Övergripande diskussion om studien

Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka om Clara Lidström genom tilltalet i sin blogg antar en roll som folkbildare inom ämnen som rör till exempel föräldraskap,

företagande och hälsa. Jag utgått från följande frågeställningar:

1. Finns det en folkbildande ton i hennes språkbruk?

2. Vilka språkhandlingar används i så fall för att blogginläggen ska framstå som folkbildande?

Enligt Herring, Scheidt, Bonus &Wright kan bloggen som genre användas som ett forum för att bland annat driva opinion och förmedla ny kunskap (se avsnitt 2.1). De fastslår också ett en blogg kan fungera som ett redskap för att göra sin röst hörd och utöva en form av makt (2004 s. 2). Som innehavare av en av Sveriges mest lästa bloggar kan man anta att Clara Lidström både förmedlar ny kunskap och utövar en form av makt över sina läsare.

Makten består bland annat i att närmare 159 000 personer varje timme besöker hennes blogg (enligt ett exempel beräknat på antal unika besök per IP-adress och timme, den 3 december 2021) och att hon därigenom gör sin röst hörd för en mycket stor skara läsare. Det mångåriga bloggandet har lett till andra uppdrag som att sommarprata i Sveriges Radio, medverka i tv, skriva krönikor i Expressen och att ge ut flera böcker.

En av de tolv kategorierna i hennes blogg har rubriken Clara ryter ifrån, vilket signalerar att hon faktiskt vill markera en ståndpunkt. Därmed inte sagt att folkbildning per definition handlar om att ”ryta ifrån”, men denna ”programförklaring” visar att hon inte är rädd för att sticka ut hakan och att hon inte har för avsikt att stryka människor medhårs.

Folkbildning handlar enligt Regeringen bland annat om att skapa engagemang för att delta i samhällsutvecklingen. I avsnitt 1.2 refererar jag till den statliga utredningen Folkbildningens samhällsvärden som framhåller att folkbildningen ”eftersträvar att vidga deltagarnas

perspektiv”. För att skapa engagemang och vidga människors perspektiv behöver man kanske ibland ryta ifrån och skapa debatt, vilket jag anser att Clara Lidström i många fall gör.

Min undersökning av olika språkhandlingar i sex analyserade blogginlägg visar att hon ofta använder uppmaningar som har en uppfordrande och förmanande ton – inte minst i kategorin Clara ryter ifrån. Merparten av uppmaningarna – 72 % – är kongruenta. Bland dessa finns exempel på såväl rådgivande som krävande och varnande uppmaningar. Det finns också många exempel på hur hon i sina uppmaningar och påståenden förmedlar en tröstande och lugnande ton. Inlägget Det kommer nya chanser att skapa minnen, publicerat den 22 november 2021, exemplifierar denna typ av innehåll. Här intar Clara Lidström rollen av en lugn och rådig person som uppmanar sina läsare att inte tappa modet. Hon delar också med sig av handfasta råd och tips för den som är föräldraledig och saknar struktur, och skriver initierat om utmattning och stressrelaterad ohälsa utifrån egna erfarenheter.

Dessa exempel har enligt mig med folkbildning att göra, i avseendet att man bidrar med nya perspektiv och ökar människors kunskaper. En folkbildare är utifrån statens programförklaring också en person som medverkar till att höja människors bildnings- och utbildningsnivå.

I inledningen konstaterade jag att det är intressant att fundera över hur en person som har internet som sitt huvudsakliga redskap och dagligen når ut till hundratusentals svenskar använder sin makt att påverka. Väljer man att inspirera till konsumtion eller tar man chansen att skriva om ämnen som ökar människors kunskap och vidgar perspektiven? Jag anser att min studie visar att Clara Lidström gör just detta: bidrar till ny kunskap och nya perspektiv. I detta avseende är hon alltså en folkbildare.

Den folkbildande rollen märks alltså bland annat genom att hon använder många uppmaningar som har karaktären av att undervisa och vägleda, till exempel i kategorin Claras träning och hälsa. Att vägleda och ge råd kan beskrivas utifrån språkhandlingar enligt SFG.

Resultatet av min studie visar också att Lidström i många av sina påståenden för fram kunskap och nya perspektiv inom ämnen som hälsa och stress, föräldraskap, ekonomi och arbetsliv. Hon skriver till exempel om trenden med babyshowers och påkostade barnkalas och vill få folk att reflektera över samhällsutvecklingen. De analyserade påståendena utgörs till stor del av Clara Lidströms åsikter, vilket hör ihop med språkhandlingen påstående.

I avsnitt 3.2.3 redogör jag för hur Yassin (2019) beskriver hur dessa så kallade åsiktsgivande påståenden förbereder en respons i form av ett åsiktsgivande och hur dessa skapar eller upprätthåller ett åsiktsutbyte. Informativa påståenden tillskriver i stället läsaren rollen som mottagare av information och förbereder en respons där informationen antingen bekräftas,

Även i de fall där Lidström varken uppmanar eller påstår något kan innehållet uppfattas som vägledande och rådgivande, utifrån hennes ämnesval och tonalitet. Precis som Holmberg, Karlsson & Nord (2019) också framhåller, kan en interpersonell textanalys vara ett sätt att upptäcka vilken skribentroll som framträder i texten och vilka värderingar eller åsikter som uttrycks i texten (Holmberg, Karlsson & Nord 2109 s. 110–111).

Min analys av de analyserade blogginläggen tyder på att Lidström drivs av värderingar. I inlägget Kan vi bromsa den hysteriska babybusinessen, tack? kallar hon till och med sig själv för ”en riktigt trist moralkärring”. Det tyder på att hon verkar kunna se sig själv utifrån och att hon inser att hennes värderingar kan uppfattas som lite gammeldags eller moraliserande.

Lundborg (2015) som i en magisteruppsats har undersökt Clara Lidströms ”persona” (se avsnitt 2.2) fastslår i sin studie att egenskapen gammeldags utmärker Clara Lidström liksom egenskaperna personlig, rotad i folkhemmet och bestämd.

Som tidigare konstaterats har min undersökning av hennes språkhandlingar visat att Lidström kan vara just bestämd och ryta ifrån men också och hon använder mjukare tongångar.

Jag tolkar det som att hon är mån om att få med sig sina läsare – att det är viktigt för henne hur budskapet landar. Min analys av modaliteten (avsnitt 5.4.2) visar att hon nyanserar sina uppmaningar genom exempelvis modalitetsmetaforer som om du orkar och om det går.

Därigenom mildras budskapet i uppmaningen och uppfattas inte lika uppfordrande eller förpliktigande. Precis som Helgesson (2019) redogör för i sin studie om kravställande i platsannonser (se avsnitt 3.2.5) kan uppmaningar utryckas på olika sätt och språkhandlingen mildras eller skärpas genom att använda olika sorts grammatik.

I de fall modaliteten uttrycks genom ett modalt hjälpverb använder Lidström oftast modala verb som uttrycker någon form av förpliktelsemodalitet, som måste och kan. Läsarna ”måste”

göra vissa saker. De flesta uppmaningar uttrycks dock utan någon modalitet vilket jag tolkar som att hon är säker på sin sak och oftast inte har behov av att ”linda in” budskapet.

Genom att nyansera vissa uttryck kan hon lättare få med sig läsarna på tåget. Hon vädjar till dem att tänka till och reflektera snarare än att befalla dem (även om hon också kan ha ett uppfordrande tilltal). Hennes önskan om samförstånd rimmar väl med definitionen av folkbildning som kännetecknas av att den är ”fri och frivillig”. På detta sätt kan modaliteten ge en fördjupad bild av hennes roll som folkbildare.