övervakningen av björnstammen, det vill säga inventering av björnstam- mens storlek och utbredning, utgör grunden för björnförvaltningen. Det över- gripande syftet är att leverera underlag för förvaltningsåtgärder, möjliggöra utvärdering av genomförda åtgärder samt följa upp politiska mål och interna- tionella åtaganden.
inventering av björnstammens storlek, utbredning och utveckling
Det är länsstyrelserna som har ansvaret att inventera rovdjuren och att vara välinformerade om rovdjursstammarnas storlek, utbredning och utveckling. När det gäller björn har även Svenska jägareförbundet ett ansvar att ta fram kunskap om stammen. Statens veterinärmedicinska anstalt bedömer status av fällda björnindivider och Skandinaviska Björnforskningsprojektet bidrar med bakgrundsinformation om björnens biologi och ekologi.
Det finns idag i huvudsak tre metoder som används för att få information om björnstammens storlek, utbredning och dynamik:
1. Björnobsen
2. Björnjakten och andra döda björnar 3. Spillningsinventeringar
I Naturvårdsverkets inventeringsföreskrifter48 tas även upp
4. Allmänhetens observation av honor med ungar 5. Fältpersonalens kvalitetssäkrade observationer
Dessutom samlar forskningen in information om björnar som har bäring på inventering och uppföljning av arten:
6. Immobilisering och märkning av djur – insamling av data och provtagning
7. Sändarmärkning av djur – data om hemområden och vandringar 8. långtidsstudier som ger information om reproduktion och livslängd I dagens praktiska förvaltning används punkterna 1-3 för att få konkret infor- mation om björnstammens storlek och utbredning både regionalt och natio- nellt. Resultat från forskningen (punkterna 6-8) ger bakgrundsinformation som är viktig för att förstå enstaka björnars beteende och hela björnstammens historik och dynamik. Punkterna 4 och 5 har visat sig ge endast lite och ofta svårtolkad information med avseende på björnstammens storlek, utbredning och dynamik i ett givet område. Fältpersonalens egna observationer läggs in i Rovbase, men observationerna är vanligtvis få och inte insamlade på ett syste- matiskt sätt.
Björnobsen är observationer av björn som görs av älgjägarna under de första sju älgjaktsdagarna varje år och som samlas in och analyseras av Svenska jägareförbundet. Björnobsen ger ett index över björnstammen, som kan, inom ett och samma område och över flera års tid, användas för att beräkna trender i björnstammens utveckling. Detta index säger dock inget om björnstammens storlek, om inte det kalibreras mot data om björnens popula- tionsstorlek som tas fram, till exempel via DNA-analys av spillning.
Hittills har följande metodik använts när björnspillningsinventeringar har genomförts i rovdjursförvaltningens regi49: Insamling av björnspillning sker
på hösten genom frivilliga insatser, mest av älgjägarna. Insamlingen initieras och koordineras av länsstyrelsen i samverkan med Jägareförbundet i länet. länsstyrelsen tar emot och datalägger de insamlade proverna och vidare- förmedlar dem till laboratoriet för analys. laboratoriet analyserar proverna med avseende på art, kön och individ. Resultaten lämnas till länsstyrelsen och Björnprojektet och matas även in i Rovbase, där också synkronisering med nordiska björndatabasen sker. Björnprojektet beräknar utifrån analysresultaten det totala antalet björnar i det inventerade området.
Björnpopulationens genetik
Trots att den skandinaviska björnpopulationen var mycket liten under första halvan av 1900-talet är idag inga genetiska problem kända i populationen.
48 NFS 2007:10. 49 Schneider 2011.
.Populationen är uppdelad i en sydlig och en nordlig delpopulation, där grän- sen går i höjd med östersund. Denna uppdelning har dock inte nödvändig- gjort några särskilda förvaltningsåtgärder och delpopulationerna betraktas
och hanteras som tillhörande en och samma skandinaviska population50.
Inriktningen är att delpopulationerna ska växa ihop och att antalet björnho- nor ska öka i gränsområdet.
Det är oklart hur omfattande det genetiska utbytet är mellan den västliga skandinaviska björnstammen och den östliga så kallade karelska björnstam-
men i norra Norge, Finland och västra Ryssland. Nyare undersökningar51
tyder på att utbytet är begränsat.
Björnstammens genetiska status i de olika delpopulationerna i Sverige samt det genetiska utbytet mellan delpopulationer inom landet och mellan länderna bör följas upp på en mer regelbunden basis. Detta kan göras som del av det planerade gemensamma svensk-norska programmet för inventering och uppföljning av björn.
rapportering
Det finns idag ingen löpande årlig rapportering av inventeringsresultat
rörande björn, bortsett från Jägareförbundets sammanställning av björnobsen. länsstyrelserna rapporterar om resultat av DNA-analyser när spillningsin- venteringar har genomförts. Björnprojektet beräknar björnstammens storlek i dessa län och rapporterar om resultaten.
Utifrån genomförda spillningsinventeringar och björnobsen har
Björnprojektet beräknat björnstammens storlek i björnlänen i Sverige och till- växttakten för varje län52. Björnprojektet har också vid upprepade tillfällen
beräknat björnstammens storlek i Sverige som helhet53.
Resultaten från de senaste spillningsinventeringarna är lagrade i den svensk- norska rovdjursdatabasen Rovbase och finns att tillgå för allmänheten där.
Bristanalys
I motsats till vad som gäller för de andra rovdjuren, där inventeringen är nog- grant reglerad när det till exempel gäller tider och metoder, finns det för björn idag inget fungerande och strukturerat system för inventering och uppföljning. Det finns inte heller en regelbunden finansiering av björninventeringar.
Insamling av data om björnobservationer under älgjakten har pågått sedan 1998. Tidsserien har nu blivit så lång att det är meningsfullt att göra trendbe- räkningar och på så sätt bedöma björnstammens utveckling i de olika länen. Det behöver utvecklas metoder som är enkla för länsstyrelserna att använda så att trender i utvecklingen av länets björnstam kan bedömas och att oön- skade tendenser kan upptäckas i tid.
50 T.ex. Huber 2012. 51 T.ex. Schregel m.fl 2012. 52 Kindberg m.fl. 2009.
Det saknas regelbundna inventeringar av björnstammen i det flesta län. Samtliga län med fast förekomst av björn har inventerats med hjälp av spill- ningsinsamling åtminstone en gång, men informationen om björnstammen är ofta flera år gammal och saknar därmed aktualitet. Naturvårdsverkets bedöm- ning är att 10 år mellan två björninventeringar är för lång tid. Det som också saknas är metoder för inventering av björn i väglöst land, vilket gör att fjäll- områdena i norra Sverige är svårinventerade. Detta är ett konkret problem i och med att en stor del av fjällen används som kalvningsland för ren, där björn kan förorsaka skador och förvaltningen därför bör ha bra kunskap om björnstammens storlek och dynamik.
Det har framförts att det idag inte behövs en särskilt noggrann inventering och uppföljning av björnstammen på nationell med tanke på att björnstam- men anses ha gynnsam bevarandestatus i landet. Detta synsätt är dock något problematiskt, i och med att förvaltningssystemet för de stora rovdjuren har förändrats och att björnjakten har intensifierats på flera håll i landet. Särskilt på regional nivå är det viktigt att ha relativt detaljerade och aktuella data om björnstammen, dess utbredning, sammansättning och utveckling. Då den svenska björnstammen är del av en gemensam skandinavisk population är det önskvärt att metoder och kriterier för inventeringen av björn samordnas mellan Norge och Sverige.
kompletterande åtgärder
Övervakningen av björnstammens status fortsätter enligt vad som beskrivits ovan men med följande kompletterande åtgärder:
• Naturvårdsverket inleder under 2013 att, i samverkan med norska myndigheter, ta fram ett system för inventering och uppföljning av björn.
• Naturvårdsverket ger 2013 ett uppdrag till Björnprojektet att beräkna björnstammens aktuella storlek samt trender för utvecklingen av stammen i landet och i varje län med reproducerande björnstam.