Nobberskor och samlagsmaximerare Om konstruktioner av sexualitet i tidningen FRIDA 1983 och 2008. Socionomprogrammet

Nobberskor och samlagsmaximerare

Om konstruktioner av sexualitet i tidningen FRIDA 1983 och 2008.

Socionomprogrammet C-uppsats

Annika Bergström

Handledare: Andreas Liljegren

Abstract

Titel Nobberskor och samlagsmaximerare – om konstruktioner av sexualitet i tidningen FRIDA 1983 och 2008

Författare Annika Bergström

Nyckelord sexualitet, kön, diskurs, konstruktion, position.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka de villkor kring vilka unga tjejer formar sin sexualitet. Det gör jag genom att titta på hur sexualitet beskrivs och hur kön positioneras i en kontext som är avsedd för unga tjejer. Jag vill också anlägga ett tidsperspektiv för att se om det skett någon förändring över tid och hur den i så fall ser ut. Empirin utgörs av texter från tidningen FRIDA från 1983 och 2008. Frågeställningarna är: Hur beskrivs tjejers och killars upplevelse av sex? Hur beskrivs tjejers och killars sexualitet? Hur positioneras kön i utsagorna? Jag använder mig av diskursanalys som metod, och teoretiska utgångspunkter är socialkonstruktivism, teorier om diskurs och genusteoretiska begrepp.

Resultatet har jag organiserat i tre teman: Sex och kön, Sex och lust, och Sex och kärlek.

Under dessa teman finner jag två diskurser, en dominerande och en motdiskurs. Två

övergripande teman kan också skönjas, som jag kallar Drömbild och Verklighet. Kön beskrivs

under båda tidsperioderna som något essentiellt, och män och kvinnor konstrueras som

varandras spegelbilder. Mannen positioneras som aktiv presterare, och kvinnan som passiv

mottagare, som svarar på mannens sexuella handlingar. Mannens sexualitet konstrueras som

kroppslig, naturlig och potentiellt farlig, kvinnans som förnuftsmässig, känslostyrd och

problematisk. Ett heterosexuellt imperativ är starkt, liksom normerna kring hur kön ska göras

på ”rätt” sätt. Tjejers position har 2008 förskjutits mot en roll som offer, som utsatta för en

hotande, exploaterande manlig sexualitet. Om det i materialet från 1983 syntes tydliga

protester mot den här ordningen och systemet verkar man 2008 nästan ha accepterat detta som

ett faktum, och försöker istället lösa problemet på ett individuellt plan. Medel för motmakt

verkar 2008 förläggas utanför kvinnan själv.

Förord

Uppsatsskrivning har en tendens att ta över ens liv. Man blir liksom lite disträ, får det lite svårt med vardagen. Att cykla genom staden i rusningstrafik är ingen god idé till exempel.

Man blir också rätt så självcentrerad, förvånas över att inte alla vet när sista inlämningsdatum är och irriteras över att ingen riktigt verkar förstå ens skrivarvåndor. Huvudet fullt av uppsats, så kan man sammanfatta de gångna tio veckorna för mig. Dygnet runt har tankarna malt runt i mitt huvud. Men nu är den klar! Några personer har gjort den här resan lite lättare:

Min handledare Andreas Liljegren, ett stort tack till dig för engagerade genomläsningar, sylvass men konstruktiv kritik, kreativa förslag och uppmuntrande ord.

Kära vänner och familj, tack för att ni peppat och haft överseende med att jag haft svårt att fokusera på något annat.

Till sist: tack Christian, som också levt med den här uppsatsen, och tålmodigt stöttat mig under de mindre bra och ibland rätt ilskna dagarna, och alltid givit mig något att vara glad över.

Göteborg, april 2010

Annika Bergström

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

Syfte och frågeställningar ... 1

Avgränsningar ... 1

Förförståelse ... 2

2 Teoretiska utgångspunkter ... 3

Socialkonstruktivism ... 3

Diskursanalys ... 4

Kritisk diskursanalys ... 4

Centrala teoretiska begrepp och tidigare forskning ... 5

Kön – genus ... 5

Normer kring sexualitet och sexuell identitet... 5

Den heterosexuella matrisen ... 6

Performativa handlingar ... 6

En begärsmarknad ... 7

Respektabilitet ... 7

En manlig blick ... 8

3 Metod och tillvägagångssätt ... 9

Material ... 9

Urval ... 9

Tillvägagångssätt analys ... 10

Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 11

Etiska överväganden ... 12

4 Resultat och analys ... 13

Diskurser 1983 ... 13

Sex och kön: män och kvinnor varandras spegelbilder ... 13

Sex och lust: kvinnans lust ... 15

Sex och kärlek: motstridiga ideal ... 18

Sammanfattning 1983 ... 20

Diskurser 2008 ... 21

Sex och kön: essens eller konstruktion? ... 21

Sex och lust: förnuft, känsla eller instinkt? ... 22

Sex och kärlek: värde på begärsmarknaden ... 24

Sammanfattning 2008 ... 26

Övergripande teman – idealbild kontra vardag ... 27

5 Avslutande reflektioner ... 28

Referenser ... 29

1

1 Inledning

Den kvinnliga sexualiteten är allmängods. Tjejer och sexualitet är något som har en självklar del i offentligheten. Vare sig det handlar om att förfasa sig över ett ”lössläppt” beteende eller medias fokusering på utseendefixering och gruppvåldtäkter, är ramarna för tjejers sexuella handlingsutrymme under ständig omförhandling, och de flesta har en åsikt därom. Som tjej har man dessa ramar och regler att ta hänsyn till under formandet av sin sexuella identitet, och beroende på om man väljer att hålla sig inom dem eller tangera eller rent av gå över gränserna för vad som anses som ”rätt” sexuellt beteende kan man komma att betraktas som antingen normal eller avvikande.

Enligt WHO:s definition är sexualitet något som ”/…/är en integrerad del av varje människas personlighet” och ”/…/ påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa.” (www.ne.se).

Med ovanstående definition i åtanke blir det viktigt för socialt arbete som ämnesområde att undersöka den offentliga diskurs som finns kring tjejers sexualitet. Jag vill därför undersöka villkoren kring vilka unga tjejer formar sin sexualitet. Då sex och sexualitet är något som vi ständigt exponeras för tror jag att det kan vara fruktbart att titta på massmediers beskrivning av sexualitet. Dels ger dessa medier en avspegling av läget i samhället, en allmän diskurs, dels kan man tänka sig att de är en del av alla de faktorer som påverkar unga tjejer. Därför har jag använt mig av texter från tidningen FRIDA i ett urval från 1983 och 2008. Tidningen är idag Sveriges största tidning för unga tjejer, och relationer och sex är nu som då viktiga inslag i tidningen.

Ett sätt att förstå identitetsskapande är genom begreppet (subjekts)positioner. Utgångspunkt för uppsatsen är en förståelse att kunskap görs genom sättet vi pratar om den och genom sociala konstruktioner, och begreppet identitet blir då problematiskt, eftersom det kan ge ett sken av att det i varje människa finns något fast och oföränderligt, något ”sant”. Jag avser här med ”position” ett sätt att förhålla sig till olika utsagor, det vill säga diskurser, om verkligheten. En position tillhör inte en person, utan görs (och tilldelas) aktivt i varje situation. Vissa positioner och positioneringar är emellertid mer rigida än andra, som till exempel könade positioner (Wikström, 2007).

Syfte och frågeställningar

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka de villkor kring vilka unga tjejer formar sin sexualitet. Det vill jag göra genom att titta på hur sexualitet beskrivs och hur kön positioneras i en kontext som är avsedd för unga tjejer. Jag vill också anlägga ett tidsperspektiv, för att se om det skett någon förändring över tid, och hur det i så fall ser ut.

Till hjälp för att besvara dessa övergripande frågor har jag följande frågeställningar:

 Hur beskrivs tjejers och killars upplevelse av sex?

 Hur beskrivs tjejers och killars sexualitet?

 Hur positioneras kön i utsagorna?

Avgränsningar

I den här studien har jag använt mig av ett genusperspektiv och teorier som grundar sig på

förståelse av vår värld som socialt konstruerad. Detta är ett perspektiv bland många, och jag

2 har alltså valt bort andra möjliga och intressanta perspektiv, såsom ett klass- och/eller etnicitetsperspektiv.

Förförståelse

Sexualitet och kön, det är ämnen som berör och de flesta har en åsikt om, vare sig den är att

kvinnor och män ska veta sin plats eller att det inte finns något naturlig och ursprunglig essens

i vare sig kön eller sexualitet. Jag har så länge jag kan minnas funderat över varför jag genom

min könstillhörighet är hänvisad till vissa sätt att tala, röra mig och uttrycka min sexualitet,

och hur dessa påbud begränsat mig. Ursinnigt har jag också ofta påpekat detta, inte alltid till

min omgivnings belåtenhet. Med åren har väl min inställning blivit mindre öppet ursinnig,

och numera är jag väl av inställningen att en skev könsmaktsordning drabbar såväl män som

kvinnor. Ämne och teoretiska begrepp i den här studien har jag alltså valt för att de intresserar

och engagerar mig. Det är väl knappast någon som forskar om något man inte tycker är

intressant, men jag vill ändå klargöra min egen ståndpunkt eftersom den är av typen som

skulle kunna påverka resultatet av forskningen.

3

2 Teoretiska utgångspunkter

Här redogör jag för de teoretiska utgångspunkter som jag funnit relevanta för min studie. Jag har i stor utsträckning utgått från tidigare forskning, och presenterar också den under de begrepp som den berör. Gemensamt för de olika delarna av tidigare forskning och min teoretiska ingång är att de alla utgår från att sättet vi uppfattar oss själva och världen runt omkring oss, består av en serie kulturellt betingade konstruktioner, som uppstår när vi interagerar med varandra genom språket (Thomassen, 2007). Jag börjar därför med en presentation av socialkonstruktivismen, och därefter de teoretiska grunderna för diskursanalysen, som är uppsatsens analysmetod. Därefter går jag igenom de teoretiska begrepp och tidigare forskning som jag använt mig av i min analys.

Socialkonstruktivism

Socialkonstruktivismen bygger på en kritisk inställning till objektiv självklar kunskap och uppfattningen att vår kunskap om världen inte är en exakt spegelbild av den, utan det sätt vi uppfattar världen på styrs av de kategorier som vi språkligt ordnar in den under (Winter Jørgensen & Phillips, 2000). Det finns alltså ingen objektiv kunskap utan all kunskap är sociala konstruktioner och det vi håller för sant präglas av vilken historisk och kulturell kontext vi befinner oss i (Börjesson & Palmblad, 2007). Det som anses vara sant vid en tidpunkt kan vara ersatt av en annan sanning vid en annan tidpunkt. Enligt den antiessentialistiska syn som är en av socialkonstruktivismens grundidéer, bidrar diskursiva handlingar till att konstruera den sociala världen (genom identiteter, kunskap och sociala relationer) och att på så sätt bevara vissa sociala mönster (Winter Jørgensen & Phillips, 2000;

Sahlin, 1999). Enligt socialkonstruktivismen får vi tillträde till verkligheten genom språket.

Med hjälp av språket skapar vi representationer av verkligheten som aldrig enbart är en direkt avspegling av verkligheten, och som får mening genom diskurser. Detta innebär inte att det inte finns fenomen som är ”verkliga” och som händer oberoende av diskurser, men sättet på hur vi betraktar det skedda får olika betydelser beroende på vilken diskurs vi använder oss av.

Det faktum att den sociala världen konstrueras socialt och diskursivt innebär att dess karaktär inte är bestämd av yttre förhållanden eller på förhand given, och att man inte kan säga att människor har inre ”essenser” som utgörs av oföränderliga karakteristika (Winter Jørgensen

& Phillips, 2000). Vårt sätt att se på och vår kunskap om världen upprätthålls genom social interaktion och andra sociala processer, vilket får sociala konsekvenser då det leder till att vissa beteenden anses som naturliga och normala och andra otänkbara i en given social kontext.

Kritik av socialkonstruktivismen

Kritiker av socialkonstruktivismen har framhållit att om ingenting är säkert och om all

kunskap är kontingent, så skulle det innebära att det inte finns några sociala regler eftersom

allting är konstruktioner som kan ändras efter iblandade människors eget gottfinnande, skriver

Winter Jørgensen & Philips (2000). Författarna ser det dock inte på det sättet, utan invänder

att även om kunskap och identiteter i princip är kontingenta till exempel beroende på tid och

historisk kontext, så är de i konkreta tillfällen relativt låsta och reglerande. De olika identiteter

och positioner som kan antas och de utsagor som ses som riktiga ryms i själva verket inom

snäva ramar som inte låter sig förändras i en handvändning (a.a.).

4 Diskursanalys

Ett sätt att konstruera verkligheten är genom diskurser. Beroende på hur man talar om någonting konstruerar man också bilden av hur detta är eller bör vara (Thomassen, 2007).

Genom att tala eller skriva på ett visst sätt, formar man också världen omkring sig.

Diskursanalysen innehåller både metodologiska och teoretiska element, varför jag här börjar med att presentera de teoretiska grunderna i metoden (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).

Med rötter i ett socialkonstruktionistiskt och poststrukturalistiskt idéverk anser sig inte diskursanalysen kunna ”komma bakom” diskursen och ta reda på vad som ”verkligen” sägs, eller kunna se hur verkligheten ser ut ”rensad” från diskurser (Winter Jørgensen & Philips, 2000). Fokus ligger istället på att hitta mönster i det som faktiskt sagts eller skrivits, och se vilka sociala konsekvenser som följer av olika sätt att diskursivt framställa verkligheten.

Diskursanalys är en av de vanligaste textanalytiska metoderna inom samhällsvetenskaplig forskning under de senaste decennierna. Syftet med diskursanalys är ofta att belysa maktförhållanden i samhället (Esaiasson, 2007). Vid diskursanalys utgår man från det som sägs i en text, men det är också viktigt att vara uppmärksam på vad som inte sägs, och vad som inte är möjligt att säga (Sahlin, 1999).

Winter Jørgensen & Phillips (2000) understryker att man visserligen bör använda hela paketet, det vill säga både diskursanalytisk teori och metod, men att man också kan kombinera element från olika perspektiv inom diskursanalysen för att skapa sig en analysmodell, liksom andra teoretiska perspektiv. De olika diskursanalytiska perspektiven vilar på ett ramverk av teoretiska grunder som är gemensamt för de olika inriktningarna.

Socialkonstruktivismen är en viktig sådan grundval. Esaiasson (2007) anser emellertid inte att det är nödvändigt att använda sig av ”hela paketet”, och menar att en sådan tillämpning kan vara onödigt begränsande.

Kritisk diskursanalys

Kritisk diskursanalys intresserar sig bland annat för interdiskursivitet, det vill säga diskursiva förändringar, och hur olika diskurser förändras och påverkas av varandra. Att man till exempel inom vården börjar använda sig av begrepp som ”beställare” och ”utförare” är exempel på hur en vårddiskurs influeras av en marknadsdiskurs (Winter Jørgensen & Philips, 2000). Enligt diskursanalysen positioneras sociala subjekt genom diskurser, men de är inte helt bundna till diskursen, utan kan protestera mot den position de tillskrivs genom olika språkliga val. Genom att välja ett visst sätt att uttrycka sig kan man antingen acceptera rådande ordning eller försöka förändra den (a.a.).

Den kritiska diskursanalysen intresserar sig för maktrelationer och genom att kritiskt granska

de språkliga konstruktionerna också förändra orättvisor i samhället. Det är då bra att använda

sig av ett angreppssätt där diskursanalys integreras med andra sociala teorier (Winter

Jørgensen & Philips, 2000). De begrepp jag använder mig av för att analysera mina resultat

kommer från genusteoretiska tankegångar.

5

Centrala teoretiska begrepp och tidigare forskning

Kön – genus

Grundläggande för utvecklandet av begreppet genus var isärhållandet av ett socialt och ett biologiskt kön. Genusbegreppet baseras på en kulturell tolkning av de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor, och kan alltså variera över tid och mellan kulturer (Gothlin, 1999).

Begreppet genus kommer av den engelska termen gender, som i sin tur kom till för att skilja mellan ett biologiskt kön (engelskans sex) och ett socialt konstruerat (Mortensen i Butler, 1990/2007). En av de viktigaste drivkrafterna bakom genusbegreppet var också att belysa maktordningen i det meningssystem där alla människor delas in i två motsatta och uteslutande kategorier (Ambjörnsson, 2003).

Genusbegreppet har gjort att man kan prata om kvinnor och män, manligt och kvinnligt, utan att för den skull mena att skillnader skulle bero på biologi (Ambjörnsson, 2003). Emellertid har nyttan av en sådan dikotom uppdelning mellan kön och genus ifrågasatts av queerteoretiska tänkare som Judith Butler, som menar att det har kommit att signalera att den biologiska kroppen är något naturgivet och symbolladdat, med en inneboende opåverkbar essens, som förutsätts utgöra den ”sanna” könsidentiteten (Butler, 1993). Dikotomin får till följd att kön förstås som något essentiellt på vilket det inlärda – det vill säga genus – lagras, och det sociala könet kan då uppfattas som att det döljer den ”riktiga” könsidentiteten och det

”sanna” jaget (Hammerén, 2008, s. 56). ”Sanningar” om det biologiska könets konstitution har på så vis kommit att ses som naturliga, trots att de kan vara resultat av sociala konstruktioner. Ett exempel är synen på vilket kön som är bärare av sexualdriften. Kvinnan har till exempel under tidigare sekler betecknades som bärare av lusten, och ett större sexuellt behov, medan mannen mer styrdes av intellektet (Laqueur, 1994). I nutida ordning är det istället mannens sexualdrift som ofta konstrueras som något så starkt att det nästan styr dess innehavares handlande (Berg, 2002). Under båda tidsperioderna förklarades dessa skillnader med hjälp av till synes objektiva biologiska förklaringsmodeller (Laqueur, 1994). Därför menar många att det inte längre duger med uppdelningen av kön och genus, eftersom det i längden nästan motverkar syftet med introduktionen av genusbegreppet (Hammarén, 2008).

Hammarén använder sig i sin avhandling Förorten i huvudet – unga män om kön och sexualitet i det nya Sverige av begreppet ”kön”, vilket förstås som något socialt skapat. Jag ansluter mig i den här uppsatsen till det resonemanget och använder ”kön” i bemärkelsen något socialt konstruerat.

Normer kring sexualitet och sexuell identitet

Sexualitet blir sexualitet i det sociala samspelet mellan individer och samhället, vilket innebär att sexualiteten är en social konstruktion och därav kulturellt bestämd, och påverkas av normer och värderingar. Varje samhälle strukturerar sålunda sexualiteten efter rådande sociala normer, och utgår från normer vid konstruktionen av en ”god” sexualitet (Häggström-Nordin, 2009). Dessa normer internaliserar medborgarna i ett samhälle och ser som normala och naturliga. En av dessa normer är att betrakta kärlek och romantik som legitimerande för sex, speciellt för unga kvinnor. ”Att vara kär, mogen och restriktiv ses som en dygd från samhället” (a.a, s. 52).

Forsberg (2006) skriver att de flesta ungdomar verkar rätt så nöjda med sina sexuella

erfarenheter, man blir också mer nöjd i takt med ökande erfarenheter, och ungefär lika många

unga kvinnor som unga män säger sig vara nöjda med det senaste samlaget. Emellertid

uppfattade fler unga män än unga kvinnor det första samlaget som något positivt. Berg (2009)

6 skriver i sitt kapitel ”Hur blir unga sexuella aktörer?” om sexuella script som något som styr hur våra sexuella handlingar ser ut. Sexuella script formas på en samhällelig nivå, sociala script, vilket inbegriper samhällets påbud kring sexuell praktik såväl som mellanmänskliga, som rör sig på gruppnivå, exempelvis ungdomars sexualvanor, och individuella script, som utvecklas under livets gång som en sammanfogning av vad man själv tänder på i växelverkan med samhällets och gruppens värderingar. Över tid antas att det individuella scriptet blir mer välutvecklat, att man utvecklar egna sexuella uttryckssätt. Författaren menar att det faktum att den maktskeva könsmaktsordningen också finns närvarande i den heterosexuella praktiken ofta gör det svårt för många unga kvinnor att skapa sina egna sexuella script.

Den heterosexuella matrisen

Den heterosexuella matrisen är grundläggande för vår uppfattning om vad som utgör

”normala” kvinnor och män (Ambjörnsson, 2003). Filosofen Judith Butler står bakom begreppet, vilket hon använder som beteckning för de regleringar som såväl kroppsliga som språkliga handlingar innebär. Den heterosexuella matrisen är ett tvingande system som bygger på en förståelseram där man och kvinna framstår som de enda möjliga könsidentiteterna.

Män och kvinnor konstrueras som varandras motsatser och förväntas bara bli kära i eller åtrå sin egen motsats, vilket gör att man kan tala om en heteronormativ ordning. Inom den här ordningen bli vissa sexuella relationer mer önskvärda och begripliga än andra, och den som tangerar eller går över gränserna för denna ordning, kan man riskera att betraktas som obegriplig eller till och med skrämmande (a.a.).

Performativa handlingar

Berg (2009) skriver om könsskapandet som en ständigt pågående process i samspel med andra. Med vem samspelet äger rum, liksom i vilket sammanhang det sker, får enligt författaren betydelse för hur könsskapandet upplevs och tolkas. Den könsskapande processen sätts igång redan vid födseln, genom att definiera en pojke eller flicka utifrån könsorganens utseende, och två separata ”könsresor” påbörjas som bygger på att skapa skillnader mellan flickor och pojkar genom att betrakta dem som väsensskilda.

Butler utgår från att vår uppfattning om kön skapas diskursivt, och menar att genusegenskaperna inte är uttryck för något – expressiva – utan en framställning av något – performativa (Hammarén, 2008). Genus är alltså inte skälet till att handlingar ser ut på ett visst sätt, utan en effekt av dessa handlingar. Genus återskapas därför ständigt genom performativa processer, genom att man till exempel rör sig eller talar på ett visst sätt (Ambjörnsson, 2003). Utifrån det diskursanalytiska perspektivet blir det alltså intressant att studera vad som konstrueras som naturligt respektive otänkbart inom ramen för sexualitet.

Fanny Ambjörnsson har i sin avhandling En klass för sig – genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer (2003) följt tjejerna i två gymnasieklasser under ett års tid. Hon utgår bl.a. från en förståelse av genus som en process, något som ständigt måste återskapas genom olika typer av handlingar och nödvändiga upprepningar. Genus kan därför inte betraktas som ett statiskt tillstånd, utan som oavbrutet pågående process. En tjej kan uppfattas som barnslig bara på grund av det faktum att hon inte har någon pojkvän. På så vis, kan man också koppla genus till sexualitet, och Ambjörnsson undersöker hur föreställningar om sexualitet inverkar på processen genom vilken man blir ”tjej”. Hon definierar inte heller ”sexualitet” som enbart könsumgänge eller samlag, utan ansluter sig till Beverly Skeggs (1999) där hon ser den som

”en ordning av blickar, begär, känslor, sociala relationer och skvaller” (Ambjörnsson, 2003 s.

14). En process som inbegriper fler aspekter än de man vid en första anblick skulle anse som

7 kopplade till sexualitet. Det är inte i första hand tjejernas förhållande till killarna som är studiens fokus, utan Ambjörnsson intresserar sig främst för dynamiken och relationerna mellan tjejerna, både inom och mellan de båda klasserna. En betydande del av hur tjejerna skapar genus går emellertid ut på att visa att de behärskar ”rätt” sätt att tala om och förhålla sig till det motsatta könet på. I min uppsats ligger fokus främst på hur tjejers sexualitet konstrueras i relation till deras tänkta motsatser, men idén om att vi ständigt gör kön genom dagligen upprepade handlingar ligger också nära min egen utgångspunkt.

En begärsmarknad

I feministisk forskning förekommer begreppet heterosexuell begärsmarknad, för att förklara den arena inom vilket det heterosexuella spelet tar plats, där man tillskrivs ett högt ”värde”

om man gör kön på ett ”rätt” sätt, vilket i sin tur ökar ens värde hos det motsatta könet. När man bevisar att man behärskar att göra kön på rätt sätt genom att attrahera det motsatta könet, erhåller man också högre värde i den homosociala gemenskapen (Ambjörnsson, 2003).

Ambjörnsson använder sig av begreppet heteronormativ begärsmarknad, för att på så sätt fånga in både det heterosexuella och det homosociala imperativet.

I van Roosmalens artikel ”Forces of patriarchy: adolescent experiences of sexuality and conceptions of relationships” i Youth & society (2000) finner man begreppet sexual marketplace vilket bygger på liknande tankegångar, och verkar även den fånga in de homosociala aspekterna. På den sexuella marknadsplatsen är attraktivitet såväl som sexuell tillgänglighet viktiga komponenter, men tonårstjejen måste vara noggrann med att inte vara

”för tillgänglig” sexuellt, eftersom en mindre nogräknad inställning skulle minska hennes värde på den sexuella marknadsplatsen (van Roosmalen, 2000). Jag använder i den här uppsatsen kort och gott begärsmarknaden, för att vara så inkluderande som möjligt. Att genom att vara attraktiv tillskrivas ett värde är ett återkommande tema i forskningen jag tittat på, och ett sådant värde kopplas också samman med begreppet respektabilitet.

Respektabilitet

Det är de unga tjejernas uppgift att sätta moraliska gränser, såväl som gränser för sexuella aktiviteter, exempelvis för att undvika graviditet och sexuellt överförbara sjukdomar (van Roosmalen, 2000). Forsberg (2006) skriver i Ungdomar och sex – en forskningsöversikt 2005 om att unga kvinnor i hög utsträckning åläggs att kontrollera den egna sexualiteten. Begreppet respektabilitet är återkommande i Forsbergs forskning, och är enligt henne intimt sammanbundet med flickors och kvinnors sexualitet. Begreppet respektabilitet introducerades av Beverly Skeggs i hennes studie Att bli respektabel (1999) om sexualitet och klass i Storbritannien, och är ett begrepp som i olika tankesystem har använts för att kontrollera kvinnlig sexualitet (Forsberg, 2006). Kontrollen av sexualiteten är avgörande i tankemodellen om ”horan och madonnan”, där madonnan är kvinnan som kontrollerar sin sexualitet och utövar den inom respektabla gränser – inom ett kärleksförhållande/och eller i barnalstrande syfte – och horan är kvinnan som inte gör det (Gemzöe, 2006; Forsberg, 2006).

Betraktandet av könen som väsensskilda får också betydelse för den sexuella praktiken, i

synnerhet den heterosexuella tvåsamma sexualiteten vars grundidé är att parterna förväntas

tända sexuellt på olikhet. Olikheten går också att förstå i makttermer: ”…vi lär oss att

sexualisera den hierarkiskt ordnade olikheten” (Berg, 2009 s. 40). Den skeva

maktfördelningen får också uttryck i pojkars och flickors olika sexuella handlingsutrymme,

och ett uttryck för att flickors handlingsutrymme är mer begränsat är det faktum att det är mer

vanligt förekommande att flickor blir omtalade som ”slampiga” än pojkar (Berg, 2009).

8 Parallellt med denna, mer traditionella syn på kvinnors sexualitet som något som främst legitimeras genom äktenskapet och senare kärleksrelationen, kan dock en förändring skönjas också i dessa attityder över tid. Sedan några decennier tillbaka verkar det ha skett en uppluckring av det romantiska kärlekskomplexet, genom att kärleksideologin som kopplar samman sexualitet och kärlek, försvagats i ställning samtidigt som ett ifrågasättande av heteronormativiteten har skett (Forsberg, 2006).

En manlig blick

Den manliga blicken innebär inte en enskild mans blick, utan ska förstås som en kollektiv, normaliserande kraft, en patriarkal diskurs som genomsyrar hela det västerländska samhället.

Den manliga blicken placerar den kvinnliga kroppen i en objektsposition, och kvinnor måste redan i tidiga år lära sig att förhålla sig till objektifieringen av den egna kroppen (Ambjörnsson, 1998).

Anja Hirdman gör i sin avhandling Tilltalande bilder (2002), en historisk jämförelse av hur sexualitet och samlevnad mellan män och kvinnor framställs genom text och bild i Veckorevyn och Fib Aktuellt. Hon gör nedslag i åren 1965, 1970, 1975 och 1995, för att ta reda på om de radikala 1960- och 70-talens debatt om sexuell frigörelse och könsroller lämnat några spår i 1990-talet. Hon undersöker blickar, mot vem de riktas och vems blick tidningen riktas mot, och ser i att båda tidningarna 1995 konstruerar kön och sexualitet genom en manlig blick. Kvinnor får ett värde genom att göra sig attraktiva inför den manliga blicken (Hirdman, 2002). van Roosmalen (2000) konstaterar att trots att unga kvinnor har börjat konstruera egna definitioner och dra egna slutsatser om sexualitet och könsroller, ser de fortfarande på sig själva genom en manlig blick, a male gaze. De manliga normerna för sexualitet blir på så sätt den referensram genom vilken de ser sig själva. Författaren menar att de känslor av otillräcklighet, förvirring, hjälplöshet, depression och desperation som flickorna i hennes studie ger uttryck för i sin strävan efter kulturellt accepterad femininitet som sanktioneras av patriarkatet bär vittnesmål om en internalisering av den manliga blicken.

Artikeln är intressant för min studie eftersom den rör tjejtidningar och hur tjejer definierar sig

själva i förhållande till killar.

9

3 Metod och tillvägagångssätt

I det här avsnittet presenterar jag mitt empiriska material, hur jag gjort mitt urval och hur jag gått tillväga vid analysen av det.

Material

För att undersöka villkoren kring unga tjejers sexualitet har jag valt ett material som vänder sig till just unga tjejer, och som behandlar sex och sexualitet. Mitt material består av texter från tidningen FRIDA. Eftersom en tidsjämförelse är en aspekt av min studie är texterna hämtade från nummer 1-13 av tidningen från 1983 och nummer 1-10 från 2008

. Tidningsartiklar av den här typen hör till naturligt konstruerat material, de har alltså kommit till utan direkt inverkan från forskare, till skillnad från till exempel intervjuer, där forskaren spelar en stor roll redan i producerandet av det undersökta materialet, till exempel genom olika typer påverkan av informanter (Potter & Wetherell, 1987).

Tidningen FRIDA startades 1981, kommer ut varannan vecka och är enligt tidningens hemsida ”Sveriges största tidning för unga tjejer” (FRIDAs hemsida, 18 april 2010). 2008 har tidningen relativt fasta avdelningar som återkommer i varje nummer, såsom Mode & skönhet, med mode- och sminktips; Hälsa & träning, med recept och träningstips; Frida Jobb, med reportage om olika jobb; och Frida Reality, en lite ”tyngre” del med reportage om exempelvis anorexi eller sexuella trakasserier. Stort utrymme ges också åt relationer och sex, liksom reportage om och intervjuer med olika artister och skådespelare. De nummer jag tittat på från 1983 har inte samma typ av återkommande avdelningar, men flera inslag är av samma typ, såsom recept och modetips som finns med i de flesta nummer, såväl som ett ”gör om mig”- inslag där ”vanliga” tjejer har fått en ny och modernare look med hjälp av tidningens experter.

Den mest iögonfallande skillnaden är att tidningen 1983 är textmässigt betydligt mer omfattande än 2008 och att det är fler och större bilder i numren från 2008.

Urval

Eftersom jag ville studera hur sexualitet och kön konstrueras i tjejers vardagskontext genom en allmän diskurs har jag valt artiklar som är tänkta att handla om och vända sig till tjejers verklighet. I FRIDA från 2008 har jag därför huvudsakligen utgått från texter i ”Rosa Sidorna”, en avdelning i tidningen med det genomgående temat ”sex och relationer”. Detta är just vad jag ville fokusera på i min studie, varför denna del blev extra intressant att koncentrera sig på. FRIDA anno 1983 har inte någon liknande indelning i de nummer jag undersökte, därför har texter från hela tidningen fått stå som urvalsgrund. Eftersom jag velat komma åt en ”vardags-” eller ”verklighetskontext” där fokus för texterna är tjejerna själva och en verklighet som de kan identifiera sig med, har jag inte tagit med texter som handlar om kändisar.

Ett första steg i analysen var att koda materialet för att få fram artiklar som var relevanta för studiens syfte och frågeställningar. För att i möjligaste mån undvika att urvalet blev godtyckligt försökte jag utforma en urvalsmodell som skulle hjälpa mig att ringa in ämnet

”sexualitet och kön/villkor för sexualitet”. Med det menar jag att undersöka hur konstruktioner av kön ser ut en kontext som handlar om sexualitet. Sexualitet är sålunda

1 Numreringen av utgåvorna är inte riktigt densamma under de två tidsperioderna, under 1983 numrerade man en fysisk tidning ”nr 1-2”, ”nr 3/4” eller ”v. 8-13”, medan det nyare materialet alltid var numrerat ”nr 1”, ”nr 2”, och så vidare.

10 överordnat, kön är en aspekt av texterna som behandlar ämnet sexualitet som jag vill undersöka. Min urvalsmodell utgår därför från ord som jag associerar till sex och sexualitet.

Jag ville också ha med en kategori som fångar in de texter som mer implicit behandlar sexualitet inom ramen för tvåsamheten.

Så här såg min urvalsmodell ut. Till höger temana, till vänster de ord som kopplas till respektive tema och som jag letar efter i artiklarna.

SEX OCH KÖN – urvalsmodell

Tema Exempel på nyckelord

KROPPSLIG SEXUALITET Kroppslig upplevelse/företeelse

sex samlag flört ligga kyssa våt/stånd puss ragga

VILJA/LUST

Sinnlig/subjektiv upplevelse

kåt tänd sexig (o)lust het upphetsad skam skönt

KÄNSLOR

Legitimerar/motiverar sexuella handlingar

kär älska tillsammans singel ihop känslor för

Den första kategorin, ”KROPPSLIG SEXUALITET” innehåller ord som kan ses som exempel på den kroppsliga upplevelsen eller handlingen som är kopplad till sexualiteten, exempelvis ”ha sex”, ”samlag” eller andra jämförbara ord. Jag har alltså inte begränsat mig till enbart de ord som står i rutan, utan då jag stött på ordkonstruktioner som ”göra det” eller

”(inget) hände” där betydelsen framgår implicit av sammanhanget, har jag räknat dem som tillhörande denna kategori. Förändringar i språk och sätt att uttrycka sig är också något man får ta med i beräkningarna vid diskursanalys (Winter-Jørgensen & Philips, 2000).

Naturligtvis finns det vissa problem behäftat vid en sådan ”öppen” urvalsmodell, eftersom man alltid kan tänka sig att jag skulle missa något avsnitt som skulle vara intressant för uppsatsen. En annan person skulle kanske också ha associerat fram andra ord. Jag har därför i ett andra steg alltid tittat på textens helhet, för att se om det huvudsakliga temat i texten är relevant för min undersökning.

Den andra kategorin, ”VILJA/LUST” avser att fånga in ord som har med den subjektiva upplevelsen av sex att göra, eftersom det kan kopplas till en av mina frågeställningar, att undersöka det sexuella handlingsutrymmet och upplevelser av sex. Kategorin ”KÄNSLOR”

finns med för att fånga upp hur man kan tänkas motivera till sexuella handlingar. För att kvalificera sig skulle huvudfokus för artikeln ligga kring sexualitet och kön, och jag gjorde därför en bedömning om det var huvudtemat eller en bisak. Efter att urvalsprocessen var klar hade jag 40 texter från 2008 och 25 texter från 1983. Detta ska dock inte tolkas som att ämnet var mindre vanligt i det tidigare materialet, utan skillnaden i antalet texter beror helt enkelt på att texterna var längre 1983.

Tillvägagångssätt analys

Jag har använt mig av diskursanalys som analysmetod. I teoriavsnittet redogjorde jag för diskursanalysens teoretiska grunder. För den här uppsatsen innebär det diskursanalytiska perspektivet att de bilder av sexualitet och kön som återfinns i materialet är vare sig objektiva eller direkta spegelbilder av verkligheten. De är produkter av sociala och kulturella processer som bidrar till vad vi uppfattar som verkligt och inte.

Diskursanalys som analysmetod har inget bestämt tillvägagångssätt (Sahlin, 1999; Fairclough,

1992) Det finns ingen mekanisk procedur genom vilken man kan få fram resultat från en text

(Potter & Wetherell, 1987). Men en sak är säker, och det är att analysen kräver noggrann

11 läsning och omläsning av materialet. Analysprocessen kräver också att forskaren ställer sig kritisk till och undersöker sin egen förförståelse, och är vaksam på varför ett visst stycke läses på ett visst sätt (a.a.).

Texterna lästes alltså igenom noggrant flera gånger. Under analysarbetet sorterade jag artiklarna efter olika teman, läste sedan om dem med temat i åtanke, sorterade om på nya sätt, för att se om den nya helheten sa något annat om texterna. Detta förfarande kan beskrivas som hermeneutisk, när man pendlar mellan helheten och delarna för att få en fördjupad förståelse av texten man undersöker (Kvale, 1997). När jag tyckte att jag fått fram några teman som var meningsfulla för uppsatsens syfte, började jag att sortera in texterna efter de olika temana.

Jag markerade sedan med färgpennor de delar av texterna som kunde sorteras in under respektive tema. Dessa teman är Sex och kön, Sex och lust och Sex och kärlek. Inom varje tema har jag lokaliserat en dominerande diskurs och en motdiskurs.

I analysen av materialet har jag haft Faircloughs tredimensionella modell i åtanke, där man betraktar en diskursiv handling som en text, en diskursiv praktik och en social praktik. I praktiken innebär detta att analysera de språkliga egenskaper som konstruerar diskursen lingvistiskt i texten och deras samverkan med den diskursiva praktiken, det vill säga hur man i texten använder sig av olika diskurser för att skapa olika stilar i en text (Winter Jørgensen &

Philips, 2000). Den diskursiva praktiken formar och formas av den sociala praktiken, och vid en analys tittar man efter om den diskursiva praktiken reproducerar eller försöker omstrukturera diskursordningen och vilka sociala konsekvenser det får (a.a.).

Sättet att tala om sexualitet och kön i FRIDA kan alltså förstås som en diskursiv praktik, där sättet man använder sig av olika diskurser är känt för dem som skriver och läsaren, och formar diskursiva praktiker med hjälp av sättet texterna lingvistiskt är uppbyggda. Den diskursiva praktiken reproducerar eller omstrukturerar sedan den sociala praktiken, sättet att tala om sexualitet och kön. Diskurserna får alltså sociala konsekvenser.

Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

Validitet handlar i en positivistisk forskartradition om mätning, och med god validitet avses att man har undersökt det fenomen som man varit ute efter att mäta (Kvale, 1997). I kvalitativ forskning är det dock inte målet att ens resultat objektivt ska avspegla en sann verklighet, utan kunskap betraktas istället som en social konstruktion av verkligheten. Strävan efter objektiv kunskap har i kvalitativ forskning ersatts av försvarbara kunskapsanspråk. Viktigt för en hög validitet blir då att välja mellan möjliga tolkningssätt och teorier och att granska och argumentera för den relativa trovärdigheten hos alternativa kunskapsanspråk (a.a.).

Validiteten ligger i huruvida det är möjligt att bedöma det analytiska tillvägagångssättet, att arbeta transparent, det vill säga att redovisa hur man har kommit fram till resultaten. I metodavsnittet redogör jag för urvalsmodell och analysförfarande. I resultatavsnitten presenterar jag citat och därefter min tolkning av dem, vilket ger läsaren möjlighet att själv bedöma riktigheten i tolkningarna. Genom att så tydligt som möjligt redogöra för urvalsförfarande och analys stärker man också reliabiliteten.

Med reliabilitet avses att resultaten ska vara tillförlitliga, och att mätningarna ska vara gjorda

på rätt sätt (Svenning, 2003). Någon annan ska, enkelt uttryckt, kunna göra en undersökning

med samma syfte, samma metoder på samma population och få likadana svar. Enligt Thurén

(1991) ska mätningarna vara korrekt gjorda för att reliabilitet ska uppnås. Kvalitativ forskning

har som huvudsakligt syfte att exemplifiera och beskriva snarare än att generalisera, varför

kravet på reliabilitet inte blir lika viktigt som i kvantitativa studier (Kvale, 1997). Det är

möjligt, kanske till och med sannolikt att någon annan skulle få andra resultat än mina vid en

12 studie av samma material. I kritik mot kvalitativ forskning brukar man mena att man inte kan dra några slutsatser av materialet eftersom man inte kan veta om det ens informanter säger är sant (Kvale, 1997). Det går heller inte att veta om det som står i min empiri utgör en sann avspegling av verkligheten. Detta utgör i sig inte ett problem eftersom man vid diskursanalys utgår från att oavsett om det som står i texterna är sant eller inte, ändå säger något om den verklighet som textförfattaren och den tänkta läsaren befinner sig i. Resultaten i den här studien är inte generaliserbara på en större population på grund av undersökningens begränsade omfattning. Att kunna generalisera resultaten är inte heller avsikten med den här studien, då den kvalitativa analysmetoden är mest effektiv för att exemplifiera och förstå ett fenomen (Svenning, 2003). Den kvalitativa intervjuns styrka ligger tvärtom i att den ger exempel på flera olika uppfattningar, vilket speglar hur mångsidig och kontroversiell den mänskliga världen är (Kvale, 1997).

Etiska överväganden

Forskningsetiska rådet har fastställt fyra grundprinciper för forskning på det humanistiska och

samhällsvetenskapliga området. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Dessa är tillämpbara

främst vid kvalitativa intervjuer, och är till för att skydda informanterna. Eftersom mitt

empiriska material består uteslutande av redan befintliga och offentliga texter, ställs jag inte

inför några etiska problem. Det finns heller inga informanter som ska samtycka eller

informeras om forskningens syften.

13

4 Resultat och analys

I det här avsnittet presenterar jag mina resultat, indelade efter respektive år och temana Sex och kön, Sex och lust och Sex och kärlek. Varje tema är indelat i en dominerande diskurs och en motdiskurs. Först presenterar jag respektive tema och vad som är specifikt för det, och belyser diskursen med hjälp av citat och min tolkning av dem. I slutet av varje tema analyserar jag resultaten med hjälp av den teoretiska begreppsapparat som jag redogjort för i teoridelen.

Texterna innehåller ofta flera parallella eller motstridiga diskurser, varför det ibland kan förekomma viss överlappning i de olika diskurserna. Jag vill också understryka att följande tema- och diskursindelning i sig är en konstruktion som jag har gjort med utgångspunkt i studiens syfte och frågeställningar. Jag gör alltså inga anspråk på att leverera en ”sann”

beskrivning av den egentliga innebörden av varje citat. Efter varje citat anges inom parantes årtal och det tidningsnummer som det är taget ifrån.

Diskurser 1983

Sex och kön: män och kvinnor varandras spegelbilder

Syftet med den här studien var att undersöka de villkor under vilka tjejer och unga kvinnor formar sin sexualitet. I min empiri från 1983 kan man se hur kvinnlig sexualitet konstrueras kring eller som motbild till en manlig sexualitet. Mannen konstrueras i sin frånvaro.

Tidningen riktar sig framförallt till tjejer och det är oftast tjejerna som är huvudpersoner, men ändå är ett av de viktigaste villkoren för den kvinnliga sexualiteten just hur man ska svara på de manliga uttrycken, och att konstruera dessa som motsatser till varandra. Därför är ett viktigt tema hur mannen och manlig sexualitet konstrueras. Förutom att mannen konstrueras som kvinnans motsats, konstrueras också två olika typer av manligheter parallellt med varandra i diskurserna. En är en sexfixerad och hänsynslös man, vars lust är ostoppbar när den väl har väckts till liv (vilket den gör både fort och lätt), och som inte verkar se det som en nödvändighet att hans partner är med på lika villkor. Hans motsats är mannen som är öm och kärleksfull, och till viss del kvinnans jämlike, men han har ändå ett beskyddande drag som särskiljer honom från kvinnor.

Den hänsynslöse mannen

I den här diskursen konstrueras mannen som erövrare och vilding, som har en sexuell drift som inte går att stoppa när bollen väl satts i rullning, och som inte verkar se det som en nödvändighet att hans partner är med på lika villkor. Det enda tänkbara målet för honom är att maximera antalet samlag och på dem följande utlösning.

Vad dom var ute efter ändrade sig aldrig och det kändes väldigt ledsamt att bli nåt av den eviga nobberskan. (1983:3/4)

I texten konstrueras män som homogen grupp med hjälp av pronomenet ”dom”, vilket

avgränsar från ett ”vi”, det vill säga kvinnorna. ”Dom” har bara ett mål med kontakten med

kvinnan i texten, nämligen att ligga med henne. Orden ”ute efter” positionerar mannen som

vilde, som om han är på jakt efter någonting, som om sex för honom innebär någon typ av

byte. Kvinnan positioneras som den som måste sätta gränserna för de offensiva manliga

närmandena. Berättarjaget protesterar samtidigt mot positionen som ”nobberska”, och

förhåller sig till diskursen genom att klargöra att hon inte är villig att acceptera rådande

14 ordning. Överlag konstrueras alltså den hänsynslöse mannen som inte önskvärd i kvinnornas värld, men samtidigt som den manliga normen, en verklighet de på något sätt måste förhålla sig till. Man kan alltså inte undvika att träffa på honom, exempelvis om man går på diskotek med sina tjejkompisar, som insändaren som citatet nedan är hämtat från:

Det läskigaste av allt var att höra hur dom diskuterade om vilka tjejer dom skulle skjuta in sig på mot slutet av kvällen. Det enda som intresserade dom var om dom trodde att dom skulle få ligga med den tjej dom valde! Är det verkligen så dom flesta killar tänker, eller?

”Nobben direkt” (1983:1/2)

Brevskrivaren berättar om hur hon och hennes vänner hört några killar vid bordet bredvid prata om tjejerna på diskoteket. Uttryck som ”skjuta in sig på” antyder återigen att det rör sig om någon typ av jakt, i vilken killarna väljer ut en tjej (ett byte?). Urvalspremisserna grundar sig i sin tur i hur stor chans killarna kan tänkas ha att tillåtas (”få”) ligga med tjejen. Killarna positioneras som jägare, och som subjekt, medan tjejens medverkan i en eventuell (sexuell) kontakt utsträcker sig till att godkänna, eller åtminstone att inte motsätta sig. Brevskrivaren positionerar sig också uppenbart kritisk till en sådan ordning, men konstruerar samtidigt killar och tjejer som essentiellt åtskiljda. ”Är det så de flesta killar tänker, eller?” konstruerar killar som en homogen grupp, vars tänkande i första hand förväntas formas av att de är just killar.

Den snälle mannen

Mot bakgrund av den ovan beskrivna sexfixerade mannen konstrueras också hans motsats, den snälle och jämlike mannen. Bara genom att understryka att den snälle inte är som alla andra killar, framstår han automatiskt i bättre dager. Den hänsynslöse mannen finns alltså ofta närvarande i beskrivningarna av den snälle mannen, vilket befäster den förstnämnde som den dominerande diskursen.

Så här hade jag aldrig älskat förut. Björn var precis så mjuk och fin som jag hade drömt och fantiserat om att en kille skulle vara. Inte hård, kall eller krävande som så många killar förut…! (1983:3/4)

Här konstrueras den hänsynslöse mannen och den snälle mannen som varandras motsatser.

Den snälle mannen kysser henne mjukt, och han är inte hård, kall eller krävande som andra män som kvinnan varit med. ”…som så många killar förut” implicerar också att denna man också är ytterst ovanlig jämfört med andra män som återfinns under den dominerande diskursen. Den snälle killen konstrueras som en idealkille, som berättarjaget ”drömt och fantiserat om”, vilket ytterligare understryker hans sällsynthet och konstruerar honom som nästan overklig. Att han är mjuk och fin innebär heller inte att han förlorar i sexuellt värde eller att han blir mindre subjekt; han introducerar henne till och med inför ett nytt sätt att älska. Den snälle killen tvingar heller aldrig sin tjej till sex, vilket i sig dock inte innebär att han inte ibland ägnar sig åt lite mild övertalning:

- Du kan väl sova hos mej i natt?

Han tittade så bedjande på mej att jag måste krama om honom. (1983:3/4)

Här är det berättarjagets pojkvän sedan några veckor tillbaka som ber henne sova hos honom

för första gången. Sex konstrueras som något som han vill ha, och som hon kan tacka ja eller

nej till. Genom att han respekterar hennes vilja blir han i en mening underlägsen henne, vilket

väcker hennes ömhetskänslor och får henne att vilja krama om honom, vilket jag tolkar som

15 att han konstrueras som totalt ofarlig, långt ifrån den krävande och sexfixerade mannen i den dominerande diskursen. Mannen konstrueras som än mer ofarlig i nästa citat:

Han lade huvudet på sned och såg så gullig ut att jag fick lust att krama om honom.

(1983:3/4)

Han såg så bortkommen ut där han gick att det nästan gjorde ont i mig. (1983:3/4)

Pendeln har här slagit över helt, från en ”vild” och farlig man via den jämlika mannen, och stannat på en man som är helt ofarlig och närmast underlägsen kvinnan.

I de båda diskurserna är maktfördelningen asymmetrisk, även om det är mer explicit i den första än i den andra. Även om det är två olika typer av män, där en framstår som ett mer jämställt alternativ, har kvinnorna i texterna ändå att förhålla sig till hans handlande och svara på det. Det verkar inte finnas utrymme för kvinnorna att själva handla, utan makten över bådas sexualitet verkar ligga hos männen. I den första diskursen åläggs kvinnan ansvaret att sätta gränserna för sexualiteten, vilket ytterligare understryker hennes underordnade position.

Det här kan förstås genom den heterosexuella matrisen, där man och kvinna är de enda könstillhörigheterna, och de är dessutom varandras motsats (Ambjörnsson, 2003).

Sexualiseringen av en hierarkiskt ordnad överhet blir här också tydlig, i synnerhet i den dominerande diskursen, där mannen framställs som hänsynslös och bara intresserad av att maximera antalet samlag (Berg, 2009). Även i citaten där mannen förminskas och framstår som nästan hjälplös, syns maktasymmetrin, eftersom han genom att fråntas sin överordning väcker ömhetskänslor hos kvinnorna. Att kvinnan här positioneras som gränssättare för sexualiteten kopplar synen på kvinnans sexualitet till respektabilitetsbegreppet (Forsberg, 2006).

Sex och lust: kvinnans lust

Den kvinnliga sexualiteten konstrueras alltså ofta mot bakgrund, eller som spegelbild, av mannens sexualitet. Den manliga sexualiteten blir här en fond mot vilken den kvinnliga sexualiteten svarar. Vare sig mannen är hotande eller snäll, så är det hans lust och handlingar som kvinnan svarar på. Hennes lust konstrueras som motsats till mannens omedelbara, okomplicerade lust. I den dominerande diskursen konstrueras hennes lust som något som väcks med hjälp av mannens beröring, i den andra diskursen är hennes lust förvisso stark, men på olika sätt komplicerad.

Kvinnan som nejsägare

I materialet konstrueras kvinnan som åtråvärd, som har en kropp som mannen vill ha tillträde till. Genom att han får det väcks både hans lust (om inte förr) och så småningom hennes.

Mannen är det aktiva subjektet, som tar initiativ till och genomför handlingar, kvinnan positioneras som passiv eller som svarande på hans handlande.

Så la han bort ritgrejorna och strök mej ömt över håret. När han lekte med slingorna började det pirra i kroppen och jag hade inte längre en tanke på att säga nej.

(1983:5-7)

När killen rör vid tjejens hår börjar det pirra i hennes kropp, och hon vill inte längre säga nej.

Orden ”inte längre en tanke på att säga nej” ter sig, sett ur textens kontext, som något gåtfulla.

De föregås inte av att tjejen sagt att hon vill vänta med sex eller något liknande. Däremot har

hon tidigare uttryckt en rädsla för att bli kär i någon, vilken möjligen kan vara det som

16 åsyftas, och att de har sex i så fall är ett bevis på att hon är kär i honom. Mannen positioneras här som den aktiva, som väcker kvinnans lust med sin beröring. Jag skriver ”lust”, trots att det med tanke på ordvalet snarare verkar handla om att han undanröjer någon form av hinder.

Texten fortsätter:

När han smekte min bara överarm och drog av mej jumpern kändes det bara skönt.

Hans läppar hade en styrka som fick mig totalt på fall, samtidigt dom var underbart mjuka. (1983:5-7)

Det känns ”bara” skönt när killen drar av hennes jumper. Hon utgår här från en diskurs där kvinnans position är att göra motstånd i en liknande situation. ”Hans läppars styrka” får henne sedan ”totalt på fall”, samtidigt som de är ”underbart mjuka”. Kombinationen styrka och mjukhet återkommer då och då i materialet, vilket konstruerar mannen som drivande men samtidigt hänsynsfull. Han är fortfarande en riktig man, men kvinnan kan känna sig trygg med honom i förvissningen om att han inte kommer att gå över hennes gränser. Han är dock ofta i en position där han först måste ”övertyga” kvinnan, vilket jag tolkar innebörden av orden ”totalt på fall”, innan han slutligen lyckas väcka hennes lust.

Det dröjde inte länge förrän vi låg där nakna i gräset, och min enda tanke var att jag ville ha honom! (1983:5-7)

Till slut är hennes enda tanke att hon vill ha honom. Kvinnan konstrueras trots allt inte som asexuell, utan tvärtom har hon en lust och en drift som kan vara stark. Orden ”min enda tanke” understryker den starka känslan av lust, då man glömmer allt annat, samtidigt som ord som ”tanke” i både detta och det tidigare citatet antyder en förnuftsmässig dimension av sexualitet, där tanken aldrig ger vika för kroppsliga begär. I den här diskursen är hennes lust alltså av typen att den ska väckas av att han rör vid eller betraktar hennes kropp. I materialet finns få exempel på att kvinnans lust väcks av att hon rör vid honom:

Jag lät mina händer vandra utefter hans rygg och märkte att han njöt. (1983:3/4)

Här är kvinnan den som utför den aktiva handlingen, men det han, inte hon, som njuter av smekningarna.

Jag smekte kärleksfullt hans huvud, ryggen och kände ivern växa. (1983:5-7)

Citatet är unikt i materialet från 1983, då det med lite god vilja kan tolkas som att kvinnan faktiskt njuter av att ta på mannens kropp. Hennes lust väcks alltså inte bara av hans beröring, utan också av hennes aktiva handlingar. Ord som ”kärleksfullt” understryker att det är i första hand kärlek, inte kroppslig lust som initierar den växande ivern. Vid sidan av förnuftet finns i den kvinnliga sexualiteten alltså en känslomässig dimension. I ovanstående två exempel gäller det dock en förhållandevis ”ickesexuell” kroppsdel, nämligen mannens rygg eller huvud.

Mannen positioneras alltså som aktiv i texterna från 1983. Han väcker kvinnans lust genom

beröring, vilken han också själv njuter av. Hans lust beskrivs som närmast obligatorisk,

ständigt aktiv och oproblematisk. Kvinnans lust, när den så att säga ”står för sig själv”, utan

att först ha blivit ”väckt” av mannen, framstår dock ofta som problematisk och behäftad med

motsägelser.

17 Kvinnan som också längtar

I materialet från 1983 framträder, parallellt med tidigare diskurs, en diskurs där män och kvinnor positioneras som mer jämlika och med samma sexuella behov och drift. Emellertid framställs hennes lust ofta som behäftad med problem på olika sätt.

Här ett citat från en text som handlar om en tjej och en kille som haft sex med varandra på en fest, när deras respektive pojk- och flickvän befinner sig i ett annat rum. När tjejen direkt efteråt börjar få samvetskval säger killen:

- Du ville ju lika mycket som jag, inte sant?

Jag nickade olyckligt. Jag var tänd på Kent och det var jag som hade uppmuntrat honom till att vi skulle dra oss undan ett tag. Jag hade legat naken och ivrig i sängen innan han ens fått av sej jeansen.

- Men jag tänkte på Lillemor och Klasse och vad dom ska säja när dom…

- Jag tänkte inte på Lillemor! avbröt han mig tvärt. Om du gjorde det så är det din sak.

Du ville ligga med mej och nu har du fått det så sluta klaga! (1983:1/2)

Här är tjejen aktivt handlande subjekt, som själv är tänd på killen och tar av sig sina kläder.

Men hennes lust beskrivs här som något problematiskt. Hon är olycklig efteråt och tänker på sin pojkvän och hans flickvän. Han verkar närmast störas av hennes samvetskval, och klargör att han inte har sådana. Hennes lust framställs som kopplad till känslor, hans som frikopplad.

Kvinnans lust kan också innebära en fara för henne själv. Här utgår texterna från en diskurs om kvinnor som sexuellt utsatta.

Jag visste att jag kunde lite på Magnus. Han skulle aldrig göra något jag inte själv ville. Men kunde jag lita på mig själv? (1983:3/4)

Killen, konstaterar berättarjaget, skulle aldrig göra något hon själv inte ville. Hon är däremot mer osäker på om hon själv är att lita på. Hon förhåller sig tydligt till en diskurs där sex kan innebära en risk för en kvinna att bli utnyttjad, genom att konstatera vad hennes kille aldrig skulle göra. Texten uttrycker en ambivalens inför kvinnans lust, den är inte okomplicerad utan kan innebära att hon försätts i en potentiellt farlig eller hotfull situation. Den är omgärdad av förbehåll. Lite senare fortsätter texten:

Vi blev varma och slängde av oss täcket och snart blev våra kyssar hårda och häftiga.

Jag började slappna av. Jag litade på Magnus. Han skulle aldrig göra något som inte jag var med på – men ändå… det här var en farlig lek och jag visste inte om jag skulle ångra att jag gett mig in på den. Kanske var det orätt att låta honom bli så upphetsad och sedan inte låta honom få gå vidare? Och jag själv då? Jag kom på mej med att längta efter att han skulle fortsätta men kunde jag säga det? Vad skulle han tänka då?

(1983:3/4)

Återigen understryks att hon är bortom fara, vad hans handlingar anbelangar. Sex beskrivs

dock som ”en farlig lek”, vilket understryker budskapet från tidigare stycke. Den manliga

sexualdriften framställs som något som inte går att stoppa, och när han väl har blivit

upphetsad är det enda alternativet samlag och av det följande utlösning. Kvinnan måste noga

överväga om hon är beredd att ”löpa linan ut”. Det verkar som att det finns en ”point of no

return”, efter vilken hon inte längre kan ångra sig. Hennes egen lust framställs som något

nästan främmande och hon verkar själv överraskad över att sina känslor, (”Jag kom på mej

själv…”), vilket indikerar en diskurs där kvinnor inte förväntas vara intresserade av sex. Hon

18 är också osäker på hur hennes kille skulle reagera om hon skulle berätta om sin lust. Hon förhåller sig alltså till den dominerande diskursen om kvinnan som inte borde vara intresserad av sex, samtidigt som hon inser att hon bryter mot den. En sorts diskursiv rollomkastning verkar ta plats, vilket väcker ambivalenta känslor hos henne.

Återigen hålls könen isär och förstås som varandras motsatser, genom att manlig sexualitet konstrueras som aktiv, handlande, och kvinnlig som passiv, mottagande. Hennes makt utsträcker sig till möjligheten att avvisa hans närmanden. Hennes kropp står dock i centrum för bådas lust, hon är samtidigt bärare av sexualiteten. Detta kan förstås genom begreppet respektabilitet, där det är centralt att kontrollera den kvinnliga sexualiteten. I den andra diskursen skrivs kvinnans lust visserligen fram som lika stor som mannens, men samtidigt måste hon vara noga med att inte visa sig för intresserad, så att hon blir förväxlad med

”horan”, vilket återigen knyter an till respektabilitetsbegreppet. Ett av villkoren som brukar beskrivas som olika för tjejer och killar i relation till sex är att tjejer tenderar att ha snävare ramar att utforska sin sexualitet inom (Forsberg, 2005). Kvinnorna måste hela tiden förhålla sig till den svåra balansgång som det innebär att vara sexuellt attraktiv och erfaren samtidigt som man inte är för tillgänglig, för att behålla ett högt värde på begärsmarknaden (van Roosmalen, 2000). En stark sexuell lust är också något som väcker frågor hos kvinnan i texten, då hon så att säga inte gör kön på ”rätt” sätt, vilket kan förstås genom begreppet performativa handlingar. Hon verkar ha problem med att sammanfoga bilden av sig själv som kvinna med ett handlande som inte normalt sätt konstruerar en sådan.

Sex och kärlek: motstridiga ideal

I den dominerande diskursen fann jag att en kärleksrelation och i förlängningen ett kärnfamiljsideal i stort sett utgör obligatoriska förutsättningar för sexuella handlingar. I den här diskursen kan man också ana ett oskuldsideal. Som svar på den diskursen en motdiskurs där sex konstrueras som frikopplat från kärlek, och en sexuell relation ”vid sidan av” är accepterad så länge det inte är några känslor inblandade.

Motsägelsefullt oskuldsideal

I den här diskursen är kärlek en obligatorisk förutsättning för sex, och sex konstrueras omvänt närmast som ett bevis på kärlek. Diskursen är i hög utsträckning vad man kan kalla traditionell, och som håller ideal som kärnfamiljen högt. Ideal, tradition, drömbild och oskuld är ord som skulle kunna sammanfatta den här diskursen. Oskuldsidealet framträder i all sin motsägelsefullhet i det första citatet:

- Du vill också, inte sant?

Jag nickade och vek inte undan med blicken.

- Ja. Men… Jag är inte oskuld. Fast det trodde du väl inte heller.

- För mej blir det första gången. Jag är glad att det blir med dig, Tina. (1983:3/4)

Citatet illustrerar det motsägelsefulla i synen på kvinnans sexualitet och lust. Berättarjaget har bestämt sig för att sova över hos sin pojkvän för första gången, efter att han upprepade gånger bett henne att ”sova hos” honom efter en fest. Hon förhåller sig till diskursen om oskuldsidealet, och att hon inte är oskuld konstrueras som ett problem, invändningen

”Men…” tolkar jag som att hon uppfattar det nästan som ett hinder för att de ska kunna ha

sex. Intressant är att han reagerar med en motsatt diskurs, han konstaterar bara att det är hans

första gång och att han är glad att det blir med kvinnan han älskar. Den manliga sexualiteten

verkar alltså även den ha en känslomässig dimension, vid sidan av den kroppsliga. Citatet

överlappar till diskursen ovan om den komplicerade kvinnliga sexualiteten, och killen skulle