vid två. I presentationen nedan kommer först produkten att beskrivas, därefter följer några centrala delar av arbetsprocessen. Syftet med skrivningen är att exemplifiera och diskutera vad ett främjande ungdomsarbete kan innebära. dST som metod är inte alltså är det primära, utan metoden som uttryck för ett främjande, socialt pedagogiskt arbete. det innebär att vissa situationer och aspekter kommer ägnas större betydelse eftersom det är väsentligt för diskussionen om vad ett främjande arbete med utsatta ungdomar kan inne-bära, även om den ur ren metodsynpunkt kan vara underordnad. Såtillvida kommer upprättandet av en arbetsrelation mellan anställd och ungdom att diskuteras ganska ingående. I och med att det var tämligen få ungdomar som deltog i verksamheten och situationen omkring dem och på Meeths inte låter sig överföras på ett direkt sätt till andra sammanhang. Trots detta kan de situationer som beskrivs och diskuteras vara intressanta för utvecklingen av det främjande arbetet då de belysa viktiga dilemman och möjligheter i detta perspektiv. I en del av miljö- och situationsskrivningarna kommer att jagform att användas. detta har att göra med forskningsmetoden, deltagande obser-vation som bland annat bygger på forskarens egna iakttagelser. I deltagande observation är forskaren också deltagande och inte enbart en neutral obser-vatör. I texten har vi velat visa detta genom att redovisa frågor, kommentarer men också en del av upplevelser och tankar från forskarens sida.
dST var den av metoderna som tydligast skulle fungera som en brygga in i verksamheten för socialt utsatta ungdomar. En väg skulle till exempel kunna gå genom fältgruppen om de genom sitt uppsökande arbete fick kontakt med ungdomar som skulle kunna intresseras för metoden. Flera av personalen på Meeths fick utbildning i dST, men det var bara två av de anställda som arbetade med den, ”Stina” som är ordinarie i verksamheten och ”Niklas” som projektanställdes. Stina är utbildad till dramapedagog och Niklas filmare och regissör. dST metodiken var resurskrävande, åtminstone på det sätt den utvecklades på Meeths. Omkring en heltidstjänst har ägnats åt projektet, berättelserna har i princip utvecklats i en till en relation mellan anställd och ungdom och totalt har det producerats fyra filmer av tillsam-mans tiotalet ungdomar. av dessa ungdomar har särskilt stor energi riktats till arbetet med tre.
Utgångspunkten för digital storytelling är att det finns en kraft i männis-kors berättande. En kraft som när den får utlopp kan förändra och påverka både den som berättar som får nya sätt att förstå sig själv och sin omgivning. de som tar del av berättelsen utvecklar sin omvärldsförståelse genom att ta del av en annans perspektiv på tillvaron. det finns en ofta outnyttjad kraft i icke artikulerade erfarenheter som människor bär på. Särskilt gäller det dem som lever i utsatta situationer och som inte har så många sammanhang
i vilka de kan ge uttryck för sina erfarenheter och få andra människor att lyssna på och reflektera över dem. När människor börjar berätta växer och fördjupas förståelse, band kan knytas mellan människor när de upptäcker det gemensamma och kraft till handling för att förändra sina villkor kan skapas. digital storytelling erbjuder ett sätt att formulera, strukturera och kommunicera sådana berättelser. det som också är intressant med metoden är att den förutom att ge möjlighet till det individuella berättandet avser att göra berättelserna till kollektiva erfarenheter. I bästa fall, tänker man sig, att de individuella berättelserna skapar igenkänning, samhörighet och gemensam styrka. härigenom kan man se att det finns en koppling till en lång tradition av berättande som skapande och vidmakthållande kraft för att upprätthålla en gemensam historia. Genom att det individuella söker sig mot det gemen-samma och mot delad förståelse kan man också beskriva metoden som en empowermentstrategi. När Niklas, den projektanställde på Meeths, gör en jämförelse mellan att arbeta med filmproduktioner och digital storytelling menar han att det är ungdomsarbetet och berättandet som står i fokus inte värderingar och kvalitetskrav på produkten.
Som professionellt med film, så tror jag det är oundvikligt att inte titta med fil-marögon och jämföra och analysera och så där. Men det är inte det som är det intressanta med metoden. Utan det är faktiskt själva ungdomsarbetet som är i absolut fokus. det är det jag menar att filmen handlar mycket om prestige, om teknisk färdighet och så vidare, men det finns liksom inte med. Man kan släppa allt det där från första början och bara fokusera på ungdomarnas egna berättelser. de kan arbeta med de här dST-filmerna precis som de vill. det finns inga krav på hur det skall fungera och se ut, några kvalitetsbedömningar eller så. det är det unika man är ute efter, varje enskild ungdoms unika sätt att uttrycka sig på. Inga frågor är för stora eller små.
Ett sätt att få en inblick till vad dST handlar om är att söka på Internet. En sökning med hjälp av monitoren Google på ”digital storytelling” gav i april 2007 drygt 738 000 träffar, varav 644 var svenska sidor. det är således ingen ny metod som prövas på Meeths, utan det finns en del att hämta av tidigare erfarenheter. Man kan man få en orientering i arbetsmetoden, se en mängd exempel på dST-filmer samt ta del av mer utarbetade handledningar och mycket annat. det har också skapats så kallade communities för dem som är särskilt intresserade. Mycket av det material man finner relaterar till skolan. dST beskrivs då som en pedagogisk strategi som på ett personligt och krea-tivt sätt ger studenter möjlighet att gestalta ett ämne. det finns också en stor mängd material som presenterar dST som en metod som man kan använda sig av just på grund av att den kan förena lust och intresse med någon väsentligt man vill ha sagt. det finns tillämpningar såväl inom folkrörelser som inom kommersiell verksamhet. När det handlar om det senare så har företag som
adidas och coca cola anammat metoden som en av sina marknadsförings-metoder på grund av det direkta och personliga tilltalet (UR.se ”Rum för berättande”, hämtat från Internet 070405). En dST-berättelse kan alltså se ut på många olika sätt och har funnit många tillämpningsområden. Förenande är ambitionen att skapa ett personligt uttryck som förenar en multimedial framställningsform med det direkta tilltalets kommunikationsform. det som gjort att metoden uppfattats som intresserat hos de anställda på Meeths är två saker härutöver. För det första att den har använts för att ge röst åt grupper och personer som i andra sammanhang är tysta, eller inte hörs på ett rättvi-sande sätt. För det andra att man velat prova i vilken mån metoden kan ge stöd i det (social)pedagogiska arbetet mellan ungdomar och vuxna.
Produkten
dST är ett digitalt berättande som leder till en film som i allmänhet varar fem till tio minuter. Beteckningen film är ofta lite missvisande eftersom det vanligen rör sig om berättande till stillbilder. Bildspel är kanske en bättre beteckning. Berättelsen kan produceras med i princip vilket program för presentationer eller redigering som helst. På Meeths hade man dock det fullt ut professionellt videoredigeringsprogrammet ”Final cut” och hade köpt in datorer med god kapacitet (vilket krävs för att använda mer avancerade program). I projek-tet hade man också anställt en professionell filmare, vilket innebar att man under projekttiden inte hade några kunskapshinder i hur man skulle hantera redigeringsprogrammet.
arbetet med att göra en dST-berättelse sker i ett antal steg. Först måste det naturligtvis finnas något att berätta. det kan handla om egna erfarenheter i livet, iakttagelser i världen, den egna personen, projektdokumentation eller världsläget. I princip finns inga begränsningar, även om reflektioner från det egna livet ofta fungerar bra med metoden. Svårigheten ligger i att skapa en berättelse, att skriva storyn. När texten är skriven, bearbetad och redigerad handlar det om bildsättning. Bilder kan exempelvis hämtas från Internet, fotograferas men det kan också handla om videoinspelningar. det är först nu som redigeringsprogrammet kommer till användning. Storyn läses in, bilder hämtas, ljudfiler med musik importeras med hjälp av programmet. därefter vidtar klippning och annat redigeringsarbete. När allt är på plats skapas den färdiga filmen som sedan kan läggas ut på Internet, visas i undervisningssam-manhang eller varhelst människor samlas för att ta del av en framställning. de mest avancerade produktionerna är förmodligen de som visas på olika dST-konferenser eller festivaler.