• No results found

Studien har haft som syfte att specifikt titta på hur övergången kan underlättas för barn i behov av särskilt stöd. I detta arbete har specialpedagogen en enligt mig självskriven roll och utifrån min studies resultat så är specialpedagogerna delaktiga i övergången. Skolverket (2014) menar även de på att specialpedagogens roll kan vara som samordnare och det stämmer väl med det helhetsperspektiv som man som specialpedagog bör ha över barn/elevgrupper. De sitter båda med vid överlämningssamtalen på våren och specialpedagogen på förskolorna har ett förberedande arbete på förskolorna inför detta samtal också. Hon genomför också som jag ser det trepartssamtal (jfr Lumholdt, 2015) med en del vårdnadshavare inför övergången. Det relationella perspektivet kommer väl till pass också eftersom det är av största vikt att ett förtroendefullt samarbete har skapats redan på förskolan, både till personalen där men även till barn och vårdnadshavare. Jag får dock en känsla av att specialpedagogerna inte har ett särskilt

51

nära samarbete kring övergångarna. Kanske hade det underlättats av regelbundna träffar dem emellan också. Det görs kanske redan idag men det är inte den uppfattningen som jag får under intervjuerna. Som specialpedagog anser jag att det är av största vikt att ha ett eget nätverk där specialpedagogiska infallsvinklar och arbetssätt kan diskuteras. Till viss del kan detta ske på EHT-möten men då är samtidigt fler aktörer involverade.

Att hålla sig uppdaterad som specialpedagog inom både aktuell forskning, litteratur samt förändringar och uppdateringar i rådande styrdokument är definitivt en arbetsuppgift som bör schemaläggas för specialpedagoger. Frågan är om det ryms inom arbetstiden idag? Hur ser rutinerna ut för detta inom det undersökta rektorsområdet - det kan enligt mig vara värt att se över. Om det inte faller inom ramen för specialpedagogens arbetsuppgifter så kan man ställa frågan till ledningen vem det är som tar ansvar för att detta kommer pedagogerna på förskolan eller skolan tillgodo? Det tillhör området för skolutveckling, vilket enligt examensordningen för specialpedagoger (SFS 2007:638), är en arbetsuppgift som vi genom vår utbildning är rustade för.

En av specialpedagogerna uttryckte i sin intervju en intressant vinkling på hur hon kom att arbeta med handledning i vardagen utan att det var ett skapat tillfälle. Hon fick en fråga ang. ett barn i behov av särskilt stöd som personalen inte visste hur de skulle bemöta och i den stunden kom en spontan motfråga från specialpedagogen: ”Har ni frågat hur de arbetade med det här tidigare?” När jag påpekade att det var det hon gjorde så sa hon direkt – ”Ja det tänker man inte på”. Det är min förhoppning att jag i min framtida profession som specialpedagog också agerar på detta handledande vis i det dagliga samarbetet med kollegorna eftersom handledning är något som beskrivs i examensordningen för specialpedagoger (SFS 2007:638).

Enligt examensordningen (SFS 2007:638), ska specialpedagogen ha förmåga att kunna analysera svårigheter på organisations-, grupp- och individnivå och detta anknyter då till ett systemteoretiskt perspektiv. Specialpedagogen kan vara organisationen och ledningen till tjänst genom sin helhetssyn över delarna och då vara den som hjälper, stöttar och hittar vägar som trots brister leder framåt.

52

5.3 Metoddiskussion

Jag hade innan mina intervjuer läst litteratur kring övergångar och försökt samla på mig material som berörde detta ämne. T.ex. så hade jag blivit uppmärksam på att läroplanen för grundskola, förskoleklassen och fritidshemmet, Lgr 11, hade blivit reviderad och trätt i kraft i ny upplaga den 1 juli 2016. Det jag totalt missade var att detsamma hade skett med läroplanen för förskolan, Lpfö 98, och då hamnade det i skymundan när jag satte samman mina frågeställningar och utformade min intervjuguide. Det stör mig nu i efterhand när det uppdagades för mig och min intervjuguide hade definitivt sett annorlunda ut med en gemensam frågeställning kring hur den samverkan ska ske mellan förskola och förskoleklass, eftersom det påpekas i båda styrdokumenten att ett utbyte ska ske. Nu skrevs frågeställningen som att det bara var en skyldighet eller riktlinje från ena hållet och jag kan inte med säkerhet säga att det inte har påverkat informanternas utsagor.

Min första önskan med denna studie var egentligen att kunna genomföra den som en jämförelsestudie mellan antingen två olika rektorsområde och t.o.m. kanske i två helt olika kommuner. Jag insåg dock att detta scenario inte skulle vara möjligt att genomföra inom den tidsram som vi hade till vårt förfogande kring examensarbetet.

Mina frågeställningar har genom intervjuerna ibland flutit väldigt mycket in i varandra och frågorna har, av de olika intervjuade professionerna, ibland tolkats olika. Jag har funderat en del över det när jag arbetade med resultatdelen. Har jag möjligtvis ägnat för lite tid åt att tänka på hur språkvalet i frågeställningarna kan tolkas av olika personer? Eller har tolkningen kanske med att göra vad du som informant har för bakgrund eller präglas du, av vilken verksamhet som du dagligen arbetar i, till att tolka olika?

Att använda semistrukturerade intervjuer som metod ställer stora krav på följsamhet och lyssnandet hos frågeställaren. Min varierande tidigare yrkesmässiga relation till informanterna spelar också stor roll då det ibland skapas en atmosfär som kanske kan tolkas som för gemytlig (Kvale & Brinkmann, 2009). Det har jag haft att förhålla mig till och till viss del lyckats med tycker jag. I en del intervjuer har jag dock tagit en del eget utrymme och det tolkar jag som att det är ett ämne som engagerar mig och som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har försökt att tona ner den delen men med så pass mycket egen erfarenhet med mig i bagaget av detta övergångsarbete så har det varit en utmaning för mig att vara tyst i vissa lägen.

53

En extrafråga skapades under intervjuernas framskridande och de två första informanterna fick tyvärr inte den frågan. Det är min uppfattning att det inte påverkar själva resultatet utav den frågan utan den kom mer att bli en intressant avslutning på intervjuerna.