Pärlfisket på Suluöarna Mötet av kulturer, idéer och värden under amerikansk kolonisering

C-uppsats

Pärlfisket på Suluöarna

Mötet av kulturer, idéer och värden under amerikansk kolonisering

Författare: Anna Sandberg och Sandra Sandberg

Examinator: Hans Hägerdal Handledare: Stefan Eklöf Amirell Termin: HT19-VT20

The pearl fisheries of the Sulu Archipelago

The meeting of cultures, ideas and values during american colonization

Abstract

This study investigates the cultural meeting between the indigenous peoples of the Sulu Archipelago and American colonists in the beginning of the 20th century, regarding certain aspects of the important pearl fisheries of the region. The purpose and aim of the study is to gain a better understanding of the different views, ideas and conflicts surrounding the pearl fisheries, using concurrences as a theoretical framework and methodological approach. Our investigation of colonial reports, letter correspondence and newspaper articles has shown that the economic point of view is the most central to both american and native parties, though results vary between representatives. There is interesting similarities but also important differences to note, especially the religious and traditional aspects of the Sulu people compared to american and colonial capitalism. The study has also shown that state of conflict is more prominent in the source material compared to state of consensus even if there is signs of both related to the pearl fisheries. We also draw the conclusion that conflict wasn‟t limited to relations between foreign and native parties but is also crucial to understand internal differences.

Key words:

Pearl fishing, Sulu Archipelago, american, colonization, indigenous people, moro, views, conflicts.

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar... 1

1.2 Bakgrund ... 2

1.2.1 Suluöarna ... 3

1.2.2 Handel och pärlfiske... 4

1.3 Forskningsläge och teori ... 5

1.3.1 Tidigare forskning ... 5

1.3.2 Teoretiskt ramverk ... 7

1.4 Metod och källmaterial... 8

1.4.1 Metodologiska utgångspunkter ... 8

1.4.2 Källmaterial och källkritik ... 9

1.4.3 Arbetsfördelning... 11

2 Empirisk studie ... 13

2.1 Synsätt på pärlfisket ... 13

2.1.1 Amerikanernas perspektiv ... 13

2.1.2 Sulufolkets perspektiv ... 17

2.2 Konflikt och konsensus ... 20

2.2.1 Äganderätt och kompensation ... 20

2.2.2 En debatterad lag ... 23

2.2.3 Slaveri... 24

2.2.4 Konsensus i gränslandet ... 25

3 Slutdiskussion ... 29

4 Didaktisk reflektion... 33

5 Käll- och litteraturförteckning ... 34

5.1 Otryckta källor... 34

5.2 Tryckta källor ... 34

5.3 Litteratur ... 35

5.4 Elektronisk litteratur ... 37

1. Inledning

2014 inleddes projektet med Dakota Access Pipeline (DAPL) i USA som möttes av stora protester från Standing Rock Sioux-stammen och många andra efter att ha byggts så nära deras reservat. Oljeledningen som korsar Lake Oake, som är helig för stammen, utgör även en potentiell miljöfara då läckor skulle skada naturen i området.¹ Här hemma i Sverige väcktes återigen konflikterna i Sápmi 2017/2018 i media angående samernas rättigheter och gruvnäringens och vindkraftverkens fortsatta exploatering på rennäringens skyddade markområden.² En mindre uppmärksammad händelse är vinnaren av Right Livelihood priset 2019,

Yanomami ledaren Davi Kopenawa från Brasilien som fick priset för sitt över 20 år av arbete med att skydda och bevara Amazonas ursprungsbefolkning och deras territorium från förstörelse av växande gruvnäring, skogsavverkning,

boskapsskötsel m.m.³ De här händelserna är bara några uppmärksammade

exempel på när världens olika urinvånare får kämpa för sin kultur, rättigheter och överlevnad med det ständiga motstånd som kommer med den moderna

kapitalismens exploaterade syn och värden. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att många av de här konflikterna inte är nya utan vilar på en lång historia.

Med det som riktlinje kommer vi istället vända blicken mot de filippinska öarna för att se vilka förhållanden som skapats av en lång historia av kolonisering.

1.1 Syfte och frågeställningar

Med vår undersökning vill vi skapa en bättre förståelse av de kulturmöten som sker inom ramen för ett kolonialvälde. De filippinska Suluöarna får här

representera ett av de kanske mindre uppmärksammade områdena som under lång tid varit koloniserat av både Spanien och USA. Genom att fokusera undersökningen på pärlfisket vill vi på olika sätt bidra till det nuvarande

forskningsläget. Pärlfiske är för sig självt ett ganska begränsat forskningsområde där forskningen huvudsakligen har haft en naturvetenskaplig prägel. Med vår studie så sätts området in i ett historievetenskapligt perspektiv och där pärlfisket används som ett medel för att studera konflikter och jämföra synsätt på

naturresurser. Med det här vill vi bidra till en mer nyanserad bild av det

1 Svt Nyheter. (2017-01-24), The Guardian (2019-11-15).

2 Sveriges Radio (2017-05-15), Svenska Dagbladet (2018-07-04).

3 Survival (2019-09-25).

amerikanska kolonialstyret på Suluöarna samt ge inblick i de inhemska perspektiven, vilket går i linje med postkoloniala studier och teorier. Vi vill undvika en förenklad bild av historien där kolonialmakternas roll och handlingar förskönas och där ursprungsbefolkningens perspektiv faller bort. Ämnet är intressant inte bara för att det bidrar till forskningen. Pärlfisket på Suluöarna har en samtida relevans eftersom vi idag lever i en mer globaliserad värld där saker som miljö- och hållbarhetsfrågor blir alltmer viktiga. Den historiska utvecklingen av fisket och andra industrier är därför viktigt för att kunna förstå varför läget ser ut som det gör idag och användas för att sätta dagens resursanvändning i

perspektiv. Även om kolonialismens era är förbi är det påtagligt att vi lever med dess konsekvenser och att gamla koloniala synsätt lever vidare än idag. För att bättre förstå vår egen samtid och samhällets strukturer, idéer, värderingar och relationer är det viktigt att studera det förflutna. Det finns självfallet flera marina resurser som skulle kunna undersökas men vi har avgränsat oss till pärlfisket och dess betydelse för olika historiska aktörer. Vi kommer utgå från nedanstående frågeställningar:

1) Hur såg synen på pärlfisket ut på Suluöarna under de första åren av amerikansk kolonisering?

a) Hur skiljde sig synsätten mellan olika aktörer, företrädare för kolonialmakten respektive företrädare för den inhemska befolkningen, angående pärlfisket?

b) I vilka aspekter av pärlfisket rådde det konflikt respektive konsensus, och varför?

1.2 Bakgrund

Under 1800-talets första och andra hälft stärks den europeiska närvaron och exploateringen i sydöstra Asien. Det här möjliggjordes bl.a. av den industriella

revolutionens militära, teknologiska och ekonomiska utveckling samt kolonisatörernas kapitalistiska drivkraft.⁴ Kolonialmakternas framryckning bidrog till destabiliseringen och förfallet av de inhemska staterna i Sydostasien. Försvagade av kriser och konflikter på en inhemsk, regional och global skala hade de svårt att stå emot och föll för olika former av kolonialt styre. Sumatra och Java låg under holländskt inflytande,

Malackahalvön av britter, Indokina (Vietnam) av fransmän och Filippinerna av spanjorer och senare också amerikaner.⁵

4 Lockard (2009), s. 93.

5 Eklöf Amirell (2019), s. 6.

1.2.1 Suluöarna

Suluöarna är en ögrupp i södra Filippinerna som sträcker sig mellan halvön Zamboanga på Mindanao och de nordostliga delarna av Borneo, bestående av fyra större ögrupper; Basilan, Jolo, Siasi och Tawi-Tawi.⁶ Befolkningen på Suluöarna bestod av en samling geografiskt separerade stammar med blandad etnisk

bakgrund och språk. Stammarna enades av handel och en gemensam religion (islam) som förde med sig likartade kulturer samt sociala och politiska strukturer.

Över 90 % av den muslimska populationen i Filippinierna, vanligen kallad moros⁷ kom från de fyra huvudsakliga folkgrupperna tausug, maguindanao, maranao och samal. På Sulu levde också bajao, ett nomadiskt havsfolk som levde i mindre båtsamhällen.⁸ Till den övriga populationen kan nämnas främst en blandning av kristna filippinier, kolonisatörer och kinesiska handelsmän.⁹ Suluöarna var en del av Sulu sultanatet, som varit en del av den politiska strukturen på Sulu sedan ca 1450.¹⁰ Det politiska systemet kan liknas vid det medeltida feodalsamhället där sultanen utgjorde den symboliska toppen av samhällspyramiden med stark religiös makt men som var högst beroende av stöd och erkännande från sina s.k. datus;

mäktiga och inflytelserika aristokrater och lokala ledare. Efter datus följde den stora massan av fria människor och på botten av samhället fanns slavar som utgjorde ca 10-20 %.¹¹

Spansk närvaro och försök att kolonisera de filippinska Suluöarna började redan på 1500-talet och följdes av flera hundra år av stridigheter. Spanien lyckas

”erövra” Sulu först 1876/1878 men överenskommelsen innebar i praktiken att sultanen hade fortsatt kontroll över öarna.¹² Efter Spaniens förlust i det spansk- amerikanska kriget 1898 kom USA att ta över flera områden som Spanien tidigare gjort anspråk på, här ibland Filippinerna.¹³ Det amerikanska övertagandet kom dock att få motstånd av filippinska nationalister och den första filippinska republiken och urartade i det filippinsk-amerikanska kriget 1899-1902.¹⁴ Efter övertagandet inledde amerikanerna fredsprocesser med sultanen av Sulu (Jamalul

6 Saleeby (1908), s. 121 Fulton (2016), s. 32 f.

7 Myntat av Spanjorerna, en från början nedlåtande benämning på Muslimer som med tiden blivit neutral benämning på den muslimskt infödda befolkningen på öarna.

8 Fulton (2016) s. 32 f.

9 ibid. s. 42.

10 Saleeby (1908), s. 161.

11 Fulton (2016), s. 35-40.

12 ibid. s. 28-30.

13 Nationalencyklopedin, Filippinerna. (Hämtad 2019-12-11).

14 Fulton (2016), s. 11-13.

Kiram II) och öarnas datus vilket ledde till en överenskommelse kallad The Bates Treaty 1899. Avtalet tillskrev bl.a. sultanen och datus fortsatt stor kontroll samt gav kompensation i pengar i utbyte mot USA:s fria tillträde och kontroll över strategiska hamnar och fri rörlighet för militären.¹⁵ Det blev dock ett kortlivat och omdebatterat avtal som på USA:s initiativ upplöstes 1904.¹⁶ Den amerikanska militära närvaron på Sulu kom att öka efter krigets slut (1902) då stridigheterna eskalerade i det s.k moro rebellion.¹⁷ Styret och administration övergick 1914 till att bli mer civilt men officiellt gällde amerikanskt direktstyre på Sulu till och med 1920.¹⁸

1.2.2 Handel och pärlfiske

Under 1700-talet kom Sulu att utvecklas till ett betydande regionalt

handelscentrum där en ökad utrikeshandel med Kina och fler europeiska länder vid sidan om den regionala handeln skapade förutsättningar för Sulu sultanatets hegemoni i området 1768 och framåt.¹⁹ Suluöarnas fiske var välkänt och de producerade några av de mest värdefulla och eftertraktade marina produkterna både i Kina och i väst; trepang, sköldpaddsskal samt pärlor och pärlemor från musslor.²⁰

Genom utrikeshandeln fick sultanatet medel att stärka sitt politiska inflytande och rikedom.²¹ Sultanen och datus använde sig av båtfolk och slavar för insamlingen av marina produkter. När efterfrågan på dessa produkter ökade så ökade också behovet av arbetskraft, vilket sultanen och huvudmännen förskaffade sig genom att främja plundrare.²² Sultanen och datus gjorde anspråk på alla pärlor av värde.

Slavarna fick oftast någon form av kompensation från sin ägare och de var berättigade sin frihet om de hittade en mycket stor pärla. Att dyka efter pärlor var ett farligt och riskfyllt arbete.²³ Vid traditionell pärldykning användes varken dräkter eller annan utrustning, dykarna kunde endast förlita sig på sin skicklighet och de var kapabla att dyka på djup omkring 12 meter för att samla in musselskal i jakt efter pärlor och pärlemor.²⁴

15 Fulton (2016), s. 58-61.

16 ibid., s. 215.

17 ibid., s. 5.

18 ibid., s. 455.

19 Warren (2007), s. 17.

20 ibid., s. 67, 71-72.

21 Warren (2007) s. 66.

22 Butcher (2004), s. 48.

23 Warren (2007), s. 73-74.

24 Butcher (2004), s. 124.

1.3 Forskningsläge och teori

1.3.1 Tidigare forskning

Det finns inte mycket forskning som handlar om pärlor och pärlfiske, den

forskning som finns är huvudsakligen naturvetenskaplig till karaktären snarare än historisk och avgränsar man det till Suluöarna blir urvalet ännu mindre. En av de äldsta och kanske största verken om pärlor är George F. Kunz och Charles H.

Stevensons verk The Book of the Pearl från 1908. Boken talar om pärlor och pärlfiske på en global skala, de få sidor som behandlar Suluöarna kan sägas vara översiktliga men samtidigt ges många naturvetenskapliga och tekniska detaljer om pärlorna och pärlfisket på öarna blandat med uttalanden om exempelvis sultanen och hans inflytande över pärlfisket.²⁵ Till den mer äldre forskningen kan också nämnas två artiklar av Alvin Seale ur The Philippine Journal of Science från 1910 respektive 1916 samt en artikel från Florencio Talavera från 1930 som alla talar om pärlorna och pärlfisket på Suluöarna, dess karaktär, omfattning, värde m.m.

Med deras olika data kan man se en utveckling av pärlfisket men vad som är av större intresse för vår studie är de olika aktörer som framkommer i materialet. I Seales artiklar är det framförallt kinesiska och japanska aktörer som tar plats i beskrivningarna av industrin.²⁶ Vid sidan av kinesiska och japanska aktörer nämns också amerikanska, arabiska, morofolk och andra.²⁷ Talavera bekräftar

ovanstående men lägger också till kristna filippiner.²⁸

I sin omfattande studie från 2004, om det marina fisket i Sydöstra Asien, så jämför John G. Butcher resultaten från Seale och Talavera. Butcher konstaterar att antalet pärlbåtar minskat markant mellan 1914 och 1930, men att antalet

motordrivna båtar och utrustning inte ökat mycket. Till detta ges en möjlig

förklaring, att kostnaderna för att köpa och driva motordrivna båtar och utrustning avskräckte många fiskare. Användningen av dykardräkter tycks inte ha expanderat lika snabbt på Suluöarna, enligt Butcher stod fiske med traditionella metoder för en större andel pärlskal än motsvarigheten på andra ögrupper. Butcher menar också att trots det mycket intensiva pärlfisket så var det endast några pärlbäddar

25 Kunz & Stevenson (1908), s. 213-220.

26 Seale (1910), s. 89-90.

27 Seale (1916), s. 254-256.

28 Talavera (1930), s.495.

som uttömdes och att fisket hade en relativt liten inverkan.²⁹

I en artikel från 2017 undersöker Stefan Eklöf Amirell Suluöarna och pärlfisket inom liknande tidsavgränsning, dock med inriktning på sjöröveri och sjösäkerhet.

I studien står piraten Jikiri i fokus och undersökningen avser att presentera en mer balanserad framställning av hans dåd och dess effekter på sjösäkerheten och handeln i området. Han vill också framföra en rimlig förklaring till varför Jikiri så länge lyckats trotsa den amerikanska militärstyrkan. Det framgår av slutsatserna att en ökad exploatering av Suluöarnas pärltillgångar skapade ett ökat missnöje bland den inhemska befolkningen.³⁰ Eklöf Amirell menar att en orättvis

lagstiftning tillsammans med avsaknaden av kompensation till morofolkets fiskare var bidragande till Jikiris sjöröveri och möjliggjorde hans undanflykter genom inte minst beskydd från mäktiga sympatisörer.³¹

Ett annat tema som tas upp i det historiska forskningsläget om Sulu handlar om koloniseringens påverkan på den filippinska ögruppens muslimska befolkning.

Pute Rahimah Makol-Abdul menar i sin artikel “Colonialism and change” att Morofolket i flera hundra år varit offer för koloniala system där Spanien och USA:s policy och försök att forma samhället efter sina egna intressen lett till ett socioekonomiskt och politiskt förfall samt en hatfylld och fördomsfull relation mellan kristna och muslimer i landet.³² Det här är intressant för vår studie då det pekar på en klyfta inte bara mellan ursprungsbefolkning och kolonisatörer utan en religiös konflikt mellan kristna och muslimer. Makol-Abdul talar också om den amerikanska koloniseringsperioden och dess administrativa modeller där man kan se en utveckling av policy från icke-inblandning 1899-1903 till mer direkt styre 1903-1913.³³ Amerikanernas policy säger mycket om kolonisatörernas idéer och värderingar där modernisering och ekonomisk utveckling är centralt.

Mesrob Vartavarian i en artikel från 2018 går på liknande linje som Makol-Abdul;

att amerikanerna gravt rasifierade Morofolket som vildar, ställde större krav på tvångscivilisering och att de muslimska områdena konsekvent styrdes med mer våld och starkare militär närvaro än de kristna.³⁴ Vartavarian menar också att datus och de amerikanska auktoriteterna kunde ha ömsesidiga intressen av

29 Butcher (2004), s. 132-135.

30 Eklöf Amirell (2017), s. 45.

31 ibid. s. 66.

32 Makol-Abdul (1997), s. 322.

33 ibid. s. 316.

34 Vartavarian (2018), s. 144.

samarbete. För att gynna sin egen position och intressen valde inte alla att gå till strid utan istället att ändra sina aktiviteter efter amerikanernas vilja. Samtidigt låtsades amerikanerna inte om mycket av den olagliga aktivitet som datus ägnade sig åt och tillät dem relativt mycket auktoritet.³⁵

Försök att vidare nyansera forskningsläget görs av Michael Hawkins. Hawkins identifierar sporadiska avvikelser i amerikanernas narrativ där de pratar i mycket negativa termer om utvecklingen av modernisering och civilisering av

morofolket.³⁶ Bilden av morofolket som trotsiga och okunniga vildar blandas med en bild av de som exotiska och modiga krigare.³⁷ Amerikanerna menar Hawkins satte tilltro till det kapitalistiska systemet och menade att morofolkets naturliga egenskaper av entreprenörskap, girighet och ambition passade väl om det styrdes rätt. Moro folkets perspektiv är svårare att urskilja men Hawkins menar att det fanns de som kände sig förrådda och övergivna av den amerikanska militären när de lämnade öarna vilket vittnar om acceptans, samarbete och relativt goda

relationer.³⁸

1.3.2 Teoretiskt ramverk

För att ge studien djup och försöka hålla en röd tråd kommer vi använda oss av en teori som framförs av Diana Brydon, Peter Forsgren och Gunlög Fur i boken Concurrent imaginaries, Postcolonial Worlds som bygger på konceptet av

concurrences (samtidigheter). Concurrences som teori och metodologi för med sig ett särskilt perspektiv och ett alternativt sätt att tänka i relation till postkoloniala studier. Concurrences handlar om förståelsen av att samma saker sker i historien oberoende av tid och plats, men även om något utspelar sig i samma tid och ibland också på samma plats så kommer det här skeendet att förstås på olika sätt av olika människor. Teorin säger oss att man aldrig på förhand kan anta hur ett existerande förhållande ser ut eller på förhand anta ett samhällssystems homogenitet,

underlägsenhet eller överlägsenhet.³⁹ Det är ett perspektiv som tvingar forskaren att erkänna historiens så väl som nutidens komplexitet och mångfald. Det är viktigt att ha ett öppet sinne och låta källorna och dess innehåll styra

undersökningen och inte ens fördomar för att få en så objektiv och nyanserad bild

35 ibid. s. 136 f.

36 Hawkins (2008), s. 427 f.

37 ibid. s. 417 f.

38 ibid. s. 425-427.

39 Brydon et al. (2017) s. 3.

av den historiska perioden och undersökningsobjektet som möjligt.

Concurrences som teori och metodologi handlar också om medvetenheten av att historien är full av röster, dvs. olika aktörer och grupper som långt ifrån alla blir hörda utan snarare systematiskt blir tystade och inte ges utrymme i

historieskrivningen.⁴⁰ Det påverkar inte bara hur man ser på hist3rien i sig, att det kan finnas många samhälleliga hierarkier, nätverk och relationer att ta i beaktning för att förstå historiska skeenden och förhållanden, utan det påverkar också sättet att se på och förhålla sig till historieberättandet och forskning. Här kommer den postkoloniala tanken om att utmana den klassiska imperialistiska och

eurocentristiska historieskrivningen och en vilja att hitta medel för att föra fram historiens koloniserade människor och deras berättelser och perspektiv.⁴¹ Genom att arbeta med concurrences som koncept så styr det inte bara hur vi tänker och förstår det historiska området utan det styr också mer praktiskt och metodologiskt hur vi valt att ställa våra frågeställningar och hur vi valt att arbeta med

källmaterialet. I relation till forskningsfrågorna så försöker vi undvika att på förhand kategorisera aktörer efter olika synsätt, förhållanden och relationer gentemot varandra i koppling till pärlfisket. Med mer öppna frågeställningar vill vi undvika fördomar och istället låta källmaterialet styra med förhoppningen att analysen ska öka förståelsen av de idéer, värden och relationer som rådde kring pärlfisket på Sulu. Vi vill möjliggöra tolkning av potentiellt komplexa relationer där aktörer inte ogrundat klumpas ihop utan också inbördes kan ha olika synsätt och hierarkier.

1.4 Metod och källmaterial

1.4.1 Metodologiska utgångspunkter

Studien är en form av kvalitativ textanalys där källmaterialets textuella helhet och delar studeras på djupet genom systematisk rekonstruktion och tolkning.⁴² Det vi avser analysera och tolka är de synsätt om pärlfisket som existerade på Suluöarna under de första åren av amerikansk kolonisering, och hur relationen mellan dessa synsätt såg ut. Det är ett fokus som ska ge en inblick och bättre förståelse av den kulturkrock som sker i samband med en koloniseringsprocess där olika idéer, värderingar, traditioner och praktiker möts. Metoden influeras starkt av det

40 ibid. s. 4 f.

41 ibid. s. 7.

42 Sjöberg (2018). s. 69.

teoretiska och metodologiska konceptet av concurrences (samtidigheter) som för med sig en stark dos av öppenhet och experimentering. Det är tänkt att man ska närma sig källmaterialet utan fördomar om hur något förhåller sig och låta studien ledas av det faktiska innehållet i källorna. Det är något som Brydon et al.

beskriver som en dialog mellan forskaren och texten där man ständigt prövar sig fram samtidigt som man ställer frågor till materialet.⁴³ För att besvara syftet och forskningsfrågorna är metoden väl anpassat med sin starka anknytning till det koloniala forskningsområdet. Metoden för med sig vissa eventuella risker då källorna är väldigt centrala. Det är svårt att veta om materialet är tillräkligt för att dra några reella slutsatser och det är en svår balans mellan bredd och djup i studien. Målsättningen är, i linje med teorin, att systematiskt försöka lyfta fram

“de andras” röster och perspektiv men här är källmaterialet ofta begränsande.

Metoden kommer inte med en färdig analysmodell men har inspirerat vår egen.

Frågorna är menade att vara öppna nog att låta källmaterialet tala för sig själv och en beredskap på att synsätten och relationerna kan vara mer eller mindre

komplexa. Modellen presenteras nedan:

ANALYSMODELL –

Steg 1, grundläggande analys/tolkning:

1) Vad är det som sägs?

2) Vem är det som säger det och i vilket syfte?

3) Vilka idéer och värderingar kan knytas till uttalandet?

Steg 2, utvecklad analys och tolkning:

4) Vilka olika synsätt går att identifiera?

5) Hur ser relationerna av konflikt respektive konsensus ut?

1.4.2 Källmaterial och källkritik

Det historiska källmaterial vi huvudsakligen tänkt använda oss av för att svara på frågeställningarna är årliga rapporter från the Philippine Commission avsedda för the Secretary of War. Det är väldigt omfattande rapporter på flera hundratals sidor som tar upp allt från händelseutveckling, politiska beslut och samhälleliga behov och statistik. De refererar till andra relevanta historiska dokument och även till

43 Brydon et al (2017). s. 29.

brev och annan korrespondens. Ofta är det brev som har kopplingar till sultanen men också till administrativt viktiga aktörer för det amerikanska styret på öarna, t.ex. guvernörer för olika distrikt och provinser samt andra högt uppställda officerare. Särskilt viktigt för vår studie har varit ett appendix från 1908 som samlar tidigare rapporter, brev och andra anteckningar som är relevanta för pärlfisket. Ett annat viktigt källmaterial är Hugh Lennox Scotts självbiografi från 1928. Vi har också använt oss av material som inte är digitaliserat; amerikanskt arkivmaterial som tillhandahållits av vår handledare vilket framförallt består av fristående brev och tidningsartiklar. Artiklarna i fråga är från The Mindanao Herald en engelskspråkig veckotidning som publicerades i Zamboanga, Mindanao från 1903 och utgör den för tiden främsta nyhetsförmedlingen på Suluöarna på engelska. Breven utgörs av korrespondens mellan olika amerikanska officerare och andra aktörer. Merparten av de här breven finns på Manuscript Division, Library of Congress, Washington DC.

Hur utförligt olika synsätt på pärlfisket som finns representerade i källmaterialet har vi inte kunnat förutse på förhand men då vi i huvudsak arbetat med

amerikanskt källmaterial, pga. tillgänglighet, tid och resurser så medföljer eventuella risker och problem. Maria Ågren tar upp just den här problematiken.

All slags forskning består av någon form av validitetsprövning, dvs. om källorna och dess innehåll faktiskt kan svara på forskningsfrågorna.⁴⁴ Även om vi får tag på källor med relevant information och data kan det också vara begränsat i fråga om synlighet.⁴⁵ Som framgått av tidigare forskning var pärlfisket på Sulu välkänt och viktigt vilket ökar chanserna att hitta intressant material men samtidigt är det ett mycket avgränsat område och hur mycket som rapporteras och skrivs om det i olika källor är beroende av andra intresseområden och aktuella händelser på Sulu.

Ett av de perspektiven som vi förväntar oss inte kommer synas så tydligt i källmaterialet är infödda på Suluöarna med låg status. Den enkla människan framställs sällan individuellt utan skrivs och talas om som en större enhet som kontrolleras och representeras av ett fåtal mäktiga människor, som sultanen och hans datus. Språk- och kulturbarriärer samt händelsevis rasism gör också att det finns en risk att amerikanerna som skriver om folket inte förstår eller beskriver dem varken särskilt djupt eller väl och istället göt missbedömningar och egna antaganden. Synlighet är därför väldigt viktigt att vara medveten om och förhålla

44 Ågren (2005) s. 257.

45 ibid. s. 253.

sig kritisk till.

Källornas trovärdighet i förhållande till de klassiska källkritiska kriterierna⁴⁶ ser vi som god i de flesta avseenden. Det finns ingen grund för att bestrida äktheten av källmaterialet och närhet är inte heller problematiskt eftersom källorna ligger nära i tiden. Det finns vissa risker särskilt i koppling till de delar i rapporter och andra källor som refererar till andra dokument. I sådana fall är det är svårt att veta med säkerhet om texten och uttalandena är helt korrekta eller om något misstag gjorts i kopieringsprocessen eller översättningen till engelska. Även om det alltid finns en risk att källorna modifierats anser vi den vara ganska liten, i officiella rapporter som är av betydelse för säkerhet och andra politiska beslut är korrekt information mycket avgörande för tidens aktörer, då står översättningsfel som en större risk.

Eftersom studien avser att undersöka språket, vilka ord och begrepp aktörer använder sig av och vilka idéer och värderingar uttalanden grundar sig i, blir tendenskriteriet av mindre vikt. Om personerna faktiskt talar sanning om olika händelser och förhållanden är av mindre intresse för studien eftersom synsätten fortfarande går att härleda ur språkanvändningen. Likaså är beroende av mindre vikt eftersom rapporter till sin natur har ett inbyggt beroende och ständigt refererar till varandra av logiska administrativa skäl.

1.4.3 Arbetsfördelning

I uppsatsskrivandet har vi försökt att dela upp arbetet så jämnt som möjligt genom att fördela huvudansvaret att skriva på olika avsnitt samt bearbetning och tolkning av olika delar av källmaterialet. Syfte och frågeställningar såväl som metod och teori är något som vi formulerat och tagit fram gemensamt och som båda står bakom eftersom de hänger ihop och är centrala för studien. Tidigare forskning och bakgrund delade vi upp enligt följande; Sandra står för den första halvan Kunz - Eklöf Amirell och Anna för R. Makol-Abdul - Hawkins. Anna skrev den allmänna bakgrunden och Sandra den om pärlfiske och handel. Vad gäller den empiriska studien så gjorde vi en uppdelning i enlighet med de underkategorier vi ställt upp.

Sandra ansvarar för synsätt på pärlfisket och Anna områden för konflikt och konsensus. I den första bearbetningen av källmaterialet arbetade Sandra framförallt med de digitala rapporterna och Anna med de enskilda breven och tidningsartiklarna. En knivskarp uppdelning är dock svår att göra här eftersom den tematiska uppdelningen som nämnts ovan gjorde att vi båda har behövt gå igenom

46 ibid. s. 252.

varandras källmaterial för att bearbeta och tolka de delarna som var relevanta för respektive analys. Slutdiskussionen är också ett gemensamt verk där vi båda tar med oss insikter från våra respektive analysområde. Utöver det här står Anna också för inledning och didaktisk reflektion och Sandra för abstract. Båda ansvarar för granskning och korrekturläsning av arbetet som helhet.

2. Empirisk studie

Avsnittet är uppdelat i två huvudsakliga delar; den första jämför och problematiserar aktörers synsätt på pärlfisket och den andra som behandlar områden för konflikt och konsensus mellan olika aktörer.

2.1 Synsätt på pärlfisket

2.1.1 Amerikanernas perspektiv

Från amerikanernas perspektiv är det främsta och mest frekventa synsättet det ekonomiska, som kommer till uttryck på flera olika sätt i källmaterialet i relation till pärlfisket. För amerikanerna är pärlfisket i första hand en industri vars värde diskuteras, särskilt under de första åren av kolonisering. Pärlindustrin på

Suluöarna beskrivs av flera som något av högt värde och resurserna i sig beskrivs på liknande sätt, dvs. de pärlemor fyllda skalen och pärlorna. Pärlorna sågs också som en raritet, särskilt de finaste pärlorna av högsta värde.⁴⁷ I månadsöversikter för handel har amerikanerna tagit med diverse ”expertuttalanden” som hävdar att Suluöarna producerar de finaste pärlorna i världen och att området har mycket omfattande pärlbäddar.⁴⁸ Det finns ett syfte med den här positiva och mycket optimistiska framtoningen eftersom aktörerna valt uttalandena för att stärka sin argumentation och sina ekonomiska/politiska intressen att utöka pärlindustrin och handeln på Sulu. Långt ifrån alla var dock lika optimistiska och talar med mer försiktighet kring pärlfisket. I en samling av tidiga rapporter under “Treaty with the Sultan of Sulu” från Brig. Gen. John C. Bates framgår det att han såg på pärlfisket som underutvecklat och i ett tidigt stadie; “The pearl fisheries of this archipelago are of great value, but notwithstanding the large field for operations and the encouraging results thus far attained, the industry is practically in its infancy.”⁴⁹

Samtidigt är det tydligt att Bates såg stor potential i industrin, ett budskap som tydligt förmedlas i rapporten samt en önskan att amerikanerna bör undersöka området närmare. Vidden av amerikanernas ekonomiska intresse i pärlfisket är intressant att anmärka men det beror också mycket på vem som gör uttalandet. De

47 War Department Annual Reports (WDAR), 1908, Vol. 8, Report of the Philippine Commission (RPC), Del 2, Appendix, s. 523-524. Utdrag ur Senate Doc. No.136, 56th Congress, 1st session, “Treaty with the Sultan of Sulu” s.74.

48 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s. 531-532. *Utdrag ur The Monthly Summary of Commerce of the Philippine Islands, Jan. 1901 & Mar. 1901.

49 Senate Document No.136, 56th Congress, 1st session, 1900. “Treaty with the Sultan of Sulu” s.74-76.

som talar om Suluöarna i sin helhet brukar uttala sig mer optimistiskt och vagt; då tvekar man ofta inte att tala om pärlbeståndet som mycket rikt och värdefullt och industrin som extremt lönsam och kapabel till stor utvidgning. Aktörer som är mer insatta i lokala förhållanden tenderar att uttala sig mer försiktigt och specifikt. Två övervakare för folkräkning av olika distrikt är lämpliga exempel på detta; Capt. H.

R. Hickock för Siassi distriktet uttrycker att fyndet av pärlor endast är en

tillfällighet som utgör en liten del av den större industrin och Capt. K. W. Walker för Tawi Tawi gruppen som menar att pärlfisket är en industri som ibland ger god avkastning och att det är bra affärer men att det är en fråga om chans när det kommer till att hitta värdefulla pärlor.⁵⁰

Till alla eventuella mönster som går att urskilja finns det nästan alltid undantag, dvs. värderingar av pärlfisket som är av mer negativ klang. Här får minister Hon.

William H. Taft fungera som exempel med sitt mycket konkreta svar på frågan om pärlfiskeindustrins värde; “I think they are fairly so; there is no great wealth in them. The Chinamen are the men who control the pearl industry. They are the persons who take leases from the Sultan ordinarily or from the datto in the

neighborhood.”.⁵¹ Vad det här tyder på är att värdefrågan hänger ihop med graden av aktörernas känsla/uppfattning av kontroll oavsett om den är befogad eller inte.

Från Tafts perspektiv var pärlfisket i det här läget inte mycket värt till följd av amerikanernas (påstådda) bristande inflytande, på bekostnad av kinesiska aktörer och deras avtal med sultanen och datus⁵².

Osäkerheten kring pärlfisket fortsätter samtidigt som amerikaner ser industrin både som växande och givande.⁵³ I en tidningsartikel i The Mindanao Herald

spekuleras det om nya pärlbäddsfynd och problemet med konkurrensen om tillgångarna. I artikeln argumenteras också att strängare lagar skulle sätta

pärlfiskeindustrin på en säkrare kommersiell grund då författaren menar att väldigt få gör goda affärer av det.⁵⁴ Vilka som avses i det här fallet är dock oklart, om artikelförfattaren talar enbart om amerikanska aktörer eller om det också avser andra utländska aktörer och/eller inhemska. Vad som däremot står klart är att pärlfisket framöver fortsätter att vara av ekonomisk vikt och intresse för

50 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s. 532-533. Utdrag ur Census of Phillippine Islands 1903 Vol 4. s.534-536.

51 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix s. 534. Utdrag, Hon. William H. Taft inför Committe on Insular Affairs, Mar. 14, 1904.

52 Se definition i bakgrundsavsnittet s. 3

53 The Annual Report of the Governor of the Moro Province (1907-06-30).

54 The Mindanao Herald, 1908-08-22, The Pearl Fisheries.

amerikanerna.

Än så länge har analysen fokuserat på ekonomiska aspekter men det finns flera andra perspektiv som är relevanta. Källmaterialet ger en inblick i amerikanernas syn på det inhemska och traditionella pärlfisket. För att återgå till Bates rapport gör han en tydlig avgränsning mellan den större industrin och de inföddas småskaliga pärlfiske.

The natives engage in pearl diving on such a very small scale that their output is hardly worth mentioning. They dive without any equipments, but manage to reach a depth of about 10 fathoms; at times they will disappear under water for two minutes, returning to the surface with a shell in each hand.⁵⁵

Bates tycks inte vara särskilt imponerad av det inhemska fisket i rent ekonomiskt avseende men den andra halvan av hans uttalande kan dock tolkas som ett intresse och kanske till och med respekt för de infödda dykarnas förmågor. Samtidigt är det tydligt att han klassar de inföddas metoder som primitiva då de ställs i kontrast med båtar och dykare med modern utrustning.⁵⁶ I linje med Bates finns det andra som starkt förespråkar moder utrustning och metoder och som argumenterar mot den traditionella formen av fiske⁵⁷som bedrevs av de infödda på Sulu.⁵⁸ Andra är beredda att erkänna i vilken stor utsträckning som inhemska verktyg användes i industrin samtidigt som de passar på att nedvärdera dess kvalité; “The instruments used in this industry are, for the most part, crude and of small effectiveness, though there are a few shell-fishing outfits equipped with modern diving apparatus[...]”.⁵⁹

Bates tycks inte heller vara ensam med att imponeras av de infödda dykarna, Hickock i sin rapport klassar exempelvis några moro⁶⁰ fiskare som expertdykare.⁶¹ Varför denna tvådelade framställning? En möjlig förklaring är återigen aktörernas

55 Senate Document No.136, 56th Congress, 1st session, 1900. “Treaty with the Sultan of Sulu” s.76.

56 ibid. s.74-75.

57 Vanligen kallat ”naked diving” av utlänska aktörer.

58 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s. 531-532. Utdrag ur The Monthly Summary of Commerce of the Philippine Islands, Jan. 1901.

59 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s. 532. Utdrag ur Census of Phillippine Islands 1903 Vol 4. s.534-536.

60 Se definition i bakgrundsavsnittet med tillhörande noter s.2-3

61 ibid. s. 533.

ekonomiska ambitioner med pärlfisket. Helt enkelt att man vill måla upp en bild av en modern industri samtidigt som de inte har råd att helt och hållet nedvärdera de infödda dykarna och deras verktyg eller metoder eftersom de utgjorde en så stor del av pärlfisket. Dock bör man inte helt utesluta att intresset och berömmet kan vara genuint.

Nästa aspekt har att göra med amerikanernas sätt att se på sig själva och vilken roll de tilldelar sig i förhållande till pärlfisket. Generellt kan sägas att amerikanska aktörer ofta sätter sig i en auktoritär och beskyddande roll. I det här sammanhanget är det pärltillgångarna som de avser skydda, vilket ofta sammanfaller med deras ambition att skydda lag och ordning. Brig. Gen. T. H. Bliss är en av de aktörerna som tydligast ger uttryck för det här synsättet.

[...]many complaints have been made to the Government of the taking of pearl shells of illegal size, with the subsequent result of diminishing beds and in some cases entirely destroying them.[...] the only way in which these beds can be protected is by requiring everyone, -Moros as well as all other people, - to take out the licenses which are made mandatory in Act No. 51 [...] The time has now come for them to comply with the law just as all other persons are required to do.⁶²

Med det här vill Bliss stärka lagarna kring pärlfisket och hans synsätt delas av flera. En artikel i The Mindanao Herald förespråkar exempelvis äganderätter till pärlbäddar för både ett bevarande och ekonomiskt syfte.⁶³ Bliss får också stöd av Secretary of the Interior, Dean C. Worcester som hävdar att det nuvarande läget är ett slöseri på pengar och att det varken gynnar fiskaren, handlaren eller industrin.

Han menar att det enda sättet att förstärka lagstiftningen för att skydda pärlfisket är att belägga straff för innehav av underdimensionerade skal.⁶⁴ Som antytts är det här en fråga om ekonomisk hållbarhet för amerikanerna. Det är inte särskilt troligt att de vill skydda pärlbäddarna bara för sakens skull eller av miljömässiga skäl utan det finns en bakomliggande ekonomisk drivkraft. Allt det här är dessutom typiska exempel på hur amerikanerna både för sig själva och andra rättfärdigar sitt agerande gentemot Suluöarna och dess befolkning.

62 T. H. Bliss to the Governor of the Sulu District, 1908-04-13, MDLC, THBP, 90.

63 The Mindanao Herald, 1908-08-22, The Pearl Fisheries.

64 Secretary of the Interior to T. H. Bliss. 1908-04-28, MDLC, THBP, 90.

2.1.2 Sulufolkets perspektiv

Då vi har att göra med begränsade och av amerikanerna filtrerade källor blir analysen av Sulufolkets perspektiv mer utmanande. En viktig aktör i källmaterialet och som kan ge oss intressanta insikter i det inhemska synsättet på pärlfisket är sultanen av Sulu, Hadji Mohammad Jamalul Kiram II. I ett utförligt brev av okänt datum riktat till distriktsguvernören av Sulu, Major Hugh Lenox Scott, så gör sultanen anspråk på pärlorna och pärlemorskalen och argumenterar för sitt folks, men framförallt sin egen rätt till resurserna. Han talar om folkets långa historiska koppling till musslorna, hur de användes för mat och hantverk långt innan andra nationer kom för att handla. Hänvisningar görs också till Sulufolkets fynd av pärlbäddarna och deras tidiga överenskommelser om arv: “This is what they agreed upon: Whoever finds pearling grounds, it belongs to him from generation to generation.[...]This is the reason why the Sulu people have the right[...]”.⁶⁵ Han tar också upp i brevet konverteringen till islamisk tro och tillsättningen av en sultan. I argumentationen för sin makt gentemot folket benämns inrättandet av en lag som ska ha gett sultanen särskilda förmåner.

But a law was made, if they found valuables in the sea, such as pearls, tortoise shell, ambal, or anything extraordinary, they have to show it to the sultan, and if the pearls weighed 6 chuchuk or over they become the share of the sultan; if they did not have that weight, the people can do with them as they please and sell them.⁶⁶

Sultanen tillskriver sig också rätten att straffa undersåtar som bryter mot lagen.

Som han beskriver det har folket accepterat lagen på villkor att inte låta andra nationer ta del av industrin. Här betonas pärlfisket som folkets huvudsakliga levebröd; “[...] but they asked of the sultan not to let any other nation take a share in this industry; it is enough for them; and the sultan agreed to this because they did not know how to earn their living otherwise.”.⁶⁷ Från sultanens perspektiv framgår det tydligt att han ser på pärlorna och skalen som sin och sitt folks egendom som för andra är förbjudna att fiska med undantag för de som frågar sultanen om ett “letter of truth” och betalar en avgift till både sultanen och ägarna

65 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s. 529. Uttalande av sultanen av Sulu relaterat till pärlfisket.

66 ibid.

67 ibid.

av pärlbäddarna.⁶⁸

I andra brev från sultanen kan vi se att han ställer krav på utländska pärlfiskare. I ett av breven meddelar han att han skickat datus för att hämta sin andel av engelsmännens pärlor⁶⁹ och i ett annat brev ställer han krav på den kinesiska pärlfiskaren Tan Benga att fördela pärlorna om han ska få fortsätta att fiska.⁷⁰ I sultanens längre brev befriar han sig från ansvar och vägrar att stå till svars om något skulle hända med eventuella avtalsförbrytare. De avslutande argumenten i brevet är också intressanta att beakta; “[...] because the mother-of-pearl shells are like the property in our boxes and given to us by God.[...] Therefore we forbid it. It is our heritage from our forefathers.”.⁷¹ Det tycks som att pärlemorskalen likställs med egendom, lika självklar som andra värdefulla ägodelar. Samtidigt som skalen beskrivs som en gåva från Gud är det för sulufolket också ett viktigt arv från förfäderna. Med den historiska, religiösa och sociala betydelsen av pärlbäddarna är det inte särskilt förvånande att sultanen reagerar som han gör gentemot utländska aktörer. Men man får inte heller glömma att för sultanen och datus är pärlindustrin en viktig del av den politiska och ekonomiska makten, således har de här aktörerna liknande ekonomiska ambitioner och syften som amerikanerna. Vad som tydligt skiljer dem åt är sultanens vilja att bevara den traditionella ordningen och sederna och att hedra såväl Gud som förfäderna. Ett exempel på en sådan sed/praxis från Sulu är användningen av slavar för pärlfisket, ett synsätt som amerikanerna inte delade och som blev föremål för konflikt. Sultanens ekonomiska drivkraft kan således härledas till religion och tradition på ett sätt som skiljer sig från amerikanernas kapitalistiska drivkraft.⁷²

Det är problematiskt att ta Sultanens ord som givna, även om det begränsade källmaterialet inte ger så mycket annat att gå på. Man behöver ta i beaktning att den resterande befolkningen inte nödvändigtvis delar alla Sultanens eller datus synsätt. Något som möjligtvis kan peka på det här perspektivet är artiklar ur The

68 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s. 528-530. Uttalande av sultanen av Sulu relaterat till pärlfisket.

69 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s. 524. Utdrag ur Report of the Lieutenant- General commanding the army , Del 4, 1901. No. 35, Brev från Sultanen till guvernören av Jolo, Major Sweet. Dec. 3, 1900.

70 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s. 524. Utdrag ur Report of the Lieutenant- General commanding the army , Del 4, 1901. No. 36, Brev från Sultanen till Tan Benga, Dec. 23, 1900.

71 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s. 528-530. Uttalande av sultanen av Sulu relaterat till pärlfisket.

72 Sultan Jamalul Kiram II to Governor-General of the Philippines L. E. Wright, odaterad [trol. april 1904], MDLC, HLSP, 57.

Far Eastern Review, en engelskspråkig tidskrift för ingenjörskap, handel och finanser som publicerades på Manila. Den ena artikeln talar om en händelse där en mycket värdefull pärla hittats kring Sulusjön av en fattig Moro-fiskare men som beslagtogs av sultanen av Sulu och såldes vidare. Det hela uppmärksammades av distriktsguvernören och det blir en rättsprocess där Sultanen ställs inför rätta och tvingas återlämna pärlan. Pärlan såldes sedan av The Jolo Trading Company till fördel för fiskaren som hittade pärlan.⁷³ Vad den här händelsen vittnar om är att inte alla fiskare gladeligen lämnade över sina värdefulla fynd till datus eller sultanen utan att många kan ha gjort det motvilligt. Den andra artikeln utvecklar detta vidare med beskrivningar av en Mr. Herman Schuck som hävdas ska ha bott på Jolo i många år och studerat pärlfisket. Han menar att seden att lämna pärlor till sultanen troligen missbrukats från båda håll. “The people having learned the value of money and also the price of pearls, think it unjust that the Sultan and dattos make them give up the pearls at such low prices. The result is that a greater many pearls are secretly sold to traders.”.⁷⁴

Schucks tolkning låter mycket rimlig. Att det fanns pengar att vinna för fiskare att göra på det här sättet tvivlar vi inte på och inte heller risken att bli avslöjad och bestraffad. Dock ställer vi oss mer kritiska till hans väldigt positiva och

optimistiska bild av det amerikanska styret och deras garantier för beskydd med tanke på deras ovilja att ge någon som helst kompensation till infödda

pärlfiskare.⁷⁵ Man får inte heller glömma att förhålla sig kritisk till många av amerikanernas ofta mycket överdrivna syn på sultanens makt och inflytande över Suluöarnas pärlfiske och dess befolkning.⁷⁶ Ofta räknar de inte med datus makt i förhållande till sultanen och det är svårt att säga hur mycket deras ingripande faktiskt hämmade handeln.⁷⁷

73 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s. 539. Pearling industry in the Sulu waters of the Philippines, The Far Eastern Review, Nov. 1906.

74 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s. 537. Pearling a dangerous and mysterious industry at Jolo, The Far Eastern Review, May 1906.

75 T. H. Bliss to the Governor of the Sulu District, 1908-04-13, MDLC, THBP, 90.

76 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s. 525.Report of the Lieutenant-General commanding the army, part 4, 1901. No. 24 Headquarters third district of Mindanao and Jolo, the adjutant-general, Oct. 5, 1900.

77 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix s. 533.

2.2 Konflikt och konsensus

2.2.1 Äganderätten

Av de konflikter som genomsyrar pärlfisket på Suluöarna under tidig amerikansk kolonisering är det just frågan om vem som äger rätten till pärlorna som tydligast framkommer i materialet. Sultanens missnöje uttrycks bland annat i brevväxlingen mellan Frank McIntyre och general John J. Pershing⁷⁸ från 1910 där McIntyre redovisar om Sultanens vistelse i Amerika och ett av hans klagomål riktat mot den amerikanska regeringen på de filippinska öarna. Han förmedlar att Sultanen var väldigt missnöjd med att uppgörelsen med Morofolket (Act No. 51) aldrig uppfylldes.⁷⁹ Med det refererar han till sektion 11 i lagen som menade att

undersöka de seder och anspråk som gjorts på vissa pärlbäddar och att betalning (i oklar omfattning) utlovades. Om kompensation hade delats ut till morofolket hade det i teorin varit slutet för konflikten, amerikanerna hade gottgjort sig, men det uppfylldes aldrig.

The Governor of the District of Sulu shall immediately investigate the alleged claims of certain Moros residing within his district to property rights in the shells of marine mollusca […] and shall report [...] of the deposits of shells which are recognized by tribal custom as belonging to each of such Moros. A sum equal to one-half of the gross proceeds resulting from the issuance of licences under this act by the Treasurer of the District of Sulu during the years nineteen hundred and four and nineteen hundred and and five shall be set aside by appropriation and disbursed among such Moros [...] and such payment shall be

understood to be in full and final settlement of the supposed property rights of the Moros of the District of Sulu […].⁸⁰

Enligt Sultanen så var det här ett svek, att de aldrig fick någon ersättning betald medan pärlfisket av utomstående med licens fortsatte på pärlbäddar som enligt sultanen rättmätigt tillhörde honom och hans folk. Något som han menar

dessutom var en triggande orsak till bland annat piraten Jikiris attacker.⁸¹ Sedan är det viktigt att komma ihåg att även om sultanen var missnöjd i den här frågan, så

78 Den sista militära guvernören för Moroprovinsen.

79 McIntyre to Pershing (1910-10-01), MDLC, JJPP, Box 128.

80 WDAR, 1903/1904, RPC, Del 2 * Utdrag, Appendix, Acts of the legislative Council of Moro Province, No. 51, p. 656.

81 McIntyre to Pershing (1910-10-01), MDLC, JJPP, Box 128.

har han fortfarande framstått i flera amerikanska källor som väldigt positiv till amerikanerna och influerades mycket av deras kultur. Man bör inte heller glömma att sultanen, hur mycket han än pratar för hela sitt folk ofta satte sina egna

intressen först, något som bl.a. framkommer i en text från Far Eastern Review.

Där talas om en historia om en fattig Morofiskare som lyckats hitta en av de största och högst värderade pärlorna någonsin (värderat från 60 000 ₱) och på grund av det blev gripen av sultanen som själv tog pärlan. Det beskrivs sedan hur amerikanerna ingrep i situationen i ledning av distriktsguvernören på Jolo som såg till att fiskaren fick rättvisa genom rättegång. Sultanen övertalades att lämna ifrån sig pärlan som sedan ska ha sålts av the Jolo Trading Company till fördel för fiskaren som hittat den då de själva bara tog en ersättning på 10 %.⁸² Många detaljer i den här historien lämnas tyvärr ute, det är svårt att bevisa hur medgörlig eller inte Sultanen skulle ha varit i den rättsliga processen och det är svårt att bevisa om fiskaren faktiskt blev belönad men det är ändå ett bra exempel på hur amerikanskt styre och morofolkets inhemska traditioner hamnar i konflikt och där sultanens politiska position som en religiös ledare hotas. Relationen mellan morofolket och sultanen samt traditionerna kring pärlfisket kan förstås ännu mer av nedanstående uttalande från sultanen.

[...] the sultan of Sulu to have full power over land and sea; and the people‟s rights, where they get their living from on land and sea, were left to them, because they were the means of their getting their

livelihood. [...] and if the pearls weighed 6 chuchuk or over they become the share of the sultan [...]. Whoever of his subjects violates this law as agreed upon, the sultan can punish him as he pleases.[...]

but they asked of the sultan not to let any other nation take a share in this industry; it is enough for them [...] the treasures come from the sea only, therefore other people are forbidden because this is the property of all my subjects, but especially my own.⁸³

Vi ser i ovan exempel att de inhemska traditioner som existerat på öarna med begränsade rättigheter till pärlbäddar till fördel för öarnas elit här krockar med amerikanernas idéer om rätt via köpt licens som av princip öppnade dörrarna för rika amerikaner och stängde ute den fattiga infödda lokalbefolkningen. Från

82 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s.539. *Utdrag, Far Eastern Review, november 1906, Pearling industry in the Sulu waters of the Philippines.

83 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s.539. *Utdrag, Statement by the Sultan of Sulu relative to the pearl fisheries, forwarded by the Governor of the Moro province.

amerikanernas sida i den här konflikten visar materialet mest tystnad och man kan bara spekulera om det faktiskt var enligt amerikanernas intentioner att någonsin betala den ersättning som omnämns i lagen eller om den sektionen bara lades till i ett försök att tillfälligt lugna och övertyga morofolket. General Tasker H. Bliss⁸⁴ utgör dock ett exempel på en aktör som inte visade några tecken på att vilja upprätthålla den så kallade uppgörelsen. Han menade snarare att all form av specialbehandling för morofolket på Sulu var ogiltigt enligt lagen. Han skriver i sin brevväxling med guvernören av Suludistriktet hur han nekat försök året innan att ta tag i frågan och uppmanar guvernören att träda väldigt försiktig i frågan om anspråk på pärlbäddarna.

The provisions of Section 11 of Act No. 51 have expired by the

limitation imposed by its own terms. It is therefore to be understood by you that unless the Government should pass a new act reviving fo a further specified time the provisions of Section 11 of Act No. 51 no exclusive claims of any Moro to any pearl s shell fishing grounds will be recognized. Therefore, in any conversations which you may have with Moros in your district upon this subject, you will be careful to say nothing and do nothing [...].⁸⁵

Här kan man med all rätt misstänka en möjlig konspiration från den amerikanska regeringens sida att lova mycket för att lugna folket men medvetet väver in

juridiska detaljer som gör det svårt för folket att någonsin få kompensation. Om vi jämför med en skrivelse av colonel O. J. Sweet⁸⁶ är det nästan förvånande att konflikterna mellan amerikaner och morofolket inte lyst igenom mer då han menar att problem uppstått flera gånger sedan amerikansk ockupation. Han menar att blod skulle ha spillts för länge sedan om det inte vore för hans egna insatser och mycket tålamod från utlänningars sida. Även Sweets menade att endast lagstiftning från regeringens sida kunde skydda det värdefulla fisket för framtiden.⁸⁷

Det är få amerikaner som uttryckt sig positivt till att kompensera morofolket för pärlbäddarna. En av de mest framstående exemplen utgörs av major Hugh L.

84 Den andra militära guvernören för Moroprovinsen.

85 Bliss to District Governor, Sulu (1908-04-13), MDLC, THBP, 90.

86 Militär guvernör av Jolo.

87 WDAR, 1908, Vol. 8, RPC, Del 2, Appendix, s.526-527. *Utdrag, O. J. Sweet.

Scott⁸⁸ som i sin självbiografi talar om hur han motsatt sig den administrativa modellen som fördes av alla distriktsguvernörer som satt efter honom och hur han förgäves protesterat mot flera lagar som bara fått dåliga konsekvenser, däribland avsaknaden av kompensation till morofolket.

One was the confiscation of the pearl-beds by the government without compensation to the owners. Those pearl-beds had been owned by families for more than a hundred years, and were as much personal property as the oyster-beds of New Jersey of Virginia.⁸⁹

Det är alltså tydligt att långt ifrån alla var positivt inställda och istället försökte kämpa för ursprungsbefolkningens rättigheter och levnadssätt. Det är inte orimligt att fler hade liknande inställning som Scott som menade att det endast gick att styra folket på Sulu om man kunde vinna deras respekt och tillgivenhet och ansträngde sig för att skapa vänskapliga relationer och trotsa både språk och kulturbarriärer istället för att skärma av sig och avvisa dem som smutsiga

infödda.⁹⁰ Scott delade också samma åsikt som sultanen Jamalul Kiram II att det var hanteringen av pärlfisket som startat stridigheterna med Jikiri och ledde till mycket onödig blodsutgjutelse.

2.2.2 En debatterad lag

För de flesta amerikanerna var det självklart att pärlbäddarna skulle tillhöra alla som hade köpt licens. Försök att begränsa fisket syns dock i lagen (Act No. 51, Sec. 2) som menade att licens endast var begränsat till ett visst antal grupper (amerikanska medborgare, hederligt utskrivna soldater från den amerikanska armén/flottan, infödda från de Filippinska öarna samt personer som under

Parisavtalet erhållit politiska rättigheter.).⁹¹ Den detaljen i lagen som debatterades utförligt av amerikanerna under flera års tid var frågan om fartygen var tvungna att vara byggda antingen på de Filippinska öarna eller USA, eller om även

utländskt byggda fartyg fick delta i fisket. Den ursprungliga fiskelagen Act No. 51 från 1904 förbjöd utländskt byggda fartyg men det kom att ändras med tillägget av Act No. 176 som för en kort tid öppnade dörrarna för utländskt byggda fartyg.

1907 kom dock denna lag att upphävas, den följdes av Act No. 200 som

88 Distriktsguvernör av Sulu,1903-1906.

89 Scott (1928), s. 370.

90 Scott (1928), s. 320 ff.

91 WDAR, 1903/1904, RPC, Del 2 * Utdrag, Appendix, Acts of the legislative Council of Moro Province, No. 51, p. 655.

återinförde många av de restriktioner för utländskt byggda fartyg som fanns i den ursprungliga lagen och vars linje upprätthölls i de ändringar som tillkom i

lagförslaget Act No 207. Processen går att följa i flertalet artiklar i the Mindanao Herald och i brevväxlingen mellan T. H. Bliss och the Executive Secretary i Manila.

Att alla amerikanerna inte står på samma fot speglas tydligt i situationen med kapten Lindbergh som tillsammans med sin affärspartner Heaton-Ellis ska ha förlorat stort till följd av lagen (och dess upphävande) efter stora satsningar på utländska fartyg. The Mindanao Herald som förhåller sig mer neutralt till lagen visar mer tecken på att sympatisera med Lindbergh.⁹² Bilden av fina gentlemän som i ena stunden blir försäkrade om sina rättigheter och i nästa stund blir bestulna på dem och borde utgöra undantag från lagen⁹³ delas dock inte av alla.

Den dåvarande guvernören av Moroprovinsen, general T. H. Bliss visar ingen sympati då han menar att Lindbergh får skylla sig själv som brittisk medborgare.

Han menar att alla försök att ta bort restriktionerna i lagen enbart vilar på privata ekonomiska intressen som vinner på att öppna dörrarna för utländska aktörer.⁹⁴ Bliss motsäger dock sig själv något i en officiell årlig rapport från 1907 som talar gott om Act No. 176 som bidragande till en växande och vinstgivande

pärlindustri.⁹⁵ Det är möjligt att han officiellt vill förmedla en positiv bild av industrins utveckling i provinsen även om han personligen inte gillar

lagändringen.

2.2.3 Slaveri

En annan möjlig konfliktpunkt som egentligen är så stor att den hade kunnat utgöra en helt egen studie är den angående slaveri. Som nämnt i

bakgrundsavsnittet om pärlfisket på Suluöarna har slaveriet och slavhandeln starka kopplingar på grund av behovet av arbetskraft. Sultanen och datus använde i stor utsträckning slavar för att fiska efter pärlor vilket krockade med de

amerikanska kolonisatörernas samtida målsättning att avskaffa slaveriet. Även efter Bates avtalets avskaffande var det ett fortsatt ett mycket viktigt krav från sultanen och hans följare att slaveriet i dess avskaffande också måste betalas av

92 The Mindanao Herald (1906-10-13) Pearl Fishing Law Amended. och (1906-10-20) Zamboanga’s Pearling Fields. och (1907-09-28) Editorial Comment.

93 The Mindanao Herald (1908-03-21) Piece of Good Legislation.

94 Bliss to Executive Secretary, Manilla (1908-04-07), MDLC, THBP, 90.

95 The Annual Report of the Governor of the Moro Province (1907-06-30), s. 21.

amerikanerna.

[...] retain Jolo custom-- i.e., contributions to Sultan rights to pearls and tortoise shells of a certain size and weight, etc. „Agree to stop enslaving people and purchase slaves‟ well wo agree to this because we see that it is for the good, but the only thing we ask is that those who were slaves left to us by our forefathers, and the slaves we bought before the law arrived here […] we beg very much that they be paid for by our fathers the American nation, since it is you that freed them […].⁹⁶

Major Hugh L. Scott är en aktör som talade om problematiken med att frigöra slavar utan kompensation samt att minska sultanens och datus inkomster och höja skatter. Det här menade han bara ledde till att dessa män skulle vända sig till kriminella verksamheter för att försörja sin livsstil.⁹⁷ Huruvida amerikanerna överlag faktiskt uppfyllde dessa krav om kompensation för slavar har vi inte kunnat utläsa av materialet. Om så var fallet är det troligt att det inte blev någon större konflikt men om någon ersättning inte gavs som i fallet med pärlbäddarna finns det god grund för missnöje bland slavägarna, men för det krävs andra källor att bekräfta.

2.2.4 Konsensus i gränslandet

För att övergå mer till förhållanden av konsensus mellan aktörerna på Suluöarna måste vi inleda med att dessa förhållanden ofta är mer subtila och inte lika utstående i källmaterialet men att det ändå finns tecken på att det förekom samarbete och goda relationer mellan parter. Enligt W. A. Kobbés rapport från 1901 som reflekterar förhållanden under de första åren av amerikansk närvaro så beskrivs relationerna mellan de amerikanska auktoriteterna och de infödda som utmärkt och ständigt förbättrande. Kobbé menar snarare att det är relationerna mellan sultanen och de lokala ledarna (datus) var mycket värre och på gränsen till krig. Läget beskrivs som att amerikanerna vid flera tillfällen fått ingripa för att hålla ordning bland fejderna både med diplomati och med vapen. Han menar dock att det politiska läget var oförändrat just på grund av att regeringen inte tagit

96 Sultan Jamalul Kiram II to Governor-General of the Philippines L. E. Wright, odaterad [trol. 1904-04], MDLC, HLSP, 57.

97 Scott (1928), s. 375.