Karriärsidentitetens konstruktion genom
berättande
En kvalitativ studie om narrativt identitetsarbete
Författare: Ida Gustafsson (950918) och Matilda Sundman (970313)
VT20
Självständigt arbete, avancerad nivå, 30hp Ämne: Företagsekonomi
Handelshögskolan vid Örebro Universitet Handledare: Niklas Wällstedt
Förord
Inledningsvis vill vi rikta ett stort tack till de respondenter som medverkat i studien. Att de tagit sig tid och ställt upp på intervjuer har varit oerhört värdefullt för uppsatsen. Vi vill tacka vår handledare Niklas Wällstedt som hjälpt oss öppna upp för intressanta tankar under arbetets gång. Vi tackar även vår bisittande handledare Hans Hasselbladh för värdefull feedback.
Fortsatt trevlig läsning.
Abstract
The purpose of this study is to examine narrative identity work when multiple future identities are taken into consideration. Theoretical gaps in the research area is highlighted through a discussion of the issue and in a literature review. The theoretical framework used to examine identity work in this particular essay is narrative identity theory. The theory explains what people do to work with their identities, and also how it is done through narrative genres. The study have an qualitative approach and twelve interviews were conducted in order to develop greater understanding of identity and identity work. The study generated seven narrative genres which develops understanding of how individuals use narrative identity work to create a sense of coherence among multiple identities.
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Bakgrund 1
1.2 Problematisering 2
1.3 Syfte och frågeställning 4
1.4 Bidrag 5
2. Litteraturgenomgång 6
2.1 Identitet och identitetsarbete 6
2.2 Framtida identiteter 8 3. Teoretisk referensram 12 3.1 Narrativ identitetsteori 12 3.2 Narrativt identitetsarbete 13 3.2.1 Tidsrymd 14 3.2.2 Delad identitet 15
3.2.3 Personligt och kollektivt 16
3.2.4 Identitetsdimensionernas relation 18 3.3 Narrativa genrer 19 4. Metod 21 4.1 Undersökningsdesign 21 4.2 Insamling av litteratur 22 4.3 Urval av intervjupersoner 23 4.4 Utformning av intervjuer 25 4.5 Hantering av data 33 4.6 Metod för analys 34 4.7 Metodreflektion 35
5. Empiri och Analys 38
5.1 Inledande analys 38 5.2 Tidsrymd 40 5.2.1 Introspektion 40 5.2.2 Utveckling 43 5.3 Delad identitet 46 5.3.1 Framhävning 46
5.3.2 Ändlöshet 48
5.3.3 Reducering 50
5.4 Personligt och kollektivt 53
5.4.1 Indoktrinering 53 5.4.2 Simulering 55 5.5 Allmän analys 58 6. Slutsatser 60 7. Avslutande diskussion 62 7.1 Begränsningar 62
7.2 Förslag till vidare forskning 62
8. Referenser 64
Tabellförteckning
Tabell 1, intervjufrågor del ett 30
Tabell 2, intervjufrågor del två 32
1
1. Inledning
I nedanstående avsnitt presenteras det forskningsområde som är av intresse för studien. Först introduceras ämnets bakgrund i form av tidigare forskning kring identitet relaterat till karriären. Därefter redogörs för den problematik som finns inom området tillsammans med argument för hur den tidigare forskningen förbisett eller förenklat viktiga aspekter av identitet. Slutligen presenteras studiens syfte, frågeställning och bidrag.
1.1 Bakgrund
Inom arbetslivet finns det ett behov för människor att identifiera sig själva och känna mening (Dutton, Roberts & Bednar 2010). Individers yrkesliv och hur någon definierar sig utifrån en organisation är en viktig beståndsdel för människors förståelse för vem de är (Ibarra & Barbulescu 2010; Alvesson 2015; Ashforth, Harrison & Corley 2008). Genom arbetsrelaterade aktiviteter konstruerar medarbetare identiteter som de anser är meningsfulla, värdefulla och viktiga (Alvesson & Willmott 2002). Det innebär att individer formar, förändrar och modifierar hur de definierar sig själva och andra i samband med arbetsrelaterade aktiviteter och situationer.
Forskare har intresserat sig för hur identiteter relaterade till arbetslivet konstrueras och definitionen för denna typ av identitet skiljer sig åt. Exempel på olika identiteter kopplade till arbetslivet är yrkesidentitet, professionell identitet och organisatorisk identitet (Dutton, Roberts & Bednar 2010). Dessa definitioner inkluderar att identiteten är relaterad till platser i form av den lokala organisationen och det världsomfattande yrket (Ashforth, Harrison & Corley 2008). LaPointe (2010) benämner det som karriärsidentitet vilket, till skillnad från yrkesidentitet, professionell identitet och organisatorisk, inte är bunden till en särskild plats eller roll utan begreppet inkluderar arbetsrelaterade erfarenheters olika sekvenser eller perioder. Genom att inte koppla identiteten till varken en plats eller roll ger det en mer flexibel grund för konstruktion av identiteten (Ashforth, Harrison & Corley 2008). I och med denna definition av identitet behöver individen inte endast formas av den tjänst eller arbetsplats den befinner sig på för tillfället, utan kan även formas av andra erfarenheter som är betydande för vem individen är (LaPointe 2010).
2
Karriärsidentiteten har ofta setts som väsentlig för att hjälpa personer att hantera nutida karriärers skiftande gränser (LaPointe 2010). Förståelsen för processerna bakom en karriärsidentitet är intressant av flera anledningar, bland annat på grund av hur individen föreställer sig sin framtida karriärsidentitet kommer påverka hur denne agerar i sin roll i nuet (Strauss, Griffin & Parker 2012). Knez (2016) hävdar att medarbetarna i någon grad behöver identifiera sig med organisationen för att ta till sig instruktioner och information som kommuniceras. Författaren menar även att den arbetsrelaterade identiteten som medarbetarna besitter påverkar organisatorisk tillförlitlighet och företagande. Med andra ord har medarbetares karriärsidentitet en påverkan på organisationen och därför är det relevant att generera ytterligare förståelse för processerna bakom den. På grund av anställningens föränderliga innehåll och form kommer det vara av ännu större vikt att förstå i framtiden (Knez 2016) vilket är ett argument för fortsatta studier om individers karriärsidentitet.
1.2 Problematisering
Identitet i arbetslivet har fått stor uppmärksamhet inom organisatorisk forskning vilket resulterat i en mängd olika teoretiska och metodologiska ramverk (Miscenko & Day 2016). Enligt Ibarra (1999) finns det en konsensus inom forskningen om att förändringar inom arbetsrollen medför identitetsförändringar, men processen genom vilken identiteten utvecklas är fortfarande inte är tillräckligt förklarad. Den arbetsrelaterade identiteten är en självbild som är bunden till deltagandet i aktiviteter vilka är kopplade till arbetet (Dutton, Roberts & Bednar 2010) eller i någon grad påverkar den identitet som är relaterad till arbetslivet. Forskare har intresserat sig för hur, varför och när individer skapar sin självbild vilket resulterat i studier om identitetsarbete (Caza, Vough & Puranik 2018). Begreppet identitetsarbete innebär de aktiviteter som individer ägnar sig åt för att “forma, reparera, upprätthålla, stärka eller revidera” sina identiteter (Alvesson & Willmott 2002, s. 626).
Identitetsarbete kan beskrivas som handlingar som utförs för att stärka bilden av ett distinkt, positivt och sammanhängande jag (Sveningsson & Sörgärde 2015), med andra ord en koherent identitet (Wright, Nyberg & Grant 2012). Koherens innebär att känna kontinuitet och igenkännbarhet över tid och situation (Alvesson & Willmott 2002) vilket identitetsarbete bidrar med (Wright, Nyberg & Grant 2012). Identitetsarbete utmärks ofta starkare vid förändringar eller turbulens då det kan vara svårt att vidmakthålla en sammanhängande självbild (Alvesson
3
2015) men är även en ständigt pågående process som aldrig anses vara fulländad (Caza, Vough & Puranik 2018). Forskningen om identitet indikerar att en persons definitioner om sig själv är dynamisk och multidimensionell snarare än enkel och statisk (Ashforth, Harrison & Corley 2008), men trots det förbises flera dimensioner av identiteten och arbetet med den inom den forskning som finns idag.
Många forskare (se exempelvis Beech & Johnson 2005; Wright, Nyberg & Grant 2012; Järventie-Thesleff & Tienari 2016) har främst fokuserat på den nuvarande identiteten vilket blir problematiskt eftersom den nuvarande identiteten inte existerar i ett vakuum (Strahan & Wilson 2005). Identitetsarbetet innefattar även de identiteter en individ har haft tidigare och de identiteter som individen önskar eller förväntar sig ha i framtiden (Caza, Vough & Puranik 2018). Det som förbises när endast den nuvarande identiteten studeras är att en persons identitet även innefattar reflektioner, hopp och rädslor för vad individen kommer att bli i framtiden (Strahan & Wilson 2005). Strahan och Wilson (2005) menar att konstruktionen av det tänkbara framtida jaget har en påverkan på den nuvarande identiteten och att framtida jag kan påverka individer att handla eller genomföra aktiviteter för att uppnå framtida mål. Människor reflekterar kring och planerar för långsiktiga mål som ger dem mening i livet, anställningen blir central för att skapa både social samt ekonomisk status i strävan mot att finna mening (Knez 2016) vilket påvisar att föreställningen om den framtida karriären är betydelsefull för människor idag.
Identitetsarbete genomförs för att skapa en sammanhängande självbild och en känsla av stabilitet (Alvesson 2015). Människor vill känna att de har kontroll över sin situation (Sveningsson & Sörgärde 2015) och behålla stabiliteten genom tidens gång (Caza, Vough & Puranik 2018). Identitetsarbete kan ske genom att individer integrerar nya erfarenheter in i sin livshistoria för att få dessa händelser att gå ihop och sammanfläta dåtid, nutid samt framtid (Shortt 2012 se Caza, Vough & Puranik 2018, s. 899). Människor försöker på så sätt skapa ett sammanhängande jag genom narrativ eller berättelser som uttrycks i dialoger mellan personer (Caza, Vough & Puranik 2018) där erfarenheter och upplevelser förmedlas genom människors personliga historier (Syrjälä, Takala & Sintonen 2009). Narrativt identitetsarbete innebär att personer med hjälp av berättelser försöker skapa en koherent identitet (Wright, Nyberg & Grant 2012). Ibarra och Petriglieri (2010) resonerar kring hur personer hanterar avvikelser mellan
4
olika identiteter, men trots det menar författarna att identiteter till stor del ses som givna snarare än varierade vilket innebär att aspekter från framtiden exkluderas.
Det finns fortfarande utrymme för fler studier som behandlar framtiden för att förstå hur framtida identiteter påverkar individers självkänsla eller införlivas i den nuvarande identiteten (Caza, Vough & Puranik 2018). Dåtiden omfattar tidigare erfarenheter vilka utgörs av olika minnen, medan framtiden är något som ännu till stor del är okänt och presumtivt (Strahan & Wilson 2005). Ibarra och Petriglieri (2010) konkretiserar detta genom att argumentera för att det framtida jaget kan bestå av flera olika identiteter och Wright, Nyberg, och Grant (2012) hävdar att personer utnyttjar olika identiteter vid olika tillfällen samt kontexter. Istället för att en individ kännetecknas av en identitet kan den anta mångfaldiga identiteter (Wright, Nyberg, & Grant 2012). En persons livshistoria består förmodligen av mer än en idealiserad framtidsbild (McAdams 1996 se Wright, Nyberg, & Grant 2012, s. 1454) vilket talar för att en individ kan ha flera olika framtida identiteter. Det gör undersökningar om identitet som inkluderar framtiden intressanta eftersom tidigare litteratur till stor del förenklat eller bortsett från de multidimensionella och komplexa aspekter som framtida identiteter medför. Människor vill ha en konsekvent och konstant identitet över tiden (Ibarra & Barbulescu 2010) och identitetsarbete är en process där individer kan skapa en koherent självuppfattning (Wright, Nyberg & Grant 2012). Därmed frågar vi oss hur individer genomför narrativt identitetsarbete för att försöka konstruera en koherent karriärsidentitet när det finns mångfaldiga framtida identiteter.
1.3 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att undersöka hur narrativt identitetsarbete genomförs när det finns mångfaldiga framtida identiteter. Det görs i syfte att utöka förståelsen för hur individen försöker konstruera en koherent karriärsidentitet. Genom att undersöka samt analysera detta kan följande frågeställning besvaras:
- Hur genomför individen narrativt identitetsarbete för att försöka konstruera en koherent karriärsidentitet när det finns mångfaldiga framtida identiteter?
5 1.4 Bidrag
Studien har ett teoretiskt bidrag som är att utveckla förståelsen för identiteten och hur konstruktionen av den sker. Förståelsen för processen bakom hur människor konstruerar en koherent identitet över tid (Ibarra & Barbulescu 2010) utökas genom att studera hur mångfaldiga framtida identiteter hanteras av individen. Att studera detta ger en bredare bild av identitet som fenomen samt hur identiteten konstrueras eftersom identitetsarbete är relaterat till tidigare, nuvarande och framtida identiteter (Caza, Vough & Puranik 2018). Studien bidrar dessutom med förståelse för hur individen med hjälp av genrer försöker skapa en koherent karriärsidentitet samt hur identitetsarbete kan ske under kvalitativa intervjuer för att få individen att väva samma dåtid, nutid och framtid genom berättelser. Uppsatsen kan med hjälp av narrativ identitetsteori utöka förståelsen för hur individen kan genomföra identitetsarbete för att försöka konstruera en koherent karriärsidentitet när det finns mångfaldiga framtida identiteter. Därav bidrar denna studie till forskningen om identitet och identitetsarbete samt ger ett bidrag till teorin.
6
2. Litteraturgenomgång
Nedan redogörs för hur identitet och identitetsarbete definieras. Avsnittet inkluderar även tidigare forskning om framtida identiteter och studier som väger in framtiden som en konstruktion av identitet. Syftet med avsnittet är att motivera för definitionerna och påvisa det gap som, trots de studier som presenteras, kvarstår kring mångfaldiga framtida identiteter och identitetsarbete.
2.1 Identitet och identitetsarbete
Identitet innebär hur människor försöker skapa en sammanhängande och till viss del stabil idé om vilka de är samt vad de står för (Alvesson 2015). Eftersom individers förståelser av sig själva är multidimensionella och dynamiska (Ashforth, Harrison & Corley 2008) har det gjorts studier för att förstå identitetens bakomliggande processer. Forskare har i flera decennier försökt förstå hur, varför och när individer skapar sin självbild vilket har mynnat ut i forskning om identitetsarbete (Caza, Vough & Puranik 2018). Med identitetsarbete menas de aktiviteter individer ägnar sig åt för att “forma, reparera, underhålla, stärka eller revidera” sin självbild (Alvesson & Willmott 2002, s. 626) vilket görs för att bibehålla eller skapa en känsla av distinktivitet och koherens (Brown & Lewis 2011). Koherens beskriver en känsla av igenkännbarhet och kontinuitet över tid samt situation (Alvesson & Willmott 2002). Identitet ses därmed vara ständigt pågående och dynamisk där individer ständigt strävar efter stabilitet (Brown & Lewis 2011).
Identitetsarbete innefattar de ansträngningar individer gör för att försöka skapa en känsla av stabilitet, koherens och kontinuitet i den allmänna tillvaron samt i arbetslivet (Sveningsson & Alvesson 2010). Det finns ett intresse i att förstå hur individer arbetar med sina identiteter inom yrken samt organisationer och många anställda behöver flertalet gånger under karriären antingen skapa nya identiteter eller revidera nuvarande identiteter relaterade till arbetet (Caza, Vough & Puranik 2018). Identitetsarbete ses som en pågående process som sker under hela livet och anses vara något individer aldrig kan färdigställa. Forskarna är överens om att det finns vissa saker som triggar och bidrar till ett mer intensivt identitetsarbete, exempelvis vid övergångar mellan olika roller (Ibarra 1999) eller vid förändringar (Järventie-Thesleff &
7
Tienari 2016). Caza, Vough och Puranik (2018) hävdar att personer har en viss inverkan i vilken identitet de väljer men att valen påverkas av social kontext och interpersonella förhandlingar.
Organisationsforskare har intresserat sig för hur arbetsrelaterade identiteter konstrueras (Caza, Vough & Puranik 2018) och definitionen för denna typ av identitet skiljer sig åt. Ashforth, Harrison och Corley (2008) menar att begreppen professionell identitet och yrkesidentitet är relaterade till platser, i form av den lokala organisationen och det världsomfattande yrket, där en individs identifiering med dessa platser kan hamna i konflikt. Forskning om mångfaldiga identiteter indikerar att människor eventuellt identifierar sig med flera platser vilket gör att de behöver hantera konflikter mellan olika identiteter. Trots att forskning gjorts om mångfaldiga identiteter finns det fler aspekter av identitet som behöver beaktas än de som Ashforth, Harrison och Corley (2008) benämner. LaPointe (2010) använder sig av begreppet karriärsidentitet vilket innebär att identiteten inte är bunden till en särskild plats eller roll. Istället inkluderar begreppet arbetsrelaterade erfarenheters olika perioder eller sekvenser. Karriärsidentitet innefattar hur en individ tänker på sig själv under arbetslivets historia och hur den uppfattningen formas, förändras och utvecklas (Ashforth, Harrison & Corley 2008). Denna definition av identitet har vissa likheter med det som Caza, Vough och Puranik (2018) benämner som den personliga identiteten.
En personlig identitet innebär en unik individ med självbeskrivningar dragna från individens egen biografi och upplevelser (Owens, Robinson & Smith-Lovin 2010). Den personliga identiteten består av en persons individuella narrativ, men trots det är den även social och institutionell. Fastän det finns likheter mellan personlig identitet och karriärsidentitet är det begreppet karriärsidentitet som används i denna uppsats. Genom att karriärsidentiteten inte är nära sammankopplad till en roll eller plats, utan istället formas av historia och olika perioder, ger det en mer flexibel grund för konstruktion av identiteten (LaPointe 2010). Identitetsarbete innefattar tidigare identiteter, nuvarande identitet och framtida identiteter (Caza, Vough & Puranik 2018) vilket gör karriärsidentitet till en passande definition eftersom den ger en mer omfattande och inkluderande bild av identiteten relaterad till arbetslivet (Ashforth, Harrison & Corley 2008). Eftersom det som studeras i uppsatsen innefattar hur identitetsarbetet genomförs
8
när självbeskrivningar från individens egen biografi, upplevelser samt förväntningar om framtiden vägs in är det karriärsidentiteten som är av intresse.
2.2 Framtida identiteter
Flertalet forskare har intresserat sig för framtida identiteter (Thornborrow & Brown 2009; Ibarra 1999; Strahan & Wilson 2006; Ibarra & Petriglieri 2010) och dessa studier har angripit forskningsområdet genom olika synsätt. Thornborrow och Brown (2009) studerar framtida identiteters påverkan på identitetsarbetet som ett styrningsverktyg från organisationens sida. Genom att skapa en ideal framtida identitet kommer individer konstant och självmedvetet sträva efter att uppnå denna åtråvärda identitet. Identiteten skapas enligt författarna på tre olika sätt baserat på deras intervjupersoner. Ett av sätten är olika riter som genomförs för att utforma fallskärmsjägare som en grupp av fysiskt lämpade, disciplinerade och stridslystna trupper. Vägen mot professionen målas upp som väldigt tuff och innehåller en kontrollerad urvalsprocess, hård träning samt utmattande fysiska tester. Det är mycket restriktivt vilka som kan gå hela vägen och männen som tar värvning vittnar om att personalen och officeren som genomförde rekryteringen och grundutbildningen försökte avskräcka dem från att bli fallskärmsjägare.
Det andra sättet som identiteten konstrueras på enligt Thornborrow och Brown (2009) är genom övervakning. Männen får tidigt i processen höra att de är övervakade och att allt de gör utvärderas. Det skapar en miljö där de även övervakar varandra och varje enskild individ blir både en fånge och en vakt, en som utvärderas och en som utvärderar andra. Det innebär att männens egen känsla om sig själva som fallskärmsjägare upprätthålls genom både bekräftelse från andra samt genom internaliserade monologer där de konstant bedömer sig själva. Till sist konstrueras identiteten med berättelser om vad det innebär att vara en fallskärmsjägare på riktigt (Thornborrow & Brown 2009). De som anses vara bra berättare eller de som berättelserna handlar om fungerar som förebilder för de nya rekryterna. Tack vare berättelserna kontrolleras att de nya lever upp till förväntningarna och att de inte bryter mot viktiga normer. Genom att se den framtida identiteten som en ideal identitet innebär det att den framtida identiteten ses som en fast, noga konstruerad och given identitet. Thornborrow och Brown (2009) föreslår att människor som arbetar med sin identitet genom dessa tre sätt blir aspiranter som verkligen önskar en viss identitet. Eftersom författarna av denna studie utgår från en
9
identitet som organisationen påtvingar individerna förbises individernas egna tankar och reflektioner kring deras personliga identitet.
Det finns även tidigare forskning som studerat hur tänkbara jag, i form av individers idéer om vad de kan bli, vad de är och vad de är rädda att bli, påverkar processen där identiteten formas (Markus & Nurius 1986). Ibarra (1999) har genom sin studie undersökt provisoriska identiteter och menar att dessa innehåller föreställningar om individens framtida yrkesliv och används för att utveckla identiteter. För att kunna bygga den framtida identiteten antar människor egenskaper de anser vara värdefulla från någon form av förebild på arbetsplatsen. Med hjälp av förebilder kan individerna samla på sig och testa de egenskaper de inspireras av. Utifrån sina egna standarder och värderingar samt andras uppfattningar kommer de kunna välja vilka egenskaper som ska behållas, förändras eller uteslutas.
Enligt Ibarra (1999) finns det tre grundläggande steg för individen att genomgå, dessa steg är att observera förebilden för att kunna identifiera potentiella identiteter, experimentera kring provisoriska identiteter samt utvärdera dessa experiment med hjälp av personliga värderingar och feedback från omgivningen. Det innebär att individen utvecklar olika repertoarer som förknippas med den typ av professionalitet personen kommer besitta i framtiden för att kunna navigera kring de olika potentiella identiteterna. Denna process är beroende av förebilder (Ibarra 1999; Pratt, Rockmann & Kaufmann 2006) vilket kan bli problematiskt om det inte finns några förebilder att inspireras av. Ibarra och Petriglieri (2010) menar dessutom att avsaknaden av förebilder öppnar upp för en mer experimentell och utforskande process vilken kan tänkas vara nödvändig för att förstå personliga definitioner om sig själv som Ashforth, Harrison och Corley (2008) hävdar är dynamiska och multidimensionella. På så sätt blir Ibarras (1999) förklaring av hur identiteten konstrueras begränsad.
Även Strahan och Wilson (2006) intresserar sig för tänkbara jag. De studerar identitet och motivation genom att redogöra för relationen mellan förflutna, nuvarande och framtida tänkbara jag. Författarna hävdar att individers minnen av tidigare erfarenheter och deras konstruktion av framtida tänkbara jag påverkar både den nuvarande identiteten samt motivationen. De belyser att både dåtida och framtida jag är relativt formbara eftersom minnen
10
är kortlivade medan framtida jag är hypotetiska. Även om Strahan och Wilson (2006) redogör för hur möjliga framtida jag konstrueras så saknas aspekter som förklarar hur identitetsarbete genomförs för att länka dem till sin nuvarande identitet.
Ibarra och Petriglieri (2010) diskuterar, i likhet med Ibarra (1999) samt Strahan och Wilson (2006), framtiden i relation till identitet i form av möjliga framtida jag som relateras till identiteter, men genom att introducera begreppet identititetslek. Detta innebär ett önskvärt framtida jag som finns mellan fantasi och verklighet. Författarna resonerar kring att människor använder både identitetslek och identitetsarbete för att utforska jagets osammanhängande, mångfaldiga och varierande natur. Processen för upptäckt och utforskning är nödvändig för att skapa nya identiteter. Begreppen skiljer sig åt genom att identitetsarbete innefattar situationer där människor strävar efter att upprätthålla äktheten inför inkräktande mot identitetens integritet. Identitetslek sker istället när identiteten ännu inte är utarbetad och kan ses som mer experimentell. Ibarra och Petriglieri (2010) menar att identitetsarbete och identitetslek är två distinkta men ändå komplementära föreställningar som skiljer sig åt beroende på syfte, plats och process. Det som är säreget för identitetslek är att det inte behöver följa något logiskt mönster där individen tänker på vad utfallet kommer bli, medan identitetsarbete sker mer målinriktat. Dessa författare genomför ingen empirisk undersökning vilket medför att arbetet kring identiteter inte studerats tillräckligt och det endast är resonemang som presenteras.
De ovan nämnda vetenskapliga artiklarna om identitet och identitetsarbete i förhållande till framtiden har undersökt fenomenet och genererat värdefull kunskap till forskningsområdet. Utifrån tidigare forskning föreslås däremot att det finns flertalet aspekter som fortfarande saknar kännedom. Trots att tidigare litteratur har fokuserat på framtiden finns det begränsningar som gör att flera komplexa faktorer bakom identitetens konstruktion förbises. Ibarra och Petriglieri (2010) saknar empiriskt material för att stärka sina påståenden och Strahan och Wilson (2006) studerar inte identitetsarbete utan fokuserar istället på begreppen identitet och motivation. Thornborrow och Browns (2009) studie har begränsningar då den innefattar en konstruerad och ideal framtida identitet som individer påtvingas och strävar efter. Ibarras (1999) studie är beroende av att det finns någon form av förebild vars egenskaper individer kan använda för att genomföra identitetsarbete. Caza, Vough och Puranik (2018) beskriver identitetsarbete som något konstant pågående och som kommer inifrån individen tillsammans
11
med externa faktorer. Det saknas studier om identitetsarbete som innefattar hur individen får tidigare och framtida identiteter att gå ihop med deras nuvarande identitet för att känna koherens samt hur processen ser ut när det finns varken förebilder eller en ideal identitet att sträva efter. Individer sammanflätar dåtid, nutid och framtid (Shortt 2012 se Caza, Vough & Puranik 2018, s. 899) för att skapa en koherent identitet (Wright, Nyberg & Grant 2012). Identitetsarbete behöver undersökas genom ett perspektiv som redogör för hur individer hanterar vem de är och försöker skapa en koherent identitet (Wright, Nyberg & Grant 2012) som innefattar tidigare identiteter och de identiteter som individen önskar eller förväntar sig ha i framtiden (Caza, Vough & Puranik 2018).
12
3. Teoretisk referensram
Detta avsnitt beskriver uppsatsens teoretiska utgångspunkt. Här presenteras grundläggande information om narrativ identitetsteori och identitetsarbete följt av tre dimensioner av identitet som framtagits ur teorin. Vidare redogörs för vad narrativa genrer är och hur det används vid uppsatsens analys.
3.1 Narrativ identitetsteori
Inom narrativ identitetsteori ses identiteten som betingad av de historier och berättelser som vidareförs samt cirkulerar i olika sammanhang (Eriksson-Zetterquist, Kalling, & Styhre 2015). Individen organiserar sina erfarenheter och minnen till största del som narrativ (Bruner 1991). Dessa narrativ menar Watson (2009) är personliga och används för att skapa mening och sammanhållning i individens liv, vilket införlivar erfarenheter i människors pågående livshistoria för att få vem de är att gå ihop (Caza, Vough & Puranik 2018). I och med det resonemanget är narrativ identitetsteori ett passande förhållningssätt för att utöka förståelsen för hur individen försöker skapa en koherent karriärsidentitet genom identitetsarbete när det finns mångfaldiga framtida identiteter. Eftersom identitetsarbete innefattar dåtid, nutid och framtid kan detta undersökas med hjälp av teorin då narrativen i sig enligt Watson (2009) och Bruner (1991) organiseras utefter tidsrelaterade sekvenser.
Forskning om narrativ relaterat till identitet föreslår att människor socialt kan förstå och konstruera sina karriärer genom berättelser (Ashforth, Harrison & Corley 2008). Tolkningen av vad som sägs och hur det sägs kommer alltid att påverkas av lyssnaren samt kontexten och narrativen ses som en version av individens verklighet snarare än en empiriskt verifierbar sanning (Bruner 1991). Berättelser eller narrativ ses inte som en slutdestination, utan snarare som en pågående resa (Bruner 1991) där individen ses som en aktör i en viss miljö och där dennes verklighet hela tiden omdefinieras (Caza, Vough & Puranik 2018).
13 3.2 Narrativt identitetsarbete
Narrativ eller berättelser genom dialoger, konversationer och historier är ett vanligt förekommande sätt att genomföra identitetsarbete (Caza, Vough & Puranik 2018). Människors erfarenheter och upplevelser är en grundläggande del av strukturen i vardagslivet och reflekteras samt förmedlas genom deras personliga historier (Syrjälä, Takala & Sintonen 2009). Det narrativa synsättet används för att ta del av berättelser som medför förståelse för hur det narrativa identitetsarbetet sker (Caza, Vough & Puranik 2018). Individer kan genom att skildra narrativ om deras liv försöka övervinna spänningar och motsägelser mellan olika identiteter (Wright, Nyberg & Grant 2012). Identitetsarbetet är mer effektivt om den narrativa berättelsen är koherent (Ibarra & Barbulescu 2010). Det innebär att en historia är förnuftig på sina egna villkor och har en sammanhängande handling (McAdams 1996 se Ibarra & Barbulescu 2010 s. 141).
Tidigare studier om narrativt identitetsarbete har varit begränsande då de exempelvis fokuserat främst på den nuvarande identiteten (Beech & Johnson 2005) eller balansen mellan de interna och yttre aspekterna av identitet (Watson 2009). Det finns även tidigare forskning om hur individer strävar efter koherens mellan identiteter men som endast baserats på tre fasta identiteter som forskarna framtagit i sin studie (Wright, Nyberg & Grant 2012). Dessa studier har ett för snävt och begränsande synsätt vilket medför att flera aspekter av identitet och identitetsarbete exkluderas. Forskning om identitet indikerar att en persons definitioner om sig själv är dynamisk och multidimensionell snarare än enkel och statisk (Ashforth, Harrison & Corley 2008) samt anses identitetsarbete vara en ständigt pågående process som aldrig färdigställs (Caza, Vough & Puranik 2018). Därför behövs en flexibel grund för att studera hur det narrativa identitetsarbetet genomförs när det finns mångfaldiga framtida identiteter. För att undersöka identitetsarbete på ett sätt som varken är begränsande eller för snävt har tre stycken dimensioner av identitet tagits fram ur teorin. Dessa identitetsdimensioner innehåller olika delar som individen behöver hantera och förklarar ur ett teoretiskt perspektiv vad individer gör för att försöka upprätthålla eller skapa en koherent karriärsidentitet. Dessa dimensioner av identitet är tidsrymd, delad identitet samt personligt och kollektivt som förklaras mer utförligt nedan.
14 3.2.1 Tidsrymd
Inom narrativ identitetsteori framgår det att individer behöver förhålla sig till en tidsaspekt och därmed är tidsrymd en dimension av identitet som framtagits ur teorin. Identitetsdimensionen innefattar delar som dåtid, nutid och framtid vilka individen behöver förhålla sig till i sitt berättande och konstruerandet av en koherent karriärsidentitet. Identitet kan ses som den utvecklade och internaliserade historien som är resultatet av en individs selektiva tillkännagivande av förflutet, nutid och framtid (McAdams 1999 se Ibarra & Barbulescu 2010, s. 135). Människor inkorporerar erfarenheter i sin pågående livshistoria för att försöka få vem de är att gå ihop (Caza, Vough & Puranik 2018). Därmed är identitetsarbete relaterat till individens olika tidsperioder i livet och innebär att personen har någon form av tidsrymd att förhålla sig till för att försöka skapa en koherent karriärsidentitet.
Flertalet tidigare studier uppmärksammar hur individen använder sig av dåtiden för att konstruera berättelser om sina liv. Ur ett narrativt perspektiv skapar människor berättelser för att organisera erfarenheter och minnen av tidigare händelser (Bruner 1991). Watson (2009) menar att utforma händelser från det förflutna i berättelser hjälper individen att konstruera en identitet. Ashforth, Harrison och Corley (2008) hävdar att konstruktionen av ett narrativ alltid är retrospektivt eftersom individer baserar dem på minnesupplevelser. Det kan bli problematiskt när människor inte har möjlighet att länka sina gamla identiteter till nya identiteter (Ibarra 1999) vilket kan göra att personen saknar en stabil självkänsla (Ebaugh 1988 se Ibarra & Barbulescu 2010, s. 140). Ibarra och Barbulescu (2010) menar även att det är svårare för en individ att anpassa sig till en ny arbetsmiljö om den inte kan nyttja sitt förflutna som en slags resurs för nutidens meningsskapande
Trots att det främst fokuseras på erfarenheter och minnesupplevelser inom narrativt identitetsarbete finns det även en framtid att förhålla sig till. Exempelvis menar Shortt (2012 se Caza, Vough & Puranik 2018, s. 899) att individer sammanflätar dåtid, nutid och framtid genom att integrera erfarenheter i sin livshistoria för att få dem att gå ihop. Caza, Vough och Puranik (2018) menar dessutom att narrativen alltid är pågående eftersom olika versioner av verkligheten finns samtidigt och dessa influeras av både interna och externa faktorer. Cunliffe och Coupland (2011) hävdar att narrativa framställningar är synkroniska, utförda i konversationer, interaktioner och handlingar som en strävan efter koherens. Det indikerar att
15
det finns flera narrativ som pågår samtidigt under samma tidsperiod och innebär därmed att det finns flertalet olika delar och aspekter av tid som behöver hanteras av individen.
För att människor ska förstå hur de passar in i olika situationer menar Ibarra och Barbulescu (2010) att det hjälper oss att konstruera narrativ genom att sätta händelser i en koherent berättelse. Cunliffe och Coupland (2011) hävdar att narrativ konstrueras genom att ta fasta på tidigare erfarenheter och händelser, nuvarande interaktioner samt genom att förutse framtida handlingar och tillställningar, vilket kan förklara hur individer försöker hantera de olika tidsaspekterna. Precis som individer konstruerar identiteter relaterade till arbetet genom att berätta sin historia, återuppfinner de även sig själva genom att omtolka tidigare händelser med hjälp av nya förståelser och kan berätta nya historier om vad som inträffar (Ibarra & Barbulescu 2010). Denna dimension av identitet innebär är att individer behöver förhålla sig till en tidsrymd och genom berättande sammanflätar dåtid, nutid och framtid för att försöka konstruera en koherent karriärsidentitet. Människors meningsskapande är även temporärt eftersom när det utförs anspelar de på tidigare erfarenheter, nuvarande interaktioner och framtida förväntningar (Cunliffe & Coupland 2011).
3.2.2 Delad identitet
Det framgår ur teorin och tidigare studier om narrativt identitetsarbete att en individ kan ha flera identiteter eller identifiera sig med flera olika platser samtidigt vilket personen behöver förhålla sig till. Denna dimension innefattar dessa olika delar som behöver hanteras för att försöka skapa en koherent karriärsidentitet. Wright, Nyberg och Grant (2012) hävdar att en individ ofta kan ha mer personligt dominerande berättelser som utformar identiteter. Det kan leda till osäkerhet, konflikter och tvivel i sammanhang, som exempelvis en organisation eller ett företag, där det finns andra lojaliteter och mål att förhålla sig till. Ashforth, Harrison och Corley (2008) menar att människor eventuellt identifierar sig med flertalet platser samtidigt vilket medför att de kan behöva hantera konflikter mellan olika identiteter. En plats personer ofta identifierar sig med är arbetet vilket kan leda till konflikter mellan möjligen osammanhängande eller mångfaldiga identiteter (Wright, Nyberg & Grant 2012). När olika identiteter är inkonsekventa på grund av olika värderingar, normer eller mål kan det bli en konflikt (Ashforth, Harrison & Corley 2008). Konflikter mellan identiteter kan även uppstå på grund av att individen behöver ta hänsyn till både personliga och kollektiva behov. Med andra
16
ord framgår det att individen behöver hantera någon form av delad identitet då den kan ha flera olika identiteter, identifiera sig med olika platser eller behöver förhålla sig till olika värderingar, normer, behov och mål. Då handlar identitetsarbete om att individen behöver hantera vem den är och skapa en känsla av koherens mellan identiteterna (Wright, Nyberg & Grant 2012).
Tidigare forskning har föreslagit olika sätt som individer försöker hantera detta genom. Wright, Nyberg och Grant (2012) menar att individer försöker övervinna konflikter mellan identiteter genom att konstruera ett koherent narrativ om sig själva och sin karriär. Genom att konstruera historiska händelser i en berättelse med en handling konfigureras identiteterna till en historia om sig själv, med andra ord en narrativ identitet. Ashforth, Harrison och Corley (2008) menar att individen konstant konstruerar berättelser för att införliva utvecklade uppfattningar om jaget för att främja känslan av kontinuitet och därmed skapa förståelse för vem personen var, är och kan bli. Narrativen fungerar därmed som en grund från vilken individen försöker skapa en stabilitet inför framtida händelser. Inom narrativt identitetsarbete framgår det att personer kan ha delade identiteter som behöver hanteras. Denna dimension förklarar vad individen gör för att försöka skapa en koherent karriärsidentitet när det finns flera identiteter, platser, normer eller mål att förhålla sig till.
3.2.3 Personligt och kollektivt
Ur teorin framgår att det finns delar för individen att förhålla sig till som verkar vara personliga och kollektiva, vilket denna dimension av identitet speglar. Genom att framföra sin historia finns det möjlighet för individen att hantera dessa. När narrativt identitetsarbete studeras är det relevant att undersöka vad individen gör för att presentera sig själv och hur den försöker skapa ett narrativ som är sammanhängande (Wright, Nyberg & Grant 2012). Eftersom individen behöver beakta både personliga och kollektiva behov, normer samt mål i karriären kan det leda till att den integrerar inslag av det kollektiva i sin självkänsla (Ashforth, Harrison & Corley 2008). Personers val av identitet påverkas av social kontext och interpersonella förhandlingar (Caza, Vough & Puranik 2018). Individer kan även använda och konstruera berättelser på olika sätt (Watson 2009) samt växla mellan olika sätt att prata (McAdams 2008). Denna dimension av identitet belyser att det finns något personligt och kollektivt att förhålla sig till samt att personer framför berättelser på olika sätt för att hantera det.
17
Utifrån tidigare forskning kan individer ha en mängd olika institutionaliserade manus där en färdig berättelse med en standardiserad handling presenteras (Ibarra & Barbulescu 2010). Sådana historier är sociala fenomen som berättas för att överensstämma med normer och sociala förväntningar (McAdams 2008). Ett sätt att hantera delarna inom denna identitetsdimension kan därmed vara att berätta historier som är kulturellt accepterade. Enligt Ibarra och Barbulescu (2010) kan en historia med ett institutionaliserat manus som passar den specifika kontext individen ingår i vara mer övertygande. Identitet kan anses vara en internaliserad historia som kommer från individens redogörelse (McAdams 1999 se Ibarra & Barbulescu 2010, s. 135) och med hjälp av färdiga narrativ kan personer byta ut ett färdigt manus mot ett annat för att anpassa hur de framställer sig beroende på situation (Ibarra & Barbulescu 2010). Ibarra och Barbulescu (2010) exemplifierar det genom att skriva att en chef blir arbetslös men istället för att delge ett narrativ där individen skuldbeläggs för uppsägningen så används ett institutionellt manus där personen framställer sig som ett offer eller en slagen hjälte.
Det finns även tidigare forskning som menar att narrativ inte alltid är sammanhängande eller avsiktliga (Cunliffe & Coupland 2011). LaPointe (2010) hävdar istället att identiteter och narrativ inte antas existera färdigt i individens sinne innan de uttrycks i en särskild miljö. Författaren menar att identiteter är ett diskursivt och performativt fenomen, vilket innebär att identiteten ständigt är under konstruktion och skapas genom att använda språket. Narrativ ses även som spontana handlingar för meningsskapande och tolkningar som ofta är mottagliga, bestridande och improviserade framföranden som är både kontextuellt samt temporärt känsliga (Cunliffe & Coupland 2011). På grund av det kan det tänkas finnas en möjlighet för att mer personliga mål eller behov uttrycks i dessa sammanhang då det finns tillfälle för tolkning och reflektion från individen.
Cunliffe och Coupland (2011) menar att narrativ och att skildra berättelser är viktiga delar av identitetsarbetet som människor ägnar sig åt för att skapa sammanhängande narrativ av sina liv. Eftersom identitetsarbete sker genom berättelser är det vanligt att det sker i intervjuer (Bryman & Cassell 2006) då personer får skapa eller återberätta historier och de ofta involverar en komplex process för att hantera intryck (Alvesson 2003; Cassell 2005 se Bryman & Cassell 2006, s. 50). LaPointe (2010) hävdar att identitet är ett performativt fenomen som skapas
18
genom att använda språket och Cunliffe och Coupland (2011) menar att narrativ koherens är något som sker i ögonblicket. Det argumenterar för att historier som skapas i stunden är av mer betydelse när identiteten konstrueras.
Människor försöker, utöver att formulera en berättelse, få förståelse för hur de platsar i berättelsen (Cunliffe & Coupland 2011). Att placera händelser i en koherent historia hjälper människor att förstå hur de passar in i större narrativ och bidrar därmed att förstå vem de är. Sammanfattningsvis innebär denna dimension av identitet att individen använder sig av olika typer av narrativa berättelser för att försöka skapa en sammanhängande identitet när individen behöver beakta det personliga och kollektiva. Berättelserna kan vara skapade mer i stunden då narrativ koherens är något som sker i ögonblicket och identiteten skapas genom att använda språket. Narrativen kan även anses vara färdiga berättelser med en standardiserad handling som presenteras som kan vara relaterade till normer och förväntningar.
3.2.4 Identitetsdimensionernas relation
Identitetsdimensionerna tidsrymd, delad identitet samt personligt och kollektivt innehåller olika delar som individen behöver förhålla sig till samt förklarar vad personer gör för att konstruera en koherent karriärsidentitet. De tre dimensionerna av identitet förhåller sig till varandra genom att de är flexibla snarare än fasta och att vissa delar är relaterade till flera dimensioner. Individen behöver hantera de delar som finns inom identitetsdimensionerna, men även de delar som är dimensionsöverskridande. Exempelvis framgår det i både delad identitet samt personligt och kollektivt att det inom organisationer finns andra lojaliteter och mål att förhålla sig till. Det är därmed en del som finns inom båda dimensionerna av identitet som individen behöver förhålla sig till.
Forskare inom narrativ identitetsteori har till viss del tagit hänsyn till delarna inom identitetsdimensionerna (se exempelvis Wright, Nyberg & Grant 2012; Watson 2009; Beech & Johnson 2005) men genom att ta fram dessa tre dimensioner ur teorin skapas en flexibel grund som möjliggör att studera identitet och identitetsarbete på ett mer övergripande och öppet sätt. Dimensionerna av identitet är inte fristående utan relateras till varandra på grund av delarna som finns inom och mellan dem. Identitetsdimensionerna är nära anslutna till varandra
19
men har trots det utmärkande egenskaper som skiljer dem åt. Det medför möjligheten att öppna upp teorin samtidigt som de bidrar med struktur för att kunna studera narrativt identitetsarbete. Dimensionerna av identitet förklarar vad individen gör för att konstruera en koherent karriärsidentitet. För att besvara studiens forskningsfråga behövs däremot en teoretisk förklaring eller ett verktyg för att utöka förståelsen för hur det sker.
3.3 Narrativa genrer
Inom narrativt identitetsarbete är det vanligt att omarbeta sin identitet inom olika teman eller genrer. Dimensionerna av identitet som framtagits ur teorin förklarar vad individen gör för att försöka konstruera en koherent karriärsidentitet och genrer kan generera förståelse för hur det sker. Bruner (1991) menar att genrer tillhandahåller rymliga och vedertagna modeller för hur individen skapar mening om mänskliga händelser. Genrer fungerar som ett verktyg både för berättaren och lyssnaren. De kan ligga till grund för individers livshistorier och tillhandahåller en handling som bidrar till att de kan konstruera en sammanhängande känsla av sig själv. Wright, Nyberg och Grant (2012) förklarar hur narrativa genrer tillhandahåller en process där individer skapar en koherent självuppfattning. Olika handlingar i de narrativa berättelserna sammankopplar de temporära och situationella aspekterna av identitet som understryker en bearbetad dåtid, en föredragen nutid och en eftersträvad framtid. Genrer kan användas för att förklara identitetsförändringar i en temporär bemärkelse men även hur individen har utvecklats som karaktär över tid samt bistå med en konsekvent berättelse om individens liv och karriär.
Narrativa genrer medför ett specifikt sätt att berätta på och får effekt genom hur individen använder sitt språk (Bruner 1991). Ett vanligt tema inom identitetsarbete relaterat till professionalitet eller arbetslivet är att omarbeta jaget inom den ‘heroiska’ (Watson 2009) eller ‘aspirational’ (Thornborrow & Brown 2009) ramen. Det innebär att individen framställer sig som en moralisk agent som bekämpar motgångar för allmänhetens bästa eller för en ädel sak (Wright, Nyberg & Grant 2012). Den genren kan då användas av individen för att försöka skapa koherens mellan personens oförenliga identiteter. Även Jeffcutt (1994) uttrycker att det finns olika genrer vilka beskrivs som en narrativ form och röst.
20
Bruner (1991) menar att genrer kan ha ett kraftfullt inflytande över hur individen tänker och väljer att konstruera sin verklighet. Med hjälp av genrer går det att utveckla nyanserade förklaringar för hur identitetsarbetet sker och genrer kan vara till hjälp vid en analys och tolkning av berättelser (Eriksson-Zetterquist, Kalling & Styhre 2015). Trots att det förekommer genrer som är förutbestämda och användbara finns det också möjlighet att låta genrer växa fram ur empirin vilket Wright, Nyberg, och Grant (2012) belyser. Med andra ord finns det genrer som är mer etablerade och allmänna (se exempelvis Jeffcutt 1994; Bruner 1991) men i denna uppsats används genrebegreppet som ett verktyg för att utöka förståelsen för hur studiens respondenter försöker konstruera en koherent karriärsidentitet. Det innebär att genrer uppkommer ur det empiriska materialet för att kunna besvara studiens frågeställning. Genom att förstå de olika sätten att framföra en berättelse på bidrar det till att kunna förstå individens narrativa identitetsarbete. Således kan genrer bidra med förståelse för hur individen försöker konstruera en koherent karriärsidentitet när det finns mångfaldiga framtida identiteter.
21
4. Metod
Detta avsnitt beskriver undersökningens utformning. Inledningsvis presenteras uppsatsens undersökningsdesign som ger en överblick över studiens tillvägagångssätt. Därefter redogörs för metodens olika delar som innehåller insamling av litteratur, urval av intervjupersoner, utformning av intervjuer, hantering av data, metod för analys och metodreflektion.
4.1 Undersökningsdesign
En studies undersökningsdesign innebär en planering för hur studien ska genomföras samt de besluts som tagits under de olika delarna av projektet (Myers 2013). I denna uppsats har undersökningsdesignen använts som en övergripande och sammanfattande plan för metoden. Studiens upplägg har utformats för att passa uppsatsens specifika syfte och frågeställning. Genom att i början av studien sammanlänka forskningsfrågan med metoden har en del metodmässiga antaganden gjorts. Trots det så har flera mindre metodologiska val behövts göras under studiens gång, vilket ofta är fallet när kvalitativa undersökningar genomförs (Mason 2002). Valet av undersökningsdesign får avgörande konsekvenser för studiens tillförlitlighet (Jacobsen 2017) och är därför av stor vikt. Det är av den orsaken viktigt att utformning av undersökningen är lämplig för att undersöka den fråga som ställs i studien (Mason 2002). Denna uppsats syftar till att undersöka och utöka förståelsen för hur individens narrativa identitetsarbete genomförs för att försöka skapa en koherent karriärsidentitet när det finns mångfaldiga framtida identiteter. För att besvara uppsatsens specifika problemställning är en kvalitativ ansats mest lämplig, eftersom en kvalitativ studie i regel är mer intensiv och samlar in data i form av ord (Jacobsen 2017). Narrativ identitetsteori bygger på att en individs sanning och verklighet uttrycks genom berättelser som personen delar med sig av (Bruner 1991) och genom interaktion samt användning av språket sker en samkonstruktion av berättelser (LaPointe 2010). Därmed är en kvalitativ metod som bygger på att samla in ord, meningar och berättelser bäst lämpad för undersökningen.
Metoden för insamling av data påverkar validiteten (Jacobsen 2017) och det är därför viktigt att den passar undersökningen. Eftersom uppsatsen strävar efter att utöka förståelsen för ett fenomen används en intensiv undersökningsdesign som går in på djupet hos fenomenet för att
22
generera en grundlig och detaljerad förståelse. Istället för att söka efter kunskap som kan generaliseras fokuserar studien istället på flera nyanser av fenomenet genom att studera ett fåtal enheter mer utförligt. Att genomföra en undersökning där personer utgår från sig själva, den kontext de befunnit sig i samt deras egen förståelse bidrar till en verklighetstrogen studie (Jacobsen 2017) vilket har inträffat i denna uppsats eftersom respondenterna endast utgått från sin egen uppfattning och verklighet. Det har varit av vikt eftersom en individs narrativ ses som en version av individens egen verklighet (Bruner 1991).
Precis som de flesta kvalitativa studier (Myers 2013) hade vi en stor mängd insamlad empiri som analyserats. Trots att analysen skedde även under insamlingen av data så var det mest tidskrävande att analysera de transkriberingar som intervjuerna resulterade i. Hur analysen utförts finns beskrivet mer utförligt i avsnitt 4.6 Metod för analys. Under studiens gång har vi gått fram och tillbaka mellan litteraturen och empirin. Det eftersom empirin till stor del har styrt vilka aspekter som varit av intresse för studien medan teorin och tidigare forskning har använts som ett stöd för att formulera intervjufrågor och att förhålla oss till. Då respondenterna intervjuades två gånger analyserades det empiriska materialet från den första intervjun innan den andra intervjun genomfördes.
En mer utförlig förklaring av uppsatsens olika metodologiska delar finns nedan, där varje enskilt avsnitt beskriver en viktig del av studiens tillvägagångssätt. Trots att det finns en naturlig ordningsföljd för metodens olika delar har det praktiska arbetet skett mer växelvis, eftersom stegen i en modell för kvalitativ metod ofta har mer interaktiv aktivitet mellan dem (Myers 2013).
4.2 Insamling av litteratur
För att generera kunskap och förståelse för forskning om identitet och identitetsarbete har en mängd vetenskapliga artiklar lästs samt bearbetats. Inledningsvis användes databasen Primo som tillhandahålls av Örebro Universitet för att samla in tidigare forskning om ämnet. Mer specifikt är det huvudsakligen databaserna Emerald Journals och Business Source Premier som använts. Sökord som användes för att hitta relevanta artiklar var “identity”, “identity work” och “future identity”. 2018 års Academic Journal Guide (Chartered Association of Business
23
Schools 2018) har använts för att jämföra räckvidd och kvalitet av de olika tidskrifter som litteraturen har hämtats från. Vi har strävat efter att använda vetenskapliga texter som publicerats i så högt rankade tidskrifter som möjligt. Litteraturen användes för att få en översiktlig bild av forskningsområdet och artiklar som redogjorde för en övergripande bild (se exempelvis Caza, Vough & Puranik 2018) var till stor hjälp. Genom den överskådliga bilden vi genererat över forskningsområdet framgick vilka typer av studier som har gjorts, men även vad som inte undersökts eller som har studerats på ett bristfälligt sätt. Här framgick vilka olika synsätt som forskningen använt sig av för att studera fenomenet på. Efter insamlandet av övergripande litteratur på området fick vi en bättre inblick i vad vi mer specifikt ville undersöka samt vilket synsätt som var av intresse. I nästa steg söktes det efter studier som de artiklarna beskrivit för att få en förståelse för hur andra forskare studerat identitet och identitetsarbete. Dessutom fokuserades det på studier som refererat till de artiklarna för att se hur andra forskare tolkat den informationen. Därmed fördjupades kunskapen om identitet samt identitetsarbete vilket bidrog till att bakgrund, problematisering och frågeställning kunde formuleras.
Parallellt med genomgången av litteratur i syfte att utforma en problematisering söktes vetenskapliga artiklar om det teoretiska perspektiv uppsatsen utgår ifrån. Även då använde vi oss av artiklar som refererat till övergripande litteratur samt de referenser som uppkom ur dessa artiklar. Detta gjordes för att skapa mer fördjupad kunskap i vad det teoretiska perspektivet har för utgångspunkt men även hur det används av forskare inom organisationsstudier idag. Vi ansåg att det var viktigt att dels fokusera på äldre artiklar (skrivna före år 2000) för att förstå grundläggande fundamentala principer samt läsa nyare artiklar (skrivna efter år 2000) för att uppskatta hur teorin utvecklats fram till idag. Genom att bearbeta den insamlade teoretiska litteraturen kunde vi utforma den teoretiska referensramen.
4.3 Urval av intervjupersoner
I kvalitativa ansatser styrs urvalet av undersökningens syfte (Jacobsen 2017) och eftersom studien syftar till att utöka förståelsen för ett fenomen bestod urvalet av få respondenter. Det är viktigt att ifrågasätta om urvalet av intervjupersoner ger tillgång till tillräckligt med data för att kunna ta itu med forskningsfrågan, och att denna data har rätt fokus (Mason 2002). Av den anledningen gjordes valet att undersöka få personer där det fokuserades på djup istället för bredd. Enligt Ibarra (1999) är ett grundläggande antagande att den arbetsrelaterade identiteten
24
formas över tid tillsammans med meningsfull feedback och erfarenheter. Det bidrar till individers insikter om deras egna bestående preferenser, värderingar och talanger, vilket gör att identiteten relaterat till arbetslivet är mer förvandlings- och anpassningsbar tidigt i karriären. Eftersom vi intresserar oss för hur identitetsarbetet sker när framtiden involveras valde vi att undersöka personer som är relativt nya inom en bransch då de kan tänkas ha tankar om framtiden som är aktiva och pågående. Då de inte arbetat en längre tid inom branschen har de förmodligen inte hunnit skapa sig egna bestående preferenser, värderingar och talanger relaterat till arbetslivet som om de hade varit längre fram i sin karriär.
Individer upplever ofta att deras identitet destabiliseras när de börjar på en ny arbetsplats eftersom deras sociala mönster, rutiner och tidigare strukturer brutits ner eller förändrats (Kornberger, Justesen & Mouritsen 2011). Efter inträdet på den nya arbetsplatsen omformas individernas identitet och upprättas runt en uppsättning färdigheter som gör det möjligt för dem att navigera i det nya komplexa nätverket inom organisationen. För att undvika stadiet där individers identitet destabiliseras för att anpassa sig till det nya arbetet har vår studies intervjupersoner arbetat inom branschen minst ett år, men max fem år. Det eftersom intresset med uppsatsen är framtida identiteter och det kan därför vara fördelaktigt att personen som intervjuas i någon grad har kommit in i arbetet istället för att vara i en process av destabilisering av dennes tidigare identitet. Eftersom respondenterna är i början av sin karriär tänker vi oss att det finns mål eller förhoppningar om framtiden som de strävar mot eller spekulerar kring, men även kan tänkas inte har skapat sig en stor mängd bestående preferenser relaterat till arbetslivet. För att säkerställa att personen inte har haft en etablerad karriär i någon annan bransch för att senare byta bana har våra respondenter befunnit sig i åldersspannet 21-33 år.
De branscher som undersökts är jurist- samt revisionsbranschen. Eftersom framtida identiteter och identitetsarbete är av intresse för studien ville vi att respondenternas dåtid skulle vara relativt lika i form av utbildning. Båda branscherna anses även ha en tydlig karriärstege och hierarki för individerna att förhålla sig till (Elg & Jonnergård 2004; Olofsson & Regell 2019; Jerdén 2017), vilket gör att branscherna kan liknas vid varandra. Eftersom uppsatsen fokuserar främst på framtida identiteter valdes individer med relativt lika yrkesmässigt och akademiskt förflutet för att försöka minimera att stora skillnader i bakgrund och erfarenheter påverkade hur respondenterna såg på framtiden. Studien syftar inte till att undersöka skillnader mellan
25
individer utan snarare att utöka förståelsen för ett fenomen. Därav har relativt få respondenter medverkat i undersökningen eftersom vi istället har försökt nå en djupare nivå.
För att komma i kontakt med intervjuobjekten kontaktades personer på jurist- och revisionsbyråer i Örebro som hade ett övergripande ansvar inom organisationen. Genom dessa personer kom vi i kontakt med individer som var lämpliga för studien och passade in på urvalskriterierna. Det resulterade i totalt sex intervjupersoner som befunnit sig i branschen mellan 1-5 år och som var mellan 21 och 33 år gamla. Eftersom uppsatsen syftar till att utöka förståelsen för bakomliggande processer av ett fenomen var det viktigt att storleken på urvalet var tillräcklig för att vara till hjälp för att förstå processen, snarare än att representera en population (Mason 2002). För att generera tillräckligt med data för att kunna adressera forskningsfrågan (Mason 2002) intervjuades varje respondent två gånger vilket resulterade i totalt 12 intervjuer. Anledningen till att individerna intervjuades två gånger var för att komma in på djupet och förstå den enskilda individens identitetsarbete. För att generera förståelse för de dynamiska och multidimensionella processer som ligger bakom identitet och identitetsarbete (Ashforth, Harrison & Corley 2008) krävs det att lägga mer tid på varje enskild individ. I nästa avsnitt redogörs för de metodologiska val som gjorts kring intervjuerna och därmed ges ytterligare information kring intervjuernas tillvägagångssätt.
4.4 Utformning av intervjuer
De berättelser som en individ delar med sig av är en version av den personens sanning och verklighet (Bruner 1991). Denna typ av sanning är ett diskursivt och performativt fenomen som skapas genom att använda språket och berättelserna är en samkonstruktion som uppkommer genom interaktion med andra (LaPointe 2010). Intervjuerna i denna uppsats sågs som en kooperativ ansträngning och en form av konversation där intervjuaren och intervjupersonen samarbetade för att generera ny kunskap (Kreiner & Mouritsen 2005). Inom det narrativa synsättet ses inte berättelsen som en slutdestiation utan mer som en pågående resa (Bruner 1991) där en individs verklighet konstant omdefinieras (Caza, Vough & Puranik 2018). Målet med intervjuerna var att utveckla en dialog med respondenterna som kunde fortsätta vilket innebar att intervjupersonernas svar och berättelser inte sågs som slutgiltiga. Istället för att se respondenternas bidrag som ett slutgiltigt svar eller en källa till slutliga sanningar sågs den typen av information som en input för utforskandet av ny kunskap (Kreiner & Mouritsen 2005).
26
Inledningsvis av varje intervju meddelades respondenterna att de personligen och organisationen de arbetar för är helt anonyma i undersökningen, vilket underlättade då personerna inte behövde oroa sig för att någon känslig information skulle läcka ut.
I denna form av intervju kan en intervjuguide förhindra att ny kunskap genereras eftersom möjligheten att lära nya saker och se nya kopplingar reduceras när den dialogen styrs (Bryman & Bell 2013). Trots det är någon form av intervjuguide viktig då det hjälper intervjuaren att ledsaga dialogen mot konversationer som är användbara inom intervjuns begränsade tidsram (Kreiner & Mouritsen 2005). Vid utformandet av uppsatsens första intervjuer har därför en intervjuguide använts som utgångspunkt vid intervjuerna där det funnits utrymme för flexibilitet och öppenhet för att intervjun kunde ta oväntade vändningar. Det var av stor vikt att intervjufrågorna varit av öppen karaktär för att tillåta intervjupersonen att berätta sin egen historia. Något som var fördelaktigt med öppna frågor var att intervjupersonen fick tänka och svara fritt utan att styras i någon riktning av intervjuaren (Bryman & Bell 2013). Öppna frågor lämnade även utrymme för ämnen som inte kunnat förutses och även oförutsedda reaktioner (Miller & Glassner 2011). Intervjuguiden hjälper intervjuaren att beröra de aspekter som är relevanta för undersökningen (Jacobsen 2017) vilket har bidragit till att säkerställa att innehållet i resultatet är användbart för studien, men den har inte varit styrande under intervjun. Bryman och Cassell (2006) föreslår att intervjuande är en dynamisk och aktiv process där personerna tillsammans skapar mening.
För att undersöka studiens forskningsfråga och få svar som är relevanta för undersökningen har frågorna som ställts under den första intervjun grundats på teori och tidigare forskning som lyfts fram i uppsatsens tidigare delar. För att tydliggöra vilken forskning som ligger bakom samt syftet med varje fråga har detta sammanställts i tabell 1. Trots att det är teori som ligger till grund för frågorna har de aspekter som frågorna grundats på inte vinklat intervjuerna. Istället har de funnits som ett hjälpmedel för att få intervjupersonerna att genom berättandet väva samman föregångna, nutida och framtida identiteter. De frågor som tillämpats som en guide för den första intervjuns struktur visas i tabellen på nästkommande sida.
27
Fråga Referens Teori & Syfte
Q1. Kan du berätta lite om dig själv?
Watson (2009) Bruner (1991)
Teori: Berättelser används för att skapa mening och sammanhållning i individens liv. Narrativ är en version av individens verklighet. Individen ses som en aktör i en viss miljö.
Syfte: Få höra hur individen beskriver sig själv och sin version av verkligheten. Låta respondenten fritt konstruera berättelser om vem den är.
Q2. Kan du berätta om din tjänst här på företaget och hur du ser på den?
Ashforth, Harrison & Corley (2008)
Watson (2009) Bruner (1991)
Teori: Karriärer kan förstås genom berättelser.
Berättelser används för att skapa mening och
sammanhållning i individens liv. Narrativ är en version av individens verklighet. Individen ses som en aktör i en viss miljö.
Syfte: Få höra hur individen beskriver sig själv på
arbetsplatsen och vilka aspekter som belyses samt får uppmärksamhet. Q3. Har du under tiden du
arbetat här behövt göra något för att passa in i yrket eller företaget? I såna fall vad och på vilket sätt?
Caza, Vough & Puranik (2018)
Teori: Anställda behöver flertalet gånger under karriären skapa nya identiteter eller revidera nuvarande identiteter. Syfte: Få höra hur individen berättar om eventuella förändringar i identiteten eller skapandet av nya identiteter.
28 Q4. Varför sökte du dig till
den här branschen?
Bruner (1991)
Ashforth, Harrison & Corley (2008)
Caza, Vough & Puranik (2018)
Teori: Identitetsarbete är relaterat till minnen, tidigare erfarenheter och framtiden. Människor införlivar erfarenheter i sin pågående livshistoria för att få vem de är att gå ihop.
Syfte: Får höra om individens tidigare erfarenheter eller
förhoppningar om framtiden som bidragit till där den är idag.
Q5. Vad tog du med dig från tidigare in i din nya tjänst?
Bruner (1991)
Ashforth, Harrison & Corley (2008)
Caza, Vough & Puranik (2018)
Ibarra (1999)
Teori: Identitetsarbete är relaterat till minnen, tidigare erfarenheter och framtiden. Människor införlivar erfarenheter i sin pågående livshistoria för att få vem de är att gå ihop. Det kan bli problematiskt när människor inte kan länka sina gamla identiteter till nya
identiteter.
Syfte: Få information om hur individen väver in tidigare erfarenheter och upplevelser i den nuvarande karriärsidentiteten.
Q6. Vad har du för karriärmässiga framtidsplaner?
Ashforth, Harrison & Corley (2008)
Strahan & Wilson (2005)
Teori: Identitetsarbete innefattar framtida identiteter. En persons identitet innefattar reflektioner, hopp och rädslor för vad individen kommer att bli i framtiden. Syfte: Få ta del av
berättelsen om hur den förväntade framtiden påverkar individen. Låta
29
individen formulera sig om framtiden.
Q7. Hur påverkar dessa framtidsplaner vad du gör idag? På vilket sätt strävar du efter dem?
Caza, Vough & Puranik (2018)
Strahan & Wilson (2005)
Teori: Identiteter som önskas eller förväntas i framtiden påverkar identitetsarbetet. Personer utför aktiviteter för att uppnå sina mål.
Syfte: Få information om hur personer strävar mot att nå sina framtida mål. Q8. Har du några ytterligare
mål du strävar efter? Hur går dessa ihop?
Ibarra & Petriglieri (2010) Teori: Framtida jag kan bestå av flera olika identiteter.
Syfte: Få reda på om personen har flera olika framtida identiteter och hur dessa hanteras.
Q9. Har du någon
yrkesmässig förebild du ser upp till eller har sett upp till under din tid i branschen?
Ibarra (1999)
Ibarra & Petriglieri (2010)
Teori: Provisoriska identiteter och förebilder används för att konstruera identiteter.
Syfte: Få höra om individen har förebilder och hur förebilder används vid identitetsarbete. Utöka förståelsen för hur det påverkar personens identitetsarbete om det saknas förebilder och om det är problematiskt.
Q10. Har du en klar bild över vem du skulle vilja vara i framtiden? Hur påverkar det dig?
Strahan & Wilson (2005) Ibarra & Barbulescu (2010)
Teori: Individer strävar efter ett positivt tänkbart jag och arbetar för att uppnå detta. Människor försöker konstruera en konsekvent och konstant identitet över tiden.
