De överlämningssamtal som utförs i juni månad varje år upplevs lite olika utifrån vilken profession jag intervjuat. Personalen från förskolorna tycker att det känns svårt och ibland jobbigt att delta i dessa samtal. Dels beroende på att det från skolans sida sitter, som förskolepersonalen upplever det, många personer med på samtalen. Vid en vidare fråga på vilka som deltar i samtalen framkommer det att från skolans sida så sitter biträdande rektor, biträdande förskolechef, specialpedagogerna från förskola och skola, fritidspersonal samt förskoleklassens personal med på samtalen. Ibland kan det bli upp emot 10-12 personer som sitter där. Förskolepersonalen har svårt att se varför alla personer som sitter där behöver veta allt om alla barn. Någon uttryckte det så här:
… vi har sagt att vi inte tycker att det här är optimalt men samtidigt så tycker de att det är bra och alla får samma information men vi undrar lite… måste alla ha all information? Det kanske räcker med sånt som verkligen är viktigt? Och det kanske de kunde sprida? Att man lämnar ut lite mer information till någon person, så och sen så det andra kanske kunde spridas till – alltså de viktiga sakerna som medicinska grejor eller nåt så speciellt – det kanske kunde spridas vidare där? Det hade nog känts bättre för oss.
En annan sida av den upplevda problematiken är att förskolepersonalen har svårt att veta vad de kan, får och bör berätta om barnen som de ska lämna över information kring. Specialpedagogen från förskolan kan till viss del förstå att det kan kännas som att det är många som sitter där men menar att det är ändå ett bra samtal som förs. Hon menar också att det är en fördel att kunna sitta ner med förskolans personal innan samtalet för att komma överens om vad det är för information som ska lämnas över. Det kan enligt henne skapa en trygghet hos förskolepersonalen.
37
Biträdande förskolechef har tankar kring möjligheten att få till ett uppföljningssamtal på hösten och då framförallt kring de barn som förskoleklassens personal har upplevt sig ha frågor angående – t.ex. de barn som är i behov av särskilt stöd. Då, menar hon, har den mottagande personalen hunnit skaffa sig en relation till samt egen bild av barnet och viss förståelse för de anpassningar som behöver göras men det har kanske dykt upp nya svårigheter som kan behöva diskuteras.
Förskoleklassens personal, specialpedagogen på F-2 skolenheten samt biträdande rektor upplever en skillnad i vad de får för information från förskolorna. I några av dessa intervjuer nämns som orsak till det, att det kan bero på vem som kommer på överlämningssamtalet från förskolan. Biträdande rektor nämner också att det kan vara stor skillnad på vad för information som lämnas över ifall det kommer barn till förskoleklassen från ett annat rektorsområde. Hon menar på att det är upp till dem hur mycket information som de delger mottagande förskoleklasspersonal, men att det är viktigt att tänka på att det ska bli så bra för barnet som möjligt. Denna problematik nämns också i en av intervjuerna med förskoleklasspersonalen och informanten nämner där, som en möjlig orsak, att det kanske inte finns någon direkt relation till dem som förskolepersonalen lämnar information till. Den problematiken, menar hon, finns inte i samma grad inom samma rektorsområde.
Samtliga informanter påpekar att det viktigaste med överlämningssamtal är att den informationen som dock lämnas över ska vara till gagn för barnet. Det uttrycks också i någon intervju med förskolepersonalen att ibland känns det som att de lämnar över för mycket information:
Alltså ibland tycker jag att vi lämnar ut för mycket upp till förskoleklassen – jag hade egentligen – alltså jag tror egentligen att den personalen hade behövt att skapa sig en egen uppfattning om barnet innan de får papperna. Men är det då ett barn med särskilda behov eller så naturligtvis så ska det – ska de veta om det i så fall men då är där ju ofta fler inkopplade i det och då har det varit på EHT och allt det här i så fall. Men just det här att man – ta dessa papper och läs igenom så vet du hur barnet är när… det är kanske inte alls så när det kommer upp där? Så det är lite kluvet faktiskt. Det tycker jag.
Det är även biträdande rektors mening, att det ibland behövs att mottagande personal får skapa sig en egen uppfattning om barn – att det kan behövas som hon uttrycker det – en nystart. På frågan om de anser att det råder ett salutogent eller patogent synsätt vid överlämningssamtalen så anser de flesta av informanterna att det är ett salutogent synsätt som
38
dominerar. Detta märks enligt informanterna på vad det är som det samtalas kring. Flera av dem framhåller att även om det kommer upp saker som inte fungerar så har man ändå fokus på att hitta sätt att komma runt svårigheter. Många av informanterna framhåller dock att även om det finns problem så är det samtidigt viktigt att prata om det men att man inte får fastna i det tänket. Några tycker att det kan vara lite blandat mellan salutogent och patogent synsätt medan biträdande rektor och en förskolepersonal tycker att det patogena tar över i samtalen. Biträdande rektor uttryckte det så här:
Jag skulle önska att det var mer salutogent alltså att man tittade på det friska men tyvärr är det fortfarande mycket att man tittar på att den har det och det problemet och den tycker det och så. Mer att man ser på det som inte funkar än på det som fungerar. Det är liksom det som det känns viktigt att tala om.
Specialpedagogen från förskolan uttryckte i sin intervju att hon tyckte det var relevanta frågor som ställdes från mottagande personal.
Delanalys och tolkning
Från förskolornas sida så är det nästintill en allmän uppfattning att det är många personer som sitter med från skolans sida. Jag tolkar det som att det inte är riktigt befäst hos dem varför det är så. Det är kanske så att det hade kunnat förklaras och skapas förståelse för detta vid ett gemensamt möte kring övergångar. Återigen en sak som tas upp i styrdokumenten, Lgr 11 och Lpfö 98, kring samarbete mellan verksamheterna. Ur Bronfenbrenners systemteoretiska tänk med olika nivåer (Nilholm, 2016), kan jag se att detta är på en mesonivå och även en exonivå. Relationerna mellan barnets idag fysiska miljö (förskolan) och den kommande miljön (förskoleklassen), påverkar barnets utveckling i allra högsta grad. Därav måste det komma till stånd ett effektivt utbyte med relevant information kring alla barn och i särskild mening kring barn i behov av särskilt stöd.
Specialpedagogerna tycker båda att det är bra samtal som fokuserar på rätt saker som de uttrycker sig. Men att det varierar ganska mycket hur pass förskolepersonalen delar med sig av sina kunskaper kring barnen. Det framkommer också från förskolepersonalen att de kan vara kluvna till hur mycket de ska dela med sig av information kring barnen. Här tror jag att det kommer att ändras framöver då specialpedagogen har infört ett nytt system där hon pratar med dem innan och hon kan då hjälpa dem att hitta fokus på vad det är som bör lämnas över. Specialpedagogen för förskolorna påvisade samtidigt att hon tyckte det var bra och relevanta
39
frågor som ställdes från mottagande personal och det hjälper nog henne vidare i arbete med förskolorna.
Tidigare citat från förskolepersonalen angående att mottagande personal skulle behöva skapa sig en egen uppfattning innan de får papperna, är ganska talande till varför det ser ut som det gör idag vid överlämningssamtalen. Om det är så att det är den tanke som finns bland förskolornas personal så kanske det inte är så konstigt att det är väldigt olika hur mycket information som förskoleklassens personal får? Biträdande rektor menar att det ibland kan vara bra med en nystart för barnet och jag tolkar henne som att hon kopplar det till sitt tänk kring att det oftast är det patogena synsättet som tar över vid samtalen och det då kan stjälpa barnet snarare än hjälpa. Jag föreslår det som ett utvecklingsområde för henne, att rikta fokus från det patogena till det salutogena, och det är möjligt att det blir så? Åtminstone behövs det en tydlighet kring vad det är för information som ska lämnas över så att förskolepersonalen inte behöver ”gissa” sig till det kring varje barn. I förhållande till om det är ett barn i behov av särskilt stöd så känns det då självklart, från förskolepersonalens sida, att de anpassningar och det stödet ska presenteras.
4.3 Sekretessregler
De flesta av informanterna ger i sina intervjuer uttryck för att de är väl förtrogna med sekretessreglerna och att det smidigaste sättet att komma runt dem är att ha tillåtelse från vårdnadshavarna att lämna över information. I de fall som det kan behövas lämna över mycket information (kring t.ex. barn i behov av extra stöd) så påpekar specialpedagogen i förskolan, att det är en fördel att ta ett extra möte, där vårdnadshavarna medverkar och kan ge sin syn på barnet. Ett möte där både avlämnande förskola och mottagande personal även deltar.
Alla informanter är dock överens om att sekretess kan komma att påverka en överlämning eftersom om vårdnadshavarna säger nej till att överlämna information så är det stopp. Det framkommer i många av intervjuerna att det dock är väldigt sällan detta händer men förskolepersonalen har alla varit med om att det har förekommit. Både från förskolans håll och från biträdande rektor kommer det fram att det kan kännas skönt att vårdnadshavarna skriver under på den dokumentation som lämnas vidare för då kan de hänvisa till den underskriften. Metaforen ”ha ryggen fri” nämns i ett flertal av intervjuerna.
40
Förskoleklassens personal ger inte uttryck för i sina intervjuer att det känns som ett problem med att det är skillnad i sekretessreglerna. Det är klart att det kan påverka menar de men det är enligt deras uppfattning väldigt sällan som det förekommer att någon förälder säger nej till att information får lämnas över.
Biträdande förskolechef nämner att det ibland kan upplevas som en frustration från förskoleklasspersonalen, att de hade velat veta mer kring ett barn för att kanske kunna förbereda sig bättre. Samtidigt så kan det ibland vara bra för barnet med en nystart och nya ögon som ser barnet. Biträdande rektor instämmer i att det kan vara bra med en nystart för barnet och nämner samtidigt i sin intervju att information som kan vara till gagn för barnet ska inte sekretessbeläggas.
Det kan enligt specialpedagogen på förskolan också finnas orsaker hos vårdnadshavarna som gör att de säger nej till överlämnande av information. Hon nämner som exempel att någon svårighet har upptäckts sent under förskoletiden hos barnet och att det inte har hunnit landa hos vårdnadshavarna.
Delanalys och tolkning
Sekretessregler är en viktig sak att förhålla sig till i övergångsarbetet. Inom förskole- och skolvärlden så skiljer sig sekretessen åt såtillvida att förskolan har en strängare sekretess. Förskoleklassen går under skolans sekretessregler och just i övergången mellan dessa båda verksamheter så kan det såklart påverka vad för information som kan lämnas över och i likhet med vad Lumholdt (2015) skriver så kan det också hämma förskolepersonalen i deras överlämning. Det kan uppstå en osäkerhet i vad de vågar och känner att de kan lämna över för information samt hur det kan väljas att användas av mottagande pedagoger. För att tänka systemteoretiskt här så kan vi se sekretessreglerna på Bronfenbrenners makronivå, som påverkar barnet men inte i direkt mening utan snarare i kontexten kring överlämningssamtalet (Nilholm, 2016).
Jag tolkar en del intervjusvar som att några aktörer verkar tro att det kan finnas ”sekretesszoner” (jfr Lumholdt, 2015) inom rektorsområdet vilket enligt mig är fel. Om en vårdnadshavare säger nej till att information ska överlämnas så är det stopp där. Det som måste arbetas upp är ett förtroendefullt samarbete där vårdnadshavaren känner att det är av stor vikt att mottagande personal får reda på information som kan vara till hjälp för barnet. Det samarbetet grundläggs
41
i förskolan där personalen har andra möjligheter att ha en nära kontakt med vårdnadshavarna vid lämning och hämtning t.ex.
En annan möjlig väg att komma runt detta är att genomföra ett s.k. trepartssamtal där vårdnadshavaren själv får vara med och överlämna överenskommen information till mottagande personal (Lumholdt, 2015). Detta arbetssätt tolkar jag som väldigt likt det som specialpedagogen på förskolan använder sig av i vissa fall, att boka in ett eget möte med vårdnadshavare som får dela med sig av sin kunskap kring barnet.
I bilaga 6 visar jag ett sätt att komma runt sekretessreglerna på genom att be vårdnadshavarna underteckna en variant av detta dokument. Skolverket (2014) har tagit fram detta exempel för att underlätta för personalen vid övergångar och för att på ett lättöverskådligt vis synliggöra för vårdnadshavarna vad det är för information som lämnas över.
Metaforen – att ha ryggen fri – är en av flera metaforer som används i intervjuerna. Dalen (2015) menar att ta tillvara metaforer i intervjuer är mycket lämpligt när man vill fånga djupet i ett kvalitativt material. Det visar på att informanterna ser sitt arbetssätt på flera plan och hur det, som i ovanstående, kan påverka dem längre fram ifall de ser till att ha medgivande för informationsöverlämning från vårdnadshavarna.