Åldersdiskriminering

Under intervjuerna med socionomerna framkommer ett flertal indikationer på hur en form av åldersdiskriminering yttrar sig inom arbetsgrupp och i klientarbete. I arbetsgrupper ter sig åldersdiskriminering primärt drabba de yngre socionomerna, där de yngre respondenterna vittnar om egna erfarenheter av detta. Resultatet skapar en intressant kontrast i hur tidigare forskning visat att åldersdiskriminering är generellt sett mest förekommande gentemot yngre än andra åldersgrupper i samhället (Bratt et al. 2018) medan annan forskning påvisar en likvärdig utsatthet av åldersdiskriminering mellan unga och äldre på arbetsplatser (Duncan &

Loretto, 2004; Macdonald & Levy 2016). Den ena socionomen yttrar sig på följande sätt:

Det är ju det här som blir så svårt, att hela tiden känna att man då skulle behöva hävda sig och visa att “kolla jag kan visst” eller “det här är jag, det här har jag varit med om, det här har jag gjort”. Att man måste hela tiden slåss för att få fram sin sak, visa att jag är mer än min ålder. (R1)

Samma respondent beskriver även att denna typ av attityd är mer närvarande från medarbetare man inte arbetar i anslutning till. Denna typ av attityd gentemot yngre bekräftas ha existerat på något plan av samtliga socionomer där primärt de ungas kompetens ifrågasätts utifrån ålder:

I början så tror jag att jag tyckte att det kunde vara lite taskigt, sådär mot de yngre och nyexade för då var det som att det var en sanning att de inte kunde någonting eller var för unga eller att det där med att sakna livserfarenhet vägde ganska tungt då, på något vis. Det var den attityden[...]Men där var det ju väldigt sådära “men lilla gumman kom inte och säg någonting om du inte själv har barn, du förstår ju inte det i alla fall”. (R4)

En annan respondent uttrycker även hur åldershomogena arbetsplatser kan innebära en risk i att förstärka denna typ av attityd:

Men jag tänker att det alltid finns en risk, bara man är majoritet så har man samma åsikt så är det ju liksom svårt att vara den enda som står upp för sin egen. Så därför är det bra

33 med liksom någon form av balans i olikheten, inte vara den enda som är utanför norm,

om det är ålder eller någonting annat. Annars blir ju om en som är yngre, den blir ju alltid oerfaren hela tiden och kan alltid avfärdas på grund av det, även om man kan ha en vettig synpunkt. (R5)

Just att nivå av kompetens och ålder inom det sociala arbetet ses gå hand i hand är ett återkommande tema som även uttrycks implicit i hur en socionom uttrycker att “man kan vara duktig fast man är ung” (R3). Samma respondent uttrycker även att unga saknar erfarenhet som kopplas starkt till att kunna reflektera och se saker ur olika perspektiv, vilket är en del av vad som anses utgöra en socionoms kompetensnivå. Denna föreställning om att yngre generellt besitter mindre kompetens blir något som uttryckligen påverkar den yngsta respondenten, så pass att denne upplever sig vara på gränsen att tvivla på sin egna kompetens enbart utifrån sin ålder och hur hens omgivning lägger ett värde i den. Ett resultat av detta diskuteras även om hur åldersnormen i det sociala arbetet nämns som betydligt äldre eller medelålders av de yngre respondenterna och att detta skapar en viss gränsdragning i vad som anses lämpligt att arbeta med som ung. Flera socionomer nämner specifikt hur orimligt det skulle vara för en nyexaminerad socionom att jobba med barn och ungdom då det innebär ett stort ansvar som kräver erfarenhet. Det reflekteras utifrån detta att nyexaminerade socionomer faller offer för en ålderskodad karriär där vissa yrken inom det sociala arbetet förväntas ske i en viss ordning som en socionom beskriver: “Det finns en väldigt tydlig linje som folk ska följa och lyckas man gå emot den, så är det också så här “ojojoj, blev någonting fel här?” liksom” (R1).

Det berättas förekomma attityder från klienter gentemot yngre socionomer där ett ifrågasättande av deras ålder varit närvarande i mötet, där ifrågasättandet i vissa fall syftat till deras nivå av lämplighet och kompetens:

Alltså när jag jobbade med LSS så hade jag en mamma som sa till mig att “du din lilla snärta, du har ju inte ens egna barn, hur ska du kunna förstå mig?”. Och det tänker jag är ganska så tydligt för det har jag upplevt nu här, femton år senare att klienter, föräldrar främst, tycker att det är skönt att träffa mig som är lite äldre och inte en ung liten snärta som precis kommit från skolan (R3)

Som respondenten antyder så påtalas det om att det verkar vara mer accepterat att få ett visst jobb när man är vissa åldrar. Detta är något som även nämns existera i samhället generellt där de yttersta ålderskategorierna anses vara oattraktiva på arbetsmarknaden. I socionomernas arbete med äldre klienter upplevs denna samhällsnorm av hur äldre anses mindre önskvärda på arbetsmarknaden spegla av sig i samhällsnormen genom att den upprätthålls:

Jag kan ju i mitt yrke träffa dom som är väldigt nära pensionsåldern, kanske är någonstans mellan 60–65 och tänker att dom vill ha ett arbete men de går inte att få något arbete någonstans för att alla säger att de är för gamla. Och då får man någonstans motivera till att gå i pension, vilket egentligen skall vara deras egna val.

(R2)

34 Genom ovanstående hänförs det att vissa klienter anses vara för gamla för att vilja investera resurser i. Socionomerna beskriver att denna typ av åldersdiskriminering kan återfinnas i sättet som ledning ibland hänvisar socialarbetare att ägna sina resurser och sin tid gentemot en viss åldersgrupp:

I det jag jobbade med så var det klienternas ålder, om de var äldre eller yngre, så sa man såhär att “oddsen för att överleva är bättre”. Om du har en äldre, eller att klienten är äldre, så har de ofta en tyngre problematik och det är svårare att jobba med dem och de har gått in sig på de här stegen, tänker man. Vår socialnämnd tenderar, jag tror till och med på slutet allt eftersom det blev ont om pengar att vi skulle prioritera de yngre.

Behandlingspengar, behandlingshem, vårddygn, lägg de på de yngre. Det fanns en positiv uppmuntran om att ägna det sociala arbetet mot de yngre. [...] Lite grann som i sjukvården, de som har mest möjlighet att överleva en respirator ska få den. Längst förväntad livslängd efteråt. Så tror jag att man tänkte med yngre, de hade längst förväntad livslängd efteråt. (R4)

Ålderism som begrepp beskrivs av Heikkinen och Krekula (2008) vara ypperligt för att urskilja diskriminering utifrån ålder. En stor del av ålderism som analytiskt verktyg är att uppmärksamma åldersdiskriminering genom diskriminerande praktiker, där även fördomar, stereotypifieringar samt asymmetriska maktstrukturer kan bidra till ett utövande av diskriminerande praktiker. Därav går det att påstå att det redovisade avsnittet utgår från ålderism som begrepp i syfte att urskilja existensen av åldersdiskriminering på olika nivåer.

Sammanfattningsvis framgår det i det presenterade avsnittet att socionomerna beskriver en närvaro av åldersdiskriminering på ett flertal plan inom det sociala arbetet. Denna diskriminering har visat sig existera genom exempelvis klientarbetet, relationer på arbetsplatser samt via praxis och strukturella riktlinjer.

35