Allmänt om begreppet enligt svensk rätt

4.2 Allmänt om begreppet enligt svensk rätt

Inom svensk rätt innefattas bolagets intresse i den för styrelseledamöterna allmänt gällande lojalitetsplikten gentemot bolaget. Så som anförts under avsnitt 2.4.3.2 är det huvudsakliga syftet med aktiebolag, om inget annat angetts i bolagsordningen, att bereda vinst åt aktieägarna. Innebörden av detta begrepp har diskuterats i årtionden i såväl Sverige som i andra rättsordningar där slutsatsen är att “bolagets intresse” inte nödvändigtvis är kopplat till bolagets vinstsyfte.¹⁵³

152 Statistiska centralbyrån, Företagsregistret, Tillgänglig: http://www.scb.se/sv_/Vara-tjanster/Foretagsregistret/ (Hämtad den 19 december 2016)

Inom svensk rätt torde den allmänna uppfattningen vara att något annat intresse än bolagets inte får gynnas på bolagets bekostnad.¹⁵⁴ Inledningsvis kan det nämnas att bolagets intresse som begrepp återfinns i ABL under i jävsbestämmelsen i 8 kap. 23 § 1 st. 2 p. där det anges att:

”En styrelseledamot får inte handlägga en fråga om [..] avtal mellan bolaget och en tredje man, om styrelseledamoten i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets[..].”

Institutet bolagets intresse kan delas upp i två uppfattningar. Den första uppfattningen innefattar att bolagets intresse definieras av s.k. stakeholder values. Dessa stakeholder values grundar sig i tanken om att bolaget har ett eget inneboende intresse som skiljer sig från det allmänt gällande vinstsyftet med aktiebolaget. Med detta ska förstås att en styrelseledamot i första hand inte ska agera för att hålla aktieägarna nöjda, utan snarare arbeta för bolagets överlevnad där borgenärers och andra intressenters intressen väger tungt.¹⁵⁵ Den andra uppfattningen är det s.k. shareholder value, vilket inbegriper en syn om att “bolagets intresse” är en synonym till det intresse som aktieägarna har i bolaget. Båda dessa begrepp ger genom sin ordalydelse en ungefärlig uppfattning om vems intressen som ska beaktas. Shareholder values leder dock tankarna till en rad följdfrågor. Exempelvis vilken gruppering av aktieägarna detta intresse speglar? Är det ett faktiskt eller hypotetiskt intresse? Är det kort- eller långsiktigt? Inledningsvis kan frågorna angripas genom att dela upp aktieägarna i två grupper: intresset hos bolagets nuvarande aktieägare och intresset hos bolagets framtida aktieägare.¹⁵⁶

Vissa inom gruppen “nuvarande aktieägare” har som intresse – särskilt i börsnoterade bolag – att bolagets aktier ska öka i värde, vissa att maximera sin utdelning, vissa ämnar att bolaget ska växa i omsättning och vissa med stort aktieinnehav att erhålla och bibehålla ett stort inflytande i bolaget. Framtida aktieägare har istället intressen som liknar borgenärernas, där bolagets kapital ska vara intakt och bolagets redovisning ska spegla bolagets ekonomiska ställning.¹⁵⁷ Den gällande uppfattningen om vilket intresse som främst ska beaktas går går hela vägen tillbaka till Nials mening om att nya aktieägare måste finna sig i företagets belastningar

154 Östberg, s. 66 f.

155 a.a., s. 66 f.

156 Dotevall, Rolf. Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör: en aktiebolagsrättslig

studie i komparativ belysning. Stockholm: Norstedts, 1989, s. 355 ff.

ingångna före aktieförvärvet.¹⁵⁸ Denna uppfattning torde även senare ha bekräftats, bland annat genom NJA 2013 s. 117;

I NJA 2013 s. 117, hade en s.k. byggmästarbildad bostadsrättsförening (Föreningen) (d.v.s. en förening skapad i samband med att bostadshuset var under byggnation) förvärvat en fastighet av det byggbolag som byggherrarna tillsammans ägde (Bolaget). I Föreningen var byggherrarna ensamma medlemmar och de enda styrelseledamöterna. Inom uppdraget av byggnationen låg även ett entreprenadavtal om tillbyggnad av garage. Detta uppdrag kom senare att ändras av Bolaget så att garagen skulle byggas bredvid istället för under husen. Styrelsen – beståendes av ägarna till Bolaget – ingick då ett avtal med Bolaget om att någon prisändring inte skulle föranledas av ändringen.

Under tiden för byggnationerna hade totalt 64 medlemmar tecknat förhandsavtal med föreningen om köp av bostäderna. Tre år senare ansökte Föreningen, genom en ny styrelse, om stämning gentemot byggherrarna för att de uppsåtligen eller genom oaktsamhet orsakat föreningen skada genom att ändra garagens placering utan att detta kom att inverka på priset.

HD gör gällande – efter ett hänskjutande från tingsrätten – att beslutet om att acceptera att priset inte nedsattes ansågs vara ett styrelsebeslut. Vidare har en styrelse, i detta fall baserat på 6 kap. 10 och 13 §§ FL, en allmän lojalitetsplikt gentemot associationen och dess medlemmar. Denna lojalitetsplikt ansågs dock begränsade till de som var medlemmar vid tidpunkten för beslutet – därmed inte framtida medlemmar. På grund av detta ansågs inte byggherrarna ha brutit mot lojalitetsplikten och något skadestånd utdömdes ej.

HD avvisar dessutom att associationen skulle ha ett eget intresse utöver det som medlemmarna i association äger. Domstolen påvisar även här att ett sådant intresse skulle komplicera för styrelseledamotsrollen i situationer där samtliga medlemmar/ägare är överens. Skulle bolaget i en sådan situation äga ett eget

158 Jfr Dotevall, s. 358 och Nial, Håkan. Aktiebolagsrättsliga studier: röstavtal, enmansbolag och dotterbolag,

intresse skulle risken finnas att styrelseledamoten skulle tvingas motsäga sig handlingen och avgå för att undgå skadeståndsansvar.

Uppfattningen i svensk rätt har på senare tid ytterligare definierats till att det är majoritetens hypotetiska intresse, kopplat till bolagets långsiktiga vinstsyfte, som ska vara vägledande för bolagsorganens agerande. Detta dock förutsatt att ingenting annat angetts i bolagsordningen.¹⁵⁹ Genom detta kan slutsatsen dras att svensk rätt är starkt kopplat till shareholder values vid bedömningen av om ett agerande är i bolagets intresse eller ej.

Detta shareholder value löser även situationen då aktiebolaget endast består av en ensam aktieägare som även är styrelseledamot för bolaget. Enligt den ovan nämnda jävsregeln i 8 kap. 23 § ABL stadgas det att en styrelseledamot inte får handleda frågor om denne har ett intresse som kan strida mot bolagets. Dotevall sammanfattar att gränserna, vid sådana situationer, för vilka beslut som får fattas endast utgörs av regelverket som avser att skydda bolagets bundna kapital.¹⁶⁰ Således står det fritt för styrelseledamöter som är ensamma aktieägare att, inom ramarna för de borgenärsskyddande kapitalskyddsreglerna, begå transaktioner som utifrån ett vinstsyfte – objektivt sett – kan verka tveksamma. Frågan har även prövats av HD.

NJA 1981 s. 1117 grundar sig i en jävssituation för en styrelseledamot baserat på 86 § ABL 1944 (8 kap. 23 § ABL). Förutsättningarna i målet var att A var ensam aktieägare och styrelseledamot i bolaget Fastighets AB (Bolaget). Bolaget sålde en fastighet till Fastighetsaktiebolaget Credo (Credo). Som betalning för fastigheten erhöll Bolaget bland annat en revers om 3 000 000 kr, vilken även utformades för att fungera som en säkerhet för den garanti om intäkter Bolaget ställt till Credo i samband med köpet. I den mån hyresintäkten understeg garanterat uthyrningsbelopp skulle detta avräknas från denna revers. Kort därpå använde A denna revers som säkerhet för privata intressen för att senare överlåta reversen från Bolaget till sig själv in blanco. När garantiförpliktelserna ytterligare en tid senare inte uppfylldes krävde Credo att köpet och reversen skulle återgå. A och Credo överenskom härvid istället att A personligen skulle förvärva fastigheten mot att Credo återfick reversen avräknat de hyresintäkter som Credo erhållit under tiden av

159 Östberg, s. 67 ff. Se härtill fotnot 60 (s. 68) och fotnot 62 (s. 69).

ägandet av fastigheten. Då reversen vid detta laget hade blivit överlåten till A tillgodoräknades A dessa hyresintäkter om totalt 816 036 kr.

Då Bolaget gick i konkurs stämde Bolagets konkursbo Credo på grunden att betalning skett till fel borgenär. Överlåtelsen av reversen var ogiltig då A inte varit behörig att handlägga frågor mellan sig själv och Bolaget. Detta var även Credo i ond tro om.

HD anförde att det typiskt sett finns en risk för att styrelseledamöter ska sätta sina egna intressen framför bolagets. Jävsreglerna som återfinns i aktiebolagslagen har därför som syfte att skydda bolagets – dvs ytterst aktieägarnas (min kurs.) – intressen. På grund av att A var ensam aktieägare förelåg ingen intressemotsättning varför överlåtelsen av reversen var att anse som giltig.

När det kommer till att beakta andra omständigheter än aktieägarnas långsiktiga hypotetiska vinstsyfte blir frågan aningen mer komplicerad. Skog anser att vinstsyftet i sig inte innebär att hänsyn inte får tas till andra intressenter, så som ”anställda, kunder, leverantörer eller samhället i stort.”¹⁶¹ Som exempel anger han att det är vanligt att företag tar hänsyn till arbetsmiljö och miljöaspekter i övrigt vid beslut om att anlita underleverantörer. På så vis kan det knappast klandras att en dyrare leverantör väljs framför en billigare på grunden att detta främjar omständigheter kopplade till CSR¹⁶².¹⁶³ Skog går så långt som att ange att bolagets organ, inom ramen för bolagets verksamhet, ska beakta och investera i varje tänkbart intresse så länge vinstsyftet inte åsidosätts.¹⁶⁴ Hur långt ”varje tänkbart intresse” sträcker sig kan i många fall vara svårt att avgöra och kan leda till svårigheter för en styrelses agerande.

Dotevall adderar en självklar men likväl viktig aspekt till begreppets tolkning. Aktiebolagslagen, med dess bestämmelser, betraktar varje enskilt bolag som ett rättslig subjekt. Detsamma bör därför även gälla avseende begreppet “bolagets intresse”. Det saknas därför formell betydelse om bolaget ingår i en koncern vid frågan om bolagets intresse.¹⁶⁵ Jag tolkar

161 Skog, Rolf. Om betydelsen av vinstsyftet i aktiebolagslagen. SvJT 2015, s. 15.

162 Svenskt näringsliv, CSR – Ett ansvarsfullt företagande. Tillgänglig: https://www.svensktnaringsliv.se/fragor/csr/ (Hämtad den 14 december 2016).

163 Jfr Skog, SvJT 2015, s. 16.

164 a.a., s. 16.

detta så som att bolagsorganen i första hand har att beakta bolaget de företräder framför exempelvis moder- eller dotterbolag i sitt agerande. Deras intressen ska därför vägas in först då bolagets intressen är säkrade.

Sammanfattningsvis anför Skog att det svenska rättsläget skulle kunna sammanfattas med ett närmare 150 år gammalt uttalande från domaren i domen Hutton v. West Cork Railway¹⁶⁶, där det angavs; ”The law does not say there are to be no cakes and ale, but there are to be no cakes and ale except such as are required for the benefit of the company”. Domen kommer ytterligare att beröras nedan i avsnitt 4.2 och ger en stark antydan till att det svenska begreppet “bolagets intresse” och det engelska “success of the company” inte ligger allt för långt ifrån varandra.¹⁶⁷