Ledare och deras strategier enligt Bennis och Nanus (1985)

Ett av de vanligaste misstagen som görs i organisationer är att visionen, strategier, mål mm inte når ut i hela organisationen, med resultat att de aldrig blir förverkligade. Konsten för ledare är således att genom sin makt och förmåga översätta avsikt till verklighet och

Sida 57 upprätthålla denna (Bennis & Nanus, 1985). Författarna menar att ledarskap innebär klok användning av denna makt, vilket de benämner som ett transformerande ledarskap.

Bennis och Nanus (1985) har genom intervjuer med 90 chefer varav 60 från privata och 30 från offentliga verksamheter kommit fram till fyra strategier för att handskas med människor:

1. Uppmärksamhet via vision

2. Meningsfullhet via kommunikation, 3. Förtroende via ställningstagande,

4. Att använda sig själv via positiv självuppfattning

Strategi 1 – Uppmärksamhet via vision (Bennis & Nanus, 1985) handlar om att styra

uppmärksamheten via en vision och genom detta skapa fokus. Alla de nittio cheferna som Bennis och Nanus intervjuade hade ett exceptionellt intresse för resultat. Ledare är de mest resultatinriktade människor som finns. Personligen tycker jag att John F Kennedys vision från 1961 är en av de tydligaste och bästa visionerna som uttalats, “... vi ska nå målet att, innan decenniet är slut, få upp en man på månen och få tillbaka honom säkert till jorden igen”. Hur gick det då? Jo som vi alla vet så vann USA den berömda s.k. rymdkapplöpningen gentemot dåvarande Sovjetunionen. Den 21 juli 1969 blev astronauten Neil Armstrong den första människan som beträdde månens yta och han uttalade då de bevingade orden; ”That’s one small step for a man, one giant leap for mankind”. Det Kennedy lyckades med var att skapa en kreativ spänning (Senge, 1990) mellan visionen och det faktum att inte någon människa hade satt sin fot på månen vilket resulterade i att Kennedys, tillika Amerikanska folkets, vision blev verklighet.

Enligt Bennis och Nanus (1985) handlar ledarskap också om samspel, ett samspel mellan ledare och anhängare och ingen av dem kan existera utan den andra. Författarna beskriver detta samspel som ett energiflöde som går fram och åter, oavsett om det sker mellan en tränare och laget eller VD och hans personal. Holmblad och Brunsson (2002) är inne på samma tema och skriver om makt som ett gemensamt ansvar. Chefen, genom sin formella position, har rätt att fatta beslut men det är medarbetarna som har makten att åstadkomma någonting. Således finns här ett ömsesidigt beroende där ledarskapet och medarbetarskapet prövas.

Strategi 2 – Meningsfullhet via kommunikation (Bennis & Nanus, 1985) handlar om att

behärska kommunikationen dvs. hur ledaren kommunicerar med sina anställda, tränaren med sitt fotbollslag, dirigenten med sin orkester mm. Ett exempel som nämns, som varande ett mästerverk, är när President Reagan presenterade sin första budget där han gjorde en miljard dollar verkliga genom att jämföra dem med Empire State Building. Reagan hade en förmåga att uttrycka sina idéer i bildform, vilket enligt författarna är ett enastående politiskt

instrument. Kommunikationen skapar således meningsfullhet för människor och att få ett budskap att klart gå fram på alla nivåer är den viktigaste nyckeln. Förmågan att hantera denna kreativa process är enligt författarna det som skiljer cheferna från ledarna.

Strategi 3 – Förtroende via ställningstagande (Bennis & Nanus, 1985) handlar om det smörjmedel som får organisationer att fungera. I detta ligger även vikten av att man som ledare tar ställning dvs. gör ett aktivt ställningstagande. Ledare är pålitliga, outtröttliga och uthålliga och som exempel nämner författarna Martin Luther Kings rörelse för mänskliga rättigheter. Ställningstagande är de handlingar som behövs för att fullfölja ledarens vision. Om visionen är själva idén, är ställningstagandet den nisch som ledaren skapar. Genom att ta ställning och hålla fast vid denna kurs främjar ledarskap förtroende. Inom ramen för denna strategi ligger även vikten av att skapa en identitet för organisationen. För att en organisation

Sida 58 skall kunna ha en integritet, måste den ha en identitet – en känsla av vem den är och vad den skall göra.

Strategi 4 – Att använda sig själv via positiv självuppfattning (Bennis & Nanus, 1985)

handlar om ett kreativt utnyttjande av sig själv. En ledare kan göra mer skada än nytta på samma sätt som dåliga läkare kan göra människor sjukare och mindre vitala. Således är ett effektivt ledarskap inte ädlare eller simplare än ett kreativt och sunt utnyttjande av sig själv. Jag lyssnade en gång på ett föredrag med en skicklig föredragshållare, Rune Rennemark, där han menade att ”Ledarskap är ett yrke, i sin ädlaste form. Så länge vi fortfarande kan

utvecklas, lever vi”. Bennis och Nanus (1985) menade att de intervjuade ledarna betonade för det mesta sina starka sidor och hade en tendens att ta lätt på eller minimera sina svaga sidor. Detta innebar inte att de var omedvetna om sina personliga brister, utan snarare att de inte gick och idisslade dem, som författarna uttryckte det. Att ha en positiv självuppfattning handlar inte om ett uppblåst framhävande av sig själv eller egoistisk självupptagenhet. Författarna sammanfattar positiv självuppfattning som bestående av tre viktiga element; kunskap om sina egna starka sidor, förmåga att odla och utveckla dem och förmåga att urskilja överensstämmelsen mellan de egna starka och svaga sidorna och organisationens behov. Ledare som har positiv självuppfattning behöver sällan, om ens någonsin, använda sig av kritik eller negativa sanktioner. En ledare som har en positiv självuppfattning tycks således utöva sitt inflytande genom att hos andra skapa en känsla av förtroende och höga

förväntningar. Positiv självuppfattning hör ihop med mognad, men författarna föredrar uttrycket emotionell vishet, som visar på vilket sätt människor förhåller sig till andra människor.

Sida 59