Vi kommer här att dra några slutsatser om satsningen Unga utanför. Som framgått av texten måste man utifrån ett samverkansperspektiv11 se satsningen, under den tid studien genomfördes, som ett mindre lyckat försök i förhål-lande till de förväntningar och mål som sattes upp. detta innebär emellertid inte att det är ett misslyckande ur en lärandeaspekt. Vad är det då som Unga utanför kan säga om svårigheterna och möjligen, vad bör man tänka på när man planerar satsningar inom detta område?
Bristande legitimitet
då de ansvariga för Plattform beskriver sina reella, tänkbara eller önskvärda samarbetspartners framträder uppfattningen att man inom dessa organisatio-ner inte riktigt har nått insikt om Plattforms och KulturaTOMs kompetens och potential.
11 Inom ramen för denna undersökning har projektet Unga utanför i första hand studerats ur ett samverkansperspektiv. Vi har sålunda inte analyserat verksamheten i sin helhet och inte studerat vad tiden i projektet betytt för de enskilda deltagarna och gett för eventuella positiva effekter på deras livssituation.
En stor del av arbetet med att starta ett projekt innebär att skapa legitimi-tet, både inom den egna organisationen och i relation till omgivande aktörer. Idén till Plattform Kulturatom och den ansökan den utmynnade i kan anses ha förankrats väl inom både KulturaTOM och fritidssektorn i stadsdelen, och den del av projektet som rör ungdomstjänst har inte haft samma problem. Möjligen kan detta förstås som att Plattform av socialtjänsten i detta fall i högre grad betraktas som uppdragstagare, en relation som inte på samma sätt som Unga utanför utmanar professionella eller organisatoriska gränser. KulturaTOM som helhet åtnjuter också en hög grad av legitimitet i relation till politiker och andra beslutsfattare i Göteborg, men även nationellt. det kan dock konstateras att den lokala förankringen och legitimeringen av Plattform och Unga Utanför inte varit lika god. Orsakerna till detta är sannolikt flera – praktiska i det att KulturaTOM flyttade in i nya lokaler, sen start och sent besked om fortsättning på projektet, metodologiska och den därmed förknip-pade bristen på legitimitet samt organisatoriska. den otydliga professionella statusen tillsammans med det faktum att fritidsfältet nu gjorde en inbrytning på ett fält som tidigare dominerats av andra aktörer bidrog sannolikt också till att samarbetet inte fungerade tillfredsställande.
Projekttidens förhållande till realtiden
den första gruppen Unga Utanför startade i januari 2007 och avslutades i april. Starten hade skjutits upp och i april samma år visste personalen inte om verksamheten skulle få fortsätta. de medel som Ungdomsstyrelsen beviljat var slut och skulle vid denna tidpunkt redovisas. Personalen visste således inte heller om de skulle få arbeta kvar. KulturaTOM ansökte om fortsatt finansiering, men beslutet dröjde och var dessutom förenat med ett villkor där man från Ungdomsstyrelsens sida krävde ett samarbete med i första hand socialtjänsten inom ramen för Unga utanför, för att nya medel skulle beviljas. detta var naturligtvis olyckligt. det försvårade den långsiktiga uppföljningen av gamla deltagare och hindrade planeringen av nya grupper. En individuell stödkontakt kunde dock behållas fram till sommaren. Projekttid är med andra ord en artificiell skapelse som ibland dåligt motsvarar, och även kan motverka, den längre tid som ofta krävs för att sjösätta och planera verksamheter.
Över det främjande arbetets gräns?
Inom såväl KulturaTOM som Plattform/Unga Utanför betonar både ledning och personal att man valt att arbeta främjande istället för förebyggande. det innebär för dem, enkelt uttryckt, att fokusera på det bra/det som fungerar och stärka dessa delar i stället för att fokusera på, och förebygga det dåliga/ det som inte fungerar. Begreppen främjande och förebyggande diskuteras på
flera platser i denna rapport och beskrivningen av vad främjande arbete är varierar mellan verksamheterna. Inom Plattform har vi mött en beskrivning av vad främjande arbete innebär som betonar att det främjande i första hand är en inställning eller attityd som handlar mer om positivt tänkande i allmänhet än om specifika kunskaper eller kompetenser.
hur väl matchar denna främjande metod/attityd de behov den utsatta del-tagargrupp man tänkte sig arbeta med? Vilka kunskaper krävs av de anställda för detta slags arbete? det råder knappast något tvivel om att den grupp Unga Utanför vände sig till verkligen var den grupp av unga utanför som talades om i statliga utredningar och i andra sammanhang. de var verkligen i en svår situation med relativt svåra sociala och psykiatriska problem. de levde i en marginalposition och hade i flera fall i det närmaste exkluderats från fungerande livssammanhang. Med beteckningen riskzon som ibland används för ungdomar, skulle man kunna säga att dessa personer troligen hade pas-serat genom denna och istället befann sig i en socialt mycket bekymmersam situation, där yttringarna av vissa problem var klart påtagliga. detta innebär dock inte att deltagarna inte också kunde fungera socialt i vissa sammanhang och kunde ha sidor som var välfungerande. Frågan är dock om det för denna grupp räcker att främja det fungerande?
I relation till de fyra perspektiven som presenterades inledningsvis är det rimligt att placera stora delar av KulturaTOMs retorik och praktiska arbete i möjliggörarpositionen samtidigt som projektet Unga utanför, både vad gäller målgruppsdefinition och metoder, snarare återfinns betydligt närmare den socialiserande positionen. Möjligen kan denna ”positionsambivalens” också förklara de svårigheter projektet haft under den studerade perioden.
Vi stöter här också på en teoretisk fråga: I vilken relation befinner sig de normativa strävandena hos makthavare och samhällsinstitutioner till det främjande perspektivet? I fallet Unga Utanför går det att identifiera en strävan efter att inlemma de unga utanför i ”det normala”, genom studier eller arbete. det kan ses som en motsättning till ett, åtminstone vid första anblicken, icke-normativt främjande perspektiv där autencitet, inneboende kreativitet och fria uttryck stimuleras (askheim et al, 2007). I projektet Unga utanförs tappning har accentueringen av ett främjande perspektiv och ett främjande arbete ibland kommit att ske på bekostnad av en betoning på mer traditionellt uppfattad professionalitet. I relation till denna målgrupp ställs frågan på sin spets. har kanske gränsen överskridits för det främjande arbetets relevans och lämp-lighet? här kommer också organisatoriska aspekter in. att kunna utföra ett bra arbete med en sådan målgrupp som Unga utanför fordrar ett stödsystem. handledning kan vara ett sådant stöd. den projektanställde fritidsassistenten i Unga utanför arbetade till stora delar ensam och utan sådan professionell
handledning. Vi ställer oss frågan om detta är rimligt och om detta skulle kunna förekomma om någon annan kommunal eller statlig institution varit huvudman och om professionen varit en annan.
Ytterligare en fråga som aktualiserats under studien är vad den, som vi uppfattar, underbetoning och ibland nedvärdering av professionalism innebär och vad den kan få för konsekvenser. Några av dessa följder skisseras ovan i form av bland annat bristande legitimitet vilken resulterat i svårigheter att samarbeta med andra aktörer i området. Förutom detta riskeras möjligen att ett likhetstecken skapas mellan främjande arbete och ett oprofessionellt eller till och med antiprofessionellt förhållningssätt, vilket skulle kunna resultera i en försvagning istället för en förstärkning av fritidsledaren som profes-sionell. Vi menar dock att det är fullt möjligt att välja en väg där hög grad av professionalitet kan förenas med ett främjande perspektiv och främjande arbetsmetoder.
Vi har aldrig jobbat med att sätta ord på vad det är vi gör egentligen, och varför vi gör det vi gör liksom. Vi är nog dåliga överlag på att förklara vad fritidsledar-rollen innebär, vad vi gör konkret. Ungdomar kommer hit och så gör vi mängder av saker som gör att de mår bra, och så är vi nöjda med det. (Partille)