En västgötsk ryttargrav från romersk järnålder Nerman, Birger
Fornvännen 32, 109-115
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1937_109 Ingår i: samla.raa.se
EN VÄSTGÖTSK RYTTARGRAV FRÅN ROMERSK JÄRNÅLDER
AV
B I R G E R N E R M A N O
Ar 1868 inkom till Statens Historiska Museum ett fynd ifrån Essunga Lassegården i Essunga socken, Barne härad av Skaraborgs län, som i flera avseenden är av intresse och därför här i korthet skall offentliggöras. Fyndet hade gjorts »vid källargräfning» av två hemmansägare, Jonas Larsson och Johannes Persson, »på botten af en stengraf, murad af små kullersten, omkring 3 alnar i fyrkant». Det bestod av följande före- mål (inv.-nr 3891).
1. Guldten, smal, jämnbred, längsrefflad, båda ändarna ursprung- liga, den ena avplattad. Bildar nu en öppen ring, tämligen för- böjd. Antagligen dock en utböjd spirallagd finger- eller betal- ningsring. Fig. 1.
2. Delar av två sporrar av järn. Själva piggarna tunga, trinda med förtjockat parti nära spetsen (som felar å bägge) samt när- mare basen utvidgade till en ganska vid krage. De ha med en fyrkantig tapp varit insatta i skänklarna. Dessa äro försedda med en extra, från mitten uppåtgående arm och under denna en nedåtgående gren, som är utåtböjd och blir bredare mot änden, allt givande skänkelpartiet ett korsformigt utseende. De olika par- tierna ha varit rikt inlagda med ribbor, av vilka nu endast en, av guld, delvis sitter kvar (utanför ena kragen), medan åtskilliga lösa fragment, av brons eller koppar med silverbelagd yta, före- finnas. Huruvida endast en ribba varit av guld eller flera sådana varit för handen å varje sporre kan ej avgöras; i varje fall äro de försilvrade brons- eller kopparfragmenten så talrika, att fler- talet ribbor otvivelaktigt varit av detta slag. Till sporrarna hör en bronsknapp med stort runt bukigt huvud, vars överyta varit be-
110 B I R G E R A E R M A N
lagd med en nu lös skålla av silver. Knappen har uppenbarligen tjänat till remmens fästande i en av armarna. Rekonstruktion av den ena sporren och fragmentet av den andra återges i fig 2, 3.
3. Tre spelbrickor av glas, låga, med välvd överyta, därav två
Fig. i .
Spiralten av guld från grav vid Essunga I.assegården, E s s u n g a sn Västergötland. Vi-
Fig. 2.
R e k o n s t r u k t i o n av s p o r r e av j ä r n m e d inlagda ribbor av guld (en k v a r s i t t e r delvis omedelbart utanför piggens krage) eller försilvrad b r o n s eller k o p p a r och med k n a p p a r av b r o n s med silverbeslaget h u v u d ; frän s a m m a grav som tig. 1. Vs-
E N V Ä S T G Ö T S K R Y T T A R G R A V 111
vita, fig. 4, 5, den tredje av s. k. niillefioriglas, grön, med ljus- gröna »blommor», vilka delvis äro försedda med gula konturer, fig. 6.
4. Flera förböjda bitar av en bronskittel. Den har utåtböjd, vin- kelbruten kant. Kärlet är försett med rundad buk. Det har hatt hank och hankfästen av järn, men härav finnas endast obetydliga rester kvar (kärlet har nedlagts ined »nedfälld» hank, varför rester av denna på kärlkanten). I fig. 7 ses en rekonstruktion av kärlet.
5. Två sammanhängande bitar av ett gråsvart lerkärl med buk- kant, ovanför vilken ses spår av tre runtgående horisontallinjer.
Fig. 8.
Studera vi de olika föremålen, erbjuda guldtenen och lerkärls- bitarna icke något särskilt intresse.
Bronskitteln tillhör en i Skandinavien välkänd form av romerska kärl, vilken brukar kallas Östlandstypen, enär den, då typen ur- skildes, var talrikare företrädd på Östlandet i Norge än på andra håll i Norden, något som alltjämt äger sin giltighet. Den uppträ- der redan under det sista århundradet f. Kr. och går kanske in i början av det 5:te e. Kr. Typen har senast studerats av Ekholm,1
som velat urskilja en viss formutveckling. Kärlen från tiden in- till c:a 200 e. Kr. anses härstamma ifrån Italien, medan de senare skulle ha tillverkats i trakterna av nedre Rhen.
Ekholm kände 1933 c:a 80 säkra Östlandskärl, av vilka 26 ifrån Danmark, 18 ifrån Sverige och 38 ifrån Norge; angående fördel- ningen se tabellen a. a. sid. 25 ff. och kartan sid. 5, fig. 1.
Från Västergötland upptar Ekholm 2 ex,, ett ifrån Bjellum- Kjellegården i Bolum sn, och ett ifrån Hallam i Varolu, bägge äv- en typ, som enligt E. skulle vara särskilt karakteristisk för 2:dra århundradet. Vårt ex. är uppenbarligen av den yngsta typen med starkt utsvängt övre och insvängt undre bukparti och därmed sam- manhängande större mynnings- än bottenvidd samt med järnfästen för hanken (dessa äro blott försedda med två nitar, ett tidigt drag inom den yngre gruppen, hos vilken så småningom utbildas hank- fästen med förlängda, vinkelböjda ändar med 2 + 2 nitar). Den yngre gruppen har sin tyngdpunkt på 200-talet, men fortlever i
• E k h o l m , G., Bronskärlen av östlands- och Vestlandstyp ( = Det Kgl. Norske Vidonskabors Selskabs Skrifter 1933, Nr 5, Trondheim).
112 B I R G E R S E R M A S
e n s t a k a e x e m p l a r u n d e r 300-talet, k a n s k e in i början på 400-talet.
L å g a spelbrickor av g l a s av form som fig. 4—6 tillhöra 200- och 300-talen e. K r . F r å n S v e r i g e k a n a n f ö r a s en u p p s ä t t n i n g av 34 s å d a n a i g r a v 18 å det s t o r a
gravfältet vid A l v a s t r a (två av- bildade MBL 1900 sid. 116, fig. 19, 20), som genom en d ä r i ingående bronssölja (a. a. sid. 116, fig. 18) s n a r a s t torde v a r a att förlägga till 300-talet eller tiden o m k r i n g å r 300; de ä r o mörkt eller ljust blågröna, s v a r t a eller b r u n a k t i g a . 4 vita och 4 s v a r t a g l a s b r i c k o r ha anträffats i en g r a v vid Kollan- det, K a t t n ä s socken, Söderman-
Fig. 3.
Fragment av den till samma par som fig. 2 hörande sporren. '/»•
Fig. 4—6.
Spelbrickor av glas från samma grav som fig. 1. Vi-
land, t i l l s a m m a n s med bl. a. en s p j u t s p e t s a v t y p n ä r m a s t som Ä E G fig. 611, 612 och d ä r f ö r s n a r a s t d a t e r b a r a till tiden o m k r i n g å r 300 e. K r . (Stat. Hist. Mus. 1935). I Norge ä r o s å d a n a spel- brickor av g l a s icke s ä l l s y n t a (jfr J a n Petersen i Oldtiden I V ,
E S V Ä S T G Ö T S K R Y T T A R G R A V 113
______
M
Fig. 7.
Rekonstruktion av bronskittel från samma grav som fig. 1. 1ll. 1914, sid. 79 med fig. 2), ej heller i Danmark (jfr Muller, Ord- ning, II, Jernalderen, text till fig. 287 och litteratur till fig. 283
—289). De anses snarast vara införda ifrån trakterna vid nedre Rhen.
Särskilt intresse erbjuder brickan fig. 6 i millefioriglas. Det är det första från Sverige bekanta exemplaret av detta slag. Även ifrån Norge kännes endast en sådan spelbricka (Oldtiden IV, sid.
79 med fig. 17, från Opstad i Tune), medan Danmark äger åtskil- liga (t. ex. Nordiske Fortidsminder I, pl. II, fig. 5, 6, från Nordrup vid Ringsted, den förstnämnda = Muller, a. a. fig. 287).
Men märkligast i fyndet äro utan jämförelse sporrarna fig. 2, 3.
Sporrar med även en från mitten uppåtgående arm och under denna en nedåtgående utvidgning, allt givande skänkelpartiet en korsliknande form, äro kända ifrån flera håll inom germanskt om- råde; jfr Jahn, Der Reitersporn ( = Mannus-Bibliothek Nr 21), sid. 83 ff., fig. 87, 88, ÄEG fig. 631; typen återgår på provinsialro- merska förebilder. Men verkligt nära överensstämmelser känner jag endast ifrån ett fynd, ifrån Vogn, Mosbjerg Sogn, Jyllands Horns Herred, två sporrar upptagna i en hög, som genom gravgodset — bronskittel med järnhank, tre träspann med bronshank, två järn-
8 — Fornvännen 1937.
114 B I H G E R S E R M A N
spjut, j ä r n k n i v , ten a v b r o n s , j ä r n k a m , g l a s p ä r l o r m. in. — s n a r a s ! k a n d a t e r a s till 200-talet; jfr A a r b ö g e r 1920 sid. 107 ff. D e n ena av s p o r r a r n a återges h ä r i fig. 9, och som avbildningen visar, ä r o ö v e r e n s s t ä m m e l s e r n a med de v ä s t g ö t s k a s p o r r a r n a s å s t o r a , att
Fig. 8.
Eerkärlsiragnient frän samma grav som fig. 1. 2/:i.
Fig. 9.
Sporre av järn med inlagda ribbor av omväxlande förgylld och försilvrad koppar eller brons och med knappar av brons med silverbeslaget huvud.
Vogn, Mosbjerg Sogn, Jyllands Horns Herred. 4/9-
man v o r e böjd att i f r å g a s ä t t a , om icke de b ä g g e s p o r r p a r e n u t g å t t u r s a m m a v e r k s t a d . P å de j y l l ä n d s k a s p o r r a r n a h a de i n l a g d a r i b b o r n a e n l i g t f y n d p u b l i k a t i o n e n b e s t å t t av o m v ä x l a n d e f ö r g y l l d a och f ö r s i l v r a d e k o p p a r - eller b r o n s t r å d a r , medan på de v ä s t g ö t s k a de b e v a r a d e r i b b o r n a , som n ä m n t , ä r o : en a v g u l d (den e n d a ä n n u k v a r s i t t a n d e ) , de ö v r i g a av f ö r s i l v r a d k o p p a r - e l l e r b r o n s t r å d . 1 v a r j e fall v i t t n a dessa t v å s p o r r f y n d om d i r e k t a f ö r b i n d e l s e r mel- lan n o r r a J y l l a n d och G ö t a ä l v s o m r å d e t u n d e r y n g r e r o m e r s k järn- å l d e r .
E N V Ä S T G Ö T S K R Y T T A R G R A V 115
Vad slutligen gravskicket beträffar, namnes icke något om någon hög eller annat ovan jord synligt minnesmärke, vilket givetvis icke hindrar, att monument ovan jord tidigare funnits, men blivit förstört. Gravgodset visar, att det är fråga om en skelettgrav, och det samma framgår av uppgifterna »stengraf, murad af små kul- lersten, omkring 3 alnar i fyrkant». Det har alltså varit en mans- lång kista — att den skulle vara helt kvadratisk förefaller dock mera osannolikt. Den har icke bestått av hällar, utan av kuller- sten; att den varit »murad» betyder givetvis endast, att stenarna varit upplagda på varandra.1 Kistgravar med skelett äro ju under ifrågavarande skede — både i hög och under flat mark — vanliga i skilda delar av Skandinavien, och ex. på kistor av kullersten finnas på åtskilliga håll.
Z U S A M M E N F A S S U N G .
BIRGER NERMAN: Ein Grab mit Sporen aus Västergötland aus der römischen Eisenzeit.
Verf. publiziert einon unbeachteten, schon 1868 ins Stat. Hist. Museum, Stockholm, golangten, von zwei Bauern in einem Kistengrab in Essung.i Lassegården, Ksp. Essunga, Västergötland gemachten Fund, aus folgenden Gegenständen bestehend: Goldstäbchen, Fig. 1, 2 Sporen aus Eisen mit eingelcgton Streifen von Gold öder versilberter Bronzo (Kupfer) sowie mit silberbelogten Bronzeknöpfen, Fig. 2, 3, ferner 2 Spielsteine aus weissem Glas, Fig. 4, 5, und 1 aus sog. Millefioriglas, griin mit hellgriinen
»Blumen», Fig. 6, Teile oines Bronzekessels, Fig. 7, und 2 zusaminen- hängende Fragmente eines Tongefässes, Fig. 8.
Unter den Gegenständen erbieten das grösste Interesse der Spielstcin Fig. 6, das erste aus Schweden bekannte Ex. aus Millefioriglas, und vor allera die Sporen, die ungcwöhnlich prachtvoll ausgestattet worden sind.
Ein Paar fast ganz ahnliche Sporen sind aus einem Grab bei Vogn, Mos- bjerg Sogn, Jyllands Horns Horred bekannt, Fig. 9; die Ubcreinstimmungon sind so gross, dass man an eine geraeinsame Werkstätte donken konnte, jedenfalls zeugen die Sporen von direkten Verbindungen zwischen Nord-Jiit- land und dem Gebiete am Göta älv.
Der Fund aus Essunga gehört wahrscheinlich dom 3 Jahrh. n. Chr. an.
1 En uppgift av finnarna, att graven skulle ba anträffats på c:a 2 Va alnars djup under jordytan får vill anses vara något tvivelaktig.
