Regeringens bedömning: De kontrollåtgärder som Kammarkollegiet och Arvsfondsdelegationen använder är ändamålsenliga och tillräckliga för att upptäcka och förhindra ekonomiska oegentligheter. Någon ytterligare bestämmelse om detta är inte nödvändig.
Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med regering- ens bedömning. Utredningen bedömer även att ett genomförande av Stats- kontorets förslag om upprättande av en databas som ger bidragsgivande myndigheter en överblick över statens bidragsgivning till ideella organisa- tioner bör övervägas.
Remissinstanserna: Majoriteteten av remissinstanserna tillstyrker eller har inga synpunkter på bedömningen. Kammarkollegiet och Arvsfonds- delegationen delar utredningens bedömning om att de kontrollåtgärder som Arvsfondsdelegationen har att använda är ändamålsenliga.
Flera remissinstanser, bl.a. Myndigheten för ungdoms- och civil- samhällesfrågor (MUCF), Skatteverket och Statskontoret, tillstyrker bedömningen att det bör upprättas en gemensam databas för bidrags- givande organisationer. Famna – Riksorganisationen för idéburen välfärd anser däremot att det innebär onödiga risker med att samla så stora mängder av information på ett ställe. Famna ser även en risk att en sådan databas saknar viktig information eller innehåller felaktig sådan och där- med bidrar till att ge en felaktig uppfattning av organisationerna. Forum – idéburna organisationer med social inriktning avstyrker att det bör upprättas en gemensam databas med hänvisning till att det inte är ett kostnadseffektivt sätt ge en komplett bild av det offentliga stödet till alla Sveriges idéburna organisationer. Forum ser även att det finns risk för att en sådan databas kan utnyttjas och utökas i ett försämrat demokratiskt läge för att undergräva och kontrollera idéburna organisationer och förenings- friheten.
Skäl för regeringens bedömning
En bestämmelse om förbud mot dubbelfinansiering är inte nödvändig En organisation som söker stöd ur Allmänna arvsfonden kan behöva finansiering från andra aktörer. Samfinansiering kan därför förekomma. Samfinansiering får dock inte innebära att samma kostnader finansieras två gånger av medel från både arvsfonden och från en annan aktör.
Arvsfondsdelegationen har till utredningen framfört att dubbelfinansi- ering inte upplevs som ett vanligt förekommande problem. I de fall där oegentligheter i redovisningar har upptäckts har det enligt delegationen mer varit fråga om okunskap och slarv än om medvetet vilseledande. Det finns enligt utredningen inte heller några konkreta omständigheter som ger vid handen att medveten dubbelfinansiering är ett vanligt förekommande problem.
Regeringen föreslår i avsnitt 9.3 att det bör införas en uttrycklig regel i lagen om Allmänna arvsfonden om en skyldighet för stödmottagare att
62
efter stödbeviljandet anmäla ändrade förhållanden till Arvsfondsdelega- tionen. Denna regel gäller inte endast frågan om dubbelfinansiering utan gäller samtliga förhållanden som gäller vid tiden för ansökan om medel. En sådan regel inskärper dock vikten av att stödmottagaren t.ex. ska redo- visa ytterligare stöd som har mottagits från en annan finansiär efter att ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden har beviljats.
Det är straffbart att medvetet förtiga eller lämna vilseledande uppgifter om dubbelfinansiering och på så sätt lura till sig medel ur fonden för kostnader som inte är stödberättigande. Ett sådant agerande kan i många fall utgöra bedrägeri eller annan likartad brottslighet och hanteras av rättsväsendet efter polisanmälan. Arvsfondsdelegationen har som framgår ovan vidare möjlighet att vidta flera åtgärder för att upptäcka oegentlig- heter och felaktig redovisning.
Mot bakgrund av ovanstående bedömer utredningen att en uttrycklig bestämmelse i lag om att dubbelfinansiering inte är tillåten framstår som överflödig. Regeringen delar den bedömningen.
Arvsfondsdelegationens kontrollsystem är ändamålsenliga
Att förhindra och upptäcka dubbelfinansiering och andra ekonomiska oegentligheter är en viktig del i Arvsfondsdelegationens arbete med kon- troll och utvärdering av hur beviljat stöd har använts. För att förhindra och upptäcka fall av dubbelfinansiering eller andra oegentligheter är det viktigt att kontrollen och uppföljningen av ansökan och utbetalt stöd är adekvat och ändamålsenlig. För att bedöma detta har utredningen jämfört hur mot- svarande rutiner och kontroller ser ut vid två liknande verksamheter, dvs. Svenska ESF-rådets utbetalning av stöd ur EU:s strukturfond samt utbetal- ning av statsbidrag för projektstöd som beslutas av Myndigheten för ung- doms- och civilsamhällefrågor (MUCF). Arvsfondsdelegationens rutiner vid utbetalning och uppföljning av stöd har enligt utredningen stora lik- heter med de rutiner som tillämpas av ESF-rådet och MUCF.
Regeringen delar utredningens bedömning att de kontrollsystem som Arvsfondsdelegationen har möjlighet att använda sig av och som redovisas i avsnitt 9.1.1, t.ex. granskning av räkenskaper, kontrollbesök och krav på redovisning, är lämpliga och väl avvägda för ändamålet. Arvsfonds- delegationens kontrollåtgärder – både vid ansökan och vid uppföljning av utbetalt stöd – motsvarar enligt utredningen också i stort sett de åtgärder som ESF-rådet och MUCF kan vidta. Kontrollverktygen får anses ända- målsenliga och torde ge – under förutsättning att de används fullt ut – Arvsfondsdelegationen ett tillräckligt underlag för att bedöma hur stödet har använts under den period som ett projekt eller en byggnation som finansierats av lokalstöd har pågått.
Regeringen bedömer därför att Arvsfondsdelegationen redan i dag har de verktyg som krävs för att förhindra och upptäcka ekonomiska oegent- ligheter och att någon ytterligare bestämmelse om detta därför inte är nöd- vändig.
Utredningen bedömer även att Arvsfondsdelegationen bör se över ansökningsblanketternas och de generella villkorens utformning i syfte att tydliggöra dem i vissa delar. Enligt uppgift har Arvsfondsdelegationen efter att utredningen lämnat sitt betänkande ändrat ansökningsblanketterna
63 i enlighet med utredningens bedömning. Regeringen anser därför att någon
ytterligare åtgärd inte är behövlig.
Förslag om en gemensam databas för bidragsgivande myndigheter behandlas inte i detta sammanhang
I Statskontorets rapport Myndighetsanalys av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (2017:13, s. 89 f.) föreslår Statskontoret att en gemensam databas bör skapas för bidragsgivande myndigheter i syfte att ge en bättre överblick över statens bidragsgivning till den civila sektorn, eftersom det förekommer att olika myndigheter beviljar olika bidrag till en och samma organisation.
Sökanden ska i ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden ange om organisationen har beviljats stöd för projektet från annan finansiär. Sökanden tillfrågas dock inte om organisations- eller verksamhetsbidrag har beviljats eller sökts för den ordinarie verksamheten. För att beviljas bidrag ur fonden ska det visserligen vara fråga om ett projekt som är skilt från sökandens ordinarie verksamhet. Om sökanden i ansökan tillfrågas vilka offentliga stöd denne beviljats för sin ordinarie verksamhet, skulle Arvsfondsdelegationen kunna få en mer komplett bild av de offentliga stöd som sökanden beviljats.
Utredningen bedömer därför att Statskontorets förslag om en gemensam databas för statens stöd till den civila sektorn bör övervägas. Utredningen menar att om Arvsfondsdelegationen får en mer fullständig bild av de offentliga stöd som sökanden har beviljats kan denna kunskap användas i den kontroll av uppkomna kostnader som görs under projektets gång och vid dess avslut. Regeringen avser inte att i detta sammanhang, i arbetet med en ny arvsfondslag, gå vidare med förslaget om en gemensam databas för bidragsgivande myndigheter.