2007:118
E X A M E N S A R B E T E
Klassisk sång från tå till topp
En studie av hur fyra erfarna sångpedagoger förhåller sig till begreppen uttryck och självkänsla
Maria Carlsson
Luleå tekniska universitet Lärarutbildning
Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för Musik och medier
Klassisk sång från tå till topp
En studie av hur fyra erfarna sångpedagoger förhåller sig till begreppen uttryck och självkänsla.
Maria Carlsson
Förord
Jag vill först av allt rikta ett tack till de sångpedagoger som genom sin medverkan gjort denna studie möjlig. De har med sin glädje inför sångpedagogyrket gett mig inspiration och djupare kunskap i mitt kommande yrke.
Ett tack riktas också till Josef Eriksson som har läst och gett mig värdefulla synpunkter.
Slutligen vill jag tacka mina två handledare Christer Wiklund och Sture Brändström för god handledning.
Abstrakt
Syftet med denna studie är att inom området klassisk sång undersöka hur fyra erfarna sångpedagoger förhåller sig till begreppen uttryck och självkänsla i sin sångundervisning. Syftet är också att undersöka hur sångpedagogerna upplever sina elevers mål. Studien är inriktad mot sångundervisning i de frivilliga skolformerna, från den kommunala musik- och kulturskola till gymnasiet och folkhögskola, och är uppbyggd utifrån litteratur inom följande ämnen: personligt uttryck, självkänsla, drama integrerat med sång och ”varför sjunger jag”. I studien intervjuas fyra sångpedagoger med olika bakgrund och erfarenheter, två undervisar inom kulturskolan och två inom folkhögskolan. Resultatet visar att alla de fyra sångpedagogerna jobbar med att stärka elevernas självkänsla och att det är en grundläggande del i undervisningen för att eleverna ska kunna uttrycka sig på ett personligt sätt. Studien visar också att de fyra sångpedagogerna jobbar kontinuerligt med elevens uttryck integrerat med tekniken och att dessa delar stärker varandra och är lika viktiga i sångundervisningen. Alla de intervjuade är också överens om att de flesta av sångeleverna är inriktade på att bli musiker och stå längst fram på scenen. De vill synas och få bekräftelse.
Nyckelord: sångpedagogik, uttryck, teknik, självkänsla, elevens mål, kommunal musik- och kulturskola, folkhögskola
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 5
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 6
BAKGRUND... 6
FÖRANKRING I STYRDOKUMENT... 6
EMOTIONELLT OCH PERSONLIGT UTTRYCK... 7
SJÄLVKÄNSLA... 9
DRAMA... 10
MÅL OCH MOTIVATION FÖR SÅNG... 12
METOD ... 13
FÖRSÖKSPERSONER... 13
GENOMFÖRANDE... 14
ANALYS... 15
RESULTAT... 15
SÅNGPEDAGOG 1, SP1... 15
Elevernas mål ... 15
Teknik och stilkännedom... 16
Självkänsla och uttryck ... 16
SÅNGPEDAGOG 2, SP2... 17
Elevernas mål ... 17
Självkänsla... 18
Teknik och uttryck ... 18
SÅNGPEDAGOG 3, SP3... 19
Elevernas mål ... 19
Uttryck och teknik... 20
Självkänsla... 20
SÅNGPEDAGOG 4, SP4... 21
Elevernas mål ... 21
Självkänsla... 21
Uttryck och teknik... 22
SAMMANFATTNING... 23
DISKUSSION ... 24
RESULTAT- OCH LITTERATURDISKUSSION... 24
Teknik och uttryck ... 24
Självkänsla och elevens mål... 26
Dramaundervisning... 27
METODDISKUSSION... 27
Validitet och reliabilitet ... 28
FORTSATT FORSKNING... 28
AVSLUTANDE REFLEKTION... 29
REFERENSER ... 30
BILAGA ... 31
INTERVJUFRÅGOR... 31
Inledning
För mig som sångelev, sångerska och sångpedagog har sambandet mellan sången, dramatiken och emotionella uttrycket varit något som jag alltid återkommit till. Jag har studerat klassisk sång under sju år, ett år på Kulturama i Stockholm, två år på Kapellsbergs musikskola i Härnösand och fyra år på Musikhögskolan i Piteå. Jag har under hela min uppväxt sjungit i kör och också tagit sånglektioner under min gymnasietid. Genom alla dessa studier i sång och framförallt genom mitt eget intresse för sången har jag kommit i kontakt med många sångare och sångpedagoger. Detta har i sin tur lett till många funderingar över vad det personliga uttrycket har för betydelse för att en sångare ska kunna förmedla något och beröra sin publik.
Jag har varit på ett otal konserter där klassiska sångare är helt uppslukade av sin tekniska färdighet och genom detta glömmer bort människorna som sitter och lyssnar. Det spelar ingen roll hur vackra vokaler och konsonanter du försöker åstadkomma om det inte finns något personligt och emotionellt bakom dessa. För att få den där extra lystern och glansen i rösten som behövs för att en sångare ska kunna beröra sin publik så tror jag att de måste våga släppa kontrollen och låta det naturliga personliga uttrycket sjunga.
När du sjunger så krävs en kroppslig medvetenhet för att instrumentet ska fungera på bästa sätt, detta är alla sångpedagoger införstådda med. Vi arbetar med teknikövningar, instudering av sånger, avspänning – anspänning, hållning och andning m.m. Detta för att eleverna ska få en större medvetenhet när de arbetar med instrumentet. Alla dessa delar är givetvis mycket viktiga för en sångare. Dock anser jag att allt för mycket tid läggs på tekniska färdigheter medan den del då man jobbar med att förmedla något personligt från sitt eget hjärta med hela kroppen får en mindre framträdande roll. För att kunna stå på scenen och sjunga frimodigt och öppenhjärtigt och nå ut till publiken och beröra den måste något annat komma till.
Jag tror att dramaövningar integrerat med sångundervisning leder till att sångare frigör sin kropp, röst och framförallt sina hjärnspöken. Detta är tankar som har grott inom mig men som inte har fått fotfäste förrän på senare år. Det är speciellt tack vare två sångpedagoger jag haft under mitt senaste år på Musikhögskolan i Piteå som gjort att jag har kunnat befästa mina tankar kring ämnet och som fått mig att förstå hur viktigt det är att musicera med hela sin kropp och själ. Detta har i sin tur lett till att jag vill göra en djupdykning i ämnet som jag själv tycker är så inspirerande. Jag vill också utveckla mina tankar och undersöka vad andra sångpedagoger har för erfarenheter i ämnet och vad de utgår från i sin sångundervisning. Jag tror att man som sångpedagog borde fråga sig själv lite oftare vad som är viktigt i undervisningen och vad man vill förmedla till eleverna. Därför är min förhoppning att jag genom detta examensarbete, mitt reflekterande och genom andra sångpedagogers erfarenheter utvecklar min egen pedagogik och undervisning. Jag hoppas att jag tydligare ska kunna se vilka delar som behövs för att göra eleven till en hel sångare som kan stå på egna ben och ta egna initiativ.
Det som jag beskrivit här ovan är de tankar som jag har utgått ifrån när jag valt ämne för mitt examensarbete. Under mina fyra år på Musikhögskolan i Piteå har jag bara kommit i kontakt med böcker inom sångpedagogik som handlar om tekniska beskrivningar och övningar och anatomiskt vetande inom sången. Jag tror alltså att det behövs mer studier om den känslomässiga delen inom sångutövandet. Det är inte lika lätt att ta på men desto viktigare att tala om. Detta examensarbete är också en hjälp för mig i mitt kommande yrke som
sångpedagog, från årskurs sju och uppåt, då jag hoppas kunna utöva det i praktiken. Jag vänder mig också till andra sångpedagoger och hoppas att de ska inspireras av denna fördjupning inom klassisk sång.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att inom området klassisk sång undersöka hur fyra erfarna sångpedagoger förhåller sig till begreppen uttryck och självkänsla i sin sångundervisning samt att undersöka vilka mål sångpedagogerna upplever att eleverna har med sina sångstudier.
Vad kan drama tillföra den klassiska sångundervisningen?
Vad är sångelevens mål med undervisningen?
Hur viktig är elevens självkänsla för det personliga och emotionella uttrycket när han/hon uttrycker sig genom sång?
Bakgrund
Förankring i styrdokument
Målgruppen för denna studie är sångpedagoger som undervisar inom den åldersgrupp jag själv kommer att undervisa i, nämligen ungdomar från årskurs sju och upp t.o.m. gymnasiet och folkhögskola. Sångpedagoger som undervisar elever som själva har valt att ha sångundervisning genom en kommunal musik- eller kulturskola, genom valt program på gymnasiet eller fortsatta sångstudier på folkhögskolenivå.
I Lpf 94 står det att skolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att
de framförs. Den skall framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjlighet till sådana. Lpo 94 har också detta som mål och riktlinjer att följa:
Skolan skall sträva efter att varje elev
• utvecklar sin förmåga att göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper och personliga erfarenheter,
• respekterar andra människors egenvärde,
• tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling, samt medverkar till att bistå andra människor,
• kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen och visar respekt för och omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett vidare perspektiv.
(Lärarförbundet, 2002, s. 13-14)
All verksamhet inom skolan ska bidra till elevernas allsidiga utveckling. Om denna utveckling och elevens identitetsskapande står det också om i ”Grundskolans kursplaner och betygskriterier 2000”:
Utbildningen i musikämnet syftar till att ge varje elev lust och möjlighet att utveckla sin musikalitet och få uppleva att kunskaper i musik bottnar i, frigör och förstärker den egna identiteten både socialt, kognitivt och emotionellt. (Skolverket, 2002, s. 42)
Varje musiklärare ska ha som mål att fokusera på ämnets kärna som är musicerande och skapande. Det är det personliga och gemensamma musikutövandet som är grunden för musikupplevelse och lärande. Dessutom tydliggörs ämnesövergripande samband och personlighetsutvecklande moment.
Emotionellt och personligt uttryck
Arder (2001)1 har undervisat i sångmetodik på Barratt Dues musikinstitut i Oslo i flera år och har utifrån sina erfarenheter skrivit en bok där hon beskriver hur många pedagoger anser att man inte bör lägga för stor vikt vid sånginterpretation2 i begynnelsestadiet för elevens undervisning eftersom redskapet, alltså tekniken, inte är tillräckligt utvecklat till att skapa nyanser och uttryck. Hon håller med om att det ligger mycket i det förhållningssättet, men att interpretationsarbetet också behöver en mognadsprocess och att också uttrycket kan ligga på många olika nivåer. Det som är viktigt är att sångpedagogen ställer de interpretoriska krav på eleven som är anpassade efter dennes tekniska och musikaliska nivå.
Både det tekniske grunnlaget og den analytiske innfallsvinkelen er viktig i sangopplaerningen. Dette alene er likevel tilstrekkelig i arbeidet for å tilegne seg interpretasjonskunsten. Når sangeren interpreterer, må han også formidle noe av seg selv – noe som er helt personlig og som kommer fra hans egen sjel. For å få til dette må han ha evnen til innlevelse og engasjement. (Arder, 2001, s. 38)
Arder skriver vidare om hur det går att öva på detta och att det gäller för sångpedagogen att
”trycka på de rätta knapparna” för att eleven ska kunna dela med sig av sitt konstnärliga uttryck.
Eleven kan hitta inspiration till ett personligt uttryck genom sångpedagogens tolkning men det är också viktigt att uppmuntra eleven till att hitta sin egen tolkning. Genom att eleven får läsa, översätta och förstå och uppleva texten kan pedagogen hjälpa eleven till detta.
En av Sveriges mest framgångsrika operaregissörer, Järvefelt (1990), beskriver hur sångaren måste motivera sjungandet. Känslan bakom sången måste vara så stark att ”utbristandet i sång”
verkar naturligt:
Att ”sjunga med hela kroppen” betyder däremot inte yviga, ytliga ”operagester”. Varje ton måste motiveras med den
1 Sökmetoder - för att finna lämpliga böcker till denna uppsats har jag använt mig av Googles sökmotor på Internet och genom Luleå universitetsbiblioteks sökmotor Lucia. Jag har också använt mig av Sveriges Televisions hemsida för att hitta inslag som passar detta arbete.
2Sånginterpretation - tolkning, tydning av en sång
rätta känslan och ur den skall sedan det fysiska uttrycket växa fram. (Järvefelt, 1989, s. 41-42)
Sadolin (2006) beskriver i sin forskning, som till stor del handlar om sångteknik, hur tekniken är medlet att uttrycka sig, medan uttrycket, det att vilja berätta något är det viktigaste. Sång blir lätt ointressant om teknik blir den dominerande faktorn. Det är först när tekniken används för att uttrycka något, som konstnärlig upplevelse skapas. Hon beskriver hur en sångare måste våga lita på sin egen smak, omdömesförmåga och känsla. Sångaren måste hitta de redskap som passar och förstärker hans uttryck och man ska inte vara rädd att pröva nya vägar och att experimentera leder ofta till förnyelse. Sadolin beskriver hur sångare arbetar med uttryck på olika sätt och att resultaten av detta kan bli mycket olika:
- Några sångare är inte alls medvetna om sitt uttryck.
- Några sångare sjunger uteslutande på sin intuition och ögonblickets ingivelse; vissa dagar med en formidabel intensitet och andra dagar med föga imponerande resultat.
- Några utgår ifrån särskilda metoder och utvecklar på så sätt sitt uttrycksmässiga hantverk.
- Andra, återigen, använder lite från alla metoder och blandar det med sin egen intuition.
(Sadolin, 2006, s. 216)
Oavsett vilken metod man använder, är det under alla omständigheter en fördel att ha arbetat medvetet med denna aspekt på sången. Det är ett viktigt element i arbetet med uttryck att ”ha varit där förut”. När du genom träning i uttryck blir medveten om de redskap du förfogar över, blir det lättare att uppnå det uttryck du önskar.
Svensson (2007) har forskat om innebörden av ordet timing3 och dess betydelse för olika sångpedagoger inom klassisk-, pop/rock-, jazz- och folkmusik. Sångpedagoger har fått dela med sig av sina tankar om timing i musikaliska sammanhang och hur de undervisar elever i detta. I en av intervjuerna i Svenssons studie beskriver den klassiska pedagogen, en kvinna, hur sångaren måste få rätt impuls och om hur andningstekniken måste finnas där precis som när man pratar för att hitta timingen. Svensson beskriver hur han först tyckte att det hon beskrev handlade om teknik och inte timing men hur han sedan ändrade sig när den klassiska sångpedagogen fortsatte att fördjupa sin beskrivning. Hur klangen, kroppen, andningen måste finnas där automatiskt och att sångaren måste ställa in kroppen både fysiskt och mentalt.
Sångaren kan då slappna av i detta och få tillgång till timingen.
Professor Irving (1987) vid Musikhögskolan i Malmö skriver i sin bok om hur de flesta unga musiker i utbildning arbetar i en miljö som är direkt negativ till att främja kreativitet. Miljön är dominerad av teknisk övning för att bli ”bra” och för att få ”bra” uppgifter och så vidare.
Tekniska färdigheter är livsviktig för en musiker, men den måste syfta till att hjälpa dig att uttrycka dig och inte till att klara av löpningen i samma hårresande tempo som det senaste stjärnskottet förmår. Privilegiet att kunna arbeta som musiker, förhoppningsvis även som artist, för också med sig den glädje som kommer när man inser att musiken är något som i våra händer kan beröra andra människor i deras innersta. Irving talar också om känslokunskap och hon beskriver hur olika professionella sångare tar vara på och jobbar med sin personliga prägel och hur de bemöter sin publik:
Den superbegåvade instrumentalisten eller självklara solisten trampar ofta sin
3Timing - Den inre metronom som får musiken att svänga och som håller dig på rätt plats i rätt tid. (Strandberg, 1999, s.1)
egen väg när det gäller sättet att umgås med publiken och jag har under senare år träffat på unga musiker som ägnar stor omsorg åt konsertens innehåll, form och inramning, medan andra tyvärr fortfarande är helt instrumentfixerade när de lämnar musikhögskolan. (Irving, 1987, s. 10)
Självkänsla
Är det viktigt att jobba med en sångares självkänsla? Irving (1987) skriver om hur sångare ofta jämför sig med sina studiekamrater och hur de tycker att alla andra är så bra. De lägger fokus på det i stället för att koncentrera sig på vad man själv kan och kan bidra med. De flesta musiker blir under sin utbildning medvetna om att nervositet, koncentrations- och memoreringsproblem är en del av yrkesmusikerns vardag. Dessa problem är ofta förknippade med prestationsångest och konkurrenssituationen. Detta är naturligtvis inget som bara musiker råkar ut för utan det upplevs av alla som utövar sitt arbete öppet inför andra t.ex. lärare, föredragshållare och skådespelare. Mötet med denna del av verkligheten förbereds ofta illa under utbildningstiden, där nästan ingen tid ägnas åt analys och bearbetning av frågor kring det. Det är många delar som en musiker ska utveckla under sin utbildning och Irving skriver:
Bara det att uppnå en professionell nivå på instrumentet kräver många års intensivt arbete. Teknik, repertoar- och stilstudier och i lyckliga fall utvecklandet av ett personligt konstnärligt uttryck syssel- sätter alla deras tankar och kräver all deras energi. Detta gör att den glädje som borde vara förenad med att kunna följa sitt yrkesval och utveckla sin musikbegåvning – att förbereda sig för det hägrande slut- målet, mötet med publiken, ofta blir strypt av ångest och osäkerhet.
(Irving, 1987, s. 8)
Törnblom (2006) arbetar som coach i personlig utveckling och berättar om hur många kanske tror att detta med att uppleva ångest och osäkerhet inför ett framförande är ett problem som bara drabbar de ovana och inte proffsen. Hon skriver också om hur viktigt det är att komma ihåg är att skilja på det vi kallar självförtroende och det vi kallar självkänsla. Självförtroende är när man tror på sig själv, självsäkerhet, medan självkänsla är när man är medveten om sitt eget människovärde. Du kan alltså ha ett bra självförtroende men samtidigt ha en låg självkänsla.
Birgit Nilsson som är en av Sveriges största operastjärnor genom tiderna säger i Svt:s program Stjärna mot stjärna:
Det är så oerhört lätt att åka ner i skorna.
(Nilsson, 1977, www.svt.se)
Hon beskriver hur hon ofta på väg till en premiär har önskat att det skulle hända en olycka så att hon ska slippa sjunga den kvällen. Hon vill förstås inte att det ska vara en stor olycka utan en liten som gör att hon måste ställa in föreställningen. Hon fortsätter och säger att:
Man är rädd för att misslyckas.
(Nilsson, 1977, www.svt.se)
Törnblom berättar i sin bok om hur många som har låg självkänsla upplever att de ofta är rädda för att misslyckas och att de är rädda för att någon ska upptäcka att de inte kan någonting. Hon beskriver hur dem hon coachar ofta befinner sig mitt i en svindlande karriär och är framgångsrika i det mesta de företar sig. De har alltså bra jobb, betyg som visar att de kan en
massa saker och inte sällan har de lyckats ro i land projekt som till en början verkat helt orimliga. Trots detta berättar de för henne hur de bara väntar på att bli avslöjade som en enda stor bluff. De vet att de är duktiga men tror hela tiden att någon annan är bättre. Det här erkänner de förstås inte för någon arbetskamrat, för hur skulle det se ut? Alla andra är ju så proffsiga och trygga i sina roller. Känslan behåller de istället för sig själva och den ligger där och maler för jämnan.
Om självkänslan är låg fokuserar man alltså på vad andra tycker och tänker istället för att lägga vikt på vad man själv är värd. Detta innebär att man aldrig kommer att bli helt nöjd med sina prestationer, man jämför sig själv med andra och det finns alltid någon som är bättre.
Törnblom skriver att om självkänslan är låg vet man aldrig vad man är värd. Det varierar förstås beroende på vilka man för tillfället har omkring sig. Det går inte att betrakta sig som jämställd utan man är antingen bättre eller sämre. Hon skriver om hur hon i flera år hade som vana att alltid jämföra sig med andra. Hon var ”bra” bara om inte någon annan var ”bättre”. Så kan man alltså uppfatta sig själv om man har låg självkänsla. Enligt Törnblom går detta att ändra på och hon beskriver vad en hög självkänsla tillföra till ditt liv:
Det är betydligt enklare att hantera sina egna misstag med en starkare självkänsla. Jag vågar mig på fler saker, vågar bekanta mig med fler människor, miljöer och situationer eftersom jag vet att jag överlever vad som helst. Jag stänger inte in mig själv på grund av rädslan över att nya erfarenheter kan göra ont, jag oroar mig inte för att misslyckas – ett misslyckande är ju en nyttig lärdom som gör att vi blir bättre på att undvika nya misstag. (Törnblom, 2006, s. 46)
Irving beskriver hur viktigt det är att varje musiker lär känna sig själv och hur man fungerar.
Som sångare måste du lära dig vad som är dina styrkor och svagheter, vad du har lätt för och svårt för, vad som gör dig deprimerad eller nervös och vad som stimulerar dig. Det är också viktigt att lära sig hur andra människor reagerar på dig. Med större kunskap om vem du är blir du mindre sårbar utifrån, och i förlängningen av detta kommer rampfebern att minska. Enligt Irving så kan man också få kontroll över sin rampfeber genom att jobba med sig själv och sin självkänsla. Om du står stadigt och är trygg i din roll som sångare och person så kommer också ditt framförande att bli det. Det är något som du inte lär dig över en natt men med övning så kan man nå långt. Både sångaren och publiken kommer att njuta mer och få ut mer av framträdandet om sångaren tror på sig själv och det han berättar.
När man funderar på vad vi kan erbjuda en publik förutom musiken är svaret – oss själva. Vårt intresse för andra människor och deras situation, vår humor, värme, känslighet, fantasi och vår kunskap. Allt detta och musik därtill! (Irving, 1987, s. 10)
Drama
Wagners bok Drama i undervisningen handlar om Dorothy Heathcotes pedagogik (1992).
Heathcote är en av Englands mest kända pedagoger och jobbar med drama i klassundervisning, så här beskrivs hennes pedagogik:
Hon sätter inte barnen att skapa dramer. Istället utnyttjar hon
dramat till att vidga deras medvetande, lära dem betrakta verk- ligheten med fantasins hjälp och upptäcka handlingens under- liggande betydelse. Hon är inte intresserad av att göra dramer med barnen, utan vill som hon säger slipa barnens sinnen genom spelet. Detta gör hon inte genom att överhopa dem med infor- mation, utan genom att få dem att använda det som de redan kan.
(Wagner, 1992, s. 21)
Hon hjälper barnen att skapa genom att använda det de redan vet men som eleverna inte vet att de vet. Det är ett medvetet utnyttjande av dramats beståndsdelar i undervisningssyfte. Hon kallar detta att ”bygga upp en inre rymd hos eleven”, en kvalitativ undervisning i motsats till kvantitativ. Hur fungerar människor socialt, hur beter vi oss i olika sammanhang. Hur beter vi oss när vi är ledsna, arga, glada eller stressade. Det är viktigt att göra eleverna medvetna om detta, be dem titta sig om kring i vardagen och observera hur människor runtomkring handlar i olika sammanhang.
Järvefelt (1990) skriver om sina egna erfarenheter och upplevelser av operan som konstform.
Han berättar om sin väg till att bli en erkänd operaregissör och hur han åkte runt till olika operahus i Europa för att se hur olika regissörer arbetar. Detta för att analysera och se de olika beståndsdelarna inom operan och för att hitta kärnan inom operaregin. Ett speciellt möte var med regissören Walter Felsenstein:
Felsenstein gav en dag en underbar minilektion i en av skåde—
speleriets grundregler. Man repeterar den fjärde akten av Mozarts
”Figaros bröllop”. Barbarina uttrycker i inledningsscenen sin förtvivlan över att ha tappat den nål, vilken hon av greven fått i uppdrag att i hemlighet ge till Susanna. Sångerskan krälade på alla fyra och storgrät. Felsenstein skrek från regipulten: ”Nicht jammern! Suchen!” – ”Gnäll inte! Leta!” (Järvefelt, 1990, s. 19)
Enligt Järvefelt spelar dåliga skådespelare känslor vilket han anser vara en dödssynd inom yrket.
Känslorna skall man ha inombords och de ska vara äkta och inte spelade. Det är aktionen man skall framföra. I detta fall är målet med scenen att finna nålen. Inte att demonstrera hur olycklig man är, då blir det teatraliskt i stället för trovärdigt. Det är ”bara” att leta efter nålen och ta vara på den känslan som kommer utifrån det. Hur många gånger har man inte letat efter något man tappat bort? Definitivt fler gånger än vad man har krälat runt på golvet och samtidigt storgråtit!
Heathcote påminner oss om att drama inte är något speciellt, utan snarare en teknik som vanliga människor regelmässigt använder för att handskas med en ny eller oroande erfarenhet (Wagner, 1992). När en betydelsefull händelse förestår går vi ofta i tankarna igenom den på förhand. Drama är alltså något som ligger oss nära tillhands, eleverna kan uppleva det som skrämmande och långt borta från deras egen person men genom att relatera det till vardagliga händelser kan det vara lättare att nå. Om att utgå från det lilla och enkla beskriver också Wikholm (1974) i sin bok där han berättar om hur man kan jobba med drama och improvisation:
När man arbetar med skapande dramatik är det inte mening -en att man skall låtsas känslor. När man t.ex. arbetar med improvisationer med en viss känsla inblandad, behöver den inte spelas. Det gäller att från början vara så avslappnad och
koncentrerad, att man helt kan koncentrera sig på det lilla rudiment av känsla som man har inom sig, och låta detta lilla rudiment uppfylla mig helt för ögonblicket. Då växer känslan fram och man behöver inte ”spela upp” något man inte har täckning för. (Wikholm, 1974, s. 20)
Mål och motivation för sång
Varför sjunger jag? Irving (1987) brukar ställa denna fråga till kolleger och studerande och hon har kunnat konstatera att svaren varierar mycket beroende på ålder och attityd. De unga musikernas svar kretsar i regel kring dem själv och är mycket inåtvända. De vill förverkliga sig själva, de lever helt först när de står på en scen och de tänker att om de lyckas kan de få ett gott liv. Irving skriver också om hur sångare som har kommit ut i arbetslivet och som jobbat ett tag ofta känner att det som tillfredställer dem är att ha ett budskap som de kan dela med sig av när de möter en publik. Hon skriver också om vad det är som driver henne i sitt musicerande:
Jag hävdar alltid att det som driver mig är behovet av att möta människor i musiksammanhang och att varje gång försöka ge dem någonting som de kan bära med sig när vårt möte är till ända. (Irving, 1987, s. 20)
Rostvall & West (2001) har i sin avhandling om den frivilliga musikundervisningen tydligt sett att det synsätt som råder på de olika kommunala musik- och kulturskolor samt studieförbund runt om i Sverige behandlar i mycket liten grad musikens expressiva aspekter i såväl läromedel som under lektionerna. I sättet att behandla musik i undervisning ingår att koncentrera fokus kring några få aspekter i musicerandet, som anses väsentliga i vissa utvecklingsskeden. I denna reducering till vissa kvaliteter, såsom det tekniska/motoriska utförandet eller avläsningen av notsymboler, utelämnas andra kvaliteter, t.ex. expressiva parametrar.
I instrumentalundervisning uttrycks ofta att förmågan till musikaliskt uttryck endast finns hos vissa elever med specifik begåvning. Detta leder till att musikens expressiva aspekter sällan behandlas i läromedel och instrumentalundervisning, förrän eleven har visat sin begåvning genom att läsa noter och hantera instrumentet tillräckligt bra. (Rostvall/West, 2001, s. 282-283)
Rostvall & West har också kommit fram till att klingande förebilder förekommer i väldigt liten utsträckning såväl under lektionerna som i läromedlen. Detta menar de tyder på att lyssnandet inte ses som ett redskap för instrumentalundervisningen. Istället blir notbilden det som får representera hela musiken. Musiken i instrumentalundervisningen blir alltså reducerad och kan vara uppdelad i mindre delar utifrån olika principer. De principer Rostvall & West menar att man utgår från är notpresentationen, motorisk utveckling, kognitiv utveckling eller musikaliska parametrar. Vilka principer som ligger bakom den pedagogiska anpassningen av musiken är sällan uttalade, då de ligger dolda i institutionens konventioner.
I avhandlingen beskriver Rostvall & West också hur förmågan att tolka en notbild, och ge en riktig interpretation, räknas som en betydelsefull förmåga hos musikerna. Dessa konventioner som inte syns i notbilden för en icke insatt, styr i hög grad musicerandet inte bara i gehörsbaserad musik utan också i den notbaserade musiken. Förmågan att tolka notbilden är
alltså något som i stor utssträckning utvecklas och formas genom deltagande i institutionen, och innefattaren komplex väv av konventioner som inte oproblematiskt låter sig formuleras i ord.
Genom att inte tala om uppförandeaspekter i undervisningssituationen, blir musikaliskt/
estetiskt uttryck något som förbehålls elever som kan få kompletterande erfarenheter utanför undervisningen. Att uttrycka sig med musik får man göra på annat håll, kanske i rockband, eller tillsammans med sina föräldrar.
Metod
Intervjuerna är utförda enligt principerna för den kvalitativa intervjun (Svenning, 2000) och den hermeneutiska forskningsprocessen (Kvale, 1997). Centrala inslag är reflektion och analys av forskarens tolkningar samt medvetenhet om hur de påverkar resultaten.Utgångspunkten är att tydligt ange vilka data en tolkning bygger på, vilka förklaringar som använts och vilka prövningar av tolkningarnas bärkraft som genomförts.
Kvale beskriver forskningsintervjun som ett samtal om den mänskliga livsvärlden, där den muntliga diskursen förvandlas till texter som ska tolkas. Hermeneutiken är alltså dubbelt relevant för intervju-forskningen: först genom att kasta ljus över den dialog som skapar de intervjutexter som skall tolkas och sedan genom att klarlägga den process där intervjutexterna tolkas, vilken återigen kan uppfattas som en dialog eller ett samtal med texten. Intervjuaren bidrar till att skapa de texter som de tolkar och kan förhandla med intervjupersonerna om sin tolkning. Intervjutexten är således inte en given litterär text utan framträder samtidigt som den tolkas; den omfattar både skapandet och den framförhandlade tolkningen av texten.
Den kvalitativa intervjun (Svenning, 2000) används för att få en vidare och, förhoppningsvis, ej lika styrd intervju vilket ger en mer nyanserad bild av de fyra sångpedagogernas förhållningssätt.
Intervjuformen innebär att sångpedagogerna kan leda samtalet i andra riktningar som kontrast till det jag genom egna funderingar har fokuserat på.
Försökspersoner
De intervjuade är fyra verksamma sångpedagoger som har stor erfarenhet av detta yrke och därigenom kan ge mig en nyanserad bild av vad kärnan i deras sångundervisning är. Två av sångpedagogerna arbetar inom kulturskolan och undervisar elever från årskurs sju och upp till sista året på gymnasiet och två av sångpedagoger undervisar på en folkhögskola som har en förberedande linje inför fortsatta studier inom sång. Jag är bekant med tre av dessa sångpedagoger men har själv aldrig tagit lektioner av dem, den resterande sångpedagogen har jag endast talat med inför den kommande intervjun. Genom dessa sångpedagoger, som tillsammans undervisar inom de åldrar som denna forskning framförallt riktar sig till, får undersökningen en spridning när det gäller tankesätt, deras musikaliska och geografiska bakgrund samt kön.
Sångpedagog 1, SP1, har undervisat i sång och gitarr inom kulturskolan sedan 1980. Han utbildade sig i på ett tekniskt gymnasium och fick därefter jobb som byggnadsingenjör. Under denna tid så sjöng och spelade han mycket visor och kände att han ville byta inriktning. Han
sökte till ett institut för högre musikutbildning och har efter studiernas slut jobbat på kulturskolan.
Sångpedagog 2, SP2, har undervisat i sång på kulturskolan i snart tjugo år. Hon är uppvuxen i ett hem där alla genrer inom musik fick spelrum och en familj som till stor del består av musiker. Hon hade piano som huvudinstrument under gymnasiet men när hon därefter kom hon in på sång på en folkhögskola så bytte hon huvudinstrument. Efter tre år på folkhögskola sökte hon sig vidare och utbildade sig till sångpedagog på en musikhögskola. Därefter fick hon jobb på en musikskola i ett halvår innan hon tog jobbet på kulturskolan.
Sångpedagog 3, SP3, har ett vikariat sedan hösten 2005 på en folkhögskola där hon undervisar i klassisk sång. Hon har själv tagit sånglektioner sedan hon var tolv år, utbildade sig till folkskollärare mellan 1960-64 och studerade därefter solosång på en musikhögskola i två år.
SP3 har frilansat i hela sitt liv som sångerska och har medverkat i flera operaproduktioner. Hon har jobbat som sångpedagog på olika folkhögskolor sedan 1990.
Sångpedagog 4, SP4, har undervisat i klassisk sång på en folkhögskola sedan slutet av åttiotalet.
Hon undervisar både vid deras musiklinje och på den nystartade sånglinjen som startade hösten 2005 med scenisk inriktning. Sången och musiken fanns naturligt i hemmet när hon växte upp och hon spelade flöjt och piano i musikskolan. Under gymnasiet gick hon på musiklinjen, tog sånglektioner och därefter gick hon tre år på folkhögskola. På musikhögskolan läste hon sedan till sång- och pianopedagog. Efter studierna fick hon jobb på en musikskola, 1979, och jobbade där två år. Därefter flyttade hon tillbaka till sin hemstad för att jobba på gymnasiet i fem år innan hon fick jobbet på folkhögskolan. SP4 sjunger på konserter någon eller några gånger per år men önskar att hon hade mer tid till sitt eget musicerande. Hon tycker att det är svårt att hinna med detta när hon jobbar heltid.
Genomförande
Intervjuerna är genomförda i sångpedagogernas undervisningsmiljö mellan den artonde och tjugonde december 2006. Intervjuerna har spelats in med en mp3-spelare och därefter har råkopior skrivits ner för att ge en översikt av det som de olika sångpedagogerna ansåg vara av större eller mindre vikt i deras undervisning. De tolv intervjufrågor som var en guide i intervjuerna finns som bilaga i slutet av detta examensarbete. Fråga 1-6 ställde jag för att lära känna personen i fråga bättre och också få en bild av dennes bakgrund. Resterande frågor 7-12 utformade jag utifrån syftet och bakgrunden. Det var viktigt att den intervjuade fick komma till tals i dessa punkter men vägen dit var inte exakt dessa frågor. Det tillkom också andra frågor på vägen och därför finns det ingen mall för dessa intervjuer utan jag har här nedan sammanställt varje intervju för sig. De är sammanställda på ett ostrukturerat sätt, som sig bör i informella intervjuer (Svenning, 2000), där jag tagit ut de delar som jag anser relevanta för detta examensarbete. Detta innebär också att de fyra sångpedagogerna fördjupade sig inom olika delar av intervjun och därför har varje intervju också olika underrubriker. Dock är det en underrubrik ”Elevernas mål” som överensstämmer i alla intervjuer och detta beror på att alla de intervjuade hade ett tydligt svar när de kom till denna del.
Analys
Först har jag läst och sammanställt all information som varit relevant utifrån syftet i bakgrunden, detta låg också som grund för formuleringen av intervjufrågorna. Utifrån dessa kriterier har de delar i intervjuerna tagits ut och sammanställts under resultatdelen.
I diskussionen har jag sedan jämfört och analyserat syftet och bakgrunden och med de svar som de fyra intervjuerna gett. Under denna process har jag försökt att frångå alltför subjektiva bedömningar genom att analysera, jämföra och vända och vrida på de olika delar som kommit upp i de olika intervjuerna. Dock finns det mycket tolkningsutrymme genom att intervjuerna är genomförda på så sätt att jag träffat personen i fråga, öga mot öga. Detta har givetvis lett till att min tolkning av hur och på vilket sätt de svarat på frågorna också påverkat sättet att analysera materialet. Alla dessa delar har det tagits hänsyn till i diskussionen och tillsammans med de egna funderingarna och ställningstaganden har jag till sist sammanställt detta i den avslutande reflektionen.
Resultat
Sångpedagog 1, SP1
Kärnan i sångpedagog 1:s undervisning är kroppen och att frigöra den. Han jobbar mycket med att kroppen ska vara avslappnad men samtidigt också aktiv. Det är viktigt att eleverna blir bekväm i kroppen så att rösten kommer befriad att ”kunna släppa loss sig själv”. Många elever har spänningar i kroppen som man behöver skala bort för att deras naturliga röst ska bli fri.
Genom att använda enkla rörelser i undervisningen hjälper man eleven med detta. ”Tänker man på hur man gör när man cyklar då går det nästan inte, men tittar man på landskapet runtomkring så går det jättebra!”
Det är förstås olika för olika elever och det finns inget facit för hur man kan ska göra för att undervisningen ska bli perfekt. Vissa elever har mer spänningar och det kan vara svårt att arbeta med rörelser medan andra elever inte alls har problem med detta. SP1 upplever att det är skillnad mellan hur killar och tjejer generellt tar till sig detta. Killar har lättare att ta för sig och tänka ”skit samma” medan tjejer är mer vaktande på sig själva och rädda för att göra fel. SP1 tycker också att det är lättare för honom som man att undervisa och utmana killar.
Sångpedagog 1 ser dock att alla elever stärks av att frigöra kroppen. När eleverna börjar släppa på kontrollen så tycker de först att det låter hemskt och annorlunda om deras röst, att det inte är deras röst. Men när de har vant sig och blir bekväma i kroppen och rösten blir befriad då märks det att elevernas självkänsla stärks.
Elevernas mål
Sångpedagog 1 hade ett tydligt svar på frågan om vad han tror att eleverna har för mål med undervisningen: ”Många elever idag vill bli sångare för att få stå längst fram i ett band och på scenen. De vill synas och få bekräftelse.”
Teknik och stilkännedom
När eleverna kommer upp till gymnasiet och ibland i slutet av högstadiet, beroende på elevens utveckling, så börjar SP1 att gå in på teknik och stilkännedom. I vilken ålder eller nivå eleverna än är på så är frigörandet av kroppen alltid grundläggande men teknikkännedom är också väldigt viktigt i elevernas utveckling. Hur man utnyttjar och hittar resonans och klangrum och att ha kontroll över dessa delar. Hur man använder sig av klangen och sin teknik inom jazz och klassisk musik. SP1 tycker att klassisk sång är känsligare tekniskt, ”det krävs en viss klang och form” för att man ska ta det till sig. I afrosång är det istället tajmingen och svänget som är det centrala. Han tycker också att klassiska sångteknikens grund är bra att utgå från och ta med sig in i andra genrer. Inte det att man sjunger fullt ut som i klassisk sång men att man har det som tillgång och använda de delar man vill i andra genrer. Det är viktigt att prova olika genrer och att de får befrukta och föda varandra. Detta kan leda till att en elev upptäcker en genre som passar perfekt för sin egen röst och smak och de får en ”aha-upplevelse”, detta är något som stärker elevens självkänsla.
Självkänsla och uttryck
Målet för SP1:s undervisning ser väldigt olika ut för olika åldrar och de olika delar som varje elev behöver arbeta med. Dock är det viktigaste för SP1 att eleven stärker sitt självförtroende och att eleven kan sjunga en sång trovärdigt på en konsert och förmedla innehållet och känna sig nöjd med det. ”Övningen att kunna stå där framför en publik och framföra en sång stärker hela personen i hela deras liv.”
I jämförelse med att vara instrumentalist så har sångaren ännu en dimension att ta hänsyn till i sitt framförande och det är texten, detta gör det kanske lättare för en sångare att framföra musiken. Genom att gå in i texten och berätta innehållet så kommer berättelsen ut av sig själv.
Det är vad man förmedlar, en berättelse eller vad man beskriver som är det viktigaste och inte vilka toner man sjunger. SP1 jobbar mycket med att göra eleverna fria från notbilden som ofta blockerar eleverna. Det är inte lätt och det krävs erfarenhet, övning och också livserfarenhet för att komma ifrån notbilden och istället gestalta en sång.
Det är viktigt att elevens personliga gestaltning kommer fram och att han eller hon inte bara står och ”rapar upp” något som läraren har sagt. Elevens inre upplevelse av en sång ger också publiken en inre upplevelse. Då fångas publiken och hur fulländat eller mindre fulländat tekniskt eller ej det är spelar inte så stor roll utan det är berättelsen som är i centrum. SP1 beskriver det som om man hör en gammal uttjatad visa och plötsligt sjunger någon den självupplevt, på ett helt nytt sätt, och man fattar att ”jaha det var det den handlade om”.
Det är väldigt olika hur svårt eller lätt eleverna har för uttryck och som sångpedagog är det väldigt viktigt att vara flexibel. Varje elev är individuell och man fyller på där det behövs, vissa som har uttrycket naturligt måste man jobba mer tekniskt med och vice versa. Man får
exprimentera sig fram för att hitta rätta vägen för varje enskild elev, man kör ”specialslalom”.
SP1 beskriver hur vissa elever är väldigt låsta och hur han och eleven kämpar på och hur eleven plötsligt står där på scenen och gör ganska bra ifrån sig. Det är en seger och det känner eleven och det stärker dennes självkänsla. Det behöver inte vara så himla bra för att det ska vara bra jobbat.
Avslutningsvis frågade jag SP1 om han ville tillägga något och det kom ett tydligt utrop:
”Lusten!” Han berättade om vad en av världens främsta operasångerskor hade svarat på frågan hur det gick att sjunga på ”det sättet” och hon svarade: ”The support (stödet) and it has to be thrilling.” Det ska vara spännande att sjunga, inte slösjunga, och man ska vara aktiv och engagerad, det är viktigt!
Sångpedagog 2, SP2
För SP2 är målet att eleverna ska skapa något även om det är på en väldigt låg nivå, att de känner att de musicerar och får en upplevelse. Eleverna måste också få en bra grundteknik så att de sedan kan gå vidare och utvecklas och det är lika viktigt vilken genre man än sysslar med.
SP2 tycker att det är viktigt att förbereda eleven inför att stå på scenen och att jobba med mental träning. Hur det kommer att kännas att stå där framme på scenen, vara väl förberedd, tänka på helhetsframförandet och ge dem nycklar till de negativa tankar som vill ta över. Det är viktigt att förbereda eleverna ända från lektionerna till scenen och att de ofta får öva sig att stå på scenen. Hon tycker att gemensam sång är en undervisningsform, som de för tillfället inte har inom kulturskolan, som leder till att man avdramatiserar det att stå på scenen. Eleverna får säga positiva saker till varandra, vilket de är jätteduktiga på och det är väldigt bra att få uppmuntran från sina kompisar. Från det att stå och sjunga för sina kompisar är det inte så långt till att stå på scenen och eleverna känner sig säkrare och det blir roligare att stå på scenen. Det är väldigt viktigt vilka bilder eleverna skapar sig innan de går upp på scenen och t.ex. tänka på att publiken är med en och inte emot en.
Elevernas mål
Nuförtiden vill eleverna känna att de är en individ och de vill vara en röst i världen. De blir vanligare och vanligare att elever skriver egna låtar och vågar visa sin egen musik. En del elever vet att de ska bli stjärnor medan andra inte vet varför de studerar sång. De flesta tycker väldigt mycket om musik och sång men det kan vara svårt att veta vad man vill bli eftersom man inte vet om man kommer in på en vidareutbildning eller inte.
Elevernas mål ändras ofta under studiegången, en del som tror att de är stora stjärnor kommer på att de kanske inte är det och att de vill syssla med något annat medan andra som inte alls trodde att de skulle kunna bli sångare upptäcker att det är det här de vill syssla med. En elev som bara har en genre när de börjar hittar en ny att uttrycka sig i. Det är viktigt att vi ger dem en bredd och att de får smaka på olika genrer, visst ska de också få sjunga det de själva vill men om inte vi ger dem en bredd så vem ska göra det?
Självkänsla
Elevernas självkänsla är a och o, speciellt i sång, de behöver ha en trygghet i sig själv så att de vågar prova på! SP2 jobbar med att eleverna själva ska få tycka något bra om sitt framförande, ofta får man tvinga dem att säga något positivt. De har lätt att direkt säga negativa saker om sitt framförande men så småningom kommer de fram att de tyckte att något var bra. Det måste lära sig att tänka i de banorna att tycka bra om det de presterar och det är speciellt viktigt för tjejer som har väldigt lätt för att racka ner på sig själv. Det märks en tydlig skillnad när de får berömma sig själv och det blir också lättare och lättare att hitta saker de gjorde bra. En ton kan förstöra ett helt framförande bara för att man hakar upp sig på hur man tog den fel och då blockeras eleven. Genom att ändra detta tankesätt och jobba med mental träning så ser eleven i stället till det han/hon gör bra och till helheten i framförandet.
Teknik och uttryck
I sin undervisning integrerar SP2 teknik och uttryck, de går alltid hand i hand, det kan hända att man ibland måste finslipa någon teknisk del men annars tycker hon att det alltid ska vara att man musicerar. Känslan hjälper alltid tekniken. Dock kan man inte komma ifrån att det är mer teknik i klassisk sång. Själv njuter hon av all musik bara det är bra musik, en klassisk röst kan man bli mer bländad av eftersom man förstår ”hur vansinnigt svårt det där var” medan hon också kan njuta av en röst som inte är så mycket till röst men den har något att berätta och det passar den musiken.
”Eleven måste tränga ut ur tv-rutan!” Känslan måste alltid vara med och det är enkelt att undervisa elever i detta, redan från början, eftersom eleverna idag är så medvetna genom tv- program som t.ex. ”Idol”. Dessa program får både positiv och negativ påverkan på sångundervisningen, bra på så sätt att eleverna blir medvetna om att det inte bara är att stå där och sjunga utan att det krävs arbete. Det negativa är att det skapar en hysteri om att alla kan och ska förverkliga sig själva genom sången.
Att använda sig av en ”story” kring en låt bidrar till att t.ex. en enkel poplåt kan växa sig stark och det är väldigt bra i all sångundervisning och inom alla genrer. Eleverna tycker att det är jättekul när man jobbar med drama. ”De flyger ut genom dörren och tycker åh, vad kul!” Vissa tycker att det är jobbigt men då går man inte på så mycket och för en del kan det ta en hel termin att bara ”vifta med en arm”. Ofta vill alla att man jobbar med detta även om de tycker att det är jobbigt.
SP2 tycker att dramaundervisning skulle hjälpa elevernas förmåga till uttryck och det skulle vara bra att separera dramat från sången eftersom att sjunga är mer personligt. Eleverna har mer krav på sig själv när de sjunger och då skulle det vara bättre att ha drama och utveckla uttrycket för sig. I hennes egen utbildning valde hon drama för att hon kände att hon utvecklades genom detta. Det berodde mycket på musikhögskolans lärare som var bra, man fick göra en roll och man fick också en förklaring till varför man gjorde saker. Däremot tyckte hon att dramaundervisningen på gymnasiet var flummig och att man kanske inte var mogen för det.
Uttrycket är viktigt men man kan inte begära för mycket när de är unga eftersom det tar tid att utveckla denna sida precis som alla de andra sidorna. Har man berättargåvan så kanske man
inte har tekniken och tvärt om. Hos de elever som har berättargåvan finns det ofta ett motstånd att utvecklas tekniskt och att de tycker att de kan leva på denna talang, men det håller inte hur länge som helst. När man har sådana elever så måste man få dem att inse att de får fortsätta att sjunga på sitt sätt men genom att jobba tekniskt så kommer de att få mycket hjälp av att ha en grundteknik. Det är många olika delar och alla elever har olika delar som måste utvecklas.
Sångpedagog 3, SP3
Sångpedagog 3 utgår sammanfattningsvis från tonbildningen och samverkan mellan kroppen och klangen när hon beskriver sin undervisning. Hennes mål är att eleverna ska få en rundhet och mjukhet i tonbildningen, att de hittar kärnan i klangen. Eleverna ska kunna använda sin röst utan att skada och forcera sig, att de inte spänner sig utan använder luftströmmen och får upp och fram klangen. Ofta vill elever vräka på och sjunga starkt när de börjar med klassisk sång, det är viktigt att de istället försöker hitta en slank ton och utgår från den. I varje forteton4 så finns det en pianoton5, som ska vara tät, och utifrån den utvecklar eleverna sin röst.
För SP3 är det viktigt att eleverna känner att deras röst är unik och att de inte blir stöpta i samma form, att man som sångpedagog inte försöker att få dem att låta likadant, man ska inte höra vilken lärare eleverna har gått för. Detta är något som är vanligt på musikhögskolorna där sångpedagogerna ofta har ett eget koncept och en metod som de riktar in sig på. Det är också viktigt att eleverna lär sig att stå på egna ben, de ska bli självständiga sångare och sångerskor.
På den folkhögskola SP3 jobbar har sångeleverna enskilda lektioner i sång och också gemensamma lektioner där de medstuderande sitter och lyssnar till undervisningen. SP3 delar upp det så att hon jobbar tekniskt under de enskilda lektionerna och att målet med de gemensamma lektionerna är att jobba intepretoriskt. Hon tycker att det är lätt att komma in på teknik under dessa lektioner och en orsak till detta är att hon tycker det är svårt att jobba intepretoriskt om inte eleverna klarar det sångtekniska.
SP3 tycker framförallt att ”uttrycket blir bättre och inte alltid tekniken” när eleverna får agera och t.ex. sjunga inför en medstudent. En del teknik kan också komma fram genom att man inte tänker så mycket på just den delen. ”Det är lättare att vara koncentrerad när man sjunger till någon.”
Elevernas mål
SP3 ser en trend just nu hos eleverna att de riktar in sig på att gå musikerutbildningar. Elever kommer till utbildningen och vet att de ska bli en operasångare/operasångerska, vissa har knappt sjungit klassisk repertoar men vet ändå att de ska bli musiker. Problemet är att det inte finns plats för alla att bli musiker och ibland undrar hon om det kanske är bäst att säga till vissa elever: ”att du kanske inte ska ha det här som yrke?” Hon har aldrig sagt detta till någon elev men undrar i vissa fall om det inte vore det bästa.
4Forteton - dynamiskt stark ton.
5Pianoton - dynamiskt svag ton.
Uttryck och teknik
Eleverna utveckling ser väldigt olika ut och de har olika tempon, vissa nybörjare går det ”lätt som en vind” för och vissa får kämpa länge med ett enda stycke. ”Det är hemskt skönt när det går hand i hand, röst teori och muskler.” Svårast är när rösten är väldigt bra men man är tveksam om musikaliteten räcker.
Eleverna har alla en individuell utveckling och olika delar som måste fyllas på men det är ingen av delarna som SP3 tycker att det är svårare att jobba med. Vissa elever har lätt för teknik, vissa har lätt för uttryck och vissa har lätt för allt. En del elever sjunger jättebra men har svårt att få igång känslorna, det är rätt inuti men det syns inte utanpå, det är en barriär som man måste komma över. Som sångpedagog måste man ha tentaklerna ute, speciellt i början när man inte känner eleven eftersom det kan vara väldigt känsligt och nära dem. När man sedan känner eleven bättre kan man gå på mer och eleven vet att man gör det för deras eget bästa. SP3 berättar om de regissörer som hon själv har jobbat med i olika uppsättningar som verksam sångerska och att de som hon tyckt varit de bästa är de som drivit på, kanske lite väl hårt ibland.
”Man blir grinfärdig, går hem och funderar på det och sedan har man kommit en bit längre.
Det är inte så farligt att gråta, sången är väldigt nära människan och då berör det.”
”Ibland lyckas man locka fram något ur en elev så att håret reser sig på armarna och det kan både vara genom uttrycket, tekniskt och klangligt.” Det är över huvudtaget mycket känslor i sångundervisningen och hon minns själv att efter de sånglektioner hon själv tagit, antingen känt sig helt värdelös eller som om livet leker. SP3 anser att ens eget psyke är den värsta fiende och att man borde tänka mer som Björn Borg gjorde. Han glömde alltid den senast slagna bollen och gick vidare till nästa. Det är lätt att eleverna bara minns allt som gick fel och glömmer bort att se helheten.
Inom afrosång6 sätter man uttrycket före tekniken, där kan det bara vara uttryck, men så långt kan inte en klassisk sångare gå. Klassisk sång är känsligare och det är framförallt p.g.a. att man använder större omfång. Ibland när hon ser en sångare på tv så kan hon tänka: ”Alla våra elever skulle kunna göra detta!” Det som har fått just dessa sångare att lyckas är då något personligt och att det kommer ut i rätt sammanhang. ”Det går inte alltid att sätta fingret på vad gör just den där sångaren uttrycksmässigt som är så fantastiskt.” Hon kan samtidigt bli helt salig av en sångares klang.
SP3 tycker att dramaundervisning är bra för eleverna men att de inte ska behöva ha alla ämnen på en gång. Eleverna måste ha något kvar också och hon tycker att man kan vänta med vissa ämnen som t.ex. dramaundervisning och avslappning.
Självkänsla
Självkänslan är inget som SP3 jobbar separat med utan något som ingår i undervisningen.
Genom att berömma eleverna kan de utvecklas och de får också något att referera till. Det är viktigt att berömma eleverna när de har jobbat bra och utvecklats även om de inte har uppnått
6Afrosång - sång ur den afroamerikanska musiktraditionen, så som t.ex. pop och rock
det uppsatta målet. Ärligheten är viktig och att man säger BRA när eleven verkligen har gjort något bra så att det inte blir av vana att man säger bra, bra, bra, det blir oärligt och det känner också eleven. Eleverna måste också få veta vad de har lätt för och att de förstår att de går en utbildning och det är där man får misslyckas och att det viktiga är att man vågar försöka. Den förhoppning hon har är att eleverna inte är rädda för henne även om hon ställer krav på dem.
När hon själv gick på musikhögskolan fick hon och hennes klasskamrater aldrig höra att de var bra vilket var väldigt jobbigt, lärarna hade den inställningen att: ”Ni har ju kommit in här så då vet ni att ni är bra.”
Sångpedagog 4, SP4
Målet för sångpedagog 4 är att eleverna ska få ett så fritt instrument som möjligt så att de på enklast och snabbast möjliga väg kan uttrycka det de vill uttrycka musikaliskt. Att man blir fri och har och får kontakt med sina känslor. Det är så olika saker när man undervisar i sång, dels så ska man bygga ett instrument som är ett sorts arbete, det är också oerhört viktigt att väcka någon sorts musikalisk fantasi. Det är olika arbetssätt för olika elevtyper men grunden är att det ska bli så naturligt som möjligt att kroppen ska vara så stark och effektiv och skicklig så att man kan vara enkel och naiv i uttrycket och i ansiktet, i den övre delen så att säga, att den får vara fri. Det är en människa som sjunger och inte en sångare. Många gånger måste man gå krångliga vägar för att nå fram till det och det är olika för olika personer. Ibland måste man låta en elev ha kvar en spänning för att släppa på andra, då får man inget kvar och det kan bli för naket.
Elevernas mål
”Att de ska bli jättebäst!” De vill utvecklas snabbt men många känner naturligtvis att de vill kunna uttrycka sig musikaliskt och därför vill man ha bättre teknik. Elevernas bakgrund spelar stor roll för den inställning de har till sitt musicerande. Om de har erfarenhet av ensemblesituationer, om de har musicerat med andra eller inte och vet hur roligt och utvecklande det är. Att elever inser att det är att musicera med andra som är det centrala.
Sångare måste också vara egocentriska för att kunna vara sångare, det är lätt att bli väldigt självcentrerad och att det tar över. Hur mår jag och så vidare.
Självkänsla
Sångpedagog 4 tycker att självkänslan är viktig för eleverna. Idag är det svårt för att det är ganska få elever som har en normal sund självkänsla och grundtrygghet. Dessa elever märker ut sig, det märks skillnad om man jämför med för tjugo år sedan. Idag ska alla vara märkvärdiga och det blir mer komplicerat och mer komplext och många har problem och många har pressen på sig att man måste lyckas. Hon jobbar med att vara positiv och uppmuntra eleverna men detta har ibland lett till att vissa elever har tyckt det varit jobbigt när de sedan har kommit till en ny och ”hårdare” lärare. Det är viktigt att ha en varm och positiv atmosfär, då vågar också eleverna kasta sig ut och prova på nya saker. Hon försöker anpassa sig efter eleverna och dess behov av stöd, det är dock hårt klimat ute i världen och då kanske man skulle vara hårdare?
