UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen Pepe Winkler
018-471 32 89
Prov i matematik
Civilingenjörsprogrammen Ordinära differentialekvationer, 2 poäng
2006-12-15
Skrivtid: 15.00–20.00. Tillåtna hjälpmedel: Skrivdon, Mathematics Handbook, Beta eller Physic Handbook. Tentamen består av 8 problem. Lösningarna skall vara åtföljda av förklarande text.
Varje problem ger högst 5 poäng. För betygen 3, 4, 5 krävs 18, 25, respektive 32 poäng.
1. Bestäm den lösning till differentialekvationen
(1 − x) dx + ex+ydy = 0 , för vilken y(0) = 0 .
2. Differentialekvationen
1
x − 2xy2
dx+1
y dy = 0 kan göras till en exakt differentialekvation med hjälp av en integrerande faktor på formen µ(x, y) = µ(x · y) .
Bestäm den lösning till ekvationen som satisfierar villkoret att y(1) = 1 .
3. Bestäm konstanten a så att funktionen y1(x) = eax blir en lösning till differentialekvationen xy00− (1 + 2x)y0+ (1 + x)y = 0 .
Bestäm även den allmänna lösningen till ekvationen.
4. Vilken linjär och homogen differentialekvation av andra ordningen har funktionerna y1(x) = x och y2(x) = ln x som lösningar?
Är funktionerna y1(x) och y2(x) linjärt beroende eller linjärt oberoende?
Vilken lösning y(x) till den erhållna ekvationen uppfyller begynnelsevillkoren y(1) = 3 och y0(1) = 2 ?
5. Verifiera att den homogena differentialekvationen x2y00− 2xy0+ 2y = 0 har lösningar av formen y(x) = xn.
Bestäm alla sådana lösningar.
Lös den inhomogena ekvationen x2y00− 2xy0+ 2y = x3sin x . 6. Bestäm alla lösningar till det inhomogena, linjära systemet:
( x0 = 3x + y y0 = −x + y + 4t .
7. Bestäm alla jämviktspunkter till systemet:
( x0 = y − 4x − x5 y0 = 8x − 2y . Avgör om de är stabila, asymptotiskt stabila eller instabila.
8. Visa att origo är en jämviktspunkt för systemet:
(
x0 = px2+ 1 − 2y − 1 y0 = ln(ex+ 4y) .
Svar till tentamen i Ordinära differentialekvationer, 2 poäng 2006-12-15
1. y(x) = ln(1 − xe−x) . 2. µ(x, y) = 1
(xy)2 , y(x) = 1 x(√
1 − 4 ln x). 3. a = 1 , y(x) = (C1+ C2x2)ex.
4. x2(1 − ln x)y00+ x · y0− y = 0 . Funktionerna y1(x) = x och y2(x) = ln x är linjärt oberoende.
Lösningen y(x) = 3x − ln x satisfierar givna begynnelsevillkoren.
5. y1(x) = x och y2(x) = x2 är två linjärt oberoende lösningar till den homogena ekvationen.
Den allmänna lösningen till den inhomogena ekvationen är y(x) = C1x + C2x2− x sin x . 6. x(t) = (C1+ C2t)e2t+ t + 1 , y(t) = (C2− C1− C2t)e2t− 3t − 2 .
7. Systemet har en enda jämviktspunkt (0, 0) . (0, 0) är asymptotiskt stabil.
(Liapunov-funktion E(x, y) = 8x2+ y2).
8. (0, 0) är en instabil jämviktspunkt av knuttyp.
Lösningar till tentamen i Ordinära differentialekvationer, 2 poäng 2006-12-15
Lösning till problem 1.
Multiplikation av ekvationen med e−x ger (1 − x)e−xdx + eydy = 0 . Ekvationen är separabel och kan skrivas om som (x − 1)e−xdx = eydy ⇒ Z
(x − 1)e−xdx = Z
eydy . Partiallintegration av vänstra ledet ger (1 − x)e−x+
Z
e−xdx = ey ⇔ (1 − x)e−x− e−x+ C = ey ⇔ y = ln(C − xe−x) .
Insättningen av x = 0 ger att 0 = ln C ⇔ C = 1 , alltså den sökta lösningen är y = ln(1−xe−x) . Lösning till problem 2.
Låt µ(x, y) = µ(x · y) vara en integrerande faktor. Sätt µ(xy) = µ(t) , där t = xy . Ekvationen µ(xy)
1
x − 2xy2
dx + µ(xy)1
ydy = 0 är exakt, alltså
∂
∂y
µ(xy)
1
x− 2xy2
= ∂
∂x
µ(xy) ·1 y
⇔ µ0 · x
1
x − 2xy2
+ µ · (−4xy) = µ0 · y1 y ⇔ µ0(1 − 2x2y2) − 4xyµ = µ0 ⇔ µ0
µ = − 2 xy ⇔ µ0
µ = −2
t ⇒ ln µ = ln 1
t2 ⇒ µ = 1
t2 eller då µ(x, y) = 1
(xy)2 . Ekvationen 1 (xy)2
1
x − 2xy2
dx + 1 (xy)2
1
ydy = 0 ⇔
1 x3y2 − 2
x
dx + 1
x2y3dy = 0 är exakt. En potentialfunktion f (x, y) kan bestämmas som f (x, y) =
Z 1
x2y3dy = − 1
2x2y2 + h(x) , där fx0(x, y) = 1
x3y2 + h0(x) , alltså h(x) ska väljas så att h0(x) = −2
x, dvs. h(x) = −2 ln x = ln 1 x2 .
Den allmänna lösningen till differentialekvationen ges i implicit form av f (x, y) = C1 dvs.
1
2x2y2 + ln x2= C , där C = −C1. Begynnelsevillkoret ger att C = 1
2 och den sökta lösningen i implicit form ges av 1
2x2y2 + 2 ln x = 1 2 ⇔ 1
x2y2 + 4 ln x = 1 ⇔ y2 = 1
x2(1 − 4 ln x) ⇔ y(x) = 1 x√
1 − 4 ln x. Lösning till problem 3.
Om y1(x) = eax då y10 = aeax och y001 = a2eax.
Insättningen av y1 = eax i ekvationen ger: a2xeax − (1 + 2x)aeax + (1 + x = eax = 0 ⇔ (a2x − a − 2ax + 1 + x)eax= 0 ⇔ (a2−2a+1)x−(a−1) = 0 ⇔ (a−1)((a−1)x−1) = 0 ⇔ a = 1 . Funktion y1(x) = ex är en lösning till differentialekvationen.
För att bestämma andra linjärt oberoende av y1 lösningen y2 söker vi den på formen y2(x) = v(x) · y1(x) = v(x) · ex. y20 = v0ex+ vex och y200= v00ex+ 2v0ex+ vex.
Insättningen i ekvationen ger:
x(v00+ 2v0+ v)ex− (1 + 2x)(v0+ v)ex+ (1 + x)vex= 0 ⇔ xv00− v0 = 0 ⇔ v00 v0 = 1
x ⇒ v0 = x ⇒ v(x) kan väljas som v(x) = x2. y2(x) = x2ex och den allmänna lösningen till ekvationen är:
y(x) = (C1+ C2x2)ex.
Lösning till problem 4.
Den sökta differentialekvationen kan erhållas som
x ln x y
1 1
x y0 0 −1
x2 y00
= 0 ⇔ (1 − ln x)y00+ 1 xy0− 1
x2y = 0 ⇔ x2(1 − ln x)y00+ xy0− y = 0 .
Wronskianen för de givna lösningarna är W (x, ln x) =
x ln x
1 1
x
= 1 − ln x 6= 0 för 0 < x < e . I en omgivning av x0 = 1 funktionerna y1(x) = x och y2(x) = ln x är linjärt oberoende.
Den allmänna lösningen till den erhållna ekvationen är y(x) = C1x + C2ln x . Lösningen satisfierar begynnelsevillkoren om C1· 1 + C2ln 1 = 3 och C1+ C2 = 2 , alltså om C1 = 3 och C2= −1 . Lösningen y(x) = 3x − ln x satisfierar ekvationen och begynnelsevillkoren.
Lösning till problem 5.
Insättningen av y(x) = xn i ekvationen ger: x2n(n − 1)xn−2− 2xnxn−1+ 2xn= 0 ⇔ n(n − 1)xn− 2nxn+ 2xn= 0 ⇔ n2− 3n + 2 = 0 ⇔ n1 = 1 och n2= 2 .
Funktionerna y1(x) = x och y2(x) = x2 är två linjärt oberoende lösningar till den homogena ekvationen.
Vi söker en partikulär lösning till den inhomogena ekvationen på formen yp(x) = v1(x)x+v2(x)x2 under villkoret att
v01x + v20x2= 0 . (1)
Derivering av yp under villkoret (1) ger yp0 = v1+ 2xv2 och yp00= v10 + 2v20x + 2v2. Insättningen i ekvationen ger:
x2(v01+ 2v20x + 2v2) − 2x(v1+ 2xv2) + 2(v1x + v2x2) = x3sin x ⇔ v10x2+ 2v02x3 = x3sin x ⇔ v10 + 2v20x = x sin x (2)
(1) tillsammans med (2) ger system:
( v01 + xv02 = 0 v01 + 2xv02 = x sin x
(2)-(1) ger xv02= x sin x alltså v20 = sin x ⇒ v2= − cos x . Samtidigt som 2(1)-(2) ger v10 = −x sin x ⇒ v1 = x cos x −
Z
cos x dx = x cos x − sin x . (Konstanten väljs lika med 0).
Den sökta partikulära lösningen är yp(x) = (x cos x − sin x)x − x2cos x = −x sin x . Den allmänna lösningen till den inhomogena ekvationen är
y(x) = C1x + C2x2− x sin x . Lösning till problem 6.
Lös ut y från första ekvationen. y = x0 − 3x ⇒ y0 = x00 − 3x0. Sätt in i andra ekvationen.
Man får: x00− 3x0 = −x + x0− 3x + 4t ⇔ x00− 4x0+ 4x = 4t som är en linjär, inhomogen differentialekvation av andra ordningen med konstanta koefficienter. Karakteristiska ekvationen för motsvarande homogena ekvationen är λ2− 4λ + 4 = 0 ⇔ λ1,2 = 2 . Den allmänna lösningen till den homogena ekvationen är xH(t) = (C1+ C2t)e2t. Den ällmänna lösningen x(t) till den inhomogena ekvationen är summan av xH(t) och en partikulär lösning xp(t) till den inhomogena ekvationen. xp(t) söks på formen xp(t) = at + b . x0p= a och x00p = 0 .
xp(t) = t + 1 och x(t) = (C1+ C2)e2t+ t + 1 . Insättningen av x(t) i y(t) = x0− 3x ger:
y(t) = 2(C1+ C2t)e2t+ C2e2t+ 1 − 3(C1+ C2t)e2t− 3t − 3 = (C2− C1− C2t)E2t− 3t − 2 . Den allmänna lösning till systemet är
( x(t) = (C1+ C2t)e2t+ t + 1
y(t) = (C2− C1− C2t)e2t− 3t − 2 , där C1 och C2 är reella konstanter.
Lösning till problem 7.
Lineariseringen av systemet i (0, 0) är
( x0 = −4x + y y0 = 8x − 2y .
−4 1 8 −2
= 0 , alltså origo är inte enkel jämviktspunkt och Poincare’s sats är ej tillämpningsbar.
Bestäm en Liapunovfunktion på formen E(x, y) = ax2m+ by2n, där a , b ∈ R+ och m , n ∈ N . Låt F (x, y) = y − 4x − x5 och G(x, y) = 8x − 2y . Betrakta
∂E
∂xF + ∂E
∂yG = 2amx2m−1(y − 4x − x5) + 2bny2n−1(8x − 2y) =
2amx2m−1y − 8amx2m− 2amx2m+4+ 16bnxy2n−1− 4bny2n. Välj m = n = 1 och a = 8 , b = 1 . Man får ∂E
∂xF + ∂E
∂yG = 32xy − 64x2 − 16x6 − 4y2 = −4((4x − y)2 + 4x6) < 0 för alla (x, y) 6= (0, 0) , alltså E(x, y) = 8x2+ y2 är en strikt Liapunovfunktion och enligt Liapunovsats origo är en asymptotiskt stabil jämviktspunkt för systemet.
Lösning till problem 8.
Om F (x, y) =px2+ 1 − 2y − 1 och G(x, y) = ln(ex+ 4y) , då F (0, 0) = 0 och G(0, 0) = 0 , alltså origo är en jämviktspunkt för systemet.
Lineariseringen av systemet i origo:
∂F
∂x = x
√x2+ 1 ⇒ ∂F
∂x(0, 0) = 0 , ∂F
∂y = −2 ⇒ ∂F
∂y(0, 0) = −2 ,
∂G
∂x = ex
ex+ 4y ⇒ ∂G
∂x(0, 0) = 1 och ∂G
∂y = 4
ex+ 4y ⇒ ∂G
∂y(0, 0) = 4 . Lineariseringen för systemet är:
( x0 = −2y
y0 = x + 4y
0 −2
1 4
= 2 6= 0 , alltså (0, 0) är en enkel jämviktspunkt. Karakteristiska ekvationen är
−λ −2
1 4 − λ
= 0 ⇔ λ2− 4λ + 2 = 0 ⇔ λ1,2 = 2 ±√
2 . Rötterna är reella och positiva, alltså origo är en instabil knut. Poincare’s sats ger då att origo är en instabil jämviktspunkt av knuttyp även för systemet.