”’Vad är det som han ser i min popvärld?’, liksom”
Om representation av kvinnliga musikartister i dagstidningar Lisa Bäckström
Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap Examensarbete 15 hp
Genusvetenskap - kandidatkurs Vårterminen 2014
Handledare: Elin Abrahamsson
English title: “Like, what does he see in my pop world?”
About representation of female music artists in newspapers
2
”’Vad är det som han ser i min popvärld?’, liksom”
Om representation av kvinnliga musikartister i dagstidningar
Lisa Bäckström
Sammanfattning
I tidningen Aftonbladet publicerades i februari, 2014, artikeln ”Glöm inte bort oss när historien skrivs”, där en historieskrivning som osynliggjort kvinnliga musiker uppmärksammas och diskuteras. Med bakgrund av ett ökat engagemang för synliggörandet av kvinnliga musiker är syftet med studien att ur ett genusperspektiv undersöka den kvalitativa representationen av kvinnliga musikartister i svenska dagstidningar. Utifrån sju artiklar om kvinnliga artister som deltagit i tv-programmet Så mycket bättre undersöks tre teman som noterats är genomgående i materialet. Detta sker med utgångspunkt i Stuart Halls teorier om representation samt Nina Lykkes och Paulina de los Reyes teorier om intersektionalitet. Det hermeneutiska kulturbegreppet är centralt, då materialet betraktas som kulturella texter.
Avslutningsvis resonerar jag kring mitt resultat vad gäller representationen av kvinnliga musikartister i materialet.
Nyckelord
Musik; representation; kvinnliga musiker; osynliggörande; ”Så mycket bättre”;
musikproduktion; genus; intersektionalitet
3
Innehållsförteckning
Inledning ... 4
Syfte och frågeställning... 5
Teoretiska utgångspunkter... 6
Representation... 6
Intersektionalitet... 8
Metod och material ... 9
Urval och avgränsning... 9
Metod... 10
Tillvägagångssätt och disposition... 11
Tidigare forskning... 12
Analys... 14
Bakgrund - Om tv-programmet Så mycket bättre... 14
Vilka artister medverkar i programmet?... 14
Presentation av artister och artiklar... 15
Fokusartister - Petra Marklund, Laleh och Eva Dahlgren... 15
Övriga artister - Sylvia Vrethammar, Miss Li och Lill Lindfors... 18
Återkommande teman... 18
Beskrivningar av polariserade egenskaper... 18
Står inför större utmaningar... 27
Vilka tillskrivs drivande roller? Vem ges utrymme att uttala sig?... 30
Avslutande diskussion... 36
Käll- och litteraturförteckning... 39
Litteratur... 39
Material... 39
Musik... 40
Album... 40
Låtar... 41
Internetkällor... 41
Bilder... 42
4
Inledning
Varje ung flicka som vill plocka upp elgitarren, starta ett band med sina bästisar, göra sin första musikproduktion, skapa sin första electropoplåt eller drömmer om att erövra en stökig festivalscen under en sen sommarnatt, tror att hon är nästan alldeles ensam, hon måste uppfinna det här själv. För gång på gång bleknar vi, alla vi som var hon, bort från historien.1
I februari, 2014, publicerades artikeln ”Glöm inte bort oss när historien skrivs”2 i tidningen Aftonbladet, undertecknad av 157 kvinnliga musiker. Artikeln fick stor uppmärksamhet och har kommit att kallas för ett uppror när den efteråt omtalats i andra mediala sammanhang.
”Musikupproret” - som jag kommer att benämna artikeln fortsättningsvis - handlade om hur kvinnliga musiker som varit betydelsefulla under den tid de varit verksamma, senare kommit att osynliggöras allteftersom historien skrivits. De undertecknande menar att sättet historien har förfalskats på är något som sker även i realtid då kvinnliga musiker ständigt exkluderas.
Ett exempel som nämns är ett avsnitt av tv-programmet Agenda som handlar om ”det svenska musikundret”, där det framstår som att kvinnor inte har varit delaktiga i svenskars musikskapande som framgångsrik exportvara.3 I ett klipp från programmet säger producenten Rami Yacoub att det finns många duktiga låtskrivare som är tjejer, men att han inte känner till någon kvinnlig producent.4 Utöver de exempel som nämns i Musikupproret har en uteslutning av kvinnor uppmärksammats i andra sammanhang. Jämställd festival är en förening som arbetar för att ”belysa och förebygga det enorma representationsproblem som Sveriges musikscener står inför idag”.5 År 2013 var 76 % av akterna mansdominerade på de tio största festivalerna i Sverige enligt Jämställd festivals granskning6, vilket upplyser om att kvinnor inte inkluderas i dessa sammanhang i lika stor utsträckning som män. Musikupproret och föreningen Jämställd festival är två exempel som vittnar om ett engagemang för synliggörandet av kvinnor inom musiken. Det som framhävs i Musikupproret är en uppmaning till de som ”har till uppgift att berätta, dokumentera, föra vidare” att inte glömma bort de kvinnliga musiker som existerar.7 Representationen av kvinnliga musikartister talas ofta om i förhållande till antalet kvinnor som synliggörs. Jag vill nu undersöka hur kvinnor
1 ”Glöm inte bort oss när historien skrivs”, Aftonbladet, 2014-02-17
2 Ibid
3 Ibid
4 ”Sverige världsledande på hitlåtar”, Svtplay, 2013-12-15
5 ”Om”, Jämställd festivals hemsida (Hämtad 2014-03-26)
6 Ibid
7 ”Glöm inte bort oss när historien skrivs”, 2014-02-17
5
skildras när de faktiskt ges utrymme. Går skildringen av kvinnors artisteri i texter som är ämnade att handla om dem i sin yrkesroll som musikartister att koppla till en osynliggörande historieskrivning? Eller handlar det om en särbehandling eller ett skillnadskapande av kvinnliga artister i förhållande till en bild av mannen som norm inom musikvärlden?
Syfte och frågeställning
Utifrån Musikupproret samt ett ökat uppmärksammande av osynliggörandet av kvinnliga artister och musiker vill jag undersöka hur kända kvinnliga musikartister skildras inom journalistiken, där jag har valt att rikta in mig på svenska dagstidningar. Det huvudsakliga målet är inte att granska antalet kvinnor (respektive män) som synliggörs - det jag vill undersöka handlar om hur representationen av kvinnor ser ut.
Syftet med studien är att ur ett genusperspektiv undersöka den kvalitativa representationen av kvinnliga musikartister i svenska dagstidningar. Ett av de resonemang som drivs i Musikupproret handlar om att kvinnor systematiskt exkluderas från olika musikaliska kontexter, inte bara historiskt, utan även i dagsläget. Utifrån det kommer jag att fokusera på huruvida den kvalitativa representationen av kvinnliga musikartister bidrar till ett osynliggörande av kvinnliga artister och deras musicerande, samt om det finns andra sätt att skildra kvinnor som framställer dem som avvikande (från mansnormen inom musikbranschen).
Frågeställningen jag ämnar besvara är: hur ser den kvalitativa representationen av kvinnliga musikartister ut i svenska dagstidningar läst i ett genusperspektiv? Med ett genusperspektiv åsyftas främst en analys av kategorier baserade på kön/genus, men då faktorer som hudfärg, etnicitet, sexualitet, klass och ålder utgör exempel på maktrelationer som påverkar genusanalysen kommer dessa faktorer också att tas i beaktning. Den definition av genus som jag kommer att förhålla mig till tar avstamp i Judith Butlers performativitetsteori som handlar om att kön och genus är något som görs performativt genom ett kontinuerligt upprepande av handlingar.8 Butlers performativitetsteori kommer att finnas med som ett grundantagande för hur artisterna i mitt material görs till kvinnor.
8 Judith Butler, Genustrubbel. Feminism och identitetens subversion, 2007
6
Teoretiska utgångspunkter
Studien tar utgångspunkt i teorier om representation och intersektionalitet.
Representationsbegreppet kommer att användas i relation till hur Stuart Hall skriver om det i boken Representation: Cultural Representations and Signifying Practices. I min användning av ett intersektionellt perspektiv kommer jag att utgå från texter av Nina Lykke och Paulina de los Reyes i relation till genus.
Representation
Representation är ett begrepp som på många sätt hänger ihop med kultur. Stuart Hall hävdar att begreppet liksom kultur handlar om meningsskapande; det är genom språket vi skapar mening, och det är också genom språket vi får tillgång till och kan förstå kulturen.9 Genom språket används symboler och tecken i form av bland annat skrivna ord, ljud, bilder och föremål för att uttrycka idéer, känslor och tankar. Hur vi skapar mening beror på hur olika saker representeras på olika sätt - hur saker skildras bildligt, hur de värderas och vad vi associerar till dem är exempel på faktorer som påverkar representationen.10 För att vi ska kunna förstå varandra och kommunicera med varandra krävs det att människor i samma kultur uppfattar världen på liknande sätt samt att vi kan uttrycka vår förståelse av världen, vilket sker genom språket. I detta sammanhang har språket en vidare betydelse än vad som menas med det talade språket - den bredare betydelsen åsyftar exempelvis hur vi tolkar ansiktsuttryck, hur vi läser visuella bilder och vilka ljud vi tolkar som musik. Språk är enligt denna vida innebörd ett representationssystem som kommunicerar mening. Betydelsen som uttrycks ges endast mening förutsatt att det finns en överenskommelse i vårt tolkningsmönster. Till exempel betyder färgen röd vid trafikljus ingenting i sig, den har ingen klar mening bortom den kontext inom vilken den förekommer. Men eftersom vi inom en viss kontext vet att rött ljus betyder stopp tillskrivs färgen röd en sådan mening i det sammanhanget.11
I anknytning till representationsbegreppet skriver Hall om stereotypisering av ”den Andra”.12 Det innebär att ta fasta på ett fåtal egenskaper som benämns som essentiella, samt att reducera en person till dessa enkla karaktärsdrag.13 Hall refererar till Michel Foucault som förklarar stereotypisering som något som ”classifies people to a norm and constructs the
9 Stuart Hall, Representation: Cultural Representations and Signifying Practices, 1997, 1
10 Ibid, 1 ff.
11 Ibid, 4 f.
12 Ibid, 229
13 Ibid, 257
7
excluded as ’other’”. På så sätt blir stereotypisering en exkluderande praktik genom att särskilja det som anses normalt och acceptabelt från det som anses onormalt och icke- acceptabelt.14 Att skriva stereotypt om grupper som skiljer sig från normen innebär även att tillskriva icke-normativa personer polariserade egenskaper, genom förenklande beskrivningar i negativa eller positiva ordalag. Det kan handla om antingen negativa beskrivningar som reproducerar fördomar, eller exotiserande skildringar som är menade att skapa en positiv bild av någon.15 Även om det i fallen där exotisering förekommer finns en god intention är det ändock problematiskt då fördomar återskapas och personer görs till ”Andra” genom att de förenklas utifrån dikotomier, medan personer som inte utsätts för denna stereotypisering framställs som mer komplexa och mångfacetterade. Hall diskuterar framför allt stereotypisering utifrån idéer om rasmässiga och etniska skillnader, men poängterar att samma princip gäller vid en analys av andra kategoriseringar, så som kön/genus, klass, sexualitet och funktion.16 Enligt en antropologisk förklaring av skillnadsskapande har människor kulturellt ägnat sig åt att kategorisera saker, ofta genom en uppdelning i dualismer. Det är emellertid inte självklart hur en kategorisering ska ske. Till exempel finns det många olika sätt att kategorisera mat; mat som äts rå och mat som äts tillagad, mat som äts som förrätter och mat som äts som efterrätter, vad som anses ätbart och vad vi väljer att inte äta. Detta visar att hur saker kategoriseras inte är naturligt givet, utan snarare en konstruktion som är kulturellt skapad.17
En uppdelning av människor i kategorier baserade på en kulturaliserad förståelse av natur, samt stereotypisering av vissa grupper bidrar till att upprätthålla en social och symbolisk maktordning.18 Representation och makt hänger ihop, då skildringar av det som återskapas som ”annorlunda” skapar mening kring vad som är normalt. ”’Difference’ matters because it is essential to meaning; without it, meaning could not exist”, skriver Hall.19 Utövande av makt associeras ofta med fysiskt tvång eller ekonomiska begränsningar.
Emellertid handlar representation om ett symboliskt maktutövande, där stereotypisering är en viktig faktor för hur makt utövas genom skillnadsskapande. Detta påverkar i förlängningen om och hur olika grupper kan ta plats i olika sammanhang som exempelvis i politiken, i arbetslivet, eller som enligt fokuspunkten i denna studie - medialt. Hur makt utövas genom att
14 Ibid, 258 f.
15 Ibid, 229
16 Ibid, 225
17 Ibid, 236
18 Ibid, 258
19 Ibid, 234
8
skildra människor på olika sätt påverkar hur vi uppfattar oss själva och andra i förhållande till omvärlden.20
Intersektionalitet
Intersektionalitet är ett begrepp som har fått ökad uppmärksamhet inom genusforskningen de senaste åren. Det intersektionella perspektivet i denna studie kommer att ta avstamp i Nina Lykkes samt Paulina de los Reyes resonemang om begreppet. Lykke och de los Reyes har båda varit delaktiga i den debatt som ägde rum i samband med introduceringen av begreppet inom en svensk forskningskontext.
År 2003 publicerades artikeln ”Intersektionalitet - ett användbart begrepp för genusforskningen” i Kvinnovetenskaplig tidskrift, där intersektionalitet presenterades av Nina Lykke som ett begrepp som skulle kunna komma att tillföra genusforskningen en ny dimension.21 Lykke förklarar intersektionalitet som en term som beskriver hur olika maktrelationer samverkar med varandra, med utgångspunkt i kategorier gällande exempelvis sexualitet, ålder, genus, klass och nationalitet. Avsikten är inte att dessa maktasymmetrier adderas på varandra, utan att de utgör dimensioner av makt som oupplösligt samverkar med varandra på ett interagerande vis. Begreppet har uppkommit i korsningen mellan postmodern feministisk teori, Black Feminism, postkolonial teori och queerteori, och härstammar från det engelska verbet ”to intersect”, det vill säga att korsa eller genomskära.22
de los Reyes skriver att de maktordningar som innefattas i en intersektionell analys varken är essentiella eller determinerade, utan att hierarkier är något som ständigt återskapas i ett samhälle genom att vissa grupper lättare ges tillgång till samhällets resurser, både materiellt och symboliskt. Koncentrerandet av resurser till vissa grupper innebär samtidigt olika former av exkluderande praktiker för andra grupper. Dessa processer av makt där dominans och motstånd är centrala, upprätthåller normer där underordning ses som en naturlig del av samhället. Ett intersektionellt perspektiv riktar kritik mot synen på maktordningar som oberoende av varandra och idén om att endast en maktordning åt gången kan vara central för exkluderande praktiker.23
I min analys kommer jag inte uteslutande analysera representationen av artisterna utifrån att de betraktas som kvinnor, utan med användning av ett intersektionellt perspektiv
20 Ibid, 259
21 Nina Lykke, ”Intersektionalitet – ett användbart begrepp för genusforskningen”, Kvinnovetenskaplig tidskrift, 2003
22 Ibid, 48
23 Paulina de los Reyes, ”Intersektionalitet, makt och strukturell diskriminering”, i Bortom vi och dom.
Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering, 233 f.
9
kommer jag notera när andra maktordningar är nödvändiga för förståelsen av hur artisterna görs till kvinnor.
Metod och material
Urval och avgränsning
Då studiens syfte kretsar kring representationen av kvinnliga musikartister har jag valt att avgränsa mig till ett material som handlar om just kvinnor. För att kunna synliggöra eventuella problem angående representationen av kvinnliga musikartister anser jag det nödvändigt att definiera dem inom en kvinnokategori. Min strävan är att fokusera på musikartister som kan benämnas som kända, varför jag valt att rikta in mig på artister som har deltagit i tv-programmet Så mycket bättre i TV4, då programmet fick stor uppmärksamhet och deltagarna ofta omskrivits som att de blivit ”folkkära”. Anledningen till att det är intressant att fokusera på artister som många känner till är att kändisskap ofta hänger ihop med medialt utrymme. Det är också troligt att intervjuer med kända personer läses av många. Att kunna ta plats i mediala sammanhang innebär ett innehavande av makt och möjlighet att påverka andra människor.
Det empiriska materialet består av reportage hämtade från Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, av anledningen att de är Sveriges två största dagstidningar och har en bred läsarkrets och stor möjlighet att påverka. DN och SvD kan tolkas som tidningar som gör anspråk på en seriös ton och en större sanningshalt än exempelvis Aftonbladet och Expressen som i större grad kan betraktas som kvällspress. Jag anser det viktigt att granska journalistik som i högre grad kan tolkas som mer sanningsenlig och seriös än kvällstidningsjournalistik.
Jag kommer att använda mig av reportage som är minst en sida eftersom de artiklarna innehåller djupare, längre och mer ingående beskrivningar än exempelvis notiser eller kortare artiklar. Intervjuerna är tidsmässigt näraliggande respektive artists medverkan i programmet, där deras medverkan också nämns och diskuteras. De artiklar jag kommer att använda mig av handlar om Petra Marklund (som var med i Så mycket bättre, 2010)24, Laleh (2011)25, Eva Dahlgren (2011)26, Miss Li (2012)27, Sylvia Vrethammar (2012)28 och Lill Lindfors (2013)29, där jag har valt att fokusera på de tre förstnämnda, vilket jag återkommer till.
24 Georg Cederskog, ”Petra Marklund. Så mycket svartare”, Dagens Nyheter, 2012-07-01 och Harry Amster, ”Mikrofonkåt”, Svenska dagbladet, 2010-12-03
25 Peter Letmark, ”Laleh Pourkarim: ’Jag är både helgon och djävul’”, Dagens Nyheter, 2011-12-11
26 Peter Letmark, ”Eva Dahlgren: ’Familjen är det häftigaste jag har’”, Dagens Nyheter, 2011-10-23
27 Georg Cederskog, ”Miss Li. ’Jag hade nog hellre fötts in i sextiotalet men jag lever ju nu’”, Dagens Nyheter, 2012-10-14
10
Metod
I boken Kultur skriver Johan Fornäs om det ”hermeneutiska kulturbegreppet” där kultur som meningsproduktion åsyftas. Begreppet har blivit alltmer grundläggande inom kulturforskning, filosofi och antropologi, där perspektiv kring tolkning, mening och kommunikation är centrala.30 Ordet ”text” är väsentligt - från att i första hand ha syftat på skriven text, har textbegreppet genom en semiotisk tolkning kommit att bli ett ord som avsett alla olika sammansättningar av symboler och tecken som av människor tillskrivs mening. Att tillskriva saker mening innebär ett kontinuerligt genomförande av tolkning, då vi läser in betydelse hos saker, som sträcker sig över deras inneboende egenskaper. Sättet att läsa in dessa egenskaper grundar sig i historiskt skapade sociala mönster, genom vilka vi har lärt in vissa rutinmässiga sätt att tolka olika företeelser. Detta kulturbegrepp går hand i hand med Halls teorier om representation, då representation är centralt inom det hermeneutiska kulturbegreppet.31 Det hermeneutiska kulturbegreppet och representationsbegreppet kommer båda att vara viktiga utgångspunkter för min analys. Jag kommer att betrakta mitt material som kulturella texter, genom vilka jag kommer undersöka den journalistiska representationen av kvinnliga musiker.
Med kulturell text åsyftas en text som berättar något om en kultur inom vilken texten är skapad32 - de artiklar jag kommer att analysera är skrivna i en viss kultur samtidigt som innehållet i texten också speglar och återskapar den kultur inom vilken den producerats. Hur representationen av kvinnliga musikartister ser ut berättar något om samtidens syn på kvinnliga musikartister, samtidigt som representationen av dem också har potential att upprätthålla eller förändra den bilden. Utifrån syftet att undersöka hur representationen av kvinnliga musikartister ser ut blir textbegreppet ett verktyg för mig att genomföra analysen.
Som tidigare nämnt utgår studien från Musikupprorets resonemang kring osynliggörandet och exkluderandet av kvinnliga musiker. Trots påståendet om att kvinnor utesluts i flera musikaliska sammanhang, har musikerna i egenskap av sitt artisteri givits utrymme dels i tv-programmet Så mycket bättre, dels i Sveriges två största dagstidningar. Av anledningen att de givits möjlighet att synas och höras är det intressant att analysera hur representationen ser ut; för samtidigt som artisterna ges medialt utrymme finns det ingen garanti att de inom det utrymmet skildras på ett sätt som inte gör dem till ”Andra” - att de syns är endast en del av den kvantitativa representationen, medan hur de syns handlar om hur
28 Peter Letmark, ”Sylvia Vrethammar: ’Jag älskar att städa och laga mat’”, Dagens Nyheter, 2012-11-25
29 Harry Amster, ”Lill Lindfors: Jag förstod inte att texten i min hitlåt var riktad till Jesus.”, Svenska dagbladet, 2013-10-20
30 Johan Fornäs, Kultur, 2012, 31
31 Ibid, 32
32 Ibid, 32 f.
11
de synliggörs kvalitativt, och det är hur representationen ser ut som kommer vara den centrala frågan i min analys.
Jag vill betona att min läsning av texterna kommer att påverkas av mina personliga erfarenheter samt av min utgångspunkt i ett genusvetenskapligt fält. Feministisk vetenskapskritik har till stor del utgått från att vetenskap som strävar efter opartiskhet även den är partisk. Elisabeth Kamarck Minnich riktar kritik mot att kunskap anses neutral och opartisk när den inte är influerad av känslor, medan kunskap som bygger på känsloargument inte betraktas som ”riktig” kunskap. Den påstådda neutraliteten som viss kunskap tillskrivs utgår från att kunskapen inte kommer från något särskilt perspektiv.33 Utifrån Minnichs resonemang vill jag poängtera att mina erfarenheter kommer att vara relevanta för hur jag kommer att tolka de texter som utgör mitt analysmaterial - därför vill jag inte göra anspråk på neutralitet. Jag vill vara tydlig med min ingång från en genusvetenskaplig forskningskontext, samt mitt kritiska förhållningssätt till musikindustrin utifrån en jämställdhetsaspekt. Då min ståndpunkt är att ett bristande genusperspektiv är ett problem inte bara i musikbranschen, utan också i mediala sammanhang, antar jag att det kommer att synas i mitt resultat. Min läsning av materialet kommer att genomföras med bakgrund av detta.
Tillvägagångssätt och disposition
I min läsning av materialet som kulturella texter kommer jag att fokusera på den skrivna texten. Faktorer som exempelvis färger och bilders komposition och placering spelar också roll för hur en text tolkas, men kommer på grund av bristande skrivutrymme inte att tas upp i min analys. Eftersom materialet är relativt omfattande och det är tidskrävande att analysera allt på djupet kommer jag ta mig an materialet genom att läsa hermeneutiskt, för att urskilja något eller några genomgående teman. Det jag framför allt kommer att fokusera på är hur artisternas musicerande/producerande och andra personer i musikbranschen beskrivs. Valet av Petra Marklund, Laleh och Eva Dahlgren som fokusartister har gjorts dels för att artiklarna om dem är intressanta i förhållande till de teman jag noterat är genomgående i materialet, dels av anledningen att det bland dem finns en variation gällande ålder, sexualitet och ursprung.
Analysen inleds med en introduktion om tv-programmet Så mycket bättre. Jag kommer sedan att presentera materialet genom att först beskriva de tre artister som jag har valt att fokusera extra på, i förhållande till deras medverkan i Så mycket bättre. Därpå följer en sammanfattning av artiklarna om resterande artister. Jag kommer därefter att analysera och
33 Elizabeth Kamarck Minnich, Transforming Knowledge, 2005, 236 f.
12
diskutera tre återkommande teman (i olika stor utsträckning beroende på hur mycket de utmärker sig i materialet). Det är främst utifrån fokusartisterna som diskussionen kring de tre genomgående teman kommer att föras. Artiklarna om de andra artisterna kommer att finnas med i bakgrunden och användas som vidareutvecklande exempel. Slutligen kommer jag att komma till en sammanfattande diskussion.
Tidigare forskning
Forskningsfältet kring den mediala representationen av kvinnor är stort. Då denna studie specifikt handlar om representationen av kvinnliga musikartister, tar jag avstamp i en forskningskontext om svenskt musikliv. Med bakgrund av en numerär underrepresentation av kvinnliga musiker, syftar denna studie till att undersöka hur representationen av kvinnliga musikartister i Sverige ser ut. Jag utgår därför från forskning där frågor kring hur olika företeelser inom musiklivet tar sig uttryck är centrala. Då tv-programmet Så mycket bättre inte har sänts mer än några år finns ingen forskning om just det programmet och hur människor skildras där - däremot finns forskning om andra musikrelaterade svenska tv- program. Hillevi Ganetz skriver i boken Talangfabriken från 2008 om hur genus och sexualitet iscensätts i tv-programmet Fame Factory.34 Talang-reality har i hög utsträckning kretsat kring musikalisk talang, och det finns ofta ett tävlingsmoment i programmet.35 I studien tar Ganetz till stor del upp olika faktorer som gör att de manliga deltagarna i Fame Factory vinner och att de kvinnliga deltagarna röstas ut.36 I framställningen av män och kvinnor nämner Ganetz de så kallade genusslentrianer som blir betydelsebärande för hur kvinnor och män tolkas. Genusslentrianer innebär ett sätt på vilket män och kvinnor vid upprepade tillfällen vanemässigt skildras utan någon bakomliggande reflektion kring deras framställning. Ett exempel syns i producentledet, då Ganetz beskriver hur det är ”påfallande hur många sekvenser man från producenternas sida valt att visa som skildrar de manliga eleverna med instrument eller i studion, bemästrande teknologi”, samtidigt som antalet scener med kvinnor i liknande situation är markant få.37 Hur artisterna i Fame Factory skildrades skapar mening kring hur vi tolkar män och kvinnor i musikaliska sammanhang. Detta gäller givetvis även tv-programmet Så mycket bättre, där bilden av artisterna i programmet är något som senare tas upp i flera av de artiklar som utgör mitt material.
34 Hillevi Ganetz, Talangfabriken. Iscensättningar av genus och sexualitet i svensk talang-reality, 2008
35 Ibid, 27
36 Ibid
37 Ibid, 84
13
Ganetz studie om Fame Factory tar till stor del avstamp i hennes avhandling Hennes röster, i vilken hon analyserar texter av Turid Lundqvist, Eva Dahlgren och Kajsa Grytt.38 Där skriver Ganetz bland annat att hon förhåller sig kritisk mot att den svenska rockhistorieskrivningen exkluderat kvinnor. Förklaringen lyder ofta att det inte finns tillräckligt många kvinnor inom rockmusiken - men det går då att fråga sig varför de få kvinnor som finns inte skildras?39 Ganetz hävdar att i försök till en definition av rockmusik har den sammankopplats med idéer om västerländska, vita, heterosexuella män från arbetarklassen, vilket har lett till att rockmusik från andra synvinklar inte betraktats som
”riktig” rock. Detta är något som till stor del har påverkat historieskrivningen.40 Min studie handlar inte specifikt om rockmusik, men jag anser ändå att Ganetz forskning tillför ett resonemang kring hur en exkluderande historieskrivning kan te sig.
Dessa studier av Ganetz kretsar båda kring offentliga sammanhang i form av ett musikprogram samt av offentliga musikartister. Emellertid finns det studier om svenskt musikliv med utgångspunkt i andra sammanhang. Ett exempel är Marika Nordströms studie Rocken spelar roll från 201041, vars syfte är att genom deltagande observationer och intervjuer med tio unga kvinnor, analysera hur de ser på sina ”identiteter som rockmusiker och som medlemmar/engagerade i feministiska musikföreningar”.42 Ett annat exempel är Cecilia Björcks avhandling Claiming space från 2011, där hon observerar rundabordssamtal mellan personal och deltagare i olika initiativ som syftar till att öka representationen av flickor och kvinnor i musiksammanhang.43 Genom detta undersöker hon språkliga metaforer kring idén om att kvinnor och flickor måste ”ta plats” (claim space) för att delta i olika musikaliska praktiker. I studien tydliggörs att ”space-claiming” som handling ses som dels ett extrovert behov att synas och höras, dels ett introvert fokuserande på musiken. Det finns dessutom en problematik i att å ena sidan genom att ta plats vara ett agerande subjekt, men å andra sidan riskera att bli objektifierad.44 Att ta plats är ett återkommande ämne i jämställdhetsdiskussioner, då det ofta ställs krav på underrepresenterade grupper att ”visa framfötterna” och ”ta för sig” mer.
Med bakgrund av ett aktuellt engagemang för synliggörandet av kvinnliga musiker är min studie viktig att göra. Då det inte heller finns någon forskning om just Så mycket bättre, som är ett aktuellt program som fått mycket uppmärksamhet, är det ytterligare ett argument
38 Hillevi Ganetz, Hennes röster, 1997
39 Ibid, 64
40 Ibid, 66
41 Marika Nordström. Rocken spelar roll. En etnologisk studie av kvinnliga rockmusiker, 2010
42 Ibid, 16
43 Cecilia Björck, Claiming space: discourses on gender, popular music, and social change, 2011
44 Ibid
14
till varför min studie är relevant. Till skillnad från Ganetz studie om Fame Factory kretsar min analys kring texter som har skrivits om programmet, istället för en analys av programmet i sig. Där tittar jag specifikt på den kvalitativa representationen av kvinnliga musikartister i svenska dagstidningar, vilket berikar ett forskningsfält som handlar om representationen av kvinnor i media.
Analys
Bakgrund - Om tv-programmet Så mycket bättre
Första säsongen av Så mycket bättre sändes i TV4 hösten 2010, och har fortsatt att sändas varje höst sedan dess. Under arbetet med denna studie är 2013 års säsong den senaste.
Programidén går ut på att sju svenska musikartister under drygt en veckas tid bor tillsammans i ett hus på Gotland, där de turas om att framföra egna versioner av de andra artisternas låtar.
Varje artist tillägnas varsin ”egen dag” då artisten i fråga bestämmer vilka aktiviteter som ska ske. Under denna dag spelar de andra artisterna - ackompanjerade av ett band - varsin tolkning av låtar som ursprungligen framförs av artisten som för dagen är huvudperson. Till skillnad från flera andra realityprogram om musik ingår inget tävlingsmoment i Så mycket bättre, utan fokus ligger snarare på musiken. Utöver musiken verkar emellertid en del av programidén vara att tittarna ska få möjlighet att ”lära känna” artisterna mer än på ytan.
Inbakat bland aktiviteter och musikframföranden kretsar flera inslag kring den som för dagen är huvudperson, som i flera fall berättar om exempelvis svårigheter de gått igenom som yngre eller påfrestande händelser de varit med om under sin karriär. Det är tydligt att syftet med dessa historier är att beröra tittarna och skapa någon form av sympati - att programmet enbart kretsar kring musiken kan således sägas vara en sanning med modifikation.
Vilka artister medverkar i programmet?
I trailern till första säsongen av Så mycket bättre beskriver en speakerröst programmet med orden: ”Våra mest folkkära artister tolkar varandras låtar, tillsammans.”45 Den säsongen bestod deltagarna av Petra Marklund, Lill-Babs, Petter, Plura Jonsson, Thomas Di Leva, Lasse Berghagen och Christer Sandelin, det vill säga två kvinnliga artister och fem manliga.
Resterande säsonger var könsfördelningen tre kvinnliga och fyra manliga artister. Detta innebär att under de fyra säsonger som har sänts har 17 män och 11 kvinnor deltagit; således
45 ”Så Mycket Bättre Trailer”, Youtube, 2010-10-13
15
har drygt 60 procent av deltagarna varit män. De kvinnor som har deltagit från andra till fjärde säsongen är Lena Philipsson, Eva Dahlgren, Laleh, Miss Li, Maja Ivarsson, Sylvia Vrethammar, Agnes, Lill Lindfors och Titiyo. Bland de kvinnliga artister som varit med går det att konstatera en viss homogenitet vad gäller hudfärg då majoriteten kan betraktas som vita. Emellertid finns det en variation vad gäller ålder då både yngre och äldre artister medverkar. De män som från andra till fjärde säsongen har medverkat är Tomas Ledin, Mikael Wiehe, Timbuktu, E-Type, Darin, Olle Ljungström, Magnus Uggla, Pugh Rogefeldt, Ulf Dageby, Ebbot Lundberg, Bo Sundström och Ken Ring. Även bland männen betraktas majoriteten som vita, emellertid finns inte samma variation vad gäller ålder som för de kvinnliga artisterna.
Att en ojämn könsfördelning förekommer i programmet säsong efter säsong är ett konkret exempel på att det finns ett osynliggörande av kvinnliga musikartister i och med att de underrepresenteras. Detta reproducerar föreställningar om vilka som är verksamma inom musikbranschen, vilket inte bara handlar om kön - det finns också en enhetlighet gällande hudfärg, sexualitet och funktionalitet. De artister som medverkar i programmet och på så sätt synliggörs musikaliskt är i stor utsträckning vita, heterosexuella, medelålders, funktionsfullkomliga män. Detta påverkar tittarnas syn på artisteri, i synnerhet när det i trailern till första säsongen görs anspråk på att lyfta Sveriges ”mest folkkära artister”. Att endast två av fem deltagare denna säsong läses som kvinnor, vad signalerar det till tittarna om vilka som är verksamma i musikbranschen? Jag ställer mig även frågan varför TV4 har valt att låta just sju deltagare medverka i programmet - är tanken att tre kvinnor och fyra män ska representera en jämn könsfördelning? Genom att konstatera en snedvriden könsfördelning i programmet går det att antyda ett osynliggörande av kvinnliga musiker som eventuellt tar sig uttryck i andra sammanhang. Med detta konstaterat kommer jag framöver fokusera på den kvalitativa representationen av kvinnliga musiker.
Presentation av artister och artiklar
Fokusartister – Petra Marklund, Laleh och Eva Dahlgren
Petra Marklund fick under artistnamnet September sitt stora genombrott med låten Satellites46 och albumet In orbit47, 2005. Efter det har hon släppt ytterligare skivor. Många av hennes låtar nådde stor framgång - exempelvis hamnade hon med låten Cry for you48 på topp tio-
46 Satellites, Anoo Bhagavan, Jonas von der Burg och Niklas von der Burg, 2005
47 Petra Marklund (September), In orbit, 2005
48 Cry for you, Anoo Bhagavan, Jonas von der Burg och Niklas von der Burg, 2005
16
listor i över 15 länder. Marklund har turnerat som September i exempelvis Ryssland, USA, Australien, Storbritannien och Kanada, och räknas till en av Sveriges mest framgångsrika musikaliska exporter.49 Innan hennes medverkan i Så mycket bättre var hon enligt artikeln
”Mikrofonkåt” tämligen okänd i Sverige.50 Intervjun handlar om att Marklund efter flera års framgång med sin dansmusik nu är aktuell i Så mycket bättre, där hon med låten Mikrofonkåt51 som hon framfört i programmet innehar förstaplatsen på musiktjänsten iTunes försäljningslista.52 ”Hennes hesa röst och sköna danssteg har gjort henne till programmets mest uppmärksammade.” skriver Harry Amster.53 Vid flera tillfällen har Marklund beskrivits som den som utmärkt sig musikaliskt i programmet, framför allt genom framförandet av Mikrofonkåt.54 I artikeln ”Petra Marklund. Så mycket svartare” beskriver Georg Cederskog framförandet som en ”osannolik lyckträff” och ett ”massivt genombrott”.55 Utöver det handlar artikeln om hur Marklund cirka ett och ett halvt år efter succén i Så mycket bättre är i slutfasen av arbetet med en ny skiva. Samarbetet med Joakim Berg från bandet Kent är centralt i texten. Likaså Marklunds övergång från att ha varit verksam under artistnamnet September då hon ägnat sig åt en viss musikgenre, till att ge ut en skiva i sitt riktiga namn där hon sjunger på svenska istället för engelska som hon tidigare gjort. ”Adjö eurodisco, hej vemod. Petra ’September’ Marklund byter språk och uttryck” lyder inledningen till underrubriken.56
Laleh släppte sitt självbetitlade debutalbum57, 2005, där hon skrev och producerade all musik och spelade alla instrument. I samband med albumet vann Laleh tre grammisar för Årets artist, Årets nykomling och Årets producent.58 Innan hennes medverkan i Så mycket bättre, 2011, gav hon ut ytterligare två skivor, Prinsessor59 och Me and Simon60. Artikeln
”Laleh Pourkarim: ’Jag är både helgon och djävul’” är ett reportage som bland annat handlar om hennes medverkan i Så mycket bättre, där hon liksom Petra Marklund fick mycket uppmärksamhet, bland annat för sina versioner av Tomas Ledins Just nu och Eva Dahlgrens Ängeln i rummet.61 Hur hon framställs i programmet är väsentligt i artikeln, liksom hennes
49 ”Biography”, September (Hämtad 2014-05-07)
50 Amster, ”Mikrofonkåt”, 2010-12-03
51 Mikrofonkåt, Petter Askergren och Thomas Rusiak, 1999
52 Amster, ”Mikrofonkåt”, 2010-12-03
53 Ibid
54 Ibid och Askergren och Rusiak, 1999
55 Cederskog, ”Petra Marklund. Så mycket svartare”, 2012-07-01
56 Ibid
57 Laleh Pourkarim (Laleh), Laleh, 2005
58 ”Laleh Pourkarim Biography”, Lalehs hemsida (Hämtad 2014-05-07)
59 Laleh Pourkarim (Laleh), Prinsessor, 2006
60 Laleh Pourkarim (Laleh), Me and Simon, 2009
61 Just nu, Tomas Ledin, 1980; Ängeln i rummet, Eva Dahlgren, 1989 och Letmark, ”Laleh Pourkarim: ’Jag är både helgon och djävul’”, 2011-12-11
17
roll som musikproducent och hennes uppväxt och familj.62 Anmärkningsvärt är att det i första hand är hennes föräldrars historia som berättas när hennes uppväxt beskrivs. Deras väg till Sverige står i centrum medan Lalehs växande musikintresse och hennes skolgång i Göteborgsförorten Hammarkullen nämns mer som en parentes. Hon beskrivs som medieskygg och mån om ”sin rätt att gå emot strömmen” då hon ”följer sin konstnärliga
’instinkt’”.63 När Laleh beskrivs är det också i förhållande till hennes föräldrar då hennes egenskaper och ”olika sidor” förklaras vara något hon fått från dem.
Ämnet familj är något som får stort utrymme även i artikeln om Eva Dahlgren, vilket antyds redan i rubriken ”Eva Dahlgren: ’Familjen är det häftigaste jag har’”.64 I det här fallet är det emellertid inte hennes föräldrar som är i fokus även om de nämns vid något tillfälle, utan det som fokuseras är främst förhållandet med Efva Attling, hur de träffades och deras relation i vilken de beskrivs komplettera varandra.65 Till skillnad från Petra Marklund och Laleh har Eva Dahlgren en längre karriär bakom sig, vilket kan vara en av anledningarna till att hennes framföranden i Så mycket bättre inte fick lika stor uppmärksamhet, då hon i större utsträckning redan var en välkänd och etablerad artist. Artikeln i DN handlar emellertid knappt om hennes musikaliska karriär, utan fokus ligger på andra saker som hennes sommarställe, hennes humor, matlagningsintresset, lägenheten i New York, familjen och bevakning i kändispressen. Till viss del nämns deltagandet i Så mycket bättre, men inte i samband med de låtar hon själv framförde, utan i anknytning till hur hon upplevde programinspelningen, vad hon tyckte om de andra artisterna och hur hon tänkte kring framställningen av henne i programmet.66 Eva Dahlgrens debutalbum Finns det nån som bryr sig om kom 1978.67 Därefter har hon bland annat gett ut skivorna Ett fönster mot gatan, Ung och stolt, och Fria världen 1989.68 Hennes stora genombrott beskrivs i biografin på hennes hemsida ha kommit med albumet En blekt blondins hjärta, som sålde i över 500 000 exemplar och ledde till att hon vann 5 grammisar.69 ”Hon fick ett fullständigt erkännande som en av Sveriges bästa sångerskor, textförfattare och kompositörer av såväl en positiv kritikerkår som av en stor publik.”70
62 Letmark, ”Laleh Pourkarim: ’Jag är både helgon och djävul’”, 2011-12-11
63 Ibid
64 Letmark, ”Eva Dahlgren: ’Familjen är det häftigaste jag har’”, 2011-10-23
65 Ibid
66 Ibid
67 Eva Dahlgren, Finns det någon som bryr sig om, 1978 och ”Musik”, Eva Dahlgrens hemsida, 2014
68 Eva Dahlgren, Ett fönster mot gatan, 1984; Eva Dahlgren, Ung och stolt, 1986 och Eva Dahlgren, Fria världen 1989, 1989
69 Eva Dahlgren, En blekt blondins hjärta, 1991 och ”Biografi”, Eva Dahlgrens hemsida, 2014
70 ”Biografi”, Eva Dahlgrens hemsida, 2014
18
En sak som således skiljer dessa tre artister åt när de medverkar i Så mycket bättre är deras olika utgångspunkter vad gäller karriär. Medan Laleh vid tidpunkten för hennes medverkan hade en drygt fem år lång musikkarriär i Sverige bakom sig, hade Petra Marklund vid sin medverkan en lika lång karriär utanför Sverige. Eva Dahlgren hade däremot vid sin medverkan varit verksam som artist sedan slutet av 70-talet.
Övriga artister - Sylvia Vrethammar, Miss Li och Lill Lindfors
I intervjun med Sylvia Vrethammar, ”Sylvia Vrethammar: ’Jag älskar att städa och laga mat’”
läggs stort fokus på hennes feminina sida, i synnerhet intresset för städning, matlagning och att ”göra sig söt”.71 Hennes före detta man och hennes nuvarande man får stort utrymme, och några tillbakablickar på hennes karriär diskuteras också.72 Miss Li berättar i intervjun ”Miss Li. ’Jag hade nog hellre fötts in i sextiotalet med jag lever ju nu’” om hennes nya skiva Tangerine dream73, uppväxten i Borlänge, om sin egen musiksmak då framför allt musik från 60- och 70-talet kommer på tal, om sina låttexter som benämns som barnsliga och naiva, samt deltagandet i Så mycket bättre.74 ”Lill Lindfors: Jag förstod inte att texten i min hitlåt var riktad till Jesus.” är rubriken till SvD:s intervju med Lill Lindfors som handlar bland annat om uppmärksamhet, om musikens betydelse, om sångteknik och låttexter.75 Det är med andra ord framför allt musiken som får mest plats. Det nämns även att hon utöver sin musikaliska karriär också arbetat som skådespelerska, men i huvudsak handlar artikeln om hennes musikaliska karriär.
Återkommande teman
Beskrivningar av polariserade egenskaper
Något som noterats är tydligt genomgående i materialet är att artisterna beskrivs som dubbelsidiga och paradoxala. I flera delar av artikeln med Laleh framstår hon som blyg, tillbakadragen och känslig. I ingressen till artikeln benämns hon som ”en av Sveriges mest medieskygga artister” som ”vägrar att bli kändis och som benhårt slår vakt om sin rätt att gå emot strömmen”.76 Efter hennes medverkan i Så mycket bättre var hon tvungen att ”ta ledigt för att vila upp sig” och hon säger att hon tror att hon ”sov i två veckor efter det där”.77
71 Letmark, ”Sylvia Vrethammar: ’Jag älskar att städa och laga mat’”, 2012-11-25
72 Ibid
73 Linda Carlsson (Miss Li), Tangerine dream, 2012
74 Cederskog, ”Miss Li. ’Jag hade nog hellre fötts in i sextiotalet men jag lever ju nu’”, 2012-10-14
75 Amster, ”Lill Lindfors: Jag förstod inte att texten i min hitlåt var riktad till Jesus.”, 2013-10-20
76 Letmark, ”Laleh Pourkarim: ’Jag är både helgon och djävul’”, 2011-12-11
77 Ibid
19
Artikelförfattaren skriver att Laleh i Så mycket bättre framstår som känslosam, och frågar om den bilden stämmer överens med verkligheten. Hon kritiseras även för att hon inte pratar tillräckligt mycket i programmet, utan är för ”återhållsam”.78
Samtidigt som Laleh beskrivs som återhållsam och mån om sin integritet beskrivs hon i andra delar av reportaget som målmedveten och självsäker. Exempelvis har hon ”sett till att ha kontroll” sedan hon skrev skivkontrakt med bolaget Warner Music, och innan dess bildat ett eget bolag ”för att kunna bestämma allt själv”.79 ”Det hör till ovanligheterna i branschen och hennes produktionsassistent Gustaf Thörn kallar henne litet retsamt för ’Prince’.”80 ”Jag har inte alltid ord för vad jag ska göra, jag säger bara ’ur min väg!’ […] Det måste ha sett väldigt roligt ut. Jag var bara nitton år och bröt på göteborgska när jag sa: ’Ge mig en budget så ska jag producera själv, för fan!’”81 säger Laleh. ”Den kreativa kombinationen av flummigt sökande, ett mörkt och starkt driv och ett omutligt behov att få det precis som hon vill ha det”
beskrivs som faktorer för Lalehs framgång.82 Att beskriva hennes målmedvetenhet på detta sätt kan istället för att betraktas som något positivt, snarare ses som en indikation på ett kontrollbehov och en vilja att bestämma för mycket, då hennes vilja att bestämma kontinuerligt skrivs fram.
Således finns det delar i artikeln där Laleh å ena sidan beskrivs som för blyg, känslig och återhållsam, och förväntas ta mer plats. (Förväntningarna om att ta plats är något jag kommer återkomma till längre fram). ”Hur ska Laleh bli folkkär om hon inte säger ett ord”83 var en del av kritiken som riktades mot henne. Å andra sidan beskrivs hennes vilja att bestämma över sin egen musik som något som gör henne lite för krävande, då hon anses ha ett
”omutligt behov att få det precis som hon vill ha det”.84 Frågan är hur hon ska göra för att göra ”rätt” då? Hon tillåts inte vara för blyg och tillbakadragen, men hon får samtidigt inte vara för krävande och bestämd.
En uppdelning i polariserade egenskaper är något som beskrivs av Laleh själv - ”Att tolkningarna blev så olika måste bero på min dubbelpersonlighet. Det ryms många personer i mig, både ett helgon och en djävul. Jag har bytt identitet och pass så många gånger i mitt liv så jag kan gott fortsätta med det, säger hon.”85 Placerandet av egenskaper i motsatsförhållande till varandra återkommer också i beskrivningen av hennes föräldrar som beskrivs som olika
78 Ibid
79 Ibid
80 Ibid
81 Ibid
82 Ibid
83 Ibid
84 Ibid
85 Ibid
20
varandra.86 ”Från pappa fick hon det fantasifulla, kreativa och viljan att utmana. Hennes mamma lärde henne mer om att vara självständig och präntade tidigt in i Laleh att hon kunde klara sig själv”.87 Utöver uppdelningen i rollerna blyg och känslig gentemot bestämd och kontrollerande, beskrivs rollen som producent som flummig - ”Samtidigt som hon har fullständig kontroll och sätter sin prägel på allt hon gör i musikväg, svävar hon litet grann runt bland molnen och följer sin konstnärliga ’instinkt’.”88 Som redan nämnt betraktas ett
”flummigt sökande” som en av Lalehs framgångsfaktorer. Mixproducenten Henrik Edenhed hävdar att det ibland kan ”bli som att vi inte snackar samma språk”, då han ”kan vara ganska rationell när vi mixar medan hon flyger bland molnen.”89 Beskrivningen av hennes
”konstnärliga instinkt” tenderar signalera ett uttryck för irrationalitet - i synnerhet när det sätts i motsats till mixproducentens beskrivning av sig själv som rationell. I nästa stycke förklaras Lalehs ovilja att göra intervjuer som en del av ett drag som hon har fått av sin pappa, som också har lärt henne att ”inte ställa upp på normer som sätts av andra”.90 ”Om det brusade från någon vattenledning kunde han säga ’lyssna Laleh, det rinner vatten genom kranen, det kan vara musik’”.91 Då beskrivningen av Lalehs pappa kommer i direkt anslutning till beskrivningen av Laleh som ”flummigt sökande” tydliggörs att skildringen av Laleh görs med hennes föräldrar som utgångspunkt. Detta återkommer vid berättelsen om Lalehs mamma som läste litteraturvetenskap på universitetet i Teheran utan att behärska persiska92, vilket kan ses som en parallell till Lalehs påstådda oförmåga att uttrycka sig i klarspråk. Citatet ”Jag har inte alltid ord för vad jag ska göra, jag säger bara ’ur min väg!’”93 exemplifierar det, liksom Edenheds uttalande om att han och Laleh ”inte snackar samma språk”94. Lalehs mamma beskrivs som en tuff och stark kvinna som tack vare sin styrka läste litteraturvetenskap trots att hon inte kunde språket. I likhet med det kan beskrivningen av Lalehs självständighet tolkas som något som tar sig uttryck utan att hon vet vad hon ska göra, och därför bara säger ”ur min väg!”. Att Lalehs egenskaper förklaras komma från hennes föräldrar gör att beskrivningen av henne som flummig, otydlig och inkapabel till att uttrycka vad hon vill, blir en direkt förlängning av föräldrarna. I och med att vägen till Sverige får så pass stort utrymme i texten, kan beskrivningen av Laleh utifrån Halls resonemang om stereotypisering95 ses som ett
86 Ibid
87 Ibid
88 Ibid
89 Ibid
90 Ibid
91 Ibid
92 Ibid
93 Ibid
94 Ibid
95 Hall, 1997, 229, 257 ff.
21
skillnadsskapande utifrån ursprung. Det tar sig även uttryck i bedömningen av hennes som producent, då hennes musikaliska prestationer avfärdas till förmån för beskrivningen av henne dels som flummig, otydlig och irrationell, dels som alltför bossig och krävande. Lalehs beslut att efter utgivelsen av hennes andra skiva flytta till Skellefteå där hon kunde ”uppleva den västerbottniska naturen” ställs i kontrast mot att hon ”alltid har varit ett storstadsbarn”.96 Benämningen ”barn” kan ses som en förlängning av att hennes föräldrar får representera hennes egenskaper.
Ett annat exempel på hur uppdelningen i olika sidor sker går att se i artikeln ”Petra Marklund. Så mycket svartare”.97 Övergången från att ha varit verksam under namnet September till att göra musik i eget namn delar upp henne i en danspop-personlighet och en djupare sida kopplad till den musik som benämns som mörk och personlig.98 Den tidigare genren rubriceras som europop eller dansmusik, en ”beatdriven” musik som enligt Marklund
”görs utifrån en grund som bygger på fler… regler”.99 Hon beskriver skillnaden mellan artisterna September och Petra Marklund, som två olika uttryck och sätt att göra musik.100 I den sida av henne som benämns som mer personlig är valet att sjunga på svenska av stor relevans, och det faktum att kommande album ges ut ”under eget namn och med svenska texter”101 driver handlingen i artikeln framåt. Att sjunga på svenska är något som beskrivs som ärligt och naket - ”det hörs direkt om det inte är på riktigt”102, säger Marklund, vilket kan liknas vid en sekvens i Fame factory som Hillevi Ganetz beskriver i boken Talangfabriken, då en manlig deltagare i programmet ska sjunga en låt och då börjar gråta. Han förklarar senare att han från början skrev låten på engelska, men nu hade skrivit en svensk text till den, och säger: ”Det är lätt att uttrycka klyschor på engelska, det träffar inte på samma sätt”.103 Den huvudsakliga förklaringen att deltagaren börjar gråta blir att texten översatts till svenska, vilket kan tolkas som ett exempel på att det svenska språket upplevs som mer autentiskt och
”äkta”.
Samarbetet med Joakim Berg från bandet Kent ges stort utrymme i artikeln. Den typ av musik Berg har arbetat med tidigare ställs i kontrast till Marklunds ”eurodisco”. ”Man måste ju verkligen respektera varandra som artister om det ska fungera att arbeta och vi är ju verkligen från olika världar: ’Kent och så jag, jag som hållit på med min danspop… vad är det
96 Letmark, ”Laleh Pourkarim: ’Jag är både helgon och djävul’”, 2011-12-11
97 Cederskog, ”Petra Marklund. Så mycket svartare”, 2012-07-01
98 Ibid
99 Ibid
100 Ibid
101 Ibid
102 Ibid
103 Ganetz, 2008, 78 f.
22
som han ser i min popvärld?’, liksom.”104 Marklund beskriver Berg som ”fantastisk duktig med texter”.105 Hon får frågan om samarbetet med Berg är ett ”stort nytt steg” för henne, och i svaret säger hon att hennes medverkan i Så mycket bättre påminde henne om ”hur härligt det är att sjunga på svenska”.106 Reportern säger då: ”Det går samtidigt inte att gömma sig på svenska. Att sjunga om att den man älskar ligger ’med någon annan tjej’ - som du gör på den här skivan - är något alldeles annat än ’you know I can’t get over you and I don’t know why - no matter how I try’, som i din låt ’Can’t get over’”.107 Även i detta fall blir det tydligt hur det svenska språket tillskrivs en äkthet, vilket också handlar om att vi befinner oss i en svensk kontext. Hade Marklund satsat på att ge ut svenska låtar utanför Sverige hade texterna med stor sannolikhet inte kopplats till samma idéer om äkthet och autenticitet.
Ganetz tar i boken Hennes röster bland annat upp pop- och rocktexters olika funktion - hon hävdar att textcentrerade artister som exempelvis Leonard Cohen, Bob Dylan och Joni Mitchell tillskrivs hög status i förhållande till ”mer mainstrem-orienterade poptexter”.108 Som exempel nämns mottagandet av Madonna där ”värderingar som kopplas till högt och lågt avspeglas i uppdelningen av å ena sidan ’rock’ som ses som mer autentisk och därmed ’bra’
och å andra sidan ’pop’ som ses som inautentisk och därmed ’dålig’.”109 I en studie om hur musikkritiker har skrivit om Madonna har avståndstagandet ofta präglats av en värdehierarki där konst (med andra ord ”autentisk rock”) värderas högst och ”masskultur” (med andra ord
”feminiserad, industrialiserad pop”) värderas lägst.110 Utifrån Ganetz resonemang kan Marklunds samarbete med Berg som tidigare sysslat med musik som benämns som digitaliserad indierock, betraktas som ett sätt att uppnå autenticitet och samtidigt bryta med den popmusik som kan betraktas som kommersiell och som därmed tillskrivits låg status.
Både bytet av genre och ökat fokus på texterna blir således faktorer som höjer Marklunds status i den värdehierarki Ganetz beskriver. Att samarbetet är med en man - som dessutom redan är känd för sina texter och musik i en genre som kan räknas till autentisk rock, vilket anses statusfyllt i denna värdehierarki - blir ytterligare en faktor för hur Marklund genom den nya skivan tillskrivs högre status än tidigare, då hennes tidigare musik kan kategoriseras inom den masskultur som kopplas till en ”feminiserad” pop.
104 Cederskog, ”Petra Marklund. Så mycket svartare”, 2012-07-01
105 Ibid
106 Ibid
107 Can’t get over, Anoo Bhagavan, Jonas von der Burg och Niklas von der Burg, 2007 och Cederskog, ”Petra Marklund. Så mycket svartare”, 2012-07-01
108 Ganetz, 1997, 76
109 Ibid, 76
110 Ibid, 76
