Ändlöshet

Majoriteten av respondenterna i studien formulerar otydliga mål och en konstant strävan mot något. Genren ändlöshet innebär att individen formulerar tankar om framtiden som inte har något särskilt slut. Det ger personen möjlighet att konstant arbeta mot målet och på så sätt identifiera sig som en person som ständigt strävar mot något i framtiden, snarare än att behöva formulera specifika mål som ska passa individens olika identiteter. En individ kan ha flera identiteter som styrs av olika värderingar, normer och mål (Ashforth, Harrison & Corley 2008) vilket medför att personen behöver hantera dessa för att skapa koherens i sin karriärsidentitet (Wright, Nyberg & Grant 2012). För att hantera dessa olika identiteter formulerar individen mål som inte har något särskilt slut för att försöka upprätthålla eller skapa en sammanhängande

49

identitet. Ett exempel på detta är Robin som formulerar att hen vill utvecklas och ha roligt på jobbet samt att det är viktigare än att sätta långsiktiga mål:

Det är mycket viktigare för mig att känna att jag hela tiden utvecklas i det jag gör och tycker det är roligt att gå till jobbet. Och så länge som jag tycker det så trivs jag väldigt bra där jag är. Det är lätt att se det ur ett kort perspektiv än att veta hur man känner om 10 år. Då kanske jag vill göra något helt annat liksom.

När respondenterna pratar om sin framtid och vad som är viktigt i karriären formulerar flera av dem sådant som är ändlöst och därmed något som går att ständigt sträva mot. Sam uttrycker att det är viktigt att utvecklas och lära sig vilket uttrycks genom citatet “Jag tror aldrig man riktigt blir fullärd och det är väl också därför jag jobbar inom det här. Jag lär mig något nytt varje dag och det tycker jag också är betydelsefullt. Att utvecklas hela tiden”. Kim uttrycker “Att jag känner att det jag arbetar med är kul, det tror jag är väldigt viktigt för mig” och “Det blir ständigt utvecklande att lära sig nya saker” vilket även det är något som inte går att direkt slutföra och bidrar till en konstant strävan. Sam menar även att det som är viktigt för hen är att få ut någonting själv av arbetet samt att kunna bidra till skillnader i människors liv:

Framförallt att jag ska känna att jag får ut någonting själv. Att jag tycker det är kul, att jag känner mig tillfreds med mitt jobb. Det är väl framförallt det, men också känna att jag får ut något av mitt jobb [...] att jag gör någonting viktigt. Jag vill inte bara gå till jobbet och känna att jag bara gör saker för sakens skull. Då skulle jag lika gärna kunna jobba på en industri och tillverka saker. Jag vill känna att det är viktigt och det bidrar till skillnad i människors liv.

Även Charlie uttrycker att utvecklas och ta sig framåt är något hen strävar mot i framtiden. I denna formulering låter Charlie det vara öppet för vad målet eventuellt kommer kunna generera i slutändan:

50

Jag har inte jättetydligt för mig att det är exakt det här jag vill göra, utan jag vill lära mig på vägen, utvecklas och ta steg framåt. Sen får jag se vad det är för någonting i slutändan.

Genom att uttrycka mål som inte har något slut försöker individen skapa en stabilitet som hjälper till att undvika påfrestningar och hot som kan tillkomma när olika värderingar, mål eller normer ska beaktas. Konflikter mellan olika identiteter (Ashforth, Harrison & Corley 2008) eller lojaliteter och mål (Wright, Nyberg & Grant 2012) försöks hanteras av individen genom att formulera otydliga mål som går att eftersträva oavsett vilken identitet personen förhåller sig till. Identitetsarbetet genomförs då individen aktivt väljer att formulera sådant mål eller tanke om framtiden som är så pass öppen att den inte kan kontrolleras eller riskeras att misslyckas. I och med processen att formulera sådant som är ändlöst skapas en form av skyddande framtidstanke som ständigt går att sträva mot och som aldrig blir klar eller begränsas av identiteter som är oförenliga eller osammanhängande.

5.3.3 Reducering

Ur empirin framgår genren reducering, vilket innebär att individen formulerar långsiktiga mål och drömmar men som av olika anledningar görs mer kortsiktiga och konkreta. Respondenterna uttrycker att det är enklare att fokusera på nuet och den framtid som ligger nära i tiden gentemot en framtid som ligger långt bort. Det är något som kan tänkas ske på grund av att individen kan inneha flera eller osammanhängande identiteter som hamnar i konflikt (Wright, Nyberg & Grant 2012). För att kunna skapa en stabilitet mellan flera identiteter kan individen använda genren som tillhandahåller en process som innebär hur personen kortar ner de långsiktiga målen. Anledningen till att personen kortar ner målet eller drömmen kan exempelvis bero på att det finns flera olika identiteter hos individen som gör det svårt att behålla ett långsiktigt mål inom karriären. Trots att båda genrerna ändlöshet och reducering innefattar mål så är den stora skillnaden att denna genre innehåller en process där målen kortas ner istället för att formuleras otydliga från början. Ett exempel uttrycks av Sam som har ett drömliknande mål om att bli Sveriges bästa advokat för kvinnor och barn i framtiden:

Jag har alltid haft som mål, det kanske låter töntigt men jag sa från början att jag vill bli Sveriges bästa advokat för kvinnor och barn. Så det har jag som mål i framtiden.

51

Samtidigt tvivlar Sam på om hen kommer tycka det är roligt och vilja fortsätta inom yrket i framtiden samt uttrycker det mer kortsiktiga målet att bli advokat:

Så länge jag tycker det här yrket är kul så kommer jag fortsätta men eftersom jag varit lite upp och ner kring om jag vill det här så kanske jag inte tycker det är lika kul om två år. Tycker jag att det är superkul kommer mitt nästa mål vara att bli delägare någonstans för det är dit man vill nå om man börjar på en advokatbyrå, eller de flesta iallafall [...] Men det har alltid varit mitt mål att jag ska bli advokat annars skulle jag inte börjat här.

Charlie framför det långsiktiga målet att bli chef för att det innefattar mer ansvar men kan även tänka sig att bli lärare inom organisationen:

Jag tänker väl att jag kommer vara chef någonstans, bo i hus, ha en familj [...] Få något slags ansvarsområde som gör att man kan hantera såna bitar, ja men hjälpa och stötta sin personal. Då är chef ett ganska bra område, eller ja ganska bra position om man vill jobba med det. Men sen kan det ju också handla om att jag kanske vill bli lärare på något sätt. Inom organisationen kan jag välja att bli lärare för de nyanställda och hjälpa dem på det sättet också. Så det beror helt på hur det går framöver. Men jag vill fortfarande ha en tjänst där man kan hjälpa till eller hjälpa folk.

Charlie formulerar även ett mer konkret och nära mål som fortfarande innehåller utökat ansvar. Det kan tänkas bero på att hen ser fler framtida identiteter, vilket gör att målet kortas ner till att fokusera på ansvar och nästa steg i hierarkin. Det mer konkreta målet formuleras enligt följande:

Nästa steg är att jag ska klättra upp och bli senior. Vilket innebär att jag kommer få ett helt annat ansvarsområde. En revision brukar vi säga, det är som ett uppdrag och man ska planera det uppdraget. Allt ifrån vem som ska göra vad till att arbetet blir utfört och att det görs klart. Så jag kommer få ett helt annat ansvar på alla uppdrag som jag är ute på och den biten känner jag kommer bli ganska kul. Att få kliva upp och ta ett ansvarsområde på det sättet.

52

Personen genomför identitetsarbete genom att reducera sina längre och mer drömliknande mål för att försöka skapa koherens mellan sina identiteter. På grund av olika anledningar kan personen inte längre länka sig till det långsiktiga målet och samtidigt konstruera en koherent berättelse. Istället omformuleras det framtida målet för att personen bättre ska kunna identifiera sig med det. Då människor identifierar sig med arbetet som plats kan det medföra en konflikt mellan olika identiteter som behöver hanteras (Ashforth, Harrison & Corley 2008) vilket exempelvis framgår då Sam identifierar sig med att bli Sveriges bästa advokat för kvinnor och barn och samtidigt tvivlar på om hen passar för yrket. Genren tillhandahåller på så sätt en process där individen försöker skapa koherens mellan flera olika eller osammanhängande identiteter. Genren representerar hur individen hanterar sina höga ambitioner i kombination med någon form av osäkerhet på sig själv eller sin karriär.

Förutom att bidra med förståelse för hur tillfällig koherens inom dimensionen delad identitet genereras kan genren även bidra med en förståelse för koherens mellan dimensionerna delad identitet samt tidsrymd. Reducering av målen sker eftersom det kan finnas flertalet identiteter som behöver hanteras men kan också kopplas till tidsrymd då reducering innehåller en tidsaspekt. Det eftersom de långsiktiga målen är reflektioner om en framtid långt bort vilka reduceras till en närmare framtid för att försöka konstruera en sammanhängande berättelse. Att konstruera en sammanhängande historia hjälper människor att förstå hur de passar in i större narrativ (Ibarra & Barbulescu 2010) som exempelvis kan vara karriären, vilket innebär att historierna som inkluderas i en persons karriär behöver vara sammanhängande. Narrativ konstrueras bland annat genom att förutse framtida handlingar och tillställningar genom konversation och interaktion (Cunliffe & Coupland 2011) vilket reducering kan ge utökad förståelse för hur det sker mellan dimensionerna. Sam hanterar exempelvis sina olika identiteter som innebär att dels ha ett högt mål inom branschen samt den identitet som känner osäkerhet inför yrket genom att formulera ett långsiktigt mål som förkortas till en närmare framtid. Eftersom personer behöver beakta både personliga och kollektiva behov, normer och mål i karriären (Ashforth, Harrison & Corley 2008) kan genren reducering även bidra till tillfällig koherens mellan identitetsdimensionerna delad identitet samt personligt och kollektivt. I Sams exempel kan det långsiktiga målet kring att bli framgångsrik inom branschen tänkas vara mer sammankopplat med kollektiva behov och mål, medan hen tvivlar på grund av behov som är mer personliga, vilket hanteras av individen med hjälp av reducering.

53 5.4 Personligt och kollektivt

Denna identitetsdimension belyser att individen behöver beakta både personliga och kollektiva behov, normer samt mål i karriären. Det kan leda till att inslag av det kollektiva integreras i personens självkänsla (Ashforth, Harrison & Corley 2008) och därmed uttrycks i individens berättelser. Människor kan använda färdiga berättelser som överensstämmer med normer och sociala förväntningar (McAdams 2008) och även konstruera historier i stunden då identitet är något som skapas genom att använda språket (LaPointe 2010). Det innebär att det finns något personligt och kollektivt som individen behöver förhålla sig till samt att narrativ konstrueras och framförs på olika sätt vilket kan vara relaterat till det personliga och kollektiva. Med hjälp av genrerna indoktrinering och simulering kan förståelse genereras för hur det narrativa identitetsarbetet sker när individen behöver förhålla sig till identitetsdimensionens olika delar.

5.4.1 Indoktrinering

Många av respondenterna ger uttryck för att yrket kräver mycket av dem. Här används genren indoktrinering vilket betyder att individen använder sig av berättelser som verkar komma från någon form av påverkan. Genren innebär att individen omfattas av normer som inte ifrågasätts, personen uttrycker därför sådant som är i likhet med dem. Personer kan ha olika institutionaliserade manus där en färdig berättelse med en standardiserad handling uttrycks (Ibarra & Barbulescu 2010). Sådana berättelser delges för att överensstämma med normer och sociala förväntningar (McAdams 2008). Studiens respondenter formulerar historier som kan tänkas vara sådana färdiga berättelser som inspirerats av branschnormer. Exempelvis uttrycks att de gillar stimulering och vill ha mycket att göra. Det kan uppfattas som en påtryckning från branschens sida vilket resulterar i att individen uttrycker sådant som förväntas av den för att passa in, både nu och i framtiden. McAdams (1999 se Ibarra & Barbulescu 2010, s. 135) menar att identitet ses som en internaliserad historia som kommer från en individs redogörelse, vilket kan beskriva hur normer och värderingar införlivas med personen och på så sätt blir en del av individen själv. Ur empirin framgår viss information om branscherna som verkar vara normer eller förväntningar från organisationen. Exempelvis uttrycker Charlie följande citat som tyder på branschnormer:

Just i revisorsyrket blir man pressad framåt att ta svårare steg, när man har jobbat längre får man flera ansvarsområden och man får göra lite svårare grejer, man får exempelvis ta hand om nyanställda [...] För det jag vet med

54

det här yrket är att det aldrig kommer stå still och man känner aldrig att jag kommer kunna allt och inte kan lära mig något mer.

Kim menar att det är positivt att det inte finns någon mättnadskänsla i den karriärväg hen valt och att det känns som att det inte tar stopp någonstans. Det tyder på ett tankesätt som är relaterat till de normer som finns inom branschen som präglas av hierarkier och en strävan framåt:

Hierarkier är ändå ett driv skulle jag säga, det känns som man aldrig får någon mättnadskänsla. Har jag gjort en sak i ett år och börjar känna mig trygg i det så kan jag gå på något annat och lära mig det istället och sen kan man pendla där emellan. Har man åtagit sig något som är för svårt kan man lämna över det till någon högre. Får man för mycket grejer som är för enkelt ska man kunna kasta ner och låta någon annan ta över också. Det tycker jag är motiverande faktiskt, det känns inte som att det tar stopp liksom.

Robin förmedlar att det kan vara jobbigt att arbeta i den utsträckning som branschen kräver men uttrycker trots det ett driv framåt. Här uttrycks en vilja att ständigt bli stimulerad och ha mycket att göra och att hen inte kan tänka sig ett lugnare yrke:

Jag tycker om när det händer mycket och är liksom, in i hetluften. Nu har vi ju högsäsong de här månaderna och det är klart att det blir slitigt att jobba så mycket som vi gör, men jag tycker att det är skitkul, och att jobba mot de här deadlinesen som vi har och hela tiden ha nya projekt. Vara med och rodda lite överallt. Jag tycker det är jättekul. Jag skulle inte vilja ha mindre att göra. Eller jag tröttnar lätt om det är för lite att göra, då går jag ner i varv och sen händer det inte så mycket istället. Jag har hellre mycket att göra under en period iallafall.

Sam uttrycker att hen inte vill ha ett arbete som saknar möjligheten att ta sig framåt vilket tyder på att det är en norm att klättra inom branschen. Hen framställer sig dessutom som en driven och målmedveten person vilket verkar stämma in med de branschnormer som finns:

Jag tror inte jag hade kunnat haft ett jobb där jag inte vet att jag kan klättra. Jag är en person som är väldigt driven och målmedveten, jag vill känna att

55

jag gör någonting som kommer leda fram till någonting. Och det är ju verkligen så, speciellt om man jobbar som jurist.

Människor har en viss inverkan på vilken identitet som väljs men valen påverkas av både social kontext och interpersonella förhandlingar (Caza, Vough & Puranik 2018). Med andra ord kommer en individs identitet att influeras av yttre påverkningar, vilket kan vara normer från den bransch den arbetar inom. Identitetsarbetet sker genom att individen framför personliga berättelser som verkar överensstämma med normer som finns inom branschen. Genom processen att formulera dessa berättelser konstruerar personen sin verklighet och att länka sig själv till de normer som finns kan bidra till att stärka personens karriärsidentitet.

5.4.2 Simulering

En genre som visas i empirin är simulering vilket innebär att personen använder sig av berättelser som kan tänkas finnas färdigt existera för formulera hur personen borde tycka eller agera. Denna genre innehåller likheter med hur Ibarra och Barbulescu (2010) beskriver att människor har färdiga institutionaliserade manus där en färdig berättelse innehas av individen. Dessa berättelser eller manus verkar användas när personen har svårigheter med att identifiera sig med yrket eller vad som förväntas i framtiden. Det kan tänkas bero på de kollektiva och personliga mål individen behöver beakta (Ashforth, Harrison & Corley 2008). Färdiga berättelser hjälper individen att uttrycka vad hen borde tycka eller vilja och genom att formulera detta arbetar personen med sin identitet genom att länka den till normer eller förväntningar som finns inom yrket. McAdams (2008) menar att färdiga berättelser är sociala fenomen som uttrycks för att överensstämma med sociala förväntningar och normer vilket det finns likheter med de exempel som lyfts fram nedan. Det finns vissa likheter med genren indoktrinering men en markant skillnad är att inom indoktrinering används berättelser som verkar vara färdiga omedvetet eller på grund av att de införlivats i individen. Simulering går istället ut på att en individ ger sken av och uttrycker något som egentligen kanske inte går helt i linje med vad den tidigare uttryckt eller har för åsikter. Ett exempel på detta är Alex som berättar att hen som jurist har svårt att försvara någon som är skyldig men när hen reflekterar kring det så presenteras ett resonemang om hur alla personer förtjänar att få sina mänskliga rättigheter försvarade. Respondenten uttrycker att den har svårigheter med att utföra och identifiera sig med vissa arbetsuppgifter som är relaterade till yrket:

56

På vissa punkter kan jag inte riktigt identifiera mig med yrket. Vissa advokater brinner för att alla har rätt till ett ombud och det håller jag med om men jag kanske inte känner mig helt bekväm alla gånger med att representera någon som jag själv tycker har gjort fel och då blir det ju lite något av teater på något sätt.

Det Alex uttrycker speglar att hens egen moral påverkar hur det känns att genomföra delar av arbetet. Personen formulerar även något som kan tänkas vara ett mer accepterat synsätt på arbetsuppgiften som finns inom branschen:

Även om personen är skyldig så har han ju rättigheter. Jag menar även om någon har begått ett brott så är det ju inte försvarbart att göra vilka inskränkningar som helst i den personens liv, för då kan man ju ha ett samhälle där det är okej att fysiskt bestraffa folk som har begått brott. Så självklart behöver de här personerna också få sina mänskliga rättigheter försvarade.

Ett annat exempel är Robin som egentligen har svårt att formulera sina tankar om framtiden och rakt ut uttrycker att hen inte vill tänka långsiktigt utan föredrar att vara i nuet. Det framgår att hen känner press från organisationen att bli auktoriserad revisor vilket kan vara den främsta anledningen till att hen formulerar tankar om att skriva auktorisationsprovet. Genren i detta fall innebär att Robin använder sig av en formulering som grundas i någon form av press eller förväntning från organisationen och uttrycks för att ge sken av att dessa framtidsplaner finns för individen. Hur pressen från byrån uttrycks visas i följande citat:

Det är inga krav att man ska bli auktoriserad revisor och det är ingen som säger att du måste, men det är ganska tydligt att det är ett starkt önskemål att man ska bli auktoriserad.

Hur Robin uttrycker att det finns tankar på auktorisation visas i följande citat där det framgår att hen ändå kan tänka sig att skriva provet, vilket innebär att eventuellt bli auktoriserad revisor: