Europeiska unionens råd
Bryssel den 15 januari 2021 (OR. en)
5194/21
CFSP/PESC 17 COPS 8
PE 1
LÄGESRAPPORT
från: Rådets generalsekretariat
till: Delegationerna
Föreg. dok. nr: 5059/21
Ärende: Rapport från den höga representanten för utrikes frågor och
säkerhetspolitik till rådet: Rapport om Gusp – Våra prioriteringar under 2020
För delegationerna bifogas rapporten från den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik till rådet: Rapport om Gusp – Våra prioriteringar under 2020, som godkändes rådet den 15 januari 2021.
Rapport från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
till rådet
Rapport om Gusp – Våra prioriteringar under 20201 Rapporten täcker händelser fram till den 1 september 2020.
A. INLEDNING
1. Under det senaste årtiondet har Europa gått igenom flera kriser: finanskrisen, eurokrisen – som en följd av den förstnämnda – och därefter flykting- och migrationskrisen. Parallellt med detta har omvärlden blivit komplexare, konkurrenskraftigare och farligare samtidigt som klimatförändringarna är ett existentiellt hot mot mänskligheten och den biologiska mångfalden i alla länder och regioner och kräver en brådskande kollektiv insats. Nu står Europa, tillsammans med resten av världen, inför covid-19-pandemin. Den innebär en helt ny utmaning men den har också påskyndat de trender som redan förekom tidigare.
2. Ett antal asiatiska länder håller på att bli allt viktigare i fråga om ekonomi, säkerhet och teknik. Den systemrelaterade rivaliteten mellan USA och Kina ökar. Europeiska unionen (EU) bör utgå från och främja sina egna intressen och värden, ha ett nära samarbete framför allt med länder och organisationer som delar universella värden och undvika att utnyttjas av någon aktör.
3. För att anpassa sig till denna mer konkurrenspräglade värld måste EU fördubbla sina ansträngningar för att skydda och främja den regelbaserade multilaterala ordningen med Förenta nationerna (FN) i centrum. Efterfrågan på multilateralt samarbete är större än någonsin, men utbudet släpar efter. EU kommer att samarbeta med likasinnade partner, däribland Förenta staterna, för att bidra till att stärka multilateralismen.
4. Världen håller på att bli mer digital men också mer statsstyrd. De viktigaste frågorna är: Vem kommer att kontrollera de digitala nätverken? Och vem kommer att ha den nödvändiga kritiska massan av kunskaper, investeringar och tekniker för att fastställa reglerna och standarderna? Det är mycket viktigt att EU tar på sig en ledande global roll när det gäller teknisk konkurrens och åtar sig ledarskapet i fråga om reglerna för den globala digitala framtiden.
5. Globaliseringen är utsatt för påtryckningar. Det behövs ett mer strategiskt tillvägagångssätt för att hantera sårbarheter och beroenden på olika områden. Hälso- och sjukvård är ett lysande exempel liksom ekonomi, säkerhet och försvar samt skydd av kritiska funktioner. Vi måste undvika protektionism och samtidigt stärka motståndskraften, bland annat när det gäller de globala leveranskedjorna, och förmågan att agera självständigt.
6. Världen riskerar att bli mindre fri, mindre välmående, mer ojämlik och mer fragmenterad.
Demokrati, respekt för de mänskliga rättigheternas universalitet och rättsstatsprincipen – EU:s politiska modell – ifrågasätts. Vissa drar sig inte för att utnyttja denna dynamik. På det
digitala området och på andra håll pågår en kamp mellan olika narrativ. EU måste försvara sin modell och de universella värden som ligger till grund för den, bland annat genom att
bekämpa desinformation oavsett varifrån den kommer.
7. För att kunna ta itu med alla dessa utmaningar måste vi genomföra EU:s överenskomna ambitionsnivå när det gäller EU:s globala strategi. Vi behöver stödja effektiv multilateralism.
Enligt rådets slutsatser från juni 2020 måste vi stärka vårt strategiska oberoende och vår förmåga att samarbeta med partner för att skydda våra värden och intressen. Vi behöver främja en grönare, hållbar och socialt inkluderande återhämtning. Men vi behöver också agera på grundval av global solidaritet eftersom vår tids stora frågor kräver globala och kollektiva åtgärder.
8. EU:s ambitioner är endast trovärdiga om de kompletteras med en känsla av delat ansvar och ansvarstagande mellan medlemsstaterna och institutionerna, som samarbetar i enlighet med respektive befogenheter. Dessutom behöver vi resurser för att vara effektiva. För att EU:s utrikespolitik ska ge resultat måste vi alla investera i den, politiskt och ekonomiskt.
B. GEOGRAFISKA OMRÅDEN Europa och Centralasien
Västeuropeiska länder som inte är medlemmar i EU
9. EU har mycket nära förbindelser med västeuropeiska länder som inte är medlemmar i EU, på grundval av gemensamma värden och intressen, inklusive främjande av effektiv
multilateralism och en regelbaserad världsordning. I egenskap av likasinnade partner stöder dessa länder i allmänhet EU:s utrikespolitiska ståndpunkter och mål, däribland i
internationella organisationer, och samarbetar i globala frågor, såsom kampen mot covid-19- pandemin, klimatförändringar, irreguljär migration och säkerhet. Det förs en regelbunden informell politisk dialog om Gusp-/GSFP-frågor och om områden som sanktioner och mänskliga rättigheter med några av dessa länder. Förbindelserna med Island, Liechtenstein och Norge sker huvudsakligen inom ramen för avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES). Det nära partnerskapet mellan EU och Eftastaterna i EES är den främsta garantin för långsiktigt delat ekonomiskt välstånd och delad ekonomisk stabilitet och för uppbyggnaden av ett Europa som grundar sig på fred, demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Förhandlingarna med Schweiz om ett institutionellt ramavtal slutfördes 2018.
I avtalet fastställs viktiga övergripande regler och förfaranden för befintliga och framtida avtal som gör det möjligt för Schweiz att delta i EU:s inre marknad. Dessa regler (t.ex. ett
”dynamiskt” införlivande av EU:s regelverk från Schweiz sida, bestämmelser om statligt stöd och en effektiv tvistlösningsmekanism) står i proportion till de ambitiösa, strategiska och strukturerade förbindelser som EU och Schweiz förtjänar. Vidare är detta det enda sättet att fördjupa våra förbindelser eftersom alla framtida avtal är beroende av det samtidigt som det nuvarande tillträdet riskerar att urholkas eftersom kommande uppdateringar av befintliga avtal kanske inte äger rum. Schweiz har ännu inte fattat de beslut som krävs för att underteckna avtalet och förväntas gå vidare snabbt med detta. Sedan 2015 för EU förhandlingar om associeringsavtal med Andorra, Monaco och San Marino. Samtidigt som man vederbörligen beaktar ”dessa små länders särskilda situation” (enligt fördraget) är målet med
associeringsavtalen att dessa länder ska kunna delta i EU:s inre marknad i enlighet med EU:s principer och bestämmelser som säkerställer den inre marknadens integritet. EU och Heliga stolen håller på att ytterligare stärka sina förbindelser, även i samband med 50-årsdagen för upprättandet av förbindelserna 2020.
Västra Balkan
10. Under 2020 bekräftade medlemsstaterna, framför allt genom rådets beslut i dess slutsatser från mars 2020 om att inleda anslutningsförhandlingar med Republiken Albanien och
Republiken Nordmakedonien, utnämningen av Europeiska unionens särskilda representant för dialogen mellan Belgrad och Pristina och för andra regionala frågor som rör västra Balkan och tillsammans med västra Balkan genom toppmötet i Zagreb den 6 maj 2020, sitt entydiga stöd för det europeiska perspektivet för västra Balkan. I linje med förklaringen från toppmötet i Zagreb är EU:s övergripande prioritering under 2020 att ytterligare intensifiera sitt engagemang på alla nivåer för att stödja regionens politiska, ekonomiska och sociala omvandling. I detta avseende kommer EU att fortsätta att stödja konstruktiva initiativ och strukturer, som stärker inkluderande regionalt samarbete. EU kommer att fortsätta att stärka regionens resiliens, vilket bidrar till EU:s egen säkerhet. Samarbetet och stödet mellan EU och västra Balkan under pandemin har varit betydligt mer omfattande än vad någon annan partner
11. Stabiliserings- och associeringsprocessen samt utvidgningsprocessen, som fortsätter att vara ett centralt politikområde för Europeiska unionen, med det stöd till reformer och goda grannförbindelser, inbegripet med EU:s medlemsstater, som dessa medför, och sina rättvisa och stränga fastställda villkor samt principen om egna meriter utgör en strategisk investering i fred, demokrati, välstånd, säkerhet och stabilitet i Europa. EU står fast vid sitt engagemang för regionens europeiska perspektiv och för att stödja EU-inriktade reformer och projekt, särskilt med fokus på att ytterligare stärka rättsstatlighet och god samhällsstyrning samt skydda de grundläggande friheterna. EU erinrar om vikten av att uppnå konkreta resultat och av att i god tro genomföra bilaterala avtal, däribland Prespa-avtalet och fördraget om goda grannförbindelser med Bulgarien, som en del i utvidgningsprocessen.
12. Under hela 2020 har EU inriktat sig på faktorerna för politisk stabilitet och säkerhet och kommer att fortsätta att göra det genom att från EU:s sida underlätta dialogen mellan Belgrad och Pristina, i syfte att uppnå ett övergripande rättsligt bindande avtal om en normalisering av förbindelserna som hanterar alla kvarstående frågor i enlighet med internationell rätt och EU:s regelverk och bidrar till regional stabilitet. EU kommer att fördjupa samarbetet med Serbien om utrikes- och säkerhetspolitik, med inriktning på att stärka anpassningen till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. EU kommer att fortsätta sitt arbete inom
offentlig diplomati och strategisk kommunikation i samordning med medlemsstaterna och myndigheterna på västra Balkan samt sitt arbete med att ta itu med desinformation.
13. Vad gäller Republiken Albanien och Republiken Nordmakedonien konstaterar rådet de framsteg som gjorts och har beslutat att inleda anslutningsförhandlingar. De första
regeringskonferenserna bör sammankallas så snart det är möjligt efter det att rådet har antagit förhandlingsramarna i enlighet med villkoren i rådets slutsatser från mars 2020.
14. EU fortsatte att stödja Montenegros och Serbiens reformarbete, framför allt på
rättstatsområdet, så att de båda kan göra snabbare framsteg med sin anslutning till EU. Att underlätta den politiska dialogen och stödja fortsatta reformer i Bosnien och Hercegovina bör vara en huvudprioritering. Att fullborda liberaliseringen av viseringsbestämmelserna för Kosovo* kommer också att beaktas.
15. EU kommer att fortsätta att stärka och utvidga samarbetet med partnerna på västra Balkan i utrikespolitiska frågor samt säkerhets- och försvarsfrågor, inbegripet en gradvis anpassning till EU:s utrikespolitik. Detta kommer framför allt att ske genom regelbundna politiska dialoger mellan EU och västra Balkan och kapacitetsuppbyggande åtgärder. EU kommer att fortsätta att främja samarbete om hybridhot, terrorismbekämpning, förebyggande av
radikalisering och våldsbejakande extremism, bekämpning av organiserad brottslighet,
gränssäkerhet, olagliga skjutvapen och vapenlager. EU uppskattar de betydande bidragen från partnerna på västra Balkan till GSFP-uppdrag och GSFP-insatser runtom i världen.
GSFP-verktyg används alltjämt i regionen. I Bosnien och Hercegovina kommer EU:s militära operation Eufor Althea att fortsätta att bidra väsentligt till stabilitet och säkerhet. I den andra strategiska översynen från 2019 bekräftades behovet av att inrikta operationen på dess huvuduppgift, dvs. att stödja Bosnien och Hercegovinas myndigheter med tanke på deras ansvar för att upprätthålla en säker och trygg miljö och i nästa översyn, som ska genomföras 2021, kommer man att överväga eventuella ytterligare justeringar, beroende på hur
säkerhetssituationen utvecklas.
16. EU:s rättsstatsuppdrag (Eulex) i Kosovo kommer att fortsätta att fokusera på övervakning av rättegångar, stöd till rättsstatsinstitutioner, resterande operativa funktioner och tekniskt stöd till genomförandet av de EU-stödda avtalen om dialog.
17. För att frågor om migration och rörlighet ska kunna hanteras krävs fortsatt nära samordning och samarbete, bland annat avseende förebyggande av irreguljär migration och sekundära förflyttningar, skydd av och stöd till behövande, uppföljning av stödet till förbättring av gränsförvaltning och gränsskydd samt mottagningskapacitet, förbättrat stöd till återvändande och återtagande, bekämpning av smugglings- och människohandelsnätverk, undertecknande och genomförande av statusavtalen för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån samt utplacering av Europol-sambandsmän. I RIF-rådets slutsatser från juni 2020 efterlystes fortsatt stöd till västra Balkan för att uppnå en effektivare migrationspolitik och
gränsförvaltning, ytterligare förbättra asylsystemen och förstärka samarbetet om återtagande och återvändande, effektivt bekämpa organiserad brottslighet, terrorism och våldsbejakande extremism, och förbättra förmågan att ta itu med spridning av desinformation och falska nyheter samt att hantera eventuella cyberattacker och hybridhot.
Turkiet
18. Turkiet är alltjämt kandidatland och en partner på många områden. EU noterade den turkiska regeringens uttalade åtagande om en anslutning till EU. Detta måste dock åtföljas av
motsvarande åtgärder och reformer från de turkiska myndigheternas sida. Rådet hade i sina slutsatser av den 18 juni 2019 noterat att Turkiet fortsätter att avlägsna sig ännu mer från Europeiska unionen och anslutningsförhandlingarna har därför i praktiken avstannat och att man inte kan överväga att öppna eller avsluta några ytterligare kapitel och att inget ytterligare arbete är planerat för en modernisering av tullunionen mellan EU och Turkiet.
19. Europeiska rådet beslutade 2020 att, förutsatt att de konstruktiva ansträngningarna för att stoppa den olagliga verksamheten gentemot Grekland och Cypern fortsätter, lansera en positiv politisk agenda för EU och Turkiet med specifik tonvikt på modernisering av tullunionen och förenklade handelsprocedurer, direkta personkontakter, högnivådialoger och fortsatt
samarbete i migrationsfrågor, i linje med 2016 års uttalande från EU och Turkiet. Erbjudandet om en positiv agenda för EU och Turkiet kvarstår, förutsatt att Turkiet visar sig redo att främja ett genuint partnerskap med unionen och dess medlemsstater och att lösa
skiljaktigheter genom dialog och i enlighet med internationell rätt. En sådan agenda kan omfatta ekonomi och handel, direkta personkontakter, högnivådialoger och ett fortsatt samarbete i migrationsfrågor. Europeiska rådet betonar vikten av att hålla
kommunikationskanalerna mellan EU och Turkiet öppna. EU kommer även att vara redo att fortsätta att ge ekonomiskt bistånd till syriska flyktingar och värdsamhällen i Turkiet och att samarbeta i fråga om en ansvarsfull hantering av migrationsströmmarna mot samtliga medlemsstater samt en intensifiering av åtgärderna i kampen mot nätverken för migrantsmuggling.
20. EU bekräftar den vikt man fäster vid förbindelserna med Turkiet och är fortfarande fast beslutet att upprätthålla en öppen och uppriktig dialog för att ta itu med utmaningar och samarbeta på områden av gemensamt intresse, som migration, flyktingskydd,
terrorismbekämpning, ekonomi och handel. EU har ett strategiskt intresse av en stabil och säker miljö i östra Medelhavsområdet och av utvecklingen av samarbetsinriktade och ömsesidigt gynnsamma förbindelser med Turkiet. Att man fortsätter dialogen i god tro och avstår från ensidiga åtgärder som motverkar EU:s intressen och strider mot internationell rätt och EU-medlemsstaternas suveränitet och suveräna rättigheter är ett absolut krav i detta sammanhang. Alla skiljaktigheter måste lösas genom fredlig dialog och i enlighet med internationell rätt.
21. Covid-19-pandemin har tydligt visat hur EU och dess partner tillsammans kan ta itu med gemensamma utmaningar. EU har omedelbart vidtagit åtgärder inom ramen för EU:s solidaritetsfond, instrumentet för stöd inför anslutningen och faciliteten för flyktingar i Turkiet för att stödja Turkiets insatser. Stödet för att hantera covid-19-krisen kommer att fortsätta.
22. Turkiets utrikespolitik har i allt högre grad stått i strid med EU:s prioriteringar inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, särskilt vad gäller säkerheten för regionen som helhet. EU värdesätter genomförandet av de övergripande dialogerna mellan EU och Turkiet om utrikespolitiska frågor. De bör, när de har återupptagits, bidra till att vända den ihållande negativa utvecklingen när det gäller Turkiets bristande anpassning till EU:s
ståndpunkter om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Dialogen mellan EU och Turkiet om terrorismbekämpning är också fortfarande viktig. I juli 2019 beslutade rådet att i nuläget inte hålla något associeringsråd eller några ytterligare möten inom ramen för
dialogerna på hög nivå mellan EU och Turkiet.
23. Fortsatt samarbete om migration är alltjämt viktigt. Likväl var den aldrig tidigare skådade situationen vid EU:s yttre gränser med Turkiet i mars 2020 oacceptabel. EU är medvetet om den ökade migrationsbördan och de ökade risker som Turkiet står inför på sitt territorium och de betydande ansträngningar som landet har gjort i och med att det tagit emot mer än fyra miljoner migranter och flyktingar, men påtalade på nytt sin djupa oro över situationen vid den grekisk-turkiska gränsen och motsatte sig bestämt att Turkiet använder migrationstrycket för politiska syften. Vidare underströk EU att migranter inte bör uppmuntras att försöka att olagligen ta sig över gränserna och uppmanade den turkiska regeringen och alla aktörer och organisationer på fältet att förmedla detta budskap vidare och motverka spridningen av falsk information.
Turkiet bör fullt ut genomföra bestämmelserna i 2016 års gemensamma uttalande med avseende på alla medlemsstater. Detta uttalande leder till påtagliga resultat, bland annat genom att stöd ges till Turkiets betydande ansträngningar för att ta emot migranter och
flyktingar. Förstärkt förvaltning av de gemensamma gränserna med EU förblir en prioritering.
I avvaktan på ett fullständigt, effektivt och icke-diskriminerande genomförande av
återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet i förhållande till alla medlemsstater bör befintliga bilaterala återtagandeavtal och bestämmelser i liknande avtal och arrangemang med EU- medlemsstater genomföras på lämpligt vis. Samarbete på området rättsliga och inrikes frågor med samtliga EU-länder är fortsatt av grundläggande betydelse. Såväl EU som Turkiet tjänar på att detta samarbete och engagemang fortsätter. EU fortsatte att tillhandahålla betydande humanitärt bistånd till utsatta flyktingar i Turkiet även utöver faciliteten för flyktingar i Turkiet. Efter mötet mellan Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande och Turkiets president den 9 mars 2020 fick den höga representanten i uppgift att utvärdera genomförandet av uttalandet tillsammans med sin turkiska motsvarighet.
24. Samtidigt som EU erinrar om sina slutsatser från juli 2016 där man med kraft fördömde kuppförsöket den 15 juli 2016, uttryckte solidaritet med det turkiska folket och gav fullt stöd för Turkiets demokratiska institutioner har man upprepade gånger uttryckt allvarliga
betänkligheter kring den oproportionerliga omfattningen av och räckvidden för de åtgärder som vidtagits av myndigheterna efter kuppförsöket. EU noterar att ett antal av dessa åtgärder fortsätter att gälla. Trots att undantagstillståndet har hävts fortsatte den djupt oroväckande tillbakagången på områdena rättsstatlighet, demokrati och grundläggande rättigheter, inbegripet yttrandefrihet. Varken den pågående försämringen i fråga om rättsväsendets oberoende och funktion eller de fortsatta inskränkningarna, gripandena, fängslandena och andra åtgärderna mot journalister, akademiker, medlemmar i politiska partier, inbegripet parlamentsledamöter, människorättsförsvarare, användare av sociala medier och andra som utövar sina grundläggande rättigheter och friheter kan tolereras. Valda borgmästare i sydost som tvingas avgå och ersätts med regeringstillsatta förvaltare samt gripanden av lokala företrädare är fortfarande en källa till stor oro. Turkiet bör också intensifiera sitt samarbete med Europarådet och dess relevanta organ och institutioner, omsätta deras viktigaste rekommendationer i praktiken och genomföra alla domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i enlighet med artikel 46 i Europakonventionen. EU erinrade om de internationella normer och skyldigheter som Turkiet har anslutit sig till och åtagit sig att följa, och uppmanade Turkiet att snabbt vända denna negativa utveckling.
25. EU beklagade Turkiets beslut att ändra Hagia Sofias status som museum. De turkiska myndigheterna bör ändra sitt beslut som påverkar monumentets universella karaktär som ett världsarv, något som erkänts av Unesco.
26. EU erinrade om och bekräftade sin ståndpunkt såsom den tydligt definierats i tidigare
relevanta slutsatser från rådet och Europeiska rådet om Turkiets fortsatta olagliga verksamhet i östra Medelhavsområdet och Egeiska havet. EU har upprepade gånger uttryckt sin fulla solidaritet med Cypern och Grekland. Ett ramverk för restriktiva åtgärder som svar på
Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet har inrättats. EU har också fördömt upptrappningen av Turkiets kränkningar av Greklands och Cyperns nationella luftrum,
inbegripet överflygningar över bebodda områden, och territorialvatten, i strid med folkrätten.
Konkreta åtgärder för att skapa ett gynnsamt klimat för dialog är mycket viktiga. Turkiets agerande går tyvärr i motsatt riktning. EU fortsätter att nära övervaka utvecklingen och kommer att återkomma till frågan och fatta beslut när så är lämpligt. EU förväntar sig att Turkiet gör ett entydigt åtagande om goda grannförbindelser, respekt för internationella avtal och fredlig lösning av tvister, vid behov genom hänvändelse till Internationella domstolen, och att landet normaliserar sina förbindelser med alla medlemsstater, inbegripet Republiken Cypern. Rådet välkomnade att den cypriotiska regeringen har bjudit in Turkiet till
förhandlingar och noterade att frågan om avgränsningen av exklusiva ekonomiska zoner och kontinentalsockel bör hanteras genom dialog och förhandling i god tro, med full respekt för internationell rätt och i enlighet med principen om goda grannförbindelser. Turkiet måste respektera EU-medlemsstaternas suveränitet över sina territorialvatten och luftrum samt deras suveräna rättigheter, bland annat rätten att utforska och utnyttja naturresurser, i enlighet med EU-rätten och internationell rätt, däribland Förenta nationernas havsrättskonvention.
Samförståndsavtalet mellan Turkiet och Libyen om avgränsning av marina jurisdiktioner i Medelhavet inkräktar på tredjestaters suveräna rättigheter, överensstämmer inte med sjörätten och kan inte medföra några rättsverkningar för tredjestater.
27. Turkiet bör upphöra att hota och vidta åtgärder som skadar goda grannförbindelser. Turkiet bör i stället respektera folkrätten, inklusive havsrätten, och i synnerhet alla EU-
medlemsstaters suveränitet över sina territorialvatten och deras suveräna rättigheter i sina respektive havsområden, inklusive de som har uppkommit på grund av öar, samt avstå från att kränka EU-länders suveränitet över deras luftrum. Alla medlemmar i världssamfundet måste följa dessa principer och bör avstå från alla åtgärder som undergräver den regionala
stabiliteten och säkerheten.
28. EU fördömer Turkiets ensidiga åtgärder i Varosha och manar till full respekt för FN:s säkerhetsråds resolutioner 550 och 789. EU stöder ett snabbt återupptagande av
förhandlingarna under FN:s överinseende och stöder fortfarande helhjärtat en övergripande lösning på Cypernproblemet inom ramarna för FN och i överensstämmelse med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd samt i linje med de principer som EU bygger på. Det förväntar sig detsamma av Turkiet.
29. EU har i relevanta slutsatser och uttalanden från rådet, bland annat i dess slutsatser av den 18 juni 2019 och i dess uttalande av den 21 september 2005, upprepade gånger uppmanat Turkiet att fullgöra sina skyldigheter enligt förhandlingsramen, inbegripet att fullständigt och på ett icke-diskriminerande sätt genomföra tilläggsprotokollet till associeringsavtalet gentemot alla medlemsstater. EU har också uppmanat Turkiet att sluta blockera medlemsstaters anslutning till internationella organisationer och mekanismer. Erkännande av alla medlemsstater är fortfarande av avgörande betydelse.
30. EU och Turkiet har ett starkt intresse av att förbättra sina förbindelser genom en dialog som syftar till att skapa förtroende. Att avstå från ensidiga åtgärder i och utanför östra
Medelhavsområdet och Egeiska havet är ett krav för att dialogen ska kunna gå framåt. Att vända de befintliga negativa trenderna är fortfarande en grundläggande förutsättning för att få till stånd en förbättring inom alla områden av förbindelserna mellan EU och Turkiet. EU står fast vid sitt åtagande att försvara sina och sina medlemsstaters intressen samt att upprätthålla den regionala stabiliteten. Europeiska rådet beslutade att EU, vid nya unilaterala åtgärder eller provokationer som strider mot internationell rätt, kommer att använda alla instrument och alternativ som står till dess förfogande, inklusive i enlighet med artikel 29 i EU-fördraget och artikel 215 i EUF-fördraget, för att försvara sina och sina medlemsstaters intressen. I detta avseende uppmanade Europeiska rådet sedan rådet att anta ytterligare uppföranden på
förteckningen på grundval av sitt beslut av den 11 november 2019 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Turkiets olagliga borrningsverksamhet i östra Medelhavet och den höga
representanten och kommissionen att lägga fram en rapport om läget vad avser de politiska och ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna mellan EU och Turkiet samt olika instrument och olika alternativ för det fortsatta arbetet, inbegripet om utvidgningen av tillämpningsområdet för det ovannämnda beslutet.
Det östliga partnerskapet – multilaterala förbindelser
31. Sedan 2009 har det östliga partnerskapet, som bekräftar det gemensamma åtagandet att skapa ett gemensamt område med demokrati, välstånd och stabilitet, varit ett ambitiöst, flexibelt och inkluderande ramverk för samarbete mellan medlemsstater och partnerländer för att
tillsammans hantera gemensamma och globala utmaningar inom ett stort antal områden. I linje med principerna om inkludering och differentiering har det gjort det möjligt att stärka och fördjupa de bilaterala och multilaterala förbindelserna med vart och ett av de sex länderna inom det östliga partnerskapet (Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Georgien, Republiken Moldavien och Ukraina).
Partnerskapet har gjort framsteg med de överenskomna målen genom att stödja hållbara reformprocesser och erbjuda en nära politisk associering och ekonomisk integration med EU och konkreta resultat för medborgarna, Agendan för 20 mål för 2020, som man enades om vid toppmötet 2017, har visat sig vara en användbar resultatinriktad genomföranderam, som bör bibehållas i framtiden. Rådet bekräftar den strategiska betydelse som det fäster vid det östliga partnerskapet som en särskild regional dimension av den europeiska grannskapspolitiken (EGP). Rådet bekräftar det gemensamma åtagandet att skapa ett gemensamt område med demokrati, välstånd och stabilitet. Det är förankrat i vår gemensamma uppslutning kring en regelbaserad världsordning, folkrätten, inbegripet territoriell integritet, oberoende och suveränitet, i enlighet med vad som också fastslås i principerna i Helsingforsslutakten och OSSE:s Parisstadga, kring grundläggande värderingar, respekt för alla individers mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inbegripet rättigheter för personer som tillhör
minoriteter, demokrati, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och jämställdhet samt kring hållbar utveckling och marknadsekonomi. Rådet betonar också att i den nuvarande helt nya situation som covid-19-utbrottet orsakat är solidaritet och samarbete med internationella partner, inbegripet de inom det östliga partnerskapet, av avgörande betydelse.Efter en bred och inkluderande strukturerad samrådsprocess under 2019 antogs det gemensamma
meddelandet Det östliga partnerskapet efter 2020 Ökad resiliens – ett östligt partnerskap som fungerar för alla den 18 mars 2020. I sina slutsatser av den 11 maj 2020 noterade rådet med tillfredsställelse det gemensamma meddelandet, där nya utmaningar och möjligheter i det östliga partnerskapet kartlades, samtidigt som möjligheterna inom ramen för den dubbla digitala och ekologiska omvandlingen utnyttjas, och bekräftade behovet av ett förnyat engagemang för det partnerskapets grundläggande förutsättningar, i synnerhet god samhällsstyrning och demokratiska institutioner, rättsstatsprincipen, verksam politik mot korruption, kamp mot organiserad brottslighet och respekt för mänskliga rättigheter och säkerhet.
Att öka resiliensen kommer att vara ett av de viktigaste målen, genom fem breda politiska mål i linje med kommissionens prioriteringar, liksom att hantera framväxten av hälso- och
sjukvård som ett viktigt samarbetsområde mot bakgrund av covid-19-pandemin. Tillsammans med medlemsstaterna har EU inom ramen för Team Europe lanserat ett stödpaket som ska hjälpa partnerländerna att hantera krisen och särskilt att lindra covid-19-utbrottets effekter på människors liv, sysselsättningen och ekonomin.
32. Strategisk kommunikation kommer även i fortsättningen att vara en central uppgift för att främja synligheten för och fördelarna med samarbetet mellan EU och de östliga
partnerländerna, särskilt som det sprids alltmer desinformation. När det gäller samarbetet om utrikespolitik, säkerhet och försvar värdesätter EU betydelsen av att vid behov stärka
säkerhetsdialogerna och samarbetet på GSFP-området och välkomnar i detta avseende de östliga partnernas (Georgien, Republiken Moldavien och Ukraina) värdefulla bidrag till GSFP-uppdrag och GSFP-insatser och kommer att fortsätta att tillhandahålla regionala utbildningsprogram på detta område.
33. Toppmötet inom det östliga partnerskapet 2021 förväntas godkänna de långsiktiga politiska målen för det östliga partnerskapet efter 2020 på grundval av det gemensamma meddelandet, de rådsslutsatser som antogs den 11 maj 2020 och ytterligare bidrag från medlemsstaterna och partnerländerna.
Forum för regionalt samarbete
34. I enlighet med EU:s prioriteringar inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) kommer EU att fortsätta att stödja förstärkningen av OSSE för att skydda den europeiska säkerhetsordningen och säkerställa efterlevnad av Helsingforsslutakten,
Parisstadgan och andra centrala OSSE-principer, särskilt i syfte att hitta en hållbar politisk lösning på kriser och utdragna konflikter, bland annat konflikten i och omkring östra Ukraina.
EU och OSSE kommer att fortsätta att använda den samarbetsram som inrättades genom skriftväxlingen mellan Europeiska kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och OSSE i juni 2018, där påtagliga framsteg redan har gjorts inom alla OSSE:s dimensioner och geografiska områden. Med beaktande av utbytet på hög nivå via videokonferens i maj 2020 kommer EU och OSSE också att främja en multilateral strategi för att hantera covid-19-krisens
konsekvenser på kort och medellång sikt, även på OSSE-ländernas nivå, och kopplingen mellan klimat och säkerhet samt stärka det befintliga samarbetet. OSSE:s övergripande säkerhetsbegrepp och fullständiga genomförande av de befintliga åtagandena inom samtliga tre dimensioner förblir en central prioritering för EU:s strategi för organisationen.
35. EU:s engagemang i det regionala samarbetet i Svartahavsområdet kommer att fortsätta genom att man genomför rådets slutsatser av den 17 juni 2019, där Svartahavssynergin är central, och delarna om den gröna given. Dessutom är det alltjämt mycket viktigt att stödja och genomföra den strategiska forsknings- och innovationsagendan för Svarta havet och den gemensamma havsagendan, som antogs i Bukarest den 21 maj 2019. Det kommer att vara av yttersta vikt att stärka det regionala och gränsöverskridande samarbetet, bygga upp förtroende, främja multilateralism, stödja civilsamhället, förbättra konnektiviteten (genom att utveckla
”Svartahavsbäckenets brobyggande funktion”) och genomföra strategisk kommunikation.
Dessa åtgärder kommer att ge konkreta resultat för medborgarna genom att de berörda samhällenas resiliens stärks, en hållbar blå ekonomi utvecklas och covid-19-pandemins effekter lindras. Respekten för folkrätten, inbegripet principerna om oberoende, suveränitet och territoriell integritet, FN:s havsrättskonvention, även i fråga om fri sjöfart, samt EU:s politiska beslut och dess politik för icke-erkännande av den olagliga annekteringen av Krim och Sevastopol är alltjämt grundläggande vid tillämpningen av EU:s strategi för det regionala samarbetet i Svartahavsområdet.
36. EU kommer att fortsätta att ge betydande stöd till den befintliga regionala
samarbetsstrukturen i Nordeuropa genom politiken för den nordliga dimensionen.
Finansieringen och deltagandet kommer att fortsätta genom arbetet i partnerskapen och de regionala råden för den nordliga dimensionen samt genom gränsöverskridande och
transnationella samarbetsprogram. Kopplingar till EU:s andra politikområden och mål av relevans för regionen, t.ex. EU:s politik för Arktis och EU:s strategi för Östersjöregionen, kommer att eftersträvas, med särskilt fokus på direkta personkontakter, hälso- och sjukvård, klimatförändringar, miljö och konnektivitet.
37. Arktis fortsätter att vara av stort ekonomiskt, miljömässigt och säkerhetsmässigt intresse i världen. Den höga representanten genomför, tillsammans med kommissionen, interna och externa samråd om en eventuell uppdatering av EU:s politik för Arktis, med beaktande av de slutsatser som rådet antog den 9 december 2019. Klimatförändringarna och
temperaturökningen i Arktis medför att isen smälter snabbare på land och till havs och att permafrosten tinar. Den ökade tillgången till resurser i Arktis har lett till ett nytt och större intresse från investerare. De lokala, sociala konsekvenserna och de demografiska
förändringarna kan vara dramatiska, även om de inte är enhetliga, över hela Arktis. Den ökade verksamhetens konsekvenser för säkerheten och tryggheten kommer också att behöva
analyseras ingående. EU kommer att fortsätta att öka sin synlighet bland annat genom det särskilda sändebudet för arktiska frågor i samarbete med kommissionen, medlemsstaterna och Europaparlamentet.
Det östliga partnerskapet – bilaterala förbindelser
38. EU bekräftade sitt starka stöd för Ukrainas oberoende, suveränitet och territoriella integritet inom dess internationellt erkända gränser. EU förblir fast beslutet att stödja Ukrainas reformer och att stärka Ukrainas politiska associering och ekonomiska integration med EU, i linje med associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsområdet mellan EU och Ukraina. EU erinrade om behovet av att säkerställa respekten för de rättigheter som redan utövas av personer som tillhör nationella minoriteter, i enlighet med FN:s och
Europarådets konventioner med tillhörande protokoll. Vad gäller lagen om officiellt språk och utbildningslagen understryker EU behovet av att fullt ut genomföra Venedigkommissionens rekommendationer om utbildningslagen. EU och Ukraina har enats om behovet av ytterligare samarbete för att hantera cyber- och hybridhot. EU:s rådgivande uppdrag (EUAM) i Ukraina fortsätter att ge strategiska råd och praktiskt stöd för att utveckla civila säkerhetstjänster som är effektiva och ansvariga och som befolkningen känner tillit till. EUAM förstärker sin verksamhet i sydöstra delen av landet, framför allt genom att öppna ett lokalkontor i
Mariupol. EU bekräftade sitt starka stöd för Ukrainas oberoende, suveränitet och territoriella integritet inom dess internationellt erkända gränser. EU kommer att fortsätta att stå fast vid sin politik för icke-erkännande, inbegripet genom restriktiva åtgärder. EU fördömer Rysslands pågående militarisering av det olagligt annekterade Krim och Sevastopol samt efterlyser full respekt för internationella människorättsnormer där. EU är alltjämt en stark anhängare av de förhandlingsinsatser som gjorts av Normandie-formatet, trepartsgruppen för Ukraina och OSSE med sikte på ett fullständigt genomförande av Minskavtalen från alla parters sida, samtidigt som Ryska federationens ansvar i detta avseende understryks. Efter ett ryskt presidentdekret som medger ett förenklat utfärdande av pass i vissa delar av Donetsk- och Luhanskregionerna i Ukraina utfärdade Europeiska kommissionen och Europeiska
utrikestjänsten vägledning om hur man ska hantera viseringsansökningar som lämnas in av personer som är bosatta i dessa områden som inte kontrolleras av regeringen i Ukraina.
EU välkomnade det ömsesidiga frigivandet av fångar och är redo att stödja ett fortsatt genomförande av de åtgärder som man enades om vid toppmötet i Normandie i december 2019. Den pågående covid-19-pandemin får inte medföra några negativa konsekvenser för konfliktlösningsinsatserna. EU kommer att fortsätta att uppmana Ryssland att fullt ut ta sitt ansvar i detta avseende och använda sitt betydande inflytande över de väpnade grupper som landet stöder så att OSSE:s särskilda övervakningsuppdrag och humanitära aktörer får ovillkorligt tillträde till de områden som inte kontrolleras av regeringen.
39. EU stöder fortfarande helhjärtat den politiska associeringen och ekonomiska integrationen med Georgien. EU välkomnade Georgiens åtagande att genomföra associeringsavtalet, inbegripet det djupgående och omfattande frihandelsområdet. EU står helt och fullt fast vid sitt stöd för Georgiens territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser. EU står helt fast vid sitt engagemang för konfliktlösningsarbetet och sin politik för icke-
erkännande och dialog med Georgien, med hjälp av alla till buds stående instrument genom en integrerad strategi, inbegripet genom den verksamhet som utförs av EU:s särskilda
representant för Sydkaukasien och för krisen i Georgien och EU:s övervakningsuppdrag (EUMM). EU är också berett att stödja genomförandet av Georgiens initiativ för fred ”Ett steg mot en bättre framtid” som syftar till att främja handelsutbyten, rörlighet och
utbildningsmöjligheter över skiljelinjerna.
40. EU står också fast vid sin politiska associering och ekonomiska integration med Republiken Moldavien, med inriktning på genomförande av reformer som grundar sig på
associeringsavtalet och syftar till att ge medborgarna i Republiken Moldavien konkreta fördelar. EU uppmuntrade Republiken Moldavien att, som en prioriterad fråga, fortsätta insatserna för att befästa rättsstatsprincipen, främja reformen av rättsväsendet, stödja det civila samhället och massmediernas oberoende, främja en stadig ekonomisk utveckling, bekämpa korruption och stödja god samhällsstyrning samt hantera frågor som rör personer som tillhör de nationella minoriteterna. Man kommer att fortsätta samarbetet med Georgien och
Republiken Moldavien för att ta itu med de socioekonomiska konsekvenserna och andra konsekvenser av covid-19-pandemin på ett hållbart sätt. EU stöder också alltjämt en
övergripande, fredlig och hållbar lösning på konflikten i Transnistrien, inom 5+2-formatet, på grundval av Republiken Moldaviens suveränitet och territoriella integritet inom dess
internationellt erkända gränser med en särskild status för Transnistrien.
41. EU:s engagemang i Armenien är inriktat på att fördjupa de demokratiska, sociala och ekonomiska reformerna på grundval av det omfattande och fördjupade partnerskapsavtalet från 2017 och partnerskapsprioriteringarna från 2018. Vid mötet i partnerskapskommittén EU-Armenien i december 2019 uttryckte EU sin uppskattning för de mål som hittills uppnåtts inom ramen för den färdplan för genomförandet av partnerskapsavtalet som den armeniska regeringen antagit. EU kommer att fortsätta att stödja landets resiliens, säkerhet och välstånd som bygger på demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatlighet, hållbar ekonomisk utveckling och konnektivitet, bland annat inom ramen för det pågående genomförandet av det omfattande och fördjupade partnerskapsavtalet.
42. EU fortsätter sitt samarbete med Azerbajdzjan inom ramen för partnerskapsprioriteringarna från 2018. Ingåendet av ett nytt ambitiöst avtal med Azerbajdzjan som återspeglar det
nuvarande samarbetets omfattning förblir huvudprioriteringen i våra förbindelser. Dialogen på säkerhetsområdet fortsatte med den andra säkerhetsdialogen mellan EU och Azerbajdzjan som hölls i Baku i december 2019.
43. EU fortsätter att noggrant följa processen för att lösa konflikten i Nagorno-Karabach och stöder insatserna från ordförandena för OSSE:s Minskgrupp, inklusive genom EU:s särskilda representant för Sydkaukasien och krisen i Georgien. När det gäller det fortsatta arbetet förväntar sig EU att parterna följer upp de gemensamma uttalandena från Armeniens och Azerbajdzjans utrikesministrar och ordförandena av den 30 januari och den 21 april 2020.
Europeiska unionen efterlyser strikt respekt av vapenvilan och att energi och resurser ägnas åt kampen mot covid-19-pandemin och meningsfullt engagemang i ordförandeledda
förhandlingar. EU är redo att ytterligare stödja civilsamhällets förtroendeskapande åtgärder på båda sidor av konflikten.
44. EU fortsatte sina förbindelser med Belarus i enlighet med rådets slutsatser från februari 2016.
Parlamentsvalet i Belarus i november 2019 uppfyllde inte viktiga internationella normer för demokratiska val och EU uppmanade de belarusiska myndigheterna att återuppta arbetet med en omfattande valreform. Den 17 februari 2020 beslutade rådet att förlänga de kvarstående restriktiva åtgärderna mot Belarus med ett år, till och med den 28 februari 2021, eftersom människorättssituationen i Belarus inte hade förbättrats och dödsstraffet fortfarande
tillämpades. I linje med EU:s åtagande att stödja direkta personkontakter och civilsamhället trädde avtalen mellan EU och Belarus om förenklade viseringsförfaranden och återtagande i kraft den 1 juli 2020. Efter den uppenbara förfalskningen av resultatet av presidentvalet 2020 och de påföljande attackerna mot fredliga demonstranter försämrades förbindelserna mellan EU och Belarus emellertid avsevärt. EU gav en kraftfull signal genom att inte erkänna
resultatet och hävda att installationen av Aleksandr Lukasjenko saknar demokratisk legitimitet samt genom att tillkännage riktade sanktioner mot personer som är inblandade i våldet,
förtrycket och förfalskningen av valresultatet. EU underströk sitt stöd till den belarusiska befolkningen i deras önskan om demokratisk förändring. EU uppmanade de belarusiska myndigheterna att upphöra med det oproportionerliga och oacceptabla våldet mot fredliga demonstranter och att släppa dem som gripits och att föra en inkluderande nationell dialog med samhället i stort, särskilt samordningsrådet.
Ryssland
45. Hanteringen av förbindelserna med Ryska federationen under 2020 fortsätter att vara en stor strategisk utmaning för Europeiska unionen och har diskuterats av EU:s utrikesministrar i flera instanser. EU:s politik gentemot Ryssland vägleds alltjämt av de fem principer som EU:s utrikesministrar enhälligt har beslutat om och har bekräftat vid flera tillfällen. Minskavtalen har ännu inte genomförts, vilket skulle vara en grundläggande förutsättning för en betydande förändring av EU:s hållning gentemot Ryssland. Ett balanserat, effektivt och heltäckande genomförande av de fem principerna säkerställs genom en enad EU-strategi.
46. EU:s förbindelser med Ryssland under 2020 har fortsatt dominerats av Rysslands kränkningar av folkrätten i och omkring Ukraina, inbegripet den olagliga annekteringen av Krimhalvön och Rysslands agerande för att destabilisera situationen i östra Ukraina, cyberattacker och förgiftningen av Aleksej Navalnyj med nervgift. Samtliga av EU:s tre restriktiva åtgärder (reseförbud/frysning av tillgångar för personer och enheter, åtgärder som rör annekteringen av Krimhalvön och ekonomiska åtgärder) ses över regelbundet. De ekonomiska åtgärderna är alltjämt kopplade till ett fullständigt genomförande av Minskavtalen.
47. I mars 2019 välkomnade Europeiska rådet det viktiga arbete som utförts och efterlyste
ytterligare stärkta och samordnade insatser för att ta itu med de interna och externa aspekterna av desinformation. I enlighet med Europeiska rådets slutsatser av den 22 mars 2018 har EU fortsatt att vidta åtgärder för att stärka sin motståndskraft mot desinformation samt kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära risker och stärka sin förmåga att hantera hybridhot, bland annat på cyberområdet samt inom strategisk kommunikation och kontraspionage. EU stöder fullt ut FN:s säkerhetsråds resolution 2166 om nedskjutningen av passagerarflygplanet MH-17 och uppmanar Ryssland att ta sitt ansvar och samarbeta fullt ut i alla ansträngningar för att utröna sanningen, skipa rättvisa och fastställa var ansvaret ligger. Inledandet av brottmålsprocessen den 9 mars 2020 utgjorde en viktig milstolpe för att utröna sanningen, skipa rättvisa för offren och deras närmaste anhöriga och ställa de ansvariga till svars för nedskjutningen av passagerarflygplanet MH-17.
48. Samtidigt kommer EU, inom ramen för de fem vägledande principerna, att fortsätta den selektiva samverkan kring internationella kriser, globala frågor och annat som ligger i EU:s intresse. EU kommer fortsatt att ge uttryck för sin allvarliga oro över och vidta konkreta åtgärder när det gäller de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och demokratin i Ryssland, i synnerhet vad gäller åtgärder som begränsar de grundläggande friheterna och restriktioner som införts för att motverka ett oberoende civilsamhälle i landet. EU kommer att upprätthålla och stärka sitt stöd till direkta personkontakter och civilsamhället i Ryssland som ett oumbärligt inslag i dess förbindelser med landet. Det erinras om Europarådets och OSSE:s viktiga roll samt alla deras medlemmars åtaganden och skyldigheter.
Centralasien
49. EU-strategin för Centralasien, som antogs i juni 2019, var vägledande för EU:s engagemang i regionen under hela året. EU gick vidare med förhandlingarna om den nya generationens fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtal med centralasiatiska stater. Dessa avtal är ett kraftfullt verktyg för att skapa modernare och mer diversifierade partnerskap samt främja samarbete och konvergens i lagstiftningen på områden som är särskilt relevanta för de pågående reformerna i regionen. Det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet med Kazakstan trädde i kraft i mars 2020. Det fördjupade partnerskaps- och samarbetsavtalet med Kirgizistan, som paraferades i juli 2019 i Bisjkek, förbereddes så att det skulle kunna
undertecknas under det första halvåret 2021. Betydande framsteg gjordes i de pågående förhandlingarna om ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal med Uzbekistan.
Europeiska utrikestjänsten och GD Handel utarbetade förhandlingsdirektiv för ett fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal med Tadzjikistan. I juli 2019 öppnade EU en fullvärdig delegation i Turkmenistan. EU främjade aktivt regionalt samarbete, i synnerhet på områdena rättsstatsprincipen och samhällsstyrning, det civila samhällets roll, mänskliga rättigheter och jämställdhet, brottsbekämpning och bekämpning av gränsöverskridande brottslighet,
inbegripet narkotikabekämpning, gränsförvaltning, utbildning, vatten och miljö,
katastrofriskreducering samt hållbar konnektivitet och handelsutveckling i regionen. Det 16:e ministermötet mellan EU och Centralasien, som ska hållas i november 2020, är ett viktigt tillfälle att fastställa EU:s bidrag till den ekonomiska återhämtningen efter covid-19 i regionen samt diskutera prioriteringarna för EU:s samarbete under budgetcykeln för tiden efter 2020.
Mellanöstern och Nordafrika (Mena-regionen)
50. I syfte att undersöka olika sätt att stärka partnerskapet med det södra grannskapet, i år då Barcelonaprocessen fyller 25 år, kommer Europeiska rådet att hålla en strategisk diskussion om det södra grannskapet, denna region av strategisk betydelse för EU.
51. EU står fast vid sitt engagemang för Syriens enhet, suveränitet och territoriella integritet och för att nå en varaktig lösning på konflikten i Syrien. Endast en politisk lösning som bygger på ett fullständigt genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 2254 och Genèvekommunikén skulle möjliggöra varaktig stabilitet och fred. Europeiska unionen fortsätter därför att stödja den FN-ledda politiska processen i Genève. Europeiska unionen fortsätter också sitt arbete till stöd för den globala koalitionen mot Daish i syfte att stabilisera områdena i nordöstra Syrien och befästa den militära segern mot terroristorganisationen och uppmanar regimens allierade, framför allt Ryssland, att använda sitt inflytande för att säkerställa att den syriska regimen deltar fullt ut i denna process, som har mandat från FN:s säkerhetsråd. I sina slutsatser från oktober 2019 om nordöstra Syrien fördömde rådet Turkiets militära åtgärd som allvarligt undergräver stabiliteten och säkerheten i hela regionen, vilket leder till mer lidande för
civilbefolkningen och ytterligare förflyttningar och utgör ett allvarligt hinder för tillgången till humanitärt bistånd. Konflikten i Syrien är nu inne på sitt tionde år och präglas fortfarande av ihållande brott mot och överträdelser av internationell rätt, inbegripet kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt, av alla parter, särskilt den syriska regimen och dess allierade. EU och dess medlemsstater är fortsatt beslutna att förhindra strafflöshet och uppnå rättvisa efter brott mot internationell rätt som begåtts i konflikten i Syrien.
52. Europeiska unionen anser att den enda hållbara lösningen för syriska flyktingar – inom och utanför landets gränser – är att de återvänder till sina hem, men att nuvarande villkor inte möjliggör ett säkert, frivilligt och värdigt återvändande i enlighet med internationell rätt.
Europeiska unionen fortsätter att samarbeta med UNHCR för att ge stöd tills det att dessa villkor har uppfyllts. Genom EU:s regionala förvaltningsfond för insatser med anledning av krisen i Syrien ges fortsatt stöd till 1,9 miljoner syriska flyktingar och internflyktingar i
53. EU och FN ledde tillsammans den fjärde givarkonferensen i Bryssel den 30 juni 2020 för Syriens och dess grannländers framtid. Konferensen bekräftade det internationella samfundets stöd för FN-ledda insatser vars syfte är att uppnå hållbar fred i Syrien och gjorde det möjligt att bekräfta EU:s politik i fråga om sanktioner, icke-normalisering och återvändande. EU erinrade om att det inte kommer att finansiera någon återuppbyggnad i Syrien förrän en politisk övergång verkligen har påbörjats. 52 länder och 24 internationella organisationer och organ deltog och frambringade gemensamt totalt 6,9 miljarder euro (7,7 miljarder US-dollar) som svar på krisen. Europeiska unionen och dess medlemsstater är fortfarande de ledande givarna.
54. EU kommer att fortsätta att stödja Jordanien och Libanon i hanteringen av Syrienkrisens konsekvenser och främja stabilitet och ekonomisk utveckling i båda länderna i linje med de åtaganden som gjorts vid upprepade tillfällen under internationella konferenser. Ytterligare framsteg gjordes i samarbete med båda länderna i säkerhetsfrågor, där EU bidrog till integrerad gränsförvaltning, förebyggande av våldsbejakande extremism,
terrorismbekämpning och luftfartsskydd. I Libanon fortsatte EU att infria sitt löfte från Rom II-konferensen i mars 2018 om att stödja de libanesiska väpnade styrkorna och de interna säkerhetsstyrkorna. Dessutom reagerade EU snabbt på den förödande explosionen i hamnen i Beirut den 4 augusti 2020. EU tillhandahöll omfattande katastrofbistånd, samtidigt som det stödde uppmaningar till den libanesiska regeringen att skyndsamt genomföra finansiella, ekonomiska och politiska reformer, som EU är berett att stödja. I juni 2019 undertecknade Jordanien ett ramavtal om deltagande med EU (första landet i Mena-regionen), på grundval av vilket landet kommer att bidra till EU:s GSFP-uppdrag och GSFP-insatser.
55. Egypten förblir en viktig partner i många regionala frågor, såsom fredsprocessen i
Mellanöstern, Libyen och östra Medelhavsområdet. På bilateral nivå kommer EU att fortsätta genomförandet av de gemensamma partnerskapsprioriteringarna med Egypten, med full respekt för bestämmelserna i associeringsavtalet, inbegripet de som rör mänskliga rättigheter och det civila samhällets roll, och understryker vikten av att villkorligheten för EU-stöd i enlighet med den relevanta standardklausulen om mänskliga rättigheter upprätthålls samtidigt som man fortsätter att föra en dialog med Egypten. I september 2019 anordnade EU och Egypten, i egenskap av medordförande för det globala forumet för terroristbekämpning East Africa Working Group, ett sidoevenemang för bekämpning av finansiering av terrorism i anslutning till ministermötet i det globala forumet för terrorismbekämpning i New York.
56. Med fortsatt utgångspunkt i EU:s strategi för Irak från 2018, partnerskaps- och
samarbetsavtalet mellan EU och Irak och rådets slutsatser om Irak av den 15 juli 2019, och mot bakgrund av det extra mötet i utrikesrådet den 10 januari 2020 om att intensifiera dialogen med Irak till stöd för landets suveränitet är EU fast beslutet att samarbeta nära med den nya irakiska regeringen om de reformer som är akut nödvändiga, i enlighet med de krav som ställts i samband med inhemska massprotester sedan oktober 2019, i syfte att stärka landets institutioner och bygga upp ett inkluderande, välmående och stabilt Irak som existerar i fred med grannländerna. Liksom tidigare kommer EU att fortsätta att uppmuntra Iraks
regering att påskynda genomförandet av återuppbyggnadsagendan och fullgöra sina åtaganden från den internationella konferensen om återuppbyggnad av Irak som ägde rum i Kuwait i februari 2018. I detta avseende kommer EU att fortsätta att med alla instrument och all politik som står till dess förfogande stödja regeringens insatser, bland annat för att bekämpa
korruption, bygga upp institutionell kapacitet, förbättra samhällsstyrningen, förbereda de tidigarelagda valen som planeras till den 6 juni 2021 och stödja socioekonomiska reformer som syftar till att diversifiera den sårbara oljeberoende ekonomin. EU kommer också att stå fast vid sitt åtagande att tillgodose de pågående och akuta humanitära behoven till följd av flera år av konflikter, omfattande intern tvångsförflyttning och avbruten tillgång till sociala tjänster. Att stärka samarbetet om migration, inbegripet om återtagande, utgör alltjämt en integrerad del av EU:s omfattande engagemang i Irak.
57. EU bidrar till att stärka rättsstatsprincipen och stöder reformen av den civila säkerhetssektorn i Irak, bland annat genom EU:s rådgivande GSFP-uppdrag, EUAM Irak, med fokus på
genomförandet av Iraks nationella säkerhetsstrategi. I detta syfte fortsätter uppdraget att ge de irakiska myndigheterna strategisk rådgivning och sakkunskap. Den 7 april 2020 enades rådet om att förlänga mandatet för EUAM Irak med två år till och med den 30 april 2022.
58. EU har gett sitt stöd till de insatser som utförts av den globala koalitionen mot Daish och flera medlemsstater har bidragit till säkerheten i Irak och utbildningen av landets försvarsmakt och säkerhetsstyrkor. EU fortsätter att samarbeta med de irakiska myndigheterna för att se till att EU och dess medlemsstater kan fortsätta sina ansträngningar i detta syfte, med full respekt för Iraks suveränitet och konstitution.
59. På regional nivå har EU trots den ihållande oenigheten mellan länderna i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) fortsatt att vara aktivt, bland annat genom förnyade insatser för att finna en lösning inom GCC, särskilt till stöd för fortsatta medlingsinsatser under Kuwaits ledning. Ett första möte i den gemensamma samarbetskommittén EU-GCC ägde rum i juni 2020 efter ett uppehåll på nästan tre år sedan november 2017.
60. Mot bakgrund av denna situation och samtidigt som man fortsatte partnerskapsinsatserna på regional nivå med GCC arbetade EU parallellt vidare med att konsolidera sina bilaterala förbindelser med alla GCC-länder. Under detta arbete hölls möten med högre tjänstemän från Oman, Qatar, Kuwait och Förenade Arabemiraten, medan rådet godkände undertecknandet av ett samarbetsavtal mellan utrikestjänsten och Bahrains utrikesministerium. Kontakter i detta syfte upprättades med Konungariket Saudiarabien. Öppnandet av en ny EU-delegation i Kuwait i juli 2019, som även ansvarar för EU:s förbindelser med Qatar, stärkte ytterligare EU:s strategiska närvaro i regionen.
61. Att fördjupa EU:s dialog och samarbete med Gulfstaterna om globala utmaningar, bland annat i samband med det uppskjutna EXPO 2020 i Dubai, kommer att förbli avgörande, särskilt mot bakgrund av covid-19-pandemin. Med utgångspunkt i det mandat som utrikesrådet gav den höga representanten i januari 2020 kommer EU också att fortsätta att samarbeta med alla parter för att bidra till nedtrappnings- och dialoginsatser i Gulfregionen.
62. EU fortsatte att stödja ett återupptagande av de FN-ledda fredsförhandlingarna i Jemen.
Under 2019 fortsatte EU sitt diplomatiska samarbete med såväl parterna i konflikten som andra berörda parter. EU intensifierade sitt samarbete med kontoret för FN:s särskilda
sändebud, och bistod därmed med att främja förtroendeskapande åtgärder, finansiera ”track II- dialoger”, sponsra fredsbyggande initiativ och återuppbygga viktiga statliga institutioner.
Detta omfattade även fortsatt EU-stöd till FN:s verifikations- och inspektionsmekanism (Unvim). Dessutom arbetade EU för att se till att dess omfattande engagemang på områden som livsmedelstrygghet, hälsa och nutrition, vatten och sanitet samt landsbygdsutveckling skulle kunna bygga på humanitära insatser.
63. EU kommer att förstärka den bilaterala dialogen med Oman i syfte att stödja landets positiva roll när det gäller att hitta fredliga lösningar på konflikter i regionen.
64. När det gäller fredsprocessen i Mellanöstern står EU fast vid en framförhandlad och hållbar tvåstatslösning som tar hänsyn till både palestiniernas och israelernas legitima strävanden, med respekt för alla relevanta FN-resolutioner och internationellt överenskomna parametrar, inbegripet FN:s säkerhetsråds resolutioner 1860 och 2334 och tidigare avtal. EU anser fortfarande att stora ansträngningar måste göras för ett återupptagande av meningsfulla förhandlingar som syftar till att uppnå en tvåstatslösning, på grundval av 1967 års gränser och med Jerusalem som de båda staternas huvudstad, som uppfyller israelernas och palestiniernas säkerhetsbehov och Palestinas strävan att bli en egen, självständig stat, och som innebär ett slut på ockupationen och löser alla frågor om slutlig status, så att konflikten får ett slut.
65. EU uppmanar båda sidor att genom politik och åtgärder visa ett verkligt engagemang för tvåstatslösningen som det enda realistiska sättet att få ett slut på konflikten. EU kommer att fortsätta att arbeta för detta med sina partner, israeler och palestinier, med regionala aktörer, såsom Jordanien och Egypten, och med partnerna inom Mellanösternkvartetten. Den särskilda representanten för fredsprocessen i Mellanöstern kommer även fortsättningsvis att spela en avgörande roll i detta sammanhang.
66. Ur EU:s perspektiv gav USA:s initiativ från januari 2020 tillfälle att återuppta de brådskande insatserna för en framförhandlad och hållbar lösning på konflikten mellan Israel och Palestina.
Europeiska unionen studerade förslagen på grundval av EU:s fastställda ståndpunkt, bland annat behovet av att respektera alla relevanta FN-resolutioner och de internationellt överenskomna parametrarna.
67. EU välkomnade också tillkännagivandena om en normalisering av förbindelserna mellan Israel och Förenade Arabemiraten i augusti 2020 och erkände USA:s konstruktiva roll i detta avseende. EU anser att denna utveckling utgör ett positivt bidrag till fred och stabilitet i Mellanöstern. EU anser att en övergripande lösning på den arabisk-israeliska konflikten kräver en regional inkluderande strategi och samarbete med båda parter.
68. I praktiken har situationen på det ockuperade palestinska territoriet fortsatt att försämras, utan att det finns några utsikter till en tydlig politisk horisont. Våldet, däribland terroristattacker, och oroligheterna fortsatte på Västbanken, i Jerusalem och i och kring Gaza. EU erinrar om Israels rätt att försvara sina legitima säkerhetsintressen och har offentligt förklarat att man förväntar sig att de israeliska myndigheterna fullt ut uppfyller sina skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt och vidtar åtgärder mot det ökande våldet från bosättares sida. EU har med kraft fördömt alla våldshandlingar och terrordåd samt all uppvigling till hat och våld, – sådant som är helt oförenligt med främjandet av en fredlig tvåstatslösning.
69. EU erinrar om att bosättningar är olagliga enligt internationell rätt, utgör ett hinder för fred och hotar att göra det omöjligt att nå en tvåstatslösning, och påtalar samtidigt sitt starka motstånd mot Israels bosättningspolitik och de åtgärder som vidtagits i detta sammanhang.
EU upprepar att alla annekteringar skulle utgöra en allvarlig överträdelse av internationell rätt.
När det gäller Golanhöjderna har EU upprepat sin ståndpunkt att Europeiska unionen, i enlighet med internationell rätt och FN:s säkerhetsråds resolutioner 242 och 497, inte erkänner Israels suveränitet över de ockuperade Golanhöjderna. Dessutom bekräftade Europeiska rådet i december 2017 sitt starka stöd för tvåstatslösningen och att EU:s ståndpunkt om Jerusalem i detta sammanhang alltjämt är oförändrad.
70. EU uppmanar samtliga parter att snabbt agera för att få till stånd en grundläggande förändring av den politiska, säkerhetsmässiga och ekonomiska situationen på Gazaremsan, som bland annat innebär att blockaden tas bort och gränsövergångsställena öppnas helt och hållet, samtidigt som Israels legitima säkerhetsintressen tas till vara. De raketbeskjutningar som militanta grupper utfört den senaste tiden är oacceptabla och visar återigen på risken för en upptrappning. Alla aktörer måste göra åtaganden om icke-våld och fred. Den palestinska myndigheten måste återvända till Gazaremsan för att förhållandena och den humanitära situationen varaktigt ska kunna förbättras. Västbanken och Gaza har fortfarande inte förenats under en enda, legitim palestinsk myndighet. EU kommer att fortsätta att uppmana alla palestinska fraktioner att samarbeta för att tillgodose den palestinska befolkningens behov.
Liksom tidigare år kommer EU att fortsätta att stödja FN:s hjälporganisation för
Palestinaflyktingar (UNRWA) både politiskt och ekonomiskt, liksom tillträde för humanitärt bistånd åt alla givare. UNRWA ger nödvändigt bistånd till utsatta befolkningsgrupper som drabbats av den svåra humanitära situationen och är avgörande för stabiliteten och säkerheten i regionen och för tvåstatslösningens genomförande. UNRWA:s verksamhet och program bidrar till arbetet mot radikalisering och ökad extremism, särskilt i Gaza.
71. Europeiska unionens polisuppdrag för de palestinska territorierna (Eupol Copps) fortsätter att hjälpa den palestinska myndigheten att bygga upp institutionerna i en framtida palestinsk stat inom de polisiära och straffrättsliga områdena. EU:s gränsövervakningsuppdrag för
gränsövergångsstället i Rafah (EU BAM Rafah), som för närvarande är förlagt till Tel Aviv, har mandat att närvara som tredje part vid gränsövergångsstället i Rafah på grundval av 2005 års avtal om rörlighet och tillträde, som en del av de förtroendeskapande åtgärderna mellan Israels regering och den palestinska myndigheten. EU har varit i beredskap sedan 2007 och är alltjämt redo att åter sätta in personal i Rafah, så snart förhållandena tillåter det. I april 2020 enades medlemsstaterna om att förlänga mandaten för både EU BAM Rafah och Eupol Copps med ett år, till och med den 30 juni 2021.
72. I Israel kommer EU att fortsätta att arbeta på grundval av associeringsavtalet och den
bilaterala handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken som är i kraft sedan 2005.
Samarbetet på områden som rör forskning och innovation samt utbildning fortsätter att röna särskilt stor framgång. EU fortsätter även att samarbeta med den palestinska myndigheten för att bygga upp institutionerna för en framtida demokratisk, oberoende och livskraftig
palestinsk stat, och för att genomföra interimsavtalet om associering samt den bilaterala handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken.
73. Ett stabilt och välmående Maghreb är en viktig prioritering för EU med tanke på dess närhet till Europa och dess överbryggande ställning i förhållande till Afrika söder om Sahara samt på det ömsesidiga beroendet i fråga om ekonomi/handel, säkerhet och migration.
74. Den gemensamma politiska förklaringen mellan EU och Marocko, som godkändes av associeringsrådet i juni 2019, visade på en förnyad dynamik i det långvariga och djupa partnerskapet. EU bekräftar sitt åtagande att bygga upp ett gediget och ambitiöst partnerskap med Marocko och kommer att fokusera på genomförandet av de centrala strategiska områden och horisontella axlar som fastställs för samarbete i avtalet.
75. EU stödde, genom utplaceringen av ett valobservatörsuppdrag, 2019 års president- och parlamentsval i Tunisien – ett viktigt steg i landets övergång till demokrati. EU avser att ytterligare fördjupa sitt partnerskap med Tunisien och kommer även fortsatt att ge ett starkt stöd till Tunisien och dess regering, särskilt inom ramen för deras reformplan, som på grund av den pågående pandemin har blivit mer brådskande och utmanande.
76. Efter ett år av inhemsk politisk förändring i Algeriet kommer EU att återuppta sitt samarbete med den nya presidenten och regeringen, i syfte att stödja den algeriskt ledda processen för politiska och ekonomiska reformer, med full respekt för bestämmelserna i associeringsavtalet.
77. I Libyen har EU, efter Berlinkonferensen om Libyen i januari 2020 som bekräftades genom FN:s säkerhetsråds efterföljande resolution 2510 (2020), åtagit sig att stödja den FN-ledda Berlinprocessen vars syfte är att återupprätta fred och stabilitet i hela Libyen. I linje med de åtaganden som gjordes av deltagarna i Berlinkonferensen har EU upprepade gånger efterlyst ett omedelbart upphörande av fientligheterna och uppmanat alla berörda libyska parter och internationella aktörer att avstå från militära åtgärder som ytterligare skulle kunna förvärra konflikten. EU har också upprepade gånger uppmanat alla libyska parter att återuppta de politiska förhandlingarna inom ramen för de FN-ledda militära samtalen (5+5) för att enas om en total vapenvila och återuppta den FN-stödda dialogen inom Libyen, vilket banar väg för slutförandet av den libyska övergången. EU har med kraft uppmanat alla FN:s medlemsstater att respektera sina internationella skyldigheter och följa relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, särskilt genom att respektera och upprätthålla vapenembargot och skydda Libyens oljeresurser och infrastruktur, avbryta inflödet av utländska stridande genom Libyen och avstå från destabiliserande åtgärder som ytterligare skulle kunna förvärra den redan bräckliga situationen i landet. EU har med konkreta åtgärder bidragit till genomförandet av slutsatserna från Berlinkonferensen genom att inleda den nya militära insatsen inom ramen för Eunavfor MED Irini i Medelhavsområdet, vars syfte är att verkställa FN:s vapenembargo, och genom strategisk användning av sanktioner. EU har också stött olika medlings- och
stabiliseringsåtgärder genom instrumentet som bidrar till stabilitet och fred.
