Allmänt om tidsfrister

Av 7 § förvaltningslagen (1986:223) följer att varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt och snabbt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Det finns inga fastställda tids-frister i förvaltningslagen men JO och JK utövar tillsyn över myn-digheterna och förluster som orsakas av dröjsmål kan ersättas genom skadestånd.¹

Av ordalydelsen framgår att 7 § enbart avser ärenden ”där någon enskild är part”. Paragrafen är därför inte tillämplig vid ”intern”

myndighetshantering, t.ex. när länsstyrelsen ska yttra sig till kom-munen. Även om paragrafen inte är direkt tillämplig så bör alla myn-digheter eftersträva en ärendehandläggning som är snabb, enkel och billig.²

Under 2000-talet har frågan om tidsfrister för myndighetsbeslut i plan- och byggprocessen bl.a. behandlats av Plan- och byggkom-mittén³ och av Byggprocessutredningen.⁴

Plan- och byggkommittén konstaterade allmänt att en tidsram som en myndighet bör hålla sig inom i sig framstår som intressant.

Genom att ange tidsfrister för handläggning av olika ärenden kan man synliggöra för enskilda och andra berörda inom vilken tid de kan förväntas få besked. Men kommitténs samlade bedömning blev ändå att man kan uppnå samma syfte som med tidsfrister genom tids-planering, interna målsättningar och uppföljningar så länge plane-ringen görs på ett ambitiöst sätt.⁵

Byggprocessutredningen kom till andra slutsatser. Utredningen föreslog att det borde införas en tidsfrist på tio veckor för bygg-nadsnämndernas prövning av ärenden om bygg-, rivnings- och mark-lov samt förhandsbesked. Utredningens förslag genomfördes och handläggningstiden för lov och förhandsbesked regleras numera i 9 kap. 27 § PBL där det står att byggnadsnämnden ska handlägga ärenden skyndsamt och meddela sitt beslut inom tio veckor från

1 Se Bohlin & Warnling-Nerep (2012), Förvaltningsrättens grunder, andra upplagan, Norstedts, s. 79. Även Europakonventionen, Europadomstolens praxis och EU-rätten medför vissa krav på myndigheters handläggningstider. Se SOU 2010:29 s. 253–290. Kraven gäller, liksom 7 § förvaltningslagen, förhållandet mellan myndigheten och den enskilde.

2 Se Hellners & Malmqvist, Förvaltningslagen (31 maj 2010, Zeteo) kommentaren till 7 §.

SOU 2015:109 Tidsfrister i detaljplaneprocessen

det att den fullständiga ansökningen kom in till nämnden. Om det är nödvändigt på grund av utredningen i ärendet, får tiden förlängas med högst tio veckor ytterligare.

Utredningen förseslog även att en byggherre skulle ha rätt att hos kommunen begära ett besked huruvida kommunen avser att påbörja ett arbete med upprättande, ändring eller upphävande av detaljplan eller områdesbestämmelser. Detta besked benämndes plan-besked och skulle lämnas senast inom tre månader, såvida inte bygg-herren och kommunen kom överens om en längre tid. Tidsfristerna skulle fungera som vägledande riktlinjer och utredningen föreslog inga sanktionsmöjligheter om tidsfristerna överskreds.⁶ Också i denna del genomfördes utredningens förslag men tidsfristen för plan-beskedet förlängdes (se 5 kap. 4 § PBL).

Även i Ds 2014:31 Nya steg för en effektivare plan- och bygglag behandlas frågan om tidsfrister. Där föreslås att kommunernas hand-läggningstid för ett anmälningsärende, liksom lov och förhands-besked, bör regleras med en tidsfrist och att regeringen ska ges möjlighet att meddela föreskrifter om detta och vilken tidsfrist som ska gälla.⁷ Förslaget behandlas i prop. 2014/15:122 Nya steg för en effektivare plan- och bygglag och ökad rättssäkerhet för verksamhets-utövare vid omgivningsbuller (s. 32 ff) och ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2016.

De nämnda utredningarna har huvudsakligen fokuserat på myn-digheters tidsfrister i relation till enskilda, medan handläggnings-tider för ”intern” myndighetshantering i princip inte har berörts.

Plangenomförandeutredningen föreslog dock att kommunen, in-för arbetet med att upprätta en översiktsplan eller områdesplan, skulle kunna begära att länsstyrelsen tillhandahöll underlag av betyd-else för planeringen.⁸ Detta underlag skulle överlämnas senast två månader efter kommunens begäran. Förslaget har ännu inte genom-förts.⁹

6 Se SOU 2008:68 s. 123 ff. och 182 ff. Även om PBL inte innehåller några sanktioner så omfattas bestämmelsen av JO:s och JK:s tillsyn. Se t.ex. JO:s beslut 2014-10-24, dnr 5738-2013, där en samhällsbyggnadsnämnd fick kritik för att ha överskridit tidsfristen för hand-läggning av ett bygglovärende. JO konstaterade att tidsfristen inte får överskridas ens om sökanden samtycker till det.

7 Se Ds 2014:31 s. 203 ff.

8 Se SOU 2013:34, föreslagen bestämmelse i 3 kap. 6 a §, PBL.

9 Plangenomförandeutredningens förslag behandlas i prop. 2013/14:126 s. 128 f.

Tidsfrister i detaljplaneprocessen SOU 2015:109

De tidsfrister som nyligen infördes i PBL verkar ha fallit väl ut.

I Ds 2014:31 konstateras att erfarenheterna från tidsfrister för för-handsbesked och lov talar för att tidsfrister bidrar till kortare hand-läggningstid och ökad förutsebarhet om tidsåtgången.¹⁰

I sammanhanget vill vi även lyfta fram regeringens möjligheter att styra handläggningstiderna genom inriktningsmål i regleringsbrev till länsstyrelserna. De inriktningsmål för överklagade PBL-ärenden som har införts¹¹ verkar ha haft god effekt.¹²

10.2.1 En internationell utblick

Flera länder har tidsfrister för hantering av planer och bygglov eller motsvarande. Det gäller bl.a. Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Storbritannien och Norge.¹³ Dessa frister rör primärt relationen mellan myndigheter och enskilda.

I den norska plan- och bygglagstiftningen¹⁴ finns dock tidsfrister för s.k. innsigelser (invändningar), som kan göras av statliga och regionala organ mot kommunala förslag till planer som «er av nasjonal eller vesentlig regional betydning, eller som av andre grunner er av vesentlig betydning for vedkommende organs saksområde».

Dessa invändningar ska göras så snart som möjligt, dock senast inom en tidsfrist på minst 6 veckor (som kan förlängas genom överens-kommelser). Om tidsfristen har löpt ut bortfaller rätten att göra en invändning.¹⁵

10 Se Ds 2014:31 s. 207. Dessa erfarenheter överensstämmer med erfarenheter från införande av tidsfrister i Norge där tidsfristerna har inneburit att handläggningstiderna har gått ned, se Kalbro & Lindgren (2008), Plan- och bygglovsprocessen, privata planinitiativ och tidsfrister, s. 74.

11 Se t.ex. regleringsbrev för budgetåret 2015 avseende länsstyrelserna, Socialdepartementet, S2014/8870/SAM.

12 Antalet länsstyrelser som når det inriktningsmål som innebär att 75 procent av de över-klagade planärendena ska ha avgjorts inom 90 dagar har ökat för varje år sedan mätningarna påbörjades år 2012. Se www.boverket.se, PBL-kunskapsbanken/uppfoljning/Statistik.

13 Se Kalbro (2007), Tidsfrister för myndighetsbeslut i plan- och byggprocessen. Rapport från Fastigheter och byggande, KTH.

SOU 2015:109 Tidsfrister i detaljplaneprocessen

10.3 Statliga myndigheters medverkan