1
Postadress Box 117 Besöksadress St Algatan 4, Lund Telefon dir 046-222 72 16 växel 046-222 00 00 Telefax 046-222 45 40 E-post anne.messeter@med.lu.se Internet http://www.med.lu.se
M e d i c i n s k a f a k u l t e t e n s k a n s l i
F o r s k n i n g s h a n d l ä g g a r e A n n e M e s s e t e r
Rapport från den strategiska arbetsgruppen för klinisk forskning Gruppens medlemmar Lars Dahlin
Lars Edvinsson
Magnus Karlsson
Diana Karpman
Martin Olsson
Ewa Roos
Ulrika Smedh
Catharina Svanborg*
Henrik Thorlacius
Gunilla Westergren-Thorsson
Karin Prellner
Anne Messeter
Direktiv till gruppen
• Definition och avgränsningar av begreppet klinisk forskning
• Identifiera organisatoriska och verksamhetsmässiga förutsättningar för klinisk forskning
• Åtgärder för att i det vardagliga arbetet optimera möjligheterna till klinisk och translationell forskning och för implementering av forskningsresultat i hälso- och sjukvården.
• Identifiera möjligheter att stärka klinisk forskning i samverkan mellan olika yrkeskategorier.
• Ämnesföreträdare – skall fakulteten ha detta och vilket innehåll skall begreppet ha?
• Hur kan fakulteten uppnå ett närmande mellan Lund och Malmö?
God klinisk forskning utgör en nödvändig förutsättning för medicinsk utveckling till gagn för patienter och samhälle (1) och innebär på sikt hälsoekonomiska besparingar (2). Under den senaste 20-årsperioden har stora strukturella förändringar av den av landstinget bedrivna sjukvårds- verksamheten skett. Parallellt med detta har den patientnära forskningen
2006-11-08
1(6) Diarienummer
M A 214 341/2006 RAPPORT
2 fått kraftigt minskade anslag och den medicinska forskningen i Sverige har
förlorat en tidigare framträdande internationell position (1, 3, 4).
Grundläggande för att forskning skall bedrivas är dels universitetsklinikens struktur, dvs vilka materiella, ekonomiska och personella resurser som finns, dels dess process, dvs hur den befintliga strukturen utnyttjas. Här avses bl a kvaliteten av producerad forskning, den akademiska aktivitets- graden och det akademiska klimatet vid kliniken. Struktur och process är mätbara kvalitetsbegrepp, och återkoppling av sådan mätning ger dels kun- skap om brister som kan åtgärdas, dels leder sådan granskning till en kvali- tetshöjning per se.
Många olika strukturella faktorer har bidragit till den kliniska forskningens kris. Verksamhetschefen har ett stort ansvar. Dennes kunskap om, och inställning till forskning, och förmåga att skapa en struktur som möjliggör god forskning är ofta helt avgörande för processen. I en pressad sjukvård måste verksamhetschefen på ett tydligare sätt markera forskningens be- tydelse och värna om forskningens resurser. För den kliniskt verksamma forskaren anges den enskilt mest betydelsefulla faktorn att vara brist på sammanhållen, finansierad tid för forskning (1, bil A).
En annan central strukturell faktor är omfattningen av forsknings- finansiering och principerna för anslagens fördelning. En avsevärd del av den kliniska forskningen finansieras regionalt via sk ALF-anslag och även landstingen har avsatta medel för detta. Den dåliga miljön för klinisk forskning, som råder på flera kliniker, har medfört att vissa kliniska ämnen saknar grupper som har kunnat konkurrera om ALF-bidrag i nuvarande fördelningsmodell. För att säkra såväl spets som bredd på den kliniska forskningen, krävs att modellen för anslagsfördelningen i regionen ses över. Förslag till detta presenteras i bilaga (B).
Meriteringsvärdet är en viktig objektiv faktor i processen som särskilt måste lyftas fram då forskning ställer höga krav på individuell kompetens.
Meriteringsvärdet är också avgörande för en fortsatt god struktur, eftersom tillgång till rätt kompetens är avgörande för forskningsproduktion. Merit- eringsvärdet av forskning har idag närmast försvunnit vid såväl uni- versitetsklinikerna som utanför dessa. Åtgärder för aktiv meritering är därför av stor vikt att prioritera.
Klinisk forskning bedrivs traditionellt till stor del av läkare. Andelen som disputerar i relation till dem som tar läkarexamen är cirka 20-30 % vid vår fakultet (bil C). Antalet läkare som disputerar har under de senaste åren minskat kraftigt (5, bil D, E). Inom vår medicinska fakultet bedrivs forskning förutom av läkare och biomedicinare också, i en ökande frekvens, av forskare med vårdutbildning (sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logopeder, biomedicinska analytiker och audionomer).
Hur villkoren för dessa forskare är beskrivs i bil F och måste särskilt beaktas i fakultetens framtida arbete.
3 Hur forskningen hos dem med vårdutbildning relaterar till begreppet
klinisk forskning har diskuterats (bil F). Vår ståndpunkt är att dessa forskare kan bedriva klinisk forskning men framför allt definieras forskningsområdena i relation till den internationella beteckningen (”Health Science” = Hälsovetenskap [vari vårdforskning ingår]). Det är forskningsproblemet och inte yrkestillhörigheten som utgör grunden för om benämningen klinisk forskning är relevant eller inte.
Vissa av våra förslag till strategier kan fakulteten ensamt besluta om, medan andra kräver dialog och samsyn med sjukvårdshuvudmannen.
Våra förslag
• Definition av klinisk forskning
Att besvara patient- och populationsrelaterade frågeställningar med kliniska metoder alternativt translationellt, dvs integrerat med experimentella eller molekylära metoder.
Kommentar:
Klinisk forskning definieras utifrån forskningsområdet och kan utföras av forskare med olika utbildningsbakgrunder.
• Klinisk forskning vid vår fakultet bör ha både spets och bredd.
Med bredd avser vi att inom alla 'större' kliniska undervisnings- ämnen måste forskningskompetens finnas då samtliga grund- och specialistutbildningar bör vara genomsyrade av ett vetenskapligt förhållningssätt.
• Nationellt kvalitetsgranskningssystem införs för universitetssjukhus Ta initiativ till ett oberoende nationellt kvalitetsgranskningssystem för universitetssjukhusen och dess verksamhetsområden avseende process och struktur som ger goda möjligheter till klinisk forskning (bil B).
• Ämnesföreträdar- och FOUU-grupps-funktion bör införas
Dessa bör ha en rimlig parallellitet till sjukvårdens verksamhets- områden (se bil G).
• Stärk ledarskapet vid USiL och UMAS så att klinisk forskning stimuleras
a) Förstärk och tydliggör verksamhetschefens uppdrag att optimera villkoren för klinisk forskning.
b) Verksamhetschef vid universitetssjukhus skall ha akademisk kompetens (minst vara disputerad) (bil B).
• En akademisk-klinisk miljö måste skapas (bl a med hjälp av FOUU- grupp enligt ovan).
4 a) Skapa en Faculty club på universitetssjukhusen öppen för
forskare och kliniker med olika yrkesbakgrund.
b) Förstärk de kliniska och hälso-vetenskapliga delarna inom Future Faculty så att de disputerade forskarna tillsammans med doktoranderna kan definiera sina specifika problem gentemot både sjukvården och medicinska fakulteten.
c) Inför Grand Rounds.
d) Verka för att underlätta närvaro vid akademiska aktiviteter för kliniker (bil B).
• Forskningens meritvärde måste stärkas och rekryteringen vara målmedveten (bil B).
• Tilldelad tid för forskning måste fredas (bil B).
a) Tilldelad forskningstid måste vara fredad från klinikens bemanningsproblem och regleras i avtal.
b) Fakulteten bör verka för att dimensioneringen av läkarstaben vid universitetsklinikerna måste ökas så att en definierad andel skall kunna rotera i forskningsarbete.
• Fördelningsprinciper och processer för ALF- och regionala forskningsmedel bör delvis ändras.
a) Forskningsmedel för klinisk forskning skall ges till både spets och bredd, samtidigt som kvalitet och uppföljning garanteras.
b) Gör de medel som landstingen disponerar för forskning mer transparenta.
c) Fortsätt satsningarna på kombinerade tjänster för yngre läkare (se bl a bil B och D) och tillförsäkra liknande system för andra yrkeskategorier inom vården.
d) ALF-medel för forskning bör, förutom till infrastruktur och tjänster för yngre, fördelas både som sökta projektanslag och som aktivitetsanslag.
e) Flera (mer områdesspecifika) bedömningsgrupper bör skapas och granskarna bör rekryteras nationellt.
f) Anslagsnivåerna i ALF bör ha ett definierat golv och tak.
g) En tydlig patientnytta och implementeringsprocess skall redovisas i ansökan.
h) Hur hyreskostnaderna skall hanteras bör omprövas.
i) Fördelningen av anslag skall självklart göras enligt könsneutrala principer.
• Inrätta en tjänst (eller del därav) för bevakning och främjande av jämställdhet, bl a vid d tillsättning av tjänster och fördelning av medel.
• Underlätta för samverkan mellan olika forskningsgrenar och yrkes- kategorier (se också under FOUU-gruppsfunktion och akademisk- klinisk miljö).
5 a) Stimulera programområdena att omfatta problemformuleringar
som inkluderar såväl klinisk forskning som hälsovetenskap (bil F).
b) Vid beslut om tilldelning av forskningsmedel skall extra stöd ges om forskningen är translationell och/eller om forskare inom hälsovetenskapens område ingår.
• Plattformar för klinisk forskning bör förstärkas.
a) Utveckla och förstärk kliniska forskningscentra, ex RSKC och CRC.
b) Utveckla och förstärk experimentallaboratorier (bil B.)
• Lund – Malmö föreslås integreras genom bl a att
a) läkarutbildningen förs samman till en gemensam enhet för Lund och Malmö,
b) integrationen inom programområdena utvecklas,
c) gemensamma institutioner för Malmö – Lund inrättas (lång- siktigt, då stor omorganisationströtthet råder f n) och att
d) ämnesföreträdar- och FOUU-funktioner blir gemensamma (på sikt).
*Catharina Svanborg inkommer med reservation vad gäller skrivningarna om ALF-medel
6 Referenser:
1. Den kliniska forskningens kris och pris. 1998. MFR rapport 5.
2. Johnston SC, Rootenberg JD, Katrak S, Smith WS, Elkins JS. Effect of a US National Institutes of health programme of clinical trials on public health and costs. Lancet. 2006;367:1319-27.
3. Den medicinska forskningens villkor. 1998. Sveriges Läkarförbund.
4. Cancerfondens utredning ang kliniska behandlingsstudier. 1999.
5. SLS–kommittén för klinisk forskning och sjukvårdens organisation - kartläggning av antalet forskarstuderande och forskarstuderande läkare vid de medicinska fakulteterna.
Bilagor:
Bil A. Clinical research on the slippery slope
Bil B. Förutsättningar för klinisk forskning vid de universitetsanknutna enheterna i Region Skåne. Problem och åtgärdsförslag
Bil C. Intern statistik över avlagda examina
Bil D. Åtgärder för att öka rekrytering av forskare med medicinsk bakgrund till forskarutbildning
Bil E. Sjukhusläkaren nr 2, 2006, sid 14-19
Bil F. Definition av klinisk forskning speciellt med hänsyn taget till vårdvetenskap
Bil G. Ämnesföreträdarbegrepp motsvarande
Bilaga B 1 (9)
Förutsättningar för klinisk forskning vid de universitetsanknutna enheterna i Region Skåne. Problem och åtgärdsförslag
Arbetsgruppens uppdrag har omfattat att identifiera organisatoriska och verksamhetsmässiga förutsättningar för klinisk forskning, och att komma med förslag till åtgärder för att förbättra situationen. Detta är ett omfattande ämne som tangerar och omsluter klinisk vardag,
undervisning och fortbildning.
1. Universitetssjukhuset och dess speciella villkor
Grundläggande för att forskning ska bedrivas är dels universitetsklinikens struktur, dvs vilka materiella, ekonomiska och personella resurser som finns, dels process, dvs hur den befintliga strukturen utnyttjas. Här avses bland annat den för området relativa forskningsvolymen,
kvaliteten av producerad forskning, den akademiska aktivitetsgraden och det akademiska klimatet vid kliniken. Struktur och process är mätbara kvalitetsbegrepp, och återkoppling av sådan
mätning ger dels kunskap om brister som kan åtgärdas, dels leder sådan granskning till en kvalitetshöjning per se. Det är sannolikt att många av de problem som råder för den kliniska forskningen hade varit mindre om universitetssjukhuset haft en enda huvudman som svarade för såväl sjukvård som akademi. Så är fallet i exempelvis Holland. Många av de
förutsättningar som krävs för att klinisk forskning skall äga rum eller kontrolleras dock av landstingshuvudmannen (Region Skåne) snarare än av den medicinska fakulteten. Då det är svårt att för fakulteten agera för akademin på sjukhuset i dess kliniska vardag utan ett starkt mandat, anser vi att det är av stor vikt att söka samverkan, och de åtgärder vi föreslår bör ses i ljuset av detta.
Universitetssjukhusets roll och speciella villkor måste tydliggöras. Begreppet ”Universitet” är inte endast är ett prefix till ordet ”sjukhus”, utan inrymmer långsiktiga skyldigheter och ett ansvar gentemot patienter och samhälle. Vi vill särskilt lyfta fram begreppen klinisk sjukvård och klinisk forskning – dessa är intimt sammankopplade. Försöken att tydligare separera dessa begrepp som verksamheter har varit till stor nackdel för den kliniska forskningen i Lund och Malmö. Vi vill mena att detta också på sikt inverkat menligt på sjukvårdens kvalitet och förutsättningar. Begreppet universitets -klinik måste därför definieras och värnas. För att kunna bedriva och utveckla medicinsk vård, dvs bas-, akut- och högspecialiserad vård, krävs både vetenskaplig skolning och vetenskaplig förankring. En akademiskt aktiv klinik utgör bas för hög kvalitet i sjukvården, och innebär på sikt hälsoekonomiska besparingar.
För att tydliggöra de alldeles särskilda villkor som universitetssjukhuset lever under, och för att säkerställa att universitetssjukhusets akademiska verksamhet värnas, bör fakulteten ta ett initiativ till ett oberoende nationellt kvalitetsgranskningssystem för de enskilda klinikernas kliniska forskning och akademiska styrka. Här skulle akademisk struktur och process utvärderas, och akademisk målsättning, bemanning, finansiering, tid för forskning, grundutbildning, forskarutbildning värderas med utgångspunkt i en av kliniken upprättad handlingsplan, och sjukhusets sammanlagda resultat vara i fokus, så att brister kan uppmärksammas och åtgärdas. Vidare bör Universitets-sjukhuset kunna förlora sin
akademiska titulering om endast sjukvård bedrivs utan klinisk forskning i viss omfattning och med viss kvalitet.
Förslag till åtgärder
Bilaga B 2 (9)
• Att ta initiativ till ett oberoende nationellt kvalitetsgranskningssystem för universitetssjukhuset och dess enskilda kliniker.
2. Ledarskap
Verksamhetschefen spelar en nyckelroll i att säkerställa strukturen för forskning. Chefsskap vid en universitetsklinik ställer särskilda krav på kompetensprofil. Förutom ledarskapsmeriter och medicinsk kompetens krävs också formella kunskaper om de särskilda villkor,
skyldigheter och möjligheter som universitetsbegreppet inbegriper, och som egentligen bara kan ha inhämtats genom en forskarutbildning och docentur. Mycket riktigt framgår av exempelvis USiL’s och UMA’s chefspolicy att en viktig del i uppdraget är att medverka till att forskning och utbildning ges goda förutsättningar. Ett problem är dock att såväl
verksamhetschefens som medarbetarnas incitament för forskningsaktivitet inte tydligare framgår i målformuleringarna i verksamheterna. Likaså är meritvärdet och det rent
ekonomiska incitamentet för forskning närmast obefintligt eller ibland kanske t.o.m. negativt i jämförelse med såväl kollegor som chefer som satsat helt och hållet på en klinisk karriär.
Ett annat bekymmer är att sjukvårdshuvudmannen, trots sin policy, också har formuleringar som gör att sjukhusets akademiska profil riskerar att urvattnas (”Vid tillsättning av chefer bör förmågan till gott ledarskap beaktas i första hand, före yrkesskicklighet och akademisk utbildning.”). I enlighet med detta finns flera exempel på verksamhetschefer vid universitetsklinikerna utan någon som helst akademisk bakgrund. På grund av den
administrativa börda det ändå utgör att vara chef i denna typ av organisation, så är det närmast en raritet att som förr finna kliniker där den akademiska ledaren (professorn) även är
verksamhetschef. Detta är på ett sätt förståeligt med den uttalade ledarskapspolicy som har utformats vid universitetssjukhusen, men samtidigt det som mer än något annat bidrar till att klyva universitetssjukhusen i en löpande produktionsdel och en alltmer tynande akademisk spjutspetsdel. I andra delar av världen, åtminstone på prestige-institutionerna, är utvecklingen motsatt. Där är verksamhetschefen med självklarhet den medicinskt och akademiskt mest kompetente. Skillnaden är snarast att han eller hon har ett tillräckligt adminstrativt stöd.
Förutom rätt kompetensprofil, måste VC eller annan forskningsansvarig chef (på klinik och sjukhusnivå) ges ett ansvar och mandat för att kunna verka för den kliniska forskningen.
Viljan för detta tycks uttalad men det faktiska mandatet är otydligt. En förutsättning för att skapa plats för forskningsverksamhet i kliniken är att ansvarig chef har rätt kompetensprofil, samt att hans/hennes mandat tydliggörs.
Förslag till åtgärder
• Fakulteten skall verka för att alla verksamhetschefer skall ha akademisk kompentens (minst vara disputerad, helst ha docentur).
• Att fakulteten i samråd med Region Skåne och sjukhusledningar utarbeta en konkret handlingsplan för att tydliggöra och potentiera klinisk forskningsverksamhet.
• Att med återkommande intervall införa revision av handlingsplanen, som också bör ingå i nationellt kvalitetsgranskningssystem.
Bilaga B 3 (9)
• Forskningsverksamhet som ett verksamhetsmål måste tydliggöras för alla chefer och anställda, och betonas vid nyanställningar.
• En funktion som FOUU/ämnesansvarig skall tillsättas enligt bilaga (F).
3. En Akademisk-Klinisk Miljö
En viktig del i den akademiska processen är en stark akademisk miljö. Möten, idéer och tillfälle till samtal och reflektion tillsammans med kollegor, även från olika specialiteter än den egna är en grund för detta. I en pressad klinisk vardag, präglad av panikåtgärder såsom anställningsstopp, överbeläggningar och ekonomisk spariver som påverkar
bemanningsstrukturen, kommer akademisk aktivitet och förkovran i skymundan. Här kan nämnas begränsad möjlighet till närvaro vid olika akademiska aktiviteter såsom disputationer, seminarier, svårigheter att få delta i forskningskonferenser, avsaknad av Grand Rounds, brist på naturliga mötesplatser såsom Faculty club och liknande. Grand Rounds är ett bra exempel på fusion mellan klinik och vetenskap, som utmynnar i ovärderliga tillfällen till en stimulans att börja forska och till fortbildning. Några positiva nyheter är nybildade nätverk såsom Future Faculty vilket vi menar är ett steg i rätt riktning, IKVL’s veckobrev, och de forskningsseminarier som genomförs av IKVL i Lund och vid CRC i Malmö under 2006.
Dessa och liknande insatser måste stödjas. Arbetsgruppen anser att frågan om den
Akademiska Miljön vid universitetssjukhusen är så väsentlig att en särskild arbetsgrupp om detta bör bildas för ett långsiktigt arbete.
Förslag till årgärder:
• Införande av Grand Rounds
• Verka för att underlätta närvaro vid akademiska aktiviteter för kliniker
• Tillsätt en projektgrupp för att långsiktigt arbeta med att stärka den akademiska miljön
• Skapa Faculty clubs på Universitetssjukhusen öppna för forskare och kliniker.
4. Målmedveten rekrytering och meritvärde
Meritvärdet av forskning har kraftigt försämrats i Region Skåne, liksom i övriga landet. Detta är en mycket allvarlig strukturell brist då avsaknad av karriärincitament för den kliniske forskaren leder till kompetensbrist på sikt. Aktiv forskningsverksamhet har också ett högt fortbildande värde rent kliniskt. Klinisk forskning skall bedrivas på betald arbetstid. För klinikern -disputerad eller odisputerad -är kombinerade tjänster därför den kanske mest fördelaktiga anställningsformen. Forskar-AT och –ST är två anställningsformer under vilka läkare under utbildning, inom ramen för sin AT/ST, kan såväl bedriva forskning som forskarutbildning. Enligt den nya ST-förordningen kan 6 mån forskning av relevans tillgodoräknas inom ST. Forskning under AT- och ST-utbildning har hittills inneburit förlängd ST eller AT, vilket inte kompenserats tillräckligt lönemässigt. Då det kliniska meritvärdet av medicine doktorsexamen vid universitetsklinik i Skåne urholkats har rekryteringen av doktorander försvårats ytterligare. En bromskloss för den kliniska forskningen vid universitetsklinikerna i Regionen har varit anställningsstopp och minskad läkarstab vilket har medfört att forskningstid inte kunnat utnyttjas i många fall på grund av bemanningsproblem. Nyligen har man från Universitetssjukhuset i Lund infört en prospektiv
Bilaga B 4 (9)
lönepolicy från Oktober 2006 för disputation och docentur. Fakulteten bör verka för att denna lönepolicy också blir retrospektiv så att den omfattar samtliga anställda med högre akademisk kompetens, och gällande alla kliniker i Skåne.
Förslag till åtgärder:
• Att meritvärdet för medicine doktorsexamen återupprättas vid tjänstetillsättning:
Avlagd doktorsexamen skall vara ett krav för högre tjänst, en tungt vägande merit vid tillsättning också av andra tjänster, samt vara lönedrivande.
• En akademisk meritportfölj och -utvecklingsplan bör formuleras för alla anställda forskare och kliniker. Meritportföljen bör utvärderas var 3:e- 5:e år i en karriärstege.
Detta bör ske tillsammans med forskningsansvarig chef. Här kan två av de tre aktiviteterna –”benen” - forskningsexcellens, undervisningsexcellens samt klinisk excellens ingå (Fig. 1). Denna meritportfölj bör vara en bas som medtages i lönesamtal.
• Att socialstyrelsens nya förordning för ST implementeras genom att alla ST-tjänster tillsätts som, eller konverteras till, kombinationstjänster där minst 6 mån forskning (med möjlighet till förlängning) ingår med full lön.
• Medicine doktorsexamen, liksom docentur, skall vara en tungt vägande merit vid lönesättning och för löneutveckling.
• Omfattningen av forskning/klinik i kombinerade tjänster skall vara individuell, och kunna variera mellan 20 och 75 %, då olika specialiteter och forskningsfält kan ha olika förutsättningar och krav över tiden.
Fig.1
Klinisk excellens Vetenskaplig excellens U
nde rvisn
ing sexce
llens
Universitetsklinik i Skåne
Klinisk excellens Vetenskaplig excellens U
nde rvisn
ing sexce
llens
Universitetsklinik i Skåne
Medicinska Fakulteten
Bilaga B 5 (9)
5. Tid för forskning
En strukturell förutsättning för att klinisk forskning skall kunna bedrivas är att forskaren har tillräcklig tid avsatt för uppgiften. För vetenskaplig kvalitet behövs också långsiktighet. Ett specifikt problem här är de anställningsstopp som fått till följd att flexibiliteten för att kunna använda tilldelad forskningstid minskat. I dagens läge tillhör det vanligheterna vid många kliniker att man inte kan eller vågar anställa fler läkare och därmed ej kan täcka bortfallet för dem som fått ALF, Regionalt forskningsstöd eller på annat sätt fått möjlighet till finansierad tid för forskning.
Förslag till åtgärder
• Tilldelad forskningstid måste vara fredad från klinikens bemanningsproblem och kunna regleras i avtal.
• Fakulteten måste verka för att dimensioneringen av läkarstaben vid
universitetsklinikerna måste ökas så att en definierad andel skall kunna rotera i forskningsarbete.
6. Medel för forskning
Huvudsakliga regionalt fördelade anslagskällor för flertalet kliniska forskare vid
universitetsklinikerna är ALF anslag och de regionala medlen. Dessutom finns speciella strategiska satsningar från Region Skåne. (Nationella och internationella anslag behandlas ej här, då fördelning av dessa ej är av regional karaktär.)
ALF är en ersättning för statens intrång i kliniken. Principerna för fördelning av ALF medel och även av de regionala medlen är i behov av en översyn, detta då avsikten med anslagen är att dessa skall gå till projekt av klinisk relevans och karaktär. Det är vidare av största vikt att fördelning av forskningsanslag upplevs som rättvis, logisk och transparent, fri från jäv och att den bygger på peer-review granskning som är oberoende och därför extraregional. Det är också av vikt att forskning inom alla kliniska ämnesområden där grundutbildning sker, garanteras inom ramen för dessa medel.
Traditionellt har svensk medicinsk forskning haft sin styrka och internationella lyskraft just i den translationella och patientnära kliniska forskningen. Problematiken har belysts i detalj av Medicinska forskningsrådet i rapporten Den kliniska Forskningens Kris och Pris (1998), liksom av Sveriges Läkarförbund (1998) och Svenska läkaresällskapet. Särskilt bör nämnas att forskning inom de tidigare starka, kliniskt tunga specialiteterna kraftigt minskat, och här har regionen tidigare haft en särskilt stark roll, också på internationell nivå. Det är därför arbetsgruppens uppfattning att fördelningsprocessen för ALF och också för regionalt
forskningsstöd är i behov av en översyn. Vi vill här betona, att det är av vikt att fördelning av medlen sker så att projektens kvalitet, genomförbarhet och translationella och/eller kliniska värde prioriteras.
Fördelning av medel inom ALF
ALF bör indelas i 2 delar, projektanslag som söks, och ett aktivitetsanslag.
Projektanslag bör detta friprepareras från kostnader för lokaler.
Bilaga B 6 (9)
Aktivitetsanslaget syftar till att stimulera vetenskapliga aktiviteter vid kliniken. Detta bör utgöra en ansenlig del av totala ALF och fördelas över de kliniska ämnena efter respektive kliniks relativa vetenskapliga aktivitet. En tydlig modell för detta måste formuleras, och kan exempelvis inbegripa aktivitet baserat på antalet publikationer i peer-review granskade internationella tidskrifter, konventionella men ämnesrelaterade impactpoäng, klinisk impact- poäng, antal disputerade, antal registrerade doktorander, antal gjorda ansökningar till nationella eller internationella fonder (VR, cancerfonden, hjärt-lungfonden respektive EU’s ramprogram exempelvis). Aktivitetsanslag får ej användas till sjukvård, utan skall användas företrädesvis till att skapa extra forskningstid för kliniker och till
experimentallaboratorieverksamhet (se nedan). Medlens användning skall redovisas specifikt och årligen och medel som ej disponerats till forskningstid vid årets slut skall återbetalas.
Återbetalning skall medföra negativ aktivitetspoäng kommande år. Respektive kliniskt ämne bör företrädas av en FOUU grupp (bilaga Y).
Projekt som bör finansieras inom ramen för ALF och regionalt forskningsstöd
Anslag skall ges till projekt av hög vetenskaplig kvalitet. Medel skall tilldelas projekt som omfattas av rapportens definition av klinisk forskning, således projekt som besvarar patient- och populationsrelaterade frågeställningar med kliniska metoder ensamt, alternativt
translationellt, dvs integrerat med experimentella eller molekylära metoder. Anslag bör ges till företrädesvis humanstudier, samt till forskningsprojekt på humant material, även med
koppling till försök på djur- och/eller etablerade cellinjer. Projekt där djurförsök eller cellinjer utgör den enda delen av ansökan bör däremot inte finansieras via ALF/Regionalt
forskningsstöd om inte en klar klinisk implementeringsplan redovisas.
För att säkerställa den kliniska och/eller translationella karaktären skall detta tydligt definieras i ansökan. Bedömningsgrunder skall innehålla: Klinisk frågeställning, metodik, kompetens och patientnytta i ett angivet tidsperspektiv. Det är viktigt att fördelning av medlen sker så att också projektens genomförbarhet och translationella och/eller kliniska värde prioriteras. Det är av stor vikt att forskaren speciellt redogör för patientnyttan i ett tidsperspektiv, ev. kan två tidsperspektiv föredras i bedömningsgrunderna, ett kortare och ett längre. En ansvarig kliniker bör vara huvudsökande.
En trend inom forskningen har blivit att i en alltmer trängd ekonomisk verklighet, skapa stora forskargrupper för att kunna konkurrera ekonomiskt. Fördelarna med stora sådana
grupper/nätverk är många. Inom stora forskargrupper kan avknoppningsprojekt dock riskera att hämmas, och nybildning av forskargrupper försvåras. Inom ramen för ALF tilldelning bör avknoppning och nybildning stärkas så att både spets och bredd kan säkras. För detta krävs anslagsnivåer som på ett rimligt sätt möjliggör forskning. Tilldelningen av projektanslag via ALF och regionalt forskningsstöd bör därför ges ett definierat ekonomiskt golv och tak. Inom ramen för ALF bör också mindre och medelstora projekt lyftas fram som bedöms ha
förutsättningar för att utvecklas till framgångsrika forskningsgrupper och ämnesområden, och som kan leda till att dessa i en senare fas genererar sådan yttre finansiering.
För att stödja avknoppningsprojekt bör en forskare endast kunna vara huvudsökande på en ansökan men kunna stå som medsökande på flera. Särskilt positivt bör vara att aktivt framhäva yngre forskare i sin omgivning, exempelvis som medsökande. Arbetsgruppen bedömer att en särskild styrka vid vår fakultet har varit stödet till yngre forskare. En särskild
Bilaga B 7 (9)
pott av medel till yngre forskare som också är kopplat till en tjänstekonstruktion inriktad mot klinisk forskning bör säkras också fortsättningsvis.
Tillskapande av bedömningsgrupper inom specificerade områden
Det är vidare av största vikt att systemet särskilt lyfter fram projekt av hög vetenskaplig kvalitet. Anslagstilldelning bör därför även fortsatt ske genom kvalitetsmässig
konkurrensutsättning, dvs genom peer-review. Systemet har hittills byggt på att sådan granskning gjorts av forskare inom Region Skåne kompletterat med några nationellt
rekryterade. Detta vara en källa till möjligt jäv, och bedömningar av en enda grupp riskerar att förlora i specifik områdeskompetens. För att trygga vetenskaplig kvalitet och minimera jävsrisk, anser arbetsgruppen att 6-7 områden definieras, och att ALF-projektmedel fördelas över dessa. Dessa områden skulle exempelvis utgöras av
• Kardiovaskulära och respiratoriska sjukdomar, omfattande intensivvård och trauma
• Cancersjukdomar
• Infektions-, inflammations- och immunologiska sjukdomar, rörelseapparatens sjukdomar
• Metabola sjukdomar, endokrina sjukdomar, magtarmkanalens sjukdomar samt obesitas
• Nervsystemets och sinnesorganens sjukdomar
• Urogenitala sjukdomar samt kvinnors och barns hälsa
• Medicinsk process- och teknik
Ansökningar inom varje område ovan bör bedömas av en granskningsgrupp;
Ansökningar ställs till det område som forskaren anser bäst representerar projektets innehåll.
För varje områdesgrupp skall en granskningsgrupp tillsättas. Varje sådan granskningsgrupp skall bestå av enbart externa granskare. Vetenskapsrådets principer bör här användas.
Storleken på granskningsgruppen bör vara 7-8 ledamöter, och utgöras av 5 kliniska forskare, 1 preklinisk forskare och 1 forskare från hälsovetenskap. Detta för att tillförsäkra
kompetensbredd i bedömningen. Vidare skall jämlik könsfördelning av granskningsgrupperna eftersträvas, och anslagsfördelning ske efter könsneutrala principer.
Återkoppling
Det är av största vikt att stimulera forskningsaktivitet inom Region Skåne. Därför är det särskilt viktigt att forskare och kliniker aktiveras i anslagsansökningsverksamhet. För att höja kvaliteten i ansökningarna bör dels information om fördelningsprinciper och
bedömningsgrunder ges på ett lättillgängligt sätt, dels bör skriftlig och konkret återkoppling av respektive bedömning göras till forskaren. Detta är framförallt viktigt då avslag ges, så att konstruktiva förbättringar av ansökningarna kan göras. Hela förfarandet bör präglas av hög transparens, dvs avslag respektive bifall skall motiveras tydligt. Vidare skall fördelningen av projektanslag också fortsatt redovisas öppet. Tilldelning av aktivitetsanslag och dessas
Bilaga B 8 (9)
användning, skall särskilt noga redovisas. Detta kan lämpligen delegeras till ämnesansvarig och FOUU-grupp.
Förslag till åtgärder:
• ALF-projektmedel skall tilldelas klinisk forskning enligt rapportens definition, där translationella projekt skall ges hög prioritet. Fördelningsmodellen skall omfatta projektanslag och aktivitetsanslag och skall vara en transparent process.
• Tydlig patientnytta och en implementeringsprocess med angivet tidsperspektiv skall redovisas i ansökningarna.
• Forskningen skall indelas områdesspecifikt i ett antal kliniska områden. Projektanslag skall fördelas över dessa.
• En granskningsgrupp skall utses för varje område. Huvuddelen av ledamöterna för respektive granskningsgrupp bör vara kliniker som bedriver klinisk forskning inom området. Dock bör minst en av ledamöterna vara pre-kliniker samt en bör vara forskare inom hälsovetenskap, och samtliga bör hämtas utanför länet.
• Fakulteten skall verka för att ett nationellt utbyte av kompetens i granskningsgrupperna införs.
• En särskild Yngreforskarpott bör finnas även fortsättningsvis.
• Fördelning av anslag skall självklart göras enligt könsneutrala principer.
• Anslagsnivåerna i ALF skall ha ett definierat golv och tak.
• Fakulteten bör utarbeta en modell för att mäta Klinisk Impact, dvs utvärdering av kvalitet i vetenskaplig aktivitet som även tar hänsyn till dess kliniska genomslag.
Säkrande av forskningsanslagen
Lokalsituationen för laboratorieverksamhet och djurförsöksverksamhet skall fortsatt bevakas av fakulteten. Hyresnivåerna vid BMC, CRC respektive Wallenberglaboratoriet måste sänkas.
Hyreskostnaderna inom ramen för ALF och Regionalt forskningsstöd bör friprepareras enligt ovan. Det är vidare etiskt tveksamt att samhällets resurser i form av anslag skall gå till att generera höga vinster till enskilda fastighetsaktiebolag, istället för till de forskningsaktiviteter de varit avsedda till. Detta är särskilt viktigt att beakta då fastighetsbolaget (Akademiska hus) kan komma att säljas ut inom en snar framtid. Fakulteten bör överväga att flytta vissa
laboratorier tillbaka till sjukhusens lokaler så att en sundare konkurrrenssituation kan uppstå åtminstone för den kliniska forskningen.
Förslag till åtgärder
• Kostnaderna för lokalhyra vid BMC skall även fortsatt förhandlas centralt.
Bilaga B 9 (9)
• Hyreskostnader skall friprepareras från projektanslag i ALF.
• Andra möjligheter till lokaler för laboratorier bör ses över.
7. Plats för forskning
I den goda akademiska miljön föds idéer och samarbeten vilket diskuterats ovan. För att dessa innovativa idéer dock inte skall kvävas i sin linda måste möjligheterna till att pröva dessa förenklas avsevärt. I Lund borde unika möjligheter att bedriva klinisk och translationell forskning finnas genom den geografiska närheten till BMC, och i Malmö finns CRC och Wallenberglaboratoriet. För många forskande kliniker är dock möjligheterna att få plats och basresurser vid exempelvis BMC i det närmaste obefintliga. Då BMC bildades och de olika sjukhusbaserade experimentallaboratorierna försvann, försvann också stora delar av den kliniska patientnära forskningen vid stora, sjukvårdstunga kliniker. I skiftet från en modell med klinikgemensamma experimental-laboratorier till BMC-modellen med
forskarindividuella laboratorier har ett stort forskningsvolymsmässigt bortfall skett. Vi menar att problemet inte endast är av ekonomisk genes, i kliniskt tunga specialiteter finns sällan tidsmässiga förutsättningar för enskilda att driva stora forskarindividuella laboratorier, framförallt inte i uppstartningsfas, om klinisk aktivitet också skall bedrivas. Ett gott exempel på hur väl experimentallab modellen kan fungera är kirurgkliniken vid Karolinska sjukhuset i Huddinge, som genererar högkvalitativ kirurgisk forskning och genererar stora relativa forskningsanslag.
Gruppen föreslår en omfördelning av yta för vissa experimentallab så att denna yta fördelas över klinikerna så att FOUU-områdesspecifika experimentallaboratorier skapas, i ett första steg för sjukvårdskliniskt tunga specialiteter. Finansiering skulle delvis kunna ske via
Aktivitetsanslaget. Ett alternativ skulle kunna vara att förlägga experimentallaboratorierna till sjukhusets lokaler, så att en mera sund konkurrenssituation kan uppstå gentemot de högre kostnaderna för BMC hyra för kliniker. Experimentallaboratorierna skulle vara en möjlighet för yngre forskare att starta och knoppa av projekt, och för deltidsforskande kliniker att omsätta och effektivisera sina projekt. En translationell kompetensbredd bör där skapas med såväl läkare/kliniker som biomedicinsk och annan fast kompetens för att säkra kvalitet och öka teknikerna.
Förslag till åtgärder
• Att aktivitets- och basforskningsresurser i form av experimentallaboratorier bildas med kliniska forskare från framförallt sjukvårdskliniskt tunga specialiteterna. Dessa skall kunna vara en avknoppningsbas för yngre forskare och kunna omfatta såväl läkare, som biomedicinare och annan kompetensbredd.
Referenser
Landsting S.L. ALF projektmedel 2007. Handbok inför beredningsarbetet (2006).
Den kliniska forskningens Kris och pris. Medicinska Forskningsrådet (1998).
Jönsson B. Klinisk forskning lönar sig. Läkartidningen 36; 103 (2006).
Postadress Box 117 Besöksadress St Algatan 4, Lund Telefon dir 046-222 72 16 växel 046-222 00 00 Telefax 046-222 45 40 E-post anne.messeter@med.lu.se Internet http://www.med.lu.se
Antal avlagda läkarexamina och antalet avlagda doktorsexamina för personer med medicinsk bakgrund åren 1995, 2000 och 2005 vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet
1995 disputerade 33 stycken färdiga läkare, 3 läkarstuderande, 2 nordiska läkare och 13 utländska läkare.
2000 disputerade 33 stycken färdiga läkare, 10 läkarstuderande och 11 utländska läkare.
2005 disputerade 40 stycken färdiga läkare, 7 läkarstuderande och 7 utländska läkare.
Antalet avlagda läkarexamina var 178 under 1995, 156 under 2000 och 154 under 2005.
1
Bilaga C
Bilaga D. 1 (4)
Åtgärder för att öka rekrytering av forskare med medicinsk bakgrund till forskarutbildning
1. Hur stor andel av forskarna inom medicin har medicinsk bakgrund (läkare, sjuksköterskor etc)?
Vid medicinska fakulteten i Lund har 55 % av doktoranderna medicinsk bakgrund. Totalt 930 doktorander varav 438 är läkare eller läkarstuderande, 44 sjuksköterskor, 24 sjukgymnaster och 14 arbetsterapeuter.
2. Är det viktigt att öka andelen forskare som har en sådan bakgrund (och i så fall varför)?
Det finns två aspekter som tjänar på en ökad andel forskare med medicinsk bakgrund, den translationella forskningen och vården. Inom den kliniska vardagen är det nuförtiden väsentligt att vara bevandrad i den vetenskapliga litteraturen och grundläggande metodiken för att ställa en fråga med forskningsrelevans och för att införa nya metoder och förkasta gamla metoder baserad på kritisk granskning av data. För att forskningsrön ska kunna komma till nytta för patienter är det viktigt att forskare inom medicin har bakgrund inom både klinisk medicin och preklinisk medicin. Den medicinska bakgrunden ger tillgång till patienter och möjlighet att ställa klinisk relevanta frågor avseende orsak och patogenes av sjukdomar och lämplig behandling medan grundforskning som bedrivs av forskare med eller utan medicinsk bakgrund kan driva frågeställningarna framåt och applicera adekvat metodik för att besvara dessa frågor. Det är därför viktigt att det finns en stor andel seniora forskare med medicinsk bakgrund på en medicinsk fakultet. Antalet läkare i Sverige som disputerar har minskat under de senaste åren (Sjukhusläkaren 2/2006) och i Lund har antalet läkare som disputerar minskat för varje år från 2002 till 2005 (se diagram). Eftersom de flesta klinisk verksamma doktorander inte fortsätter med självständig forskning och handledning efter disputation är det viktigt att identifiera varför färre läkare disputerar och fortsätter med forskning efteråt, för att hitta lösningar som uppmuntrar forskare med medicinsk bakgrund. Det är dessutom viktigt att forskarutbildade medarbetare och docentkompetenta handledare är verksamma inom vården för att kunna driva patientnära kliniska forskningsprojekt och för att öka kompetens i kritiskt tänkande.
3. Vad har ni gjort för att få fler kliniker att börja forska?
Följande har gjorts i samverkan mellan universitetet och sjukvården för att stödja och uppmuntra klinisk forskning:
ALF medel till projekt
Sjukvården inom Region Skåne och den medicinska fakulteten vid Lunds universitet har ett gott samarbete och en forskningsstruktur som stödjer klinisk forskning. Nästan alla ALF medel (statens forskningsmedel till landstingen som ersättning för intrång i sjukvården) fördelas i fri konkurrens till disputerade forskare inom Region Skåne eller medicinska fakulteten. Enligt det nya ALF avtalet tilldelas medel till kliniskt inriktad medicinsk forskning med betoning på patientnära forskning. Detta utesluter inte experimentell forskning om den används för att studera sjukdomsprocesser.
Forskningsutrymme till yngre kliniska forskare
Utöver projektmedel används ALF medel för lönekostnader till yngre kliniska forskare (landstingsanställda läkare) som nyligen har disputerat eller kommer att disputera inom kort och ger möjlighet till 50 eller 75 % forskningsutrymme (75 % endast för specialistkompetenta läkare). Det är möjligt att forska utomlands under dessa forskningsperioder. Man tilldelas
Bilaga D. 2 (4)
forskningsutrymme i treårs perioder. Den som tilldelats en första period kan ansöka om ytterligare två treårs perioder med högre krav på forskningsproduktion, anslag och handledning vid varje tillfälle. Innehavare av yngre forskare utrymme forskar inom sin sjukvårdsanställning.
ST forskningsutrymme
ST läkare som är registrerade doktorander eller kommer att registreras under det kommande året och vill kombinera forskning med klinik kan ansöka om ALF finansierad forskningsutrymme (50 % var). ST forskningsutrymme ger möjlighet att forska 6 månader per år under tre år. Ytterligare en treårs period kan beviljas under förutsättning att innehavaren blev godkänd vid halvtidskontroll, s.k. mitt seminarium under forskarutbildning. Sökanden för ST forskningsutrymmen ska ha merparten av ST-tjänstgöringen och forskarutbildningen kvar. Region Skåne har en ny policy varvid man efter 5 år som forskande ST läkare får en löneuppräkning motsvarande intervallet upp till specialistlön. Detta gäller läkare som fått ALF finansierad forskningsutrymme men även andra som forskat vid sidan av sin ST tjänstgöring.
Forskningstid från Region Skåne http://www.regionforskning.skane.se
Forskningstid och driftmedel till projekt med klinisk patientnära inriktning kan även sökas av anställda vid Region Skåne som delar ut regionalt forskningsstöd till projekt (1-3 månader per år) och till doktorander (3 månader per år) för att friställa sökanden från sjukvårdsarbete.
Forskarskola för klinisk verksamma läkare
(http://www.med.lu.se/utbildning/forskarutbildning/klinisk_forskarskola)
Läkare som är registrerade eller blivande doktorander (med projekt och avsedd handledare) och inte genomgått halvtidskontroll har möjlighet att delta i en forskarskola som genomförs på heltid under tre separata veckor. I kursen får deltagarna breda kunskaper om medicinsk forskning, förfarandet vid sökande av anslag inklusive ALF medel, vetenskapsteori, genusperspektiv, samarbete med industri/media/samhälle, epidemiologi/statistik, grundforskningsmetodik, läkemedelsprövningar och presentationsteknik. Därutöver journal clubs, besök vid forskningsanläggningar och möten med representanter för vetenskapliga programområden. Varje deltagare får tillgång till en kommitté bestående av en handledarkompetent kliniskverksam läkare (mentor) som tillsammans med en representant från deltagarens avdelning (institution), deltagarens verksamhetschef (sjukvård) och handledare följer progress av deltagarens forskningsprojekt till efter disputation.
Verksamhetschefer väljer ut lämpliga kandidater. Forskarskolan ger den yngre kliniskverksamma läkare ett nätverk och stöd inom sin roll som kliniker och forskare.
Mentorskapet
Ett stort problem för de unga forskande klinikerna är att finna sin roll som deltidsforskande läkare, d v s att känna sig hemma inom både fakulteten och kliniken. Mentorn och kommittén som följer adeptens forskningsprogress ger stöd och råd i dubbelrollen som kliniker och forskare och vägledning med aktiv karriärplanering för tiden efter disputation. Möten med mentorn fortsätter till ett år efter disputation.
Bilaga D. 3 (4)
Utöver ovannämnda satsningar har medicinska fakulteten i Lund gjort följande för att uppmuntrar den translationella forskningen och för att ge läkarstuderande möjlighet att börja forska tidigt i karriären:
Vetenskapliga programområden
(http://www.med.lu.se/forskning/starka_forskningsomraaden)
Medicinska fakulteten i Lund har satsat på tvärvetenskaplig forskning som sammanför forskare och forskarstuderande från kliniska och prekliniska discipliner och ger möjlighet att byta idéer, bilda nätverk och samarbeta. Programområden tilldelas fakultetsanslag och för närvarande finansieras 6 program: blod och värdförsvar, diabetes, stamcellsbiologi, kärlväggen och kärlsjukdomar, kronisk inflammation, neuroforskning, vävnader i rörelse.
Forskarskola och sommarstipendier för läkarstuderande
(http://www.med.lu.se/utbildning/forskarutbildning/sommarforskarskola)
(http://www.med.lu.se/utbildning/forskarutbildning/sommarstipendier_med_stud_2006) Denna forskarskola har som mål att intressera unga medicinare för forskning. Den omfattar två projektarbeten under två på varandra följande somrar och seminarier en gång per månad under mellanliggande terminer. Studenterna väljer projekt efter att forskare vid fakulteten presenterat sin forskning. Första sommaren startas med kort introduktion om experimentell och klinisk forskningsmetodik. Studenterna genomför sedan projekt under 8 veckor vid olika avdelningar och finansieras av sommarstipendier. Första projektet redovisas som poster.
Seminarier omfattar presentation av forskarkarriärer inom både experimentell och klinisk verksamhet, patent, vetenskaplig kommunikation, CV-skrivning och presentation av forskarutbildningen vid medicinska fakulteten. Under andra sommaren fortsätter en del studenter på samma projekt medan andra testar nya projekt. Verksamheten leds av en planeringsgrupp som är sammansatt av kliniska och prekliniska forskare. Denna grupp fungerar som mentorer för studenterna och ger dem råd rörande planering av forskning och grundutbildning.
Utöver sommarforskarskola och för att främja rekryteringen av läkarstuderande till medicinsk forskarutbildning delar fakulteten ut sommarstipendier som ger studenten möjlighet att prova forskning under 8 veckor. Studenten deltar då i ett långsiktigt projekt men med ett begränsat delprojekt som kan uppnå några resultat inom en kort period.
4. Vilka andra åtgärder kan man vidta?
Rekrytering från grundutbildning
Rekrytering av forskare med medicinsk bakgrund kan ske från grundutbildningen med hjälp av sommarstipendier eller om studenten får kontakt med ett laboratorium eller vårdavdelning för att utföra ett fördjupningsarbete. Genom att fakulteten erbjuder finansiering av forskarstuderande från grundutbildning inom medicin och vårdvetenskap underlättar man för handledare att rekrytera doktorander från grundutbildningen. Grundutbildning bör dessutom erbjuda en kurs i forskningsmetodik för att stimulera till forskning.
Målmedveten rekrytering av läkare med forskningsintresse
På universitetssjukhusen bör verksamhetschefer vara minst docenter och värna om forskningsklimatet. Högspecialiserad vård kräver kompetens även inom medicinskforskning.
Nyrekrytering av läkare på universitetssjukhusen bör fokusera bland annat på
Bilaga D. 4 (4)
forskningsintresse och läkare bör aktivt deltar i ett forskningsprojekt. Samtidigt bör den forskningsintresserade läkaren få fredad arbetstid att forska utan att behöva rycka in klinisk.
Det kan innebära ökad bemanning på universitetssjukhusen.
Forum för forskande kliniker som inte har universitetsanställning
Den yngre forskande klinikern som är på väg att disputera eller har nyligen disputerat och vill fortsätta forska möter en del problem under de första åren efter disputation. Dessa problem kan bestå av:
• Svårigheter att definiera ett självständigt projekt som skiljer sig från handledarens (som eventuellt arbetar inom samma klinisk verksamhet) och därmed att söka anslag från stora anslagsgivare (VR, Cancerfonden) som kräver självständighet.
• Svårigheter att utföra post-doc utbildning, helst på annat lärosäte eller utomlands, och därmed att konkurrera forskningsmässigt med icke-medicinare. En post-doc utbildning förutsätter ofta lönesänkning för en kliniker.
• Systemet för sökning av anslag till forskning är tidskrävande och upplevs för omständlig för kliniker med tung tjänstgöring inom vården.
• Det ekonomiska meritvärdet med disputation och fortsatt forskning efter disputation är inte tillräcklig för att motivera till forskning.
• För de kliniker i Lund som får ALF yngre forskare utrymme under 3-9 år är övergång till universitetstjänst eller kombinationstjänst efteråt inte självklart utan ett lektorat eller professur förutsätter ofta att tjänst söks i lokal eller nationell konkurrens. För den som inte får fortsatt forskningsutrymme, universitetstjänst eller adjungerat lektorat kan detta innebära att forskningsprojektet inte kan fortsätta i samma utsträckning.
Yngre kliniska forskare har därmed mycket specifika problem som inte drabbar experimentella forskare. Ofta har de, eller kommer att få, en fast tjänst eller långtidsvikariat inom sjukvården. De känner inte otrygghet på samma sätt som yngre forskare som inte är kliniker. Dock behöver deras specifika problem bemötas av sjukvården och universitetet och det vore därför adekvat om yngre forskande kliniker organiserades i ett forum (liknande future faculty på universitetet) och kunde därmed definiera sina problem och få gehör för dessa hos sjukvården och universitetet.
Forskningschefens roll
Universitetssjukhusens forskningschefer bör ha ett starkt mandat i sjukhusledningen och tillsammans med FoU ansvariga inom sjukvården implementera åtgärder som ökar forskningsintresset och meritvärdet av forskning.
Bilaga F 1(6)
Definition av klinisk forskning speciellt med hänsyn taget till vårdvetenskap
Traditionellt har medicinsk forskning delats upp i experimentell (pre-klinisk) forskning, klinisk forskning och vårdforskning, vilket också tillämpats vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet. I ett traditionellt perspektiv har då dessa forskningsområden tillhört olika
yrkeskategorier där den experimentella forskningen bedrivits av personer med
grundvetenskaplig utbildning (biomedicinare, biologer etc) kliniska forskningen bedrivits av läkare och vårdforskning av yrken med medellång vårdutbildning.
Under senare år har en del förändringar skett:
• Klinisk forskning har breddats till att omfatta en del av det som tidigare benämndes experimentell forskning
• Vårdvetenskap definieras inte längre utifrån yrkestillhörighet utan har sitt ursprung i de problem inom vård och omsorg som ska utforskas
• Forskning bedrivs idag av många yrkesgrupper: sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykologer, logopeder, audionomer, , kuratorer, mentalskötare, dietister, farmaceuter och humanister (medicinsk etik).
Vid medicinska fakulteten i Lund visar detta sig bland annat genom att av 83 personer med medellång vårdutbildning som disputerade under perioden januari 2001 tom maj 2006 (5 ½ år) disputerade 56% inom det ämne /vid den avdelning deras respektive grundutbildning
Experimentell forskning
Klinisk forskning
Vård forskning
Grund vetenskapare
Läkare Medellång
vårdutbildning Experimentell
forskning
Klinisk forskning
Vård forskning Experimentell
forskning
Klinisk forskning
Vård forskning
Grund vetenskapare
Läkare Medellång
vårdutbildning
Bilaga F 2(6)
tillhör medan 44% med något enstaka undantag disputerade vid kliniska vetenskaper i Lund eller Malmö, se figur.
Forskarutbildning
Forskarutbildning med seminiarieverksamhet bedrivs vid Institutionen för hälsa, vård och samhälle (arbetsterapi, omvårdnad, sjukgymnastik) samt vid Vårdalinstitutet. Denna forskarutbildning är alltså tillgänglig för drygt hälften av de med medellång vårdutbildning som disputerar vid medicinska fakulteten. Den kliniska forskarskolan är endast öppen för läkare. De med medellång vårdutbildning som disputerar vid Inst. för kliniska vetenskaper verkar alltså ha få tillfällen att interagera med andra doktorander såtillvida inte
doktorandundervisning bedrivs i grupp eller seminarieform inom forskargrupperna vid Inst.
för kliniska vetenskaper.
Forskningsfinansiering
Ökad integrering mellan forskningsområden har gjorts på såväl lokalt som nationellt plan och förefaller inte bara ha sin grund i ett ökat intresse för samarbete och så kallad translationell forskning utan också styras av inom vilka områden det finns tillgängliga resurser. Detta innebär att den revirskyddande och resursstyrande uppgift indelningen av medicinsk
forskning traditionellt har haft har utmanats av forskarna själva i den allt hetsigare jakten på krympande anslag och inte längre kan sägas fungera som tidigare avsett. Lokala och
nationella exempel på detta är ökade ALF-anslag till grundvetenskapare och att den yrkeskategori som erhållit flest och störst anslag under 2001-2004 för vårdvetenskaplig forskning från Vetenskapsrådet är läkare.(Vetenskapsrådet 2006)
Nationellt plan
Ämnesrådet för medicin vid Vetenskapsrådet har uppdraget att främja och stödja forskning inom hela det medicinska vetenskapsområdet, d.v.s. medicin, odontologi, farmaci och vårdvetenskap. Vårdvetenskap har utvecklats under cirka 30 år och betecknas som ett jämförelsevis ungt forskningsfält. Sedan 2001 har ämnesrådet, på uppdrag av regeringen, en
23%
20%
2% 11%
44%
sjsk i vårdv sjg i sjukg arb ter i arb ter log i logopedi disp vid annan avd
Bilaga F 3(6)
prioriterad satsning på vårdvetenskap. Satsningen kommer att fortgå till i första hand 2008(Vetenskapsrådet 2006).
Lokalt plan
Idag eftersträvas ökat samarbete och translationell forskning vilket vid Med Fak i Lund bland annat tagit sig uttryck i inrättandet av så kallade Programområden. Programområdena har i samtliga fall sin bas inom den experimentella forskningen och innebär i praktiken på sin höjd ett samarbete mellan vad som ursprungligen benämndes experimentell och klinisk forskning. I ingen, eller mycket ringa, omfattning belyses vårdvetenskapliga problemställningar eller ingår medarbetare med medellång vårdutbildning i programområdena.
Sedan 2001 har medicinska fakulteten gjort en speciell satsning på Vårdvetenskap. Enligt MedFaks budget för 2006 fördelas 7,3 milj direkt till vårdforskning och 1,5 milj till Vårdalinstitutet. Fördelningen av potten 7,3 milj är följande:
• Kliniska vetenskaper Lund 154 tkr
• Hälsa, vård och samhälle 6881 tkr
• BMA-utbildningen 265 tkr
Anledningen till att BMA räknas till vårdvetenskap verkar vara historisk. BMA utbildningen låg tidigare vid Vårdhögskolan och då den gick upp i Med Fak kom den att klassas som vårdvetenskap.
De 154 tkr som tilldelats Kliniska vetenskaper i Lund utgör audionomernas andel av GU- potten. De 265 tkr utgör de biomedicinska analytikernas del av GU-potten. De 6881 tkr fördelas inom Hälsa, vård och samhälle med utgångspunkt i en utredning av Ingalill Rahm Hallberg (051125). Sammanfattningsvis användes medlen under 2001-2005 till:
• arbetsterapi: doktorandmånader, kostnader för forskarutbildning, lön till sekreterare (15%), postdoc-stöd, startbidrag för nydisputerade
• omvårdnad: en professor i omvårdnad (80%), förstärka den vetenskapliga kompetensen hos lärarna (13 lic-utbildningar)
• sjukgymnastik: en professor i sjukgymnastik (85%), 10% forskningstid för 5,6 lektorer. Vissa gemensamma forskningsaktiviteter
Inför 2006-08 föreslås sammanfattningsvis följande:
• fortsatt fördelning i förhållande till GU-omfattning motiverat av behovet av lärare med vetenskaplig kompetens
• postdoktoralt stöd, utlyst och tillgängligt för personer anställda inom fakulteten, oavsett institutionstillhörighet, med respektive ämnesinriktning och för ämnet relevant forskning. Beslut fattas av fakultetsstyrelsen efter yttrande av externa sakkunniga.
• Omfördelning av tjänst till 80% forskning för befordrad professor i arbetsterapi. På sikt bör åtgärder vidtagas så att fler lärare med professorskompetens finns även inom omvårdnad och sjukgymnastik. Inom omvårdnad till befintlig professur i omvårdnad, samt avslutning av lic-utbildning av adjunkter, uppbyggnad av ”Kvinnors och barns hälsa”. Inom sjukgymnastik enligt tidigare (professorslön samt forskningstid för lektorer) samt enligt ovan.
Sammanfattningsvis har den speciella satsning medicinska fakulteten gjort på Vårdvetenskap i stort använts till att höja forskningskompetensen hos lärarna.
Bilaga F 4(6)
Skillnader i syn på forskning inom olika avdelningar vid Med Fak Traditionellt utgör grundutbildning kärnverksamheten vid sektionerna för omvårdnad, sjukgymnastik och arbetsterapi. I takt med ökade krav på forskningserfarenhet hos lärare har lärare genomgått forskarutbildning men merparten har fortsatt ha fokus på utbildning och handledning.
Som ett mått på forskningsaktivitet kan antalet forskargrupper som uppfyller Med Faks krav om minst 1 miljon i anslag ses. Inom inst. för Hälsa. Vård och Samhälle finns idag följande forskargruppsledare: Mona Eklund, arb ter; Susanne Iwarsson, äldrevård; Ingalill Rahm Hallberg, omvårdnad; Anna-Karin Dykes (och Inger Hallström), omvårdnad; Lars Hansson, psykiatrisk hälso- och sjukvårdsforskning. Charlotte Ekdahl, sjukgymnastik, och Bengt Sivberg, omvårdnad, fungerar som forskargruppsledare men uppfyller inte de formella kraven från Med Fak.
Läkarutbildningen bedrivs inom många avdelningar och en stor andel av lärarna är i första hand forskare som undervisar. Dessa forskare har på motsvarande vis genomgått pedagogisk utbildning men fortsatt att ha sitt fokus på forskning. I denna situation riskerar utbildningen snarare att få stå i skuggan av forskningen.
ALF-medel
2005 kunde för första gången ALF medel för klinisk forskning sökas av andra yrkeskategorier än läkare. Tyvärr saknas yrkeskategorier på ALF-ansökningsblanketten och det kan därför inte studeras i vilken omfattning olika yrkeskategorier sökt eller beviljats medel. Däremot framgår institutionstillhörighet. Utifrån detta kan man konstatera att de kliniska vetenskaperna har en beviljningsfrekvens om 72-80%, medan experimentell medicin har 100%, lab medicin 88% och Hälsa, vård och samhälle 33%. Det ska beaktas att antalet sökanden från
experimentell medicin och Hälsa, vård och samhälle endast är 9 stycken per institution.
Överlag är beviljningsgraden av ALF-medel för kvinnor lägre än för män.
För 2006 var fördelningen av ALF-medel följande:
Institution Kvinna sökt
Kvinna Bevilj
Kvinna Bevilj%
Man sökt
Man bevilj
Man bevilj%
Totalt sökt
Totalt bevilj
Totalt Bevilj%
Exp med 3 3 100 6 6 100 9 9 100
HVS 5 1 20 4 2 50 9 3 33
KVIL 23 12 52 81 58 72 104 70 72
KVM-ö 6 3 50 55 44 80 61 47 80
LabLund 3 1 33 25 22 88 28 23 88
LabM-ö 5 2 40 17 15 88 22 17 88
Stamcell 0 0 0 5 4 80 5 4 80
Vetenskaplig tyngd, Lund Virtual Medical Journal (LVMJ)
Varje månad utser LVMJ månadens artikel som publicerats vid Medicinska Fakulteten. Under första halvåret 2006 (ca 600 artiklar) fanns inte en artikel med sitt ursprung inom
vårdvetenskaplig forskning som kunde tävla om utmärkelsen. Under den tid LVMJ funnits har ett par artiklar med vårdvetenskaplig bakgrund hävdat sig. Generellt karaktäriseras
Bilaga F 5(6)
vårdvetenskapliga artiklar av sin deskriptiva karaktär och att de publiceras i tidskrifter med låg impact-faktor.
Synpunkter från seniora vårdforskare och andra berörda
Underlaget har tagits fram med benäget bistånd från medicinska fakultetens kansli, speciellt tack till Elsa Warkander, Anette Saltin och Jörgen Malmsten. Löpande diskussioner har skett med pro-dekanus Susanne Iwarsson. Mona Eklund och Peter Hagell har löpande hållits informerade i deras egenskap av ledamöter av Arbetsgruppen för Medicinska fakultetens forskningsinriktning och Roland Andersson i sin egenskap av prefekt vid IKVL. Ingalill Rahm Hallberg har lämnat synpunkter vid ett personligt möte. Samtliga seniora (professorer och docenter) vårdforskare som i mars var anställda vid medicinska fakulteten (n=13;
omvårdnad 5, psykiatrisk hälso- och sjukvårdsforskning 1, arbetsterapi 1, gerontologi- och äldrevård 2, samt sjukgymnastik 4) kallades till ett möte i augusti 2006 med syfte att höra vårdforskares förslag på åtgärder som kan maximera fördelarna och minimera nackdelar med en integration av begreppen klinisk forskning och vårdvetenskaplig forskning, se bilaga för inbjudan och sändlista. Av 13+1 kallade svarade 7 och 3 kom (Susanne Iwarsson, Bengt Sivberg och Ewa Roos). De olika punkterna i detta dokument diskuterades och Susannes och Bengt synpunkter har tagits hänsyn till. Till sist informerades om innehållet i denna rapport för vårdforskare aktiva i den nybildade arbetsgruppen ”Vård- och rehabiliteringsforskning vid USiL”. Gruppen leds av Anna-Karin Dykes och vid detta möte deltog 7 sjuksköterskor, en psykolog, en arbetsterapeut och en sjukgymnast (undertecknad). Deltagarna gavs möjlighet att lämna synpunkter på plats och uppmanades också att komma med ytterligare synpunkter via mail eller telefon.
Vad ska det nya området heta?
Många forskare med medellång vårdutbildning känner sig obekväma med begreppen vårdvetenskap och vårdforskning, som dessutom saknar tydliga och brett accepterade definitioner. Detta kan möjligen hänga samman med att forskarutbildningen för knappt hälften med medellång vårdutbildning har skett i annat ämne men är mer troligt ett uttryck för att området är mångfacetterat. Många forskare med medellång vårdutbildning anser att de bedriver klinisk forskning. Begreppet klinisk forskning tillhör dock av gammal hävd läkaryrket. Det finns sålunda behov av ett nytt övergripande begrepp som täcker klinisk forskning som bedrivs av forskare med olika yrkesbakgrund.
Sammanfattning
Samsyn råder inom arbetsgruppen för klinisk forskning om att ett ökat samarbete mellan olika forskningsfält är av godo för fortsatt utveckling av forskningen vid Medicinska fakulteten. En integrering av klinisk och vårdvetenskaplig forskning kan få flera positiva effekter:
• Fokus kan ligga på sjukdomsområden eller funktionshinder gemensamma för sjukdomsområden (t. ex. diabetes, rörelseorganens sjukdomar, psykiatriska
sjukdomar) istället för ämnet (t ex arbetsterapi eller neurovetenskap) vilket bidrar till en ökad translationell och multiprofessionell forskning där ett ökat antal perspektiv kan belysas på samma patientgrupp. Ett tvärvetenskapligt angreppssätt har
identifierats som en viktig framgångsfaktor för att nå sjukvårdens och universitetets gemensamma mål i Stockholm (Landsting 2006). I ALF-sammanhang innebär detta att i prioriteringsgrupperna i Stockholm finns, förutom den ämnesspecifika kompetensen, kompetens i klinisk epidemiologi/evidensbaserad medicin (inklusive
läkemedelsutveckling), vårdvetenskap och basal molekylärmedicin/genomik
Bilaga F 6(6)
• Det som idag kallas för vårdvetenskaplig forskning behöver stärkas. Den lokala satsning som gjorts på att stärka vårdvetenskapliga ämnen (framförallt omvårdnad, sjukgymnastik och arbetsterapi), genom satsning på forskarutbildning för lärare, har lett till en starkare ämnesidentitet och bättre handledare vid uppsatsskrivning men endast i begränsad omfattning till forskning som kan hävda sig mätt med dagens bibliometriska mått med annan forskning som sker vid medicinska fakulteten.
Förslag på åtgärder
• I framtida programområden (och för förlängning av redan existerande) ska forskare med så kallad vårdvetenskaplig bakgrund ingå
• Medel bör riktas direkt till forskningsprojekt inom vårdområdet med potential att hävda sig inom medicinska fakulteten
• ALF-medel för klinisk forskning är idag inte tillgängliga bara för läkare utan för alla forskare knutna till Region Skåne och Medicinska Fakulteten. För att främja
tvärvetenskaplig forskning och ge samtliga forskare från olika forskningsområden möjlighet att få sin forskning korrekt bedömd behöver sammansättningen av bedömningsgrupperna för ALF-ansökningar förändras för att reflektera denna förändring. För att i ett slag bemöta de olika typer av ojämlikhet och risk för bias och jäv som kan uppstå föreslås den bedömningsmodell som används för ALF-medel i Stockholm och som i korthet går ut på att det finns flera bedömningsgrupper som innehåller 7 ledamöter varav minst 3 ledamöter av varje kön, maximalt 2 ledamöter från Stockholm och minst 1 ledamot med vårdvetenskaplig bakgrund (Landsting 2006).
Referenser
Landsting, S. L. (2006). ALF projektmedel 2007. Handbok inför beredningsarbetet.
Stockholm.
Vetenskapsrådet (2006). Vårdvetenskap i tiden. En kartläggning av Vetenskapsrådets satsning under åren 2001-2004. 103 78 Stockholm.
