Kostnader för kartläggande undersökningar (s.k

För närvarande består tillsynen över bilavgaslagens tillämpning främst av hållbarhetskontroller av bilar i bruk. Sverige är inom Europa ett föregångsland vad gäller sådana kontroller. Hittills har därför dessa kontroller skett på nationell basis och varit reglerade enbart inom Sverige. Genom direktiv 98/69/EG blir dessa kontroller i huvudsak en del av typgodkännandeverksamheten. I Sverige kommer det dock att, utöver dessa kontroller som kan utföras utan medgivande från tillverkaren, även att utföras kartläggande undersökningar av andra

fordon på frivillig basis. De kostnader som behandlas i detta avsnitt är den svenska tillsynsmyndighetens kostnader för dessa frivilliga kartläggande undersökningar.

Utgångspunkten är att volymen på kontrollerna i Sverige framöver skall vara densamma som idag, men den kan komma att trappas ned inom ramen för ett europeiskt samarbete och om kontrollernas kostnads-effektivitet minskar. För att testerna skall vara motiverade krävs det att hållbarhetskontrollerna leder till minst lika stora utsläppsminskningar som om medlen hade utnyttjats till andra miljöförbättrande åtgärder.

Regelverket som behövs för att kunna genomföra hållbarhets-kontroller i Sverige behöver inte vara avpassat så att det täcker modeller med små volymer, t.ex. bilar som importeras i enstaka exemplar, hemmabyggen etc. För att hållbarhetskontroller skall vara kostnads-effektiva ur miljösynvinkel kommer de med nödvändighet att läggas upp så att de inriktas på modeller med viss volym på marknaden (se även kapitel 6).

Hur finansieras hållbarhetskontrollerna i Sverige idag ?

Hållbarhetskontrollerna finansieras idag genom att en kontrollavgift tas ut av tillverkaren med 75 kr för varje nyregistrerad bil (9 § bilavgas-lagen samt 15, 16 och 19 §§ bilavgasförordningen). Naturvårdsverket har utfärdat föreskrifter om kontrollavgift för nyregistrerade bilar (SNFS 1992:14). Kontrollavgiften skall enligt kungörelsen betalas för varje bil som nyregistreras och som omfattas av avgaskraven. Med nyregistrerade bilar avses i detta sammanhang nyproducerade bilar.

Kraven gäller oberoende av miljöklass och omfattar personbilar, lätta lastbilar och små bussar samt tunga lastbilar och bussar med diesel-motor. Avgiften skall tas ut av tillverkaren. För bilar som yrkesmässigt tillverkas utomlands skall avgiften tas ut av tillverkarens behöriga ombud i Sverige. En deklaration lämnas in av tillverkaren eller generalagenten enligt en blankett som Naturvårds- verket tillhandahåller med uppgift om antalet sålda bilar under ett kvartal. En sådan deklaration skall lämnas in varje kvartal. Avgiftsskyldighet inträder när bilen sålts eller levererats till köpare eller tagits från rörelsen utan samband med försäljning.

Naturvårdsverket har för budgetåret 1999 tilldelats anslag för bilavgasverksamhet med drygt 24 miljoner kr. Av anslagsposten skall 8 miljoner användas till bilavgasundersökningar (dvs. forskning) genom avtal med AB Svensk Bilprovning och 16 miljoner kr till hållbarhetskontroller (utgiftsområde 20). De pengar som kontrollavgiften inbringar går via statsbudgeten till Naturvårdsverket. I

budget-propositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1) har intäkterna från kontrollavgiften beräknats till 20 miljoner kr.

Utöver kontrollavgiften togs tidigare ut en avgift på 30 000 kr per motorfamilj i samband med det svenska avgasgodkännandet för samt-liga bilar.

Förutom i Sverige har hållbarhetskontroller även bedrivits i Nederländerna. De hållbarhetskontroller som har utförts i Holland har, enligt uppgift, finansierats genom statsbudgeten.

Överväganden beträffande avgift för hållbarhetskontroller

Det kan ifrågasättas om kontrollavgiften är att anse som skatt eller avgift. Utgångspunkten är som nämnts att denna avgift skall bekosta s.k.

kartläggande undersökningar i Sverige, inte sådana kontroller som svensk typgodkännandemyndighet är ålagd att utföra enligt EG-bestämmelser. Kostnaderna för de senare faller under punkt 3 i detta avsnitt.

Om en tillsynsavgift eller en kontrollavgift tas ut, måste intäkterna gå till hållbarhetskontrollerna. Avgiften måste motsvaras av en mot-prestation från myndighetens sida för att den skall anses vara en avgift och inte en skatt. Motprestationen kan dock vara kollektiv, dvs.

motprestationen behöver inte vara individuellt bestämt. Frågan om motprestation är avgörande för om verksamheten kan finansieras med avgifter.

De kontroller som är tänkta att finansieras av en avgift behöver inte utföras enligt något EG-direktiv. Dock verkar det vara förutsatt i direktiv 98/69/EG att sådana kontroller görs eftersom det föreskrivs att resultat från dessa kan anmälas till vederbörande myndighet som kan vidta tvingande åtgärder mot tillverkaren. Det är också förutsägbart vad avgiften skall användas till. Om en avgift för tillsyn tas ut för att finansiera hållbarhetskontroller motsvaras avgiften av en motprestation från undersökande myndighet som genomför kontroller. Egentligen kan man säga att det idag är bilköparna som är med och betalar för detta i form ett litet tillägg på bilpriset. Det är ju också bilägarna som drar fördel av att hållbarhetskontroller genomförs eftersom det i längden bidrar till en förbättrad kvalitet på bilarna. Hållbarhetskontrollerna kommer således bilkollektivet till nytta och utredningen gör därför den bedömningen att kostnaden bör kunna finansieras genom avgifter.

Det kan ifrågasättas om det som nu bara är tillverkare som skall betala avgiften och om det bara skall gälla nyproducerade bilar. Med hänsyn till den ökade rörligheten för bilar inom EU och den ökande privatimporten (32 000 bilar år 1997) kan det finnas skäl att även

privatimporterade bilar får vara med och betala den avgift som skall bekosta hållbarhetskontrollerna. Eftersom hållbarhetskontroller kan utföras under bilens första 5 år finns det skäl för att även ta ut en avgift för äldre bilar. Avgiften kan lämpligen omfatta alla bilar som nyregistreras i Sverige. Avgiften bör begränsas till bilar som rimligen kan bli föremål för hållbarhetskontroller. Det bör vara den som ansöker om registrering av bilen som skall bekosta avgiften. Den tidigare administrationen av avgiften som sköttes av Naturvårdsverket behövs inte längre eftersom avgiften kan administreras i samband med fordons-registrering. Även andra avgifter tas ut i detta sammanhang, exempelvis registerhållningsavgift.

Utredningen föreslår att en avgift för genomförande av hållbarhets-kontroller tas ut i samband med registreringen av fordon och administreras i samband med denna. Den som låter registrera fordonet får betala avgiften.

Ett problem som bör uppmärksammas är att tillsynsmyndigheten för närvarande inte genomför hållbarhetskontroller för tunga bilar. Sådana kommer förmodligen att genomföras i framtiden. Någon skillnad när det gäller lätta och tunga bilar bör därför inte göras. På grund av de stora kostnaderna för kontroller av tunga fordon kommer avgiften för sådana kontroller att få ses över vid införande av systematiska kontroller för dessa fordon.

Avgiftens storlek

För närvarande utförs hållbarhetskontroller av MTC. I kapitel 6 om Tillverkarens ansvar och myndighetskontrollen har angetts att utgångspunkten enligt utredningens bedömning är att kontrollerna inledningsvis skall göras i samma omfattning som nu, men att de kan komma att trappas ner efterhand som ett samarbete inom EU utvecklas vilket bör leda till att färre tester behöver genomföras i Sverige. För närvarande kan avgiftens storlek beräknas enligt följande. Beräkningen bygger på statistik om att ungefär 300 000 bilar nyregistreras (inte bara nyproducerade bilar) varje år.

Antal motorfamiljer som testas under ett år 12-16

Kostnad 15 miljoner/år

Antal nyregistrerade bilar under ett år 300 000

Avgift = Sammanlagda kostnader/antal nyregistrerade bilar, dvs. ca 50 kr. Någon exakt beräkning kan dock inte göras eftersom upphandling av tjänsten blir aktuellt.