3.1 Ålderism
Ålderism beskrivs vara det begreppet som beskriver negativa inställningar eller diskriminering utifrån en individs ålder (Andersson 2008, Snellman 2009). Denna typ av stereotypifiering eller diskriminering beskrivs kunna ske vardagligt eller systematiskt. Ålderism beskrivs även verka när ålder används för att döma en människas förmåga, funktion eller värde (Andersson 2008).
Ålderism som teoretiskt begrepp kan genom litteratur ses i tre överordnade centrala delar:
fördomar, diskriminerande praktik och asymmetrisk maktstruktur (Heikkinen & Krekula 2008).
De fördomar som beskrivs kunna existera gäller inte endast gentemot äldre, utan även ålderdomen och processen av att åldras. Det är viktigt att poängtera att fördomar är känslomässigt laddade, till skillnad från stereotyper (Andersson 2008). Den diskriminerande praktiken beskrivs framför allt röra sig om arbetslivet, men avser även andra arenor i en människas liv (ibid). Att ålderism kan bidra till en asymmetrisk maktstruktur menar Heikkinen och Krekula (2008) ligger i ålderismens natur av att vara en ideologi i samhället. Asymmetriska maktstrukturer beskrivs existera på samtliga samhälleliga nivåer och påverkar på grund av detta sätt som institutionella praktiker samt hur interaktionen mellan dessa utformas. Ålderism blir därav inte endast begränsad till handlingar som är medvetna, utan är även något som finns institutionaliserat i samhällsorgan (ibid.). När ålderism diskuteras i termer av maktrelationer och asymmetriska maktstrukturer kan detta ge oss möjligheten att uppmärksamma detta.
Utifrån vilken kontext och arena den sätts inom ger det oss en möjlighet att uppmärksamma potentiella över- och underordningar inom både det sociala arbetet men även generellt i samhället. Användandet av ålderism som begrepp kommer i analysen även skapa möjligheten att i det redovisade resultatet synliggöra ålderistiska stereotyper, attityder och föreställningar som grund för åldersdiskriminering.
Ålderism har enligt Banaji och Levy (2002) en mindre explicit närvaro än andra “ismer” såsom exempelvis rasism och sexism på grund av det saknas en tydlig motståndsrörelse riktad gentemot äldre. Där rasism har antisemitism som ett starkt explicit motstånd existerar samtidigt misogyni gentemot kvinnor på liknande sätt. Genom denna avsaknad av ett tydligt explicit motstånd gentemot äldre argumenterar forskarna för vikten av att undersöka det implicita kring vad som uttrycks inom forskningen av ålderism. Vi har därför valt att inkludera en tolkning av det implicita som framkommit under intervjuerna. Vidare anses diskursanalytiska studier av Heikkinen och Krekula (2008) utgöra en fruktbar ansats för att problematisera makt och spridning av makt, oavsett om studierna explicit eller implicit diskuterar ålderism.
3.2 Ålderskodning
Ålderskodning ses som ett viktigt verktyg inom forskning av ålderism, där begreppet behandlar hur fenomen, egenskaper och handlingar anses mer passande för vissa åldrar än andra samt hur vissa åldrar är starkt kopplat till egenskaper och attribut (Krekula 2009; Heikkinen & Krekula 2008). Där ålderism ger ett sätt att uppmärksamma åldersdiskriminering så erbjuder ålderskodning som analytiskt verktyg en kompletterande funktion i exempelvis hur maktrelationer och diskrimineringsprocesser skapas och reproduceras, samt vilka följder kodningar kan generera. Det går därav att säga att ålderskodning kan användas för att förstå hur
9 ålderism existerar som komplex process, medan ålderism hjälper oss att konstatera om det existerar. Ålderskodning beskrivs även kunna användas som ett verktyg i att analysera åldersrelationer generellt. Krekula1 uttrycker själv att ålderskodning som begrepp fyller en utvidgade analytisk funktion som nödvändigtvis inte täcks av ålderism-begreppet då ålderskodning uppmärksammar hur situationer och fenomen presenteras som mer eller mindre lämpliga för olika åldersgrupper. Det kan även fungera som ett verktyg i att synliggöra hur olika åldersbaserade grupper och kategorier tillskrivs antagna egenskaper och attribut. Dessa ålderskodningar behöver dock inte innebära något statiskt, då det blir beroende av den kontext den sätts inom. Samtidigt som ett attribut eller en egenskap kan medföra en viss värdeladdning i en specifik kontext eller situation, så kan det i en annan kontext medföra en annan värdeladdning. Genom ålderskodning betonas skillnader mellan olika åldrar samtidigt som det skapas likheter inom åldersgrupper. Ålderskodning skapar även möjlighet att uppmärksamma hur sociala kategorier och identiteter kan förändras då olika situationsbaserade kontexter tillskrivs diverse åldersbaserade kvaliteter. Det möjliggör en fördjupad analys i hur åldersrelationer har potential att påverka olika hierarkiska ordningar beroende på vilken kontext den sätts inom. I enlighet med detta förklarar ålderskodning hur ålder görs i olika sammanhang.
Krekula (2009) beskriver vidare att ålderskodning och kategorisering bör särskiljas då ålderskodning syftar till individens identifikation med kategoriseringar. Ålderskodning är relevant för vår forskning då begreppet bidrar med att erbjuda en fördjupad förklaring till hur respondenterna kodar specifika egenskaper och attribut, samt hur olika egenskaper eller attribut kan tillskrivas vissa åldrar eller ålderskategorier.
3.3 Social Identity Theory
Social Identity Theory(SIT) är en teori skapad av Turner och Tajfel (1986) som centreras kring gruppmedlemskap och självidentitet i samhället. SIT förklarar en persons känsla av vem de är baserad på deras gruppidentitet. Teorin menar att människor har ett behov av att vara medlemmar i en samhällsgrupp och bli en del av en grupps självkänsla. Därför försöker individer att definiera den egna gruppen (in-grupp) i en positiv bemärkelse och att den motsatta gruppen (ut-grupp) definieras i negativa bemärkelser. Det faller sig därför naturligt enligt teorin att världen formar en “vi- och dom” process genom social kategorisering (ibid.). Teorin beskrivs bestå av tre centrala faser där den första fasen benämns som social kategorisering. I förhållande till samhället använder människor sociala kategoriseringar för att förstå sin sociala omgivning. Sociala kategorier kan exempelvis vara utifrån kön, sexualitet, religion eller just ålder. Fas två kallas för social identifiering där människor identifierar sig i den grupp de själva anser sig tillhöra. Den tredje fasen kallas för social jämförelse. När människor kategoriserat sig själva som en del av en grupp och identifierat sig med den gruppen tenderar de att jämföra sin egen grupp med andra grupper. Den tredje fasen beskrivs vara grundläggande för att förstå hur fördomar uppstår. När två grupper identifierar sig som rivaler, tvingas de att tävla för att behålla deras egen självkänsla (ibid.). SIT avser i denna studie att behandla hur socionomer identifierar sig kontra distanserar sig mot olika grupper utifrån ålder. Dels relaterat till sig själv, arbetsplatsen men även samhället.
1 Clary Krekula, professor vid institutionen för sociologi, Karlstads Universitet. Intervju den 25 februari 2020.
10 Tidigare forskning har påvisat att när SIT används i relation till ålder, brukar gruppmedlemskap relateras till två huvudgrupper; ung och gammal (Chonody & Teater 2016). En nackdel med att applicera teorin i studien blir därav att den tredje, egendefinierade åldersgruppen “mittemellan”
faller undan. SIT kan trots detta tillföra en förklaringsmodell till hur åldersgrupperingar inom det sociala arbetet förhåller sig till varandra.
11