Personbeskrivningar

Ord är aktiva skapare av ett samhälles idéer, värderingar och normer. Det understryker vikten av att som språkanvändare förhålla sig aktivt medveten om vilka ord som bidrar till att repro- ducera könsstereotypa föreställningar om kvinnor och män (se t.ex. Edlund m.fl. 2007:203). Resultaten från undersökningen visar att kvinnor och män beskrivs på olika vis i faktatexter. Detta sker genom användning av könsmarkerande substantivändelser i yrkestitlar och använd- ning av adjektiv. I exempeltexterna beskrivs kvinnor och män särskiljande genom användning av könsmarkerande substantivändelser i yrkestitlar, generiska referenser, adjektiv och verb.

I resultaten från undersökningen av den första perioden synliggörs en underrepresentation av kvinnor i både yrkestitlar och verb i likhet med Lind Palickis (2005:174) resultat. Resultaten från undersökningen av läroböckerna från den andra perioden visar på motsatsen, vilket innebär att män är underrepresenterade i relation till kvinnor i materiella, mentala och verbala proces- ser. Det resultatet visar på en förändring över tid till skillnad gentemot Hamids m.fl. (2008:53– 59) och Jasmanis m.fl. (2011:70–71) resultat som visade att män var överrepresenterade i pro- cesser.

När det gäller användningen av yrkestitlar särskiljs kvinnor och män genom användningen av ändelser som är förknippade med ett specifikt kön, men också genom antalet titlar som åter- finns. Även om flera av ändelserna som -ör och -are är att betrakta som könsneutrala, framträ- der en dissonans i resultatet från den första perioden. Betydligt fler män än kvinnor tituleras nämligen med ändelserna i likhet med resultaten från SOU (2004:43:4–5). Skillnaden framträ-

Det finns liknande skillnader i Här och nu samt Goda grunder, även om tituleringarna av både kvinnor och män är färre. I resultatet från undersökningen av den andra perioden är resul- taten delvis annorlunda. Fler kvinnor än män tituleras med den tidigare maskulina ändelsen - ör, vilket indikerar att ändelsens innebörd som könsbunden har förändrats (jfr Edlund m.fl. 2007:189). När det gäller ändelsen -are tituleras fler män än kvinnor, i likhet med den första perioden. Gällande de övriga feminint könsbundna ändelserna -inna, -(er)ska och maskulint könsbunden som -man, så återfinns dessa i läroböckerna från den första perioden i ord som lärarinna, författarinna och väverska. Ändelserna är däremot färre i läroböckerna i den andra perioden och återfinns främst i ord som sjuksköterska och brandman. Däremot återfinns den feminint könsbundna ändelsen -tris i titeln servitris. Särskiljandet av kön minskar i läroböck- erna från den andra perioden eftersom färre könsbundna och fler könsneutrala ändelser används í tituleringar av kvinnor (jfr Milles 2016:37–42). Innebörden av att könsbundna ändelser före- kommer i större utsträckning i den första perioden än i den andra perioden kan vara att det under den första perioden gjordes ett större särskiljande mellan könen. Det kan därför ha varit viktigt att markera kön på yrkesutövare.

Resultaten från undersökningen av yrkestitlar bör dock enligt mig inte tolkas som att perso- nerna i läroböckerna från den andra perioden framställs mer jämställt, än personerna från den första perioden. De tidigare maskulina ändelserna -ör och -are är dubbeltydiga, eftersom de både kan signalera könsobundenhet och maskulinitet (se t.ex. Milles 2016:39). I yrkestitlar som skådespelare och sångare finns det feminina motsvarigheter i ord som skådespelerska och sångerska. Det innebär att de könsneutrala variationerna samtidigt blir maskulint könsbundna. Framför allt synliggörs det i Grundhjulet i beskrivningarna av Laleh Pourkarim och Marie Gö- ranzon som både beskrivs med de könsneutrala titlarna sångare och skådespelare. Samtidigt tituleras de även med de feminina motsvarigheterna (Asker 2016:168–173, 333–334). Att både titulera yrkesutövarna med en könsneutral och en könsbunden ändelse kan ha berott på att för- fattaren ville lyfta fram könet på dem (se t.ex. Edlund m.fl. 2007:191). Det kan finnas fördelar och nackdelar med att framhäva kön i samband med presentationer av kända personer. En fördel som jag tolkar finns är att man genom att markera kön synliggör exempelvis kända kvinnor, men det kan även vara en nackdel eftersom det gör att kända kvinnor särskiljs från kända män.

Det återfanns inga generiska referenser om kvinnor och män i den första perioden, men där- emot nio i Språkvägen C och Grundhjulet från den andra perioden. De som återfanns förmed- lade stereotypiseringar av kvinnor och män, vilket är en vanlig följd när generiska referenser används för att beskriva kön (jfr SOU 2004:43:28). I Grundhjulet handlade det om att en typisk vårdarbetare var en medelålders kvinna (Asker 2016:283). Det problematiska i exemplet från

Grundhjulet är att det framställs som att det verkligen finns en typisk vårdarbetare och att dessa i så fall utgörs av medelålders kvinnor.

En text om syskon i Språkvägen C inleddes med rubriken: ”Duktig storasyster eller rolig lillebror” (Ekblad & Söderqvist 2013:63). I rubriken är pojken inte belagd med föreställningar om ansvar, men flickan betvingas könsstereotypa föreställningar om att vara duktig som kvinna (se t.ex. Adelswärd 1999:178–179). Vidare återfinns stereotypa beskrivningar om bland annat att storasystrar och storebröder är duktiga och ansvarstagande medan småbröder och småsyst- rar är roliga. Det finns även stereotypa beskrivningar av uppfostran, livsval och karriärsval (Ekblad & Söderqvist 2013:63–65). De övriga generiska referenserna i Språkvägen C är också problematiska. Det framställs som att det finns människor som utgör en typisk storasyster eller lillebror, samt att dessa agerar och beter sig olika. Det problematiska i att använda generiska referenser är att de tenderar att förminska och osynliggöra kvinnor såväl som män. Samtidigt bidrar de till reproduktionen av stereotypa förställningar, vilket sker i de generiska referenserna i Grundhjulet och Språkvägen C (se t.ex. Milles 2016:55).

När det gäller undersökningen av faktatexter i Dikt och verklighet från den första perioden och de tre böckerna från den andra perioden är mönstret liktydigt, eftersom fler män än kvinnor beskrivs i faktatexter. I de fyra böckerna är det sammanlagt 22 kvinnor och 48 män som texterna handlar om. Den största skillnaden i framställningen av kvinnor och män i faktatexter mellan perioderna är att adjektiven som används om kvinnor är väldigt få och till viss del är relaterade till karriär, medan adjektiven om män är något fler och nästan uteslutande handlar om karriär. I den andra perioden används lika många adjektiv i beskrivningar av kvinnor som män och till stor del används liknande adjektiv, som främst beskriver karriär genom olika grader av fram- gångar och kändisskap.

I de undersökta exempeltexterna från de två perioderna särskiljs beskrivningar av kvinnor och män genom att kvinnor beskrivs med fler adjektiv än män och med andra adjektiv än de som används för att beskriva män. I Språkvägen D, till skillnad från de övriga läroböckerna, är förhållandet annorlunda, eftersom fler adjektiv används i beskrivningar av män än kvinnor. Ett återkommande mönster i läroböckerna från båda perioderna i likhet med Lind Palickis resultat (2005:174) är att fler adjektiv som har anknytning till beteenden, känslor, kompetens och egen- skaper används för att beskriva kvinnor än män. Om språklig könsneutralitet ska vara möjligt att uppnå så behöver beskrivningar innehålla relevanta aspekter på könen som beskrivs (se t.ex.

adjektiv relaterade till motsvarande kategorier används för att beskriva män vid 93 tillfällen. Preciserandet av kvinnors egenskaper i förhållande till mäns leder enligt min tolkning till att beskrivningar av kvinnor och män är särskiljande. Olika beskrivningar av kön kan leda till för- minskningar och förlöjliganden, men även till att stereotypiseringar cementeras (se t.ex. Hene 1984:284–285; Lind Palicki 2005:168). Genom att exempelvis beskriva kvinnors kompetens ingående, vilket sammanlagt görs med 10 adjektiv, medan endast 3 adjektiv används för att beskriva motsvarande hos män, framställs kvinnorna som att de på något vis skulle besitta andra egenskaper eller bete sig annorlunda och vara mindre kompetenta än män (se t.ex. Adelswärd 1999:178; jfr Hamid m.fl. 2008:55–56). Även om det är svårt att uppnå någon form av milli- meterrättvisa i framställningar är det onekligen problematiskt att använda förstärkningsord (se t.ex. Milles 2016:66). Genom att tillskriva kvinnor och män olika egenskaper skapas och upp- rätthålls könsstereotypa sanningar. Fortgår upprätthållandet utan att problematiseras riskerar de könsstereotypa sanningarna att tolkas som naturliga av omgivningen (se t.ex. von Wright 1998:27–29).

När det gäller de undersökta processerna i böckerna från den första perioden visade resulta- ten att kvinnor var underrepresenterade i både materiella, mentala och verbala processer. Köns- stereotypa processer som kvinnor utförde var relaterade till hem och hushåll, medan könsstere- otypa materiella processer som män utförde var relaterade till arbete. De resultaten är i likhet med Hamids m.fl. (2008:53–59) och Jasmanis m.fl. (2011:70–71) resultat. I resultaten från min studie synliggörs att kvinnor i läroböckerna från den första perioden framställs stereotypiserat, genom att processer de är involverade i främst är förbundna med hem och hushåll (se t.ex. Connell 2009:109–110). I läroböckerna från den andra tidsperioden återfinns ett liknande mönster även om kvinnor är involverade i färre könsstereotypa processer med kopplingar till hem och hushåll än i den första perioden. Även om resultatet i tabell 12 och 17 visar att männens stereotypa processer procentuellt har minskat, står den förändringen inte i proportion till den minskning som har skett för kvinnors könsstereotypa processer. Det antyder enligt min tolkning att en eventuell medvetenhet om stereotypiseringar av kvinnor har vuxit fram i tiden mellan perioderna, men att mäns stereotypa beteenden inte uppmärksammats på liknande sätt.