Vid frågan om förskoleklassen fungerar som en bro så tycker inte förskolepersonalen att det fungerar så. De tycker samtliga att det är en bra tanke men att den bron inte existerar idag och detta p.g.a. för lite samarbete. De menar dock att det ligger på båda verksamheterna att utveckla detta samarbete för att det ska kunna tolkas just som en bro. Förskolans personal tror i sina tankar att det helt klart påverkar förskoleklassens personal att de verksamhetsmässigt befinner sig i skolans lokaler och att de därför har mer samarbete med skolans personal än med dem. Det
45
är generellt sett för mycket skola i förskoleklassen idag menar förskolans personal och avser då inte bara den förskoleklass som existerar i deras rektorsområde. En informant uttryckte också oro inför att det verkar sprida sig även till förskolan:
Och det känner även vi i förskolan idag, skolans arbetssätt är även på väg ner – vi ska ha mål, vi ska vara mycket mer undervisande även om vi ska ta hänsyn till vad barnen säger och vad barnen gör så ska vi vara målstyrda. […] Jag är lite rädd för att man tar bort en massa av barnens lek som jag tycker är så jätteviktig. Man får inte glömma bort det sociala! Och de lär sig ju mycket annat i leken också men det är ju framförallt mycket socialt samspel och det känns som att många behöver det idag?
Specialpedagogen för F-2 belyser även detta i sin intervju och menar på att det finns lek i skolans värld men att det kunde varit mer av förskolans arbetssätt som kom in i och med förskoleklassens tillkomst. Biträdande förskolechef tycker att det verkar vara en bra mix i just denna förskoleklass, mellan fri lek och skolliknande aktiviteter och belyser återigen tanken med att låta personal rotera för att få det mer att likna en bro.
Förskoleklassens personal är överens om att de tycker att förskoleklassen fungerar som en bro. Det är en bra mix av lek och skolförberedande aktiviteter enligt dem och en av informanterna uttryckte däremot en oro kring att om förskoleklassen blir obligatorisk så kommer det till att bli mer skola än förskola i verksamhetens mål och arbetssätt.
I slutet av intervjuerna presenterades en extrafråga som löd enligt följande: När anser du att barn börjar skolan idag?
Svaren kom att bli ganska skiftande bland informanterna. En av förskolepersonalen nämnde att hon tycker att det sker en skolstart när barn börjar förskolan och kanske då redan som ettåring:
… därför att det är en form av skola här det är inte före skolan. Det är förberedande hela tiden ju man ska kunna det och man ska kunna det för att man ska börja skolan sedan. […]… men om man säger riktiga skolan så är det ju förskoleklassen.
De andra informanterna i förskolan menade på att de såg att skolstart sker när man börjar i årskurs ett eftersom det är då kunskapskraven börjar.
Förskoleklasspersonalen menar att det är när barnet börjar hos dem när man är sex år alltså. En av dem uttryckte det så här: ”Ja alltså det är ju i sexårsverksamheten – så är det ju eftersom det är skolinspirerat, det är så mycket skola och vi är med i – vi jobbar mer mot skolan som
46
pedagoger än mot förskolan.” De båda intervjuade specialpedagogerna är väldigt överens i att man börjar skolan när man går i årskurs ett. Det svaret kommer väldigt snabbt från båda två.
Biträdande förskolechef säger att det är allmänt bland barn och vårdnadshavare så att tänket är att man börjar i skolan när man börjar i förskoleklassen. Sedan kan hon se att arbetssättet där är mer likt förskolans men ändå snäppet högre med mer skolförberedande aktiviteter. Biträdande rektor samt en av förskolepersonalen fick tyvärr inte denna fråga under sin intervju eftersom den tillkom efter deras intervjuer var genomförda.
Delanalys och tolkning
Jag funderar på om detta resultat tyder på för lite inblick i varandras verksamheter. Förskolepersonalen verkar inte tycka att förskoleklassen fungerar som en bro och rädslan för att leken försvinner för barnen verkar vara det som förskolepersonalen reagerar mest på. Att lära genom lek är något som Ackesjö (2016) och Gårdsäter (2012) belyser som viktigt att ta med i förskoleklassens verksamhet och även vidare upp i skolans värld. Att genomföra auskultationer i varandras verksamheter kan vara ett sätt att komma runt ev. förutfattade meningar och skapa en gemensam förståelse kring barnens verklighet. Öquist (2008) belyser vikten av att se delarna för att få ihop helheten i ett systemteoretiskt perspektiv. Jag menar att i en övergång behöver det skapas meningsfulla sammanhang för barnen och en känsla av att kunna känna igen både vissa arbetssätt och förhållningssätt från de olika personalgrupperna och detta skapas enklast genom samverkan.
Sandberg, (2012) anser, i linje med informanterna, att vad som anses som skolstart inte är helt entydigt i Sverige idag. Barn i förskoleklass befinner sig ofta inom skolans väggar och de är i flera bemärkelser enligt henne också en del av skolans kultur. På det viset så kan starten i förskoleklassen räknas som en skolstart vilket en del av informanterna också menar.
47
5. Diskussion
Avsnittet inleds med en resultatdiskussion där de enligt mig viktigaste framkomna resultaten från mina intervjuer lyfts fram och kopplas till mitt syfte, vilket är: ”Syftet med studien är generellt att undersöka olika aktörers (inom samma rektorsområde) perspektiv på övergångar till förskoleklass men även att specifikt titta på hur kunskaper och erfarenheter kring barn/elever i behov av särskilt stöd tas tillvara.” Mina frågeställningar (se 1.1) samt aktuell litteratur och forskning kopplas ihop med enligt mig de viktigaste framkomna resultaten. Sedan följer en del där jag diskuterar vad resultaten kan få för följder för specialpedagogens roll i övergångsarbetet. Detta sker under rubriken specialpedagogiska implikationer. Därefter följer en metoddiskussion där mina valda metoder för denna studie diskuteras och avslutningsvis ger jag förslag till fortsatt forskning.
5.1 Resultatdiskussion
Genom min studie har det skapats en något annorlunda bild hos mig angående övergångar. Jag förstår vikten av att se dem ur ett längre perspektiv mer nu än tidigare. När jag arbetade i verksamheterna och då framförallt i förskoleklassen, så påbörjades övergången på våren, när de nya barnen kom på besök i existerande förskoleklass. Dessa besök var något som skedde vid två tillfällen om vardera ca en och en halv timme. Sedan följde det en överlämningsdag där förskolorna fick komma, enligt ett upplagt schema och berätta om sina barn som de skulle lämna över. Det var övergången enligt mig då och kanske sviker mig mitt minne en aning angående detta eftersom det är ett antal år sedan nu. Men det påverkar såklart mig och det är den förförståelse som jag har med mig. Jag har inget minne av särskilda, enskilda samtal kring barn med särskilda behov och definitivt inga liknande samtal med vårdnadshavare. Det tror jag i och för sig kan ha ökat med åren då vårdnadshavare idag är mer delaktiga och pålästa inför vad de kan kräva angående sina barn (jfr Lee McIntyre, m.fl.)
I mitt tycke så behöver övergångsarbetet vidareutvecklas och ett sätt för att skapa mer delaktighet och få en översyn på berörda aktörers synsätt, tankar och idéer, kan vara ett stormöte angående övergångar. Detta är samtidigt ett sätt för att skapa och erövra mer inblick samt kunskaper om varandras verksamheter, vilket resultatet från mina intervjuer visar på. Öquist (2014) menar att en variant för att komma fram till organisatoriskt lärande kan vara att anordna
48
ett ”designmöte”. Då samlar man alla berörda nivåer i övergångsarbetet till ett stormöte där deltagarna får diskutera i blandade grupper kring tre tema: historia (det som har varit), nuläge (styrkor och svagheter) samt framtid (utmaningar framöver). Deltagarnas svar skrivs ner och tas om hand av en styrgrupp som får i uppgift att utforma en handlingsplan på kort och lång sikt. Öquist menar att designmötet är ett utmärkt sätt att samla involverade personer och få dem engagerade samtidigt som det ger ledningen viktig input kring hur man kan gå vidare i t.ex. ett övergångsarbete (Öquist, 2014). Detta är enligt mig inget som bör ske som en enstaka händelse utan det bör hållas levande och få en kontinuerlig uppföljning årligen. Skolverket (2014) har i sitt övergångsmaterial även gett ett förslag till utvärderingsblankett som kan användas efter avslutad övergång. Den fylls i så fall i av både avlämnande och mottagande verksamhet och ledningen ser till att den sammanställs och att resultatet kommer delges berörda parter. Resultatet kan användas i det systematiska kvalitetsarbetet i syfte att förbättra övergångsarbetet (Skolverket, 2014).
Svårigheten med att få till bra övergångar för alla barn men speciellt för de som är i behov av särskilt stöd är en brist i gemensam syn på vad för information som bör följa med barnet. Det verkar saknas en bra samverkan mellan förskolan och förskoleklassen. Rutiner för gemensamma utvecklingsmöten kring övergångar är nästintill obefintligt och behöver vidareutvecklas, möjligt enligt förslaget ovan. Samsynen kan komma att utvecklas och bli tydligare genom de nya rutiner för dokumentation (Skolverkets blanketter för överföring se bilaga 4 och 5) som är på väg att sjösättas inom det undersökta rektorsområdet. En gemensam genomgång och utbildning på dessa dokument bör underlätta överlämningssamtalen enligt mig. De överlämningssamtal som jag själv har suttit med på – både från förskolans sida och från förskoleklassens, har gett mig en erfarenhet och förförståelse som är svår att bortse från.
Det lyfts från olika aktörer en idé kring en eventuell övergångsperson som skulle kunna följa med från förskolans sida till förskoleklassen. Det är en intressant idé som borde funderas vidare på. Biträdande förskolechef har även hon tankar åt detta håll, med någon form av rotation bland berörd personal och det tror jag hade gynnat både verksamhet och barn samt vårdnadshavare. En möjlig tanke är ifall det från förskolornas sida utses någon person som får det ansvaret under övergångsarbetet och som då samlar på sig kunskap och information kring de nya förskoleklassbarnen – möjligtvis ett arbete som sker sidan om de numera befintliga träffarna som redan är befästa som ett bra arbetssätt.
49
Utifrån bristen på nationella riktlinjer för övergångsarbete så har det i mitt sökande efter kunskap, skapats ett intresse och en nyfikenhet på hur det ser ut i närliggande kommuner. Jag har, genom kontakter, haft möjlighet att få ta del av två kommuners (i fortsättningen nämnda som K1 och K2) handlingsplaner för övergångar samt fått en bild av hur arbetet går till. Då uppenbarades det samtidigt för mig att det är ett levande arbete som måste hållas vid liv och utvärderas regelbundet, vilket jag inte riktigt kan se att det görs i tillräcklig utsträckning i det undersökta rektorsområdet idag.
I K1 har man utarbetat ett dokument som listar fokusområden för överlämningssamtalet som i denna kommun hålls i maj varje år. Det som tas upp där är:
vikten av att använda ett professionellt språk barnets bästa i fokus
föräldrarnas medgivande till att information lämnas över samt
överlämnande pedagog väljer med omsorg bort information som kan vara negativt för kommande relationsbyggande
De har även i K1 tagit fram en handlingsplan för övergång från förskola till förskoleklass. Den är upplagd som ett årshjul med aktiviteter och ansvarig profession inskriven. T.ex. så tas följande punkter upp:
Förskolans personal fyller i Skolverkets blanketter (se bilaga 4 och 5) i mars månad. En generell överlämning för alla barn sker i maj månad. En avstämning för barn i behov
av särskilt stöd sker i maj/juni.
I april sker ett utskick till vårdnadshavare med information och i maj har man ett öppet hus på skolan för vårdnadshavare och barn.
Under våren sker också träffar blivande f-klassbarn emellan. Och även besök i förskoleklassens lokaler och i matsalen på skolan. Detta ansvarar förskolans personal för att det genomförs.
Det genomförs ett gemensamt arbetsplatsmöte på våren där förskolans personal får berätta om sina olika arbeten samt arbetssätt med blivande förskoleklassbarn som gjorts under året. Motsvarande sker på hösten där förskoleklassens och fritids personal berättar hur höstterminen startats upp med förskolans avlämnade barn. Efter höstens möte genomför förskolans pedagoger besök i förskoleklassen och hälsar på sina ”gamla” barn.
50
I K2 finns det en checklista att följa vid övergången, som är framställd som ett förtydligande av rutiner, som säkerställer förskolans särskilda ansvar för avslutning av förskoleperioden och barnens övergång till förskoleklass och fritidshem. Den har sitt ursprung i Lpfö 98 och är undertecknad av verksamhetschefen för förskolan.
Checklistan handlar mycket om att få vårdnadshavarna medvetna om vad flytten innebär och en pärm skapas på förskolan för blivande förskoleklassbarns vårdnadshavare med aktuell information. Aktuella forskningsartiklar (av Helena Ackesjö) presenteras också för vårdnadshavarna i pärmen. Och det är samma artiklar som har diskuterats i arbetsgrupper bland förskolepersonalen. Under vårterminen sker även träffar med alla blivande förskoleklassbarn i storgrupp, där olika aktiviteter genomförs och ur handlingsplanen framgår det vilken förskola som ansvarar för vilken träff. Planen uppmuntrar personalen på förskolorna till att bjuda in förskoleklassens personal för inblick i deras verksamhet och uppdrag. Förskolepersonalen genomför besök på skolor och skolgårdar för att förbereda barnen på hur det ser ut där.
Dessa båda kommunernas arbetssätt och tankegångar kring övergångsarbetet anser jag vara av stor nytta att titta vidare på. Det är på inget vis ett färdigarbetat material utan det hålls levande och aktuellt genom ständig utvärdering och förändring utefter vad det finns för behov i kommande barn/elevgrupp.