Björnstammens tillväxttakt var 4,5 procent per år under perioden 1998–2007, men ligger troligen lägre nu på grund av ett större jaktuttag. Enligt de senaste beräkningarna fanns det cirka 3 300 björnar i Sverige år 2008.73
68 Dahle & Swenson 2003. 69 SOU 2011:37.
70 Taberlet m.fl. 1995, Saether m.fl. 1998, Waits m.fl. 2000. 71 SOU 1999:146.
72 Schregel m.fl. 2012. 73 SOU 2011:37.
artens status på de nationella och globala rödlistorna
I den svenska rödlistan anges björnens status som livskraftig (lC).
Internationella naturvårdsunionen (IUCN) klassificerar brunbjörnen i kate- gorin ”least concern”. Klassificeringen innebär att arten inte är globalt hotad eller rödlistad.
artens status i förhållande till art- och habitatdirektivet
Björnen är listad i bilaga 4 i art- och habitatdirektivet, vilket innebär att arten kräver strikt skydd. 74
Begreppet gynnsam bevarandestatus är centralt i art- och habitatdirektivet. Det definieras i artikel 1 i direktivet. En arts bevarandestatus är summan av de faktorer som påverkar den berörda arten och på lång sikt kan påverka den naturliga utbredningen och storleken av dess populationer inom medlemssta- ternas europeiska territorium.
Bevarandestatusen anses gynnsam när:
1. den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av dess livsmiljö,
2. artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid och
3. det finns, och sannolikt kommer att fortsätta att finnas, en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt.75
Enligt direktivets artikel 17 ska medlemsstaterna vart sjätte år rapportera genomförandet av direktivet. Rapporteringen omfattar bland annat en bedöm- ning av bevarandestatusen för de arter som är listade i bilaga 4 till direktivet, dvs. bland annat björn. Nästa rapporteringsår är 2013.
Medlemsstaterna ska även ange referensvärden för utbredningsområde och populationsstorlek för dessa arter. Dessa referensvärden får inte sättas lägre än utgångsläget när direktivet trädde i kraft. För Sveriges del innebär det inträdet i EU den 1 januari 1995. Referensvärdet för utbredningsområdet är det område som krävs för att arten ska kunna bibehålla eller återfå gynnsam bevarandestatus. Det ska vara tillräckligt stort för att tillåta långsiktig överlev- nad av arten. Referenspopulation är den populationsstorlek som bedöms vara minimum för att på lång sikt garantera artens livskraftighet.
EU-kommissionen har tagit fram två olika riktlinjedokument; generella rikt- linjer för bedömning av och rapportering enligt direktivets artikel 1776 samt
riktlinjer för populationsbaserade förvaltningsplaner för stora rovdjur77. I
riktlinjerna för bedömning och rapportering enligt direktivets artikel 17 anges
74 Genomfört genom bilaga 1 i artskyddsförordningen där bilaga 2-arter är markerade med ett B och
bilaga 4-arter är markerade med N.
75 Artikel 1.i
76 Assessment and reporting under Article 17 of the Habitats Directive.Explanatory Notes & Guidelines for
the period 2007-2012. July 2011.
att om det finns motstridiga skrivningar mellan de två riktlinjedokumenten ska artikel 17-riktlinjerna ges prioritet: ”guidance has been published by the
European Commission for large carnivores…and this may be a source of
information but that guidance was produced from a management perspective. For reporting under Article 17, in cases of conflicting advice, the guidance given in these guidelines takes priority”. I delbetänkandet Rovdjurens beva- randestatus redogörs ingående för de olika riktlinjerna78.
Sårbarhetsanalyser
Sårbarhetsanalys är en sammanfattande benämning på olika analyser av populationers utdöenderisk och/eller av hur snabbt populationer förlorar genetisk variation. Utifrån valda kriterier, antingen utdöenderisk eller förlust av genetisk variation, för vad som bedöms vara en livskraftig population, så kan sårbarhetsanalyser användas för att uppskatta vilken populationsstorlek som uppfyller kriterierna. Den populationsstorleken brukar kallas minsta livs- kraftiga population (minimum viable population – MVP).
Naturvårdsverket redovisade i januari 2013 ett regeringsuppdrag om sår- barhetsanalyser för björn, varg, järv och lodjur (NV-05519-12). I uppdraget angavs att Naturvårdsverket ska presentera kvantitativa sårbarhetsanalyser som tydliggör minsta livskraftiga population för arterna baserade på IUCN:s kriterium E (en utdöenderisk baserad på en kvantitativ sårbarhetsanalys med mindre än 10 % utdöenderisk över 100 år). De framtagna värdena för minsta livskraftiga population ska dels ingå i Naturvårdsverkets förvaltningsplaner och dels användas som underlag för bedömning av bevarandestatus för arterna i 2013 års rapportering enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet.
Sårbarhetsanalysen för björn har genomförts av en extern expert. Data till analyserna bygger dels på opublicerat datamaterial från aktiva forskare, dels data från publicerade vetenskapliga artiklar. VORTEX-modellen har använts för sårbarhetsanalyserna. Modellen är en ofta använd standardmodell för sårbarhetsanalyser av däggdjur. Naturvårdsverket har inhämtat synpunk- ter på metodval och resultat från forskare vid svenska och utländska insti- tutioner. För synpunkter från forskare och detaljer i analyserna hänvisas till Naturvårdsverket underlagsrapport79.
78 SOU 2011:37. S. 20 ff. 79 Nilsson 2013.
Rapporten redovisar värden för minsta livskraftiga population enligt kriterium E (mindre än 10 procent utdöenderisk) när sällsynta katastrofer är inklude- rade, men utan hänsyn till förlust av genetisk variation. För björn är resultatet för den skandinaviska populationen (Sverige och Norge) 35 individer.
För att ta fram värden för gynnsam bevarandestatus krävs en mängd överväganden och kunskap. I underlagsrapporten redovisas ett antal analyser som tar hänsyn till faktorer som inte till fullo beaktas i analyserna av mindre än 10 procents utdöenderisk på 100 år, men som kommer att beaktas vid Naturvårdsverkets fortsatta arbete med att senast i juni 2013 rapportera arter- nas bevarandestatus till EU-kommissionen.
De värden för minsta livskraftiga population där mindre än 5 procent för- lust av genetisk variationsgrad på 100 år och risken för sällsynta katastrofer ingår som kriterium, är för den skandinaviska björnpopulationen minst 1100 individer.
I underlagsrapporten redovisas även en analys av minsta populationsstorlek som uppfyller kriteriet att förlusten av genetisk variation i egenskaper som styrs av många gener tillsammans, långsiktigt över tid inte är större än den variation som nyskapas genom mutation. Denna populationsstorlek för den skandinaviska björnpopulationen är minst 6800 individer. Data för björn som underlagsrapportens modelleringar baseras på har i vissa avseenden en mycket stor spridning och ytterligare forskning och utredning krävs för att få fram säkrare värden.
De värden för minsta livskraftiga population som inbegriper genetiken lägger betydligt större vikt vid att populationerna inte ska förlora betydande mängder genetisk variation så att deras anpassningsförmåga därmed minskar.