Sultanen av Sulu
En textanalys av George Ades pjäs Sultanen av
Sulu
Innehållsförteckning
Innehåll
1 Abstract 1 2 Inledning 2 2.1 Syfte 2 2.2 Frågeställning 3 2.3 Metod 3 2.4 Källmaterial 5 2.5 Teori 7 ● 2.1 Forskningsläge 12 ○ 2.2 Bakgrund 13 ○ 2.3 Tidningsrecensioner 17 ● 3 Empirisk studie/Analys 19 ○ 3.1 Kvinnans dygd 19○ 3.2 Ekonomi och pengar 26
○ 3.3 Rasism och Orientalisk föreställning 31
● 3.2 Slutdiskussion 41
1. Vad förklarar skillnaderna i hur de amerikanska respektive sulunesiska
kvinnornas dygd framställs i pjäsen? 41
2. Hur framställs relationen till pengar och materiella ting för personer från Sulu jämfört med USA och vilka likheter och skillnader finns i synen på pengar
och rikedom? 42
3. Hur förenas rasistiska och orientalistiska föreställningar med antikolonial
kritik i pjäsen? 43
● Didaktiskreflektion 45
● 4 Bibliografi 46
○ 4.1 Litteratur 46
1 Abstract
2 Inledning
“We want to assimilate, if we can,
Our brother who is brown; We love our dusky fellow-man And we hate to hunt him down. So, when we perforate his frame, We want him to be good. We shoot at him to make him tame.
If he but understod.”1 Det här är ett utdrag från en sång från den satiriska
pjäsen Sultanen av Sulu skriven av George Ade 1902 som den här essän kommer att diskutera.
2.1 Syfte
Syftet med essän är att framhäva hur George Ade med hjälp av sin pjäs försökte uttrycka kritik med hjälp av en satirisk pjäs mot det imperialism och kolonialism och hur den hjälpte att skapa en diskussion om ämnet. Essän kommer att vara en textanalys av pjäsen Sultanen av Sulu skriven av George Ade och kommer att använda sig av en orientalistisk och postkolonial genusteori. Uppsatsen kommer att utgå från tre olika delar där den ena fokuserar på kvinnors dygd, den andra på synen på ekonomi och pengar och den tredje på hur orientalistiska och rasistiska föreställningar framställs.
2.2 Frågeställning
● Vad förklarar skillnaderna i hur de amerikanska respektive sulunesiska kvinnornas dygd framställs i pjäsen?
● Hur framställs relationen till pengar och materiella ting för personer från Sulu jämfört med USA och vilka likheter och skillnader finns i synen på pengar och rikedom?
● Hur förenas rasistiska och orientalistiska föreställningar med antikolonial kritik i pjäsen?
2.3 Metod
Att använda sig av en textanalys kan variera beroende på vad för
frågeställning har, man kan utgå ifrån vad för argument som finns i olika texter, men kan även vara att studera innehållet eller intentioner bakom en text och vad för upphov och avsikter författaren hade. Hur en text analyseras beror på vad för frågeställning som har ställt. Men det ska alltid användas för att tolka ett historiskt skede, en samhällsprocess eller personens avsikt med en viss handling.2 Tolkningslära är ett ingångssätt som kan använda sig av
för att analysera en text. Tolkningslära utgår ifrån att man läser en text eller en pjäs och tyder den utifrån detaljer i texten och att man sedan läser den igen för att tyda texten utifrån textens helhet. Det som påverkar hur synen på texten eller pjäsen är forskarens egen referensram och samtid. Därför behövs innan man skriver om texten förklara sina egna förutsättningar innan man tolkar texten eller en pjäs. När man tolkar texten kan språk, begrepp och
diskurs stå i centrum.3 Man kan analysera romaner även om det inte är
historiska fakta. Även om det är en fiktion så går det att använda dock behöver man förklara varför det är viktigt att använda i sin undersökning och vad det kan bidra med. Det är viktigt att tolka författarens intentioner med romanen eller pjäs som skrivits och även att ta reda på om författaren var en observatör av det som hände under tiden. Med hjälp av det här kan man få fram författarens intentioner med romanen. Man kan till exempel använda sig av romaner för att tolka ekonomiska och sociala villkor under tiden författaren var aktiv. Det här använder sig Sjöberg av när den använder sig av familjeromaner. Den här sortens metod kallas för närläsning där detaljer som uttrycker upplever är i fokus. Man använder sig av en analys av huvudpersonerna och kopplar det till faktiska förhållanden genom sin föreställning om till exempel könsarbetsdelning. Man kan inte i den
vetenskapliga framställningen bara hävda texterna svara på frågeställningen utan man måste ha belägg och dokumentation för det.4 Att använda sig av
tolkningslära kan vara ett bra sätt att få fram svar på frågeställningen. Genom att läsa manuset kan man få en bra förståelse och tolkning man kan både titta på detaljerna i pjäsen och sedan tolka den som en helhet. Gör man det kan man få en större förståelse med vad författaren vill få fram med pjäsen och även hur man såg till exempel imperialism och kvinnlig dygd under den här tiden, i det här fallet hur George Ade diskuterar kolonialism och kvinnosynen inom kolonialismen. Närläsning kan också hjälpa till att svara på
frågeställningen eftersom även om det inte är en roman så är en pjäs något liknande och man ta ser hur olika imperialism, kvinnligdygd och synen på materiella ting föreställs i pjäsen. Det gäller bara att ha bra belägg när man ska svara på frågeställningen och det kan man få om man kollar på hur personer uttrycker sig i pjäsen.
Det finns flera anledningar till att man kan använda sig av en kvalitativ textanalys, där ett exempel kan vara att man ska få en helhetsförståelse i texten man läser och analyserar. En annan anledning till att använda sig av en
kvantitativ analys kan vara för att man behöver få en djupare förståelse av
texten och hitta det gömda eller dolda i texten, då behöver man läsa, analysera och använda sig av analytiska verktyg för att få en djupare förståelse av texten. När man utgår ifrån en kvantitativ analys är det oftast
fånga uppmärksamheten av mening och meningsskapande processer.5
“Utgångspunkten är då den att en aktör agerar mot andra aktörer, objekt eller
fenomen i omgivningen baserat på den mening som dessa har som aktören.”6
2.4 Källmaterial
Det huvudsakliga materialet som används i uppsatsen kommer vara ett manus av pjäsen Sultanen av Sulu. Pjäsen gick på teatrar mellan 1902–1903 och är en satirisk pjäs i två akter. Pjäsen handlar om USA:s övertagande av kolonierna i Filippinerna och utspelar sig i sultanens palats som i Sulu som är en del av Filippinerna.
För att ta reda på om ett historiskt påstående är vetenskapligt användbart behöver man källkritik för att bestämma om det är användbart för syftet eller inte. Källkritik är flera olika metodregler eller mentala rutiner som man inom arbetet ska följa för att förhindra att man drar förhastade slutsatser. Källor är heller inte olika bra utan alla källor är användbara det beror bara på vad för frågeställning man använder hur användbara källorna är. Det är upp till forskaren att bedöma vilka källor det är man kan använda för att besvara sin
frågeställning. Källkritiken är det som bidrar med att resultatet man får har en validitet i sin forskning. Ett problem inom historieforskning kan vara brist på material för att besvara den frågeställningen man har. Till exempel det kanske inte finns tillräckligt med material eller om det inte finns den sortens material man behöver för att svara på frågeställningen vilket kan göra att frågan man har är omöjlig att besvara. Det är dock fortfarande viktigt att ha med den klassiska källkritiken i åtanke i form av närhetskriteriet,
beroendekriteriet och tendenskriteriet och frågan om dokumentets äkthet. Ågren menar dock att det är bara en del man ska utgå ifrån och att den klassiska källkritiken är något man alltid ska ha med sig men att man ska fokusera mer på synlighet och vikt i källkritiken.7 Med synlighet menar
Ågren att det finns mycket från det förgångna samhället som inte finns att få tag på i källor. Det som för det mesta har tagits upp av och finns källor av är sådant som staten har tyckt har varit viktigt. Sådant som tagits upp mer i dokument kan vara hur staten skötte olika saker som skatteutdrag, men även sådant som till exempel uppror från folket som staten ville slå ner. Dock sådant som staten inte hade koll på eller inte visste om är sådant som det inte finns mycket källor ifrån, det kan till exempel vara om kvinnors arbete i äldre tider.8 Under 1970-talet så började man även gå in på de grupper som inte var
representerade i äldre källor som kvinnor och de som haft annan etnicitet, man ville ge de personerna en plats i historien och den traditionella
historieskrivningen fick kritik för att man inte ta tagit upp olika människor i historien. Bara för att olika grupper inte varit med i den gamla
historieskrivningen så betyder det inte att de inte var aktiva under den tiden.9
Ågren väljer även att istället för att prata om relevans så väljer hon att använda vikt som begrepp istället, då hon tycker att relevans leder till att en
vissa fenomen är mer typiska än andra. När man använder sig av kvarlevande källor så tittar man oftast inte på individens uppfattning, utan källan istället är en reflektion av hur samhällsfenomen som är mer kollektivt tänkande. När man ska undersöka en viss diskurs är det viktigt att man det dokument man ska använda sig av har en relevans till undersökningen. Det är även viktigt att tänka på vilken vikt skriftens idéer har, om den är representativ och om den fångar det viktiga och centrala för den diskursen man söker.10
2.5 Teori
I Edward Saids bok beskriver han hur man under 1700-talet både inom kultur och vetenskap skriver om orientalen utifrån att personer från orienten var primitiv, sensuell, våldsam och barbarisk. Under den här tiden menar Said att vetenskapsmän och författare skapade en bild som legitimerade Europa att bli förmyndare till orientaliska samhällen. Said var en av personerna som bidrog att förgrund postkoloniala teori och studier. Said skapade en diskussion om hur västerländska skapat en stereotypisk skildring av
koloniala samhällena. Detta har lett till att man måste ställa sig nya frågor till sig själv och verksamheten som man tidigare inte gjort: ”Said var den förste som i detalj utredde hur vetandet om ”de andra” är en maktutövning över ”de andra”.11 Said menar även att dagens globaliserade värld påverkas av det
arvet vi har från den koloniala tidsålder.12 Den postkolonialismen uppstod
utifrån att man ville förändra olika begrepp som man använde för att studera den tredje världen. Förut fanns det inom den brittiska traditionen att se koloni som något som fanns ”därute” något som inte påverkade personerna som bodde på Storbritanniens öar. Men att man hade kolonier för erövring och
företagsamhet. Postkoloniala teorin däremot vill att man ska kritiskt granska, utifrån att kolonierna var en del av systemet där båda påverkade varandra, att det inte var bara påverkningar från ett håll. Personer från Asien och Afrika har även funnits i England sedan 1500-talet och många har ursprung från slaveri och att det än idag finns rasism kopplad till koloniala stereotyper.13
Edward Said skriver i sin bok Orientalismen att man ser Orienten som en motbild, motidé eller motsats mot Europa/ (västlandet). Det kan även vara att man ser personligheter eller motsatt erfarenhet.14 Said skriver även om hur
han tror att orientalismen är ett tecken på hur den europeiska och västvärldens makt över Orienten och inte bara att det är en diskurs om Orienten.15
Said utforskar hur den historiska obalansen i relationen mellan den islamska världen, Mellanöstern och orienten, jämfört med den europeiska och
amerikanska imperialismen.16 I orientalen så avslöjar man hur den
ideologiska förklädnaden av imperialism, den har bidragit till det
anti-koloniala med hur den ömsesidiga relationen mellan kolonial kunskap och kolonialmakt. Said menar att det alltid har funnits i det imperialistiska att man ska utbilda, skola och studera det orientaliska öst. Dessutom använder man det för att kunna omstrukturera och ha makt över det orientaliska öst, men sin västerländska stil.17 Orientalen används inom diskursen för att tala
för de som inte kan i det koloniala/orientalistiska samhället. Då det har skapats en bild av hur personer i Afrika och i Asien beter sig på olika sätt och man har skapat olika stereotyper för de olika folken. Det är ofta negativa bilder som skapats om hur personerna lever och vad för miljö de vistas i.
Med hjälp av de här stereotyperna använder sig det koloniala väst för att bekräfta sig som den överlägsna ras och kan därför hjälpa och kan därför hjälpa till att styra då man vet mer om befolkningen än vad de själva gör. Det är då Orientalismen används för att tala för de osynliga.18 Said menar att
genom att väst skapat sig en egen bild av sig själv och att man sedan nämner öst och orientalen som en motsats i allt som väst inte är att man i öst var primitivt och grymt. Han menar att man skapade en bild av att i öst var man irrationella, fanatisk och förmodern och i väst var man modernitetens, rationalitetens, rättvisans, demokratins och framåtskridandet kraft i världen och att det var med den här bilden man motiverade och försvarade sin världsordning.19 Man kan se det som en motbild av hur man ser på väst att
orientalen är det motsatta mot väst och man kan även använda det här till att kritisera de egna delarna inom väst.
En stor likhet mellan postkolonialism och genusperspektivet finns i att man kan kombinera de båda och förhåller sig mot den imperialistiska och
nationalistiska maskuliniteten. Man har även börjat att diskutera om hur den koloniala maktkampen har varit och att det inte varit mellan kolonisatörer och kolonier utan en kamp om manlighet. Man kan även se männens sätt att försöka kontrollera kvinnor genom att kontrollera kvinnors sexualitet, upphöja moderskap och att man skulle föda en manlig ras av imperialistiska byggare. Det här var ett viktigt sätt att kontrollera för hälsan och rikedomen hos den manliga imperialistiska kroppen så att man kan ha kontroll över sin ras, ekonomi och politiska kraft. Man använde även sig av den vita koloniala hemmafrun för att legitimera sitt civila uppdrag i kolonier då man använde sig av hennes självuppoffrande, dygdiga och tämjda figur. Det här användes för att få det att gå ifrån att vara ett själviskt kolonialt system och moraliska
överlägsenhet och istället vara en självuppoffring och rasöverlägsenhet.20
Imperialismen har påverkat kvinnor och män olika. Kvinnor från kolonier hade redan innan de koloniala makterna kom och tog över hade redan en nackdel inom samhället. När man sedan blev koloniserade så gjorde det också att man fick en annan utgång både i arbete och i sexualitet. De
koloniserade kvinnorna behövde både förhålla sig till obalansen mellan män och kvinnor inom kolonin och även med den orimliga och våldsamma
relationen till de män och kvinnor som vara kolonisatörer. Även kvinnor som var kolonisatörer upplevde det annorlunda emot männen eftersom de inte hade någon makt inom de ekonomiska och militära beslutet. Man hade även andra uppgifter än vad män hade till exempel att man var där som fru till någon högt uppsatt officer eller att man skulle bära söner och döttrar till de nya kolonisatörerna, eller att man arbetade som missionär på någon skola eller sjukhus. Det var de vita männen som skapade lagar och verkställde lagar som gynnade dem själva. De vita kvinnorna hade både privilegier och restriktioner som man behövde följa.21
Att utgå ifrån den orientalistiska och postkoloniala feministiska inriktningen som teori i analysen är relevant för att analysera om då man kanske kan se i pjäsen hur George Ade lyfter fram sin kritik om imperialism och
kolonialism. Det kan även hjälpa till att förstå pjäsen och vad det var man försökte få fram med pjäsen och bygga en förståelse. Då George Ade själv var kritisk mot imperialism och kolonialism kan det finnas möjligheter att han väcker samma kritik som den orientaliska och postkoloniala feministiska teorin väcker.
●
2.1 Forskningsläge
Det har tidigare inte gjort mycket forskning om pjäsen Sultanen av Sulu. Den forskningen som har gjorts är från små stycken ifrån Bjork och Charbonneau. Det finns dock ett större forskningsläge om Ade och anti-imperialist League som bland annat Harrington har undersökt. 22
Bjork skriver att när Sultanen av Sulu visades på teater 1902 så var det en satirisk pjäs som erbjöd en lättförståelig satirisk förståelse av pjäsen, men den hade även med den generella synen på Kriget i Filippinerna. Både marinen och den amerikanska militären var representerad i pjäsen och i första scenen hade man ersatt den sulunesiska flaggan med den amerikanska och då etablerat USA som en kolonial överlägsenhet mot Sulu. Pjäsen påvisar den underliggande faktorn att man kommer dit för att föra vidare kunskap och civilisation till landet, samtidigt som man är där för att
expandera sin marknad både för USA och Sulu. Pjäsen gjorde även narr av det kejserliga anspråket, men även på hur en säljare lyckats lära sig språket genom att vara på ön i tjugofyra timmar. Dock så ifrågasatte man inte de underliggande avsikterna, av det kommersiella, krig och civilisation initiativet på ön. Pjäsen fokuserade mest på satiriskt på den inhemska politiken. Pjäsens plats som den utspelade sig på var en mer okänd plats i Filippinerna och därför tog den plats i södra Filippinerna för att komma bort från det otäcka gerillakriget som pågick som det gick att läsa om i
tidningen.23
Charbonneau skriver hur pjäsen Sultan of Sulu startar en dramatisk spänning när amerikaner kommer till Sulu. När de väl är där presenterar de sina demokratiska idéer och använder det för att legitimera sultanens skilsmässa till hans åtta fruar när han sedan inte kan betala underhållsbidrag blir han fängslad. Sultanen är klädd som en clown och i pjäsen är sultanen charmig förmåga att se förbi sitt eget hyckleri. Sångerna som är med i pjäsen används för att presentera disharmonin mellan militärens erövring och den välvilliga assimileringen.24
Det som den här uppsatsen kommer att bidra med är det blir en djupare undersökning i pjäsen. Tidigare forskning har gått in på vissa delar av pjäsen, men nu kommer det bli ett fokus på hela pjäsen och manuset. Den kommer fokusera på både ekonomiska, den orientaliska synen och hur kvinnor
framställs i pjäsen. Det blir ett fokus på flera delar av pjäsen och en analys av flera scener och vad som händer i pjäsen, vilket tidigare inte har gjorts i samma utsträckning.
○ 2.2 Bakgrund
I slutet av 1800-talet tillhörde Filippinerna Spanien och var en spansk utpost till stilla havet. Men under det Spansk-Amerikanska kriget 1898 så
attackerade även USA Filippinerna då man visste att Spanien var svaga efter en revolution som hände två år tidigare, som var den första moderna
anti-imperialistiska revolutionen. 1899 så kom Spanien överens med USA att USA behövde betala 20 miljoner dollar för Filippinerna. Många i USA var kritiska mot att man tog över Filippinerna men även om det var stor kritik mot koloniseringen då man tyckte den var barbarisk och våldsam så trodde man dock inte heller att Filippinerna själva skulle klara att styra landet. Men den majoriteten av amerikanerna var för att man koloniserade Filippinerna, för att man hade synen på att de brunhyade filippiner var mindre civiliserade och då de mördade amerikanare för att försöka behålla Filippinerna
självständigt och man kunde även jämföra filippiner med
ursprungsbefolkningen i USA under den tidiga eran under amerikanska expansionen.25 I södra Filippinerna låg Mindanao-Sulu folket från området
vara muslimska Moros. Vissa amerikaner trodde man kunde få upprättelse efter misslyckandet med hur man hade behandlat urinvånarna i Amerika, men andra trodde att man inte kunde assimilera folket alls då folket var
muslimer. Moros som man kallade folket för fanns även med som en
raskategori i den amerikanska koloniala fantasin innan man koll till området 1899. 26
1902 spelas pjäsen The Sultan of Sulu i Chicago och sedan även på Broadway, det är en satirisk pjäs om kriget mellan USA och Filippinerna, dock har den med hur man generellt såg på kriget i pjäsen. Från den amerikanska militären är både armen och marinen representerad i pjäsen. Pjäsen förmedlar den amerikanska som överlägsen mot Filippinerna tidigt i pjäsen och visar på den koloniala överlägsenheten. Pjäsen tar även upp den generella folkliga förståelsen om att man var i Filippinerna för att utbilda lokalbefolkningen och göra den mer civiliserad samtidigt som man ville utöka handeln och det skulle få fördelar för både USA och Filippinerna. Pjäsen utspelar sig i södra Filippinerna och man använde sig av en karikatyrisk version av den riktiga sultanen av Sulu. I pjäsen tar upp
muslimska religionen och hur man i området hade både polygami och det var spännande för det amerikanska folket. George Ade som är författare bakom verket och använde sig av pjäsen för att komma närmare problem inom det politiska och sociala aspekter såsom uthållighetsrörelsen, kvinnliga
rättigheter och politisk korruption och med hjälp av den muslimska
religionen och hur han använde polygami och slaveri göra det på ett satiriskt sätt.27
Sultanen av Sulu spelades över tvåhundra gånger på Broadway, den bidrog till under sin tid på Broadway en diskurs om slaveri, ras, islam och
kolonialism. Ade som var anti-imperialist besökte även Filippinerna 1901 för att undersöka den politik som man förde i kolonierna. Hans besök var en av
inspirationskällorna till pjäsen och han använde sig av olika historier han hörde på sitt besök när han skrev sin pjäs. 28
Innan själva pjäsen skriver george Ade följande citat om sin pjäsa. Sulu, or Jolo, is the largest of the southerly islands in the Philippine group. The chief ruler of the island is Hadji Mohammed Jamalul Ki-Ram^ Sultan of Sulu and Brother of the Sun. His rule has been disputed by certain dattos or chiefs, with whom he has kept up a running warfare. One of the characteristic features of this warfare has been the abduction of women. The natives of Sulu are Moham- medans,
polygamists, and slave-holders. The American troops landed at Sulu in 1899, and after some parleying came to a peaceable agreement with the Malay ruler. He renounced his title of Sultan and became Governor at a fixed salary, ** The Sultan of Sulu** is not an attempt to show what sub- sequently
happened, but merely what might have happened.29
Den antiimperialistiska rörelsen startade 1898 och startade som motstånd mot erövringen av Filippinerna och öarna runt om. En av de mer välkända som var med och var kritiskt mot imperialismen var Mark Twain. Den anti imperialistiska rörelsen hade många medlemmar som kunde använda sitt författarskap för att sprida sitt budskap. Det man var mest kritiskt mot var att ett land som var så bra och mäktigt som USA skulle förlora sin klass för att erövra länder som inte hade någon vilja att leva under den amerikanska flaggan.30
28 Salman 2003, s 44–45 29 Ade 1903
George Ade beskrev sig själv som att han var före sin tid i användningen av ord och att han var rädd att ordböcker inte skulle hinna ikapp honom. Ade skrev många böcker, men det han skrev mest om var böcker till pojkar och musikaliska komedier.31 Han skrev även fabler som använde slang i sig och
vilket var det som gjorde honom känd. Han skrev även några framgångsrika pjäser The Sultan of Sulu och The sho-gun som är musikalkomedin, men han skrev även dramakomedier som The County Chairman och The college widow. 1908 så blev han även invald i National Institute of Arts and Letters.32 En av Ades styrkor i sitt författarskap var att han kunde skildra
vanliga amerikaner som inte var i på en alldaglig plats, att han kunde använda sig av satir utan att förlora delar av det som satiren handlar om och även få fram nationella problem som till exempel relationen mellan män och kvinnor.33
○ 2.3 Tidningsrecensioner
I en recension från The Herald skriver man om hur man tycker Sultanen av Sulu är en extremt underhållande pjäs. Man skriver även om hur pjäsen tar upp det skrytsamma om den amerikanska storheten och hur olika
amerikanska yrken representeras i pjäsen och den gudomligheten som en skymd suverän stat och pjäsen är träffsäker i spegellandet av de olika delarna i pjäsen. Dessutom skriver man om George Ade som en man som gjort sig känd för att tagit upp slang från Chicago och gjort sig känd för det. Det man skriver om att det har en bra berättelse vilket många komedi musikaler inte
brukar ha. Man fortsätter även att skriv om hela händelseförloppet i pjäsen och hur pjäsen slutar. I undertiteln i artikel skriver man om George Ade´s underhållande satir som är framgångsrik på alla sätt. 34
The chronic skriver när pjäsen kommit till New York att det är den mest
intressanta pjäsen som har kommit till Broadway. The Chronic skriver att det är en pjäs som är riktigt rolig och att pjäsen utgår ifrån det amerikanska styret i Filippinerna och att man lyckas göra det på ett komiskt och satiriskt sätt.35
Några dagar senare skriver man om George Ade lyckade komedi, hur hans musikal satir har fångat den vida bilden av Sultanen av Sulu. Man skriver om hur han har lyckats fånga den amerikanska komedin och skildrar det så att alla amerikaner kan förstå det. Man fortsätter med att ge han positiv kritik om hur han lyckas skapa en utländsk miljö i pjäsen och att han sedan får en amerikanska stereotyper i pjäsen och hur de börjar utnyttja den inhemska befolkningen och att han lyckas få in allt det här och få in det på ett komiskt sätt.36
The Tribunal skriver att Sultanen av Sulu är en musikalisk satir som lyckas
få med alla de klassiska delarna av en komedi är med i den, man skriver att den inte är något extraordinärt om man tittar på den som en musikal i sin helhet. Man skriver dessutom att man dock lyckas skildra Sultanen på ett sådant sätt att man både känner att han är både lustig, men även att han är full av medlidande.37
34 The Herald, The astrologer, juni 26 1902 s32 Our New Fellow Countrymen of Sulu in a
musical Farce
35 The Courier 24 Januari 1903 s2 Theatres Herbert E Clamp
● 3 Empirisk studie/Analys
○ 3.1 Kvinnans dygd
tjänaren svarade aldrig och efter att fått svar på frågan svarar hon att hon aldrig skulle gifta om sig. I samma scen kommer det även fram att några av fruarnas farbror har kommit för att ta tillbaka sina syskonbarn, då det kommit fram att några av fruarna har blivit kidnappade och de önskar bli
tillfångatagna av sin farbror och att de vill återvända till sin hemstad. Tjänaren frågar då en av fruarna om dem inte har en enhjärtad hängivenhet till sultanen vilket frun svara hur kan sultanen ha en härlig enhjärtlig
hängivenhet till han åtta fruar och det var han som förde dit dem som fångar. Fruar säger även att de tvekade om de skulle välja mellan döden eller bli sultanens fru och att de till sist valde att bli sultanens fruar. Det förekommer en diskussion mellan fruarna då en annan fru säger att sultanen kommer bli väldigt arg att höra det här, vilket frun svara att en man som tar ett husdjur måste förvänta sig trubbel och djur är en dyr lyx och att ha en fru är den dyraste av dem alla.38
Tittar man utifrån Saids teori och hur Ade skrev pjäsen som en satir kan man se tydligt hur han använder sig av hur västvärlden såg på islamistiska världen och på Asien. Det första man ser är att sultanen har flera fruar vilket och att det var så man såg på öst världen och var ett sätt att presentera att det var något som kanske inte förekom på samma sätt i USA. Det satiriska kommer sedan från Ade, då fruarna inte alls verkar vara intresserade av att vara intresserade av att vara gifta med sultanen, men att de inte hade något val eftersom de hade blivit kidnappade. Det här kan kopplas till den
postkoloniala och feministiska teorin då kvinnor från orientaliska länder, de båda stod under kolonisatörerna och sedan urbefolkningens män också. Dessutom kan det vara den maskulina maktkampen då fruarna har blivit kidnappade från en annan person vilket visar att man är mer maskulin än den andra då man är mer manlig då man lyckats kidnappa fruarna. Så i första
scenen kan man både se hur Ade påvisar de orientalistiska stereotyperna på ett satiriskt sätt men även skillnaden på hur man såg på män och kvinnor, men även att sulunesiska kvinnor var mer ociviliserade.
I en annan scen senare i pjäsen hamnar sultanen i ett samtal med Pamela Jackson som är generaladvokat (Judge-advocate), hon beskrevs av en högre uppsatt som att hon vet lika mycket som vilken man som helst och sen lite till.39 I scenen ser man fruarna flörta med soldaterna som har kommit till
kungadömet. I scenen kommenterar Pamela att hon tycker fruarna är för unga för att flörta med soldater, en av fruarna svarar med att de inte är så unga då de alla är gifta. Pamela uttrycker sig med att det är ett ociviliserat samhälle som hon har kommit till. Hon säger till fruarna att när de har blivit
amerikaniserade så kommer de inte att följa soldaterna, utan soldaterna kommer att känna sig tvingade att följa fruarna istället.40
I den här scenen försöker man få fram att det inte är civiliserat att flörta om man är gift, utan man ska få männen att jaga en istället för att jaga männen. Men att flörta kan ju lika väl vara att låta sig bli jagad av andra män och då även om man blir amerikaniserad så kanske man inte är så civiliserad då man fortfarande flörtar som gift. Även här kan man se att man försöker få
sulunesiska kvinnor att verka mer ociviliserade.
I en senare scen har löjtnant Hardy en konversation med Henrietta som är överste Budds dotter, där de pratar om att gifta sig men Henriette säger att hennes far inte kommer att tillåta henne att gifta sig med en vanlig man, det behöver vara en man som är en hjälte och för att vara en hjälte behöver man vara där som volontär för att då kan man sedan bli invald i kongressen.41 I
några scener efter det här kommer Löjtnant Hardy gåendes med Henrietta
och blir då påkomna av Överste Budd. Budd säger till Henrietta att han vill påminna henne om att hon är dotter till en krigshjälte som ska in i
kongressen.42
Här kan man se den koloniala hierarkin inom kolonialisterna också, hur Henrietta inte själv får bestämma vem hon får gifta sig med. Här kan man se hur det blir en kamp om manlighet om att männen ska vara de som styr och hur Henrietta ska gifta sig med rätt person för att hennes far ska få mer makt och då behöver vara en man som är en hjälte och kan bli invald i kongressen och inte en vanlig person som blivit löjtnant. Även om Henrietta är
kolonialist så behövde hon fortfarande utgå från vissa restriktioner som hennes far hade satt upp och hade inte alla privilegier som manliga kolonialister hade.
Efter scenen med amerikanaren träffar sultanen med sin tjänare, Budd och Pamela. Pamela berättar för sultanen att hon har beviljat hans skilsmässa för sju av hans fruar och att han bara får behålla en. Sultanen ber om att få behålla två mindre fruar istället för en stor fru. Men han får bara behålla en fru och sultanen går med på att bara ha en fru. I scenen är även sultanens fruar med i bakgrunden som umgås med soldater från USA. När sultanen ska välja vilken fru han vill behålla säger han till fruarna att de kommer att förlora något bra, vilket fruarna svar med ett skratt och fortsätter att prata med soldaterna. Vilket han svarar med att han tycker att det är bra att dem håller ut under sörjande tider. När Sultanen ska välja vilken av hans fruar han ska välja så kommer Henrietta in och han säger då att han istället för att välja någon av sina nuvarande fruar, vill han istället gifta sig med Henrietta och att alla hans andra fruar är fria att gå. Henrietta säger till sultanen att hon måste först berätta för honom att som amerikansk medborgare så måste hon berätta att hon inte är någon arvtagare, vilket Sultanen inte bryr sig om. Henrietta berättar även att hon på ett sätt redan är förlovad med att inte bestämt sig om
hon ska säga ja eller inte. Scenen fortsätter med att sultanen sjunger en sång till Henrietta och när sången är klar så kommer Pamela in och berättar för sultanen att han inte kan skilja sig med alla sina fruar utan måste behålla en och att det måste vara den första som han gifte sig med. Samtidigt så
presenterar sultanens tjänare på order av Pamela att berätta att sultanen måste betala underhållsbidrag till alla åtta av hans fruar och att varje fru ska få hälften av vad sultanen äger. Sultanen svarar med att han inte kan det, vilket Pamela förväntade sig och att om han inte kan betala så hamnar han i
fängelse. Han har en dag på sig också att betala ut underhållet annars hamnar han i fängelse. Sultanen kommer fram att det är omöjligt att betala av fyra gånger av vad han äger då om han ökar sina intäkter så ökar även hur mycket han måste betala i underhåll.43
Utifrån det feministiska perspektivet så finns det många delar av scenen som går att analysera. Pamela tvingar sultanen att skilja sig ifrån sina fruar för att man inte får ha mer än en fru. Dock så frågar man inte vad fruarna vill utan man utgår bara från att de ska acceptera även om de verkar vara villiga att skilja sig då de flörtar med soldaterna. Det går även att se att personerna från Sulu är mer öppna med sitt äktenskap och inte lika trångsynta då även sultanen ser att hans fruar flörtar med soldaterna men bryr sig inte om att de flörtar med soldaterna. Det kan ses som att man skulle kunna ta lärdom av kolonien istället då de är mer accepterande, men det kan även vara att man försöker visa att det är fel av kvinnorna att bete sig så när de är gifta. En annan del man ser är hur kvinnor som kolonisatörer inte har samma makt, då sultanen vill gifta sig med Henrietta men hon förklarar att hon inte är någon arvtagare, men sultanen inte bryr sig utifrån det kan man se att kolonien är mer accepterande än vad kolonisatörerna är då det är viktigt att kvinnan man gifter sig med ska ha samma status som en själv då hon ska gifta sig med en person av en viss rang. Sultanen blir även tvingad att betala underhållsbidrag
till alla sina fruar vilket han inte kan, detta kan ses som hur kolonierna utövar sin makt då de vet att han inte kommer att kunna betala och därför kan lättare ta över makten av kolonin och införa sitt styre.
I scenen efter kommer en av sultanens nu exfruar fram till Överste Budd och lämnar över en kokosnöt som hon vill att han ska ha runt hjärtat, hon kallar honom även för Mighty warrior. Överste Budd svar med att han tycker det är romantiskt och att då hon nu står under Washington inte behöver knäböja sig för någon. I scenen kommer Henrietta till Budd och ber honom ännu en gång om att få hans välsignelse till giftermål och säger även till honom att hon inte är lycklig om hon inte får vara förlovad med någon. Men även den här gången så protesterar överste Budd.44
Här kan man se hur kvinnor som koloniserade även de behövde följa olika normer då Henrietta inte får gifta sig för hennes far och att hon inte fick gifta sig med vem som helst. Det blir tydligt att Ade kritiserar det här när sedan hennes far börjar flörta med en av urinvånarna och säger att hon inte behöver knäböja för någon då hon står under amerikansk flagg. Det blir väldigt konstigt eftersom han precis hade styrt hans dotter att inte gifta sig med en person hon vill gifta sig och även hon är amerikansk medborgare vilket gör att man kan se att männen styr även kvinnor som är kolonisatörer och använder dem för att utöva sin makt.
Efter en konversation när sultanen sitter i fängelse har alla hans före detta fruar gått förbi honom och några har haft en konversation med sultanen och de har samtidigt visat upp kläder de har köpt och visat hur de har assimilerat sig till den amerikanska livsstilen. Några av fruarna diskuterar även hur bra det hade varit om man hade haft en amerikansk man. Sedan lämnar alla fruar utom en, Chiquita, som säger till sultanen att de har blivit amerikaniserade. Under
konversationen kommer även Överste Budd och Henrietta in. Chiquita som är kvar går och flörtar med Överste Budd. Samtidigt har Sultanen och Henrietta en konversation sultanen säger att han vill se alla sina fruar lyckligt gifta och han vill att hans fruar ska gifta sig med soldater, Henrietta håller med om att alla kvinnor ska gifta sig med soldater. Sultanen börjar då prata med Överste Budd och ger honom ett visitkort och kallar sig för äktenskapsförmedlare, på visitkortet står det “Husbands and wives supplied while you wait. Satisfaction guaranteed or goods will be exchanged ”45. Överste
Budd säger att han tycker det verkar rimligt till Chiquita. Sultanen säger att deras mål är att få alla människor att bli lyckliga och att det är ett välkänt faktum att alla gifta människor är lyckliga. Sultanen säger även till Överste Budd att han kan välja, Han ger Chiquita som är kvar som exempel att hon älskar Överste Budd djupt. Löjtnanten blir förvånad att det är så, Sultanen fortsätter med att säga att hon är ung, fascinerande och att han inte skulle kunna se varför de inte skulle kunna komma överens och Överste Budd håller med.
Henrietta avbryter konversationen då hon inte tycker det är okej men sultanen säger att det är försent. Under tiden har löjtnant Hardy kommit in och säger att de har gripit krigsherren. Henrietta fortsätter och undrar varför han kan gifta sig med Sultanens exfru men att hon inte kan gifta sig med Löjtnant Hardy. Överste Budd går då med på att Henrietta också kan gifta sig om han ska gifta sig med Chiquita. Efter det här ber Henrietta, Chiquita om hjälp att para ihop
resterande exfruar med soldater.46
Scenen har väldigt många olika delar som den tar upp, det ena är hur viktigt man tycker det är att man ska gifta sig med en amerikansk
man och soldat. Det kan ses som att kvinnorna är där för att fortsätta med kolonialismen genom att vara goda fruar och att man skaffar eller tar med fruar för att de ska bära söner och döttrar till de koloniserade. Men även hur Henrietta fortfarande inte får gifta sig för att hon styrs av sin far och det kan ses som att han vill hon ska vara självuppoffrande, dygdiga och tämjda. Han har sedan inget problem med att gifta sig direkt med Chiquita och det kan vara för att man inte har samma syn på kvinnor som är kolonisatörer och de från kolonier och det är det som Ade försöker lyfta fram. Man kan även se han kanske försöker lyfta fram att kvinnorna inte bara ska vara styrda av män då Henrietta fortsätter att ifrågasätta varför inte hon kan gifta sig när hennes far kan göra det med en kvinna han knappt känner. En annan kritik som kanske kan ses väckas är att man ser personerna från Sulu som mer öppna och tillåtande eftersom sultanen är okej med att hans fruar gifter om sig, även om det är för den största anledning att han gör det för att slippa betala underhåll så tillåter han det ändå och vill att fruarna ska vara lyckliga, att även om de är tvingade till äktenskap så behandlar han ändå sina fruar bra och man är mer öppen för att gifta sig i Sulu än vad man kanske är i USA. Man kan fortsatt se kritiken när Pamela inte tillåter att
giftermålen och att de inte får gifta sig med argumentet att de blir lurade och att de kommer förlora pengar. Man kan se kritiken om att personer från USA är giriga och inte alltid gifter sig för kärlek och att pengar spelar en stor roll. Att man från USA inte är så moraliskt goda som man vill tro att man är jämfört med de koloniserade länderna.
I första mötet mellan den amerikanska löjtnant Hardy som är representanten från USA och sultanen så säger löjtnant Hardy att han kommer från USA, vilket får sultanen att undra var USA ligger på kartan. Svaret löjtnant Hardy ger är att USA sprider sig över kartan och att man nu är ägare av ön de är på att de har betalat 20 miljoner dollar för ön och att man först tyckte det var mycket pengar men att man nu börjar tveka då han har sett sultanens alla fruar. I samma scen frågar löjtnant Hardy om sultanen ger sig, vilket hans tjänare svara med att han hellre dör och löjtnanten svara med att man kommer i fred men att man inte tackar nej till en mindre strid. Han säger även att han inte kommer att attackera fruarna och förklarar även för fruarna hur en amerikansk fru är. Han beskriver henne som en kombination av oskyldighet, kunskap, anspråkslöshet, djärvhet, skolflickas enkelhet och gift-kvinnas diplomati.47
Utifrån Ade kan man se hur han kritiskt påvisar hur dumt det är när man ska komma in och kolonisera ett land, då man köpt ett land ifrån några som inte äger landet eller bor på platsen, sen dessutom att de som bor där aldrig har hört talas om de personer som köpt landet och inte ens vet vart de kommer ifrån. Man kan även se den maskulina maktkampen då löjtnant Hardy inte skulle tacka nej till ett slag och det kan ses som att han försöker bevisa sin manlighet men även att man är överlägsna kolonin man precis intagit. Sedan kan man även se hur man säger att man kommer i fred men att man inte skulle tacka nej till ett slag, det här kan man se som kritik då man inte kommer i fred om några motsätter sig och det skulle bli ett slag, hade man verkligen kommit med fred så hade man lämnat kolonin om det hade varit motsättningar. Man kan även se i scenen hur man såg på kvinnorna både från kolonierna men även från USA. Han beskriver kvinnorna från USA som en grupp inte som individer och hur man beskriver kvinnorna går att sätta in
som att de är till för att hjälpa mannen och att det han använder till att beskriva dem är saker som är bra om man ska vara fru till någon officer eller arbeta som sjuksköterska eller lärarinna. Man skulle kunna se det som att man försöker använda kvinnor som en symbol för den amerikanska kulturen och att den är mer högtstående än kvinnorna från Sulu och då att USA är mer högtstående än Sulu, vilket man försöker få fram på ett satiriskt sätt. Utifrån Saids orientalism kan man även se det som att när han beskriver kvinnorna att det är bara positiva komplimanger om den amerikanska kvinna och att man sedan skulle kunna se den orientaliska kvinna som en motbild av den amerikanska kvinnan.
Efter en sång i pjäsen kommer det fram att sultanen inte ska bli avrättad utan att amerikanerna är hans vänner som de kallar det. Det enda de ska göra är att ta äganderätt av ön och att lära invånarna fördelarna med en fri regering. Man säger sen att man har rätt att utöva sin makt då man har samtycke från den man styr över. Man frågar sen om Sultanen går med på det här, varefter sultanen frågar om vapnen som soldaterna håller i är laddade, vilket de är, och sultanen går då med på de amerikanska villkoren. Därefter säger den styrande amerikanaren att utbildningen av er försummade ras kommer att börja direkt.48
Här kan man se den fortsatta kritiken mot USA och koloniseringen, att man inte ger kolonierna något val om man vill ha hjälp eller inte utan det är antingen att man blir dödad eller att låter sig bli styrd av USA vilket inte är att man kommer i fred. Man fortsätter även med att säga att man kommer dit för att lära ut om fördelarna med en fri regering, men den blir inte mycket mer fri när USA själva väljer att man tar över makten. Sen visar man i scenen att man har mycket fördomar mot de man koloniserar då man kallar dem för en försummad ras, vilket är precis det Said menar med att man använde sig
av för att legitimera sin makt och med hjälp av det kunna styra och lära ut den “rätta” moraliska läran.
I scenen efter är alla av Sultanens fruar i skolan där de ska lära sig av amerikanska lärare. Pamela kommer in i rummet och berättar för fruarna att de inte längre kommer vara gifta med sultanen och att det kommer att gälla dagen efter och att sultanen måste betala underhållsbidrag till alla fruarna. Fruarna undrar vad det är och får förklarat att de kommer få fickpengar av sultanen och att det kommer få mycket pengar också. I samma scen förklarar även Pamela för två slavar att de inte behöver vara slavar längre utan att de nu bara jobbar för sultanen och att de kan om de vill kan de kräva fackligt betald lön och att de ska få bra med dricks. Några av fruarna bestämmer sig för att gå och prata med soldaterna då de nu inte har något att vara rädda för då de snart är skilda och att de har Pamela som skyddar dem.49
För att komma undan ifrån fängelse planerar sultanen med hjälp av sin tjänare att få fruarna att försvinna. Detta genom att göra upp en plan om hur krigsherren som sultanen kidnappade fruarna från att få honom att komma in i staden och ta tillbaka sina syskonbarn. Planen är att öppna upp en av portarna till staden utan att låta amerikanerna veta något om det.50 För att få
bort amerikanarna från den ena porten säger han till överste Budd att han vet att krigsherren kommer attackera från andra sidan av staden och så sätt kommer det inte vara några fredskommissioner som de kallar sig vid den andra porten. Sultanen säger även “and may allah give you victory”51.
Samtidigt kommer soldater som är från Sulu in och sjunger en krigssång “Drive the foe in to the sea! Allah! Allah! strike for thee! Winds and furies, wild and free! Allah! Allah!! strike for thee! Allah-ilAllah!”52 Överste Budd
och de andra amerikanerna som är där visar med sitt ansiktsuttryck att de inte
är bekväma eller gillar sången och Överste Budd säger till det att sluta. Sultanen säger till Överste Budd att de alltid sjunger den här sången innan de ska ut till ett slag. Sultanen ber om ursäkt och frågar om de inte gillar den, för den är väldigt populär i Sulu. In i konversationen kommer en amerikansk affärsman som frågar om sultanen vill höra en populär sång som verkligen är progressiv och raffinerade populär. Han frågar om han kan sjunga och sultanen tycker han kan göra det och affärsmannen svara med att här börjar den musikaliska utbildningen, han går sedan ner till skolfröknarna som också är där och börjar sjunga. Låten han börjar sjunga på heter Rosabella Clancy och ska vara en välkänd låt för alla Amerikanare i pjäsen. Mitt under sången så vill man att Sultanen ska sjunga med. Men säger att han inte kan sjunga en sådan här sorgsen sång. Affärsmannen svara med att amerikaner älskar sorgsna sånger, allt avbryts sedan av att man hör ett gevärsskott. Skottet kommer från amerikanerna själva som har gripit Sultanens tjänare då han försökte komma ut ur staden för att lämna meddelandet till krigsherren utanför staden att en port skulle vara öppen och han kunde hämta sina syskonbarn. På en lapp kan Löjtnant Hardy som har lyckats bemästra Sulu språket på 24 timmar läsa att en port kommer vara öppen och att krigsherren kan komma in och hämta sina syskonbarn. Pamela kommer in och undrar om det är någon som har någon orsak till att bli av med sultanens alla fruar, sultanen och tjänaren blir båda fängslade då sultanen inte kunnat betala sitt
underhållsbidrag.53
I scenen kan man se hur Ade försöker kritisera det första är att man kallar armén för fredskommissioner, vilket är svårt att vara då de inte kom dit för att skapa någon fred utan för att ta över kolonin. Hade man varit en
fredskommission hade man försökt behålla fred och inte gå ut i slag, vilket man hade kunnat undvika om man istället lät de kidnappade kvinnorna få lämna om det var det de ville. Man kan även se kritiken på hur man inte är
öppna för Sulus kultur då man inte alls gillar deras krigslåt när de ska ut i slag och man istället tycker att ens egen låt är mycket bättre. En annan sak är hur någon har lyckats lära sig Sulu språket på 24h, vilket skulle vara nästan omöjligt, detta kan ses som kritik hur man tror att man kan lära sig ett språk så snabbt och kanske även tro att man förstår sig på deras kultur på bara en dag. Det kanske även går att koppla till att man som västerlänningar har den största kunskapen och överlägsenheten och därför kan snabbt och enkelt behärska nya språk.
○ 3.3 Rasism och Orientalisk föreställning
När USA invaderade Sulu gör de det till en sång där de sjunger om att de kanske ser ut att vara elaka och att de kommer dit krigsklädda, så kommer de dit som ett företag och söker utländsk handel. De sjunger även att de är milda som en turturduva och när de se en fiende komma så är de inställda på
mänsklig kärlek, när de hör skotten ljuda. Man fortsätter sjunga om att man lär ut urbefolkningen om den gyllene regeln och att man sprider allmän utbildning. Man vill även assimilera sina bruna bröder och att man älskar sina dystra män. det fortsätter sjunga om hur man hatar att jaga honom och att man vill att han ska vara god och att man skjuter mot honom för att göra honom tam och man önskar bara att han förstod.54 Det är samma låt som
nämndes i inledningen.
I den här scenen kan man se hur Ade på ett satiriskt sätt kritiserar USA och imperialismen. Man säger att man kommer dit som handelsmän men att man är klädda för krig vilket ses mer som att man är där för att påtvinga sig handel. Även när de sjunger om att de är inställda på mänsklig kärlek kan man se hur det är stor kritik mot USA, man är kallar kärlek för våld eftersom det är med skott man som ska tämja dem så att man kan sprida “kärlek”.
Sedan kan man även se hur han försöker påvisa att den “vita” mannen är den som ska lära ut då man säger man kommer för att sprida utbildning och sedan att man kallar sina “bruna” bröder för dystra. Här kan man se hur Ade
försöker påvisa hur illa det var att man kommer till ett nytt land för att lära ut och att man var överlägsna vad man kallar för den “bruna” mannen. Scenen är väldigt kritisk både mot hur man såg sig själva i USA som överlägsna men även att man såg sig själva som mer moraliska och därför behövde lära ut den dystra “bruna” mannen även om det inte är något som påvisar att man behöver lära sig något eller att man är dyster. Sedan ser man även utifrån vad Saids teori om att man såg de utländska som vildar kan man se i scenen då man påvisar att de är vilda när man kommer för att erövra ett land och att man därför måste tygla dem, men det finns inget som påvisar att de är vilda eller aggressiva utan bara att man har en stereotyp om att de är vilda och aggressiva. Med hjälp av de stereotyperna och att man kommer med
utbildning kan man sedan ta över makten i de länderna man ska kolonisera.
Scenen efter diskussionen mellan Pamela och sultanens fruar kommer det fram att sultanen ska bli avrättad för att man som ledare hellre dör än att man ger bort sin makt. I scenen kommer Sultanen ut iklädd svar då han är redo att dö och hans enda önskan är att inte dö en simpel och vanlig död.
(sång efter den här scenen)
We have no prize-fight sluggers, No vaudevillian muggers, No one of us has ever shot the chutes or looped the loop; No cable-cars or trolleys. No life-insurance jollies.
No bank cashiers to take our money *ere they fly the coop; No bookies and no races, No seaside summer places;
And we don't insult our stomachs with the thing they call mince-pie.55
Sången visar på hur kolonierna egentligen har det, även om allt kanske inte är bra i kolonierna så har de olika delar som är mer moraliska än vad USA har. Det visar att USA inte är moraliskt överlägsna man egentligen ser sig som. Att man i kolonin inte har personer som utövar våld för att tjäna pengar vilket inte är så moraliskt och att man heller inte har några som begår rån vilket man har i USA. Man diskuterar även andra delar som inte är moraliska som tex livförsäkring och banker. Allt det här är kritik mot USA och det går även att koppla till Said. Att man som kolonisatörer såg sig själva som den moraliska överlägsenheten och behövde lära upp folket som man
koloniserade. Hela texten är stor kritik mot att påvisa att man i USA
egentligen inte är så moraliskt och att man kanske istället kanske skulle titta på delar som fungerar i kolonierna. Det här är även en annan bild än den som man brukar använda sig av när man beskriver kolonier, här beskriver man de positiva delarna som finns inom kolonierna och inte allt det negativa som oftast används för att beskriva kolonier och visa legitimitet till att man behövde ta över kolonier och lära ut folket kunskap och moral.
I en konversation med sultanen och överste Budd kommer det fram att sju av sultanens åtta fruar har blivit kidnappade från en krigsherre som bor på andra sidan av ön de befinner sig på, fruarna är även syskonbarn till krigsherren. Den andra frun är den enda som har gift sig frivilligt med sultanen men är den enda frun som sultanen vill bli av med. Sultanen förklarar för överste Budd att krigsherren nu efter att ha kidnappat sju av krigsherren syskonbarn är utanför murarna på staden och vill nu ta tillbaka sina syskonbarn och
också döda sultanen. Sultanen frågar om överste Budd kommer att skydda honom från detta vilket överste Budd svarar med att de kommer göra det då vart den amerikanska flaggan finns kommer man att skydda den mänskliga rättigheten. I samma konversation erbjuder sultanen att välja en av sultanens fruar som överste Budd kan gifta sig med. Överste Budd tycker det här är barbariskt. Överste Budd säger även att har han har planer på att gifta sig med en annan kvinna. Sultanen tycker att han kan gifta sig med båda två och får förklarat för sig att under amerikansk lag så får man bara vara gift med en kvinna.56
I scenen kan man se hur kvinnor från kolonien blir både underminerad av koloniala män och även av kolonisatörer. Man diskuterar om kvinnorna som att de inte har något att säga till om och i hierarkin är det de som är längst ner. I scenen kan man se att kvinnor både stod under den koloniala makten men även männen från kolonierna. Man kan även se kritiken som Ade påvisar mot den amerikanska imperialismen. Således diskuteras det om man ska bli skyddade från krigsherren som är utanför murarna. Hade det varit det moraliskt rätta hade man låtit fruarna välja om de ville återvända, men nu istället väljer man själva att de man istället ska skydda sultanen. Detta visar att man inte är moraliskt rätt som man försöker visa och att man även inte är där för att lära upp urinvånarna då man här hade kunnat visa upp en moralisk lärdom, men istället gör man det som påverkar amerikanarna bäst på ett politiskt sätt och inte moraliskt. Det visar även på sultanens moraliska underlägsenhet, hur han väljer att ge bort kvinnor som att det vore hästar eller kameler.
Några scener senare är det en konversation mellan sultanen och Pamela som är generaladvokat. I konversationen så kommer det fram att sultanen har fått tre drinkar serverade till sig. Enligt sultanen hade överste Budd givit honom drinkarna då drinken liksom konstitutionen följde flaggan. I scenen visar det
att han har blivit påverkad av drinkarna och att han har blivit full. Efter det pratar Sultanen med en av sina fruar att det är bra att hon är med nu när han ska fria till en ny fru vilket är Pamela. Det kommer fram att han har åtta fruar också i samtalet. När sultanen ska fria blir Pamela arg och kallar honom för barbar och för att straffa honom för att han har förnedrat henne kommer hon att dagen efter tvinga sultanen att skilja sig med sina fruar. sultanen blir glad över eftersom han äntligen kan bli av med sin första fru som han inte kan bli av med.57
Ades kritik mot USA och imperialismen blir tydlig här eftersom han påvisar att allt som USA tar med sig inte är positivt att sultanen blir bjuden och introducerad på drinkar som innehåller alkohol är inte något positivt. Att man även gör det för att det följer konstitutionen visar att det är USA som
påverkar länder och deras alkoholvanor. Det kan även kanske vara att man försöker visa utifrån orientalismen att man inte kan hantera alkohol, som man till exempel försökte påvisa att indianerna inte kunde. Det är heller inte någon moralisk rätt eller vägledning att introducera alkohol utan det är något negativ och det visas senare i scenen då sultanen lyckas göra Pamela arg genom att fria till henne. Att hon sedan får reda på att han har flera fruar och att man ska tvinga sultanen att till skilsmässa, visar mer på att man vill tvinga på sin egen kultur då Pamela inte vet om det är frivilliga giftermål eller inte. Man kan även koppla det till en scen innan då det var okej att sultanen hade flera fruar, även om det var tvångsgiftermål och att man även skulle skydda honom från krigsherren som var där för att ta tillbaka sina fruar. Det här visar att man inte var där för att vägleda med moralisk rätt utan mer att man var där för att stärka sin politiska position och styra landet istället för att lära av det som man kallar för moralisk “rätt”.
I början av den andra akten sjunger sultanen om att han har mycket ånger, han sjunger om hur goda cocktailen var hur milda och ofarliga de kändes.
Han sjunger om hur när man har tagit en att man då beställer två till och att man sedan inte bryr sig om vad man gör. Han sjunger vidare om att drack 23 cocktails och hur hans rikedom och stolthet ökade, men att han nu känner ånger. Han fortsätter sjunga över hur dry Martinis gjorde underverk för honom under natten och han kände sig kolossal och att han nu på morgonen känner sig som “thirty cents”. Han fortsätter med hur han mår så dåligt och att han inte kan äta något. När sultanen sjungit klart kommer en amerikanare in och pratar med sultanen. Han berättar om att om man mår dåligt dagen efter är det bara att ta en eller två drinkar på morgonen så mår man bättre. Han förklarar att det är vanligt att politiker i USA gör det på morgonen.58
Här kan man fortsätta se Ades kritik mot USA och imperialismen då sultanen druckit ännu fler drinkar och hur dåligt han sedan på mår på morgonen och att han sedan får tips om att dricka två drinkar för att inte må dåligt och att politiker i USA gör det. Det kan ses som stor kritik både att man introducerar alkohol men även att han ser de amerikanska politikerna som alkoholister, men även att ge ett sådant tips att man ska dricka mer alkohol är inte heller det moraliskt rätta om man går in i ett land för att föra över sin kultur och lärdom. Men det kan även vara hur orientalismen påvisar att personerna från orientaliska länder inte kunde hantera alkohol.
I scenen efter tar Överste Budd över kommandot och ber Löjtnant Hardy att ta med sig en grupp för att gripa krigsherren som är utanför staden och att lyckas de så kommer Överste Budd att vinna valet. Överste Budd talar sedan till folket och säger att han och militären har tagit över makten tills det har blivit ett val om vem som ska bli guvernör av Sulu. När soldaterna
marscherade ut för att gripa krigsherren, så står deras fruar och de infödda kvinnorna och vinkar av soldaterna. Soldaterna sjunger på en visa “For they know the girls they're leaving behind All civilian love will spurn. And never
a one will change her mind Till the volunteers return.” . Efter att soldaterna marscherade ut börjar Henrietta Sjunga en sång.59
When maidens wait for lovers far away —How long each moment then! They sigh impatient through the lonesome day — Sigh for the absent men! Sigh for the absent men! Yet this reflection cheers my woeful plight And brings relief from pain — The longer he's away, the more delight To see him back again! To see him back again! Since he departed I have drooped and sighed — I wear a downcast air. My deep anxiety I do not hide — It's noticed everywhere! It's noticed everywhere! A girl whose sweetheart to the war has gone — A touching picture she! And yet the longer I am left alone The more concern for me! The more concern for me!60
I scenerna innan har man alltid talat som att man är där för att behålla fred och nu ska man ut i krig för att gripa en krigsherre. Man gör det inte för att behålla någon fred utan för att man vill vinna valet som man själv har hand över i Sulu. Det här kan man se som stor kritik mot USA och deras imperialism då man gör allt för att ta makten i kolonierna. Man kan även koppla det till orientalismen, då man ser hur man försökt skapa en bild av hur krigsherren som är utanför men även vad man anser om sultanen. Man har inte varit positiva mot dem för att man lägger stor vikt på det negativa och gör mycket för att inte legitimera deras makt, man gör det för att kunna ta över makten på kolonin. Man hade enkelt kunna undvika kriget mot krigsherren men man väljer att inte göra det för att man får större chans att vinna ett val. Sången senare kan ses som kritik på hur man såg på kvinnorna och hur de ska vara, när männen är ute i
krig ska kvinnorna vänta hemma på männen. Man ska vara god och vänta på soldaterna utan att ge någon annan kärlek förens männen är hemkomna igen. Det fortsätter sedan i sången som Henrietta sjunger på hur de vänta på männen och hur dåligt de mår. Ingenting i
sångerna är om vad kvinnorna gör under tiden till exempel arbeta eller något om att fördriva tiden utan de ska bara vänta tålmodigt på sina män som är ute i strid.
fortsätta med giftermålet. Pamela vägrar dock att fortsätta och säger att alla fruar som har skilt sig inte får gifta om sig inom ett år och alla kvinnor och män blir besvikna.61
Löjtnant Hardy tycker att Chiquita har assimilerat sig bra till och har lärt sig vara en amerikansk kvinna så snabbt. Det kan komma från de fördomar man har om att personer från orientalen är barbariska och vilda. Ades kritik kan vara att man under hela pjäsen inte har sett några handlingar från handlingsprogrammet som Löjtnant Hardy pratar om, det är med större sannolikhet att Chiquita redan innan USA kom in i landet så visst hon hur man skulle bete sig och att det inte har med USA inblandning att göra. Det kan mer ses som att USA inblandning har bidragit med mer negativt som att man introducerar alkohol och tar över landet när styret där redan fungerade.
I scenen efter är det en stor marsch som har börjat och det kommer fram till att man ska ha val om vem som ska bli guvernör och det står mellan ett nystartat parti som är för demokrater och ett nystartat parti som står för republikaner. Sultanen blir förtvivlad och vill att man ska föra ner honom till fängelset igen så att han slipper att se valet. Under tiden har det kommit en båt med ett nytt meddelande med instruktioner om hur man ska sköta Sulu, Man får två
meddelanden där det ena är att löjtnant Hardy blir Brigadgeneral och att han är en hjälte och när han får veta det kramar han om Henrietta. Det andra meddelandet är att Högsta domstolen har beslutat att man ska följa den amerikanska konstitutionen måndagar, onsdagar och fredagar bara. Detta för att hålla ordning i Sulu och så att man inte ska blanda sig i de lokala lagarna och seder. När meddelandet
kommer släpper man sultanen och han går då från att vara en fånge till att bli sultan igen. Chiquita frågar sultanen om de nu fortfarande är hans fruar och han svarar att de inte är det om han kan hjälpa dem och att de kan återvända hem till sin hemstad och till krigsherren som är deras farbror. Han säger även att han inte bryr sig när de går men att underhållsbidraget försvinner. Han säger även till Pamela att hon ska åka hem. Pjäsen slutar sedan med att han säger att Brodern av solen kommer att fortsätta att vara Sultanen av Sulu. 62
Att man ska hålla ett val så snabbt med två olika partier kan verka dumt och kan ses som hur Ade kritiserat USA. Man får inte veta vad partierna står för utan det är bara att det ska finns två partier och att man ska bilda en demokrati. Man kan se det att USA bara försöker tvinga fram demokratin utan att det har någon större mening. När man sedan får meddelandet om att överste Budd blivit befordrad, kan det ses som att Ade försöker kritisera hur statussökande man är i USA och att det är det som är det viktigaste. Sen att det andra
meddelandet är att man inte ska gå in och påverka strukturen på landet utan att man ska låta det vara enligt traditioner och att bara följa flaggan några dagar i veckan, visar hur kritisk Ade är emot imperialismen att det är dåligt att USA går in i länder och bara tar över makten. Men det visar även hur sultanen inte är så barbariskt och primitiv som man kanske hade trott med sina fördomar, då han tillåter sina fruar att återvända till krigsherren och att krigsherren ska släppas. Avslutet visar på hur att USA inte är så moraliskt goda som man ser sig själva och att det inte är så stor skillnad på
kolonialisterna och kolonisterna som man själva kanske såg på det.
● 3.2 Slutdiskussion
Pjäsen kritisera hur USA i helhet kommer in i ett fungerande land och sedan ska göra det civiliserat och mer moralisk. Dock är det inte bara det
civiliserade och moraliska man för med sig. Man fängslar ledaren och introducerar alkohol till sultanen, så det är inte bara handlingar och
materiella ting. Den visar även upp skillnaden på hur män och kvinnor hade för position i samhället, då Henrietta behövde tillåtelse att gifta sig, samtidigt så får han själva gifta sig när han vill. I helhet är det en pjäs som väcker mycket kritik mot USA och hur man hanterar när man koloniserar ett område.
Denna uppsats har undersökt tre frågeställningar, och här presenteras de viktigaste slutsatserna av var och en av dess.
1. Vad förklarar skillnaderna i hur de amerikanska
respektive sulunesiska kvinnornas dygd framställs i
pjäsen?
sågs som något som en gift kvinna skulle göra. Den amerikanska kvinnan däremot är både oskyldig och djärv, smart, oskyldig och anspråkslös och det kan vara att man hade synen att personer från USA var mer “moraliska” och som amerikan var man mer “överlägsen”. Det kan man koppla till hur Said skriver om orientalismen med att man ser orientalen som en motbild av sig själva. Utifrån McClintock kan man sa om att kvinnor behövde både hantera relationen mellan kolonisatör och urinvånare men även relationen mellan man och kvinna. Det tydligaste man kan se det här hur man sultanens fruar blir behandlade först blir de kidnappade och gifta. När de sedan ska gifta om sig får de inte det för kolonister. så det syns tydligt att kvinnor från kolonier behövde båda hantera relationen mellan kolonisatörer men även man från kolonin. Man kan även se hur man försöker använda sig av den vita kvinnan då de som kom dit var lärare som skulle undervisa sultanen och
befolkningen. Men även hur Henrietta inte fick gifta sig utan behövde vara någon med rätt position inom militären, vilket kan ses som att man skulle bära söner och döttrar till kolonisationen, då det inte kunde vara vem som helst som skulle gifta sig med Henrietta.
2. Hur framställs relationen till pengar och materiella
ting för personer från Sulu jämfört med USA och
vilka likheter och skillnader finns i synen på pengar
och rikedom?
Tittar man på hur synen om pengar och materiella ting finns det många olikheter. Det första är hur USA köpt ön utan att ens pratat med folket som bor eller styr Sulu utan bara kommer in och säger att man nu äger ön. En stor skillnad i synen på pengar kommer när sultanen har skiljt sig och de nyskilda kvinnorna vill gifta sig och att om man gifter om sig förlorar man sitt
