Regeringens förslag: Stöd ur Allmänna arvsfonden ska få lämnas till verksamhet som har förutsättningar att fortsätta efter det att stödet ur fonden har upphört.
Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. Utredningen föreslår att stöd ska få lämnas till verksamhet som har förutsättningar att överleva efter det att stödet ur fonden har upphört.
45 Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker i stort
utredningens förslag eller har inga synpunkter. Funktionsrätt Sverige liksom Independent Living Institute (ILI) avstyrker kriteriet om krav på överlevande eftersom motiveringen är otillräcklig för att införas i lag. Funktionsrätt Sverige anser att det är för stor spridning mellan de exempel som utredningen anger när det gäller överlevande, dvs. att det ska finnas en plan för spridning av framtaget material eller att någon, t.ex. en offentlig aktör, ska ta över verksamheten. Aktörer i offentlig sektor väljer sällan att binda upp sig eftersom verksamhet och budget styrs av politiska beslut. Funktionsrätt Sverige framhåller även att såväl projektägare som finansiärer givetvis vill att projekt ska få långsiktiga effekter, men att en utmaning är att projekt per definition har en början och ett slut. En ny verksamhet eller spridning kräver resurser och finansiering. ILI menar att det finns risk för en mer restriktiv tolkning av bestämmelsen om den kodifieras än om den är just praxis. Det kan även vara svårt att ha med många samarbetspartner, särskilt inom det offentliga, när en ansökan skickas in.
Även Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) avstyrker kravet om att verksamheten ska ha förutsättning att överleva efter att stödet ur fonden har upphört. MUCF menar att kriteriet exkluderar projekt som vill komma till rätta med en viss specificerad fråga eller ett visst fenomen och föreslår att det i stället kan vara en bedömningsgrund för kvalitet på projektansökningar där det anses relevant. Region Gotland anser att kravet på att kunna visa en ekonomisk lösning för att permanenta verksamheten bör bli mer flexibel eller tas bort. Famna – Riks- organisationen för idéburen välfärd ser en risk för att kravet på verksamhetens överlevnad kan hindra innovativa projekt med utsatta målgrupper att ansöka om projektmedel ur Allmänna arvsfonden på grund av svårigheten att sälja in idén till offentliga eller privata aktörer. Famna föreslår därför en omformulering av kriteriet om överlevnad så att det framgår att det är verksamheten eller resultatet av denna som ska ha förutsättningar att överleva. Frivilligorganisationernas insamlingsråd (FRII) lyfter fram att det är omöjligt att på förhand veta om en verksamhet har förutsättningar att få fortsatt finansiering eller bedrivas vidare eftersom det beror på de effekter och resultat som uppnås i projektet. Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning (FUB) anser att det stundtals ställs orimliga krav på att säkerställa projektens överlevnad innan de har startat. Som ett led i att öka transparensen föreslår Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige (SIOS) att uttrycket i någon form införs i satsen om överlevnadskriteriet.
Skälen för regeringens förslag: ILI, FRII och FUB har i sina remiss- yttranden framfört att det finns svårigheter att säkerställa ett projekts överlevnad redan vid projektstart. Ett krav på överlevnad är dock ett ut- tryck för syftet med stöd ur Allmänna arvsfonden, dvs. att en framåt- syftande verksamhet ska ha förutsättningar att leva kvar även efter det att stöd ur fonden har upphört. En verksamhets möjlighet att överleva kan sägas vara en del i dess utvecklingspotential. En verksamhet som har förutsättningar att överleva och således ligga till grund för en mer varaktig verksamhet bör i normalfallet vara mer till gagn för målgruppen än om den upphör att existera efter en kortare tid, och således vara mer ändamålsenlig
46
i förhållande till fondens syfte. Regeringen anser därför att det även fort- sättningsvis bör tas hänsyn till överlevnadspotentialen vid bedömningen av om stöd ska beviljas till en verksamhet.
Även om överlevnadskriteriet kan sägas vara en del av tanken att verksamhet som bekostas ur fonden ska vara utvecklande finns det – som flera organisationer har framfört till utredningen – en inneboende motsättning mellan överlevnad och det nuvarande lagstadgade kravet på att en verksamhet ska vara nyskapande och utvecklande. Att kunna bedöma en helt ny verksamhets överlevnad vid ansökan om stöd kan mot bakgrund av de skäl som framförts av organisationerna i fråga vara mycket svårt. Krav på en organisation att visa hur överlevnad ska säkras kan leda till att organisationer som t.ex. vid ansökningstillfället saknar finansiering för en inkorporering av projektet i den ordinarie verksamheten tvekar inför att söka stöd ur fonden.
Vidare kan det, som t.ex. Famna framför, för vissa verksamheter vara svårt att hitta naturliga övertagare av verksamheten i fråga, medan det för andra projekt kan vara mer självklart att andra aktörer tar över driften efter projekttidens slut. Exempel på det senare fallet kan vara verksamhet som ligger nära offentlig huvudmans ansvar och som därför är lämplig att tas över av en kommun eller en region när projekttiden har löpt ut. För annan mer nischad verksamhet kan det vara svårare att finna lämpliga övertagare av verksamheten, varför den riskerar att bedömas ha en lägre möjlighet till överlevnad. Organisationer som har en smal verksamhet och som saknar egen finansiering för vidare drift kan alltså riskera att missgynnas i förhållande till de organisationer vars projektverksamhet är sådan att det finns aktörer för vilka det är naturligt att ta över verksamheten.
Visserligen skulle de beskrivna svårigheterna kunna motivera att lägre krav ställs på sökanden i fråga om att visa överlevnad, t.ex. om det saknas naturliga övertagare av en viss sorts verksamhet. Överlevnadskriteriet föreslås emellertid vara ett av tre övergripande kriterier för stöd, och bedömningen av om en verksamhet har möjlighet att överleva efter stöd- givningens slut är en viktig del i att tillse att stöd ur fonden går till projekt som överensstämmer med dess syfte. Regeringen anser att det inte finns skäl att på grund av svårigheterna i nu nämnda fall förbise eller ställa lägre krav i fråga om detta kriterium i bedömningen av om stöd ska beviljas. Inte heller i det fall som MUCF för fram, dvs. att kriteriet exkluderar projekt som vill komma till rätta med en viss specificerad fråga, anser regeringen att det finns skäl att ställa lägre krav.
Det är regeringens uppfattning att de åtgärder som är möjliga ska vidtas för att säkerställa att medlen gör bästa möjliga nytta och kommer målgruppen till gagn under en lång tidsperiod. På det sättet får fler än de som deltar under projektets levnad nytta av projektet och dess resultat. Förvaltningen av arvsfondsmedlen är ett förtroende och allmänheten behöver vara trygg i att medlen används till verksamheter som har förut- sättningar att fortsätta efter att finansieringen av arvsfondsmedlen av- slutas. Regeringen föreslår därför att det ska regleras i lag att ett krav för stöd ur Allmänna arvsfonden är att verksamheten har förutsättningar att fortsätta efter att stödet ur fonden har upphört. Avvikelsen från utredning- ens förslag om att verksamheten ska ha förutsättningar att överleva är endast språklig i syfte att undvika att använda en metafor i lagstiftningen. Att verksamheten ska ha förutsättningar att fortsätta speglar också på ett
47 bättre sätt att det är verksamheten som bedrivits i projektet som ska ha
förutsättningar att fortsätta utan stöd från arvsfonden, men inte nöd- vändigtvis i samma regi eller organisationsform.
SIOS hänvisar bl.a. till utredningens författningskommentar och drar slutsatsen att det finns en gradering av överlevnadskriteriet som inte framgår vid en första anblick. För att öka transparensen föreslår SIOS därför tillägget att det är verksamhet som har förutsättningar att överleva i någon form efter det att stödet ur fonden har upphört. Som framgår ovan har Arvsfondsdelegationen möjlighet att använda ett visst mått av sköns- mässighet i sin stödgivning. Regeringen anser att det även fortsättningsvis finns ett behov av att Arvsfondsdelegationen kan göra en skönsmässig bedömning och utveckla en praxis för sin stödgivning. Det är därför regeringens mening att det inte finns skäl att ytterligare specificera begreppet.