El- och hybridbilar

Miljöklassystemet kompletterades från den 1 juli 1996 med två nya klasser för fordon med mycket låga utsläpp, miljöklasserna 1E och 1H.

Fordon som enbart drivs med batterier som laddas från en stationär källa och som motsvarar beteckningen bil i fordonskungörelsen tillhör klass 1 E. Hybridbilar som drivs med förbränningsmotor i någon kombination med en elektrisk motor förs till klass 1 H. Regeringen gjorde i prop.

1995/96:6 Vidareutveckling av systemet med miljö- klasser för fordon m.m. den bedömningen att i avvaktan på att gemensamma definitioner av el- och hybridbilar fastläggs inom EU eller andra internationella organ skulle definitionen av elbil vara densamma som kraven för nollemissionsfordon i USA utom vad gäller den tekniska provningen.

Definitionen av hybridbil skulle vara densamma som angavs i Naturvårdsverkets A14-regulation. Dessa definitioner sågs som

övergångslösningar i avvaktan på det arbete som pågick inom olika internationella organ.

Nedan redovisas något om utvecklingen beträffande el- och hybridbilar.

Elbilar

Förutsatt att batterierna tas om hand för materialåtervinning sedan de tjänat ut, kan elbilen vara ett bra val ur miljösynpunkt, genom låg energiförbrukning per mil och inga direkta avgasutsläpp (utom från eventuell kupévärmare). Avgörande för elbilens miljöprestanda är hur den elektriska energin som används för att ladda batterierna har framställts. Elbilen är dyr att köpa och har kort räckvidd och har därför svårt att konkurrera med bensindrivna bilar. Många elbilar har också dålig acceleration. En annan nackdel med elbilen är att den är tung eftersom batterier innehåller så lite energi per kilo. Tunga bilar gör av med mer energi än lätta.

Det är främst i tätorter som elbilen har sin framtid. Ännu kan bilarna inte konkurrera framgångsrikt vare sig i fråga om pris eller prestanda.

Men utvecklingen drivs framåt, främst i Kalifornien. Inom tio år kommer troligen var femte ny bil som säljs där att vara en elbil. En av de främsta pådrivarna för miljöanpassade bilar är CARB, den kaliforniska luftvårdsmyndigheten. I södra Kalifornien säljs cirka fem procent av världens alla nyproducerade bilar. År 2003 skall tio procent av bilarna som säljs där inte ha några utsläpp alls. Med känd teknik är det bara elbilar som klarar detta. Genom detta och andra stränga fordonskrav i Kalifornien pågår en intensiv utveckling av el- och hybridbilar. Detta ger störst fördelar i tätorter. Ur regional och global synpunkt beror det på hur elenergin framställs om resultatet blir positivt för miljön. Om strömmen kommer från ett kolkondenskraftverk kan utsläppen från en elbil bli större än från en modern personbil.

Elbilen är inget nytt påfund. Konstruktionen är äldre än bensinbilen och i slutet av 1800-talet stod marknaden och vägde om el- eller ångdrivna bilar skulle bli framtidens färdmedel. Massproducerade bensinbilar kom dock att tillverkas till nästan tiondelen av priset för en elbil. Den konkurrensen överlevde inte elbilen. Fortfarande är kostnaden en av elbilens stora nackdelar. En annan svaghet är batterierna. De väger mycket, räcker kort sträcka och måste laddas under lång tid. Men utvecklingen går framåt. Med en zink/luft cell räknar tyska forskare att ha ökat energiinnehållet från blybatteriets 40 kW/kg till 120-300 kW/kg.

Det finns en marknad för elbilar redan idag. Det är dock tveksamt om

elbilen kan bli ett realistiskt alternativ för privatpersoner inom en överskådlig framtid.

Sedan 1996 levererar General Motors sin eldrivna EV1 till kunder i södra Kalifornien. Bilen kan bara leasas för 399 dollar i månaden.

Blybatterierna som driver bilen har en begränsad livslängd och måste bytas efter några år. Bytet görs genom leverantörens försorg och användare behöver därför inte oroa sig över den stora kostnaden för batteribyte. EV1 är tillräckligt snabb för att hänga med i trafikrytmen och har en topphastighet av 130 km/tim. Räckvidden är drygt 200 km.

Tills vidare finns denna bil bara att tillgå i södra Kalifornien och är inte konstruerad för nordiskt klimat. Bilen kommer även att tillverkas för försäljning i Japan. Efterfrågan har varit begränsad, omkring 300 bilar har leasats ut per år.

Nissan har en elbil, Altra-EV som har funnits på marknaden sedan början av 1998. Bilen väger 1 702 kg och har en räckvidd på omkring 193 km. Även Honda marknadsför en elbil, Honda EV Plus, som leasas till privatpersoner för 499 dollar per månad. En räckvidd på 200 km är möjlig.

Hybridbilar

I Japan och USA men även i exempelvis Sverige pågår utvecklingen av hybridbilar. Hybridbilen är en tekniskt sett svårare konstruktion som emellertid ur användarens synpunkt har fler fördelar framför elbilen.

Toyota började 1997 serietillverka en personbil med hybriddrift -bensinmotor, nickelhybridbatterier och elmotor. Delar av inbromsnings-energin återförs till batterierna genom att den drivande elmotorn får verka som generator vid bromsning. Modellen kallas Toyota Prius. Den drar 3,6 liter bensin per 100 km. Utsläppen från bilen av kolmonoxid, kolväten och kväveoxider är mycket små.

När det gäller hybriddrift skiljer man mellan seriehybrid och parallellhybrid. Den förstnämnda är av störst intresse när det gäller framtidens färdmedel. Med seriehybrid menar man att en förbrännings-motor driver en generator och att elförbrännings-motorer, som matas med ström från generator och batterier, driver hjulaxlarna. I en parallellhybrid driver såväl förbränningsmotor som elmotorer hjulaxlarna. Toyota har utvecklat ett mellanting mellan serie- och parallellhybriddrift, Toyota Hybrid System (THS). Kärnan i denna är en mekanisk växelmekanism som fördelar kraften från förbränningsmotorn eller elmotor till hjulaxel eller generator på olika sätt beroende på körsituationen. THS tillåter drivning med bara förbränningsmotorn eller med bara elmotorn samt ett antal andra kombinationer som exempelvis batteriuppladdning under

körning, extrem acceleration med drivning från både förbrännings- och elmotor och återföring av bromsenergi till batterierna. Än så länge säljs Toyota Prius bara i Japan men den kommer att introduceras i Europa år 2000. Bilen skall först anpassas till de europeiska körförhållanden och trafikrytm. Bilen kommer att kosta omkring 20 procent mer än en konventionell bil i samma storleksklass.

10.5 Överväganden om ett nytt