• No results found

Återbetalningsskyldighet bör gälla i fler fall än

Regeringens förslag: Stöd ur fonden ska betalas tillbaka

1. om stödet inte har använts inom angiven tid eller för avsett ändamål, 2. om mottagaren inte inom föreskriven tid har lämnat den redovisning

eller det underlag som föreskrivs,

3. om mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att stöd ur fonden har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, eller

4. om stödet av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta.

Stöd till en lokal eller anläggning ska också återbetalas helt eller delvis, om den säljs eller användningen av den ändras utan Arvsfonds- delegationens medgivande inom en tioårsperiod eller, om den kortare tiden gäller för stödet, en femårsperiod.

Ett beslut om återbetalning ska få överklagas till allmän förvaltnings- domstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammar- rätten.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens för- slag. Utredningens förslag har en annan utformning med anledning av det demokrativillkor som utredningen föreslår. Den särskilda bestämmelse om återkrav av stöd till en lokal eller anläggning som utredningen föreslår avviker också redaktionellt från regeringens förslag.

68

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter. Arvsfondsdelegationen och Kammarkollegiet anser att det bör tydliggöras att de grunder för återkrav som föreslås är tillämpliga även för stöd till lokaler och anläggningar. De anser även att annan överlåtelse än försäljning kan vara skäl för återbetalning och att det bör framgå av den aktuella bestämmelsen.

Skälen för regeringens förslag

En möjlighet bör införas att återkräva stöd i de fall stödmottagaren inte orsakat en felaktig utbetalning men varit i ond tro

För att kunna återkräva utbetalat stöd krävs enligt nuvarande 12 § första stycket 3 lagen om Allmänna arvsfonden att stödmottagaren både har orsakat den felaktiga utbetalningen och borde ha insett detta, dvs. varit i ond tro. I många andra regleringar om statsbidrag till civilsamhället kan bidrag återkrävas antingen om bidragstagaren har orsakat den felaktiga utbetalningen eller om den felaktiga utbetalningen skett av annan anledning och bidragsmottagaren varit i ond tro.

Mot bakgrund av att återkravsgrunderna i merparten av de förordningar som reglerar statsbidrag till det civila samhället är förhållandevis enhetligt utformade framstår det som ändamålsenligt att hantera beslut om stöd ur Allmänna arvsfonden på motsvarande sätt som görs i de fallen.

Bestämmelsen bör därför ändras på så sätt att stöd ur Allmänna arvs- fonden ska betalas tillbaka om mottagaren genom att lämna oriktiga upp- gifter eller på annat sätt har orsakat att stöd ur fonden har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp, eller om stödet ur fonden av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta. Ändringen innebär en utvidgning av möjligheterna att åter- kräva stöd, eftersom det till skillnad mot vad som gäller i dag blir möjligt att återkräva stöd i de fallen stödmottagaren inte har orsakat en felaktig utbetalning men varit i ond tro.

För många statsbidrag är det möjligt att återkräva utbetalade medel, om mottagaren inte följer villkoren i bidragsbeslutet. Frågan är om en så bred återkravsmöjlighet bör införas även för Allmänna arvsfondens stödgiv- ning. Utbetalat stöd skulle med en sådan bestämmelse kunna återkrävas även om den mottagande organisationen uppfyllde kraven för att få stöd vid tidpunkten för utbetalningen av stödet. Vid felaktiga utbetalningar skulle inte heller den mottagande organisationens goda tro spela någon roll för återbetalningsskyldigheten.

En så långtgående och generell återkravsgrund framstår inte som nöd- vändig. Det får normalt antas att stöd som betalas ut så länge den mottag- ande organisationen uppfyller villkoren för stöd är till förmån för Allmän- na arvsfondens målgrupper. Utgångspunkten bör därför vara att det saknas anledning att återkräva stödet när stödmottagaren vid en senare tidpunkt bryter mot villkoren. De befintliga återkravsgrunderna, som t.ex. gör det möjligt att återkräva stöd som inte har förbrukats inom angiven tid eller för avsett ändamål, bedöms ge tillräckliga möjligheter att återkräva ut- betalda medel i de fall det är rimligt att frångå den angivna utgångspunkt- en. Enligt regeringens mening bör det därför inte införas en allmän möjlig- het att återkräva utbetalat stöd i de fall villkor i beslutet har följts.

69 Beslut om återbetalning bör, på samma sätt som gäller i den hittillsvar-

ande lagen om Allmänna arvsfonden, få överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol, och prövningstillstånd bör gälla vid överklagande till kammarrätten.

Skyldigheten att i vissa fall återbetala stöd till lokaler eller anläggningar bör förtydligas

För stöd till lokaler eller anläggningar finns en särskild bestämmelse som innebär att sådant stöd helt eller delvis ska återbetalas om lokalen eller anläggningen inom en tioårsperiod från det att stödet beviljades får ändrad användning eller säljs utan Arvsfondsdelegationens medgivande (12 § andra stycket lagen om Allmänna arvsfonden).

Den nuvarande lagtexten är dock otydlig på så sätt att den ger intryck av att det endast är vid försäljning av lokalen eller anläggningen, och inte vid en ändrad användning av den, som tioårsgränsen gäller. Det framgår dock av förarbetena (prop. 2002/03:136 s. 37) att tidsbegränsningen avser både försäljning och ändrad användning. Utredningen föreslår att detta bör komma till tydligare uttryck i bestämmelsen, vilket regeringen instämmer i.

Arvsfondsdelegationen och Kammarkollegiet påtalar dock att även utredningens förslag är otydligt i så måtto att det kan framstå som att den återkravsmöjlighet som föreslås gälla när stödmottagaren inte uppfyller villkoren inte är tillämplig på lokalstöd. Regeringen delar remiss- instansernas bedömning och anser att detta bör framgå av bestämmelsen.

Arvsfondsdelegationen och Kammarkollegiet lyfter även fram att för- slaget innebär att det endast är vid överlåtelse i form av försäljning, och inte vid andra typer av överlåtelser, som stödet kan återkrävas. Myndigheterna anser att även annan överlåtelse än försäljning kan vara skäl för återbetalning och att det bör framgå av bestämmelsen. Som fram- går av avsnitt 8.2 är syftet med kravet att under minst tio år använda den lokal eller den anläggning som stödet avser att förhindra ren fastighets- spekulation. Utan denna förbindelse skulle stödmottagaren kunna sälja fastigheten direkt efter färdigställandet av byggnationen, och på så sätt tillgodogöra sig en väsentlig ekonomisk vinst utan något krav på mot- prestation. Av förarbetsuttalandena till bestämmelsen framgår att det var gällande praxis vid återkrav av lokalstödet som regeringen avsåg att reglera i lagen om Allmänna arvsfonden (prop. 2002/03:136 s. 32). Regeringen anser därför att bestämmelsen inte bör ändras på det sätt som Arvsfondsdelegationen och Kammarkollegiet föreslår.

Regeringen föreslår i avsnitt 8.2 att i de fall den sökanden av lokalstöd hyr eller på annat sätt har nyttjanderätt till lokalen eller anläggningen i fråga, och om det finns särskilda skäl för en kortare förbindelse än tio år, ska sökanden i stället förbinda sig att i minst fem år bedriva verksamhet i lokalen. Återkravsbestämmelsen bör därför utvidgas så att den även omfattar den kortare förbindelsetiden.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att stöd till en lokal eller anläggning bör återbetalas helt eller delvis om den säljs eller använd- ningen av den ändras utan Arvsfondsdelegationens medgivande inom en tioårsperiod eller, om den kortare tiden gäller för stödet, en femårsperiod.

70

Arvsfondsdelegationen är fri att tillämpa en lämplig avskrivningstakt för lokalstöd i de fall en femårig förbindelse gäller.

10

Avstående av arv