Allmänt

Bilar skall delas in i miljöklasser enligt 2 a § bilavgaslagen. Detta har tillämpats sedan 1993. Numera är lagens krav på miljöklassning tillämpliga på personbilar inklusive el- och hybridbilar samt tunga dieseldrivna bilar. Däremot omfattas inte bensindrivna bilar med en totalvikt över 3 500 kg av miljöklassystemet. Som nämnts tidigare finns det inga regler inom EU om utsläppen för denna fordonskategori. En bil hänförs till den miljöklass som anges av tillverkaren, om bilen uppfyller utsläppskraven för den angivna miljöklassen. De bilar som uppfyller de grundläggande kraven ifråga om utsläpp av avgaser och andra ämnen som beslutas inom Europeiska gemenskapen tillhör miljöklass 3. Bilar som har väsentligt lägre utsläpp eller uppfyller högre krav beträffande avgasreningens hållbarhet tillhör miljöklass 2. Bilar som uppfyller miljöklass 2 och som dessutom uppfyller särskilt höga krav beträffande avgasreningssystemets hållbarhet eller som till följd av låga utsläpp av avgaser och andra ämnen eller låga bulleremissioner är särskilt lämpade för användning i tätortstrafik tillhör miljöklass 1. Bilar som är inrättade för att drivas enbart med elektricitet från batterier tillhör miljöklass 1 E och bilar som är inrättade för att drivas med antingen elektricitet eller förbrännings- motor tillhör miljöklass 1 H. Konstruktionen innebär att miljöklass 1 och 2 är frivilliga miljöklasser medan miljöklass 3 är tvingande.

Bilavgasförordningen reglerar närmare vilka krav som gäller för de olika miljöklasserna. I 8 § bilavgasförordningen anges att bilar som uppfyller de grundläggande kraven som framgår av bilaga 1 tillhör miljöklass 3. För närvarande omfattar miljöklass 3, som nämnts ovan, de bilar som uppfyller EU:s baskrav för avgasrening. För personbilar anges dessa i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/12/EG om ändring i direktiv 70/220/EEG. För övriga lätta bilar anges de i Europa-parlamentets och rådets direktiv 96/69/EG om ändring i direktiv 70/220/EEG. För att tillhöra bättre miljöklasser skall enligt 8 § bilavgasförordningen kraven i bilaga 4 vara uppfyllda. Miljöklass 2 för lätta bilar utgörs av 2000-kraven, dvs. de krav som blir obligatoriska den 1 januari 2001 och som anges i direktiv 98/69/EG. För miljöklass 1 har gällt att fordonen skulle vara godkända enligt kravnivån TLEV, en USA-baserad standard, men detta krav har upphört från den 15 juli 1999. De på USA-kraven grundade miljöklasserna är därmed borta.

Från och med den 1 januari 2000 utgörs miljöklass 1 för lätta bilar av

2005-kraven, dvs. de krav som blir obligatoriska inom EU den 1 januari 2006. En tabell över innehållet i miljöklasserna följer nedan.

För tunga bilar finns för närvarande endast miljöklass 3 som mot-svarar de obligatoriska kraven inom EU enligt EG-direktiv 91/542/EEG.

Om det visar sig att en fordonstyp inte i godtagbar utsträckning uppfyller de krav på begränsning av utsläpp som gäller för den miljöklass som fordonen tillhör, skall enligt 7 § bilavgaslagen den myndighet som regeringen bestämmer förelägga tillverkaren att vidta de åtgärder som behövs för att bristerna skall avhjälpas. Däremot finns inga föreskrifter om omprövning av miljöklassindelningen. Ursprung- ligen fanns en sådan bestämmelse i 12 § andra stycket bilavgas- förordningen.

Om det vid en nybilskontroll kom fram att bilar inte uppfyllde kraven för den miljöklass till vilken de hänförts i samband med avgasgodkännandet, skulle indelningen i miljöklass omprövas.

I 3 § bilavgaslagen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om förfarandet vid miljöklassning. Sådana föreskrifter innefattar bl.a.

vilket organ som fattar beslut om miljöklassning.

För att bilar skall placeras i någon av de frivilliga miljöklasserna 1 och 2 krävs att tillverkaren ansöker om detta hos AB Svensk Bilprovning. Ansökan om miljöklassning skall enligt 9 § bilavgas-förordningen göras av tillverkaren eller den som annars företräder tillverkaren enligt 8 § bilavgaslagen. Till ansökan skall bifogas uppgift om EG-typgodkännande och de övriga provningsresultat, handlingar och uppgifter som är av betydelse för prövningen. Beslut om miljö- klassning meddelas av bilprovningen och gäller för en motorfamilj. Beslutet kan överklagas hos Naturvårdsverket (21 §). Uppgift om miljöklass förs in i bilregistret via bilprovningen i samband med registrerings- eller typbesiktning. Att uppgift om miljöklass förs in i bilregistret framgår för närvarande av bilaga 1 till bilregister- kungörelsen (1972:599). Enligt Trafikregisterutredningens förslag i betänkande SOU 1998:162 skall detta regleras i bilaga till en förordning om vägtrafikregister.

49 § bilregisterkungörelsen innehåller en bestämmelse om miljö-klassmärkning som hör samman med systemet för miljözoner. För sådana tunga lastfordon som avses i 2 § bilavgasförordningen och som enligt denna förordning har hänförts till en miljöklass skall ett särskilt märke som anger den aktuella miljöklassen tillhandahållas på begäran.

Märket skall uppta fordonets registreringsnummer. Märket lämnas ut av AB Svensk Bilprovning om miljöklassen har fastställts vid registrerings-besiktning och annars av Vägverket. Om det genom en lokal trafik-föreskrift har föreskrivits ett förbud med innehållet att dieseldrivna bussar och lastbilar får framföras inom ett visst område i en tätort endast om de tillhör en viss miljöklass, skall märket vid färd inom området vara

fastsatt på vindrutan väl synligt utifrån. I förslaget till ovan nämnda lag om vägtrafikregister regleras detta i 9 kap. 13 §.

Avsikten med det svenska miljöklassystemet är att det skall kunna kopplas till ekonomiska styrmedel genom att bilavgaslagstiftningen knyts ihop med skattelagstiftningen. Systemet med miljöklasser skall enligt proposition 1990/91:156 om miljöklasser för nya fordon m.m. inkludera de kommande baskraven och en spetsteknologinivå för att stimulera en dynamisk teknisk utveckling. En central tanke med systemets uppläggning var, som framgår av propositionen, att bil- industrin skulle erhålla tillräckligt långa ledtider för att förbereda sig för successiva skärpningar av utsläppskraven för fordon.

När systemet med miljöklasser infördes var tanken att tillverkare skulle kunna certifiera fordonen mot en viss valfri miljöklass.

Miljöklasserna knöts alltså till systemet för godkännande och kontroll av fordons egenskaper. Därigenom kunde bilavgaslagens regler för certifiering och kontroll utnyttjas och kostnaderna för att administrera systemet hållas på en låg nivå. Bilar som omfattades av krav på avgas-godkännande skulle delas in i miljöklasser (se prop. 1990/91:156).

Kravet på ett nationellt avgasgodkännande togs dock bort från den 1 januari 1998.

Ursprungligen kom miljöklassystemet för lätta fordon att kombineras med en differentiering av försäljningsskatten. Försäljningsskatten för personbilar har sedan avskaffats i etapper. En orsak är att EG-rätten begränsar möjligheten att differentiera försäljningsskatten. Nu tas viktrelaterad försäljningsskatt ut på lätta bussar och lastbilar (totalvikt högst 3 500 kg) samt motorcyklar. Differentieringen av försäljnings-skatten ersattes sedan med en befrielse från fordonsförsäljnings-skatten. Före den 1 januari 2000 var personbilar och andra lätta fordon i miljöklass 1 befriade från fordonsskatt under de fem första åren från det att fordonet blir skattepliktigt första gången, dvs. under de fem första åren från registrering av fordonet (14 a § fordonsskattelagen). Bestämmelsen omfattade även el- och elhybrid- fordon som blev skattepliktiga från den 1 juli 1999. Det var tveksamt om denna differentiering av miljöklass 1 var förenlig med EG:s bilavgasdirektiv eftersom miljöklass 1 utgjordes av krav som inte var beslutade inom EU. Problemet är dock borta eftersom miljöklass 1 numera inte innehåller andra krav än de som beslutats inom EU. För närvarande har miljöklass 1 inte någon skattesubvention men i budgetproposition 1999/2000:1 har aviserats en skattelättnad på 3 500 kr för bilar i miljöklass 1 som säljs under år 2000. Regeringen har för avsikt att återkomma med förslag i proposition under våren 2000.

I prop. 1995/96:6 Vidareutveckling av systemet med miljöklasser för fordon m.m., uttalades att miljöklassystemet skall vidareutvecklas inom

de ramar som ges av medlemskapet i EU och att behovet kvarstår av tre eller flera klasser för varje kategori av bilar i det svenska miljö-klassystemet. På sikt kan det, enligt propositionen, vara aktuellt att införa krav i fråga om koldioxidutsläpp eller bulleremissioner i systemet (s. 13). Även i prop. 1997/98:145 Svenska miljömål - Miljöpolitik för ett hållbart Sverige, har uttalats att nya skärpta avgaskrav bör föras in i miljöklassystemet för fordon med utgångs- punkt i EU:s kommande avgaskrav för personbilar och andra lätta fordon samt tunga fordon (s.

288 f).

Det kan påpekas att miljöklasser även finns för bränslen (bensin och dieselolja), vilket regleras i en bilaga till miljöbalken (1998:808) och för arbetsmaskiner, vilket regleras i en bilaga till förordningen (1998:1709) om avgaskrav för vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner.

Tabell över miljöklasserna för bilar

Klass Personbilar Lätta lastfordon Tunga bilar

Mk 3 De obligatoriska kraven inom EU från den 1 januari 1997 enligt dirrektiv 94/12/EG

De obligatoriska avgas-kraven inom EU för lätta lastfordon enligt direktiv 96/69/EG

De obligatoriska avgas-kraven för dieselmotorer till tunga fordon inom EU från 1 oktober 1996 enligt direktiv 91/542//EEG

Mk 2 Utsläppskraven enligt rad A i tabellen i avsnitt 5.3.1.4 i bilaga 1 i direktiv 98/69/EG

(2000-kraven, Euro 3)

Utsläppskraven enligt rad A i tabellen i avsnitt 5.3.1.4 i bilaga 1 i direktiv 98/69/EG (2000-kraven, Euro 3)

-Mk 1 Utsläppskraven enligt rad B i tabellen i avsnitt 5.3.1.4 i bilaga 1 i direktiv 98/69/EG

(2005-kraven, Euro 4)

Utsläppskraven enligt rad B i tabellen i avsnitt 5.3.1.4 i bilaga 1 i direktiv 98/69/EG (2005-kraven, Euro 4)

-Mk 1E

Bilar som drivs med elektricitet från batterier