Återskapande av genus i personbeskrivningar

Resultaten från den här studien visar att genus återskapas i personbeskrivningar i de sex under- sökta läroböckerna i likhet med resultaten av von Wrights (1998), SOU (2010:33), Lind Palickis (2005) och Mattlars (2008) studier. Den mest konkreta formen av genus som återskapas är

symboliskt genus, eftersom det konstrueras utifrån åsikter och värderingar som förmedlas om kvinnor och män i ett samhälle. Det vanligaste sättet att förmedla symboliskt genus är genom språket (Harding 1985:53). Symboliskt genus skapas genom särskiljande användning av yrkes- beteckningar, generiska referenser, adjektiv och verb i framställningar av kvinnor och män.

Utifrån yrkesbeteckningar skapas symboliskt genus genom att feminint och maskulint köns- bundna ändelser som -tris, -inna, -(er)ska och -man används, istället för de könsneutrala -ör och -are. Det synliggör kön på yrkesutövare, vilket även kan leda till att bakomliggande värde- ringar om yrkesutövarna framträder (jfr SOU 2004:43:3–4; Jobin 2004:20–24). Att yrkestitlar med feminina eller maskulina ändelserna sedan inte används tillsammans med särskiljande ad- jektiv gör ingen skillnad, eftersom särskiljandet av kvinnligt och manligt kön skapar genus (se t.ex. Hirdman 2001:13). Utifrån användningen av generiska referenser återskapas symboliskt genus i Språkvägen C och Grundhjulet. Genom användningen av dem konkretiseras könsstere- otypa föreställningar om kvinnor och män i yrkesmässiga, samt familjerelaterade sammanhang (se t.ex. Harding 1985:53–54).

(34) Bilden av den typiske vårdarbetare, en medelålders kvinna, håller på att förändras (Asker 2016:283). (35) Duktig storasyster eller rolig lillebror (Ekblad & Söderqvist 2013:63).

(36) många chefer är en storebror eller storasyster (Ekblad & Söderqvist 2013:63).

(37) En typisk storebror eller storasyster är ambitiös och har ett bra jobb (Ekblad & Söderqvist 2013:63). (38) En typisk lillebror eller lillasysterär rolig, kreativ och tycker om äventyr (Ekblad & Söderqvist

2013:63).

(39) De hade en friare uppväxt, så de vill inte ta ansvar när de blir vuxna (Ekblad & Söderqvist 2013:63). (40) De vill göra saker som är roliga och spännande (Ekblad & Söderqvist 2013:63).

(41) De åker på långa resor eller flyttar utomlands (Ekblad & Söderqvist 2013:63). (42) De väljer ofta kreativa och konstnärliga jobb (Ekblad & Söderqvist 2013:63).

(43) de flesta som hoppar fallskärm är en lillebror eller lillasyster (Ekblad & Söderqvist 2013:64).

I exempel (34) är användningen av adjektivet typisk problematisk, i relation till att vårdarbeta- ren som beskrivs vara en kvinna. Det förmedlar enligt min tolkning en stereotypisering av att främst kvinnor arbetar långt ner i hierarkin inom vården. I exempel (35) är användningen av adjektivet duktig problematisk. När flickan tillskrivs egenskapen duktig inrättas hon enligt min tolkning samtidigt i beteendenormer, som utgör stereotypiseringar i beskrivningen av kvinnor. Det vill säga att vara skötsam, vilket pojken slipper vara (se t.ex. Adelswärd 1999:178; Hirdman 2001:83–85). Ett motsatt förhållande där titeln istället är rolig storasyster eller duktig lillebror kan anses ovanligt. Det är något som Lind Palicki (2005:186) menar kan bero på att konstrukt- ioner som förknippas med femininitet låter annorlunda om de istället appliceras på maskulinitet.

samma egenskaper för kvinnor och män i samma kontext, vilket enligt min tolkning till skillnad från exempel (34) och (35) inte leder till obefogade särskiljande av kön.

I beskrivningarna av kvinnor och män i fakta- och exempeltexter i båda perioderna skapas symboliskt genus genom att adjektiv som används om kvinnor i större omfattning än de som används om män är relaterade till kompetens, beteenden, känslor och egenskaper. Särskiljande beskrivningar av kvinnor och män är något som upprätthåller skillnader mellan kön, vilket är problematiskt, eftersom särskiljande upprätthåller särhållning mellan kvinnor och män (se t.ex. Hirdman 1988:57). Samtidigt finns det adjektiv som i likhet med beskrivningarna av kvinnor även beskriver känslor och beteenden hos män. Resultatet visar att dessa dock är färre för män än för kvinnor vilket inte är ovanligt (jfr Hene 1984:284). Genom att synliggöra olika egen- skaper hos kvinnor och män finns risken att läsarens riktade uppmärksamhet leder till befästan- det av stereotypa föreställningar om könen (se t.ex. Hirdman 2001:51; Milles 2016:66–68). Även om det enligt min uppfattning samtidigt kan finnas en viss skillnad i vad som är ett sär- skiljande språkbruk och vad som är en återspegling av en textuell verklighet går det inte komma från att ord aldrig är neutrala, oavsett vad de beskriver (se t.ex. Fairclough 1992:185–186).

Utöver substantivändelser, generiska referenser och adjektiv synliggör användningen av ver- ben de största skillnaderna mellan kvinnor och män i de två perioderna. Utan att dra förhastade slutsatser om vilket eller vilka av läroböckerna som till synes är mest jämställt går det konstatera att skillnader mellan perioderna finns. Sett till det procentuella antalet könsstereotypa processer framställs läroböckerna från den andra perioden som mer jämställda. Det ska dock tilläggas att antalet processer som både kvinnor och män i den andra perioden utför är nästintill dubbelt så många som i den första perioden. Det blir därför missvisande att enbart se till de procentuella skillnaderna, utan det är även viktigt att se till antalet könsstereotypa processer mellan de två perioderna, samt vad dessa består i.

Bland de könsstereotypa processerna i Här och nu, Goda grunder samt Dikt och verklighet manifesteras symboliskt genus i att kvinnors processer är förhållandevis passiva i jämförelse med mäns processer. Utifrån resultatet har jag tolkat att återskapandet av symboliskt genus sker genom att kvinnors materiella processer totalt sett är färre än mäns processer. Det indikerar att kvinnor får mindre utrymme än män i texten. Av det totala antalet processer som kvinnor utför utgör 26 % könsstereotypa processer. Flera av kvinnornas könsstereotypa processer är relate- rade till hem och hushåll. Flera av de könsstereotypa processer som män utför är relaterade till processer utanför hem och hushåll, som till exempel arbete. De könsstereotypa processerna leder till befästandet av stereotypa könsroller där kvinnor utför processer i hemmet och män

utför processer utanför hemmet (se t.ex. Harding 1985:53; West & Zimmermann 1985:127; Brines 1994:683; Hirdman 2001:35–36, 85–86; Berk 1985:195; Connell 2009:101).

Det sammanlagda antalet verbala processer mellan kvinnor och män är relativt jämnt, och den marginella skillnaden mellan dem innefattar endast ett fåtal processer. Den största skillna- den är dock vilka typer av processer som utgör de någorlunda jämna siffrorna. Kvinnor utför fler verbala processer som härrör till känslor än vad män gör. Som redovisas i avsnitt 7.1.3. utgörs några könsstereotypa verbala processer av att kvinnor gråter, klagar, illskriker och skri- ker. Det hade inte varit genusskapande om män hade yttrat sig på samma vis. Men eftersom inga män gör det, framställs de enligt min tolkning som mindre känslostyrda och därmed mer rationella än kvinnor. Det sker genom att män istället utför processer som att berätta, prata och skildra, medan deras eventuella känsloyttringar inte skrivs fram i konkreta processer. Ur ett genusperspektiv är det anmärkningsvärt, eftersom den logiska och rationella förmågan även historiskt har tillskrivits män och därmed bidragit till etablerandet av patriarkala strukturer (se t.ex. Adelswärd 1999:178; Milles 2016:66–68; Hirdman, 2001:34).

I den andra perioden visar resultatet att förhållandet mellan kvinnor och mäns processer är mer jämställt, sett till att det procentuella antalet könsstereotypa processer var färre, samt att de till stor del var involverade i liknande processer (se t.ex. von Wright 1998:32). Men även sett till att det totala antalet processer som både kvinnor och män utförde var nästintill det dubbla i jämförelse med den första perioden. Det betyder dock inte att symboliskt genus inte skapas, vilket enligt min tolkning sker i de könsstereotypa processerna. Bland de könsstereotypa pro- cesserna återfinns ett liknande mönster som i den första perioden där både kvinnor utför mate- riella processer inom hem och hushåll samtidigt som män utför sådana processer utanför hem och hushåll. Visserligen är antalet processar kvinnor utför inom hem och hushåll väldigt få i den andra perioden, men symboliskt genus skapas enligt min tolkning ändå. Det sker med an- ledning av att endast en man utför hushållssysslor, eftersom det utgör hans arbetsuppgifter inom hemtjänsten. Att män i ett större antal fall än kvinnor arbetar än utanför hem och hushåll leder också till skapandet av symboliskt genus (se t.ex. Berk 1985:201).

När det gäller verbala processer återskapas symboliskt genus i båda perioderna genom att kvinnor är involverade i fler känslorelaterade verbala processer än vad män är. Processer som att gråta, hulka, snörvla, klaga, svamla och skrika utförs enbart av kvinnor, vilket enligt min tolkning kan ses som processer orienterade mot känslor. Utifrån att män inte utför känsloytt-

genom att kvinnor till skillnad från män framställs som svaga och känsliga (se t.ex. Adelswärd 1999:178; Hirdman 2001:69–71, 86–87).

Som nämnt i avsnitt 4.1. är det inte önskvärt att helt undvika konstruerandet av genus, ef- tersom det kan leda till upprätthållandet av stereotypa föreställningar och förenklingar av kvin- nor och män (se t.ex. von Wright 1998:29). Det finns dock olika sätt att både konstruera genus och undvika det för att skapa en jämställd text. Jämställdhet i läroböcker tar bland annat sin utgångspunkt i att kvinnor och män får lika mycket uppmärksamhet genom exempelvis ut- rymme. Processer som involverar kvinnor och män bör vara lika och inte leda till återskapande av stereotypa könsroller, vilket sker i läroböckerna från den första perioden i likhet med läro- böckerna som undersöks i SOU (2010:33:67–68). Återigen är svårt att skapa en millimeterrätt- visa i framställningen av kvinnor och män, så att inte symboliskt genus skapas (se t.ex. Milles 2016:64; Mattlar 2008:197). När det gäller stereotypiseringar befäster en jämställd lärobok dock inte stereotypiseringar av kvinnor och män, utan bidrar istället till en uppluckring av dessa (se t.ex. von Wright 1998:32).

Utifrån resultaten från den här studien är min slutsats att det återfinns stereotypiseringar av både kvinnor och män i de två perioderna där omfattningen varierar mellan läroböckerna. Utan att dra för långtgående slutsatser är det utifrån resultaten möjligt att konstatera att den största skillnaden mellan de två perioderna utgörs av att den andra perioden procentuellt innehåller färre könsstereotypa processer utförda av både kvinnor och män än läroböckerna från den första perioden. Det handlar inte om någon omfattande skillnad men det tyder enligt min tolkning på att någon form av utveckling mot jämställdhet mellan kvinnor och män har skett i läroböcker inom svenska som andraspråk.