ses i Nikolajevas schema och även dessa tillskrivs de stereotypa kvinnliga egenskaperna. Eftersom Grodan tydligt utskrivs som en ”han” så bryter han i denna situation mot de manliga stereotypa

egenskaper Nikolajeva tar upp. Vad som dock är värt att ta i beaktning är att dessa egenskaper beskrivs hos grodan när han är sjuk, och de flesta känner nog igen känslan av att inte vara riktigt sig själv när man är sjuk. Därför kan dessa egenskaper tolkas som tillfälliga och ett sätt att undkomma det faktum att grodan beskrivs med vad som annars anses kvinnligt i ett

normalt sammanhang.

Nallen framställs som liten och osäker då hen blir orolig för grodan men väljer att hämta ankan. Nallens beteenden platsar även den in i den kvinnliga kolumnen för egenskaper då hen framställs som ganska passiv i berättelsen. Vad som styrker detta är att nallen inte ges mer än en replik i boken som lyder ”det är bäst att jag hämtar ankan” (Velthuijs, M., 2017, s.2) vilket lika gärna kan vara en tanke än en uttalad replik. Nallens tillbakadragna roll framhävs tydligt när den sjuka grodan på samma sida i boken dessutom säger ” Jag orkar inte gå upp, Nalle, du får göra frukost själv idag. Denna mening kan avslöja den icke så handlingskraftiga Nallen som är beroende av Grodan då han annars är den som brukar göra frukost åt sig själv och Nallen. Dessa meningar förstärker bilden av nallen som en figur som är i bakgrunden och därmed inte tar så stor plats varken i berättelsen eller som person. Utifrån dessa beskrivningar kan placera in Nallen i många av de kvinnliga egenskaper som finns skrivna i Nikolajevas schema (Nikolajeva, 2017, s. 193).

Ankan framställs som glad och sprudlande och verkar känna grodan väl då hen ”vet vad grodan behöver” som det står i boken. Med tanke på att det är just Ankan Nallen hämtar så kan det tolkas som att Ankan är någon som Nallen ser upp till och som kan tänkas veta bättre hur hen ska pigga upp Grodan. Ankan kommer med en bukett blommor till Grodan som hen hoppas ska pigga upp honom. Denna gåva kan ses som en fin gest som förväntas ges till en tjej från en man som uppvaktning, men eftersom Grodan uttalat är en han så uppkommer en tanke istället att det är en kvinnlig gest av ankan att ge blommor som något uppiggande med tanken om att ”hon” själv hade uppskattat det. Ankan har inte heller så många repliker i boken

29

men vid illustrationerna är ankan närvarande då hen sitter bredvid Grodan som ligger i sängen, vilket kan ses som en stöttande och omhändertagande gest som även dessa tillskrivs de typiska kvinnliga egenskaperna som Nikolajeva nämner.

I berättelsen avslöjas grisen som en hon då det är utskrivet i boken men det är inget som nödvändigtvis förstärks av illustrationerna. Grisen är en av de karaktärer som har kläder i form av ett par blåa långbyxor och en gul t-shirt eller linne och detta klädval kan därför ses som genusneutralt avseende både färg och form då dessa plagg skulle kunna bäras av båda könen. Grisen försöker muntra upp Grodan genom att laga soppa till honom. Denna handling skulle kunna härledas till en kvinnlig aktivitet då kvinnor oftast och framförallt historisk sett har förknippats med matlagning.

Råttans kön är också förutbestämt i boken, i detta fall som en han. När han kommer till Grodan konstaterar han att grodan är sjuk baserat på att ”han är svag. Och hans panna är het”

(Velthuijs, M., 2017, s.7). Råttan framställs som en kunnig och bestämd figur som har stor kunskap och därmed makt vid situationen. Råttan kan tolkas som både självständig, aktiv och analyserande i sitt sätt att vara. Nikolajeva skildrar dessa egenskaper som typiskt manliga i sitt schema (Nikolajeva, 2017, s. 193). Händelsen kan liknas vid en sjukhusmiljö där grodan agerar patient och ligger i sängen och framför står råttan likt en läkare som ofta förknippas med det manliga könet. Grisen och Ankan står och sitter istället närmre Grodan vid

sängkanten.

Haren som inte heller har något uttalat kön verkar vara lite klumpig av sig. Haren snubblar nämligen på en sten och slår sig. I illustrationen av haren i momentet när hen snubblar ser det ut som att hen springer och detta är något som man baserat på tidigare forskning också kan koppla till det pojkiga, att vara på språng som härleds till det typiskt manliga (Nikolajeva, 2017, s. 193). Efter harens fallolycka får hen hjälp av Råttan, Grisen och Ankan. Även i denna situation är det Råttan som konstaterar att Haren brutit benet, vilket ytterligare förstärker Råttans kunskap.

Sammanfattningsvis kan man utefter denna bok tolka karaktärerna som relativt neutrala utifrån ett genusperspektiv. Man kan utläsa tydliga stereotypa egenskaper hos karaktärerna som stämmer överens med Nikolajevas schema som bygger på motsatser. Dessa motsatser kan utläsas hos karaktärerna men vissa av karaktärerna uppvisar både manliga och kvinnliga stereotypa egenskaper vilket därmed är både överskridande och bekräftande. Grodan som beskrivs som en han uppvisar i början kvinnliga egenskaper men när han sedan blir frisk i

30

slutet av boken är han mer aktiv vilket härleds till ett typiskt manligt beteende, samtidigt som han är omsorgsfull då han hälsar på den skadade Haren. I slutskedet av boken är Haren istället den som är beroende och passiv. Haren och Grodan genomgår alltså samma

beteendeförändring fast i motsatt riktning. Alla karaktärer visar på ett eller annat sätt upp ett omsorgsfullt beteende som är en typiskt kvinnlig egenskap men vissa karaktärer kan även uppvisa flera kvinnliga egenskaper i form av Grisens matlagning eller ankans närvaro hos grodan. Något som är utmärkande just för ankan gällande illustrationerna är att hen är den enda som inte har tilldelats några kläder. Detta är något man kan ställa sig frågande kring och om det är ett medvetet val av författaren och illustratören eller bara en slump. Att skilja Ankan från de andra karaktärerna gällande denna genusmarkör som kläder är enligt både Fagrell (2000) och Hellman (2010), skulle detta kunna ses som ett sätt att framställa Ankan som en kvinnlig karaktär då hen genom detta är motsats till de övriga karaktärerna. De övriga karaktärerna har kläder som upplevs som neutrala och därför inget som tydliggör könen.

31

7. Diskussion

7.1. Resultatdiskussion

Diskussioner kring användandet av begreppen kön respektive genus och deras betydelse är ständigt pågående. Kön beskrivs som det biologiska kön som vi föds till, medan genus kan förklaras som det sociala kön som skapas genom uppfostran, idéer, förväntningar och handlingar. Dessa faktorer blir ett kvitto på vad som anses vara manligt och kvinnligt. I de analyserade böckerna framställs karaktärernas kön och genus olika tydligt i text eller bild. I vissa fall samspelar text och bild och i andra fall hade man inte kunnat urskilja varken karaktärernas kön eller genus genom att enbart läsa eller bara titta på bilderna separat.

Tidigare forskning har påpekat att det manliga är underförstått normen i samhället och att man mer ofta kan läsa bilderböcker om manliga karaktärer än kvinnliga. Huvudkaraktärerna är också oftare av det manliga könet vilket gör att flickor har färre kvinnliga förebilder att se upp till i böckerna (Kåreland, 2005, s. 25). I de valda böckerna förekommer det både manliga och kvinnliga karaktärer som är beskrivna antingen genom att de beskrivs som ”han” eller ”hon”

men om detta saknas så finns det s.k. yttre könsmarkörer som gör att man som läsare kan uppfatta figurerna som manliga eller kvinnliga (Hellman, 2010, s. 175). Det som har blivit tydligt efter analyserna är att det mer förekommande är de kvinnliga attributen som

tydliggörs, antingen i text eller bild. Detaljer som kan vara direkt avgörande för en läsare kan vara t.ex. ögonfransarna som de kvinnliga barbafigurerna har, eller deras olika accessoarer i form av halsband, sjalar eller hattar. Tankar om mannen som den underförstådda normen i samhället kan man även urskilja i Barbaboken då Barbapapa står för normen och mallen huruvida en typisk barbakaraktär ska se ut, sedan har man utgått från honom och skapat en motsatt karaktär med annan form som man sedan tillsatt detaljer på som gjort de feminina.

Detta fenomen ger uttryck för att manligheten är tryggare och mer förkroppsligad medan det kvinnliga behöver synliggöras och förstärkas av symboler (Fagrell, 2000, s. 102). Barbaboken är den enda av de valda böckerna där karaktärerna är tydligt stereotypa utifrån de rådande normerna om vad som anses vara manligt och kvinnligt.

I boken om Prick och Fläck är det svårt att både avgöra vilket kön de båda kaninerna har.

Illustrationerna och texten i boken uppvisar inte heller några tydliga könsmarkörer eller stereotypa egenskaper som skulle avslöja varken det biologiska eller sociala könet. Denna bok anses därför som positiv ur ett genusperspektiv då den utmanar den rådande

32

heteronormativitet som hävdar att det bara finns två kön; man och kvinna och dessa är

motsatser till varandra och förväntas åtrå varandra. Som läsare är man inte i behov av att veta vilket kön figurerna har, och om man nu vill sätta en könsstämpel på dom så kan båda

figurerna anses likväl kvinnliga som manliga då deras beteenden och egenskaper inte kan placeras i några stereotypa fack. Bokens genusneutrala karaktärer ger istället större utrymme för handlingen och det öppnar förmodligen upp tankar för fler barn att känna igen sig i karaktärerna och bokens handling. Karaktärernas namn och utseende tar mer fokus då man snarare vill ha koll på vem som är Prick och vem som är Fläck än att veta könet på dom.

I likhet med Prick och Fläck är även boken Bu och Bä genusneutral då karaktärerna inte beskrivs med några stereotypa egenskaper som kan kopplas till det typiskt manliga eller kvinnliga (Nikolajeva, 2017, s.193). Däremot är de yttre markörerna tydligare då kläderna och dess färger markerar vem som är flicka respektive pojke. Däremot är karaktärerna

genusneutrala i det avseendet hur deras egenskaper framställs i boken och detta medför att man som läsare istället kan fokusera på handlingen och sensmoralen som är ett karaktärsdrag för just fabelgenren (Boglind & Nordenstam, 2010, s.19). Sensmoralen i denna bok kan tolkas vara att det går bättre om man hjälps åt och det budskap i samband med en tydlig könsmarkör i form av kläder som tydliggör att figurerna är en av vardera kön men med genusneutrala egenskaper gör att denna bok ändå kan ses som normbrytande då man som läsare kan se att flickor och pojkar kan vara socialt lika och samarbeta.

I boken om grodan och hans vänner är karaktärerna relativt könsneutrala, förutom de aktörer som benämns som han eller hon. De övriga karaktärerna gör inte sina kön tydliga genom att illustratören har givit de kläder som är direkt avslöjande. Däremot kan man ändå dra slutsatser som grundar sig i Nikolajevas schema (2017, s. 193) baserat på vilka stereotypa egenskaper karaktärerna ges. I denna bok representeras genuset av många av de egenskaper som kan avläsas i Nikolajevas schema men vad som är positivt är att nästan alla karaktärer såväl könsbenämnda som icke beskrivs med samma egenskaper. Detta gör att genuset mer kan kopplas till person och inte de olika könen. Denna bok påvisar alltså att det finns variationer såväl inom könen och mellan dom. Därför anses många av karaktärerna normbrytande ur ett genusperspektiv. Eftersom det finns många karaktärer i denna bok så finns det alldeles säkert någon karaktär som varje barn kan identifiera sig med och ha som förebild.