3 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
12.6 Prövning av ansökningar om undantag
Idag finns en möjlighet att ta ut dispensavgift enligt 10 § bilavgaslagen.
Om undantag från meddelade föreskrifter medges för ett visst motorfordon eller en grupp av sådana fordon, får en avgift till staten tas ut för varje fordon som undantaget omfattar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om dispensavgiftens beräkning. Härvid skall iakttas att avgiften bör utjämna de ekonomiska fördelarna för den avgiftsskyldige av att fordonet inte uppfyller uppställda krav. Bestämmelser om dispensavgiftens storlek för olika kategorier finns i Naturvårdsverkets föreskrifter om bilavgas-kontroll (SNFS 1992:12). Det har i föreskrifterna angetts att en dispensavgift skall inte tas i fråga om flyttsaksfordon och arvegods och vid ett antal andra situationer.
Enligt förarbetena till lagen kan en tillverkare som erhåller dispens från avgaskraven i regel antas ha fått en ekonomisk fördel i förhållande till den tillverkare som konstruerat och utrustat sina bilar så att avgaskraven uppfylls. Syftet med avgiften är dels att den skall för-hindra att konkurrensen snedvrids dels att den skall ha en positiv verkan från miljösynpunkt genom att begränsa antalet dispens- ansökningar.
I Miljöbalksutredningens slutbetänkande föreslogs att dispens-avgifter skulle betalas för att utjämna ekonomiska konkurrensfördelar till följd av dispenser (SOU 1996:103 del 2 s. 323). Regeringen uttalade i propositionen att starka skäl talade för att införa en sådan avgift men gjorde den bedömningen att en sådan avgift inte kunde anses utgöra en avgift i dess sedvanliga betydelse. Med hänsyn till att rättsläget inte var helt klart så borde inte dispensavgiften regleras på det övergripande sättet genom delegering till regeringen som utredningen hade föreslagit.
En konstruktion med dispensavgifter borde istället för framtiden utformas så att grunderna för avgiftsuttaget lagregleras på ett tydligare sätt. Regeringens avsikt var att utreda frågan (prop 1997/98:45 s. 516 f).
Dispensavgiften i dess nuvarande form är inte att anse som en avgift i dess egentliga mening eftersom syftet är att utjämna konkurrens-fördelar. Med det EG-rättsliga systemet kommer möjligheterna att medge undantag från de gemensamma kraven att bli förhållandevis sällsynta.
Därtill kommer att en sträng praxis har utvecklats hos Naturvårdsverket.
Som beskrivits i tidigare avsnitt kan möjligheten att meddela undantag komma att användas i miljöförbättrande syfte. Avgiften vid prövning av
undantag bör därför utformas så att den täcker de kostnader som uppstår vid prövningen.
13 Konsekvenser av förslagen
Utredningen har haft att beakta regeringens generella direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir.
1994:124) samt att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49). Nämnda direktiv upphävdes den 1 januari 1999 och ersattes av kommittéförordningen (1998:1474).
Ekonomiska konsekvenser
Enligt 14 § kommittéförordningen gäller att om förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda skall en beräkning redovisas i betänkandet. Om förslagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, skall dessa redovisas. När det gäller kostnadsökningar och intäktsminskningar för staten, kommuner eller landsting skall kommittén föreslå en finansiering.
Utredningen har gjort den bedömningen att hållbarhetskontroller i form av frivilliga kartläggande undersökningar av bilar även i fortsättningen kan finansieras genom avgifter. Enligt förslaget skall avgiften tas ut i samband med registrering av bilarna vilket medför att det inte enbart är tillverkare som erlägger avgiften. Avgiften blir av begränsad storlek. En effektivitetsvinst uppnås genom att den administration som Naturvårdsverket har behövt p.g.a. avgiften kommer att försvinna eftersom avgiften bör kunna administreras i samband med uttag av andra avgifter i samband med registrering av bilar. Utredningen gör också den bedömningen att det framtida behovet av kontroller kan komma att minska men att en sådan utveckling bl.a. styrs av hur stor andel av de provade bilarna som uppvisar brister i avgasreningen och hur väl samarbetet på området utvecklas inom EU.
Ett förenklat förfarande i samband med indelning i miljöklasser har föreslagits av utredningen. Detta förslag kommer att medföra effektivi-seringar och kostnadsminskningar för staten eftersom det
ansöknings-förfarandet som för närvarande görs hos AB Svensk Bilprovning inte längre behövs.
Utredningen har föreslagit att det civilrättsliga ansvaret som för närvarande åvilar tillverkaren i fortsättningen bör ligga på den näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet säljer bilar i Sverige.
Vilka ekonomiska konsekvenser som detta får för säljarna kan inte bedömas för närvarande.
I övrigt får förslaget positiva effekter på miljön.
Övriga konsekvenser
Enligt 15 § i kommittéförordningen skall om förslagen i ett betänkande har betydelse för de kommunala självstyrelsen, konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. Detsamma gäller när ett förslag har betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.
Utredningen har föreslagit en straffbestämmelse om förbud mot att ändra eller göra andra ingrepp i utsläppsbegränsande anordningar.
Avsikten med den bestämmelsen är att se till att de långtgående krav som ställs på tillverkning av motorfordon inte förringas genom att fordonen i ett senare skede ändras med negativa följder för miljön. Ägaren av ett motorfordon får enligt den föreslagna lagstiftningen ett tydligt ansvar för att fordon används på ett sådant sätt att avgas- reningen fungerar så länge som möjligt vilket bör ha en betydande effekt för miljön.
Utredningen bedömer att den föreslagna straff- bestämmelsen framförallt har ett preventivt syfte och att den inte får någon nämnvärd betydelse för brottsligheten eller det brottsföre- byggande arbetet.
Som det civilrättsliga ansvaret är föreslaget innebär det att ansvaret, som tidigare legat på tillverkaren, istället kommer att ligga på säljaren, vanligtvis en återförsäljare eller en fristående importör. Utredningen bedömer att detta inte medför några avgörande konsekvenser för små företags konkurrensförmåga.
För de övriga områden som anges i 15 § kommittéförordningen får utredningens förslag inte några konsekvenser.
14 Ikraftträdande m.m.
Utredningen föreslår att den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 2001. Samtidigt upphävs bilavgaslagen (1986:1386).
Som redovisats i kapitel 6 har regler om ställföreträdare för utländska tillverkare och om viten bibehållits för tunga bilar eftersom det ännu inte finns ett gemensamt system inom EU för tillverkaransvar. När det gäller lätta bilar tas dessa bestämmelser bort. För sådana lätta bilar som typgodkänts enligt direktiv 70/220/EEG i lydelse före direktiv 98/69/EG och därmed inte heller omfattas av det gemensamma tillverkaransvaret bör de regler gälla som finns i 14 och 15 §§ i den nya lagen. Detta bör framgå av övergångsbestämmelsen.
Utredningen har föreslagit ett nytt miljöklassystem. Detta bör omfatta bilar som indelas i miljöklasser från det att lagen träder i kraft. De bilar som redan delats in i miljöklass före den 1 januari 2001 bör inte påverkas av de föreslagna reglerna.
De civilrättsliga bestämmelser om tillverkarens ansvar gentemot den enskilde bilägaren som för närvarande finns i 6 och 6 a §§ bilavgas-lagen bör enligt utredningens förslag ersättas av ett ansvar för den näringsidkaren som i sin yrkesmässiga verksamhet släpper ut bilar på marknaden. De bilar som satts i bruk före lagens ikraftträdande bör dock omfattas av bilavgaslagens bestämmelser om tillverkarens ansvar gentemot bilägaren.