HÖRBY KOMMUNS ENERGIBALANS, ENERGISYSTEMETS KLIMAT- OCH MILJÖPÅVERKAN NULÄGESANALYS
Deluppdrag 1: underlagsrapport
avseende Hörby kommuns
energi-och klimatplan
2017-12-30
Uppdrag Framtagande av delar av Hörby kommuns energi- och klimatplan (Uppdrags-nr. 10 11 29)
Titel på rapport Hörby kommuns energibalans, energisystemets klimat- och miljöpåverkan. Nulägesanalys – deluppdrag 1
Status Slutrapport
Datum 2017-12-30
Beställare Hörby kommun (Org.nr. 212000-1108) Kontaktperson Selina Malik
Konsult ETSIGN AB (Org.nr. 559056-9058) Uppdragsansvarig Nils Henoch
Författare Nils Henoch och Cerina Wittbom
Sammanfattning
Rapporten är framtagen som en underlagsrapport till Hörby kommuns kommande energi- och klimatplan. I rapporten redogörs för energitillförsel och energianvändning i Hörby kommun, både för kommunen som geografiskt område och för kommunorganisation.
Rapporten redogör därefter för kommunens klimatpåverkan, först kommunens sammanlagda klimatpåverkan enligt nationella emissionsdatabasen (RUS) och därefter kommunens energiavhängiga klimatpåverkan, då också både för kommunen som geografiskt område och för kommunorganisationen. De olika energiflödena inom kommunen samt kommunens olika klimatpåverkan illustreras med hjälp av så kallade Sankey-diagram.
För att relatera Hörby kommuns energibalans och klimatpåverkan till en kontext redogör rapporten även för relevanta omvärldsfaktorer såsom den globala energibalansen, norra Europas gemensamma elmarknad, energisystemets övergripande miljöpåverkan samt internationella överenskommelser och viss nationell lagstiftning inom områdena miljö, klimat och energi.
Energibalans
Nulägesanalysen visar på att energianvändningen för Hörby kommun som geografiskt område uppgår till cirka 383 GWh. Detta motsvarar cirka 1 promille av Sveriges sammanlagda energibalans vilket är rimligt sett till att Hörby kommuns invånarantal och yta också uppgår till i storleksordningen 1,5 promille av Sveriges befolkning, respektive 1 promille av Sveriges landareal. Drygt 40 procent av den tillförda energin till kommunen utgörs av fossila flytande bränslen (bensin och diesel) som huvudsakligen används inom transportsektorn och till viss del även inom jordbruket. Efter transportsektorn är hushållssektorn den andra största energianvändaren inom kommunen, utgörande drygt 30 procent av den totala energianvändningen. Hushållens energitillförsel kommer
framförallt från el och från fast biobränsle, både genom att hushållen själva eldar ved/pellets samt via fjärrvärme. Industrisektorn inom Hörby kommun är relativt liten och står endast för 5 procent av den totala energianvändningen.
Figur 1. Sankey-diagram för energibalansen i Hörby kommun som geografiskt område.
Vad gäller den offentliga sektorn och kommunorganisationens energianvändning uppgår den till cirka 24 GWh vilket motsvarar omkring 6 procent av kommunens sammanlagda energianvändning. Kommunorganisationen (inklusive kommunalägda hyresbostäder) har en något annan fördelning för sin energianvändning jämfört med kommunen som geografiskt område. Kommunorganisationens största energianvändning (cirka 76 procent) avser det kommunala byggnadsbeståndet, där el och fjärrvärme står för den huvudsakliga energitillförseln. Fossila flytande bränslen står för cirka 13 procent av kommunorganisationens energitillförsel. Kommunens VA-drift och avfallshantering står också för en betydande del av kommunorganisationen energianvändning och är viktiga verksamheter sett ur ett energiperspektiv.
Figur 2. Sankey-diagram för energibalansen för Hörby kommunorganisation.
Miljö- och klimatpåverkan
Energisystemets miljö- och klimatpåverkan har stor betydelse vid framtagandet av en kommunal energi- och klimatplan. Det fyra viktigaste miljömålen i fråga om energisystemets miljöpåverkan är Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft, Bara naturlig försurning och God bebyggd miljö.
Hörby kommuns sammanlagda utsläpp av växthusgaser, enligt nationella emissions- databasen (RUS), uppgår i storleksordningen till 112 000 ton koldioxidekvivalenter (tCO2e). Hörby kommun är en kommun med mycket jordbruk där en stor del (cirka 60 procent) av kommunens klimatutsläpp kommer från jordbruket. Jordbrukets klimatpåverkan kommer huvudsakligen av djurhållning och metanutsläpp från idisslare samt till viss del av lustgasemissioner från åkermark och användning av konstgödsel.
Kommunens resterande klimatutsläpp (40 procent) är allmänt kopplat till energi- användning och i synnerhet kopplat till användningen av flytande fossila bränslen inom transportsektorn. Inkluderas även klimatutsläpp kopplat till norra Europas gemensamma elmarknad och kommunens ” el-import”, blir energisystemets beräknade klimatpåverkan betydligt större, motsvarande 80 procent av kommunens sammanlagda utsläpp av växthusgaser enligt RUS.
Kommunorganisationens största klimatpåverkan kommer även den från klimatutsläpp kopplat till ”importerad” el. Därefter är det transporter och förbrukningen av bensin och diesel som står för den största klimatpåverkan inom kommunorganisationen. Tydligt är
att en stor del av klimatutsläppen från transporter och fordon, kommer från sådana fordon som kommunen inte själv äger/kontrollerar, till exempel privata bilar som används i tjänst och fordon som ägs av kommunalägda bolag eller underentreprenörer till kommunalägda bolag.
Redovisade klimatutsläpp avser så kallade territoriella utsläpp och inkluderar således inte klimatutsläpp från utrikes resor eller konsumtion. Ifall konsumtionsbaserade utsläpp istället skulle redovisas bedöms det som att kommunens utsläpp skulle vara betydligt större.
Framåtsyftande – utmaningar och möjligheter
Globala överenskommelser såsom Parisavtalet och nationella lagar är avgörande för att minska världens klimatutsläpp. Den 1 januari 2018 träder Sveriges nya klimatlag i kraft som ska garantera en kontinuitet och långsiktighet i Sveriges klimatpolitik. Likväl, är det till stor del kommuner och andra lokala verksamhetsutövare som måste säkerställa att faktiska utsläppsminskningar av växthusgaser åstadkoms.
En kommun kan på flera sätt minska samhällets klimatutsläpp. En kommunorganisation har ofta flera verksamhetsområden som orsakar betydande klimatutsläpp. För att säkra energiförsörjningen och för att minska kommunorganisationens egna klimatutsläpp är det viktigt att göra aktiva val och ställa krav på kommunalägda bolag och leverantörer i bland annat upphandlingar. En kommun har också kraftfulla planeringsinstrument som till exempel översiktsplaner och exploateringsavtal som kan användas för att minska klimatutsläppen lokalt. Många gånger finns statliga stöd att söka för att genomföra olika typer av klimatåtgärder.
Kartläggningen av Hörby kommuns energibalans och klimatpåverkan visar på att det finns en stor potential att minska kommunens klimatpåverkan genom att minska ”el-importen”, som är avhängig norra Europas gemensamma elmarknad. Detta kan åstadkommas genom att kommunorganisationen istället köper förnybar el med ursprungsgarantier och/eller genom att kommunorganisationen producerar egen el genom att till exempel installera solpaneler på lämpliga kommunala byggnader. Vidare kan det finnas möjlighet att minska elanvändningen ytterligare genom mer energieffektivisering i byggnader samt genom att byta ut befintlig gatubelysning och/eller effektivisera kommunens VA-anläggningar.
Det bedöms också finnas stor potential för kommunorganisationen att minska sin klimatpåverkan genom ett mer aktivt arbete med transporter. Primärt bör kommunen förnya sin befintliga fordonsflotta med en större andel fordon som drivs med förnybara bränslen. Kommunens ambition att satsa på gasbilar har potential att minska kommunens klimatpåverkan från transporter. Detta förutsätter dock att gasmixen innehåller en stor andel biogas. Vidare bör kommunen arbeta mer aktivt med klimatpåverkan från fordon som kommunen inte själv äger/kontrollerar. Till exempel föranleder kommunens avfallshantering, som sköts av MERAB och underentreprenörer, stora klimatutsläpp.
Kommunorganisationens klimatpåverkan kan också minskas genom att minska användandet av privat bilar för tjänsteresor.
Innehåll
Sammanfattning 2
Innehåll 6
1 Inledning 7
1.1 Bakgrund 7
1.2 Uppdrag 7
2 Hörby kommun – översikt 9
2.1 Hörby kommun – geografiskt område 9
2.2 Hörby kommun – organisation 17
3 Energi 21
3.1 Energisystemet – utblick 21
3.2 Energibalans för Hörby kommun 25
4 Miljö- och klimatpåverkan 28
4.1 Energisystemets övergripande miljö- och klimatpåverkan 28 4.2 Klimatpåverkan, växthusgaser och fossila bränslen 32
4.3 Klimatpåverkan för Hörby kommun 35
5 Mål, lagar och styrmedel 39
5.1 Globala överenskommelser 39
5.2 EU:s energi- och klimatramverk 40
5.3 Sveriges energi- och klimatpolitik 41
5.4 Skånes energi- och klimatarbete 41
5.5 Hörby kommuns energi- och klimatarbete 42
6 Diskussion och sammanställning 44
6.1 Fossilbränslefri kommun 46
Litteraturlista 48
Bilagor 50
Bilaga 1 – Uppdragsbeskrivning 50
Bilaga 2 – Lag (1977:439) om kommunal energiplanering 51
Bilaga 3 – kompletterande figurer 52
Bilaga 4 – Metodbeskrivning: Energi- och klimatbalans för Hörby kommun 54
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Lagen om kommunal energiplanering föreskriver att alla kommuner ska ha en aktuell plan för distribution och användning av energi i kommunen. Eftersom energianvändningen står för en stor del av samhällets totala klimatutsläpp (växthusgaser) väljer merparten av Sveriges kommuner att integrera energiplanen i en övergripande energi- och klimatplan.
Hörby kommuns tidigare energi- och klimatplan avsåg perioden 2009–2013 och behöver följaktligen uppdateras samt relateras till nya omvärldsfaktorer och nya målsättningar.
Den tekniska utvecklingen de senaste åren har förändrat hur kostnadseffektiva olika typer av energilösningar är, samtidigt som det vetenskapliga kunskapsläget om klimat- förändringar gjort det allt mer angeläget att minska världens användning av fossila bränslen och utsläpp av växthusgaser.
Med en väl underbyggd energi- och klimatplan skapas bättre förutsättningar för den kommunala fysiska planeringen att ta hänsyn till energi- och klimatfrågor vid samhälls- och infrastrukturplanering, utbyggnad av förnybar energi samt uppmärksamma risker kopplade till energiförsörjning och klimatförändringar. Med en genomtänkt strategi och rätt prioriteringar kan den kommunala energi- och klimatplanen även bidra till att uppfylla andra kommunala ambitioner, såsom stärkt konkurrenskraft för lokala verksamhets- utövare, fler arbetstillfällen, självförsörjning och ett minskat beroende av globala priser på energi och fossila energikällor.
Kommuner har genom sin omfattande verksamhet en nyckelroll i Sveriges övergripande klimatarbete, inte minst genom sitt ansvar för fysisk planering, energiplanering och avfallshantering. Översiktsplaner, detaljplaner och exploateringsavtal kan användas för att styra samhället i riktning mot minskade klimatutsläpp. Den kommunala verksamheten står även för en betydande del av Sveriges sammanlagda klimatutsläpp varför det också är viktigt att kommuner arbetar aktivt med att minska den egna verksamhetens klimatutsläpp. Via ägardirektiv för kommunalägda bolag och genom kravställning i exempelvis offentlig upphandling kan kommuner bidra till att minska samhällets klimat- utsläpp.
1.2 Uppdrag
ETSIGN AB har i uppdrag av Hörby kommun att ta fram underlag till kommunens nya energi- och klimatplan. Uppdraget sträcker sig över perioden 2017 – 2018 och är uppdelat i fyra deluppdrag:
1. Sammanställning av nulägesanalys, inklusive kommunens energibalans och energisystemets miljö- och klimatpåverkan.
2. Genomförande av workshop avseende mål och visioner för Hörby kommuns nya energi- och klimatplan.
3. Sammanställning fokusområdet ”Tillförsel och användande av förnyelsebar energi inom transport- och fastighetssektorn”.
4. Genomförande av workshop avseende åtgärder för att nå framtagna mål och visioner för Hörby kommuns nya energi- och klimatplan.
Föreliggande rapport avser deluppdrag 1 och redogör för kommunens energitillförsel och energianvändning samt energisystemets miljö- och klimatpåverkan. Energibalanser har beräknats både med avseende på Hörby kommun som ett geografiskt område och för kommunorganisationen.
För att relatera Hörby kommuns energibalans och klimatpåverkan till en kontext redogör rapporten även översiktligt för relevanta omvärldsfaktorer såsom den globala energibalansen, norra Europas gemensamma elmarknad, energisystemets övergripande miljöpåverkan, internationella överenskommelser, nationell energi- och klimatpolitik samt regionalt energi- och klimatarbete.
Kommunens klimatpåverkan som geografiskt område har först sammanställts med hjälp av underlag från den nationella emissionsdatabasen (RUS). För att mer i detalj redogöra för energisystemets klimatpåverkan har även kommunens och kommunorganisationens klimatpåverkan beräknats utifrån framtagna energibalanser och emissionsfaktorer för de olika medräknade energislagen.
1.2.1 Avgränsningar – metodbeskrivning
Energibalansberäkningar för Hörby kommun som geografiskt område samt för kommunorganisationen har genomförts i linje med den metod som tagits fram av Energikontoret i Skåne (Länsstyrelsen Skåne, 2013). En förkortad metodbeskrivning finns beskriven i Bilaga 4 till rapporten.
Energibalansberäkningar har utgått från den kommunala och regionala energistatistiken (KRE). För att öka detaljnivån samt för att verifiera viss statistik har KRE-statistik kompletterats med uppgifter från andra statistikdatabaser såsom installerade solceller, fjärrvärme samt vägtransporter. Vidare har uppgifter samlats in från lokala verksamhetsutövare såsom fjärrvärmeleverantörer, elnätsägare och kommunalägda företag. Omräkningsfaktorer har hämtats från bland annat Energimyndigheten och Naturvårdsverket. Basåret för energibalansberäkningarna är 2015 – på grund av tillgång på dataunderlag. Energibalansberäkningarna fokuserar på nulägesanalys vilket innebär att rapporten inte i någon större omfattning redogör för förändringar i energibalansen sett över flera år. Vissa tidsjämförelser har emellertid genomförts med hänsyn till uppgifter i kommunens tidigare energi- och klimatstrategi samt kommunens energieffektiviseringsprogram.
Kommunens geografiska klimatpåverkan har i första hand beräknats med underlag från nationella emissionsdatabasen (RUS). Vidare har kommunens och kommun- organisationens klimatpåverkan beräknats med avseende på energibalansberäkningarna.
Underlag och beräkningsmetodik för de olika beräkningarna skiljer sig åt, varför även resultat till viss del skiljer sig. Generellt rekommenderas att nationella emissions- databasen (RUS) används för bedömning av kommunens klimatutsläpp, men för att mer ingående visa på energisystemets klimatpåverkan redogör rapporten även för kommunens klimatpåverkan med avseende på energibalansberäkningarna.
I rapporten avvänds begreppet klimatutsläpp vilket inkluderar utsläpp till atmosfären av växthusgaserna koldioxid (CO2), metan(CH4), lustgas (N20) samt fluorerade gaser (HFC, PFC, SF6). De olika växthusgaserna har olika potential att påverka atmosfärens växthuseffekt och den globala uppvärmningen. För att växthusgaserna ska vara jämförbara har de olika växthusgaserna multiplicerats med en GWP-faktor motsvarande
respektive växthusgas uppehållstid i atmosfären och potential att påverka växthuseffekten över en 100-årsperiod. Sammanställning av de sammanlagda klimat- utsläppen redovisas i enheten koldioxidekvivalenter (CO2e).
Redovisning av klimatutsläpp kan både avse så kallad territoriella utsläpp och konsumtionsbaserade utsläpp. Beräkning av territoriella utsläpp fokuserar på utsläppens geografiska ursprung medan konsumtionsbaserade utsläpp istället kopplar utsläppen till slutanvändarna av produkterna som orsakar utsläppen - skillnaden mellan territoriella konsumtionsbaserade utsläpp finns mer detaljerat förklarat i avsnitt 4.2.3. I föreliggande rapport redovisas framförallt territoriella klimatutsläpp. Enligt det så kallade generationsmålet ska Sverige ha löst de stora miljöproblemen till nästa generation utan att orsaka miljö- och hälsoproblem i andra länder. Således är det även viktigt att beakta konsumtionsbaserade utsläpp vid framtagande av kommande energi- och klimatplan.
2 Hörby kommun – översikt
2.1 Hörby kommun – geografiskt område
Hörby kommun är centralt lokaliserat i Skåne och gränsar till kommunerna Eslöv, Höör, Hässleholm, Kristianstad, Tomelilla samt Sjöbo. Kommunens sammanlagda yta uppgår till 433 km2 och motsvarar cirka 1 promille av Sveriges totala yta. Av kommunens landareal utgör 48 procent åker- och betesmark, 36 procent skogsmark, 7 procent bebyggd mark och 9 procent övrig mark.
2.1.1 Kommunens geografiska områden
Hörby kommun delas vanligen in fyra geografiska områden: Hörby tätort, Ringsjöbygden, Mellanbygden (inklusive skogsbygden) samt Slättbygden. De fyra områdena har till viss del olika karaktärer och förutsättningar vad gäller energianvändning och klimatpåverkan.
Figur 3 redogör för de fyra områdena samt för områdenas lokala kärnor.
Hörby tätort
Hörby tätort ligger i kommuns västra del och är kommunens absolut största tätort. Enligt Hörby kommuns översiktsplan är Hörby tätort av central betydelse för kommunens ekonomiska utveckling och utgör en knutpunkt både vad gäller handelscentrum och transportförbindelse till andra närliggande tätorter som Höör, Eslöv och Sjöbo samt till de regionala centralorterna som exempelvis Lund, Malmö, Kristianstad och Hässleholm.
Ringsjöbygden
Ringsjöbygden och orten Ludvigsborg är det område i Hörby kommun som haft starkast tillväxt de senaste decennierna. Under de senaste 50 åren har Ludvigsborg utvecklats från en liten by med få bofasta invånare till att år 2015 ha ett invånarantal över 1000 personer.
Flera av de föreslagna utbyggnadsområdena i Hörby kommuns senaste översiktsplan är lokaliserade i anslutning till Ludvigsborg, Osbyholm och Ringsjöstrand. Inom Ringsjö- bygden finns även en rad mindre byar, småorter och områden med samlad bebyggelse.
Figur 3. Kommunkarta över Hörby med hänsyn till kommunens bebyggelsekärnor och indelning av områden (källa: Hörby kommuns översiktsplan 2030).
Slättbygden
Slättbygden i Hörby kommun utgörs av ett öppet landskap med breda vyer och långa siktlinjer. Området används till största del för jordbruk i större skala och kan bitvis upplevas som otillgängligt på grund av bristen på sammanhängande grönstråk och alternativ till bilvägar.
En stor del av befolkningen i slättbygden har traditionellt utgjorts av jordbrukande familjer. Trenden går dock mot att en allt större andel består av boende som arbetspendlar till någon av de närliggande tätorterna eller städerna.
Mellanbygden
I mellanbygden finns det mest typiska Hörbylandskapet med öppna betesmarker, stengärdesgårdar, blandskogar och våtmarker där by- och odlingsstrukturerna är av gammalt ursprung. Enligt Hörby kommuns översiktsplan är det kommunens förhoppning att den nuvarande befolkningen ska kunna bo kvar och att inflyttningen ökar.
Bruket av jord och skog är en viktig närings- och inkomstkälla för mellan- och skogsbygden. En trend är emellertid att jordbruksnäringen minskar samtidigt som allt fler mindre gårdar görs om till hästgårdar. En ytterligare trend i mellanbygden är att mycket fritidsbebyggelse görs om till permanentboende.
2.1.2 Demografi
Sammanlagt bor det 15 283 invånare (2016) inom Hörby kommun, motsvarande cirka 0,15 procent av Sveriges folkmängd. Befolkningstätheten uppgår till 36,4 inv/km2 vilket kan jämföras med Sveriges genomsnittliga befolkningstäthet på 24,5 inv/km2. Cirka hälften av kommunens invånare bor i Hörby tätort och en knappt hälft bor utanför tätortsgränser enligt 2015 års tätortsindelning. Hörby kommun har de senaste decennierna haft en svag men stabil befolkningstillväxt som i snitt legat på omkring 0,5 procent per år. År 2016 växte Hörby kommuns befolkning med 1,7 procent.
Antal arbetstillfällen inom kommunen uppgår till drygt 5 400, varav Hörby kommun är den absolut största arbetsgivaren med omkring 1000 tillsvidareanställda. Därefter kommer anställda inom medicinteknik med cirka 250 anställda. Många i Hörby kommun arbetar utanför kommungränsen och enligt SKL:s (Sveriges Kommuner och Landsting) kommungruppsindelning klassificeras Hörby kommun som en förortskommun, innebärande att minst 40 procent av nattbefolkningen pendlar till arbete i en större stad.
2.1.3 Fastighetssektorn och bostäder
Upp emot 80 procent av Hörbys kommuninvånare bor i småhus. År 2015 hade Hörby kommun totalt 8 045 bostäder. Av dessa var 5 191 småhus, 1 451 flerbostadshus, 330 specialbostäder, 192 övriga hus (byggnader som inte är avsedda för bostadsändamål) och 1 073 fritidshus.
De vanligaste storlekarna på småhusen i kommunen ligger i spannet 81–130 kvadratmeter med en övervägande andel i spannet 101–110 kvadratmeter.
Normalstorleken på lägenheter i flerbostadshus ligger på mellan 51–80 kvadratmeter.
Byggnadsperioder för småhus och flerbostadshus varierar i kommunen. En stor andel småhus byggdes innan år 1930 och under perioden 1961–1990. Störst andel flerbostadshus har i huvudsak tillkommit under perioden 1951–1990. De senaste åren har nyproduktionen av både flerbostadshus och småhus varit låg.
En fortgående trend är att andelen fritidshus minskar för vart år. Anledningen till detta är att allt fler väljer att folkbokföra sig i sitt fritidshus och att fritidshuset därmed taxeras som permanentboende.
År 2010 genomförde Energimyndigheten en ny stor småhusundersökning. Där framkom att den främsta uppvärmningen av småhus i Hörby kommun sker med biobränsle, till viss del kompletterat med eluppvärmning (44 procent), se
Tabell 1. Uppvärmning med enbart direktverkande el står för en mindre men ändå signifikant andel (16 procent). Jämfört med den tidigare stora småhusundersökningen från år 2003 har oljeuppvärmningen fortsatt att minska i kommunen, från 6 procent år 2003 till en omätbar andel år 2010.
Tabell 1. Hörby kommun, antal småhus år 2010, fördelade efter använda uppvärmningssätt (källa: Energimyndigheten, 2011).
Uppvärmningssätt Antal Procent
El 1734 34%
- Direktverkande el 843 16%
- El (luftvärmepump) 891 17%
Olja
Uppgift ej tillgänglig eller alltför osäker för att anges (<4 observationer)
0%
Biobränsle 2258 44%
- Enbart biobränsle 532 10%
- Biobränsle + el 1726 33%
Berg/jord/sjövärme 550 11%
- Enbart Berg/jord/sjövärme 344 7%
- Kompletterat med
direktverkande el 114 2%
- Kompletterat med biobränsle 92 2%
Fjärrvärme 264 5%
Övriga uppvärmningssätt
- Ink solfångare 360 7%
2.1.4 Transportsektorn och infrastruktur
Hörby kommuns placering mitt i Skåne innebär att det är högst en timmes bilfärd till Skånes alla kuster. Riksväg 13 och E22 är de två huvudsakliga regionala transport- förbindelserna genom kommunen, vilka även har en stor andel gods- och genomfarts- trafik.
Enligt översiktsplanen har arbetspendlingen till och från Hörby kommun stadig ökat de senaste åren. Sedan år 2000 har inpendlingen till kommunen ökat från 1 169 personer per dag till 1 835 personer per dag 2015. Utpendlingen från kommunen har under samma period ökat från 2 947 personer per dag till 3 832 personer. Detta ger kommunen ett negativt pendlingsnetto där störst utpendling sker till Lund och Malmö.
Hälften av Hörby kommuns invånare bor på landsbygden, vilket ofta medför ett stort beroende av biltransporter. Körsträcka per kommuninvånare har legat relativt stabil de senaste åren och uppgick 2015 till 887 mil per invånare, vilket är dryga 30 procent mer än riksgenomsnittet på 677 mil per invånare. Vid slutet av år 2016 fanns 591 personbilar
i trafik per 1000 invånare, alltså nästan 25 procent fler än riksgenomsnittet på 478 personbilar per 1000 invånare. För att förenkla för kommunens invånare att använda sig av kollektivtrafik för arbetspendling har tre större pendlarparkeringsplatser byggts i anslutning till de regionala busslinjerna.
Traktorer och lastbilar utgör cirka 24 procent av fordonen i Hörby kommun, vilket redogörs i tabell 3.
Tabell 2. Fordon i trafik efter fordonsslag i Hörby kommun i slutet av år 2016 (källa: SCB, 2017).
Fordonsslag Antal
Personbilar 9019
- Bensin 5 758
- Diesel 2 806
- El 6
- Elhybrid 60
- Laddhybrid 10
- Etanol/etanolflexifuel 347
- Gas/gas flexifuel 32
Traktorer 1772
Lätt lastbilar 1151
Lastbilar 207
Bussar 5
Motorcyklar och mopeder klass I 963
Terränghjulingar (och snöskotrar) 97
Region Skåne ansvarar huvudsakligen för kollektivtrafiken i Hörby kommun. Framförallt är det Hörby tätort som har tillgång till väl utvecklad kollektivtrafik. Från Hörby tätort går regional busstrafik mot Malmö, Lund, Kristianstad, Eslöv, Höör och Sjöbo. Dessutom finns en lokal busslinje mellan Hörby och Önneköp. Kollektivtrafiken är framför allt anpassad för arbets- och skolresor vilket gör att utbudet är som störst under vardagar dagtid.
Linjetrafiken till och från landsbygden är oftast begränsad och/eller saknas helt vilket medför att många inte har tillgång till kommunal busstrafik.
Hörby kommun saknar tillgång till järnväg. Region Skåne har lanserat det så kallade superbusskonceptet i de delar av Skåne som saknar tillgång till järnväg. Konceptet ska bidra till att göra resandet smidigare i åtta särskilt viktiga stråk. Hörby tätort är planerad som nod i stråket Lund – Kristianstad.
Andelen fossilbränslefri energi inom Region Skånes kollektivtrafik uppgick till 82 procent år 2016. Region Skånes målsättning för kollektivtrafiken är att den ska vara helt fossilbränslefri år 2018.
2.1.5 Lokal energitillförsel Fjärrvärme
Sedan 2004 har Hörby tätort ett utbyggt fjärrvärmenät som förser villor, flerbostadshus, lokaler och industrifastigheter med värme. Värmeleveransen sker från Rindi Energi AB:s lokala fjärrvärmeverk som består av en biobränslepanna med en effekt på 6 MW.
Biobränslepannan är ansluten till en rökgaskondenseringsanläggning som renar
rökgaserna samtidigt som den återvinner en del värme. Biobränslepannan eldas huvudsakligen med överbliven biomassa (GROT) från den lokala skogsindustrin. Som reserv till biobränslepannan har fjärrvärmeverket även två oljepannor med effekt på 3 MW respektive 6 MW. Oljepannorna används för spetslaster (kalla vinterdagar) samt vid underhåll av biobränslepannan.
Vindkraft
I Hörby kommun finns sammanlagt 9 vindkraftverk med en sammanlagd effekt på 13 MW.
Huvuddelen av vindkraftverken uppfördes under perioden 2009 – 2013. Sedan år 2013 har inga nya vindkraftverk tillkommit, se Figur 4.
Enligt kommunens vindbruksplan är kommunen positiv till ny etablering av vindkraft i kommunen, men planen konstaterar också att det är få områden som lämpar sig för ny större vindkraftsetablering. Vindbruksplanen deklarerar att det inte är möjligt att etablera ny vindkraft i anslutning till Hörby tätort på grund av närheten till bebyggelse. I Ringsjöbygden tillåter inte kommunen etablering av vindkraft på grund av det är viktigt att behålla Ringsjöbygdens karaktär och att prioritera andra intressen. Av samma anledning tillåter inte kommunen etablering av vindkraft i Mellanbygden. För slättbygden konstaterar vindbruksplanen att det finns goda förutsättningar för ytterligare vindkraftsetablering, men att det finns allvarliga intressekonflikter – landskapsbilden ger bara möjlighet till utbyggnad i grupper om minst tre vindkraftverk: ”Exploatören kan välja ett mindre verk för att få in fler verk på platsen eller för att överhuvudtaget möjliggöra en etablering”.
Figur 4. Utbyggnad av vindkraft i Hörby kommun under perioden 2007–2016 (källa:
Energimyndigheten vindkraftstatistik).
Solceller
Utbyggnaden av solceller ökar kraftigt i hela Sverige. Främsta anledningarna till den ökade utbyggnaden är att det blivit billigare att installera solceller samtidigt som det finns statligt stöd att söka för installationskostnaden. I Hörby kommun har antalet solcells- anläggningar också ökat och uppskattningsvis finns det idag 37 stycken installerade solcellsanläggningar med en sammanlagd effekt på 391 kW. Utbyggnaden av solceller de senaste åren illustreras i Figur 5.
Figur 5. Utbyggnad av solceller i Hörby kommun under perioden 2012–2016 (källa:
Solar region Skåne).
Övrig lokal energitillförsel
Annan vanligt förekommande småskalig lokal energiproduktion är vattenkraft, biogas- produktion och annan form av bioenergi. Hörby kommun har ett vattenkraftverk i bruk, den gamle kvarnen i Osbyholm, elen som produceras vid verket används emellertid bara som hushållsel i intilliggande fastighet.
Vad gäller biogasproduktion så finns det inga biogasanläggningar inom kommunen enligt tillgänglig statistik, varken gårdsanläggningar eller i anslutning till reningsverk.
Tillgänglig statistik avseende biogasanläggningar missar emellertid ibland mindre biogasanläggningar och givet Hörby kommuns omfattande jordbruk samt djurhållning är det sannolikt att det finns mindre biogasanläggningar i kommunen som inte listats i tillgänglig statistik. Generellt är potentialen för biogasproduktion mycket stor i Skåne, och ökad biogasproduktion ingår som ett av fem delmål för regionens energi- och klimatarbete.
Som redogjorts för under avsnitt ”Fastighetssektorn och bostäder”, värms många av kommunens småhus upp med biobränslen vilket också kan kategoriseras som lokal energitillförsel.
Tank- och laddinfrastruktur
I Hörby kommun finns det sammanlagt 5 stycken bensinstationer. Samtliga bensinstationer tillhandahåller bensin, diesel och etanol (E85). Bensinstationerna är centrerade till Hörby tätort förutom en automatstation som ligger längs med E22 i höjd med Ekeröd.
Det finns även två offentliga laddplatser för elbilar i Hörby tätort, en vid Hörby kommunhus och en vid Gamla torget. Vidare finns ett tankställe för fordonsgas i Hörby kommun längs med E22, vilket togs i drift i december 2017.
Elnät – kraftledningar
I Hörby kommun finns fyra större kraftledningar, två ledningarna med en spänning på 400 kV och två på 130 kV. Lokalnät och eltillförsel till enskilda konsumenter innefattar tre lokalnät.
Tabell 3. Lokalnät i Hörby kommun
Nät-ID Namn Ägare Område
SKV Skåne Västra
Lokalnät E.ON
Energidistribution AB Ringsjöbygden
RSJ Ringsjö Kraftringen Nät AB Slättbygden
Hörby tätort
Norra Mellanbygden
SKL Skåne Landsbygd E.ON
Energidistribution AB Östra Mellanbygden
2.2 Hörby kommun – organisation
Kommunorganisationen är den största arbetsgivaren i Hörby kommun med omkring 1000 tillsvidareanställningar. Kommunorganisationens verksamhet bedrivs både direkt via kommunens egna organisation samt via kommunalägda bolag. De kommunalägda bolagen ansvarar bland annat för viss fastighetsförvaltning samt avfallshantering. En del av de kommunalägda bolagen äger Hörby kommun tillsammans med närliggande kommuner, innebärande att Hörby kommun varken är ensam aktieägare eller självrådande över respektive bolags verksamhet.
I kommunkoncernen ingår, utöver kommunens egna verksamhet, de bolag vilka kommunen direkt eller indirekt innehar rösträtt om minst 20 procent. I Figur 6 nedan redogörs för Hörby kommuns samlade verksamhet.
Figur 6. Hörby kommuns samlade verksamhet enligt kommunens årsredovisning 2016.
Kommunorganisationens verksamhet är omfattande och varierar över åren. Basen utgörs av den reguljära verksamheten, men varje år tillkommer ett stort antal projekt som kan vara av både lång- och kortsiktig karaktär. År 2016 uppgick kommunkoncernens sammanlagda verksamhetskostnader till 985,3 miljoner kronor. Kommunens tillgångar uppgick enligt årsredovisningen 2016 sammanlagt till 1,13 miljarder kronor, med fördelningen 59 procent direktägt av kommunen och 41 procent ägt via kommunalägda bolag. Merparten av kommunens tillgångar utgörs av fastigheter och anläggnings- tillgångar.
2.2.1 Kommunens egna verksamhet
Kommunens egna verksamhet bedrivs under ett antal olika avdelningar och nämnder med olika ansvarsområden. De två i särklass största verksamheterna bedrivs under Social- nämnden och Barn- och utbildningsnämnden. Tabell 4 redogör för verksamhetskostnad
samt antal årsanställda per avdelning. Sammanställningen ger en förståelse för omfattningen av respektive avdelnings verksamhet.
Tabell 4. Översikt över kommunens egna verksamhet
Avdelning Verksamhet Antal
årsanställda Kostnader (MSEK) Kommunstyrelsen Leder och styr kommunen på
övergripande politisk nivå på
uppdrag av kommunfullmäktige. 29.9 (3 %) 55 459 (5 %)
IT-avdelningen IT-tjänster. 19.5 (2 %) 27 053 (2 %)
Valnämnden Valnämnden är kommunens organ
för valtekniska frågor. - - 3 (0 %)
Kommunrevisionen Verksamhetsrevision - - 888 (0 %)
VA/GIS-nämnden, (se även Mittskåne Vatten)
VA-verksamheten svarar för vatten- och avloppsförsörjning åt cirka 3700 kunder.
- - 28 644 (2 %) Byggnadsnämnden Detaljplanering, Bygglov och
anmälan, Tillsyn, Bostadsanpassning 6.47 (1 %) 6 341 (1 %) Barn- och
utbildningsnämnden
Förskola, Grundskola, Grundsärskola,
Fritidshem, Lärcenter, Kulturskola 485 (42 %) 383
091 (33 %) Kultur- och
fritidsnämnden
Allmän kultur, Bibliotek, Museum, Fritid och idrott, Öppen
fritidsverksamhet, Hörby Sportcenter,
Evenemang 28.8 (3 %) 42 741 (4 %)
Socialnämnden Myndighetsutövning, Individ och familjeomsorg, Vård och omsorg, Kostverksamhet, Arbetsmarknad, Integration, Försörjningsstöd,
Förebyggande arbete 489 (43 %) 435
804 (37 %) Tekniska nämnden Förvaltningsadministration,
Fastighetsförvaltning, Lokalvård, Kommunala gator, vägar och gång- och cykelvägar, Enskilda vägar, Parker och grönytor, Diverse affärsverksamhet, Anläggnings- service, Räddningstjänst och
Samhällsskydd 78.3 (7 %) 184
542 (16 %) Miljönämnden Miljönämnden, Myndighetsutövning
enligt miljöbalken, Naturvård,
Miljömål 6.12 (1 %) 5 144 (0 %)
IT-avdelningens verksamhet har från och med den 1 januari 2017 tagits över av IT- kommuner i Skåne AB (se Figur 6). Bolaget ägs till lika stora delar av Hörby, Höör och Östra Göinge kommun. IT-kommuner i Skåne AB:s verksamhet består i att, tillsammans med ägarna, driva och utveckla den interna IT-verksamheten i kommunerna samt i mindre omfattning IT-verksamheten i kommunernas helägda bolag. I och med att IT-kommuner i Skåne AB inte haft full verksamhet har bolaget inte inkluderats i kommunorganisationens energibalans.
Kommunorganisationen förfogar även över ett större antal fordon, inklusive personbilar, lastbilar, bussar samt traktorer vilka är listade i Tabell 5 nedan. En del av kommunens personbilstransporter görs även med anställdas privata bilar. År 2016 användas privat bil i tjänst motsvarande drygt 18 000 mil.
Tabell 5. Sammanställning över kommunorganisationens fordon för år 2017.
Fordon Antal Antal
leasade Snitt-
årsmodell Genomsnittlig körsträcka (mil/år)
Personbil 61 57
- Hybrid 8 8 2015 1800
- Bensin 22 19 2013 1700
- Diesel 31 30 2015 2800
Lätt lastbilar 23 12 2011 1100
Lastbilar (ink ett
veteranfordon) 11 - 2000 500
Bussar 4 - 2010 500
Traktor/terräng 9 1 2006 500
Oregistrerade fordon
(sopmaskin/gräsklippare) 15 - - -
Kommunorganisationen förfogar över ett 30-tal fastigheter, inklusive skolor, sporthall, vårdcentral och kommunhus. Elförbrukningen för fastighetsbeståndet uppgick till knappt 6 600 MWh år 2015. Merparten av fastighetsbeståndet är anslutet till fjärrvärmenätet, men för fastigheterna Killhults skola, Östraby skola samt Hagadal sker uppvärmning fortfarande via el-, olje- och pelletspannor.
För kommunens mest samhällsviktiga fastigheter/anläggningar finns även reservkraft i form av dieselgeneratorer. Sammanlagt finns 9 dieselgeneratorer med en hopräknad effekt på cirka 1500 kW och ett diesellager på omkring 5–10 kubikmeter. Enligt uppgift har dieselgeneratorerna använts väldigt lite de senaste åren, huvudsakligen vid tillsyn och kontroll, uppskattningsvis används omkring 0,5 kubikmeter diesel per år.
2.2.2 Vatten och Avlopp – Mittskåne Vatten
Mittskåne Vatten är en kommunal organisation som sedan 1 januari 2014 styrs av en egen politisk nämnd med förtroendevalda från både Höör och Hörby. Organisationen är resultatet av en sammanslagning av VA-verksamheterna i Höör och Hörby. Mittskåne Vattens verksamhet består i att tillhandahålla dricksvatten och omhänderta spill- och dagvatten. Mittskåne Vatten svarar för vatten- och avloppsförsörjning åt cirka 3 700 kunder. För närvarande är 27 anställda på Mittskåne Vatten, samtlig är emellertid anställda av Höörs kommun på grund av administrationsskäl.
I Hörby kommun ansvarar Mittskåne Vatten för 35 pumpstationer, 6 reningsverk och 14 dricksvattenanläggningar. VA-anläggningarnas elförbrukning är i storleksordningen 2 GWh per år. Mittskåne Vatten förfogar även över omkring 13 fordon, varav 7 lätta lastbilar med dieseldrift, samt 6 personbilar (3 dieselbilar, 2 bensinbilar och 1 med hybriddrift). Enligt uppgift är den genomsnittliga körsträckan per fordon omkring 1200 mil per år.
2.2.3 Avfallshantering – Mellanskånes Renhållningsaktiebolag (MERAB)
Avfallshanteringen i Hörby, Höör samt Eslöv kommun sköts av det gemensamt ägda renhållningsföretaget MERAB. Eslöv äger omkring 50 procent av MERAB medan Höör och
Hörby äger omkring 25 procent vardera. År 2016 hade MERAB i medeltal 28 årsarbetare och en nettoomsättning på 98,5 miljoner kronor. MERAB ansvarar för driften av sex återvinningscentraler samt för insamling av hushållsavfall i samtliga tre ägarkommuner.
MERAB anlitar för tillfället underentreprenörerna Reno Norden AB och Ohlssons i Landskrona AB, för insamling av hushållsavfall ute på fastigheterna respektive hämtning av avloppsslam.
På Rönnholms avfallsanläggning sorteras, behandlas och omlastas allt hushålls- och industriavfall. Avfallet sorteras och delas upp i återvinningsmaterial, biologiskt avfall, brännbart avfall samt deponirest. Det brännbara avfallet transporteras till SYSAV:s förbränningsanläggning i Malmö. År 2015 skickades omkring 13 630 ton till SYSAV, vilket ökade till 17 458 ton år 2016. Inkommet matavfall förbehandlas maskinellt i skruvpress på Rönneholms avfallsanläggning och levereras därefter till Maglasäte Gårds biogasanläggning och Karpalund för framställning av biogas. På Rönnholms avfalls- anläggning finns även Stirling-motorer installerade för produktion av el och varmvatten med hjälp av insamlad gas från avfallsanläggningens deponi, så kallad deponigas.
MERAB har en relativt stor maskinpark för transport, hantering och upparbetning av avfall, innefattande bland annat tunga lastväxlare, frontlastare, hjullastare samt olika sorters materialhanterare och pressar.
2.2.4 Kommunens fastighetsbolag Hörbybostäder AB
Hörbybostäder AB är helägt av Hörby kommun. Bolaget har till uppgift att främja kommunens försörjning av bostadslägenheter. Hörbybostäder AB förvaltar 385 lägenheter med en yta på drygt 26 000 kvadratmeter och lokaler med en yta på 1 400 kvadratmeter. Av de 19 fastigheterna är merparten anslutna till fjärrvärmenätet. Tre av fastigheterna (Häggenäs 2:118, Önneköp 6:57 och Gummarstorp 4:23) har istället egen uppvärmning genom el- och pelletspannor.
Insamlat underlag gällande energianvändningen för Hörbybostäder avser uppvärmning samt elanvändning i gemensamma utrymmen. Respektive hyresgästs elanvändning ingår inte i sammanställningen.
Hörby Kommuns Industrifastighets AB
Hörby kommun äger 99,8 % av aktierna i Hörby Kommuns Industrifastighets AB. Bolaget bedriver uthyrning av industrilokaler. Verksamheten omfattar 12 hyresobjekt med en sammanlagd yta på ca 27 000 kvadratmeter.
Uthyrning avser så kallad kallhyra innebärande att respektive hyresgäst själv ansvarar för fastighetens hela energianvändning. Många av de företag som hyr lokaler av Hörby Kommuns Industrifastigheter AB har konkurrenskänslig verksamhet varför det bedömts svårt att samla in underlag gällande företagens energianvändning. Hörby Kommuns Industrifastighets AB ingår således inte i kommunorganisationens energibalans.
3 Energi
3.1 Energisystemet – utblick
Tillgång till energi är en förutsättning för i princip alla samhällssektorer, framför allt för industrin samt fastighets- och transportsektorn. Tillgången till energi kräver att energi tillförs med hjälp av en energibärare såsom till exempel drivmedel, ved, elektricitet och varmvatten.
3.1.1 Global energitillförsel/energianvändning
Den internationella energitillförseln uppvisar stora skillnader mellan olika regioner när det gäller vilken energibärare som är den mest betydelsefulla. Överlag domineras världens energitillförsel av fossila bränslen, varav olja är den mest betydelsefulla. Fossil olja svarar för omkring 33 procent av världens totala energitillförsel, medan kol som energibärare kommer på andra plats och svarar för knappt 30 procent, vilket illustreras i Figur 7. Naturgasens andel av den totala energitillförseln uppgår till knappt 24 procent.
Vattenkraft står för omkring 7 procent medan kärnkraften står för omkring 5 procent.
Globalt sett är energianvändningen uppdelad i tre nästan lika stora användningssektorer, där något mer energi går åt till bostäder och service, jämfört med industri och transport vilket visas i Figur 8.
Figur 7. Global Energitillförsel (källa BP Statistical Review of World Energy 2017).
Figur 8. Global Energianvändning (källa IEA).
El från vind- och solenergi
Av världens totala energitillförsel står elproduktionen för omkring 22 procent motsvarande omkring 24 000 TWh. Av den totala elproduktionen står kolkraften för
omkring 40 procent. Elproduktion med förnybara energikällor står för omkring 22 procent, men ökar fort sin andel.
De senaste 10 åren har utbyggnaden av vindkraft nästan 7-dubblats och har ökat sin produktionskapacitet från 75 GW till nästan 500 GW. Än mer påfallande är utbyggnaden av solceller som 50-dubblats de senaste 10 åren och är på god väg att passera vindkraft som det viktigaste nya förnybara energislaget med en kapacitet på 300 GW. Priset på solceller har sedan 2010 fallit med 80 procent och fortsätter alltjämt att falla ytterligare, vilket i sin tur medför att utbyggnaden av solceller i världen fortsätter att öka. I länder med hög solintensitet är kostnaden för att producera el med hjälp av solceller idag ofta lägre än kostnaden för konventionell elproduktion från till exempel kolkraft.
3.1.2 Sveriges energitillförsel/energianvändning
Sverige är ett av de länder i världen som använder mest energi per person. Jämfört med det globala energisystemet utgörs Sveriges energitillförsel av en högre andel elproduktion samt en mindre andel fossilbaserad energitillförsel (Figur 9). Sveriges elproduktion består till största del av vattenkraft och kärnkraft som tillsammans svarar för 80 procent av den totala elproduktionen. Sveriges stora andel elproduktion och tillgången till relativt billig el innebär att den svenska industrin oftast är designad för eldrift. Industristrukturen ser också annorlunda ut i Sverige, jämfört med många andra länder, med en förhållandevis stor basindustri, inklusive gruv-, stål-, cement- och skogsindustri. Tillgången till relativt billig el har också inneburit att en hög andel el används för uppvärmning, främst i bebyggelsesektorn i form av småhus. Även Sveriges fördelning vad gäller de olika användningssektorerna skiljer sig något från den globala fördelningen, med en lägre andel energianvändning för transportsektorn i Sverige (se Figur 10).
Figur 9. Sveriges Energitillförsel (källa Energimyndigheten).
Figur 10. Sveriges Energianvändning (källa Energimyndigheten).
Den långsiktiga tendensen är att beroendet av fossila bränslen har minskat inom de flesta användningssektorerna i Sverige. För att minska andelen fossilbaserad energitillförsel ytterligare krävs även att fossilanvändningen inom transportsektorn minskas, vilken är den sektor som har störst andel fossila bränslen.
Gemensam elmarknad – påverkan av elens ursprung
Det svenska elsystemet är tätt sammankopplat med angränsade länder, särskilt Norge, Danmark och Finland. Sverige har även elnätsförbindelser med Tyskland, Polen och Litauen. Det nordisk-baltiska området bildar ett sammanhängande marknadsområde som idag består av femton elområden, se Figur 11. Sverige är indelat i fyra elområden från norr till söder. Karaktäristiskt för de fyra svenska elområdena är att det i norra Sverige produceras mer el än det förbrukas, medan det i södra Sverige produceras mindre el än det förbrukas. Under delar av året finns det inte tillräcklig kapacitet i elledningarna för att transportera elen från norr till söder. Hörby kommun tillhör elområde 4, vilket omfattar hela södra Sverige upp till Värnamo.
Figur 11. De nordisk-baltiska 15 områden, elförbindelserna med utlandet medför att Sverige exporterar el vid överskott och importerar vid underskott och därmed produceras en del av Sveriges el med fossila bränslen (källa Svenska Kraftnät 2017).
För elkonsumenter som inte gjort ett miljöval och köpt förnybar el, bedöms levererad el motsvara den så kallade Nordiska residualmixen. Residualmixen utgörs av el producerad från såväl kärnkraft, fossilbaserat som förnybar. Nordisk residualmix beräknas årligen av Energimarknadsinspektionen och är densamma för alla elhandlare i Sverige. Mixen utgörs av attribut från all kraftproduktion med avdrag för exporterade ursprungsgarantier. Det innefattar den elproduktion som "blir över" när man tagit hänsyn till alla kunders aktiva miljöval. I denna rapport har residualmixen för år 2015 använts, se Tabell 6.
Tabell 6. Nordisk residualmix år 2015 (källa Energimarknadsinspektionen) Residualmix fördelning
Förnybart 17,1%
Kärnkraft 40,8%
Fossilt 42,1%
Residualmix miljöpåverkan
Koldioxidutsläpp 336,39 g/kWh
Kärnbränsleavfall 0,001156 g/kWh
3.2 Energibalans för Hörby kommun
Syftet med energibalanserna för Hörby kommun är att tydliggöra energiflöden inom kommunen för att på sätt åskådliggöra vilka samhällssektorer/verksamheter som är beroende av de olika energibärarna. Via tillförsel, omvandling och användning beräknas och redovisas flöden av de olika energislagen och illustreras med Sankey-diagram (Figur 12 och13). Energibalanser har både beräknats för Hörby kommun som geografiskt område och för kommunorganisationen. Energibalansberäkning för Hörby kommun som geografiskt område har utgått från den kommunala och regionala energistatistiken (KRE) som verifierats och kompletterats med annat statistikunderlag och insamling av data avseende lokala verksamhetsutövare. Energibalansberäkning för kommunorganisationen har baserats på insamlat underlag från kommunens olika verksamheter, samt på insamling av underlag från kommunalägda bolag och deras underleverantörer.
3.2.1 Energibalans för Hörby kommunen – geografiskt område
Energibalansen för Hörby kommun som geografiskt område för år 2015 visar på att kommunens sammanlagda energianvändning uppgår till 383 GWh. De två dominerande sektorerna, med avseende på energianvändning i Hörby kommun, är transportsektorn och hushållssektorn. Transportsektorn står för den största energianvändningen på nästan 157 GWh (41 procent) medan hushållssektorns energianvändning uppgår till 117 GWh (30 procent). Jordbrukssektorns energianvändning uppgår till 41 GWh (11 procent).
Figur 12. Sankey-diagram för energibalansen i Hörby kommun som geografiskt område. Data är främst för år 2015.
Kommunens energitillförsel domineras av flytande icke förnybara bränslen (bensin och diesel) vilket täcker 165 GWh (41 procent) av kommunens sammanlagda energitillförsel.
Därefter kommer eltillförsel som täcker 152 GWh (38 procent) av kommunens energitillförsel. Lokal elproduktion, från framförallt vindkraftverk lokaliserade inom kommunen, uppgår till cirka 42 GWh och motsvarar således ungefär 27 procent av kommunens sammanlagda eltillförsel. Installerade solceller i kommunen står än så länge för en mycket liten del av kommunens eltillförsel.
Vad gäller fast biobränsle så är det också en viktig energibärare i kommunen och täcker 65 GWh (16 procent) av kommunens energitillförsel. Drygt hälften (54 procent) av biobränslet används direkt av kommunens stora andel småhus för uppvärmning, medan resterande (45 procent) används som bränsle av kommunens fjärrvärmeverk.
Den industriella energianvändningen uppgår till 21 GWh, vilket dock betraktas som en relativt osäker siffra på grund av att vissa uppgifter för sektorn är belagd med sekretess och att uppgifter från tidigare år därför behövts extrapoleras.
Kommunen producerar en stor mängd avfall, varav mycket brännbart avfall, vilket inte används/hanteras inom kommunen utan istället skickas vidare till andra kommuner.
Avfallet används utanför kommunen som bränsle i bland annat SYSAV:s kraftvärmeverk i Malmö samt till biogasframställning. Energiproduktionen från kommunens avfall har inkluderats i kommunens energibalans som ”energibortförsel” från kommunen.
3.2.2 Energibalans för kommunorganisationen
Den kommunala verksamhetens energianvändning uppgår till ungefär 24 GWh och utgör därmed ungefär 6 procent av hela kommunens sammanlagda energibalans, se Figur 13.
Lokaler (63 procent) och bostäder (13 procent) står tillsammans för 76 procent av kommunorganisationens energianvändning, med främsta energitillförseln från el och fjärrvärme. Därefter kommer kommunens VA-drift, vilken står för 9 procent av kommun- organisationens energianvändning. VA-driften är väldigt beroende av eltillförsel, fördelad mellan pumpstationer (11 procent), reningsverk (60 procent) och vattenverk (28 procent).
Störst energitillförsel till kommunorganisation är fast förnybart bränsle (45 procent), vilket används som bränsle av fjärrvärmeverket som sedan levererar värme till kommunorganisationens byggnadsbestånd. Eltillförseln utgör det näst största energislaget på 39 procent av den sammanlagda energitillförseln och därefter kommer flytande icke förnybara bränslen (13 procent).
Kommunorganisationens transporter inkluderar den egna fordonsflottan samt tjänsteresor med privatbil och motsvarar cirka 6 procent av energianvändningen.
Energitillförseln för kommunorganisationens transporter är till stor del beroende av fossila bränslen, men i och med att drivmedel med en högre procentsats flytande förnybara bränslen (etanol, RME och HVO) används för kommunens egna fordonsflotta, är andelen flytande förnybara bränslen högre än vad den annars skulle varit.
Energiåtgången för kommunens avfallshantering (räknat som 25 % av MERAB:s energi- användning) uppgår till 1,3 GWh, där den största energiåtgången kommer av transporter för avfalls- och slamhämtningar som genomförs av underentreprenörer till MERAB. I energibalansen för kommunorganisationens avfallshantering ingår även energi- produktionen från kommunens sammanlagda avfall som ”energibortförsel”. Detta
eftersom det är kommunorganisationen som är ansvarig för all avfallshantering inom kommunen och eftersom kommunens avfall idag inte används/hanteras inom kommunen utan istället skickas vidare till andra kommuner för energiframställning.
Figur 13. Sankey-diagram för energibalansen för Hörby kommunorganisation. Data är hämtat för år 2015 och 2016.
