Typgodkännandeverksamhet och tillsynsverksamhet

Den funktion som typgodkännandemyndigheten har inom EU motsvarar i vissa delar den som en tillsynsmyndighet nu bedriver i Sverige. Hittills har Naturvårdsverket bedrivit tillsyn över efterlevnaden av bilavgaslagen och dess tillämpning samtidigt som verket varit utsedd till typ-godkännandemyndighet. Inget hindrar naturligtvis att samma myndighet är såväl typgodkännandemyndighet som tillsynsmyndighet för avgasfrågor.

Typgodkännandemyndighetens uppgifter är som nämnts redan avgränsade genom EG-direktiv. Typgodkännandemyndigheten skall i princip meddela typgodkännanden, följa upp de godkännanden den meddelat samt genomföra hållbarhetskontroller för de bilar den godkänt och fastställa eventuella åtgärdsplaner som tillverkaren arbetat fram.

Myndigheten har även möjlighet att återkalla ett godkännande den meddelat.

Enligt de gemenskapsrättsliga reglerna för tillverkaransvar för lätta bilar kan medlemsstater begära att en fastställd åtgärdsplan skall tillämpas även på fordon inom det egna landets territorium. När typgodkännandemyndigheten har godtagit en plan skall samtliga medlemsstater få del av denna inom 30 dagar. Medlemsländerna kan då begära att samma åtgärdsplan skall tillämpas på samtliga fordon av samma typ som är registrerade inom landets territorium. Trots att denna uppgift ligger utanför de egentliga uppgifterna för en typgodkännande-myndighet bör uppgiften av praktiska skäl åvila denna typgodkännande-myndighet med hänsyn till att det föreskrivs i direktiv 98/69/EG, att den typgodkännandemyndighet som fastställt en åtgärdsplan skall underrätta övriga typgodkännandemyndigheter om detta.

Även uppgiften att i enskilda fall meddela undantag från de krav som uppställs i avgaslagstiftningen bör lämpligen ligga på den myndighet som utses till typgodkännandemyndighet.

I nästa kapitel behandlas frågan om tillverkaransvaret för tunga bilar skall finnas kvar. Beträffande dessa fordon finns det ännu inte några

gemensamma bestämmelser om att typgodkännandemyndigheten har ett ansvar för att kontrollera hållbarheten. Då Sverige behåller tillverkar-ansvaret för alla tunga bilar, måste det också finnas en uppföljning av dessa. Då denna uppgift har stora likheter med typgodkännande-myndighetens övriga uppgifter bör den ingå i denna myndighets verksamhet. Myndigheten bör därvid ha möjlighet att utföra motsvarande undersökningar och kontroller som föreskrivs idag.

Tillsynsfunktionen gäller alla motorfordon som brukas i Sverige.

Tillsynsmyndigheten bör rapportera till den typgodkännande myndig-heten om myndigmyndig-heten anser att fordon inte uppfyller gällande avgaskrav. I detta tillsynsarbete skall myndigheten ha rätt att göra frivilliga hållbarhetskontroller. I kapitel 6 nedan behandlas verksamheten med sådana kontroller mer ingående.

En del av tillsynsmyndighetens uppgifter är att meddela närmare föreskrifter om avgaskraven. Föreskrivande myndighet är idag Naturvårdsverket som i de s.k. A 40-bestämmelserna har meddelat föreskrifter bl.a. om vilka intyg från tillverkaren som skall godtas för att kraven skall anses uppfyllda. Föreskrifter om kontroller har meddelats av Vägverket.

En tillsynsuppgift är även att bedriva tillsyn över att bilar uppfyller kraven för aktuell miljöklass. Den uppgift som Naturvårdsverket har idag att överpröva beslut om miljöklassindelning som fattats av AB Svensk Bilprovning faller dock bort genom de nya överklagande-bestämmelserna som framgår av kapitel 11.

I denna utredning har jag försökt att definiera de olika myndighets-uppgifterna som finns på avgasområdet och att systematisera den. Som nämnts håller inom Vägverket på att utredas vilka befogenheter som Naturvårdsverket respektive Vägverket skall ha vad gäller avgasrening.

Jag vill därför inte föreslå vilka uppgifter som skall åläggas vilken myndighet. Inget hindrar t.ex. att de uppgifter som här betecknas som tillsynsuppgifter delas mellan Vägverket och Naturvårdsverket.

6 Tillverkarens ansvar och myndighetskontrollen

Utredningens förslag: I den föreslagna lagen föreskrivs att tillverkaren ansvarar för att av denne tillverkade motorfordon uppfyller gällande avgasreningskrav avseende gränsvärden för avgasutsläpp, hållbarhet, avdunstning, vevhusventilation, omborddiagnossystem och kallstartskrav. Närmare föreskrifter om bl.a. gränsvärden för avgas-utsläpp och hur länge hållbarheten hos avgas-utsläppsbegränsande anordningar skall kontrolleras bör meddelas i följdlagstiftningen.

Det för Sverige särskilda tillverkaransvaret för tunga bilar bör finnas kvar i avvaktan på att ett sådant ansvar införs även inom EU omkring år 2005.

Bestämmelserna i bilavgaslagen om ställföreträdare för utländska tillverkare och om rätt för typgodkännandemyndigheten att förena förelägganden med vite bör slopas beträffande lätta bilar med hänsyn till det nya systemet med typgodkännande inom EU. Då det ännu inte finns ett system inom EU för tillverkaransvar för tunga bilar, bör reglerna om ställföreträdare och vite finnas kvar såvitt avser dessa fordon.

Sverige bör utnyttja möjligheten att genomföra frivilliga kart-läggande undersökningar (screening tests) av hållbarheten hos lätta bilar.

Inledningsvis bör undersökningarna utföras i samma omfattning som hållbarhetskontrollerna idag. Om behov av sådana kontroller minskar p.g.a. att det europeiska samarbetet i fråga om kontroller utvecklas och fordonens kvalitet medger det, bör antalet kontroller kunna minska.

Sverige bör verka för att en samordning av hållbarhetskontroller kommer till stånd mellan olika medlemsländer.

Beträffande tunga bilar bör vederbörande myndighet ha rätt att genomföra kontroller av en motortyp om det finns välgrundade miss-tankar om att den typen inte uppfyller uppställda avgasreningskrav.

Detta kommer främst att bli aktuellt om det klart framgår vid kontroll-besiktning att en motormodell/motorfamilj överskrider fastställda gränsvärden. En översyn av regelverket vad gäller tillverkaransvaret för tunga bilar bör ske då gemensamma bestämmelser införs inom EU.

6.1 Inledning

Sedan år 1989 har biltillverkarna enligt svensk lag ett ansvar för hållbarheten hos avgasreningssystemen fordon de tillverkar. Hållbarhets-kontroller har sedan dess utförts på motorfordon i bruk i Sverige.

Tillverkaransvaret omfattar inte två- och trehjuliga motorfordon. Med direktiv 98/69/EG införs som framgått av tidigare kapitel ett tillverkaransvar med kontroller av fordon i bruk för lätta bilar även inom övriga EU. Denna utveckling har dock medfört en förändring av Sveriges möjligheter att utföra hållbarhetskontroller. Enligt direktivet är det nämligen den myndighet som typgodkänt en bilmodell som skall utföra de officiella undersökningarna av lätta bilar. I utredningens uppdrag ingår att analysera vilka konsekvenser de nya reglerna om tillverkaransvar inom EU får för Sveriges del. Även tillverkaransvaret för tunga bilar bör tas upp till prövning.

I nuvarande lagstiftning finns möjligheter att förena ett föreläggande för tillverkaren att vidta olika åtgärder med vite. Dessutom finns regler om skyldighet för utländska tillverkare att ha ställföreträdare i Sverige.

Behovet av regler om viten och om ställföreträdare för utländska tillverkare för att få tillverkare att vidta olika åtgärder som beslutats av svensk myndighet behandlas i detta avsnitt.

Avslutningsvis behandlas också frågan i vilken omfattning den svenska verksamheten med hållbarhetskontroller skall bedrivas i framtiden.