Att undervisa i tider av Covid-19

(1)

Att undervisa i tider av Covid-19

Svensklärares upplevelser av övergången från klassrumsundervisning till

distansundervisning i relation till spridningen av det nya coronaviruset.

To teach in times of Covid-19

Swedish language teachers’ experience regarding the transition from classroom

learning to distance learning in relation to the spread of the new coronavirus.

Daniel Stålbalk

Lärarutbildningen

Svenska med didaktisk inriktning Avancerad nivå / 15hp

Isak Hyltén-Cavallius Sofia Wijkmark 17-06-2020

(2)

SAMMANFATTNING

Syftet med studien är att tydliggöra svensklärare på gymnasiets upplevelser av omställningen från klassrumsundervisning till distansundervisning på grund av spridningen av coronaviruset. Spridningen av coronaviruset våren 2020 påverkade gymnasieskolan kraftigt och det här arbetet studerar effekterna av den påverkan.

Undersökningen utgår från frågeställningarna hur svensklärare upplever att

omställningen påverkat deras relationer till elever och kollegor samt hur den påverkat undervisningen. Dessutom diskuteras elevers välmående, engagemang och prestationer utifrån lärarperspektivet.

Informationen har samlats genom en enkätundersökning där respondenter från

Stockholm, Göteborg och Malmö har fått svara på i vilken utsträckning de uppfattar att olika aspekter av läraryrket blivit bättre respektive sämre sedan övergången till

distansundervisning.

Resultaten tyder på att lärare upplever att undervisningen generellt blivit sämre. Mest markant nedgång finner vi i den upplevda kontrollen, det vill säga överblicken i

klassrummet och huruvida eleverna arbetar med det de ämnas arbeta med. Lärarna anser också att relationerna mellan både elever och elever samt elever och lärare har blivit sämre i och med distanseringen. Samtidigt anser de att deras egen organisering har blivit bättre och att det, i och med nätbaserad undervisning, finns goda möjligheter att nå ut till elever de annars inte hade nått ut till.

Nyckelord: Covid-19, distansundervisning, svenska, gymnasielärare

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INNEHÅLL

1. INLEDNING ... 1

2. SYFTE ... 3

3. FRÅGESTÄLLNINGAR ... 3

4. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING... 4

4.1 CORONA I SKOLAN ... 4

4.2 PSYKOLOGISKA ASPEKTER ... 5

4.2.1 STRESS ... 5

4.2.2 MASLOWS BEHOVSHIERARKI ... 6

4.3 DISTANSUNDERVISNING ... 9

4.4 ELEVRELATIONER... 13

4.5 SOCIOKULTURELLT LÄRANDE ... 14

4.6 SVENSKÄMNETS SOCIALA BETYDELSE ... 15

5. METOD ... 16

5.1 URVAL ... 17

5.2 VALIDITET ... 18

5.3 FORKNINGSETISK DISKUSSION ... 19

5.4 METODDISKUSSION ... 21

6. RESULTAT ... 22

6.1 UNDERVISNING ... 22

6.2 RELATIONER ... 28

6.2.1 ELEVRELATIONER ... 28

6.2.2 KOLLEGIALA RELATIONER ... 31

6.3 ÖVRIGA ASPEKTER ... 35

7. DISKUSSION ... 40

8. SLUTSATS ... 43

8.1 FORTSATT FORSKNING ... 44

REFERENSLISTA ... 46

(4)

1 1. INLEDNING

Våren 2020 spreds coronaviruset över hela jorden och skapade den största, svåraste och mest påfrestande epidemin sedan spanska sjukan under tidigt nittonhundratal. Den 31 januari bekräftades det första fallet i Sverige och folkhälsomyndighetens avdelningschef Karin Tegmark Wisell konstaterade då att det inte var oväntat med tanke på hur mycket vi reser men att risken för smittspridning i Sverige ändå var mycket låg

(Folkhälsomyndigheten, 31-01-20). Knappt fyra månader senare hade över 30 000 bekräftats smittade, med ett betydligt större mörkertal, och närmare 4000 personer avlidit av sjukdomen, enligt statistik från Folkhälsomyndigheten.

Över hela världen lades åtgärdsprogram fram för att minska smittspridningen. En del länder valde att stänga ner skolor och offentliga tillställningar, andra att försätta

samtliga i karantän och göra det straffbart att överhuvudtaget vistas offentligt. I Sverige valde man ett något mindre restriktivt tillvägagångssätt. Folkhälsomyndigheten rådde svenskarna att hålla sig inne så mycket som möjligt och endast i nödfall röra sig ute.

Regeringen förbjöd tillställningar, först för mer än femhundra deltagare och sedan ända ner till femtio. Men samtidigt tilläts individen röra sig fritt i skog, natur, parker och på offentliga platser. Även om Sveriges respons på virusutbrottet kan tolkas som passivt så anammades ändå åtgärder som påverkade många individer i samhället.

En av dessa åtgärder var att Sveriges gymnasieskolor, tisdagen den 17 mars,

uppmanades att bedriva sin undervisning på distans (Folkhälsomyndigheten. 17-03-20).

De flesta skolor var snabba att reagera på direktiven och innan veckan var slut hade många övergått till regelrätt distansundervisning. Att epidemin sker år 2020 och vi har goda möjligheter och förutsättningar att bedriva undervisning digitalt är naturligtvis en grund till varför en sådan övergång från traditionell klassrumsundervisning till

distansundervisning över huvud taget var möjlig men samtidigt är det inte orimligt att föreställa sig att denna omställning påverkat lärare och elever. Denna uppsats har för avsikt att undersöka denna påverkan.

Den här uppsatsen fokuserar på gymnasielärares upplevelser av omställningen utifrån en psykologisk aspekt och en yrkesrollsmässig aspekt. Den psykologiska aspekten

innefattar mänskliga behov så som de beskrivits av Abraham Maslow samt den stress som lärare känner över läraryrket i allmänhet och den rådande situationen i synnerhet.

(5)

2 När människan ställs inför stora omvälvande förändringar i sin vardag sätter det en viss press på personen och kan väcka oro och stress hos många. Lärare återkommer ofta till att yrket är stressande och påfrestande och ett stort antal gymnasieelever upplever redan stress över sin skolgång, de har mål och ambitioner och blickar ut mot vidare studier eller arbetslivet. Effekten av coronaviruset och relaterade åtgärdsprogram bidrar till omvälvande förändringar och oro vilket torde påverka lärare och elevers stressnivåer.

Den yrkesrollsmässiga aspekten delas in i undervisning samt elevrelationer och diskuteras utifrån traditionell undervisning kontra distansundervisning. För

distansundervisning definieras ett antal framgångsfaktorer utifrån sammanställningar av diverse forskning på området. Generellt handlar det om goda förkunskaper och en god vilja och förmåga att utvecklas och lära sig nytt. Elevrelationer beskrivs delvis utifrån Otto Friedrich Bollnows mötesbegrepp, det vill säga utifrån mötet som en plötslig och oförutsägbar händelse med en viss ödesbetoning (Imsen, 2000, s.26) samt Vygotskijs teorier om sociokulturellt lärande. Vygotskij menar att sociala relationer är en

förutsättning för individuell utveckling och att skolans och lärarens uppgift är att vara en organisatör av sådana relationer (Lindqvist, 1999, s.22). Skolans framgång mäts i eleverna, i elevernas välmående och prestationer. Därför riktar sig en stor del av detta arbete också mot eleverna, dock utifrån lärarnas perspektiv. Arbetet fokuserar på gymnasielärare i ämnet svenska i synnerhet och gymnasielärare i allmänhet.

(6)

3 2. SYFTE

Syftet med studien är att tydliggöra hur svensklärare på gymnasiet uppfattar den hastiga omställning från klassrumsundervisning till distansundervisning som skett i samband med spridningen av coronaviruset och hur svensklärare specifikt påverkas av denna omställning i förhållande till lärare i andra ämnen.

3. FRÅGESTÄLLNINGAR

Studiens syfte besvaras utifrån följande frågeställningar:

• Hur upplever gymnasielärare i allmänhet och svensklärare i synnerhet att omställningen från klassrumsundervisning till distansundervisning påverkat undervisningen?

• Hur upplever gymnasielärare i allmänhet och svensklärare i synnerhet att omställningen från klassrumsundervisning till distansundervisning påverkat relationen till elever och kollegor?

• Hur skiljer sig svensklärares upplevelser av omställningen från

klassrumsundervisning till distansundervisning från gymnasielärares i allmänhet.

(7)

4 4. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING

I denna del av texten redogörs för vilka teoretiska utgångspunkter och de

forskningsartiklar som föreligger detta arbete. De delas in i coronaepidemins påverkan i skolan, psykologiska aspekter, distansundervisning samt elevrelationer.

4.1 CORONA I SKOLAN

I en artikel som publicerades i Dagens Nyheter den femte juni 2020 delger lärare på Globala gymnasiet i Stockholm att lärare känner sig uppgivna över den rådande situationen, de upplever att de är slutkörda och har till och med nämnt att de överväger att sluta arbeta som lärare om distansundervisningen fortsätter till hösten (Sundbäck, 05-06-20). De menar att även om närvaron tycks vara hög upplever de att de inte får samma kontakt med eleverna. Globala gymnasiet är bara ett exempel men det är inte svårt att föreställa sig att andra skolor står inför liknande situationer.

Coronaepidemin är förhållandevis ny och den saknar historisk motsvarighet. Den forskning som finns på ämnet är därför, när detta skrivs, mycket begränsad samtidigt som det löpande publiceras nya resultat av diverse studier. En av dessa studier

publicerade ifous den åttonde juni i en delrapport över gymnasieelevers uppfattningar av när- och distansundervisning med fokus på undervisningsklimat i relation till spridningen av det nya coronaviruset (Åkerfeldt & Hermansson, 2020, s.2). Även om det arbetet fokuserar på elevers uppfattningar är studiens resultat relevanta också vid studerandet av lärarnas uppfattningar. Relationen mellan lärare och elever är en central del av läraryrket och elevers välmående och resultat påverkar naturligtvis lärarnas välmående och resultat. I ifous delrapport jämförs resultat från elever som anger att de önskar återgå till vanlig undervisning med elever som anger att de vill fortsätta studera på distans. Resultaten, som samlats i cirka 2 300 enkätsvar från gymnasieelever i Sverige, visar att elevernas motivering till huruvida de vill gå tillbaka till skolan eller fortsätta på distans följer liknande mönster. Av de elever som vill tillbaka till skolan lyftes den sociala dimensionen fram samt aspekter som rör fokus. De saknar sina klasskompisar och möjligheten att effektivt och enkelt ställa frågor och har dessutom svårt att fokusera när de studerar på distans. De elever som menar att de skulle föredra att fortsätta studera på distans lyfter fram samma aspekter men omvänt. De menar att de slipper sina klasskompisar och den sociala gemenskapen samt att de lättare finner lugn och fokus på distans än i ett klassrum (Åkerfeldt & Hermansson, 2020, s.21).

(8)

5 Den tionde juni 2020 gav Lunds universitet ut ett pressmeddelande som bygger på ännu icke färdiganalyserade resultat från en digital enkät riktad mot elever i Lund, Malmö och Stockholm. I de sammanställda resultaten uppger dock 52 procent av eleverna att de är mer eller mycket mer oroade än tidigare och 55 procent uppger att de är mer eller mycket mer stressade (Andersson, 10-06-20). Enligt pressmeddelandet är det en

”överväldigande majoritet” som uttrycker ökad stress och oro över skolsituationen, de menar att skolan inte fungerat tillräckligt väl. Det innebär att berörda skolor och lärare brustit eller haft svårigheter med övergången från klassrumsundervisning till

distansundervisning. Eleverna upplever att de inte får tillräckligt mycket hjälp av lärare och att de saknar den sociala samvaron. Utifrån detta är det intressant att se på hur lärare uppfattar denna situation och huruvida de kan ge adekvat stöd till eleverna samt skapa genuina sociala sammanhang.

4.2 PSYKOLOGISKA ASPEKTER 4.2.1 STRESS

I boken Klassrumspsykologi diskuterar David Didau och Nick Rose olika aspekter av samtida psykologisk forskning kopplat till undervisning. De lyfter bland annat frågan om stress. Stress, menar dem, kan beskrivas som kroppens reaktion mot skadliga eller farliga situationer (Didau & Rose, 2018, s.255). När man blir pressad reagerar kroppen på ett visst sätt för att undvika att den tar skada, en så kallad fight-or-flightinstinkt. Det vill säga att vi antingen gör oss redo att försvara oss mot faran (fight) eller fly från den (flight). Stress är i sig därför varken bra eller dåligt, de flesta är eniga om att vi behöver en viss stress för att kunna prestera på optimal nivå (Didau & Rose, 2018, s.256). Stress fungerar som ett stimuli, rätt nivå av stimuli vid rätt tillfälle gynnar prestationen. För lite stimuli, en för låg aktivering, resulterar i ouppmärksamhet och att man lätt blir uttråkad. Man kan till exempel börja reagera på irrelevanta saker i sin omgivning och man blir lätt slö och sömnig. För mycket stimuli, en för hög aktivering, leder i sin tur till att både minnet och förmågan att föra djupare komplexa resonemang försämras (Didau

& Rose, 2018, s.256). Detta illustreras framgångsrikt i en så kallad Yerkes-Dodson kurva.

(9)

6 Gun Zetterström, som översatt boken till svenska använder här begreppet stress som synonymt med det engelska begreppet arousal. Yerkes-Dodson lag förklarar det förhållande mellan stimuli och prestation som tidigare nämnts och konstaterar att en lagom nivå av stress innebär optimal prestation. Det är intressant att reflektera kring Yerkes-Dodsons lag i relation till situationen på många av Sveriges gymnasieskolor i skenet av covid-19.

Vidare menar Didau och Rose att kontinuerliga vardagliga påfrestningar ökar risken för att stress emellertid övergår till att kroppen tar fysisk och psykisk skada (Didau & Rose, 2018, s.258). Ovissheten inför framtiden, så till vida att den faktiskt skapar oro och stress, kan beroende på dess långvarighet komma att orsaka långtgående konsekvenser i människans välmående. Detta speciellt hos unga elever som redan är utsatta vad gäller psykiskt välbefinnande. Det sätter ytterligare krav på lärare att hantera en svårhanterlig ny situation, lärare som dessutom tenderar känna stress över yrkesrollen redan med dess ordinarie utmaningar. Norska Gunn Imsen förklarar att lärare ofta är stressade och känner att de inte räcker till. De känner att det riktas många och höga krav och förväntningar mot läraren utifrån, från samhället och från föräldrarna (Imsen, 2000, s.26).

4.2.2 MASLOWS BEHOVSHIERARKI

En annan aspekt på hur situationen som uppstått i och med coronaviruset kan påverka individen psykologiskt kan framställas med Maslows behovshierarki. Maslow

(10)

7 identifierar fem behovssteg som står i hierarkisk relation till varandra enligt nedan. En individ söker enligt denna teori inte tillfredsställelse av självförverkligande behov om den inte fått sina grundläggande fysiologiska behov som hunger och sömn

tillfredsställda.

Jag menar inte att argumentera för att distansundervisning innebär att dessa behov, så som Maslow beskrivit dem, inte går att uppfylla. Distansundervisning har skett framgångsrikt inom olika instanser i över tjugo år och före det har det förekommit brevkurser och liknande. Jag menar därför inte heller att argumentera för att distansundervisning enbart medför något negativt. Däremot använder jag Maslows behovshierarki för att problematisera och påvisa hur denna stora förändring kan leda till en känsla av otillfredsställda behov hos inblandade aktörer.

Det första behovet i Maslows hierarkiska modell är det fysiologiska, som åsyftar behov som hunger, törst och sömn (Imsen, 2000, s.26). Redan på den här nivån görs vissa möjligheter till reflektion över hur omställningen till distansundervisning påverkar individen. Ser vi till elevernas vardag så kan vi konstatera att om inget annat så bidrar skolan med rutiner. Eleverna går i bästa fall upp, äter frukost, tar sig till skolan, sedan hem igen, förhoppningsvis äter de sedan middag och sover. Vi kan anta att rutinen att ta sig till skolan varje morgon och hem varje eftermiddag också påverkar kringliggande

(11)

8 sömn- och matrutiner. Om elever inte sover tillräckligt, eller inte äter som de borde påverkas troligtvis skolresultaten samt kvalitén på undervisningen. Vi talar ofta om det

”vidgade läraryrket”, att läraren är mer än en enbart en undervisare. Läraren ska fånga upp elever som har det svårt, läraren ska agera som en förtroendegestalt för eleven och läraren ska föregå med gott exempel, som en förebild för eleven. Inte nog med att elever riskerar att få en tuffare skolgång i och med att deras rutiner förändras drastiskt. De har eventuellt inte heller samma möjligheter att fångas upp av lärare eftersom lärarnas rutiner också förändrats.

Den andra behovsnivån gäller trygghet och säkerhet, vilket leder till en känsla av stabilitet som tillfredsställer ett behov av att inte känna kaos (ibid). På mycket kort tid omkullkastades, i och med övergången till distansundervisning, allt vad gäller

gymnasieskolans vardag. De rutiner som fanns förändrades, ofta på bekostnad av den säkerhet och stabilitet som fanns. För eleverna kan detta innebära en ökad osäkerhet om vad som händer med deras resultat och betyg och för lärare innebär det ett krav på att snabbt behöva anpassa sig efter nya omständigheter.

Det tredje behovet, det sociala, handlar om hur människor söker sig samman för någon form av mellanmänsklig kontakt (ibid). Den största och kanske tydligaste förändringen i och med övergången från traditionell klassrumsundervisning till distansundervisning är att kontakten mellan lärare och elever samt elever och andra elever påverkats. Det naturliga mötet som sker i skolans lokaler sker inte vid digital undervisning. Den överblick som läraren kan ha över ett klassrum går inte att ha på samma sätt genom webseminarier. För lärare kan detta innebära att de får det svårare att etablera

samhörighet med eleverna och för eleverna kan denna isolering innebära att behovet av social anknytning inte tillfredsställs. Teorier om vikten av den sociala påverkan för individens lärande återkommer jag till senare.

Det fjärde behovet, behovet av erkännande och respekt, innefattar individens

självuppfattning, självvärdering och självrespekt (ibid). Detta bygger på erkännandet och uppmärksammandet från andra genom social kontakt. Det är genom andras bemötande av dig och dina prestationer som du värderar din insats. I klassrummet går det att snabbt uppmärksamma en prestation och det är förhållandevis hinderslöst att ge återkoppling till eleverna. Eleven får sin prestation värderad och vet hur den ska arbeta för att bli bättre och utvecklas. Det samma gäller för lärare. Efter lektioner kan läraren

(12)

9 utvärdera planering, innehåll och genomförande utifrån den känsla och den återkoppling eleverna ger. Det går naturligtvis att ge både skriftlig och muntlig återkoppling och bedömning men den naturliga återkoppling som sker varken muntligt eller skriftligt, utan genom kroppsspråk och subtila signaler, försvinner nästan helt.

Den femte och högsta nivån, handlar om behovet av självförverkligande och att kunna utnyttja sina förmågor i meningsfulla sammanhang (ibid). Det är här elevernas

motivation blir avgörande. Lyckas läraren skapa ett givande och meningsfullt klimat även vid distansundervisning där eleven känner sig delaktig och bemött kan detta åstadkommas men det är inte svårt att föreställa sig hur det kan bli problematiskt i och med övergången till distansundervisning.

4.3 DISTANSUNDERVISNING

Även om distansundervisning för många gymnasieskolor, lärare och elever är någonting nytt så är det inte en helt obeprövad företeelse. Distansundervisning har bedrivits på både högskolenivå och gymnasienivå under längre tid och i och med detta har det utvecklats en del strategier för framgångsrika distansstudier. Nedan kommer jag redogöra för några av de aspekter som forskning sammanställt som viktiga för en fungerande digital skola.

Christina Keller och Jörgen Lindh har redogör i artikeln ”Framgångsfaktorer för utbildning på nätet” i boken Mer om nätbaserad utbildning för de framgångsfaktorer som finns för utbildning på nätet. De delar in dessa framgångsfaktorer i basfaktorer och ytterligare framgångsfaktorer (Keller & Lindh, 2011, s.31). Med basfaktorer åsyftas digital kompetens, lämpliga pedagogiska metoder, välfungerande lärplattformar med tillgänglig teknisk support och en positiv organisationskultur. Detta menar Keller och Lindh är de mest grundläggande förutsättningarna för att kunna bedriva

distansundervisning och de behöver vara uppfyllda för att utbildning på nätet över huvud taget ska kunna genomföras. Ytterligare framgångsfaktorer är i sin tur sådana som goda virtuella lärgemenskaper och seminarier, gott utnyttjande av lärplattformarnas pedagogiska potential, hänsyn till elevernas behov, preferenser och möjligheter till utveckling samt den nya lärarroll som nätbaserad undervisning innebär. De yttre framgångsfaktorerna innefattar alltså mer praktiska aspekter som kopplas till själva genomförandet.

(13)

10 Basfaktorer:

Basfaktorn digital kompetens besitter många men Keller och Lindh menar att den ändå behöver utvecklas och införlivas i yrkesrollen (Keller & Lindh, 2011, s.35). Det är med andra ord viktigt, att lärare inte bara besitter pedagogiska och didaktiska färdigheter. De måste även besitta någon form av digital kompetens som ger dem möjlighet att förstå hur de på bästa sätt införlivar pedagogisk praxis med digitala verktyg. Detta sker, enligt Keller och Lindh genom utbildning i både de nätbaserade verktygen samt de

pedagogiska möjligheter som de erbjuder.

Förmågan att använda lämpliga pedagogiska metoder inom sitt ämnesområde, den andra basfaktorn som Keller och Lindh identifierar (Keller & Lindh, 2011, s. 35), är

naturligtvis viktig även vid ordinarie klassrumsundervisning men för att kunna tillämpa lämpliga pedagogiska metoder vid distansundervisning är det av vikt att läraren känner till och kan hantera de ämnesspecifika digitala verktyg som finns att tillgå inom sitt område. Författarna menar att det ibland kan vara svårt för den enskilde läraren att veta vad som finns tillgängligt, vad som fungerar och hur de fungerar. De förespråkar därför att kollegiet bygger upp en bank av diverse program och digitala verktyg som kan användas av den enskilde läraren (Keller & Lindh, 2011, s. 35). När Sveriges

gymnasieskolor rekommenderades att övergå till distansundervingen startades hemsidan skolahemma.se vars syfte var att just samla länkar till relevanta digitala verktyg och forskningsartiklar för att underlätta undervisningen på distans samt att ge råd och information från myndigheter rörande coronakrisen.

Keller och Lindh lyfter också fram fungerande och välstrukturerade lärplattformar som en basfaktor till framgångsrik nätundervisning (Keller & Lindh, 2011, s. 36). I dag är de flesta skolor anslutna till en lärplattform som används i varierande utsträckning. Dessa lärplattformar har generellt sett en förhållandevis stark infrastruktur och de flesta lärare tycks även ha en god förståelse för hur den egna lärplattformen fungerar. Vid händelse av att de inte vet hur någonting fungerar är det viktigt att det finns en kvalificerad teknisk support att vända sig till.

Den sista basfaktorn för framgångsrik distansundervisning som Keller och Lindh nämner är en god organisationskultur. Med det menas att organisationen inom vilken

(14)

11 distansundervisning anammas bör ha ett gott och öppet förhållningssätt till införlivandet av distansundervisningen i sin verksamhet.

Ytterligare framgångsfaktorer:

Bland det som Keller och Lindh benämner som ytterligare framgångsfaktorer återfinns sådant som inte bara gör distansundervisning möjlig utan också gör den välfungerande.

En nackdel som ofta lyfts fram kring distansstudier är uteblivandet av gemensamt arbete Elever saknar en naturlig möjlighet till interaktion med varandra. Elever som är

självgående och har ett starkt driv kan mycket väl anpassa sig efter situationen men elever som inte besitter dessa egenskaper, som kanske behöver interaktionerna med andra elever för att lyckas, riskerar att få problem. Därför anses vikten i att skapa lärgemenskaper i de fall det är möjligt att vara en ytterligare framgångsfaktor (Keller &

Lindh, 2011, s.39). Dessutom framför Keller och Lindh egen forskning som visar att gruppuppgifternas utformning ofta är mer avgörande än gruppkonstellation och digitala verktyg för hur framgångsrika lärgemenskaperna blir (Keller & Lindh, 2011, s.40).

Vidare menar författarna att förändringen från lokalbaserad undervisning till nätbaserad undervisning aldrig är trivial och kräver att noggranna överväganden görs. Dessa övervägande bör röra både hur nätbaserad undervisning introduceras och hur de nätbaserade kurserna ska genomföras (Keller & Lindh, 2011, s.33).

Med lärplattformar och nya digitala verktyg kommer också ny pedagogisk potential (Keller & Lindh, 2011, s.40). Det är alltså inte nog med att behärska verktygen utan det är också viktigt att kunna anpassa sin undervisning efter dem och på så vis få ut så mycket som möjligt ur dem. Att enbart tillgängliggöra ett digitalt verktyg för lärare räcker således inte. Det är viktigt att läraren också ges insikt i hur verktyget kan nyttjas för maximal framgång, det vill säga vilken pedagogisk potential verktyget besitter och hur det kan användas.

Många tycks vara överens om att den traditionella undervisningen fortfarande är

överlägsen den digitala undervisningen. Både i form av kontakt mellan elever och lärare men också i det praktiska arbetet (Keller & Lindh, 2011, s.45). Att hålla diskussioner, seminarier och frågestunder är på många sätt mer komplicerat på internet än i ett klassrum. Det uppstår fler hinder. Det lärplattformar och digitala resurser bidrar med är

(15)

12 vägar att ta sig runt, över eller genom dessa hinder. Att förändra den något åldrade synen att distansutbildning innebär att studenter eller elever sitter ensamma, var för sig, och gör sitt tycks vara en av den samtida digitaliseringens viktigaste uppgifter.

Närvaro:

Det som undervisning över internet saknar är alltså den fysiska närvaron och med denna avsaknad utmanas all form av närvaro. Keller och Lindh delar in närvaro i tre kategorier (Keller & Lindh, 2011, s.44):

1. Social närvaro 2. Kognitiv närvaro 3. Lärarnärvaro

Att etablera en social närvaro i den nätbaserade undervisningen innebär att skapa en social interaktion där eleven känner stöd och trygghet att våga uttrycka sina tankar kring ämnesinnehållet. Det skapas genom deltagande, att deltagarna är med, med både namn och ansikte. Med kognitiv närvaro åsyftar Keller och Lindh strukturen av

ämnesinnehållet i kursen och förutsättningar för djupinlärning och kritiskt tänkande.

Den kognitiva närvaron förutsätter välbeskrivet ämnesinnehåll och tydliga direktiv kring hur olika delar av ämnet hänger ihop. Lärarnärvaro kopplas till lärarens upplägg av kursen samt aktiviteter som underlättar kommunikation mellan elever, elever och lärare samt elever och kursinnehåll.

Egenskaper och strategier

I en forskningssammanställning av Meridith DiPetrio, Richard E. Ferdig, Erik W. Black och Megan Preston vid University of Florida observeras ett antal egenskaper och

strategier vilka är viktiga vid undervisning på distans. De delar in dessa i generella egenskaper, vilka åsyftar personliga och upplysande egenskaper associerade med god digital undervisning, samt ledarstrategier vilket innefattar praktiska tillvägagångssätt för att bemöta elever som uppvisar problem i sin digitala skolgång (DiPetrio, et al., 2008, s.16-27).

(16)

13 För det första behöver lärare ha en grundläggande digital kompetens, de måste kunna behärska internetbaserade verktyg för att kunna bedriva internetbaserad undervisning.

Lärare behöver till detta också visa ett intresse för att utmana sig själva och testa nya teknologiska verktyg och de måste vara flexibla. Lärare behöver ha en djup förståelse för att elever lär sig på olika sätt och de behöver etablera sin närvaro för att motivera eleverna. Dessutom är det viktigt att ha en god organisering och att lärarna kontinuerligt utvärderar sina pedagogiska strategier. Utöver detta är goda ämneskunskaper samt förståelse för användandet av pedagogiska strategier viktigt enligt forskningsresultaten.

Mycket av det som dessa forskningsresultat påvisar återfinns också hos Keller och Lindh vilket indikerar att det finns en någorlunda kongruent bild i forskningen av hur man bör bedriva effektiv distansundervisning. Fortfarande menar dock författarna till denna studie att det saknas forskning och att det inte går att tala om exemplariska distanslärare när vi inte vet hur exemplarisk distansundervisning går till.

Utmaningar

Att bedriva framgångsrik distansundervisning innebär till viss del att anamma de strategier som tidigare nämnts. Det innebär också att vara medveten om vilka utmaningar som lärare, elever och skolor står inför för att kunna anpassa och effektivisera åtgärder därefter. Rasheed Abubakar Rasheed (et al.) delar i ett forskningsarbete in dessa utmaningar i kategorierna elev/student, lärare och utbildningsinstitution (Abubakar Rasheed. Et al., 2020, s.14). För elever tycks de viktigaste utmaningarna handla om självreglering och oförmåga att hantera tekniska hjälpmedel effektivt för sina studier. De största utmaningarna för lärare, menar dem, kopplas till en ovilja och negativ uppfattning kring användandet av tekniska hjälpmedel.

Vad gäller utbildningsinstitut, det vill säga skolorna, menar författarna att de största utmaningarna har att göra med svårigheter att tillhandahålla tillräckliga och korrekta tekniska hjälpmedel samt utbilda lärarna i användandet av dessa.

4.4 ELEVRELATIONER

Tidigare nämndes att lärare kan uppleva yrket som påfrestande och tungt, mycket på grund av påverkansfaktorer utifrån. Att lärare ändå håller fast vid sitt yrke förklarar Gunn Imsen med att ljuspunkterna och glädjeämnena ändå väger över (Imsen, 2000,

(17)

14 s.26). Hon lyfter bland annat kontakten mellan elev och lärare som ett av dessa

glädjeämnen. Imsen refererar för detta till Otto Friedrich Bollnows (1976)

mötesbegrepp. Bollnows menar att ett möte är en plötslig och oförutsedd händelse som inrymmer ett element av öde. Han beskriver allt mänskligt liv som möten mellan människor. Det möte som sker mellan lärare och elev, menar Imsen, kan på samma sätt inte förutbestämmas. Det kommer av sig självt (Imsen, 2000, s.27).

Kontakten med eleverna är dock inte lika plötslig och ödesbetonad som Bollnows mötesbegrepp ger vid handen. Det möte som sker mellan lärare och elever är tvärtom något som händer på daglig basis. I sin bästa form är dessa möten trygga, varma, kontinuerliga och närvarande. Imsen beskriver den här kontakten som omsorg och att lärare och elev ser varandra som likvärdiga människor om än med olika uppgifter (Imsen, 2000, s.27). Kontakten växer med erfarenhet och tid. Enligt Imsen är det viktigt att kunna föreställa sig elevernas totala situation, både yttre livsvillkor och deras inre värld. I och med den snabba övergången till distansundervisning på grund av

coronavirusets spridning blir dessa möten, som Bollnows och Imsen håller som viktiga för möjligheten att etablera en god kontakt med elever, begränsade. Frågan är hur detta påverkar relationerna mellan lärare och elever.

4.5 SOCIOKULTURELLT LÄRANDE

Att det sociala samspelet mellan lärare och elever samt elever och andra elever är viktigt för utvecklingen av individen och grundläggande för skolrelaterade framgångar är ingenting nytt. Det är relativt enkelt att härleda både Bollnows teorier och Imsens ståndpunkt, i de här fallen, till Vygotskijs teorier om sociokulturellt lärande. Vygotskij menar att elevens erfarenhet helt och hållet bestäms av den sociala miljön den befinner sig i och kommer ifrån, att den sociala miljön bestämmer beteendet (Lindqvist, 1999, s.21). Läraren, menar Vygotskij, fungerar ur psykologisk synvinkel som en organisatör av den uppfostrande sociala miljön (ibid). Lärarens roll är alltså att ”forma, skära till, klippa itu miljöelementen samt sätta samman dem i olika mönster så att de motsvarar den uppgift de ska” (Lindqvist, 1999, s.26). Detta arbete bygger i sin tur eleven själv vidare på. Vygotskij beskriver det som att det i barnet finns en mängd potentiella framtida personligheter och att uppfostran innebär ett socialt urval av dessa personligheter, (Lindqvist, 1999, s.30).

(18)

15 Uppfostran och individbildande utgår, enligt Vygotskij, från sociala interaktioner. Från det perspektivet blir också skolan mycket viktig. En lärares roll är att använda sig av de förutsättningar varje elev har och nyttja dem som en lärresurs. I det sociala samspelet som existerar mellan elev och lärare växer och utvecklas barnet ytterligare. Det sociala mötet är således, enligt Vygotskij, fullkomligt avgörande för elevens framgång, inte bara i skolan utan också i ett betydligt längre tidsperspektiv. Vygotskij talar om en aktiv lärare, en aktiv elev och en aktiv social miljö och förkastar därmed den tidigare rådande föreställningen om eleven som en passiv informationsmottagare. En aspekt av

digitaliseringen av undervisningen är den brist på sociala interaktioner som den leder till. Givet Vygotskijs teorier torde det därför vara svårare att skapa givande lärmiljöer vid distansundervisning än vid traditionell klassrumsundervisning, en aspekt som väcker frågor kring hur följderna av coronavirusets framfart och gymnasieskolornas plötsliga övergång till nätbaserad undervisning påverkar elevernas resultat.

4.6 SVENSKÄMNETS SOCIALA BETYDELSE

Där värdet av läraren som ”social kreatör” betonas av exempelvis Vygotskij är det också av relevans att poängtera att olika ämnen har olika starka traditioner av att vara socialiserande. Lotta Bergman skriver i sin avhandling Gymnasieskolans svenskämnen hur lärare bär med sig ett ämnes traditioner, det vill säga de synsätt, värderingar och ideal som bevarats inom en ämneskultur (Bergman, 2007, s.34). Dessa traditioner påverkar valet av ämnesinnehåll, vilka texter som används, frågor som ställs, i vilka kunskapssammanhang det undervisas och i ämnets arbetsformer. Svenskämnet, menar hon, bär på en tradition att skapa ett kulturellt kapital (Bergman, 2007, s.37). Med kulturellt kapital åsyftas kunskaper, sätt att prata och värderingar vilka finner användbarhet i specifika sociala grupper och kontexter (Bergman, 2007, s.37). I svenskämnets fall är det framför allt dominerande samhällsklasser som styrt hur detta kulturella kapital ska se ut (Bergman, 2007, s.36). Svenskämnet har alltså, utöver lärandet av kunskap, en socialiserande funktion i högre utsträckning än de flesta andra ämnen. Det märks bland annat genom att svenskämnet på gymnasiet har en stark

tradition av att utformas på olika sätt beroende på om inriktningen är yrkesförberedande eller studieförberedande (Bergman, 2007, s.36). Svenskämnets sociala natur blir därför intressant att se på specifikt, i en kontext där sociala interaktioner är bristande på grund av distansering och digital undervisning.

(19)

16 I av Boel Englunds doktorsavhandling (1997) undersöks diskurserna kring

litteraturundervisning och hur de är kopplade till både utbildningsinstitutionen och samhället. Den, enligt Engström, viktigaste slutsatsen från undersökningen är att

”skolans tal om litteratur, litteraturstudiets plats i en läroplan, blir begripligt framför allt som en del i en kulturell återskapandeprocess som rör breda, övergripande sätt att se, tänka och känna; rör föreställningar, värden och perceptionsscheman som gäller annat än litteratur” (Englund, 1997, s.192). Hon vidareutvecklar med att förklara att det i samtliga undersökta kontexter färgades litteraturundervisningen i skolan starkt av en övergripande ideologisk dimension. Vidare pekar hon på att detta, i historien, är ett återkommande fenomen. Under 1920-talet formades litteraturundervisningen starkt av nationella strömningar och under 1980-talet var litteraturundervisningen demokratiskt och socialt fostrande. Litteraturundervisningen i skolan följer således de strömningar som finns inom samhället, något som Englund beskriver som social kontroll (Englund, 1997, s.193).

5. METOD

För att tydliggöra svensklärare på gymnasiets upplevelser av omställningen från klassrumsundervisning till distansundervisning på grund av spridningen av

coronaviruset och därmed söka uppnå syftet med arbetet har en kvantitativ surveymetod tillämpats. Enligt Martyn Denscombe används surveyundersökningar ofta för att

etablera en ögonblicksbild över hur saker och ting är snarare än att undersöka händelser över en viss tidsperiod. Syftet med denna studie är att få en inblick i hur lärare uppfattar den rådande situationen, det vill säga en ögonblicksbild över en samtida kontext

(Denscombe, 2018, s.30).

På grund av dess tidseffektiva och kostnadssnåla fördel (Denscombe, 2018, s.35) användes en internetbaserad enkät. Enkäten bestod av 36 frågor varav 23 syftade till att respondenterna skulle värdera sina upplevelser av hur övergången till

distansundervisning påverkat deras yrkesutövning på en Likertskala. En likertskala ställer två ytterligheter mot varandra och respondenterna uppmanas svara genom att ange sin åsikt vid något av stegen längs den skalan (Denscombe, 2018, s.360). En sådan skala underlättar vid mätandet av en psykologisk attityd eller disposition (Denscombe, 2018, s.361). I det här fallet användes alternativen 1. Mycket bättre 2.

Bättre 3. Varken bättre eller sämre 4. Sämre 5. Mycket sämre. Utöver detta besvarade

(20)

17 respondenterna tre påståenden i den utsträckning de stämde överens med deras

upplevelser av övergången till distansundervisning och dessutom tilläts respondenterna delge egna tankar i fria, mer öppna frågor. Enkäten generade framför allt kvantifierbar ordinaldata, det vill säga data som mäter rangordningen mellan saker eller händelser i förhållande till varandra (Denscombe, 2018, s.348), vilken sammanställts i

stapeldiagram under rubriken Resultat.

Enkäten var tillgänglig mellan den 15 maj 2020 och den 18 maj 2020 och genererade under den tidsperioden femtiotvå svar. Hade enkäten funnits tillgänglig under en längre period hade möjligtvis antalet svar blivit mer omfattande. Dessutom påverkades

troligtvis svarsfrekvensen av att tiden då enkäten var tillgänglig var förlagd på en helg samt i tider då undersökningspopulationen anses ha som mest att göra i sitt yrke.

Däremot ska det poängteras att tanken bakom studien var att skapa en så kallad ögonblicksbild över situationen. Syftet med att låta enkäten ligga tillgänglig under en begränsad tid var att tydligt rama in detta ögonblick och beskriva hur det såg ut då, ett antal veckor efter övergången från klassrumsundervisning till distansundervisning.

5.1 URVAL

Denscombe framhåller vikten av att direkt komma i kontakt med medlemmar i undersökningspopulationen (Denscombe, 2018, s.38). I det här fallet är det

gymnasielärare som övergått till distansundervisning på grund av coronaepidemin. För att enklast nå ut till så många lärare som möjligt kontaktades rektorer på

gymnasieskolor i Stockholm, Göteborg och Malmö. Rektorerna kontaktades via mejl (se bilaga) och distribuerade sedan enkäten vidare till de berörda lärarna. Hur många lärare som tog del av informationen i relation till hur många som genomförde den är därför svårt att fastställa.

Syftet med urvalsmetoden var att få till ett så representativt urval som möjligt, det vill säga att respondenterna skulle, i så stor mån möjlig, motsvara ett tvärsnitt ur

undersökningspopulationen (Denscombe, 2018, s.57). För att åstadkomma detta användes ett klusterurval där gymnasielärare från Sveriges tre största städer valdes ut.

Klusterurval kännetecknas av att inte utgå från enskilda människor utan snarare välja ut specifika kluster av undersökningspopulationen (Denscombe, 2018, .62). I det här fallet valde jag kluster som sammanlänkas av geografisk hemvist. Gymnasielärare från mer

(21)

18 glesbefolkade områden är således inte representerade i denna undersökning och det är möjligt att det har påverkat resultaten.

5.2 VALIDITET

En viktig komponent i resultatanalys av studier är dess validitet, det vill säga i vilken utsträckning mätningen som gjorts svarar mot det förhållande man verkligen försökt mäta (Didau & Rose, 2018, s.97). Denscombe förespråkar att den som bedriver undersökningen ställer sig frågan ”på vilka grunder går det att hävda att data är relevanta, riktiga och exakta?” och vidareutvecklar genom att betona att ett

frågeformulärs framgång bestäms utifrån svarsfrekvens, fullständigt genomförande och svarens validitet (Denscombe, 2018 s.385).

Under perioden då enkäten var öppen besöktes den av 87 personer, av dessa valde 52 att fullständigt genomföra enkäten. Siffrorna kan vara något missvisande i och med att undersökningspopulationen kontaktades indirekt genom rektorer och det är därför inte givet att samtliga besökare ingick i den efterfrågade undersökningspopulationen.

Att enkäten endast genererade 52 svar är dock naturligtvis en utgångspunkt för ifrågasättandet av studiens validitet. Samtidigt representerar de 52

undersökningspopulationen förhållandevis väl. Av respondenterna angav 59,6% att de identifierar sig som kvinna, 38,5% som man och 1,9% som annat eller att de inte

önskade svara på frågan. På frågan hur länge de arbetat som lärare svarade 53,8% att de arbetat i mer än tio år, 25% att de arbetat mellan fem och tio år och 21,2% att de arbetat i mindre än fem år. Lärare som arbetat i över tio år är således något mer

överrepresenterade vilket de i sin tur också kan tänkas vara i praktiken.

En aspekt av enkätundersökningens utformning är att den mäter åsikter. Det är således svårt att ifrågasätta huruvida respondenterna svarat sanningsenligt eller ej. Resultaten visar generellt på att en viss tyngdpunkt läggs vid ett specifikt svar och de särskiljande svaren, de svar som sticker ut ur mängden, påverkar inte den bilden avsevärt. Ingenting tyder på att resultatet hade blivit annorlunda om respondenterna var fler.

(22)

19 5.3 FORKNINGSETISK DISKUSSION

De forskningsetiska överväganden som påverkat detta arbete både i förarbetet, insamlingen av data samt efterarbetet utgår från de huvudprinciper som bland annat återges av Martyn Denscombe (Denscombe, 2018, s.433).

För det första ska ett forskningsarbete skydda deltagarnas intressen (Denscombe, 2018, s.439). Det innebär att människor inte ska lida psykiskt, fysiskt eller personligt genom sin medverkan. Deltagandet ska med andra ord inte generera några negativa

konsekvenser för informationsgivaren. Däremot bör studien söka leda till positiva konsekvenser. Att deltagarna kan dra nytta av resultatet. Med det menar Denscombe att studiens resultat ska kunna gynna personer i liknande situationer i framtiden. Den här studien kartlägger och tydliggör gymnasielärares uppfattning av hur övergången från klassrumsundervisning till distansundervisning påverkat dem, deras undervisning och eleverna utan att utsätta dem för psykisk, fysisk eller personlig påfrestning. Naturligtvis kan ett antal frågor kring den stress de upplever och effekterna situationen har haft på deras undervisning kopplas till både fysisk och psykisk oro men samtidigt är det snarare beroende av den omkringliggande kontexten än själva enkätundersökningen. Resultatet av studien kan användas för att förbättra situationen för personer som befinner sig i samma sits som respondenterna vare sig det är inom ett närliggande tidsperspektiv eller långt fram i tiden.

För det andra ska det tydliggöras att deltagandet är frivilligt och baserat på samtycke (Denscombe, 2018, s.441). Människor får aldrig tvingas till att delta i en studie. Detta åstadkoms, vid denna sorts enkätundersökning, genom att utförlig och adekvat

information delges respondenter redan innan de svarar på frågorna. Denna information presenterades dels i det brev som medföljde inbjudan till att genomföra enkäten dels i enkäten, innan den startades. Samtidigt är det värt att poängtera att denna enkät inte samlar information av känslig natur, alltså information som kan identifiera

respondenterna. Det enda personliga som respondenterna anger är kön och ålder.

Respondenterna samtycker i och med att de väljer att fylla i enkäten.

För det tredje ska forskningsarbeten undvika falska förespeglingar och bedrivas med vetenskaplig integritet (Denscombe, 2018, s.443). Det görs genom att arbetet är ärligt och öppet. Det ska tydliggöras vad syftet med undersökningen är och det syftet ska inte ändras efter att respondenterna samtyckt. Återigen klargörs detta i och med det

informationsbrev som skickades ut i samband med enkäten. Vidare utgår analysarbetet

(23)

20 ifrån det syfte som också delgetts respondenterna. Det är viktigt att undvika att låta personliga referenser och ideal påverka tolkningen av arbetet. I detta arbete är författaren därför förhållandevis opartisk och sammanställer bara resultaten utifrån respondenternas angivelser.

För det fjärde och sista, enligt Denscombe, ska forskningen följa den nationella lagstiftningen (Denscombe, 2018, s.445). De nationella direktiv och riktlinjer som det här arbetet följer utgår från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer är just principer snarare än lagstadgade regler. Det innebär dock inte att det är mindre viktigt att följa dem. Vetenskapsrådet ställer fram fyra krav vilka måste vara uppfyllda vid etiskt korrekt forskningsarbete. De benämner dessa som:

• Informationskravet, det vill säga att forskaren informerar om studiens syfte och att deltagandet är frivilligt (Vetenskapsrådet, s.7).

• Samtyckeskravet. Ett forskningsarbete som behandlar personuppgifter eller riktar sig mot människor kräver informerat samtycke, deltagarna har rätt att själva bestämma över sin medverkan (Vetenskapsrådet, s.9). I det här fallet görs respondenterna medvetande om att deltagandet är frivilligt och i och med ifyllandet av enkäten delger de sitt samtycke.

• Konfidentialitetskravet, som innebär att personuppgifter skall förvaras så att obehöriga inte har tillgång till dem (Vetenskapsrådet, s.12). En obehörig ska inte kunna identifiera respondenter utifrån de personuppgifter de delgett. Samlar undersökningen personuppgifter vilka gör att respondenter blir identifierbara är det därför mycket viktigt att dessa personuppgifter lagras på ett säkert och konfidentiellt sätt. Den här studien behandlar inga personuppgifter vilka kan leda till identifiering av respondenter. Trots det så lagras alla uppgifter bakom lösenord som bara arbetets författare har tillgång till. Dessutom delges ingen information som rör respondenterna till obehöriga.

• Nyttjandekravet. Detta kopplas till att den information som inhämtas ska och ska endast användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet, s.14). Återigen är de uppgifter som respondenterna anger inte personligt identifierbara. Enkätsvaren finner inte heller något vidare syfte än att bidra till sammanställningen av resultatet i detta arbete.

(24)

21 5.4 METODDISKUSSION

Varje metod har sina fördelar och nackdelar. Övervägandet kring vilket metod som gör sig bäst för en studie är en viktig del i förarbetet (Denscombe, 2018, s.240). Denscombe menar att den som bedriver studien bör välja metod främst utifrån kriteriet

användbarhet, det vill säga vilken metod som gör sig bäst i praktiken. För det väger ett antal variabler in. Det viktigaste vad gäller valet av metod är att det ska återspegla syftet med studien samt vara genomförbart. Syftet med den här studien är att sammanställa lärares upplevelser av omställningen från klassrumsundervisning till

distansundervisning genom att måla upp en ögonblicksbild utifrån svaren. Av den anledningen söktes inte det djup som kvalitativa metoder kan bidra med i större utsträckning än kvantitativa. Undersökningspopulationens tillgänglighet togs också i beaktning vid valet av undersökningsmetod. Coronaepidemin innebär inte bara en distansering mellan elever och lärare utan också mellan mer eller mindre alla individer.

Genomförandet av intervjuer är på grund av detta mer komplicerade än i vanliga fall och kräver mer kreativa lösningar.

En nackdel med kvantitativa surveyundersökningar som Denscombe lyfter fram är att de riskerar att ge en låg svarsfrekvens (Denscombe, 2018, s.55), vilket realiserades i denna studie. Svarsfrekvensen får stå i relation till genomförandet och värderas utifrån resultaten. Det går naturligtvis att argumentera för att ju större svarsfrekvens desto bättre men samtidigt kan för många svar innebära en viss dataöverlastning (Denscombe, 2018, s.390). I småskaliga forskningsprojekt som bedrivs av enskilda aktörer kan det därför vara av värde att limitera respondenterna till ett förhållandevis lågt antal.

Undersökningsmetoden i det här arbetet valdes alltså utifrån kriteriet användbarhet och utifrån kriteriet möjlighet. För att bäst möta studiens syfte och för att förenkla

svarsprocessen i både tid och rum valdes enkätmetoden. En effektivisering av

distribueringen av enkäten eller ett förlängt tidsfönster för besvarande av enkäten hade eventuellt resulterat i ett större antal respondenter men samtidigt är respondenterna förhållandevis representativa i förhållande till den undersökningspopulation som utgör studiens fundament. Vilket gör det möjligt att, detta till trots, utläsa tendenser med viss generalitet i resultaten.

(25)

22 6. RESULTAT

Resultaten har delats in i aspekter som rör undervisning, relationer samt övriga aspekter. Relationer delas vidare in i elevrelationer respektive kollegiala relationer.

Nedan presenteras resultatet i olika stapeldiagram. Därefter jämförs det generella, övergripande resultatet för gymnasielärare med resultatet för lärare som angett att de undervisar i ämnet svenska. Enkäten genererade femtiotvå svar varav nitton angav att de var svensklärare. Variationerna i resultaten återges med förbehållet att antalet

respondenter med svenska som ämne är så få att även små förändringar genererar stora resultatskillnader. Trots detta är det möjligt att sätta svensklärarnas svar i relation till lärare i allmänhet.

6.1 UNDERVISNING

Med undervisning åsyftas aspekter som rör lärarnas uppfattningar kring praktiska processer i undervisningen, så som den ser ut efter övergången från

klassrumsundervisning till distansundervisning. Dessa aspekter inkluderar

undervisningskvalitet, kontroll och elevdeltagande. Nedan följer åtta enkätfrågor och svar som relaterar till undervisning.

Diagram 1.

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

Mycket sämre Sämre Varken bättre eller sämre

Bättre Mycket bättre

Jag uppfattar att kvaliteten i min undervisning har blivit:

Gymnasielärare Svensklärare

(26)

23 Diagram 2.

Diagram 3.

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

Jag uppfattar att möjligheten att variera min undervisning

har blivit:

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

Jag uppfatar att min kontroll i "klassrummet" har blivit:

(27)

24 Diagram 4.

Diagram 5.

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

Jag uppfattar att min organisering har blivit:

as+Tabell1[[#Rubriker];[Gymnasielärare]]sa Svensklärare

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

Jag uppfattar att möjligheten att ge tydlig information om

kunskapskrav, syften och mål har blivit:

(28)

25 Diagram 6.

Diagram 7.

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

Bättre Mycet bättre

Jag uppfattar att elevernas engagemang under lektionerna

har blivit:

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

45%

Jag uppfattar att den arbetsmiljö varifrån jag arbetar har

blivit:

(29)

26 Diagram 8.

48% av respondenterna svarar att kvaliteten på deras undervisning har blivit sämre eller mycket sämre medan 3,8% svarar att den har blivit bättre eller mycket bättre (diagram 1). Vilket ger en tydlig tendens åt att lärare uppfattar att kvaliteten på undervisningen har gått ned sedan initieringen av distansundervisning.

Detta kan till viss del bero på att hela 67,3% av respondenterna uppfattar att

möjligheterna att variera sin undervisning har blivit sämre eller mycket sämre (diagram 2). 26,9% av respondenterna svarar dessutom att de uppfattar möjligheten att vara tydlig med vilka kunskapskrav och förmågor som mäts blivit sämre (diagram 5).

Det tydligaste resultatet, vad gäller undervisning, och den enkätfråga vars svar har mest markant tendens åt ett visst håll rör dock frågan om lärarnas möjligheter till att

kontrollera vad som sker i det virtuella klassrummet. Där svarade 73,1% att det har blivit sämre eller mycket sämre och endast 3,8% att det blivit bättre eller mycket bättre (diagram 3).

På en fråga anser dock de tillfrågade lärarna att det blivit bättre. På frågan om hur lärare uppfattar att deras organisering har förändrats i och med övergången till

distansundervisning svarade 23% att den blivit bättre eller mycket bättre gentemot de 11,5 % som svarade att det blivit sämre (diagram 4). Även om medelvärdet ligger förhållandevis nära mitten, det vill säga att det blivit varken bättre eller sämre, är det

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

Jag uppfattar att elevernas resultat har blivit:

(30)

27 intressant att ett förhållandevis stort antal ansåg att organiseringen blivit bättre samtidigt som ingen ansåg att organiseringen blivit mycket sämre.

42,3% av respondenterna uppfattar att den arbetsmiljö varifrån de arbetar har blivit sämre eller mycket sämre. 21,2% anser dock att den blivit bättre eller till och med mycket bättre (diagram 7). Detta har naturligtvis mycket att göra med vilken miljö de undervisade i innan övergången till distansundervisning samt, om de undervisar hemifrån, trivs och kan finna lugn i sitt hem. Att resultatet är så pass spritt indikerar dock att upplevelsen kring hur arbetsmiljön har förändrats är individuell snarare än kollektiv.

I relation till undervisningens förändrade situation svarade 28,8% av respondenterna att elevernas resultat har blivit sämre. Samtidigt svarade 13,4% att resultaten har blivit bättre eller mycket bättre (diagram 8). Desto fler svarade dock att de upplever att elevernas engagemang under lektionerna har blivit sämre. Fler än hälften av samtliga respondenter, 53, 8%, menar att elevernas engagemang blivit sämre eller mycket sämre (diagram 6).

Vi kan utifrån resultaten tydligt se att den generella tendensen på samtliga efterfrågade aspekter som härrör till undervisningen efter övergången från klassrumsundervisning till distansundervisning är att det blivit sämre eller till och med mycket sämre. Bara

organiseringen upplever lärarna har blivit bättre. Mest markant negativ utveckling kopplas till möjligheten att ha kontroll över det virtuella klassrummet. Det virtuella klassrummet skiljer sig mycket åt från det traditionella klassrummet framför allt i dess svårighet att få en överblick över processen. Att lärare uppfattar det som att kontrollen blivit sämre är därför föga oväntat.

Vad gäller resultatet för svensklärare följer det i princip samma mönster. En

övervägande majoritet anser på de flesta punkter att det blivit varken bättre eller sämre.

Svaren lutar något mer åt att det blivit sämre på alla punkter förutom organiseringen där 26,3% anser att det blivit bättre och 10,2% att det blivit sämre. Fler än hälften av de tillfrågade svensklärarna anger att de upplever att kvalitén på deras undervisning har blivit sämre, vilket är något fler än då vi tittar på det övergripande resultatet för lärare i allmänhet. Störst skillnad ser vi på frågan kring lärarnas möjligheter att variera sin undervisning. Av svensklärarna svarade hela 84,2% att det blivit sämre eller mycket

(31)

28 sämre i relation till 67,3% av lärare i allmänhet. Också på frågan över hur kontrollen i

”klassrummet” förändrats svarade över 84% att det blivit sämre eller mycket sämre.

6.2 RELATIONER

Under aspekten relationer tydliggörs det i yrkesrollen som relaterar till mänskligt möte och social kontakt. Relationerna delas här in i relationen mellan lärare och elev samt relationen mellan lärare och deras kollegor.

6.2.1 ELEVRELATIONER

Elevrelationer syftar till den meningsfulla sociala kontakt som byggs upp mellan lärare och elever genom kontinuerliga möten. De digitala möten som sker på distans har teoretiskt sett andra förutsättningar och effekter än de som sker via direktkontakt. De frågor som följer och förmedlas i fem stapeldiagram mäter gymnasielärares uppfattning över hur den nya nätbaserade vardagen påverkar relationerna mellan dem och deras elever.

Diagram 9.

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

Jag uppfattar att relationen till mina elever har blivit:

(32)

29 Diagram 10.

Diagram 11.

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

Jag uppfattar att elevernas möjligheter att nå mig när de

behöver stöd har blivit:

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

Jag uppfattar att mina möjligheter att ge eleverna det stöd

de behöver har blivit:

(33)

30 Diagram 12.

Diagram 13.

På den övergripande frågan hur lärarna uppfattar att deras relation till eleverna påverkas av övergången till distansundervisning svarade 46,1% att relationen blivit sämre eller mycket sämre (diagram 9), 46,2 % svarade att det blivit varken bättre eller sämre och 7,7% svarade att det blivit bättre eller mycket bättre.

Relationen bygger på sociala interaktioner och kontakt och därför är det viktigt att, trots att det inte sker ett naturligt möte så som det görs i skolans lokaler, etablera nya vägar

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

Jag uppfattar att elevernas möjligheter till samarbete har

blivit:

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

45%

50%

Jag uppfattar att elevernas faktiska samarbete har blivit:

(34)

31 för interaktion och kommunikation. En aspekt på detta är hur tillgänglig läraren är för elever i behov av stöd. På frågan hur lärarna uppfattar elevernas möjlighet att nå lärarna när de behöver stöd svarade 32,7% att det blivit sämre eller mycket sämre samtidigt som 25% svarade att det blivit bättre eller mycket bättre (diagram 10). På den relaterade frågan hur lärarna uppfattar sina möjligheter att ge eleverna det stöd de behöver svarade dock hela 61,6% att det blivit sämre eller mycket sämre (diagram 11).

På frågor som rör elevernas möjligheter till samarbete med varandra samt deras faktiska samarbete svarade hela 71,2% att möjligheterna till samarbete har blivit sämre eller mycket sämre (diagram 12) och 57,7% att det faktiska samarbetet blivit sämre eller mycket sämre (diagram 13).

Likt resultaten under kategorin undervisning lutar de flesta resultat åt att lärare generellt tycker att elevrelationerna blivit sämre och de känner att de saknar möjlighet att ge eleverna det stöd de behöver. Mest markant försämring ser vi, enligt respondenterna, i relationerna mellan elever och andra elever. Samarbetet tycks vara den aspekt av distansundervisningen vid vilken lärare anser att det finns störst bekymmer sedan övergången till distansundervisning.

Samtliga resultat återges också av svensklärare om än i något tydligare utsträckning mot att det blivit sämre. Av svensklärarna svarade 57,9% att de upplever att relationen till eleverna har blivit sämre, 36,8% ansåg att det varken blivit bättre eller sämre och 5,3%

svarade att de upplever att det blivit bättre. Vad gäller elevernas möjligheter att nå lärarna för stöd svarade 10,5% av svensklärarna att det blivit bättre, att jämföra med lärare i allmänhet där denna siffra uppgick i 25%. 57,9% svarade dock att det blivit varken bättre eller sämre. På frågan över hur lärarna upplever att de kan ge stöd låg svensklärarnas svar desto mer i linje med övriga lärares. 68,4% svarade att det blivit sämre eller mycket sämre. Även vad gäller elevernas samarbete är svensklärarnas tendens något starkare åt det sämre hållet. 84,3% svarade att möjligheterna för

samarbete blivit mycket sämre och 57,9% att det faktiska samarbetet blivit sämre eller mycket sämre.

6.2.2 KOLLEGIALA RELATIONER

Det är inte bara relationen till eleven som karaktäriserar läraryrket. Det finns också, inom de flesta ämnen, ett förhållandevis starkt kollegialt samarbete i form av stöd,

(35)

32 hjälp, samplanering och sambedömning. De kollegiala relationerna är således viktiga komponenter i en framgångsrik utbildningssituation. Nedan följer fem stapeldiagram vilka kopplas till olika delar av det kollegiala samarbetet.

Diagram 14.

Diagram 15.

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

45%

Jag uppfattar att det kollegiala samarbetet har blivit:

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

JAg uppfattar att kontakten mellan kollegor har blivit:

(36)

33 Diagram 16.

Diagram 17.

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

Jag uppfattar att min möjlighet att få hjälp av kollegor när

det behövs har blivit:

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

Att undervisa i tider av Covid-19