Övriga etableringshinder

Utöver kompetensbristen framgår det med all tydlighet att det fortfarande kommer att finnas ett antal etableringshinder kvar innan avregleringen är fullt ut genomförd och når full verkan.

1. En effekt av kompetensbristen och ett stort etableringshinder, främst för mindre entreprenörer, är när dominerande aktörer i form av stora entreprenadföretag köper upp kritiska delar av produktionskapaciteten och då konsekvensen blir att de mindre få ta det som blir över. En intervjuperson uttrycker det som att allt är väldigt smalt i Sverige vilket innebär att det endast finns ett fåtal företag inom varje tjänst, t.ex. spårgående traktorgrävare. Om ett företag köper upp stora delar av ett sådant smalt företags kapacitet så blir det självklart problem för övriga företag att få tag i dessa resurser.

2. Banverket som beställare skapar förutsättningar för att leverantörsmarknaden ska fungera eller som en av mina intervjupersoner, Tommy Forslund, uttryckte det; ”Etableringsmöjligheten kommer i fortsättningen att styras av beställarens agerande”. Det vilar således ett stort ansvar på den upphandlande enheten att man tänker igenom och utformar de förfrågningar man släpper ut avseende tid, storlek mm i syfte att få en god spridning på marknaden. Banverket som beställare har således stor makt att styra genom på det sätt som man frågar i sina förfrågningsunderlag och det gäller således att ge marknaden bästa möjliga förutsättningar för att konkurrera. Några intervjupersoner

Sida 38 menar att detta inte fungerar fullt ut idag genom att beställaren är otydlig i sin

upphandlingsstrategi och inte har någon tydlig strategi gentemot marknaden. Med detta menar man att beställare är otydlig avseende innehåll och storlek och agerar olika genom att:

a. ibland ingår allt i entreprenaden och ibland ska entreprenören köpa material b. olika upphandlingsformer såsom totalentreprenad, generalentreprenad och

ibland partnering byggt på samverkan.

c. ibland utvärdering på ett sätt och ibland utvärdering på ett annat sätt Från beställarsidan säger man sig dock jobba med att skapa förutsättningar för entreprenörerna, både stora och små, hela tiden. Banverket tillsammans med Vägverket har en gemensam försörjningsstrategi som bygger på att attrahera både större och mindre företag. Man jobbar även med att paketera entreprenader på olika sätt, ibland både BEST (Bana-El-Signal-Tele) och mark, ibland geografiskt, det finns många olika varianter av paketering. Mallarna till det standardiserade

förfrågningsunderlaget, FU2000, har till syfte att förenkla för entreprenörerna. Ytterligare en parameter som lyfts upp av flera intervjupersoner är att Banverket som beställare måste planera mycket bättre vad som ska utföras. Någon uttrycker det som att det är väldigt mycket Ad-hoc upphandlingar. Konsekvensen blir att tiden för etablering blir väldigt kort vilket försvårar planeringen av personalen. Detta sammantaget gör att kostnaderna ökar. En del i detta och för att få

leverantörsmarknaden att fungera är att planera så att det finns tider i spåret. Det går inte bara att förlita sig till att det finns tider för nattarbeten, vilket är mindre attraktivt för personalen, vilket i sin tur kan påverka antalet anbudslämnare. En intervjuperson jämförde med en annan industri där man kör anläggningarna i drift under cirka 10-11 månader och under denna tid planerar de insatser som behöver göras. Därefter och under en kortare period gör man en kraftsamling avseende underhåll och investeringar. 3. Banverkets anläggningar är på en del ställen gamla och de är anpassade på plats.

Konsekvensen är att det således finns vissa anläggningar som enbart ett fåtal individer kan ”skruva i”.

4. Maskintillgången har tidigare varit diskuterad och måste även fortsättningsvis nämnas som ett etableringshinder. En intervjuperson uttrycker det som att det är fruktansvärt dyrt att köpa en maskin och för att få avsättning och beläggning så kanske vissa typer av maskiner borde hyras ut via ett uthyrningsföretag istället för att varje entreprenör ska äga en egen maskin. Ett annat förslag som nämns är att beställaren köper

maskinkapacitet av större maskinägare och tillhandahåller denna. Detta leder till lägre maskinpriser vilket skulle skapa mer järnväg för pengarna. Även här har beställaren ett ansvar att i sina förfrågningsunderlag styra hur man köper entreprenader med

maskininnehåll. En person som jag intervjuade, Bo Strandberg menade följande; ”I Europa finns det större aktörer som har en mycket större maskinpark än Banverket Produktion. Kan du processen att få in en maskin i Sverige så har du en fördel”. Således finns det i Europa maskinentreprenörer som har en mycket större maskinpark än Banverket Produktion, dock måste det skapas incitament för att dessa ska intressera sig för den svenska marknaden. Ytterligare ett hinder är de tillstånd och dyra

transportkostnader som krävs för att komma in i Sverige. Inom ramen för GNA (Gemensam Nordisk Anläggningsmarknad) jobbar Banverket med att utveckla en

Sida 39 nordisk anläggningsmarknad. Här finns ett mål att respektive länders entreprenörer kan verka i alla länder och man jobbar med något som kallas en krossacceptans vilket betyder att de godkännande delar som gåtts igenom på ett fordon i Sverige inte ska behöva gås igenom igen. Det ska således bli lättare att flytta fordon mellan först och främst de Nordiska länderna. Dock är detta ännu inte beslutat.

5. Banverkets egen resultatenhet, Materialservice, har idag monopol på

materialleveranser. En intervjuperson menade att om detta monopol släpptes så skulle man kunna köpa material avsevärt mycket billigare, vilket i sin tur skulle öka

konkurrensförmågan.

6. I en del andra punkter framgår att Sverige ligger efter vad gäller internationalisering. En intervjuperson menade att Sverige måste kunna hantera ett teknikskifte. Ska man kunna transportera människor och gods från Sverige till Italien så måste man kunna hantera el- och signalsystem och även trafiksystem. Det krävs gemensamma

internationella bestämmelser som reglerar järnvägsindustrin och som Sverige måste rätta sig efter. Till exempel så måste en maskin som får gå i Tyskland även kunna få gå i Sverige. Mer likställda villkor kan bidra till en ökad effektivitets- och

produktivitetsökning. Detta skulle också kunna innebära att fler entreprenörer väljer att etablera sig på den svenska marknaden. Även språket är ett etableringshinder genom att det krävs kunskaper i svenska för att komma in i det svenska systemet. Det måste på sikt finnas en beställarorganisation som behärskar engelska ända ut i spåret. Dock har mallarna översatts så att utländska entreprenör ska ha lättare att läsa in sig på handlingar.